AD 1995 nr 50

En arbetsgivare omplacerade en arbetstagare till nya arbetsuppgifter. Arbetsgivaren hade uppfattningen att arbetstagaren var skyldig att utföra de nya arbetsuppgifterna. I stället för att utföra de nya arbetsuppgifterna lämnade arbetstagaren arbetsplatsen. Fråga om arbetstagaren kunde anses skild från sin anställning genom omplaceringsbeslutet.

Parter:

Diskteknik Aktiebolag; B.L.

Nr 50

Diskteknik Aktiebolag i Vallentuna

mot

B.L. i Stockholm.

ÖVERKLAGAD DOM

Stockholms tingsrätts, avd. 3, dom 1994-03-28, DT 356

Tingsrättens dom, se bilaga.

Diskteknik AB (bolaget) har yrkat att arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, ogillar B.L:s talan och tillerkänner bolaget ersättning för rättegångskostnader i tingsrätten.

B.L. har bestritt ändring av tingsrättens dom.

B.L. har, för den händelse att arbetsdomstolen skulle bifalla bolagets talan, yrkat att domstolen förordnar att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad eftersom han har haft skälig anledning att få tvisten prövad.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i arbetsdomstolen.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak detsamma som antecknats i tingsrättens dom. De har dock gjort följande tillägg och förtydliganden.

Bolaget

B.L. anmodades att arbeta i lagret dels därför att det inte fanns någon ledig befattning i bolaget som säljare och dels för att det ansågs nödvändigt att han satte sig in i de produktförändringar som inträffat under den tid han varit sjukskriven. Arbetet i lagret innebar bl.a. städarbete men också att hålla god ordning i lagret och att hjälpa säljarna att lasta varor på säljbussarna. Säljare rekryterades ofta från lagret. Vid mötet den 4 november 1992 accepterade B.L. att arbeta i lagret men krävde en garanti från bolaget att han inom två månader skulle få återgå till en säljarbefattning. Bolagsledningen kunde inte ge en sådan garanti. Om en säljarbefattning skulle bli ledig hade däremot B.L. förtur till den. Den 1 februari 1993 anställdes också en ny säljare i bolaget. B.L. skulle alltså inte ha behövt arbeta mer än några månader i lagret. Det har aldrig varit bolagets avsikt att B.L. inte skulle få återgå till sitt gamla arbete som säljare. När L.B. den 5 november 1992 skrev brevet till B.L. hade denne inte klargjort för bolaget om han ville komma tillbaka eller inte. B.L:s anställningsavtal anger inte att han haft ett arbete som tjänsteman. Bolagets åtgärd att omflytta B.L. till lagret har legat inom ramen för bolagets rätt att leda och fördela arbetet. B.L. har därför varit skyldig att arbeta i lagret. Omplaceringen kan inte jämställas med en uppsägning.

B.L.

Efter sin sjukskrivning inställde sig B.L. den 2 november 1992 kl 7.00 för att återuppta sitt arbete. Fabrikschefen var oförberedd på att han skulle komma tillbaka och det dröjde två timmar innan L.B. kom. L.B. uppgav att det inte fanns någon säljarbefattning åt honom och att han i stället skulle städa i lagret. Vid mötet den 4 november 1992 beskrevs arbetet i lagret som dels ett städarbete och dels ett lagerarbete. Det framhölls att B.L. som lagerarbetare hade möjlighet att visa framfötterna. B.L. var enligt anställningsavtalet anställd som tjänsteman. Hans arbetsuppgifter som säljare var också av tjänstemannakaraktär. Han hade en specifik tjänst och när han blev sjuk tillsattes en person på just den tjänsten. Som lagerarbetare skulle han få behålla sin grundlön men provisionen skulle falla bort. B.L. hade ett enskilt tjänsteavtal med bolaget enligt vilket han var anställd som säljare. Genom att omplacera B.L. till lagerarbete har bolaget förändrat tjänsteavtalet i sådan grundläggande mening att det är att anse som ett skiljande från tjänsten.

Domskäl

I arbetsdomstolen har hållits förnyade förhör under sanningsförsäkran med L.B. och B.L. samt förnyat vittnesförhör med S.B..

Tvisten i målet gäller frågan om bolaget genom att omplacera B.L. från hans tjänst som säljare till ett arbete i lagret utan saklig grund har skilt honom från anställningen.

I målet är ostridigt att B.L., som tidigare arbetat som säljare i bolaget, vid sin återkomst efter nära två års sjukskrivning den 2 november 1992 anmodades av bolagets företrädare L.B. att i stället arbeta i lagret eftersom det då inte fanns någon ledig säljarbefattning. Det är också ostridigt att B.L. inte accepterade detta utan lämnade arbetsplatsen.

B.L. har gjort gällande att omplaceringen av honom till lagret innebär att han skildes från sin anställning som säljare. Enligt honom hade han ett enskilt tjänsteavtal med bolaget enligt vilket han var anställd som säljare. Genom omplaceringen till lagerarbetet har bolaget förändrat tjänsteavtalet i sådan grundläggande mening att det är att anse som ett skiljande från anställningen som säljare. B.L. har därvid fäst särskild vikt vid att arbetet som säljare är att betrakta som en tjänstemannabefattning medan det arbete som han skulle utföra i lagret är att betrakta som en arbetarbefattning. Bolagets inställning är att dess åtgärd att omplacera eller, som bolaget föredragit att beteckna åtgärden, omflytta B.L. till lagret har legat inom ramen för bolagets rätt att leda och fördela arbetet. Enligt bolagets mening har B.L. därför har varit skyldig att utföra det beordrade arbetet. Placeringen av B.L. i lagret har enligt bolagets mening grundats enbart på objektiva skäl.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Uttrycket omplacering används i olika sammanhang och har inte någon given rättslig innebörd. En omplacering kan vara en arbetsledningsåtgärd genom vilken en arbetstagare inom ramen för en bestående anställning tilldelas nya arbetsuppgifter. En såsom omplacering betecknad åtgärd kan emellertid innebära sådana förändringar av anställningsförhållandet att arbetstagaren i realiteten skiljs från en anställning även om han samtidigt får en annan anställning (jfr AD 1985 nr 6 och AD 1991 nr 114).

Den situation som föreligger i detta mål, nämligen att en arbetstagare som av sin arbetsgivare omplaceras till andra arbetsuppgifter i stället för att utföra de beordrade uppgifterna lämnar arbetsplatsen, har behandlats av arbetsdomstolen i domen AD 1993 nr 160. I den domen framhöll domstolen följande. Vid olika uppfattningar om arbetsskyldighetens omfattning gäller sedan gammalt att arbetsgivaren har tolkningsföreträde. Det innebär att en arbetstagare är skyldig att utföra arbete som arbetsgivaren beordrat honom till även om det vid en senare rättslig prövning skulle komma att visa sig att arbetsgivarens uppfattning om arbetsskyldighetens omfattning var oriktig. Enligt 34 § medbestämmandelagen kan dock en facklig organisation utöva tolkningsföreträde i en tvist om arbetsskyldigheten mellan organisationen och en arbetsgivare som är bundna av samma kollektivavtal. Berörd arbetstagare kan då utan påföljd agera i enlighet med organisationens uppfattning i tvisten. När något fackligt tolkningsföreträde inte har utövats har emellertid arbetstagaren i princip skyldighet att utföra arbete i enlighet med arbetsgivarens uppfattning i avvaktan på att en eventuell tvist avgörs. Det bör dock förutsättas att arbetsgivaren inte hävdar sin uppfattning i ond tro.

Det är mot den nu angivna rättsliga bakgrunden som bolagets åtgärd att beordra B.L. till arbete i lagret måste bedömas. Utredningen har inte visat att L.B. hävdat sin uppfattning i ond tro. Det har B.L. inte heller påstått. Genom dennes uppgifter har framgått att L.B. i vart fall vid mötet den 4 november uttalade att B.L. riskerade att göra sig skyldig till arbetsvägran, samt att denne då hänvisade till sitt anställningsavtal. Såvitt framgått av utredningen kom omplaceringen till stånd dels för att det vid B.L:s återkomst inte fanns någon ledig befattning som säljare och dels för att B.L. varit borta från bolaget under lång tid och därför enligt bolagets mening på nytt behövde sätta sig in i bolagets produkter. Utredningen har inte gett anledning att ifrågasätta L.B:s uppgift att bolagets avsikt var att B.L. skulle återgå till arbete som säljare när tillfälle gavs. Den slutsats som måste dras av det anförda är att B.L. - i enlighet med den ovan redovisade rättsliga bakgrunden - när han beordrades till arbete i lagret också var skyldig att utföra detta, även om en slutlig prövning skulle visa att hans arbetsskyldighet inte omfattade sådant arbete.

Enligt arbetsdomstolens mening kan det mot denna bakgrund inte med fog göras gällande att bolaget skilde B.L. från hans anställning genom att beordra honom till arbete i lagret. Frågan om B.L:s skyldighet att arbeta i lagret har arbetsdomstolen med den bedömning som nu gjorts inte anledning att ta slutlig ställning till i detta mål, där det inte förs någon talan om arbetsskyldighetens omfattning.

Sammanfattningsvis finner arbetsdomstolen att bolaget inte skilt B.L. från hans anställning. Därmed skall bolagets talan om ändring av tingsrättens dom bifallas.

Vid denna utgång skall B.L. utge ersättning för bolagets rättegångskostnader i tingsrätten och i arbetsdomstolen. Skäl finns inte att förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. Bolaget har yrkat ersättning för rättegångskostnader i arbetsdomstolen med 42 000 kr i ombudsarvode. Enligt arbetsdomstolens mening bör ersättningen till bolaget med hänsyn till målets beskaffenhet och omfattningen av rättegången i domstolen skäligen bestämmas till 30 000 kr.

Domslut

Domslut

1. Arbetsdomstolen upphäver tingsrättens domslut under punkt 1, 2 och 5.

2. Arbetsdomstolen förpliktar B.L. att ersätta Diskteknik AB för dess rättegångskostnader vid tingsrätten med fyrtioåttatusen (48 000) kr i ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 28 mars 1994 tills betalning sker.

3. Arbetsdomstolen förpliktar B.L. att ersätta Diskteknik AB för dess rättegångskostnader i arbetsdomstolen med trettiotusen (30 000) kr i ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom tills betalning sker.

4. Arbetsdomstolen fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen till C.Å. för det biträde han lämnat B.L. i domstolen med sjuttontusenåttahundranio (17 809) kr, varav 16 830 kr för arbete, 850 kr för tidsspillan och 129 kr för utlägg. I det sammanlagda beloppet ingår mervärdesskatt med 3 561 kr.

Dom 1995-04-26, målnummer B-68-1994

Ledamöter: Lars Johan Eklund, Lennart Hörnlund och Sune Israelsson. Enhälligt.

Sekreterare: Gunilla Svahn Lindström

Tingsrättens dom (ledamöter: Clas Ullrich, Annika Marcus och Håkan Larson)

BAKGRUND

B.L. anställdes hos Diskteknik AB (bolaget) i december 1988 som säljare enligt anställningskontrakt, bilaga 1. Bolaget är ett kemiskt-tekniskt företag som framställer, försäljer och distribuerar disk- och rengöringsmedel till storförbrukare, huvudsakligen restauranger. Bolaget är inte kollektivavtalsbundet. Säljarnas arbetsuppgifter består i att leverera bolagets produkter till kunder, utföra servicearbeten på kundernas diskmaskiner och skaffa nya kunder till bolaget. Säljarna uppbär utöver en fast lön även provision på sina försäljningsresultat. - B.L. sjukskrevs i januari 1991. Någon månad före sin återkomst 1992-11-02 meddelade han bolaget att sjukskrivningen hade upphört. I samband med att han inställde sig på arbetsplatsen blev han av bolagets VD L.B. upplyst om att bolaget inte hade någon ledig säljarbefattning åt honom. L.B. anmodade honom att i stället arbeta på lagret. B.L. sade att han inte accepterade detta och att han skulle gå hem för att vänta på besked när han kunde återinträda i bolaget som säljare. Under kvällen ringde S.B. hos bolaget till B.L. och de överenskom om ett sammanträffande 1992-11-04 där också L.B. skulle vara närvarande. Sammanträffandet ledde inte till någon lösning av situationen men föranledde L.B. att skriva ett brev till B.L., bilaga 2. - B.L. erhöll annan anställning 1993-03-22.

YRKANDEN M M

B.L. har yrkat att bolaget förpliktas att till honom utge

1. allmänt skadestånd enligt 7 § och 38 § LAS med 45 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningsansökan 1993-01-07 tills betalning sker.

2. ersättning för utebliven lön med 78 605 kr avseende tiden 1992-11-02 - 1993-03-22 jämte ränta enligt 6 § räntelagen på månadsvis förfallna belopp om 16 844 kr från 1992-12-02 tills betalning sker.

3. ekonomiskt skadestånd för tiden 1993-03-22 till 1994-03-01 med 54 575 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på månadsvis förfallna belopp om 4 844 kr från 1993-04-22 tills betalning sker.

B.L. har vidare förbehållit sig rätt att yrka ytterligare ekonomiskt skadestånd till följd av felaktig uppsägning.

B.L. har som grund för yrkandena anfört att bolaget genom att 1992-11-02 omplacera honom från hans tjänst som säljare till ett arbete på lagret utan saklig grund skiljt honom från anställningen.

Bolaget har bestritt käromålet under anförande att det inte skiljt B.L. från anställningen. Det hade ålegat B.L. att fullgöra sin arbetsskyldighet då omflyttningen till lagret låg inom ramen för arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet. Bolaget har inte vitsordat något belopp som skäligt i fråga om det allmänna skadeståndet. Det har beträffande yrkandena om utebliven lön och ekonomiskt skadestånd vitsordat en månadslön om 13 000 kr som grund för beräkningarna. Yrkad ränta har vitsordats. Bolaget har lämnat yrkandet om förbehåll för ytterligare skadestånd utan erinran.

B.L. har till utveckling av käromålet anfört. När han anställts hos bolaget fick han först i inskolningssyfte följa med en annan säljare. Efter en tid tilldelades han ett distrikt och fick en egen budget. - När han efter sjukskrivningen inställde sig på arbetsplatsen för att återuppta säljarbetet sade fabrikschefen till honom att han skulle utföra städarbete på lagret. B.L. svarade att han var säljare på vilket fabrikschefen replikerade "har L.B. gått så här långt nu". Någon timme senare anlände L.B. som tog med honom till lagret, pekade på städmaterielen och sade att han skulle börja städa. Något tal om andra arbetsuppgifter på lagret eller någon annanstans förekom inte. Han begärde en garanti att inom viss tid få fortsätta säljarbetet men L.B. sade att han inte kunde garantera en säljtjänst. - Säljarna är att betrakta som tjänstemän medan de som arbetar på lagret hör till arbetarkategorin. Av bolagets säljare har sex ansökt och antagits i tjänstemannaförbundet. Genom att hänvisa B.L. till städarbete på lagret har bolaget gjort sig skyldigt till en otillåten omplacering och därmed brutit anställningsavtalet, vilket är att anse som en uppsägning utan saklig grund eller eventuellt ett avsked. - B.L:s månadslön inklusive genomsnittlig provision för det sista helår han tjänstgjorde hos bolaget uppgick till 16 844 kr, vilket också bolaget angivit i en inlaga till tingsrätten. Han anser att detta belopp skall läggas till grund för beräkningen av hans krav på lön och ekonomiskt skadestånd. Månadslönen i det nya arbetet har t.o.m. februari 1994 utgjort 12 000 kr.

Bolaget har till utveckling av sin talan anfört. En nyanställd säljare får i allmänhet börja på lagret för att lära sig bolagets produkter och också följa med en annan säljare innan han övergår till att självständigt utföra säljarbete. När B.L. återkom efter sjukskrivningen hade han varit borta från bolaget i nästan två år. Under den tiden hade bolagets produkter utvecklats och nya produkter hade tillkommit. Bolaget ansåg det vara nödvändigt att B.L. innan han eventuellt blev verksam som säljare fick tillfälle att lära sig produkterna. Han skulle inte bara utföra städarbete utan också hjälpa säljarna med att lasta fordonen och utföra annat lagerarbete. Det är emellertid riktigt att bolaget inte kunde garantera B.L. någon säljtjänst. Det saknar enligt bolaget betydelse att några säljare antagits som medlemmar i tjänstemannaförbundet. Säljarna - som också kallas chaufförer - kan även betraktas som arbetare. Bolagets åtgärd att omflytta B.L. till lagret har legat inom ramen för bolagets rätt att leda och fördela arbetet. LAS är därför inte tillämplig i målet.

DOMSKÄL

B.L. och L.B. har hörts under sanningsförsäkran. Vidare har på bolagets begäran S.B. hörts som vittne.

Parterna har åberopat skriftlig bevisning.

Det är ostridigt att B.L. anställts som säljare i bolaget. I fråga om det anvisade lagerarbetet är parterna oense huruvida detta utgjort en otillåten omplacering eller en omflyttning inom ramen för arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet. Oavsett om en säljare betraktas som tjänsteman eller arbetare anser tingsrätten att skillnaden mellan säljarbetet och lagerarbetet, såsom de båda uppgifterna beskrivits i målet, för den anställde måste te sig så betydelsefull - en säljare har bl a provision på den egna försäljningen medan en lagerarbetare endast kan komma i åtnjutande av viss provision på bolagets vinst - att fråga även objektivt sett är om artskilda verksamheter. Tingsrätten ifrågasätter inte bolagets påstående att det har varit av vikt att B.L. innan han återinträtt i säljverksamheten lärt sig de nya produkterna. Tingsrätten anser därför att bolaget haft rätt att anvisa B.L. ett tidsbegränsat arbete på lagret. Bolaget har emellertid inte haft rätt att såsom utredningen ger vid handen för obegränsad tid frånta honom det säljarbete som han enligt anställningsavtalet skulle utföra. Vid sådant förhållande utgör bolagets åtgärd att anvisa B.L. till lagerarbete en otillåten omplacering. Käromålet skall därför bifallas. Det allmänna skadeståndet bör skäligen bestämmas till 20 000 kr. Beträffande yrkandena om utebliven lön och ekonomiskt skadestånd bör B.L:s beräkningsgrunder godtas.

B.L. beviljades 1992-12-21 allmän rättshjälp i målet varvid rättshjälpsavgiften bestämdes till 0 kr. Han har numera en anställning med en månadsinkomst om 12 000 kr. Grundavgift och tilläggsavgift bör bestämmas på grundval av hans aktuella inkomster.

DOMSLUT

1. Diskteknik AB skall till B.L. utge

a) allmänt skadestånd om tjugotusen (20 000) kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från 1993-01-07 tills betalning sker

b) utebliven lön om sjuttioåttatusensexhundrafem (78 605) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på månadsvis förfallna belopp om 16 844 kr från 1992-12-02 tills betalning sker

c) ekonomiskt skadestånd om femtiofyratusenfemhundrasjuttiofem (54 575) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på månadsvis förfallna belopp om 4 844 kr från 1993-04-22 tills betalning sker

2. B.L. äger rätt att yrka det ytterligare ekonomiska skadestånd som kan föranledas av Diskteknik AB:s åtgärd att skilja honom från tjänsten

3. Tingsrätten ändrar beslutet i fråga om B.L:s rättshjälp så att grundavgiften bestäms till 3 350 kr, procentsatsen för tilläggsavgiften till 20 procent och högsta belopp för tilläggsavgiften till 10 050 kr

4. Tingsrätten fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen åt C.Å. med trettiofemtusentrehundratio (35 310) kr, varav 33 670 kr för arbete och 1 640 kr för tidsspillan. Av ersättningsbeloppet utgör 7 062 kr mervärdesskatt

5. Diskteknik AB skall utge ersättning för B.L:s rättshjälpskostnader med totalt trettiofemtusensexhundrasextio (35 660) kr.

Bilaga 1

Diskteknik

A N S T Ä L L N I N G S A V T A L

PERSONUPPGIFTER:

Namn: B.E.L.

Personnummer: (personnummer, här uteslutet) c/o G.

Gatuadress: (utesluten här) (adress, tel.

utesluten här)

Postadress: (utesluten här)

Telefonnummer: (uteslutet här)

ANSTÄLLNING:

Befattning:

Anställningsform:

Lön: 10 000.-/mån

Tillträde: 890102

ÖVRIGT:

Förskottssemester utgår under det första anställningsåret. Återbetalningsskyldighet

föreligger om anställningen upphör inom 5 år.

Årlig läkarundersökning erhålls.

TFA trygghetsförsäkring gäller.

Uppsägningstid enligt lag.

Lönerevision sker efter 6 mån. efter provanst.

För övertid utgår normalt ingen ersättning.

TILLÄGGSINFORMATION FÖR SÄLJARE:

Distrikt: s. poolen

Provision: -

Lunchkuponger: Ja

Jour: -

Vallentuna 1988-12-02

DISKTEKNIK AB DEN ANSTÄLLDE

(L.B.) (B.L.)

L.B.

Bilaga 2

Diskteknik

1992-11-05

B.L.

(Adress, utesluten här)

Beträffande Din anställning som säljare på Diskteknik

Historik:

Det är nu två år sedan Du sjukskrevs. Som Du förstår har vi varit tvungna att tillsätta personal på Ditt distrikt. Vi har dessutom blivit ytterligare ett färre antal duktiga säljare.

Jag vill påminna Dig om att vi under Din sjukdomsperiod erbjudit Dig att deltjänstgöra med olika säljstödjande arbeten från kontoret i Vallentuna. Då Du avböjde dessa och att sjukdomsperioden varit så pass lång, har vi förstått att Du ej varit intresserad av att fortsätta på Diskteknik.

Som Du själv kommer ihåg sen Din tid på Diskteknik, fanns det också synpunkter på hur Du utförde Ditt säljarbete. Sen Du för en månad sedan annonserade Din återkomst, har vi funderat mycket hur vi skulle hantera det. Som Du känner till erbjöd vi Dig att arbeta i lagret och med där inkommande vardagssysslor inklusive städning. Vi såg detta som ett utmärkt sätt för oss att avläsa Ditt intresse och förståelse för att efter två års tid måste man återigen lära sig såväl gamla som nya produkter och doseringsutrustningar. Till vår stora förvåning avböjde Du detta och när Du återkom hotande med en jurist, så har ingenting med hotande av jurist att göra att vi ger Dig ytterligare en chans att återuppta Ditt arbete. Återigen gäller det lagerarbete med tillhörande sysslor. Är det sedan så att Du visar sådan fallenhet att vi anser att Du klarar kundansvar, så har vi ingenting emot det, utan kommer att vid första bästa tillfälle släppa ut Dig på marknaden. Jag vill understryka att kravet på våra anställda är hög lojalitet och intresse för att göra ett bra arbete. I gengäld erbjuder vi goda möjligheter, bra utbildning och löner över marknadssnitt. Som VD anser jag det vara min skyldighet se till att folk som är anställda i företaget arbetar hårt och följer de riktlinjer vi har dragit upp tillsammans.

Vi emotser med stor spänning Ditt svar.

Med vänlig hälsning

DISKTEKNIK AB

(L.B.)

L.B.

VD