AD 1995 nr 118

Fråga huruvida arbetstagare som har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist haft tillräckliga kvalifikationer för befattning som projektadministratör på annonsbyrå.

Parter:

E.A.; Bennich & Hamner Annonsbyrå, Kommanditbolaget

Nr 118

A.E. i Tyresö

mot

Kommanditbolaget Bennich & Hamner Annonsbyrå i Stockholm.

ÖVERKLAGAD DOM

Stockholms tingsrätts, avd. 3, dom 1994-12-07, DT 1228

Tingsrättens dom, se bilaga.

A.E. har yrkat bifall till sin vid tingsrätten förda talan samt befrielse från skyldigheten att utge ersättning för bolagets rättegångskostnader i tingsrätten.

För det fall att arbetsdomstolen skulle fastställa tingsrättens dom har A.E. yrkat att Kommanditbolaget Bennich & Hamner Annonsbyrås (bolagets) ersättning i tingsrätten för rättegångskostnader avseende ombudsarvode nedsätts till 37 500 kr.

Bolaget har bestritt ändring av tingsrättens dom.

Bolaget har, för det fall arbetsdomstolen skulle bifalla A.E:s talan, yrkat att domstolen förordnar att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad eftersom bolaget har haft skälig anledning att få tvisten prövad.

Bolaget har yrkat ersättning för rättegångskostnader i arbetsdomstolen.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak detsamma som antecknats i tingsrättens dom.

Domskäl

I arbetsdomstolen har förnyade förhör hållits med A.E., S.B. och P.K.. Vidare har bandupptagningen av vittnesförhöret i tingsrätten med J.A. spelats upp.

A.E. har gjort gällande att bolaget har brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen genom att säga upp henne på grund av arbetsbrist trots att hon hade längre anställningstid än P.K. som inte sades upp. A.E. har anfört att hon har tillräckliga kvalifikationer för P.K:s arbete som projektadministratör. Den utbildning hon skulle behöva för att kunna fullgöra arbetsuppgifterna som projektadministratör ligger inom ramen för vad som kan anses som skälig inlärningstid.

Bolagets inställning är att det inte har brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Enligt bolagets mening har A.E. inte tillräckliga kvalifikationer för befattningen som projektadministratör och skulle inte ha kunnat lära sig arbetet inom en skälig inlärningstid.

Det är ostridigt i målet att A.E. sades upp på grund av arbetsbrist och att hon hade längre anställningstid hos bolaget än P.K.. Det har inte gjorts gällande att det hos bolaget funnits någon ledig befattning som A.E. kunnat omplaceras till. Tvisten i målet gäller om bolaget i stället borde ha sagt upp P.K. och låtit A.E. överta hennes arbetsuppgifter.

Enligt 22 § anställningsskyddslagen gäller som huvudregel vid uppsägning på grund av arbetsbrist att arbetstagare med längre anställningstid hos arbetsgivaren har företräde till fortsatt arbete framför arbetstagare med kortare anställningstid. Om en arbetstagare endast efter omplacering kan beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren gäller dock den förutsättningen för företrädet att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet. Det bör framhållas att arbetsdomstolen alltså inte har att ta ställning till vem av A.E. och P.K. som var mest lämpad för befattningen som projektadministratör (jfr AD 1983 nr 51). Domstolen har endast att ta ställning till om A.E. vid uppsägningstillfället i november 1992 i anställningsskyddslagens mening hade tillräckliga kvalifikationer för P.K:s arbete.

Av förarbetena till 1974 års lag om anställningsskydd, som i detta hänseende gäller även för bestämmelserna om turordning i den nu gällande anställningsskyddslagen, framgår att det är uppenbart att turordningsreglerna inte får ge det resultatet att en arbetstagare erhåller företräde till ett arbete som han inte kan sköta. Som villkor för att en arbetstagare skall få stanna kvar i arbetet måste därför gälla antingen att han får behålla sina arbetsuppgifter eller - om detta inte är möjligt - att han kan ges ett annat arbete för vilket han har tillräckliga kvalifikationer. Kravet på tillräckliga kvalifikationer får emellertid inte, anförs det i förarbetena, ges en vidare innebörd än att arbetstagaren skall ha de allmänna kvalifikationer som normalt krävs av den som söker det arbete det är fråga om och att en viss kortare inlärningstid ofta torde få accepteras. Det kan alltså inte fordras att arbetstagaren från första dagen skall behärska de nya arbetsuppgifterna, utan endast att han har möjlighet att inom rimlig tid lära sig dem (prop. 1973:129 s. 158 f. och 260). Om en arbetsgivare påstår att en arbetstagare saknar tillräckliga kvalifikationer för ett visst arbete, ankommer det vid tvist därom på arbetsgivaren att styrka att så är fallet.

Genom utredningen har följande framkommit om P.K:s arbete hos bolaget. Hon anställdes 1991 efter att ha genomgått en ettårig eftergymnasial utbildning inom området kommunikation och media. Utbildningen omfattade bl.a. ämnena bild- och textanalys, mediakunskap, grafisk formgivning, journalistik, information och reklam. Till att börja med fungerade hon som ett slags allt-i-allo och utförde varierande arbetsuppgifter. Under hösten 1991 började hon assistera projektadministratören Y.B. i hennes arbete. Det innebar att P.K. deltog i arbetet med att ta fram bilder och texter till annonser och att sköta byråns bild- och textarkiv. Efter några månader började hon även ha vissa kontakter med leverantörer, kunder, bildbyråer, tidningar etc. Under hösten 1992 kom denna medverkan i Y.B:s arbete att ökas ut sedan bolaget bestämt att hon med början i november skulle ersätta Y.B. under dennes barnledighet. S.B. har förklarat att P.K. först i maj 1993 bedömdes klara uppgifterna som projektadministratör på ett fullödigt och självständigt sätt.

Ordföranden i Sveriges Reklamförbund, J.A., har uppgivit att projektadministratörer utgör en särskild yrkesgrupp som måste ha en adekvat utbildning, att det inte finns formella krav på någon viss utbildning men att en lämplig bakgrund kan vara viss utbildning på RMI- Berghs reklamskola och därefter ett halvårs praktik som projektadministratör. Han har vidare förklarat att A.E. med sin arbetslivsbakgrund torde ha varit kvalificerad att genomgå utbildningen på RMI-Berghs reklamskola.

Innan arbetsdomstolen går närmare in på bedömningen av om A.E. hade tillräckliga kvalifikationer för P.K:s arbete kan det finnas anledning att beröra följande. Av utredningen i målet har framgått att A.E:s arbetsuppgifter som sekreterare skulle upphöra och att det arbete hon med stöd av sin anställningstid skulle kunna göra anspråk på att omplaceras till var det arbete som projektadministratör som P.K. hade. Utredningen har också visat att P.K. vid den aktuella tidpunkten inte hade tillräcklig kompetens för att helt självständigt klara en projektadministratörs arbete. I en sådan situation, dvs. när den arbetstagare med kortare anställningstid som fått behålla sin anställning inte har fullt tillräckliga kvalifikationer för arbetet i fråga skulle det kunna sättas i fråga om arbetsgivarens agerande är ett försök till kringgående av anställningsskyddslagens turordningsbestämmelser. Enligt arbetsdomstolens mening ger emellertid utredningen i detta mål inte något stöd för ett sådant antagande. Däremot finns det givetvis skäl att beakta förhållandet vid bedömningen av vilka kvalifikationer som faktiskt erfordrades för arbetet i fråga.

Arbetsdomstolen övergår nu till frågan om A.E. hade tillräckliga kvalifikationer för P.K:s arbete.

A.E. har lång erfarenhet av arbete som sekreterare och i skrivpool. I hennes arbete på annonsbyrån ingick även att svara för telefonväxeln. Hon har inte någon utbildning för arbete i reklambranschen men har i arbetet på annonsbyrån kommit i kontakt med och även utfört vissa arbetsuppgifter av det slag som en projektadministratör utför. Hon har dock inte arbetat som projektadministratör.

Som redan framgått hade inte P.K. full kompetens att självständigt klara av projektadministratörens arbete. Enligt arbetsdomstolens mening kan kraven på A.E:s kvalifikationer inte ställas högre än de krav bolaget ställt på P.K.. Bedömningen i detta fall får alltså ta sikte på om A.E. med samma stöd som P.K. erhöll hade kunnat fullgöra arbetsuppgifterna på ett tillfredsställande sätt. Vid den bedömningen är bl.a. att beakta att det var fråga om en relativt liten verksamhet, att bolaget i och för sig hade ett omedelbart behov av två fungerande projektadministratörer och att det stöd som den andre projektadministratören kunde lämna måste antas ha varit av begränsad omfattning.

Även med beaktande av att bedömningen i detta fall bör ske med hänsyn tagen till att det inte var fråga om arbete som en fullt självständig projektadministratör skulle enligt arbetsdomstolens mening A.E. ha behövt skaffa sig såväl viss teoretisk utbildning som praktisk erfarenhet för att klara arbetet. Det är osäkert hur lång tid som skulle ha krävts för att hon skulle ha förvärvat den erforderliga kompetensen. Med hänsyn särskilt till vad J.A. uppgivit om lämplig utbildning och erforderlig praktik för att bli en fullt kompetent projektadministratör bedömer arbetsdomstolen dock att denna tid klart överstiger vad som kan betraktas som en rimlig inlärningstid (jfr AD 1994 nr 73).

Det anförda innebär att arbetsdomstolen, i likhet med tingsrätten, finner att A.E. inte i anställningsskyddslagens mening hade tillräckliga kvalifikationer för P.K:s arbete som projektadministratör vid uppsägningstillfället i november 1992. Bolaget har alltså inte åsidosatt turordningsbestämmelsen i 22 § anställningsskyddslagen genom att säga upp A.E. i stället för P.K.. Det belopp bolaget i tingsrätten yrkat ersättning för avseende ombudsarvode finner arbetsdomstolen liksom tingsrätten vara skäligt. Tingsrättens dom skall därför fastställas såväl i huvudsaken som i fråga om rättegångskostnaderna.

Vid denna utgång skall A.E. ersätta bolaget för dess rättegångskostnader i arbetsdomstolen. Arbetsdomstolen finner den yrkade ersättningen skälig.

Domslut

1. Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens dom.

2. Arbetsdomstolen fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen åt U.H. för det biträde han lämnat A.E. i arbetsdomstolen med tjugofyratusensjuhundraåtta (24 708) kr, varav 23 843 kr för arbete och 865 kr för tidsspillan. Av det sammanlagda beloppet utgör 4 941 kr mervärdesskatt.

3. Arbetsdomstolen förpliktar A.E. att ersätta Kommanditbolaget Bennich & Hamner Annonsbyrå för rättegångskostnader i arbetsdomstolen med trettiosextusenfemhundrafemtio (36 550) kr, varav 36 400 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1995-10-04, målnummer B-4-1995

Ledamöter: Lars Johan Eklund, Dag Ekman, Ingemar Källberg, Bengt Huldt, Henrik Sahlin, Sven Kinnander och Lennart Andersson. Enhälligt.

Sekreterare: Gunilla Svahn Lindström

Tingsrättens dom (ledamöter: Ulla Ljunggren-Thedeen, Annika Marcus och Anne Wartin)

BAKGRUND

Bennich & Hamner Annonsbyrå KB (annonsbyrån) är ett företag som arbetar med allt från tv-reklam till att skapa visitkort. När annonsbyrån var som störst hade den 16 anställda. För närvarande arbetar 10 personer hos annonsbyrån. Två projektledare, två art directors, två originalare, två projektadministratörer, en ekonomichef på deltid samt en person, copy- writer, på freelancebasis. Under de sista åren har annonsbyrån gått dåligt på grund av konjunkturläget. Hösten 1992 anlitade annonsbyrån en företagskonsult för att få hjälp med att skapa en ekonomiskt bärande organisation.

A.E. har arbetat som sekreterare sedan år 1972. Hon började arbeta på en reklambyrå år 1978 och på annonsbyrån år 1982. Under åren 1976-1977 genomgick hon en tvåårig gymnasieutbildning inom Komvux, linjen distribution och kontor, kontor- och siffervariant. Enligt hennes avgångsbetyg har hon betyg i ämnena svenska, arbetslivsorientering, företagsekonomi, maskinskrivning, distributionskunskap, kontorskunskap, konsument- och varukunskap samt maskinräkning och maskinbokföring. På annonsbyrån har A.E. haft följande arbetsuppgifter. Hon har haft huvudansvaret för telefonväxeln och den sk skrivpoolen. Hon har skrivit rent manus och fakturor. Hon har fört övrig personals tidkort i förhållande till de olika kunderna. Hon har korrekturläst olika manus och haft ansvar för att det varit en korrekt språkbehandling. Hon har skött inköpen av kontorsmaterial och sett till att leverantörsfakturor betalts i rätt tid, ansvarat för budskickning samt kontaktat olika servicefunktioner vid behov.

P.K. är född år 1971. Hon anställdes på annonsbyrån den 19 augusti 1991 som allt i allo. Hennes begynnelselön var 7 500 kr i månaden. P.K. hade före sin anställning hos annonsbyrån genomgått en ettårig eftergymnasial utbildning i kommunikation och media, vari följande ämnen ingått. Bild och textanalys, ADB och terminalarbete, mediakunskap, grafisk formgivning, journalistik, intern, extern information, reklam samt foto, film och video. Under hösten 1992, från och med slutet av september har hon genom annonsbyråns försorg genomgått en kvällskurs, en kväll i veckan, grundkurs i marknadsföring.

I maj 1992 fick annonsbyrån reda på att en av projektadministratörerna, Y.B., skulle bli barnledig i slutet av året. I samma månad höjdes P.K:s månadslön till 9 500 kr. I samband med att annonsbyrån bestämde att P.K. skulle gå på grundkursen i marknadsföring fick hon själv klart för sig att det var annonsbyråns mening att hon skulle bli projektadministratör. Samtidigt i oktober 1992 informerades A.E. om att hon inte längre fick använda P.K. till hjälp i växeln eller andra liknande "sekreterargöromål". Den 27 november 1992 sades A.E. upp på grund av arbetsbrist med en uppsägningstid om sex månader. Strax efter uppsägningen erbjöds hon en halvtidsanställning med samma arbetsuppgifter som tidigare.

YRKANDEN M M

A.E. har yrkat

1. allmänt skadestånd med 30 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningsansökan till dess full betalning sker.

2. ekonomiskt skadestånd för tiden den 27 maj 1993 till dagen för huvudförhandlingen med 113 174 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för huvudförhandlingen i målet till dess full betalning sker.

3. att tingsrätten fastställer att A.E. har rätt att återkomma med yrkande om ytterligare ekonomiskt skadestånd.

Grunden för hennes yrkande är att annonsbyrån vid uppsägningen av henne brutit mot bestämmelserna i 22 § anställningsskyddslagen (LAS) genom att säga upp henne trots att hon varit anställd längre än P.K. och därmed borde haft rätt att ha kvar sin anställning.

Hon har vitsordat att det är fråga om en arbetsbristsituation i förhållande till de arbetsuppgifter som hon har haft. Hon har dock haft tillräckliga kvalifikationer att ha den tjänst som projektadministratörsassistent som P.K. hade vid tiden för A.E:s uppsägning. Även om det skulle krävas vidareutbildning för A.E. för att få kompetens som projektadministratör, har hon varit tillräckligt kvalificerad för att inom skälig tid skaffa kompetensen. Hon har vitsordat att andra omplaceringsmöjligheter inte har funnits inom annonsbyrån.

Annonsbyrån har bestritt yrkandena. De yrkade beloppen i skadestånd, förbehållsyrkandet och ränteyrkandena har vitsordats såsom skäliga i och för sig.

Grunden för annonsbyråns bestridande är att annonsbyrån inte har brutit mot turordningsbestämmelserna i 22 § LAS vid uppsägningen av A.E..

Skulle tingsrätten finna att annonsbyrån brutit mot turordningsbestämmelserna, skall båda skadestånden jämkas till 0 kr. Det allmänna skadeståndet på grund av att det inte varit möjligt för annonsbyrån att göra sådana subtila bedömningar som det krävs för att inse att det är fråga om turordningsbrott i förevarande fall. Det ekonomiska skadeståndet på grund av att A.E. inte visat att hon gjort vad på henne ankommer för att minimera skadan, så t ex har hon inte accepterat det erbjudna halvtidsarbetet.

En arbetsbristsituation har uppstått i förhållande till A.E:s sysslor. En omplacering till P.K:s sysslor har inte varit möjlig, eftersom A.E. inte haft tillräckliga kvalifikationer för en tjänst som projektadministratör. Det har inte heller varit möjligt för A.E. att inom skälig tid inhämta de kunskaper som denna tjänst kräver. Andra omplaceringsmöjligheter har inte funnits inom annonsbyrån.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader. Annonsbyrån med 66 950 kr för ombudsarvode, vilket motsvarar en nedlagd arbetstid om 54,8 timmar. A.E. har endast vitsordat en arbetstid om 30 timmar motsvarande den tid som hennes eget ombud nedlagt i arbete. Annonsbyrån har därvid hänvisat till bevisbördans placering, vilken krävt en mer omfattande arbetsinsats.

DOMSKÄL

I målet har A.E. och S.B. hörts under sanningsförsäkran. Som vittne har på A.E:s begäran hörts P.K. och på annonsbyråns begäran, J.A., som är ordförande i Sveriges reklamförbund.

Följande är klarlagt angående den arbetsbristsituation som föranlett att annonsbyrån sagt upp A.E:s heltidsanställning den 27 november 1992. Genom det arbete som en av annonsbyrån anlitad konsult utfört hade annonsbyrån fått klart för sig att den inte längre hade råd att ha en anställd, vars sysslor inte var debiterbara gentemot annonsbyråns kunder. Den tekniska utvecklingen, minskningen av kunder och av personal inom annonsbyrån hade medfört att de rent personaladministrativa sysslorna minskade, mindre renskrivning, korrekturläsning och färre telefonsamtal. Annonsbyrån beslöt sig därför att avskaffa den sekreterartjänst som A.E. innehaft sedan år 1982. Sedan A.E. avböjt erbjudandet om en halvtidsanställning har hennes sysslor övertagits av övriga anställda inom annonsbyrån. Så t ex svarar alla i telefon, S.B. hämtar posten, ekonomichefen betalar fakturor, projektadministratörerna skriver manus och för tidkort samt sköter korrekturläsningen tillsammans med originalaren.

Den arbetsbrist som föranlett uppsägningen av A.E. är ostridig. Det är också ostridigt att P.K., som är anställd senare än A.E. har fått arbeta kvar som projektadministratör. Den första frågan i målet är om det är någon skillnad i arbetsuppgifterna mellan en projektadministratör och en sekreterare, dvs om A.E. i slutet av november 1992 haft tillräckliga kvalifikationer för bägge arbetsuppgifterna.

Av J.A:s vittnesmål har följande framkommit om vad som krävs av en projektadministratör eller produktionsledare, vilket är utbytbara benämningar. Yrket, som i och för sig inte kräver någon akademisk examen, ställer i ställer krav på en socialt utåtriktad läggning, ett tekniskt kunnande samt ett mediakunnande. De som ingår i yrkeskåren är i sig inte så utbytbara som detta kanske kan tolkas. Projektadministratören är den inom en reklambyrå som tar över ansvaret för en produktion, när den konstnärliga fasen har avklarats. Projektadministratören skall ha kunskaper och kontakter inom all slags media - från tryckeri till att få tag i rätt bilder till TV och film. Hon är ansvarig för kundkontakter, bör kunna den tekniska processen för att snabbt lösa uppkommande problem och skapa förtroende gentemot kunden. Hon kan ibland svara för stora upphandlingar. Enligt J.A. är en bra utbildning att efter reklambyråpraktik genomgå RMI-Berghs utbildning, en kväll i veckan under två terminer, följt av praktik som projektadministratör under minst ett halvår innan man självständigt kan kliva in i yrket. I fråga om lämplig reklambyråpraktik att föregå en utbildning har J.A. likställt någon form av mediabakgrund med den allmänna kunskap om en reklambyrå som exempelvis en långvarig sekreterartjänst på en sådan kan ge.

S.B. har på samma sätt betonat att projektadministratören är att anse som en förlängd arm till den kreativa framställningen och skall kunna lösa problem hela vägen inom ramen för produktionen.

Angående A.E:s kvalifikationer har framkommit att hennes utbildning är en gängse sekreterarutbildning och att hon genom sin långa yrkeserfarenhet ändå måste anses ha en gedigen kunskap om hur en reklambyrå fungerar. Det har också framkommit att hon under sin anställningstid haft arbetsuppgifter som både enligt J.A. och S.B. ingår i en projektadministratörs, t ex att skriva rent manus och att föra tidkorten för övrig personal.

P.K:s utbildning innehåller fler moment och ämnen som ingår i en projektadministratörs kunskapsbas. Det har också framkommit att hon ända från anställningens början arbetat inte bara med A.E:s kontorsuppgifter utan också tillsammans med de dåvarande projektadministratörerna. Enligt S.B:s uppgifter anställdes hon som allt i allo, bl a med syfte att hjälpa projektadministratören Y.B., i själva verket en form av trainee- praktik inom annonsbyrån. Under hösten 1992 arbetade P.K. under överinseende av Y.B.. När denna slutade i november/december återkom en annan projektadministratör som endast arbetade fram till kl. 15.00. Detta innebar att P.K. redan från slutet av året 1992 har arbetat självständigt som projektadministratör.

Tingsrätten kan inte finna annat än att det föreligger en betydelsefull skillnad mellan A.E:s tidigare arbetsuppgifter och en projektadministratörs. Tingsrätten finner därmed visat att skillnaden är sådan att A.E. inte enbart med stöd av sina egna yrkeserfarenheter kan anses ha tillräckliga kvalifikationer att självständigt utföra en projektadministratörs arbetsuppgifter.

Den fråga som kvarstår i målet är om det kan anses rimligt att A.E. skulle haft rätt till en viss upplärningstid för att sedan överta P.K:s arbetsuppgifter. Den tid som är aktuell med hänsyn till A.E:s bakgrund är enligt J.A. två terminer på Bergs reklamskola tillsammans följt av en praktisk handledning under ett halvt års tid. Möjligen skulle det kunna ersättas enbart av en upplärningstid tillsammans med en fungerande projektadministratör under ett halvt år i kombination med t ex en marknadsföringskurs. Mot bakgrund av annonsbyråns behov av en fungerande projektadministratör redan i samband med årsskiftet 1992/93 finner tingsrätten inte att det kan anses rimligt att ställa kvar på att A.E. skulle ha haft rätt till den angivna upplärningstiden för att bli projektadministratör, särskilt inte med tanke på att det ändå är fråga om en liten verksamhet och att annonsbyrån befunnit sig i en ekonomisk nedgång. Vid en bedömning om annonsbyrån kunnat förutse den under hösten uppkomna arbetsbristen redan i samband med att Y.B. i maj 1992 redovisade behovet av en ersättare finner tingsrätten att det är klarlagt att den aktuella arbetsbristen i förhållande till A.E:s arbetsuppgifter uppkommit först i slutet av november 1992, bl a eftersom annonsbyrån fortfarande i oktober 1992 agerat såsom A.E. varit fullt sysselsatt.

Grund för att påstå att annonsbyrån brutit mot turordningsbestämmelserna föreligger således inte. Käromålet skall därmed lämnas utan bifall. Vid denna utgång skall A.E. ersätta annonsbyråns rättegångskostnader med yrkat skäligt belopp.

DOMSLUT

1. Käromålet ogillas.

2. A.E. skall ersätta Bennich & Hamner Annonsbyrå Kommanditbolag dess rättegångskostnader med sextioniotusensjuhundrafemtio (69 750) kr, varav 66 950 kr avser ombudsarvode, jämte ränta på 69 750 kr enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess full betalning sker.

3. Tingsrätten fastställer att ersättning enligt rättshjälpslagen skall utgå till U.H. med tjugoniotusen (29 000) kr. Av ersättningen utgör 5 780 kr mervärdeskatt.