AD 1995 nr 156

Parter:

Svenska Elektrikerförbundet; Elektriska Arbetsgivareföreningen; Inelta, Instrument och Elteknik Aktiebolag

Nr 156

Svenska Elektrikerförbundet

mot

Elektriska Arbetsgivareföreningen och Inelta, Instrument och Elteknik Aktiebolag i Kvissleby.

Bakgrund

Mellan EA och SEF gäller kollektivavtal, bl.a. det s.k. installationsavtalet. Inelta, Instrument och Elteknik Aktiebolag (Inelta) är genom medlemskap i EA bundet av detta avtal.

Inelta ingår i ABB-koncernen som ett helägt dotterbolag till ABB Installation AB (ABB Installation). ABB Installation bedriver elinstallationsverksamhet från bl.a. en filial i Örnsköldsvik. Vid den filialen fanns i början av år 1994 sjutton i SEF organiserade elektriker anställda. I januari 1994 blev tio av dessa elektriker uppsagda på grund av arbetsbrist. Dessa tio elektriker hade företrädesrätt till återanställning i ABB Installation. Detsamma gällde för ytterligare sex elektriker som hade sagts upp på grund av arbetsbrist i början av 1993 och slutat sina anställningar i juli 1993. Platschef vid ABB Installation i Örnsköldsvik var R.H..

Inelta, som har sitt säte i Kvissleby, bedrev i början av 1994 verksamhet i Kvissleby, Sundsvall, Söderhamn och Gävle. Under åren 1988-1992 hade Inelta även bedrivit verksamhet från en filial i Örnsköldsvik men denna verksamhet var vilande. I Norrland fanns även Siemens AB som bl.a. bedrev elinstallationsverksamhet i Örnsköldsvik och Bergvik. Under våren 1994 avvecklade Siemens AB sin verksamhet i Norrland. Den 21 april 1994 kontaktade Ineltas verkställande direktör B.D. ombudsmannen S.S. vid SEF:s avdelning 25 och anmälde att Inelta önskade "återuppväcka" verksamheten i Örnsköldsvik vilket avdelningen inte hade någon erinran emot.

Inelta igångsatte också verksamhet i Örnsköldsvik. Den 26 april 1994 anställde Inelta fyra elektriker från Siemens nedlagda filial där samt dess platschef H.W.. I maj 1994 anställde Inelta ytterligare en elektriker, som inte tillhörde dem som sagts upp av ABB Installation. Inelta övertog Siemens kunder och fortsatte de arbeten som Siemens bedrivit före nedläggningen.

Tvisten

Tvist har uppkommit om huruvida de montörer som sades upp från sina anställningar i ABB Installation haft företrädesrätt till återanställning i Inelta.

SEF har gjort gällande i huvudsak följande. ABB Installation har med vetskap om att Siemens skulle lägga ned sin verksamhet i Örnsköldsvik fattat beslut om en utvidgning av elinstallationsverksamheten i Örnsköldsvik, en uppgift som det ankommit på Inelta att genomföra. Ineltas etablering i Örnsköldsvik har tillkommit endast för att kringgå anställningsskyddslagen. Inelta fick i uppdrag att anställa personal från den nedlagda Siemensfilialen i Örnsköldsvik, eftersom ABB Installation inte kunde göra detta utan att bryta mot 25 § anställningsskyddslagen. Vad som skett innebär ett kringgående av anställningsskyddslagen som genomförts med koncernens hjälp. Men även om något kringgående av lagen inte skulle anses föreligga har det i vart fall skett en övergång av verksamhet, som medför att de av ABB Installation uppsagda elektrikerna hade företrädesrätt till återanställning hos Inelta. Inelta har genom att anställa andra än de företrädesberättigade elektrikerna brutit mot 25 § anställningsskyddslagen och ådragit sig skyldighet att till dem utge allmänt och ekonomiskt skadestånd. Inelta har också genom att inte före anställandet av andra elektriker förhandla med SEF åsidosatt 32 § anställningsskyddslagen och därigenom ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot SEF.

Arbetsgivarparterna har invänt att det inte har skett någon övergång av verksamhet från ABB Installation till Inelta. Även om det skulle visa sig att Inelta förfarit på det sätt som SEF påstår kan det inte leda till att de berörda elektikerna har företrädesrätt till anställning hos Inelta och att SEF:s talan mot Inelta kan bifallas.

Yrkanden m. m.

SEF har yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta Inelta att

1. till envar av I.H., T.L., A.B., T.S., J.E.B., S.L., H.E., A.Ö., R.B., B.G., H.N., L.F., I.O., K.J., R.S. och N.L. utge allmänt skadestånd med 60 000 kr för brott mot 25 § anställningsskyddslagen,

2. till SEF utge allmänt skadestånd med 50 000 kr för brott mot 32 § anställningsskyddslagen samt

3. utge ekonomiskt skadestånd till R.B. med 58 910 kr, till L.F. med 34 526 kr, till B.G. med 31 334 kr, till S.L. med 11 145 kr, till A.Ö. med 62 634 kr och till H.N. med 743 kr.

Ränta enligt 6 § räntelagen har yrkats på beloppen vid punkterna 1 och 2 från dagen för delgivning av stämning, den 28 februari 1995, och på beloppen vid punkten 3 från den 1 juli 1995, allt till dess betalning sker.

SEF har vidare yrkat förbehåll för rätt att, i mån av befogenhet, väcka talan för de berörda arbetstagarna avseende skada som dessa kan komma att lida för tiden efter dagen för huvudförhandlingen i målet.

Arbetsgivarparterna har bestritt förbundets yrkanden men vitsordat yrkade ekonomiska skadestånd och ränteyrkandena som skäliga i och för sig. För den händelse Inelta skulle anses skyldigt att utge skadestånd gör arbetsgivarparterna gällande att de allmänna skadestånden skall jämkas med hänsyn till att de yrkade beloppen under alla förhållanden är för höga och till att rättsläget varit oklart.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Parternas utveckling av talan

SEF

ABB Installation har sedan många år bedrivit verksamhet i Örnsköldsvik. Inelta ingår i ABB-koncernen som ett av ABB Installation helägt dotterbolag.

ABB Installation var 1990 det dominerande elinstallationsföretaget i Örnsköldsvik och hade då närmare 50 elektriker anställda. Arbetsstyrkan minskades sedan och i början av 1994 bestod den av 17 elektriker Av dessa sades tio upp på grund av arbetsbrist i januari 1994 med en uppsägningstid på sex månader. Dessa tio elektriker hade företrädesrätt till återanställning. Det hade även sex elektriker som hade sagts upp på grund av arbetsbrist i början av 1993 och slutat sina anställningar i juli 1993.

Elektrikerna vid ABB Installation i Örnsköldsvik ansåg att företaget hade gått för långt med neddragningar av verksamheten. De menade att ABB Installation var alltför defensivt och inte utnyttjade de utvecklingsmöjligheter som fanns. Detta påtalade montörsklubben i ett brev av den 24 februari 1994 till ledande personer inom ABB Installation.

Redan tidigare - vid ett klubbmöte med ABB Installations montörsklubb i Örnsköldsvik den 21 september 1993 där företagets nye regionchef U.N. medverkade och uttalade sig - uppgavs bl.a. att anställningsåldern låg på en för hög nivå vid filialen i Örnsköldsvik. Genomsnittsålder för elektrikerna där var 53 år. SEF menar att det var ovidkommande faktorer av det slaget som gjorde att ledningen inte ville satsa på arbetstyrkan i Örnsköldsvik.

Med anledning av montörsklubbens brev hölls ett möte den 30 mars 1994 med företrädare för företaget och montörerna. Det var då känt att Siemens AB skulle lägga ned sin verksamhet i Örnsköldsvik. Från ledningens sida uttalades bl.a. att "När marknaden vänder finns vi kvar i Örnsköldsvik och kan mycket snabbt, om så erfordras, utöka vår montagestyrka". Montörsklubben bedömde att det fanns goda möjligheter att få ytterligare arbetstillfällen till ABB Installation när Siemens AB lade ned sin verksamhet i bl.a. Örnsköldsvik. Från ledningens sida pekades också på att Inelta borde pröva en etablering i Örnsköldsvik.

Det var stor skillnad mellan ABB Installations och Ineltas verksamheter. ABB Installation sysslade med traditionella installationsarbeten. Inelta, som hade förvärvats 1984 som ett komplement till ABB Installation, var däremot inriktat på processinstrumentering med inriktning på styr- och reglerutrustningar inom industrin. Så beskrevs Ineltas verksamhet också i en årsredovisning för 1993.

Inelta hade sitt säte i Kvissleby, där också bolagets administration och verkstad fanns. Ineltas anställda arbetade i början av 1994 i Sundsvallstrakten men även i Hudiksvall, Söderhamn och Gävle. Ett väsentligt inslag i deras uppgifter var mekaniskt arbete, "rörjobb", med montering av instrument.

De båda företagens skilda verksamhetsinriktningar belyses av att deras anställda hade olika utbildningar.

Den 20 eller 21 april 1994 kontaktades SEF:s ombudsman i Örnsköldsvik S.S. av Ineltas verkställande direktör B.D. som meddelade att Inelta åter skulle bedriva verksamhet i Örnsköldsvik. På arbetstagarsidan antog man att Inelta då skulle konkurrera med ett annat instrumentföretag, HITAB, som också var verksamt där. Det visade sig dock att detta inte var syftet från arbetsgivarsidan.

Inelta anställde fyra elektriker och platschefen från Siemens AB. Genomsnittsåldern på de elektriker som kom från Siemens AB var 31 år. Siemens AB i Örnsköldsvik var ett installationsföretag. De fyra arbetstagare som anställdes av Inelta hade hos Siemens arbetat som installationselektriker. Tidigare hade en instrumentmekaniker, J.E., varit anställd hos Siemens men han hade slutat.

En förändring jämfört med tidigare skedde genom att Inelta nu placerade en arbetsledare i Örnsköldsvik, vilket man inte haft då man tidigare verkat där. Ineltas arbetsledare H.W. flyttade in i ett av tre rum som ABB Installation disponerade. Företagen hade gemensamma lokaler. De hade också gemensam postadress samt samma telefon- och telefaxnummer. Bilder från lokalerna visar att ABB Installation upplåtit lokaler, möbler, kontorsutrustning och förvaringsutrymmen åt Inelta.

Flera omständigheter visar att Inelta liksom ABB Installation kom att bedriva installationsarbeten.

I maj 1994 begärde båda företagen förhandlingar om att få bedriva installationsarbete utöver installationsavtalets normalarbetstid. Förhandlingsframställning gjordes för båda företagen av ABB Installations platschef R.H.. Framställningarna avsåg samma arbetsplatser och tidsperioder. Överenskommelser träffades också med båda företagen om avvikelser från installationsavtalets arbetstidsregler.

Ett annat exempel på att Inelta och ABB Installation arbetade inom samma område utgör arbetet med en beställning på ett antal reläskåp, som ABB Installation fick. Material till skåpen beställdes för ABB Installations räkning av Ineltas platschef H.W.. Arbetet med monteringen av skåpen utfördes i ABB-huset av två montörer som var anställda av Inelta, vilket väckte irritation hos de anställda hos ABB Installation. Att monteringsarbetena utfördes av anställda vid Inelta motiverades av arbetsledningen med att Inelta hade "dålig beläggning".

Ytterligare ett exempel rör ett s.k. fabriksavtal med MoDo Paper AB rörande löpande installationsarbeten vid fabriker i Husum och Domsjö. ABB Installation hade sedan länge utfört sådana arbeten. När ett nytt sådant avtal träffades för tiden fr.o.m. den 1 september 1994 t.o.m. den 31 mars 1995 angavs både ABB Installation och Inelta som entreprenörer och avtalet undertecknades för båda av ABB Installations platschef R.H.. De arbetsuppgifter som avtalet omfattade utfördes av anställda från båda företagen. De båda företagens anställda tilldelades arbetsuppgifter av Modo Paper AB och betraktades därvid som ett arbetslag. Vid de s.k. resursmöten som hölls deltog från ABB Installation platschefen och en montör men ingen representant för Inelta. Vid dessa möten deltog även företrädare för HITAB, som verkade där som ett instrumentföretag. Vid ett resursmöte begärde MoDo Paper AB att ABB Installation skulle sätta in ytterligare fem elektriker på arbetsplatsen. Av de fem som sedan sattes in var två anställda av Inelta. Även detta motiverades av arbetsledningen med att Inelta hade "dålig beläggning".

Montörerna vid ABB Installation och Inelta hade samma löner. Kallelser till elsäkerhetsutbildning utsändes av ABB Installation till anställda hos Inelta. Det visar att båda företagen hade samma utbildningsbehov. En av dem som kallades var den i målet berörde B.G., som av Inelta först anställdes för en tillfällig arbetstopp och våren 1995 anställdes tills vidare.

På andra orter föreligger en klar uppdelning mellan ABB Installations och Ineltas olika verksamheter. I Sundsvall har Inelta omkring 35 montörer, av vilka de flesta arbetar med styr- och reglerutrustningar, och ABB Installation omkring 100 montörer, av vilka ingen arbetar med sådana utrustningar.

När det gäller verksamheten i ABB Installation och Inelta kan konstateras att båda företagen har använt sig av ett stort antal korttidsanställda och att i stort sett alla anställda hos Inelta är installationselektriker. Arbetsgivarsidan har dock anpassat sitt handlande med anledning av den uppkomna tvisten.

De av ABB Installation uppsagda och företrädesberättigade montörerna hade tillräckliga kvalifikationer i lagens mening för de arbetsuppgifter som de från Siemens hämtade montörerna kom att utföra som anställda hos Inelta. Arbetsgivaren har i en situation som den förevarande en skyldighet att ge viss utbildning. Av uppgifter från ett av de företag som Siemens AB och sedan Inelta utförde arbeten åt framgår att det endast krävdes att montörerna fick se en ca 15 minuter lång videouppspelning och erhöll viss muntlig information.

Sammanfattningsvis gör SEF gällande att ABB Installation varit inriktat på installationsarbeten och Inelta på instrumentarbeten. Det är därför förvånande att Inelta och inte ABB Installation anställde personal när Siemens AB:s installationsverksamhet lades ned. Inelta ändrade helt sin verksamhetsinriktning och övergick till samma slags verksamhet som ABB Installation bedrev. SEF gör gällande att Inelta brutit mot anställningsskyddslagen.

I första hand menar SEF att det skett ett kringgående av 25 § anställningsskyddslagen. ABB Installation har velat utvidga sin verksamhet men med hänsyn till att det fanns arbetstagare med företrädesrätt till återanställning hos ABB Installation har man inte velat anställa personal. I samförstånd mellan Inelta och ABB Installation har anställningarna i stället skett hos Inelta. Detta strider mot grunderna för anställningsskyddslagen.

Även om det inte skulle vara fråga om ett kringgående av anställningsskyddslagen hade de av ABB Installation uppsagda arbetstagarna företrädesrätt till återanställning hos Inelta, eftersom det enligt SEF:s mening föreligger en övergång av verksamhet från ABB Installation till Inelta. Inom koncernen har beslutats att ABB Installations verksamhet skall begränsas till förmån för Inelta. Saken kan uttryckas så att ABB Installations verksamhet i Örnsköldsvik delats upp och att en del av denna drivits av Inelta. Det föreligger ett klart rättsligt samband, även om SEF inte kan påvisa någon överenskommelse eller liknande. Vad som skett kan också jämföras med ett företagsarrende. Inelta tillgodogör sig ABB Installations lokaler, good will och know how m.m. ABB Installation förser Inelta med installationsuppdrag och överlåter även arbeten till Inelta. Fullkomlig identitet råder mellan verksamheterna och personalen "vandrar" mellan dem. Efter den sammanslagning som skett driver Inelta och ABB Installation tillsammans den verksamhet som ABB Installation tidigare drivit ensamt. Anställda och kunder uppfattar det som ABB Installation och Inelta sysslar med som en och samma verksamhet.

Arbetsgivarparterna

Inelta startades och ägdes ursprungligen av B.D. men såldes 1984 till ABB Installation. Inelta har hela tiden sysslat med elinstallationsarbeten och inte enbart med montering och service av instrument inom industrin även om tyngdpunkten kommit att ligga på arbeten inom industrin. Den årsredovisning som SEF hänvisat till ger ingen uttömmande beskrivning av Ineltas verksamhet.

Inom processindustrier placeras ett stort antal mätpunkter på olika håll, varifrån olika mätvärden överförs till instrument i ett kontrollrum. Det krävs inte bara att instrument monteras utan också bl.a. att kablar dras, dvs. en sorts installationsarbete. Arbeten av sådant slag ställer speciella krav på kunskaper och lokalkännedom hos montörerna och på det material som används bl.a. därför att arbetet ibland måste utföras i utrymmen där verksamhet pågår och där det i vissa fall föreligger risk för explosion. Från industriernas sida är det ett önskemål att anlitade företags montörer kan utföra både installationer och instrumentarbeten. En ide med Inelta är just att kunna erbjuda industrierna båda delarna. Viktigt är också att Inelta snabbt och lätt kan anpassa sig efter och tillgodose kundernas önskemål. Kännetecknande är att Inelta var snabbast att dra ned verksamheten i Örnsköldsvik när konjunkturerna vek men också att sätta igång verksamheten där igen när Siemens AB lade ned sin verksamhet.

Siemens AB var inte ett renodlat installationsföretag utan sysslade även med instrumentutrustningar inom industrin. När Siemens AB lade ned sin verksamhet ville anställda vid en del enheter, bl.a. i Bergvik och Örnsköldsvik, inte följa med till det företag, EIAB, som var tänkt att ta över efter Siemens AB. Till saken hör att Siemens AB:s största kund i Örnsköldsvik, Berol Kemi AB, uppgav att man skulle lägga sina beställningar hos det företag som anställde Siemens montörer och arbetsledning. Kontakter förekom mellan platscheferna där och Inelta. Sedan följde en del montörer med sina platschefer till Inelta. Detta skedde utan någon som helst påverkan från ABB Installations sida.

Det har inte förekommit något som helst samråd mellan ABB Installation och Inelta om att kringgå anställningsskyddslagen eller om att överlåta verksamhet från det förra företaget till det senare.

ABB Installation, som i förhållande till Inelta framstår som ett stort och orörligt företag, är inriktat på bredast möjliga kundkrets. Inelta och ABB Installation konkurrerar med varandra även om Inelta ägs av ABB Installation och samarbete förekommer i vissa avseenden som t.ex. vid inlåning av personal från varandra. ABB Installation hade som mest 47 och som minst 7 eller 10 montörer anställda i Örnsköldsvik. Minskningen berodde inte på att någon verksamhet skulle ha överlåtits till Inelta. Numera har ABB Installation drygt 20 montörer anställda i Örnsköldsvik.

Neddragningarna inom ABB Installation i Örnsköldsvik berodde på den vikande konjunkturen och på att konkurrerande företag kom till orten. ABB Installation var berett att utvidga sin verksamhet så snart arbetstillfällena ökade, även om initiativkraften inom företaget i viss mån minskade på grund av ett dödsfall bland de anställda.

De från ABB Installation uppsagda montörerna hade enligt arbetsgivarsidans mening inte heller tillräckliga kvalifikationer för de arbetsuppgifter som de från Siemens AB hämtade montörerna fick hos Inelta. Den handling från ett kundföretag som SEF åberopat till stöd för sitt påstående om att de uppsagda arbetstagarna skulle ha tillräckliga kvalifikationer säger inget om vilka krav som ställs på montörerna.

När det gäller de olika omständigheter som åberopats av SEF vill arbetsgivarsidan framhålla följande.

Det har aldrig från ABB Installations sida sagts att åldern hos de anställda var för hög. Man konstaterade endast att den var hög.

När det gäller de reläskåp som ABB Installation skulle tillverka och montera bör framhållas att det inte är ovanligt att man inom en koncern delar på arbetena. Av den av SEF åberopade årsredovisningen för Inelta 1993 framgår att 30,5 procent av Ineltas fakturering det året avsåg koncernbolag. ABB Installation var beställare av materialet. Att H.W. angavs som referens vid beställningen berodde på att det var han som skulle ta emot materialet, som skulle avropas "bit för bit". Det är möjligt att R.H. sagt att den del av arbetet utfördes av Ineltas anställda därför att Inelta hade "dålig beläggning".

SEF har också framhållit att både ABB Installation och Inelta vid ett tillfälle begärde att få förskjuta arbetstiderna vid vissa arbeten. Detta är inte märkligt, eftersom båda företagen hade behov av en sådan förskjutning av arbetstiden även om de skulle utföra olika arbeten. Det rörde sig om arbeten som skulle utföras under ett driftstopp vid en industri och vid sådana tillfällen berörs alla entreprenörer på samma sätt.

Vid ett tillfälle i september 1994 hölls ett möte med montörer vid ABB Installation i Örnsköldsvik, vid vilket ABB Installations regionchef U.N. och platschef R.H. var närvarande. Montörerna var missnöjda med platsledningen och även med att anställda hos Inelta hade utfört vissa arbeten. När U.N. besvarade frågor om detta uttalade han sig om Inelta som ett främmande företag.

Det är riktigt att båda företagen haft lokaler på samma ställe i Örnsköldsvik samt samma postadress och telefonnummer. Hyresvärd för båda företagen var ABB Service AB, ett företag som på flera orter i landet hyr ut lokaler till företag inom ABB-koncernen och även tillhandahåller tjänster som t.ex. telefonväxel.

Det s.k. fabriksavtal som upptar både ABB Installation och Inelta som entreprenörer har upprättats av MoDo Paper AB på ett slarvigt sätt. Det är ett s.k. avropsavtal och inte något avtal om utförande av vissa arbeten. R.H. skrev under avtalet för ABB Installation och utgick därvid från att H.W. som företrädare för Inelta fick ett likadant avtal. Inelta fakturerade MoDo Paper AB för de av Ineltas anställda utförda arbetena.

Det är inte ovanligt att flera företag, särskilt om de tillhör samma koncern, anordnar gemensamma kurser för sina anställda, och att ett företag då kallar även andra företags anställda till en kurs.

SEF:s påstående att arbetsgivarsidan av hänsyn till de berörda arbetstagarnas ålder velat komma ifrån att återanställa dem motsägs av vad som faktiskt skett. Flertalet av de berörda 16 arbetstagarna är numera anställda inom ABB-koncernen.

Sammanfattningsvis menar arbetsgivarsidan att det inte förekommit något som kan betecknas som ett kringgående av anställningsskyddslagen och inte heller något som kan betecknas som en övergång av verksamhet från ABB Installation till Inelta. Även om SEF skulle ha fog för alla sina påståenden innebär inte detta att Inelta brutit mot anställningsskyddslagen.

Domskäl

Reglerna i 25 § anställningsskyddslagen om företrädesrätt till återanställning innebär såvitt är av intresse i detta mål i huvudsak följande. En arbetstagare som sagts upp på grund av arbetsbrist har företrädesrätt till återanställning i den verksamhet där arbetstagaren tidigare varit sysselsatt. Företrädesrätten gäller från tidpunkten för uppsägningen och därefter till dess ett år förflutit från den dag då anställningen upphörde. En förutsättning för företrädesrätt är att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för den nya anställningen. Har under de nämnda tidsperioderna företaget eller den del av företaget där verksamheten bedrivs övergått till en ny arbetsgivare, gäller företrädesrätten mot den nye arbetsgivaren.

Tvisten i detta mål rör 16 arbetstagare som sagts upp på grund av arbetsbrist från ABB Installation i Örnsköldsvik och som ostridigt hade företrädesrätt till återanställning hos ABB Installation om de hade tillräckliga kvalifikationer för de nya anställningar som kunde uppkomma. Några nyanställningar har dock inte skett hos ABB Installation i Örnsköldsvik under den tid då företrädesrätten gällde för dessa arbetstagare men väl hos Inelta, som är ett av ABB Installation helägt dotterbolag. Därvid anställde Inelta andra elektriker än de av ABB Installation uppsagda.

SEF har i målet gjort gällande att Inelta brutit mot 25 § anställningsskyddslagen genom dessa nyanställningar och även mot 32 § samma lag genom att inte förhandla med SEF innan nyanställningarna skedde. SEF:s inställning är att nyanställningarna borde ha skett hos ABB Installation och att de med koncernens hjälp gjorts hos Inelta i syfte att kringgå anställningsskyddslagens regler om företrädesrätt till återanställning. SEF menar också att det skett en övergång av verksamhet från ABB Installation till Inelta och att arbetstagarna på grund därav kan göra gällande företrädesrätt till återanställning hos Inelta.

Arbetsgivarparterna har bestritt såväl att det varit fråga om ett kringgående av anställningsskyddslagens regler som att verksamhet övergått från ABB Installation till Inelta.

Arbetsdomstolen går först in på frågan om det skett en sådan övergång av verksamhet från ABB Installation till Inelta som medför att de berörda arbetstagarna enligt 25 § anställningsskyddslagen fått företrädesrätt till anställningar hos Inelta.

Arbetsdomstolen har i tidigare domar haft att ta ställning till om verksamhet genom överlåtelse eller på ett därmed jämförbart sätt övergått från ett företag till ett annat, bl.a. i domen AD 1994 nr 92 i vilken arbetsdomstolen uttalade bl.a. följande.

Arbetsdomstolen har i sin praxis vid ett flertal tillfällen haft att pröva frågan om en övergång av en rörelse eller del av rörelse skett (Se särskilt rättsfallen AD 1976 nr 18, 1978 nr 153, 1979 nr 140, 1984 nr 14 och 1988 nr 88). Domstolen har därvid uttalat att för att den aktuella bestämmelsen i 25 § anställningsskyddslagen skall kunna tillämpas fordras att det föreligger ett direkt rättsligt samband mellan den förutvarande och den nye arbetsgivaren vilket kan karaktäriseras som eller jämföras med en överlåtelse av ett företag. Det mest närliggande exemplet på rättsligt samband är ett sedvanligt avtal om överlåtelse av rörelsen. Domstolen har uttalat att det för att en övergång av en rörelse skall anses föreligga krävs mer än att t.ex. lokaler och inventarier överlåts. För att det skall kunna anses att en övergång i lagens mening har skett fordras i princip att själva rörelsen, näringsverksamheten, eller del av denna har övergått till den nye arbetsgivaren. Domstolen har också konstaterat att någon allmän regel inte kan uppställas huruvida en övergång av ett företag eller en del av ett företag har skett. Omständigheterna i det enskilda fallet blir avgörande. De anförda rättsfallen ger emellertid stöd för det generella uttalandet att några stränga krav inte uppställs för att en övergång av en rörelse eller en del av en rörelse skall anses ha ägt rum. Det förhållandet att verksamheten efter förändringen bedrivs i yttre former som sett ur de anställdas synvinkel är att uppfatta som i huvudsak oförändrade torde vara att uppfatta som ett starkt bevis för att det föreligger ett sådant rättsligt samband som utgör eller är att jämföra med ett överlåtelseavtal.

I det fall som den citerade domen rörde förhöll det sig så att det förelåg ett avtal om överlåtelse av varulager, inventarier och pågående arbeten i viss omfattning, att det nya företaget började sin verksamhet i nära anslutning till att det tidigare företaget upphörde med sin, att det nya företaget började verksamheten på samma ort och i samma lokaler som det tidigare och med i stort sett samma utrustning, att det nya företaget erhöll samma telefonnummer som det tidigare samt att det nya företaget var inriktat på samma typ av arbeten som utgjort åtminstone en del av det tidigare företagets arbeten. Vid en samlad bedömning av omständigheterna fann arbetsdomstolen att det i det fallet var fråga om en sådan övergång av en del av en rörelse som avses i 25 § andra stycket anställningsskyddslagen.

Arbetsdomstolen har också lagt de nyss återgivna uttalandena till grund för senare avgöranden (AD 1994 nr 105 och AD 1995 nr 100) rörande påstådda övergångar, som i likhet med det nu föreliggande fallet inträffade innan de senaste ändringarna av ifrågavarande bestämmelser i anställningsskyddslagen trädde i kraft den 1 januari 1995.

En förutsättning för att de av ABB Installation på grund av arbetsbrist uppsagda arbetstagarna skall anses ha företrädesrätt till anställning hos Inelta är alltså att det förekommit något som kan betecknas som eller jämföras med en övergång av verksamhet från ABB Installation till Inelta. Vad som krävs för att en övergång i lagens mening skall anses föreligga är alltså enligt vad domstolen tidigare uttalat i princip att själva rörelsen, näringsverksamheten, övergått.

Enligt arbetsdomstolens mening finns det vid bedömningen anledning att konstatera att den av SEF påstådda övergången av verksamhet inte i sig, ens med den beskrivning av händelseförloppet som SEF lämnat, synes ha inneburit någon inskränkning i eller någon annan omedelbar förändring av ABB Installations verksamhet i Örnsköldsvik. Det enda som kan sägas ha övergått från ABB Installation till Inelta i samband med Ineltas återetablering i Örnsköldsvik är såvitt utredningen visar nyttjanderätten till ett kontorsrum och vissa andra utrymmen som sedan i viss mån nyttjades gemensamt. Detta är enligt vad domstolen tidigare uttalat inte tillräckligt för att man skall kunna anse en övergång i lagens mening föreligga. SEF:s egen beskrivning av vad som förevarit innebär egentligen inte något mer än att ABB Installation underlåtit att utnyttja möjligheten att utvidga sin verksamhet när Siemens upphörde att verka i Örnsköldsvik. Situationen utnyttjades av Inelta på det sättet att Inelta återupptog sin tidigare verksamhet i Örnsköldsvik.

Ett sådant förfarande, som alltså innebär att ett företag inte minskar sin egen verksamhet utan endast att företaget underlåter att utnyttja en expansionsmöjlighet, kan enligt arbetsdomstolens mening inte betecknas som eller anses jämförbar med en överlåtelse av företagets verksamhet eller del därav.

SEF har även gjort gällande att Inelta ändrat verksamhetsinriktning i samband med sin återetablering i Örnsköldsvik till att avse samma typ av verksamhet som den ABB Installation bedrev, vilket bestritts av arbetsgivarsidan. Även om det skulle förhålla sig på det sätt som SEF påstått i denna del, vilket inte kan anses utrett, påverkar det enligt arbetsdomstolens mening inte slutsatsen i det föregående.

SEF har också framhållit bl.a. att Inelta inte bara flyttade in i lokaler som sedan tidigare disponerades av ABB Installation utan också hade samma postadress samt samma telefon- och telefaxnummer som ABB Installation. Arbetsgivarsidan har å sin sida framhållit att ett annat bolag inom koncernen, ABB Service AB, var hyresvärd för såväl ABB Installation som Inelta och att det är vanligt förekommande på flera orter att skilda bolag inom koncernen på samma ort på detta sätt utnyttjar koncernbolag tillhöriga fastigheter och gemensamma funktioner som t.ex. telefonväxel. Vad arbetsgivarsidan sålunda framhållit har egentligen inte bemötts av SEF.

SEF har också framhållit att ABB Installation och Inelta gemensamt har tecknat s.k. fabriksavtal med kunder, gemensamt begärt och fått överenskommelser om avsteg från installationsavtalets arbetstidsregler samt att arbetstagare från båda företagen arbetat tillsammans med vissa uppgifter t.ex. monteringen av de reläskåp som ABB Installation åtagit sig att göra. När det gäller det s.k. fabriksavtalet och överenskommelserna om arbetstiderna bör noteras att båda företagen finns angivna som parter. Arbetsgivarsidan har också framhållit att det är vanligt med s.k. inlåning av arbetskraft mellan företag inte minst inom koncernen och att en inte ringa del, mer än 30 procent av Ineltas fakturering under ett år, avser just andra koncernbolag. Av de handlingar som åberopats i detta sammanhang framgår också att de båda företagen genomgående har angivits som skilda juridiska personer.

Arbetsdomstolen finner vid en samlad bedömning av de av SEF åberopade omständigheterna att dessa inte kan rubba den slutsats som arbetsdomstolen kommit till i det föregående, nämligen att det inte förekommit någon övergång av verksamhet eller del av verksamhet från ABB Installation till Inelta.

Det nu anförda innebär att de arbetstagare som SEF för talan för inte på anställningsskyddslagens regler kan grunda några anspråk på företrädesrätt till återanställning hos Inelta, som är en annan juridisk person än den, ABB Installation, från vilken de sagts upp. Därmed står Inelta inte i ett sådant förhållande till dessa arbetstagare att de över huvud taget kan grunda några anspråk gentemot Inelta på anställningsskyddslagens regler. Saken kan också uttryckas på det sättet att Inelta inte gentemot dessa arbetstagare har haft några skyldigheter som Inelta hade anledning att försöka undkomma genom ett sådant förfarande som av SEF betecknats som ett kringgående av anställningsskyddslagen. När ingen rätt till återanställning hos Inelta förelåg, var inte Inelta heller skyldig enligt 32 § anställningsskyddslagen att förhandla med SEF innan nyanställningar gjordes.

Av det hittills anförda följer att SEF:s talan skall avslås.

Det kan dock tilläggas att utredningen i målet inte ger belägg för att de olika bolagen inom ABB-koncernen samverkat på det sätt som SEF påstått för att undvika att återanställa de berörda arbetstagarna. Utredningen ger alltså inte stöd för annat än att Inelta självständigt fattat beslutet om att på nytt starta verksamhet i Örnsköldsvik och att Inelta anställde elektrikerna från Siemens därför att Inelta därigenom också kunde som kunder ta över de företag som dessa elektriker redan var sysselsatta hos. Arbetsgivarsidan har också framhållit att flertalet av de elektriker som SEF för talan för senare faktiskt har erhållit anställning hos ABB Installation och Inelta, dvs. inom ABB-koncernen.

SEF:s talan i målet skall alltså avslås. SEF bör med hänsyn till utgången i målet förpliktas utge ersättning för arbetsgivarparternas rättegångskostnader.

SEF har ifrågasatt skäligheten av vissa av de kostnader som arbetsgivarparterna yrkat ersättning för. Det gäller 90 000 kr som yrkats som ombudsarvode, 2 000 kr som yrkats för utskrifter, foton, porton och telefon samt ersättning för bortfall av arbete för B.D. i samband med inställelser vid muntlig förberedelse och huvudförhandling med 15 000 kr och för H.W. i samband med inställelse vid huvudförhandling med 5 000 kr. Arbetsdomstolen finner att arbetsgivarparterna får anses skäligen tillgodosedda med ett ombudsarvode om 70 000 kr samt att övriga nu berörda ersättningar får anses skäliga.