AD 1996 nr 114

Fråga huruvida en inför uppsägningar på grund av arbetsbrist överenskommen avtalsturlista kan anses i visst hänseende stridande mot god sed på arbetsmarknaden eller eljest otillbörlig. Arbetsdomstolen, som finner att listan inte kan frånkännas verkan i omtvistat hänseende, gör vissa allmänna uttalanden rörande upprättandet av avtalsturlistor.

Parter:

Sigtunaortens Taxi Aktiebolag; L., G.

Nr 114

Sigtunaortens Taxi Aktiebolag i Kista

mot

G.L. i Märsta.

Överklagade domen: Sollentuna tingsrätts dom den 16 juni 1996, nr DT 534

Tingsrättens dom, se bilaga.

Sigtunaortens Taxi AB (fortsättningsvis benämnt bolaget) har yrkat att arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, skall ogilla G.L:s förda talan samt tillerkänna bolaget ersättning för dess yrkade rättegångskostnader vid tingsrätten.

G.L. har bestritt bifall till ändringsyrkandet samt yrkat att arbetsdomstolen skall fastställa tingsrättens dom. Därjämte har G.L. - för det fall arbetsdomstolen skulle ändra tingsrättens dom - yrkat att arbetsdomstolen skall förordna att vardera parten enligt 5 kap. 2 § arbetstvistlagen skall stå sina rättegångskostnader såväl i tingsrätten som i arbetsdomstolen.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i arbetsdomstolen.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på bolagets begäran förhör under sanningsförsäkran ägt rum på nytt med G.O. samt förnyade vittnesförhör hållits med X.X. och M.E.. På G.L:s begäran har hon själv hörts på nytt under sanningsförsäkran.

Till grund för talan har parterna anfört i huvudsak det som finns antecknat i tingsrättens dom med följande förtydliganden.

Sigtunaortens Taxi AB

Bolaget var under aktuell tid bundet av ett mellan Biltrafikens Arbetsgivareförbund och Svenska Transportarbetareförbundet (nedan benämnt förbundet) slutet kollektivavtal för växeltelefonister. I avtalet finns i § 10 första stycket en bestämmelse om tillämpningen av anställningsskyddslagens turordningsregler. Bestämmelsen har följande lydelse:

Överenskommelse får träffas mellan arbetsgivaren och lokal facklig organisation om avvikelse från bestämmelserna om turordning vid uppsägning och permittering respektive företrädesrätt till ny anställning. Hänsyn skall härvid kunna tas till bl a yrkeskvalifikationer.

Förbundets lokala förtroendeman M.E., som var anställd i bolaget, fick i uppdrag att ta fram underlag för ett förslag till turordning. Efter förhandlingar mellan bolaget och ombudsmannen vid förbundets avdelning 41 X.X. som företrädare för avdelningen, vilken var lokal facklig organisation avseende bolaget, överenskom bolaget och avdelning 41 om upprättande av en avtalsturlista. G.L. placerades näst sist på listan och blev därigenom en av de arbetstagare som kom att sägas upp. Bolagets inställning är att även för det fall att anställningsskyddslagens turordningsregler tillämpats strikt så skulle G.L. ha hamnat näst sist i turordningen och således blivit uppsagd.

I september 1993 överenskom bolagets VD G.O. och G.L. om att hon skulle få ut resterande lön samt inte vidare ha arbetsplikt i bolaget. G.O. uppfattade detta som att G.L. inte hade några ytterligare krav mot bolaget.

G.L.

Överenskommelsen i september 1993 innebar inte att G.L. avstod från rätten att mot bolaget föra talan om skadestånd.

Det är riktigt i och för sig att det i enlighet med anställningsskyddslagens regler finns möjlighet att träffa avtal om annan turordning än den som lagen anger. Den i målet upprättade avtalsturlistan är emellertid inte korrekt, eftersom G.L. haft ytterligare anställningstid som borde ha tillgodoräknats henne. Hon hade i sådant fall kommit upp i en total anställningstid om 10 år. G.L:s uppfattning är att listan är otillbörlig och strider mot god sed på arbetsmarknaden. Det kan ha spelat roll i sammanhanget att G.L. inte varit medlem i någon arbetstagarorganisation.

Domskäl

Arbetsdomstolen finner i likhet med tingsrätten att det inte kan anses styrkt att den i september 1993 träffade överenskommelsen mellan bolagets ställföreträdare G.O. och G.L. innebar att G.L. avstod från skadeståndskrav mot bolaget med anledning av uppsägningen av anställningsavtalet. G.L:s talan kan alltså inte avslås på den av bolaget i första hand åberopade grunden för bestridandet av talan.

Arbetsdomstolen tar härefter upp den andra tvistefrågan i målet, nämligen huruvida den upprättade avtalsturlistan är stridande mot god sed på arbetsmarknaden eller eljest otillbörlig. Utredningen i denna del består i allt väsentligt dels av det för växeltelefonister gällande kollektivavtalet, förhandlingsprotokollet den 9 juni 1993 och avtalsturlistan, dels utsagor av G.L., X.X., M.E. och G.O.. De hörda personerna har berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad som finns antecknat i tingsrättens dom. M.E. har tillagt att av de på avtalsturlistan upptagna elva arbetstagarna var det endast fyra som var medlemmar i förbundet, nämligen M.E., H.B-J., E.B. och C.H..

Arbetsdomstolen gör följande bedömande.

Utredningen ger inte något stöd för att den omständigheten att G.L. var oorganiserad haft betydelse för hennes placering på avtalsturlistan eller för att någon annan ovidkommande omständighet tillmätts vikt vid listans upprättande. Genom utsagorna av X.X., M.E. och G.O. får anses utrett att det var parternas uppfattning om G.L:s personliga och yrkesmässiga kompetens som föranledde att G.L. placerades på den plats som blev fallet. Utredningen visar att parterna inte för G.L:s del beaktade anställningstid som härrörde från någon tidigare anställning hos bolaget än den anställning hon innehade under den aktuella tiden.

Vid upprättandet av en avtalsturlista kan finnas anledning för parterna att beakta en rad skilda omständigheter vid sidan av arbetstagarnas sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren. I första hand kommer givetvis i fråga att beakta om en arbetstagare har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet. Dit hör inte endast de rent yrkesmässiga kvalifikationerna utan även personliga egenskaper, såsom exempelvis förmåga till samarbete eller serviceinställning när arbetsuppgiften gäller kundinriktad eller annan utåtriktad verksamhet. Även sociala faktorer, såsom försörjningsbörda, kan komma in i bilden. Förhållandena i den enskilda verksamheten måste bli avgörande för i vad mån dessa och andra faktorer skall tillmätas betydelse när arbetstagarna placeras på avtalsturlistan. Anställningsskyddslagens regelsystem lämnar parterna en vidsträckt handlingsfrihet vid listans upprättande men lägger också ett stort ansvar på partsföreträdarna. Enligt domstolens mening kan vid rättslig prövning av en avtalsturlista denna inte frånkännas verkan i visst hänseende endast därför att parterna vid vägningen mellan skilda omständigheter tillmätt viss faktor större betydelse än vad en utomstående betraktare till äventyrs skulle finna motiverat. Att underkänna en avtalsturlista exempelvis av det skälet att anställningstiden anses ha tillmätts alltför liten betydelse i jämförelse med förmågan att samverka med andra anställda kan inte komma i fråga. En avtalsturlista blir utan verkan i den mån den är diskriminerande eller eljest innebär att ovidkommande hänsyn tagits eller att annan omständighet föreligger som gör att det skulle te sig stötande att tillämpa listan i det aktuella hänseendet.

Arbetsdomstolen kan inte finna att den i avtalsenlig ordning tillkomna avtalsturlistan kan anses stridande mot god sed på arbetsmarknaden eller eljest otillbörlig i aktuellt hänseende. Det anförda innebär att G.L:s i tingsrätten förda talan om skadestånd inte kan vinna bifall.

Arbetsdomstolen anser inte att omständigheterna är sådana att det finns skäl att tillämpa regeln i 5 kap. 2 § arbetstvistlagen. I enlighet med huvudregeln i 18 kap. 1 § rättegångsbalken att tappande part skall ersätta motpartens rättegångskostnad skall G.L. utge ersättning för bolagets rättegångskostnader såväl i tingsrätten som i arbetsdomstolen. De av bolaget i tingsrätten och i arbetsdomstolen yrkade ersättningsbeloppen avseende rättegångskostnader får anses skäliga.

J.C. har i egenskap av biträde enligt rättshjälpslagen åt G.L. yrkat ersättning med tillhopa 15 970 kr, varav 15 060 kr för arbete i 15 timmar. Det yrkade beloppet får anses skäligt.

Domslut

Domslut

1. Med upphävande av tingsrättens domslut, utom såvitt avser punkten 3, avslår arbetsdomstolen G.L:s talan.

2. G.L. skall ersätta Sigtunaortens Taxi Aktiebolag för dess rättegångskostnader vid tingsrätten med trettiosextusensexhundraåttiosju kr femtio öre (36 687 kr 50 öre), varav 35 937 kr 50 öre avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på totalbeloppet från den 16 juni 1995 till dess betalning sker.

3. G.L. skall ersätta Sigtunaortens Taxi Aktiebolag för dess rättegångskostnader i arbetsdomstolen med trettiotvåtusenniohundratrettioen kr tjugofem öre (32 931 kr 25 öre) varav 32 031 kr 25 öre avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på totalbeloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

4. Ersättning till J.C. för det biträde han lämnat G.L. i arbetsdomstolen fastställes enligt rättshjälpslagen till femtontusenniohundrasjuttio (15 970) kr, varav 15 060 kr för arbete och 910 kr för tidsspillan. I totalbeloppet ingår mervärdesskatt med 3 194 kr.

Dom 1996-10-23, målnummer B-103-1995

Ledamöter: Hans Stark, Mats Holmgren och Gunnar Ericson. Enhälligt.

Sekreterare: Carl-Johan Karlson

Tingsrätten dom (ledamöter: Staffan Wahlqvist, Bengt Fredelius och Maria Hellberg)

YRKANDEN M M

G.L. har varit anställd hos Sigtunaortens Taxi AB, nedan kallat taxibolaget, men sades upp från sin anställning den 11 juni 1993 från och med den 12 december samma år. Under september 1993 träffades mellan parterna en överenskommelse av innebörd att G.L. från och med den 1 oktober 1993 skulle vara befriad från arbetsplikt i taxibolaget och den 24 september 1993 utbetalades till henne lön för tiden den 1 oktober - 12 december jämte resterande ersättningar som hon hade innestående. Taxibolaget bedriver numera inte någon verksamhet. Denna har övertagits av Sigber AB, som samtidigt övertog den verksamhet som bedrivits av Bergshamraväxeln AB. Den 1 oktober 1993 flyttades den av taxibolaget bedrivna verksamheten från Märsta till Kista, varefter de från taxibolaget, som skulle övergå till Sigber AB, placerades i nämnda företags lokaler i Kista.

G.L. har yrkat förpliktande för taxibolaget att till henne utge ekonomiskt skadestånd med 37 827 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen, på 6 268 kr från den 25 januari 1994, på 14 949 kr från den 12 juni 1994, på 9 966 kr från den 14 september 1994 och på 6 644 kr från den 15 november 1994, allt till dess betalning sker. Hon har vidare yrkat att taxibolaget skall förpliktas att utge allmänt skadestånd till henne med 30 000 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från och med den 11 juni 1993 till dess betalning sker. Hon har slutligen yrkat att hon skall förbehållas rätt att senare yrka ytterligare ekonomiskt skadestånd för eventuell framtida skada.

Taxibolaget har bestritt yrkandena och anfört rörande skäligheten i och för sig att endast hälften av G.L:s månadslön hos taxibolaget vitsordas, att inte något belopp vitsordas som allmänt skadestånd samt att ränta enligt räntelagen vitsordas.

Taxibolaget har yrkat ersättning för rättegångskostnad.

G.L. har genmält att taxibolaget oberoende av utgången i målet bör stå sin egen rättegångskostnad.

G.L. har som grund för käromålet anfört: Uppsägningen var inte sakligt grundad. Det förelåg inte arbetsbrist i taxibolaget. I vart fall var ej arbetsbrist orsak till uppsägningen av henne. Taxibolaget har inte uppfyllt sin omplaceringsskyldighet. Gällande turordningsregler för uppsägning har åsidosatts genom att hon har placerats felaktigt på en turordningslista. Om placeringen hade varit riktig, skulle hon inte ha sagts upp. Hon har till följd av den felaktiga uppsägningen lidit ekonomisk skada och hennes rätt har kränkts, varför hon är berättigad till såväl ekonomiskt som allmänt skadestånd. - Taxibolaget har fört in ovidkommande saker i processen och under målets gång kommit med onödiga invändningar och ändrat inställning i vissa delar och bör därför oavsett målets utgång svara för sin egen rättegångskostnad.

Taxibolaget har som grund för svaromålet anfört: G.L. har i september 1993 avstått från ersättning från taxibolaget utöver vad hon redan uppburit. Uppsägningen var sakligt grundad; det förelåg arbetsbrist och en av dem som sades upp var G.L.. Taxibolaget har inte åsidosatt gällande turordningsbestämmelser vid uppsägning. G.L. har inte lidit ekonomisk skada och hennes rätt har inte kränkts. Om tingsrätten skulle finna att G.L. sagts upp felaktigt, görs det gällande att hon inte sökt begränsa den ekonomiska skadan genom att söka annat arbete eller anmäla sig till arbetsförmedlingen. Hon har således inte stått till arbetsmarknadens förfogande och är därmed inte berättigad till ekonomiskt skadestånd. - G.L. har inlett processen väl medveten om att parterna skilts åt utan att de hade ytterligare krav på varandra. Genom att ändå väcka talan har hon vållat den rättegångskostnad som taxibolaget åsamkats.

G.L. har till utveckling av sin talan anfört: Hon anställdes som växeltelefonist i taxibolaget i april 1981 och arbetade till november 1986. Under 1987 till 1990 arbetade hon som taxichaufför åt olika åkare som var anslutna till taxibolaget. Från den 1 januari 1990 arbetade hon åter som telefonist hos taxibolaget. Den 11 juni 1993 blev hon uppsagd från och med den 12 december 1993. Från den 1 oktober 1993 hade hon inte arbetsplikt i taxibolaget. Uppsägningen hade föregåtts av förhandlingar mellan taxibolaget och facket, som hon inte var medlem i, och en turordningslista hade upprättats. På denna har inte all hennes tjänstgöringstid beaktats. Sålunda har bara den sista perioden medtagits och alltså inte åren 1981 till 1986. Hon borde också, såsom två av de andra anställda, ha tillgodoräknats tid då hon kört taxi åt åkare anslutna till taxibolaget. Om hennes anställningstid hade beräknats korrekt, skulle hon ha återfunnits som nr 2 på listan i stället för som nr 11 och då skulle hon inte ha blivit uppsagd. Hos taxibolaget hade hon en grundlön om 10 938 kr och löneförmån avseende rikskuponger om 255 kr. Med semesterersättning om tolv procent uppgick hennes totala månadsersättning till 12 536 kr. Under januari 1994 var hon halvt sjukskriven, varför hennes förlust begränsas till 6 268 kr. Den 1 februari - den 12 juni 1994 var hon anställd hos J.G. Taxi AB som chaufför med en lön om 9 214 kr i månaden. Sammanlagt uppbar hon därifrån 41 463 kr. Om hon inte sagts upp, skulle hon ha uppburit 56 412 kr i lön och semesterersättning. Hennes skada denna period uppgår således till 14 949 kr. Den 13 juni - den 14 september 1994 uppbar hon ersättning från lönegarantifonden, sedan J.G. Taxi AB försatts i konkurs. Hon erhöll 9 214 kr per månad eller sammanlagt 27 642 kr. Om hon inte hade blivit uppsagd, skulle hon under samma tid ha uppburit lön och semesterersättning med 37 608 kr. Hennes skada under denna tid uppgår således till 9 966 kr. Under tiden den 15 september till den 14 november 1994 erhöll hon ersättning från lönegarantifonden med 18 428 kr. Hon skulle ha erhållit lön och semesterersättning från taxibolaget under samma period med 25 072 kr, om hon inte blivit uppsagd. Inkomstförlusten under denna period uppgår till 6 644 kr. Hennes ekonomiska skada uppgår således till totalt 37 827 kr.

Taxibolaget har till utveckling av sin talan anfört: Taxibolaget hade tidigare telefonväxel i Märsta med elva anställda telefonister. Under 1992 beslöts att sammanföra verksamheten med Bergshamraväxeln AB:s verksamhet och därför bildades ett nytt aktiebolag, Sigber AB. Den nya telefonväxeln skulle vara belägen i Kista. Det skulle inte finnas behov av taxibolagets alla elva telefonister och därför skulle fyra av dem sägas upp på grund av arbetsbrist. Taxibolaget tog kontakt med Svenska Transportarbetareförbundet, avd 41, och MBL-förhandling hölls den 9 juni 1993. Närvarande var taxibolagets verkställande direktör G.O., de fackliga förtroendemännen M.E. och L.W. samt ombudsmannen inom Svenska Transportarbetareförbundet X.X.. En turordningslista, som omfattade alla anställda, hade upprättats av M.E. och X.X.. På listan angavs anställningstiden beträffande alla. Före förhandlingarna hade M.E. berett alla anställda tillfälle att styrka eventuell tidigare anställningstid. Även G.L. bereddes tillfälle till detta men hon gav aldrig in några handlingar. Anställningstidens längd var dock inte avgörande för turordningen utan man beaktade främst personlig och yrkesmässig kompetens. Sålunda togs beträffande G.L. hänsyn till att det förekommit samarbetssvårigheter mellan henne och kolleger i telefonväxeln samt mellan henne och vissa förare. Även om G.L. kunnat verifiera att hon haft chaufförsarbete tidigare skulle det inte ha påverkat turordningslistans utseende, eftersom bedömningen av de anställda gjordes på andra grunder. Alla anställda sades upp men de sju första på listan erbjöds anställning i Sigber AB. G.L., som var placerad som nr 11 på turordningslistan, sades upp till den 12 december 1993. På uppsägningsbeskedet angavs att hon hade företrädesrätt till ny anställning men hon utnyttjade inte den möjligheten. I september 1993 träffade taxibolaget, genom G.O., och G.L. en muntlig överenskommelse som innebar att G.L. inte behövde arbeta under hela uppsägningstiden och att hon genast skulle erhålla återstående lön för tiden den 1 oktober - 12 december 1993. De var överens om att man inte hade ytterligare krav på varandra. - Det vitsordas att G.L. haft andra anställningar sedan hon slutat i taxibolaget och att hon uppburit de ersättningar som hon påstått. För att ha rätt till skadestånd måste man emellertid ha stått till arbetsmarknadens förfogande. Det innebär enligt etablerad praxis att man skall vara anmäld till arbetsförmedlingen. Om G.L. hade anmält sig till arbetsförmedlingen, skulle hon ha erhållit kontant arbetsmarknadsstöd med ca 4 000 kr i månaden. Det har funnits gott om arbeten som taxiförare. Om G.L. hade tagit ett sådant arbete, skulle hon ha minskat den ekonomiska förlusten.

DOMSKÄL

G.L. och G.O. har hörts under sanningsförsäkran. På begäran av taxibolaget har vittnesförhör hållits med M.E. och X.X.. Vidare har skriftlig bevisning förebringats.

G.L. har bekräftat vad hon anfört i sin sakframställning angående sin tjänstgöringstid hos taxibolaget och som förare samt tillagt: Före uppsägningen sade M.E. att hon måste ta fram papper på tidigare anställningar i företaget och själv förhandla med G.O. men hon fick inte något tillfälle att prata med G.O.. Det var G.O. som överlämnade beskedet om uppsägning till henne. Hon förklarade då för honom att hon inte tyckte att det var rätt att hon sades upp, eftersom hon inte fått föra förhandlingar samt att hon varit anställd hos taxibolaget även under åren 1981-1986. G.O. kan inte ha undgått att se att hon arbetade som växeltelefonist redan 1984. Han måste också ha varit medveten om att hon hade arbetat som förare. Hon upplyste G.O. att det var fel att hon hade placerats som nr 11 på turordningslistan. Han svarade att han inte kunde ändra på det. Hon har inte haft svårt att samarbeta och det sades inte heller i samband med uppsägningen. Hon fick inte någon utbildning på den nya växeln i Kista. Om hon hade fått det, skulle hon ha haft yrkesmässig kompetens att fortsätta arbeta där. I september 1993 bad hon G.O. att få ut hela den resterande lönen på en gång och G.O. gick med på det. Det träffades inte, såsom hävdats, någon överenskommelse av innebörd att hon avstod från ytterligare krav på taxibolaget. G.O. var för övrigt medveten att hon redan då hade vänt sig till advokat. Hon begärde och fick ett tjänstgöringsbetyg. Hennes f d make, som var anställd hos taxibolaget, var illa ansedd där och ledningen ville bli av med honom. Hon tror att eftersom hon var "en länk i kedjan" ville man bli av med henne också. Hon har stått till arbetsmarknadens förfogande och arbetat under hela den tid för vilken hon begär ekonomiskt skadestånd. Hon anmälde sig inte till arbetsförmedlingen i januari 1994 på grund av att hon då hade fått besked om att hennes anställning hos J.G. Taxi AB skulle påbörjas den 1 februari 1994. Dessutom var hon sjukskriven i januari. Under tiden den 13 juni - den 14 november 1994 uppbar hon ersättning från lönegarantifonden. Under den perioden hade hon ett kaotiskt privatliv och ville därför vila. Annars har hon arbetat som taxichaufför och hon gör det alltjämt. Eftersom hon haft arbete, har det inte funnits anledning för henne att vända sig till arbetsförmedlingen.

G.O. har uppgivit bl a: I samband med att taxibolagets verksamhet skulle slås ihop med verksamheten i Bergshamraväxeln AB skulle det uppkomma en övertalighet på telefonistsidan om fyra heltidstjänster. Vid förhandlingen den 9 juni 1993 följdes en turordningslista som hade upprättats av de fackliga representanterna. Han hade av M.E. fått höra bl a att G.L. hade samarbetsproblem till viss del och att hon trotsade vissa rutiner. Övrig personal hade bättre kvalifikationer än hon. Han hade inte pratat med G.L. om dessa problem. För säkerhets skull sades alla elva telefonisterna upp, varefter de sju första på turordningslistan erbjöds anställning i Sigber AB. G.L. begärde ett tjänstgöringsbetyg och fick ett sådant. Han ville inte sätta käppar i hjulet för henne och därför fick hon bra vitsord. I september 1993 bad G.L. att få ut hela sin slutlön, eftersom hon var uppsagd. Han och hon träffade i samband med det en överenskommelse som innebar att G.L:s anställning skulle avslutas och att hon skulle få ut sin slutlön.

M.E. har berättat bl a: Hon har varit facklig förtroendeman i taxibolaget sedan 1989. På ett möte i slutet av 1992 fick all personal information om att företaget skulle upphöra och att ett nytt företag skulle bildas samt att det inte skulle finnas arbete åt alla anställda. Hon uppmanade alla att ta fram material beträffande eventuell tidigare tjänstgöring i taxibolaget. Hon upprättade en lista över de anställdas tjänstgöringstid. De som hade varit anställda tidigare i taxibolaget uppmanades att styrka detta. Även G.L. bereddes tillfälle att verifiera tidigare tjänstgöringstid men hon gjorde inte det trots att hon fick flera månader på sig. M.E. föreslog att hon kunde vända sig till skattemyndigheten för att få fram uppgifter om tidigare tjänstgöringstid. Vid upprättandet av turordningslistan hade anställningstiden betydelse men också personliga egenskaper beaktades. G.L. hade haft vissa samarbetsproblem. Själv kände hon till att G.L. hade arbetat som chaufför men det fanns inte någon uppgift om det hos taxibolaget. Även om detta hade beaktats skulle det emellertid inte ha påverkat turordningslistans utseende. Det förhållandet att G.L. inte var medlem i facket saknade i sammanhanget betydelse. Av dem som placerats högre upp på listan var några inte heller anslutna till facket. Uppsägningen av G.L. berodde på både arbetsbrist och personliga förhållanden.

X.X. har berättat bl a: Han har som ombudsman för Svenska Transportarbetareförbundet, avd 41, haft kontakter under en längre tid med taxibolaget. Omkring årsskiftet 1992/93 var det tal om nedläggning av verksamheten i Märsta och beslut om det togs under våren 1993. Han uppdrog åt M.E. att samla in så mycket grunduppgifter som möjligt om de anställda. Eftersom verksamheten på orten skulle läggas ner, var det fråga om arbetsbrist. Taxibolagets tanke var från början att all personal skulle sägas upp men facket föreslog att personalen skulle flyttas till det nya bolaget. Man kom fram till att fyra personer behövde sägas upp på grund av arbetsbrist. Han och M.E. var överens om att inte göra en strikt lagturordning utan mer titta på yrkesmässighet, d v s hur den anställde fungerade på arbetsplatsen, ty det är viktigt att personal på en ny arbetsplats kan samarbeta. Det förhållandet att några av de anställda inte var anslutna till facket saknade i sammanhanget betydelse. Han har själv inte pratat med G.L.. Det han känner till om henne är andrahandsuppgifter.

Tingsrätten gör följande bedömning.

Taxibolaget har hävdat att G.L. i samband med att hon i september 1993 befriades från arbetsplikt under den resterande uppsägningstiden förklarade sig inte ha några ytterligare krav på taxibolaget. G.L. har förnekat att hon skulle ha avstått från ytterligare ersättningsanspråk. Mot hennes förnekande och lämnade uppgifter kan taxibolaget inte anses ha visat, att hon avstått från anspråk på skadestånd.

Vid förhandling den 9 juni 1993 enades taxibolaget och Svenska Transportarbetareförbundet om att en arbetsbristsituation uppkommit och att denna omfattade fyra heltidstjänster. Det saknas anledning att anta att denna bedömning varit felaktig.

Enligt kollektivavtal träffat mellan Biltrafikens Arbetsgivareförbund och Svenska Transportarbetareförbundet får överenskommelse träffas mellan arbetsgivare och lokal facklig organisation om avvikelse från bestämmelserna i lagen om anställningsskydd (LAS) om turordning vid uppsägning och hänsyn kan härvid tas till bl a yrkeskvalifikationer. Av protokollet från förhandlingen den 9 juni 1993 framgår att parterna träffat överenskommelse om avvikelse från turordningsreglerna i LAS och att hänsyn tagits till personlig och yrkesmässig kompetens. Det har från taxibolagets sida gjorts gällande att G.L. haft svårt att samarbeta med kolleger och vissa förare. G.O. har uppgivit att han från de fackliga företrädarna hört att det funnits samarbetsproblem till viss del. Även M.E. har talat om samarbetsproblem. Det har emellertid av förhören med G.O. och M.E. inte framkommit något närmare om vari dessa problem bestått eller hur de yttrat sig. I det tjänstgöringsbetyg som G.L. fått efter uppsägningen, vilket betyg undertecknats av bl a G.O., står att "arbetet ställer stora krav på stresstålighet, samarbetsförmåga och servicekänsla" samt att G.L. har visat "stort intresse för sina arbetsuppgifter och utfört dessa till vår belåtenhet".

Genom förhöret med G.L. får det anses visat, att hon tidigare hade varit anställd som växeltelefonist och arbetat som förare åt åkare anslutna till taxibolaget. Dessa anställningar måste antas ha varit kända för taxibolaget. Vid upprättande av turordningen har andra anställda (M.E. och Helle Bryn Jensen) men inte G.L. tillgodoräknats tidigare tjänstgöringstid. Genom förhören med G.O. och M.E. får det anses styrkt, att samarbetsproblem visserligen förekommit. Dessa har emellertid inte visats vara av sådan styrka att det mot bakgrund av G.L:s sammanlagda anställningstid i taxibolaget och som förare funnits någon saklig motivering till att hon skulle förbigås till förmån för anställda med kortare anställningstid. Den avtalade turordningen framstår som otillbörlig mot G.L. och bör därför anses ogiltig. Om turordningsreglerna i LAS hade tillämpats, skulle G.L. ha placerats högre upp i turordningen och då skulle hon inte ha förlorat sin anställning. Uppsägningen har således varit felaktig. G.L. är därför berättigad till skadestånd enligt 38 § LAS.

Taxibolaget har vitsordat att G.L. efter uppsägningen haft de anställningar och uppburit de ersättningar som hon uppgivit. Då hennes lön inklusive semesterersättning hos taxibolaget ostridigt var 12 536 kr i månaden, har den ekonomiska skada som hon lidit till följd av uppsägningen varit den av henne angivna.

G.L. har under den tid för vilken hon begär skadestånd arbetat som taxichaufför utom i januari 1994, då hon dels visste att hon skulle påbörja en anställning den 1 februari 1994, dels var sjukskriven, och under tiden den 13 juni - den 15 november 1994, då hon uppbar ersättning från lönegarantifonden. Bortsett från i janauri 1994 har hon således arbetat fram till den 13 juni 1994. Hon får därför anses ha på ett godtagbart sätt sökt begränsa skadan. Hon har uppgivit att hon under den tid som hon uppbar ersättning från lönegarantifonden inte sökte arbete utan vilade sig på grund av ett "kaotiskt privatliv". Då hon således inte stått till arbetsmarknadens förfogande under den tiden och därmed inte försökt begränsa skadan, bör hon inte anses berättigad till skadestånd. Den tid för vilken ekonomiskt skadestånd skall utgå är således den 1 januari - den 12 juni 1994. Under denna tid uppgår inkomstförlusten till följd av den felaktiga uppsägningen till 21 217 kr. På beloppet skall utgå ränta på sätt G.L. yrkat.

På grund av den felaktiga uppsägningen har G.L. utsatts för en kränkning. Hon är därför också berättigad till allmänt skadestånd. Detta bör skäligen bestämmas till yrkade 30 000 kr. Ränta skall utgå på sätt G.L. yrkat.

Taxibolaget skall således förpliktas att till G.L. utge skadestånd med sammanlagt 51 217 kr jämte ränta därå.

Vid angiven utgång skall taxibolaget förpliktas att utge ersättning för G.L:s rättshjälpskostnader.

DOMSLUT

1. Sigtunaortens Taxi AB förpliktas att till G.L. utge skadestånd med femtioettusentvåhundrasjutton (51 217) kr jämte ränta enligt 6 § första meningen räntelagen på 30 000 kr från och med 1993-06-11, på 6 268 kr från 1994-01-25 och på 14 949 kr från 1994-06-12, allt till dess betalning sker.

2. G.L. förbehålles rätt att föra talan om ytterligare ekonomiskt skadestånd för senare uppkommen skada.

3. Tingsrätten fastställer att ersättning enligt rättshjälpslagen skall utgå till Cahp med tjugoniotusenetthundratjugofyra (29 124) kr, varav för arbete 28 050 kr, för tidsspillan 850 kr och för utlägg 224 kr.

4. Sigtunaortens Taxi AB skall utge ersättning för G.L:s rättshjälpskostnader med tjugoniotusenfyrahundrasjuttiofyra (29 474) kr.