AD 1995 nr 79

Parter:

Landstinget Jönköpings län; Svenska Kommunalarbetareförbundet

Nr 79

Landstinget Jönköpings län

mot

Svenska Kommunalarbetareförbundet.

Mellan å ena sidan Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet och Svenska Kyrkans Församlings- och Pastoratsförbund samt å andra sidan Svenska Kommunalarbetareförbundet (Kommunal) har för tiden 1993-04-01-- 1995-03-31 träffats ett kollektivavtal med benämningen Huvudöverenskommelse om lön och allmänna anställningsvillkor samt rekommendation om lokalt kollektivavtal m.m. - HÖK 93 (i det följande HÖK 93). Till HÖK 93 hör även bestämmelser intagna i sju bilagor till avtalet. Av intresse i detta mål är främst bilaga 1, Löneavtal 94, samt bilaga 7, Protokollsmall till Lokalt kollektivavtal om lön och allmänna anställningsvillkor m m -LOK 93 (i det följande LOK 93). HÖK 93 innehåller bl.a. en rekommendation till berörda arbetsgivare och arbetstagarorganisationer att träffa kollektivavtal - LOK 93 - med den utformning och det innehåll som framgår av bilaga 7 till HÖK 93.

LOK 93, som således förutsätts antas av Kommunal och respektive landsting, innehåller bl.a. följande bestämmelser.

§ 1 Innehåll m m

Nedan nämnd arbetsgivare och arbetstagarorganisation träffar denna dag detta kollektivavtal - LOK 93 - om lön och allmänna anställningsvillkor m m för arbetstagare för vilka gäller Allmänna bestämmelser - AB 94.

Till avtalet hör

1 mellan de centrala parterna överenskomna bestämmelserna enligt HÖK 93 § 1 - bilagorna 6 och 7 undantagna - §§ 3 och 4 samt

2 de bestämmelser i övrigt som parterna nedan träffar överenskommelse om skall angå i kollektivavtalet.

§ 2 Giltighet och uppsägning

Kollektivavtalet avlöser gällande kollektivavtal - LOK 91 - och gäller t.o.m. 1995-03-01 med en ömsesidig uppsägningstid av tre kalendermånader. ---

Löneavtal 94, som således genom den hänvisning som görs i LOK 93 förutsätts antas av respektive landsting och avdelning inom Kommunal, innehåller bl.a. följande bestämmelser.

§ 2 Grundläggande principer för lönesättningen

Lönebildning och lönesättning skall bidra till att kommunen/landstinget/kyrkokommunen når målen för verksamheten. Lönesättningen skall stimulera till förbättringar av effektivitet, produktivitet och kvalitet.

Lönesättningen skall vara differentierad efter individuella eller andra grunder.

Lönerna skall bestämmas med hänsyn till arbetsuppgifterna, arbetstagares bidrag till verksamhetsförbättringar, utbildningskraven, ansvaret och svårighetsgraden i arbetsuppgifterna och den enskilde arbetstagarens sätt att uppfylla dessa krav.

Ledningsförmåga, omdöme, initiativ, ekonomiskt ansvar, samarbetsförmåga samt iderikedom och innovationskraft skall beaktas vid lönesättning.

Lönen bör öka med stigande ansvar och svårighetsgrad samt med arbetstagarens prestation och duglighet.

Samma principer för lönesättning skall gälla för kvinnor och män liksom för yngre och äldre arbetstagare.

Anmärkning

Ovan angivna principer för lönesättning kan utvecklas och kompletteras av lokala parter.

§ 3 Revisionsförhandlingar

- - -

Fördelning m m

4 Utrymmet fördelas i förhandlingar med beaktande av de grundläggande principerna för lönesättningen som framgår av § 2.

5 Arbetstagare grupp 1 garanteras lönehöjning med 200 kronor fr.o.m. 1994-01-01. Lönehöjningen för tillsvidareanställda arbetstagare avräknas utrymmet för revisionsförhandlingarna.

- - -

§ 4 Lokala förhandlingar

1 Förhandlingar om lön upptas då part så begär.

2 Överenskommelse om lön får träffas med enskild arbetstagare.

Anmärkningar

1 Möjligheterna till överenskommelse om lön mellan arbetsgivare - arbetstagare, vid andra tillfällen än nyanställning, förutsätter att de lokala parterna enats om principer härför enligt § 2 ovan.

2 Överenskommelse arbetsgivare - arbetstagare skall ingå i det kollektivavtal som upprättas mellan parterna i nästkommande revisionsförhandling.

- - -

§ 7 Förhandlingsordning

1 Kan överenskommelse om lönesättning och/eller om klassificering i befattningskategori i specialbestämmelse i nedan angivna fall icke uppnås lokalt må central part påkalla central förhandling senast två månader efter det att den lokala förhandlingen avslutats.

a) I frågor som avses i § 3 mom 4.

- - -

2 Enas ej de centrala parterna skall frågan bindande avgöras av särskild skiljenämnd, om central part begär prövning av frågan genom skriftlig framställning inom tre månader från den dag, då den centrala förhandlingen anses avslutad.

- - -

Mellan å ena sidan Landstinget Jönköpings län (i det följande landstinget) och å andra sidan Kommunal har träffats kollektivavtal som innebär att LOK 93 gäller mellan dem. Därmed har även Löneavtal 94 blivit gällande som kollektivavtal mellan parterna.

Landstinget och Kommunals avdelning inledde i januari 1994 revisionsförhandlingar. Den huvudsakliga tvistefrågan i detta mål är om det vid dessa förhandlingar träffades en bindande överenskommelse om löner, vilket Kommunal påstår men landstinget bestrider. Om det skulle anses föreligga en överenskommelse om löner som kan göras gällande, råder tvist även om denna överenskommelses innehåll.

I de aktuella förhandlingarna deltog på arbetsgivarsidan främst landstingets förhandlingsdirektör L.A. och på arbetstagarsidan främst avdelningsombudsmannen A-S.S-S.. Under förhandlingarna upprättade L.A. ett utkast till protokoll, vari bl.a. har upptagits följande.

Förhandlingsdag 1994-01-31--02-07

Ärende

Ändringar m.m. i lokala specialbestämmelser för anställningar inom landstinget att ingå i LOK 93

- - -

§ 2

Förhandlingarna har påkallats enligt bestämmelserna i bilaga 1 till HÖK 93, § 1-3 och avser revisionsförhandlingar 1993.

Förhandlingarna avser ändringar i lokalt kollektivavtal (LOK 93) och i detta avtal ingående specialbestämmelser.

§ 3

Efter gemensamma och enskilda överläggningar träffas --- överenskommelse om ändringar i lokala specialbestämmelser enligt bilaga.

- - -

§ 7

Parterna är överens om att avsätta 9 224 kronor av förhandlingsutrymmet att användas vid ett senare förhandlingstillfälle.

Protokollet blev aldrig underskrivet.

I samband med förhandlingarna förekom även två andra handlingar, nämligen dels en av L.A. gjord "uträkning", se domsbilaga 1 (uteslutes här), dels ett av A-S.S-S. upprättat "slutdokument", se domsbilaga 2 (uteslutes här).

Landstinget har, sedan förhandlingar förts utan att enighet kunnat nås, väckt talan mot Kommunal.

Landstinget har yrkat att arbetsdomstolen skall förklara dels att det fordras kollektivavtal för att en giltig överenskommelse om revisionsförhandlingar enligt § 3 i Löneavtal 94 (bilaga 1 till HÖK 93) skall uppkomma, dels att något kollektivavtal avseende revisionsförhandlingarna enligt § 3 i Löneavtal 94 inte gäller mellan landstinget och Kommunal.

För den händelse arbetsdomstolen skulle finna att det föreligger kollektivavtal mellan parterna avseende revisionsförhandlingarna enligt § 3 i Löneavtal 94, har landstinget yrkat att arbetsdomstolen skall förklara att detta kollektivavtal vad avser gruppen 1:e skötare har den innebörden att placering i lönestege skall ske med utgångspunkt i anställningstid som 1:e skötare.

För den händelse arbetsdomstolen skulle finna att det inte fordras kollektivavtal för att giltig överenskommelse om revisionsförhandlingar enligt § 3 i Löneavtal 94 skall uppkomma, har landstinget yrkat att arbetsdomstolen skall förklara att någon giltig överenskommelse om revisionsförhandlingar enligt § 3 i Löneavtal 94 inte har uppkommit.

För den händelse arbetsdomstolen skulle finna att det har träffats en giltig överenskommelse på annat sätt än i form av kollektivavtal, har landstinget yrkat att arbetsdomstolen skall förklara att denna överenskommelse vad avser gruppen 1:e skötare har den innebörden att placering i lönestege skall ske med utgångspunkt i anställningstid som 1:e skötare.

Kommunal har bestritt samtliga yrkanden.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak vad som återges nedan. Deras framställningarna disponeras så att parternas ståndpunkter när det gäller avtalskonstruktionen presenteras först. Därefter presenteras parternas redogörelser för händelseförloppet under våren 1994.

I. AVTALSKONSTRUKTIONEN

Landstinget

Landstinget gör gällande att revisionsförhandlingarna avser förändringar i ett gällande kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor, och för dessa förändringar gäller samma formkrav som för kollektivavtal i allmänhet. Eftersom något protokoll om förändrade löner inte har upprättats mellan parterna, finns det ingen giltig överenskommelse som resultat av revisionsförhandlingarna enligt Löneavtal 94. Kommunal är därmed enligt landstingets uppfattning hänvisat till att följa den förhandlingsordning, med föreskrifter om bl.a. central förhandling och skiljeförfarande, som finns beskriven i § 7 i Löneavtal 94. Till saken hör att överenskommelse efter revisionsförhandlingar mellan landstinget och Kommunal aldrig har upprättats på något annat sätt än i form av ett skriftligt protokoll där samtliga berörda arbetstagare finns upptagna i en särskild bilaga.

Av Löneavtal 94 och LOK 93 framgår att avsikten är att överenskommelser i anledning av revisionsförhandlingar skall ges kollektivavtals form. Landstinget vill särskilt peka på avfattningen av anmärkning 2 i § 4 i Löneavtal 94. Av den framgår helt klart att avsikten är att revisionsförhandlingarna skall utmynna i ett kollektivavtal. Denna anmärkning har för övrigt formulerats av Kommunal.

I Landstingsförbundets cirkulär FC 85:6 anges bl.a. följande om lokala förhandlingar.

Vid förhandlingarna upprättas i sedvanlig ordning protokoll med bilaga jämte kostnadsrapport som omgående tillställs Landstingsförbundet (personalpolitiska avdelningen) och huvudorganisationen. Kopia av bilagan till protokollet översänds snarast till Landstingsförbundet (personalpolitiska avdelningen) utan att avvakta justering. Förhandlingsprotokoll bör utformas i likhet med föregående ÅSF- förhandlingar. Mall till protokoll och kostnadsrapport medsändes detta cirkulär och kan mångfaldigas i behövligt antal av respektive landsting.

I den protokollsmall som har bifogats cirkuläret anges bl.a. följande.

§ 2

Förhandlingarna hade påkallats enligt bestämmelserna i HÖK 84 § 2 mom 3 samt bilaga 5 till HÖK 84 och avsåg förhandlingar rörande pott för lönegradsåtgärder (motsvarande) i specialbestämmelser m.m.

Förhandlingarna avsåg ändringar i lokalt kollektivavtal (LOK 85) och i detta avtal ingående lokala specialbestämmelser.

Arbetstagarorganisationen hade framställt yrkande om lönegradsplaceringar m.m. enligt bilaga till § 3.

§ 3

Efter gemensamma och enskilda överläggningar träffades - såvida inte annan tidpunkt särskilt anges i bilaga (1) till denna paragraf - med giltighet fr.o.m. den 1 juli 1985 överenskommelse om ändringar i lokala specialbestämmelser enligt bilaga (1). - - -

I 1990 års huvudöverenskommelse rörande lön och allmänna anställningsvillkor samt rekommendationer om lokalt kollektivavtal härom m.m. - HÖK 90 angavs bl.a. följande.

§ 2 LOKALT KOLLEKTIVAVTAL - LOK 90

Beträffande lokalt kollektivavtal - LOK 90 - antecknas följande:

1. Lokala förhandlingar

1.1.1 För arbetstagare som omfattas av specialbestämmelser för centralt reglerade anställningar, där inplacering i lönegrad skall göras, bestäms lönegrad vid lokala förhandlingar, varvid den lönesättning m.m. gäller som framgår av mellan de lokala parterna upprättad överenskommelsehandling.

1.1.2 För arbetstagare, som ej omfattas av specialbestämmelser för centralt reglerade anställningar gäller de bestämmelser om lönegradsplacering och villkor härför samt de övriga specialbestämmelser, vilka framgår av mellan de lokala parterna upprättad överenskommelsehandling.

1.1.3 För arbetstagare som ej upptagits i sådan överenskommelsehandling skall den lönegradsplacering m.m. gälla som framgår av närmast föregående kollektivavtal.

Den överenskommelsehandling som nämns är protokollet över revisionsförhandlingarna. Landstinget menar att det av det ovan angivna även går att utläsa att överenskommelsehandlingen skall vara ett kollektivavtal.

I Landstingsförbundets cirkulär F 93:18 lämnar Landstingsförbundet en redogörelse för HÖK 93. Där anges bl.a. följande om Löneavtal 94.

Revisionsförhandlingar 1994 (§ 3) kommenteras längre fram i cirkuläret. Redan här bör påpekas, att de årliga automatiska löneökningarna (löneklassuppflyttningar) som tidigare funnits inbyggda i Kommunals lönesystem, fr.o.m. 1994-01-01 försvinner ur avtalet. I anslutning till Löneavtalets § 3 samt § 9 är de centrala parterna överens om att vid utformningen av revisionsförhandlingsprotokoll med Kommunal, skall för varje arbetstagare en heltidslön anges, oavsett om arbetstagaren arbetar hel- eller deltid. För det fall att ett helt kollektiv erhåller samma lönenivå, räcker det att heltidslönen anges för kollektivet.

Landstinget vill särskilt peka på att den mening som här har kursiverats lades in på begäran av Kommunal, som också såg cirkuläret innan det gick ut och som har lämnade sitt godkännande till det.

Av de citerade utdragen från Landstingsförbundets cirkulär framgår att det fordras kollektivavtal för att en giltig överenskommelse om revisionsförhandlingar skall uppkomma.

Den praktiska tillämpningen ger också stöd för landstingets ståndpunkt. Överenskommelser efter revisionsförhandlingar mellan landstinget och Kommunals avdelning har aldrig upprättats på annat sätt än i form av ett skriftligt protokoll där samtliga berörda arbetstagare finns upptagna i en särskild bilaga. Om landstinget och avdelningen hade nått en överenskommelse i anledning av 1994 års revisionsförhandlingar, hade också denna överenskommelse manifesterats i ett protokollfört kollektivavtal till vilket listor med löner för samtliga arbetstagare hade bifogats. Av det utkast till protokoll som L.A. upprättat framgår att förhandlingen avsåg just ändringar i lokalt kollektivavtal och att de enskilda lönerna skulle förtecknas i en särskild bilaga.

Överenskommelsen i anledning av revisionsförhandlingarna måste gå att tillämpa som underlag för löneutbetalningar. Detta är möjligt om kollektivavtalet ser ut som brukligt, med bilagda lönelistor. De handlingar som upprättades i samband med förhandlingarna, domsbilagorna 1 och 2, kan däremot inte användas som underlag för löneutbetalningar. Landstinget vill här peka på att överenskommelsen påstås gälla för 4 800 arbetstagare. Att domsbilagorna tillsammans skulle utgöra ett kollektivavtal är ett påstående som inte har framförts i de tvisteförhandlingar som har förevarit, utan först i arbetsdomstolen. Enligt landstingets mening är påståendet en efterhandskonstruktion.

Landstinget har aldrig avsett att träffa överenskommelse i någon annan form än som kollektivavtal. Detta måste avdelningen ha insett. Kommunal har också påstått att avdelningen har behörighet att binda sina medlemmar genom någon annan form av avtal. Skulle arbetsdomstolen finna att parterna har träffat en bindande överenskommelse i annan form än kollektivavtal, innebär denna överenskommelse enligt landstingets ståndpunkt att placering i lönestege för 1:e skötare skall ske med utgångspunkt i anställningstid som 1:e skötare.

Det har förekommit att landstinget har gått ut med information om förhandlingarna innan kollektivavtal om revisionsförhandlingarna har träffats. Det har varit frågan om intern information till förvaltningar och ansvariga för att ge dem en bild av vad som kommer att gälla. Skulle det visa sig att det finns felaktigheter i informationen, har detta ingen rättslig betydelse för överenskommelsen.

Landstingets ståndpunkt kan sammanfattas sålunda. Det krävs kollektivavtal för att en giltig överenskommelse i anledning av revisionsförhandlingarna skall uppkomma. Kollektivavtalet skall upprättas i form av ett förhandlingsprotokoll. Eftersom inget protokoll har upprättats, har inget kollektivavtal träffats. Med hänsyn till den tradition som har utvecklats med åren, vilken illustreras av de cirkulär som har åberopats, måste Kommunal ha haft arbetsgivarsidans uppfattning klar för sig.

Att L.A:s och A-S.S-S:s anteckningar tillsammans skulle utgöra ett kollektivavtal bestrids. Tanken är främmande för landstinget, särskilt mot bakgrund av att överenskommelsen påstås bli gällande för 4 800 arbetstagare. Landstinget har inte haft avsikten att träffa avtal på det sättet. Avtal har för övrigt aldrig ingåtts på så sätt.

Kommunal

Tvisten i målet gäller det löneavtal som ingår som en bilaga till LOK 93, nämligen Löneavtal 94. När det gäller avtalskonstruktionen på landstingsområdet med huvudöverenskommelse och lokala överenskommelser finns det inledningvis anledning att betona att det enskilda landstinget träffar ett enda kollektivavtal, nämligen det som brukar benämnas LOK. Genom den handlingen blir landstinget också bundet av ett antal övriga avtal som ingår som bilagor till LOK. LOK underskrivs av på ena sidan landstinget och på andra sidan Kommunal centralt. LOK är således det kollektivavtal som ingås mellan parterna. LOK kan kompletteras i vissa avseenden, men i övrigt skall LOK tillämpas. Den LOK som skrivs på från år till annat kan sägas samla upp alla träffade överenskommelser och avlöser de tidigare årens LOK. Detta framgår av LOK 93. Kommunal vill betona att det grundläggande dokumentet i denna tvist är just LOK 93.

Tidigare gällde att man fastställde lönegrader för vissa tjänster. Löneförhandlingarna gällde inte individer utan tjänster. Lönegraden framgick av ett kollektivavtal. I ett sådant system var det naturligt att man använde protokollsmallar där det talades om ändringar i lokala kollektivavtal, eftersom man ändrade en lönegrad och därmed kollektivavtalet. Under senare år har en uppluckring skett av det tidigare stela och strikta lönesystemet inom landstingen. Från år 1990 gäller i stället ett lönesystem som bygger på minimilöner som fastställs för olika yrkesgrupper i de centralt fastställda specialbestämmelserna. I princip har fri lönesättning införts.

I ett system där man arbetar med lönegrader kan det sägas att parterna ändrar i tidigare års överenskommelser i och med att lönegradsnumret på en tjänst ändras. Med det nya lönesystemet är det emellertid otidsenligt att påstå att lokala revisionsförhandlingar avser ändring i ett lokalt kollektivavtal.

I och med tillkomsten av Löneavtal 94 har de sista resterna av lönegradstänkandet rensats ut ur det landstingskommunala lönesystemet. Tanken med Löneavtal 94 är att det med utgångspunkt i personliga kvalifikationer och arbetets svårighetsgrad är individen - inte tjänsten - som skall lönesättas, något som är helt nytt på landstingsområdet. Besluten om lönesättning skall fattas långt ute i förvaltningarna. Detta belyses på följande sätt i Landstingsförbundets cirkulär F 93:18.

Beträffande HÖK 93 vidtages fr.o.m. 1994-01-01 avsevärda förändringar i löne- och förhandlingssystemet. Löneplan A med lönegrader och löneklasser upphör och ersätts med fast kontant lön.

En viktig regel för de lokala avtalsparterna i det nya lönsättningssystemet är den i § 2 i Löneavtal 94. Denna kollektivavtalsbestämmelse binder de lokala parterna och skall tillämpas i alla sammanhang när landstinget skall fastställa lön för arbetstagare, oavsett om detta sker i revisionsförhandlingar eller i annat sammanhang.

Den första anmärkningen till § 4 i Löneavtal 94 innebär enligt Kommunals uppfattning att de lokala parterna i det enskilda landstinget kan enas om en annan systematik än som följer av § 2. Om parterna emellertid inte enas om en sådan systematik, gäller de principer som anges i § 2 som ett kollektivavtal om lönesättning. Arbetsgivare och arbetstagare skall i så fall i alla sammanhang då lön bestäms följa de kriterier som anges i § 2.

Det nya lönesystemet innebär att landstingen kan tillämpa en mycket flexibel lönesättning. För Kommunal innebär systemet en risk i den meningen att förbundet kan tappa kontrollen över lönebildningen. Förbundet ser den andra anmärkningen till § 4 i Löneavtal 94 som ett sätt att gardera sig mot denna risk. Avsikten med anmärkningen är för det första att man skall ha en avstämningstidpunkt, då den fackliga organisationen har tillgång till samtliga fakta som behövs för att kunna överblicka lönebildningen och vid behov vidta åtgärder genom att t.ex. rätta till skevheter vid de revisionsförhandlingar som skall föras. Men avsikten är även att övervaka att landstinget följer de principer som har fastslagits i § 2.

Ett annat sätt att gardera sig mot att förbundet förlorar kontrollen över lönebildningen är genom de revisionsförhandlingar som regleras i § 3 i Löneavtal 94. Det fackliga intresset tillgodoses här genom att revisionsförhandlingarna skall föras i organiserade former och att löneutrymmet beräknas på organisationens lönesumma. Organisationen skall således förhandla om organisationens lönesumma, och detta skall utmynna i en överenskommelse mellan organisationen och landstinget. På detta sätt har Kommunal möjlighet att kontrollera lönebildningen och anpassa utläggningen så att vissa grupper kan premieras inom ramen för § 2 i Löneavtal 94.

När det gäller innehållet i Landstingsförbundets cirkulär F 93:18 vill Kommunal betona att förbundet har haft uppmärksamheten fäst enbart på frågan om hur man skulle göra med arbetstagare som arbetade deltid och om dessas heltids- eller deltidslön skulle tas med i underlaget och påverka potten och inte fäst något avseende vid formuleringen om kollektivavtal.

Med det nya Löneavtal 94 följer således att lönen läggs ut för individer enligt principer som närmar sig dem som tillämpas på den privata sektorn. Lönen som läggs ut emanerar från ett kollektivavtal, LOK 93, som ställer en pott till förfogande. När lön läggs ut tillämpas ett kollektivavtal, nämligen Löneavtal 94 § 2. Eftersom det rör sig om en tillämpning av ett kollektivavtal, behöver man inte träffa ett nytt kollektivavtal. Enligt Kommunals uppfattning finns det inget skäl att fastställa varje arbetstagares lön i ett särskilt kollektivavtal. Utläggning av lön sker nämligen genom en överenskommelse som träffas med stöd av ett kollektivavtal och som därmed får kollektivavtals skydd, och den lön arbetstagaren har när det aktuella avtalet upphör att gälla skyddas av nästa LOK. Lönerna till de enskilda personerna skyddas därmed hela tiden av någon LOK. Saken kan också uttryckas på följande sätt. LOK ger skydd för den utläggning av lön som har skett enligt det utrymme som parterna genom LOK har fått för fördelning i lokala förhandlingar.

En annan sak är att de centrala parterna förutsett att de lokala parterna i klarhetens intresse skall följa upp träffade överenskommelser. Man bör kontrollera att en träffad överenskommelse tillämpas rätt på individnivå; löneförrättaren skall använda ett korrekt material. Det skall vara ordning och reda. Det är med dessa förutsättningar som avtalstext och cirkulär är skrivna och inte med förutsättningen att en part skall kunna frånträda en träffad överenskommelse. Det bör noteras att texterna inte säger någonting om vad som händer om en träffad överenskommelse inte fullföljs. Gemensamt för de av landstinget åberopade cirkulären är att de ger anvisningar i administrativa frågor till landstingen. Däremot uttrycker de inte en gemensam partsavsikt.

Protokoll skall alltid föras vid revisionsförhandlingar, precis som vid förhandlingar i allmänhet, om man inte är överens om annat. Däremot finns det inget särskilt krav på att just revisionsförhandlingar skall utmynna i ett kollektivavtal.

Kollektivavtalets roll är att ge generella regler för en större grupp för framtiden. När det däremot gäller utläggning av en genom kollektivavtal tillgänglig pott vid ett tillfälle för en person, talar ingenting för att detta skall ske i kollektivavtalets form.

Det har aldrig föresvävat parterna att man skulle frånträda en träffad överenskommelse. I och med att en överenskommelse träffats, har denna varit bindande. Detta är också - som tidigare angivits - förklaringen till innehållet i Landstingsförbundets cirkulär. Båda parterna har gått ut med information om utfallet av förhandlingarna innan protokoll skrivits under. Landstinget har vid flera tillfällen under tidigare års förhandlingar lämnat detaljerad information om överenskommelserna långt innan protokollet har underskrivits.

Sammanfattningsvis hävdar Kommunal - i första hand under påstående att det inte krävs kollektivavtal för att träffa en giltig överenskommelse - att landstinget och avdelningen har träffat en överenskommelse vid revisionsförhandlingarna i enlighet med Löneavtal 94. Parterna har efter en förhandling som har avslutats haft avsikt att binda sig rättsligt, och en överenskommelse av den innebörd som framgår av L.A:s och A-S.S-S:s dokument har träffats. Dokumenten har ett konkret innehåll innebärande fördelning på individer. Överenskommelsen har alltså en konkret innebörd som kan översättas för löneförrättarna hos landstinget.

Om arbetsdomstolen skulle finna att det krävs kollektivavtal för att en giltig överenskommelse i anledning av revisionsförhandlingar skall anses ha träffats, hävdar Kommunal att det har träffats ett kollektivavtal genom L.A:s och A-S.S-S:s dokument samt L.A:s icke undertecknade protokoll. I dokumenten återfinns ett gemensamt tankeinnehåll som har konkretiserats mellan parterna i skriftliga handlingar som har utväxlats. Därmed är det fråga om ett kollektivavtal.

Om arbetsdomstolen skulle finna att en överenskommelse har träffats, skall landstingets yrkande om förklaring av dennas innehåll inte vinna bifall. Avdelningen har tillämpat en lönestege i enlighet med landstingets anvisningar. Landstinget har helt överlämnat till avdelningen att göra de efterforskningar och summeringar som krävs för att få fram en summa. Under dessa förutsättningar finns det inga som helst förutsättningar att tolka överenskommelsen i enlighet med landstingets ståndpunkt ens om det uppstått ett missförstånd om hur lönestegen skulle hanteras. Om avdelningen skulle ha missförstått landstingets anvisningar, så har landstinget i varje fall reagerat för sent mot avdelningens sätt att tillämpa överenskommelsen.

II. HÄNDELSEFÖRLOPPET UNDER VÅREN 1994

Landstinget

Kommunal har c:a 4 800 medlemmar i landstinget. Inför 1994 års revisionsförhandlingar förekom en första träff mellan parterna den 3 januari. Landstinget företräddes då av L.A.. Efter den första principdiskussionen inleddes de formella förhandlingarna den 21 januari med att avdelningen överlämnade ett underlag med yrkanden.

Landstinget och avdelningen hade en gemensam ambition att höja lönerna för vissa grupper, bl.a. 1:e skötarna. Landstinget kunde emellertid inte godta avdelningens yrkande att alla 1:e skötare skulle få 14 500 kr i lön. Landstingets skäl för att inte godta yrkandet var dels att det innebar en för liten lönespridning inom gruppen, dels att det skulle störa landstingets förhållande till andra grupper. L.A. överlämnade en lönestege som tillämpas för sjuksköterskor i landstinget och föreslog att man i stället skulle tillämpa en motsvarande lönestege för 1:e skötarna. Sjuksköterskornas lönestege bygger på att lönen beräknas på grundval av arbetstagarens anställningstid som sjuksköterska. Ingen hänsyn tas till andra anställningar, även om dessa har varit hos landstinget. L.A. framförde även muntligen till avdelningens företrädare att lönestegen skulle bygga på arbetstagarens anställningstid inom yrket. Landstinget har uppfattat saken så att Kommunals avdelning godtog att en stege skulle tillämpas på detta sätt för 1:e skötare och att man alltså var överens om detta. Kommunal uppgav att satsningen skulle kosta 27 940 kr. Landstinget tog beloppet för gott och hade ingen invändning mot det, särskilt mot bakgrund av att beloppet ingick i det redan avsatta utrymmet och alltså inte skulle belasta landstinget ytterligare.

Förhandlingarna fortskred och parterna visade sig vara överens också i andra delar. Under tiden som förhandlingarna pågick, 1994-01-31--02-04, upprättade landstinget det protokoll som parterna skall skriva under för att ett kollektivavtal om fördelning i anledning av revisionsförhandlingar skall komma till stånd. Landstinget lämnade dock inte över protokollet för underskrift till avdelningen under denna tid. Det skrevs inte heller under och något kollektivavtal kom aldrig till stånd.

Den 4 februari hade man kommit så långt att man ansåg sig vara överens om vad avtalet skulle komma att innehålla. L.A. har för eget bruk upprättat den minnesanteckning (domsbilaga 1), som skulle spegla hur potten skulle komma att tas i anspråk. Minnesanteckningen överlämnades till avdelningen på dess begäran. Beloppet 27 904 under rubriken Avgår avser gruppen 1:e skötare och är det belopp som L.A. hade fått av avdelningen och tagit för gott. När L.A. gjorde anteckningen, utgick han från att beloppet byggde på att 1:e skötarna hade placerats in i lönestegen med utgångspunkt i anställningstiden som 1:e skötare. L.A. frågade vid detta tillfälle också om man var överens om hela fördelningen, vilket han fick bekräftelse på.

Genom detta hade emellertid inte ett bindande avtal träffats. På landstingsområdet träffas nämligen avtal i anledning av revisionsförhandlingar undantagslöst i form av ett protokollfört kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor, till vilket bifogas en förteckning över alla berörda arbetstagare där ny lön, avvikelser från den gängse tidpunkten för löneförändringen, etc. anges individ för individ. Arbetet med att upprätta denna bilaga - som upptar 4 800 arbetstagare, varav 48 är 1:e skötare - är omfattande och utförs manuellt och utan datorstöd. Avdelningens företrädare åtog sig att upprätta bilagan.

B.S. hade vid denna tid just tillträtt en anställning som biträdande förhandlingschef hos landstinget. Han hade ingen tidigare erfarenhet av förhandlingsarbete. B.S. var med när avdelningens företrädare upprättade bilagan, men bara för att lära och se hur förhandlingsarbetet gick till. Han hade inte till uppgift att övervaka eller kontrollera arbetet, något som för övrigt hade varit omöjligt. Arbetet utförs av olika personer samtidigt och det är inte möjligt att på så sätt se om en uppgift är korrekt införd eller inte.

Den 7 februari hade avdelningen färdigställt bilagan och överlämnade den till landstinget. Därefter gick L.A. för landstingets räkning igenom bilagan. Denna genomgång är omfattande och tidsödande. L.A. upptäckte ett antal felaktigheter. Det allvarligaste felet som upptäcktes var att samtliga 1:e skötare var inplacerade i lönestege med sammanlagd anställningstid - inte endast anställningstid som 1:e skötare - som utgångspunkt. Konsekvensen av detta blev att så gott som samtliga 1:e skötare fick en lön om, eller i omedelbar närhet av, 14 500 kr, dvs. avdelningens utgångsbud som landstinget inte kunde acceptera. Om utgångspunkten hade varit anställningstiden som 1:e skötare, hade enbart åtta 1:e skötare fått 14 500 kr i månadslön. Landstinget klargjorde att parterna måste ha missförstått varandra och att det var nödvändigt att förhandla vidare innan något avtal kunde träffas. Landstinget kan inte exakt ange vid vilken tidpunkt det meddelade motparten att det förekom fel i bilagan, men det görs gällande att detta skedde i samband med att felen upptäcktes.

Trots lokala och centrala förhandlingar har parterna inte kunnat enas. Något protokollfört kollektivavtal har således inte kommit till stånd. I stället har ett protokoll upprättats, vari beskrivs att parterna inte kunnat enas.

Av det redovisade följer att revisionsförhandlingarna inte har lett fram till någon överenskommelse.

Kommunal

Den beskrivning som har givits av landstinget är i stort sett riktig men följande ändringar eller förtydliganden bör göras.

Sjuksköterskor och 1:e skötare är två i huvudsak jämförbara yrkesgrupper. Tjänster är ofta alternativa så att de kan besättas med antingen en sjuksköterska eller en 1:e skötare.

I förhandlingarna deltog för avdelningens räkning inte bara A-S.S-S. utan även C.R..

L.A. gav A-S.S-S. uppgiften att räkna ut lönen utifrån den lönestege för sjuksköterskor som han hade gett henne. På en direkt fråga svarade L.A. att all anställningstid skulle räknas med. Avdelningens förhandlingsdelegation började utföra uppdraget som den hade fått av landstinget genom att ta in uppgifter om 1:e skötarnas anställningstider. Sedan avdelningen fått in anställningstiderna för alla 1:e skötare, gjordes en beräkning enligt stegen, varvid all anställningstid lades till grund för de nya lönerna. En sådan uträkning tog i anspråk ett sammanlagt belopp om 27 904 kr.

Under förhandlingarna som pågick 1994-01-31--02-04 kom parterna successivt överens i fråga efter fråga. Allteftersom enighet uppnåddes, antecknades detta av L.A. och A-S.S-S. på deras respektive dokument (domsbilagorna 1 och 2). Den 4 februari var parterna överens. Då förelåg de två i sak överensstämmande dokumenten från landstingets resp. avdelningens sida.

Den 4 februari hade parterna således utbytt dokument med varandra, och dessa dokument har samma innebörd. På båda dokumenten anges för 1:e skötarna beloppet 27 904 kr. Därefter fortsatte man med ytterligare några personer som är angivna på A-S.S-S:s dokument. På detta har också angivits att 9 224 återstår att fördela av det tillgängliga utrymmet. Även på det av L.A. upprättade men inte underskrivna protokollet återfinns beloppet 9 224 kr. Allt detta innebär att landstinget och avdelningen har varit överens om utläggning fram till beloppet 9 224 kr. Därefter har slutsummeringen gjorts. L.A. skulle i det skedet lämna förhandlingarna. Han frågade då avdelningens förhandlingsdelegation: "Har vi träffat en uppgörelse?" eller "Har vi träffat en överenskommelse?". Avdelningens förhandlingsdelegation svarade då: "Ja".

Sedan avtalet träffats återstod en hel del arbete med att tillämpa den träffade överenskommelsen. L.A. hade bett avdelningen att hjälpa till med arbetet och avdelningen utförde arbetet i B.S:s närvaro. Beloppen fördes in på datalistor, vilka sedan matades in i datorn. Arbete påbörjades den 4 februari och slutfördes den 7 februari. Senast den 7 februari - eventuellt redan den 4 februari - kan förhandlingen anses avslutad. Något protokoll fanns emellertid inte. Detta berodde på att det fanns en felskrivning i den protokollsmall som förelades avdelningen. På grund härav kunde protokollet inte skrivas under vid detta tillfälle.

Eftersom överenskommelsen var träffad, gick avdelningen genom sektionsordförandena ut med information om utfallet av löneförhandlingarna. Detta resulterade i att sjuksköterskorna fick kännedom om överenskommelsen såvitt avser 1:e skötare och reagerade starkt. I ett brev till landstingspolitikerna, som även i något annan form publicerades i landstingets personaltidning F-tinget, protesterade Vårdförbundet SHSTF och medlemmar i detta förbund mot de löne- och personalpolitiska konsekvenser som enligt deras mening uppstod på grund av överenskommelsen om 1:e skötarnas löner. Brevet skrevs den 2 mars, och tidningsinlägget publicerades troligen under tiden den 16 - 29 mars.

Den 10 mars tog L.A. kontakt med A-S.S-S. och sade att man måste förhandla om, eftersom 1:e skötarna hade fått för hög lön. I de förhandlingar som följde kom det fram att landstinget menade att avdelningen hade tillämpat lönestegen felaktigt. Landstinget hävdade då plötsligt att endast tid som 1:e skötare skulle tillgodoräknas.

Landstingets sätt att räkna skulle ge lönesänkningar för flera 1:e skötare. Avdelningen har nämligen vid en genomgång funnit att landstingets förslag skulle ha lett till att flera 1:e skötare hade fått en lönesänkning i förhållande till tidigare lön med tillägg. En tillämpning fullt ut på landstingets villkor av lönestegen skulle innebära att t.ex. en enskild arbetstagare skulle ha fått lönen sänkt med 814 kr i förhållande till den lön hon hade innan revisionsförhandlingarna påbörjades med centralt och lokalt tillägg om 340 kr. Kommunal hävdar inte att landstinget har begärt att personerna skulle återbetala något, men det sagda visar att landstingets sätt att tillämpa lönestegen skulle få orimliga konsekvenser.

Landstinget

Landstinget har aldrig påstått eller begärt att någon skulle få sin lön sänkt. Om landstingets sätt att tillämpa lönestegen används, får alla 1:e skötare minst 340 kr mer i månaden. I de fall där lönestegen ger mer, får arbetstagaren mer än dessa 340 kr.

DOMSKÄL

Mellan landstinget och Kommunals avdelning hölls i början av år 1994 s.k. revisionsförhandlingar. Sådana förhandlingar har tidigare år resulterat i ett av parterna undertecknat förhandlingsprotokoll samt en lista med uppgifter om löner för berörda arbetstagare. Denna gång undertecknades emellertid inte protokollet. Kommunal har gjort gällande att det ändå föreligger en bindande överenskommelse om lönerna för arbetstagarna. Landstinget menar däremot att någon bindande överenskommelse inte föreligger och har väckt talan mot Kommunal och framställt vissa fastställelseyrkanden i enlighet med sin ståndpunkt. För det fall en bindande överenskommelse anses föreligga har parterna skilda uppfattningar om dess innebörd såvitt gäller lönerna för 1:e skötare.

Landstinget gör i första hand gällande att en sådan överenskommelse som blir resultatet av revisionsförhandlingar skall ha kollektivavtalets form samt att något sådant avtal inte ingåtts i detta fall. Kommunals inställning är att det inte krävs att överenskommelsen har kollektivavtalets form och, för det fall sådan form skulle krävas, att ett kollektivavtal har ingåtts i detta fall. Arbetsdomstolen går först in på dessa frågeställningar.

Vid huvudförhandlingen i målet har skriftlig och muntlig bevisning har förebringats.

I den första frågan, den om kollektivavtal krävs för nu aktuella överenskommelser, har förhör ägt rum främst med U.P., som är förhandlingschef vid Landstingsförbundet, och J.S., som är avtalssekreterare vid Svenska Kommunalarbetareförbundet. I den andra frågan, den om kollektivavtal har ingåtts, har förhör ägt rum med L.A., B.S. och förre förhandlingssekreteraren i landstinget L.E. samt med A-S.S-S. och C.R. från avdelningen. Dessa har även hörts om huruvida kollektivavtal är nödvändigt för att en giltig överenskommelse skall nås.

Krävs det att resultatet av revisionsförhandlingar intas i kollektivavtal?

Parterna har alltså skilda uppfattningar om huruvida det krävs att resultatet av revisionsförhandlingarna skall intas i kollektivavtal. Landstinget anser sig ha stöd för sitt påstående att överenskommelser som träffas vid revisionsförhandlingar skall ha kollektivavtalets form dels i visst skriftligt material och dels i den tidigare praktiska tillämpningen.

Det skriftliga material som förebringats innehåller visserligen ingen uttrycklig föreskrift om att revisionsförhandlingarna skall resultera i ett kollektivavtal. Anmärkning 2 till § 4 i Löneavtal 94 kan dock rimligen inte förstås på annat sätt än att parterna utgått från att revisionsförhandlingarna skall resultera i kollektivavtal. Materialet i dess helhet talar också för att den överenskommelse som träffas skall ha skriftlig form och att den innebär ändringar i tidigare ingångna kollektivavtal.

Landstinget har också uppgett att överenskommelser av detta slag undantagslöst har intagits i ett av båda parter undertecknat protokoll till vilket fogas en lista med uppgifter om berörda arbetstagares löner enligt överenskommelsen. U.P., som förhandlade för arbetsgivarsidan vid tillkomsten av bl.a. HÖK 93, har uppgett att det alltid varit så att revisionsförhandlingarna resulterat i ett kollektivavtal, att detta ansetts vara självklart samt att han inte känner till något fall där en muntlig överenskommelse ingåtts i sådana sammanhang.

Kommunal har inte bestritt arbetsgivarsidans påståenden om hittillsvarande praxis. Kommunal menar däremot att det med det nya lönesystemet med individuellt bestämda löner inte finns något egentligt behov av att ge resultatet av revisionsförhandlingarna kollektivavtalets form, eftersom överenskommelserna om löner träffats med stöd av kollektivavtal, LOK, och därmed får kollektivavtals skydd. Vid förhöret med J.S., som förhandlade för Kommunal vid bl.a. tillkomsten av HÖK 93, har man också främst uppehållit sig vid det nya lönesystemets betydelse. Tilläggas bör att J.S. inte uppgett något som strider mot vad arbetsgivarsidan uppgett om tidigare praxis m.m.

Sammanfattningsvis kan konstateras att överenskommelser vid revisionsförhandlingar enligt en fast och undantagslös praxis getts en sådan form att de uppfyller kraven på ett kollektivavtal samt att åberopat skriftligt material visar att parterna utgått från att en sådan ordning skulle tillämpas. Under sådana förhållanden måste de avtal som ingåtts före revisionsförhandlingen, dvs. HÖK 93 och LOK 93, sägas förutsätta att en sådan ordning också skall tillämpas. Om Kommunal hade menat att en sådan ordning inte längre skulle tillämpas, borde Kommunal ha klargjort detta för motparten vid förhandlingarna inför de nyss nämnda avtalen. Detta har Kommunal inte gjort.

Efter den närmast föregående revisionsförhandlingen var lönerna till de arbetstagare vilkas löner skulle bestämmas genom den aktuella revisionsförhandlingen - med undantag för lönerna till sådana arbetstagare som påbörjat sina anställningar däremellan - bestämda i en överenskommelse som getts kollektivavtalets form. I de fall deras löner förändras i förhållande till vad som tidigare överenskommits, rör det sig, som också framhålls i det av L.A. upprättade utkastet till protokoll, om ändringar i tidigare ingångna kollektivavtal. Sådana ändringar skall också göras i den för kollektivavtal föreskrivna formen.

Att vid revisionsförhandlingar träffade muntliga överenskommelser om löner skulle få kollektivavtals skydd genom att de ingåtts med stöd av ett kollektivavtal, LOK, som Kommunal gjort gällande, synes inte heller vara riktigt. Det skulle, som arbetsdomstolen förstått Kommunals ståndpunkt, i realiteten innebära att ett kollektivavtal kompletteras med muntliga överenskommelser, vilket inte heller torde vara förenligt med lagens skriftlighetskrav.

Arbetsdomstolen kommer mot denna bakgrund till den slutsatsen att den mellan parterna föreliggande avtalsregleringen innebär att resultatet av revisionsförhandlingar skall ges en sådan form som uppfyller de krav som ställs på ett kollektivavtal.

Har ett kollektivavtal träffats?

Landstinget och Kommunals avdelning förde revisionsförhandlingar i början av år 1994. Utredningen visar att dessa parter åtminstone den 4 februari uppfattade det som att de var överens om innehållet i en överenskommelse. Arbetet med att upprätta en lista med uppgifter om berörda arbetstagares löner påbörjades då. Under förhandlingarnas gång upprättades av arbetsgivarsidan också ett utkast till protokoll. Detta kom emellertid inte att undertecknas innan det uppdagades meningsskiljaktigheter beträffande lönerna för 1:e skötare.

Arbetsgivarsidans ståndpunkt är bl.a. att det krav på skriftlig form som uppställs för att ett kollektivavtal skall kunna anses föreligga inte är uppfyllt. Kommunal menar emellertid att detta krav skall anses vara uppfyllt. Därvid har Kommunal hänvisat till den "uträkning" som L.A. gjorde under förhandlingarnas gång (domsbilaga 1) och A-S.S-S:s "slutdokument" (domsbilaga 2) samt det av L.A. upprättade utkastet till protokoll. Ingen av dessa handlingar har undertecknats av någon part.

Enligt 23 § medbestämmandelagen avses med kollektivavtal ett skriftligt avtal mellan arbetsgivarorganisation eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation om anställningsvillkor för arbetstagare eller om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare. Ett kollektivavtal anses enligt paragrafens andra stycke skriftligt även när dess innehåll har upptagits i justerat protokoll eller när förslag till avtal och godkännande därav har upptagits i skilda skrifter.

I förarbetena till medbestämmandelagen (prop. 1975/76:105:bil. 1 s. 373) anfördes främst följande om skriftlighetskravet.

Kravet i 25 § x) att ett kollektivavtal skall vara skriftligt motiveras av behovet att undanröja meningsskiljaktigheter rörande avtalets tillkomst och innehåll och vidare av att avtalet är bindande för och skall tillämpas av en ofta stor personkrets.

x) Skriftlighetskravet i nuvarande 23 § medbestämmandelagen återfanns när motiveringen skrevs i lagförslagets 25 §; arbetsdomstolens anm.

- - -

Formkravet i 25 § inrymmer i princip även krav på parternas underskrift av avtalshandlingen. Redan i det förhållandet att justerat protokoll kan få verkan som kollektivavtal ligger emellertid en modifiering av detta krav. 25 § bör inte heller förstås så att den innebär ett ovillkorligt krav på att bägge parter undertecknar avtalshandlingen. Har exempelvis en oorganiserad arbetsgivare på begäran av en fackförening undertecknat förbindelse att tillämpa visst för fackföreningen gällande kollektivavtal, blir förbindelsen gällande såsom kollektivavtal (s.k. hängavtal) även om handlingen inte har undertecknats av företrädare för fackföreningen.

Skriftlighetskravet i 23 § medbestämmandelagen är i sak detsamma som det som tidigare gällde enligt 1 § första stycket kollektivavtalslagen. Även rättspraxis från tiden före medbestämmandelagens tillkomst är därför alltjämt vägledande.

Frågan om kravet på skriftlighet är uppfyllt - och därmed om kollektivavtal har uppkommit - har varit föremål för arbetsdomstolens bedömning i en del äldre avgöranden, i vilka omständigheterna företer åtminstone vissa likheter med omständigheterna i den nu föreliggande tvisten. Arbetsdomstolen har bl.a. ansett att en uppgörelse som var preliminär i den meningen att parterna var ense om att senare utredigera och underteckna en fullständig avtalstext kan vara bindande (AD 1941 nr 66). Det bör dock noteras att den preliminära uppgörelsen var intagen i ett av parterna undertecknat protokoll, i vilket det angavs att ett av en förlikningsnämnd framlagt förslag defintivt antogs av parterna. I ett annat fall (AD 1943 nr 7) hade parterna vid ett sammanträde kommit överens om grunderna för ett nytt avtal. Ett av arbetstagarorganisationen upprättat skriftligt avtalsförslag undertecknades några dagar senare av arbetsgivarorganisationen. Arbetsdomstolen fann att avtalet inte kunde anses ha slutits förrän det i utredigerat skick godkändes av arbetsgivarorganisationen. I ett tredje fall (AD 1946 nr 66) hade avtalsparter gemensamt publicerat en prislista för visst arbete. Prislistan var inte undertecknad av parterna och arbetsdomstolen fann att "överenskommelse av angivet innehåll icke träffats i den form, som stadgats för kollektivavtals slutande".

En omständighet som arbetsdomstolen i sin praxis har fäst avgörande vikt vid är om de avtalsslutande parterna godkänt avtalet genom att underteckna det. Sammanfattningsvis kan sägas att kollektivavtal har ansetts föreligga i fall, då sådant undertecknande har skett, medan kollektivavtal inte har ansetts föreligga, då ingen avtalspart har undertecknat något dokument. De i detta mål aktuella handlingarna har som nämnts inte undertecknats av någon av parterna. Slutsatsen måste enligt arbetsdomstolens mening bli att formkravet i 23 § medbestämmandelagen inte kan anses uppfyllt.

Till det sagda kommer att det torde vara vanligt förekommande att parterna under en förhandling som skall leda till ett kollektivavtal utbyter handlingar med varandra. Dessa handlingar kan innehålla allt från förslag som utgör anbud i avtalslagens mening till rena minnesanteckningar. Åtminstone den i detta mål aktuella av L.A. skrivna handlingen bär i vart fall inte prägeln av ett anbud utan framstår som ett under hand upprättat arbetspapper. Förfarandet med utbyte av handlingar framstår som ändamålsenligt, inte minst mot bakgrund av det allmänna krav som vilar på parterna att klargöra sina ståndpunkter för varandra. Om sådana handlingar som t.ex. den av L.A. skrivna skulle anses utgöra kollektivavtal, skulle förhandlingsarbetet sannolikt försvåras avsevärt. Det finns därför anledning att upprätthålla och inte luckra upp skriftlighetskravet sådant det utformats i domstolens praxis.

Till det anförda vill domstolen lägga följande. Domstolens ställningstagande vilar väsentligen på den omständigheten att lagens formella krav på skriftlig form för kollektivavtal inte är uppfyllt. Arbetsdomstolen har därför inte någon omedelbar anledning att gå in på de övriga frågor som kan uppkomma med anledning av vad som förevarit i detta fall. Det kan dock påpekas att arbetstagarsidan såvitt utredningen visar har fog för sitt påstående att överenskommelse i och för sig uppnåddes vid revisionsförhandlingarna.

Sammanfattning

Som har framgått finner arbetsdomstolen dels att det fordras kollektivavtal för att en giltig överenskommelse i samband med revisionsförhandlingar enligt § 3 i Löneavtal 94 (bilaga 1 till HÖK 93) skall uppkomma, dels att något kollektivavtal avseende revisionsförhandlingarna enligt § 3 i Löneavtal 94 inte gäller mellan landstinget och Kommunal. Detta innebär att landstingets förstahandsyrkande skall bifallas.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång skall Kommunal, i enlighet med huvudregeln om tappande parts ansvar för rättegångskostnader, ersätta landstinget dess rättegångskostnader. Om beloppet råder inte tvist.

DOMSLUT

Arbetsdomstolen förklarar

dels att det fordras kollektivavtal för att en giltig överenskommelse om revisionsförhandlingar enligt § 3 i Löneavtal 94 (bilaga 1 till Huvudöverenskommelse om lön och allmänna anställningsvillkor samt rekommendation om lokalt kollektivavtal m.m. - HÖK 93) skall uppkomma

dels att något kollektivavtal avseende revisionsförhandlingarna enligt § 3 i Löneavtal 94 (bilaga 1 till Huvudöverenskommelse om lön och allmänna anställningsvillkor samt rekommendation om lokalt kollektivavtal m.m. - HÖK 93) inte gäller mellan Landstinget Jönköpings län och Svenska Kommunalarbetareförbundet.

Svenska Kommunalarbetareförbundet skall ersätta Landstinget Jönköpings län dess rättegångskostnader med fyrtiosextusentrehundraåttio (46 380) kr, varav 37 130 kr avser ombudsarvode. Av det sammanlagda beloppet utgör 7 426 kr mervärdesskatt.

Dom 1995-06-14, målnummer A-236-1994

Ledamöter: Hans Tocklin, Kjerstin Nordborg, Christer Måhl, Lennart Grudevall, Bo Hansson, Alf Karlsson och Staffan Holmertz (ombudsman i Svenska Elektrikerförbundet; tillfällig ersättare). Enhälligt.

Sekreterare: Anna Ekström