lagen.nu

AD 1996 nr 135

En person har gjort gällande att hon blivit anställd hos ett politiskt parti, i första hand genom ett uttryckligt avtal härom och i andra hand genom att de faktiska omständigheterna innebär att ett anställningsförhållande har uppkommit. Arbetsdomstolen, som beaktat de särskilda förhållanden som är förknippade med politisk verksamhet, har inte funnit att något uttryckligt anställningsavtal har träffats eller att ett anställningsförhållande har uppkommit genom s.k. konkludent handlande från partiets sida.

Parter:

J., A.; Ny Demokrati

Nr 135

A.J. i Bagarmossen

mot

Ny Demokrati i Stockholm.

Överklagade domen: Stockholms tingsrätts, avd. 3, dom den 1 april 1996, DT 333

Tingsrättens dom, se bilaga.

A.J. har yrkat att arbetsdomstolen med undanröjande av tingsrättens domslut, såvitt avser punkterna 2 och 3, bifaller hennes i tingsrätten förda talan fullt ut samt förpliktar Ny Demokrati (i det följande Ny Demokrati eller partiet) att ersätta henne för de kostnader hon haft för den allmänna rättshjälpen i tingsrätten. För det fall hennes talan inte skulle vinna bifall har A.J. yrkat att arbetsdomstolen med stöd av 5 kap. 2 § första stycket arbetstvistlagen skall förordna att vardera parten skall bära sina rättegångskostnader såväl vid tingsrätten som i arbetsdomstolen.

Ny Demokrati har bestritt ändring av tingsrättens dom och har yrkat ersättning för rättegångskostnader i arbetsdomstolen.

Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling i målet. Vid denna har på A.J:s begäran hållits förnyat förhör under sanningsförsäkran med henne själv samt förnyade vittnesförhör med I.W., J.S. och K.N-B.. På Ny Demokratis begäran har hållits förnyade vittnesförhör med M.Ö. och C.W. samt förhöret vid tingsrätten med vittnet K.F-N. förebringats genom uppspelning av bandupptagningen.

Till utveckling av sin talan i arbetsdomstolen har parterna anfört i allt väsentligt detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom, dock med bl.a. följande förtydliganden och tillägg.

A.J.

Grunden för A.J:s talan är i första hand att ett anställningsavtal har träffats mellan henne och Ny Demokrati med innebörden att hon fr.o.m. den 1 januari 1992 skulle arbeta halvtid för partiet mot en ersättning om 8 000 kr per månad. I andra hand gör A.J. gällande att de faktiska omständigheterna leder till att ett anställningsavtal med nu angiven innebörd har träffats.

A.J. arbetade för Ny Demokrati till mitten av mars 1992 då hon på grund av utebliven lön ansåg sig skild från anställningen. För det arbete hon utfört januari - mars är hon berättigad till lön med sammanlagt 24 000 kr. Eftersom hon i slutet på februari 1992 erhöll 7 500 kr från partiet har hon krav på resterande lön med 16 500 kr. Hennes fordran i övrigt består av 20 785 kr avseende uppsägningslön, sedan avdrag gjorts för vad hon under motsvarande tid erhållit från försäkringskassan, samt 10 000 kr i allmänt skadestånd för att partiet inte iakttagit anställningsskyddslagens bestämmelser om skriftligt uppsägningsbesked och besvärshänvisning. Med hänsyn till anställningstid och ålder har A.J. haft rätt till en uppsägningstid om fyra månader.

Endast några veckor efter det att Ny Demokrati hade bildats i februari 1991 tog A.J. kontakt med partiet eftersom hon fastnat för partiets ideer. Hon blev snart involverad i partiets verksamhet och deltog i olika möten och sedvanligt partiarbete. A.J. blev alltmer engagerad i Ny Demokratis strävan att komma in i riksdagen vid 1991 års riksdagsval och hon deltog bl.a. i en valturne med I.W., B.K. och en tekniker under sommaren 1991. Hennes uppgift var att köra turnebussen till de platser de skulle besöka och att sköta en rad arrangemang vid dessa platser såsom försäljning av olika partisymboler. Genom den sistnämnda verksamheten lyckades hon inbringa ca 60 000 kr innan hennes deltagande i turnen upphörde på grund av en trafikolycka som medförde att hon tvingades till en längre sjukhusvistelse.

A.J. var någorlunda återställd i september 1991. Vid valet erhöll partiet 25 riksdagsmandat. A.J. var uppsatt på riksdagslistan men inte bland de 25 första namnen. Efter valet fick partiet nya lokaler vid Mynttorget. I dessa lokaler fortsatte A.J. att arbeta för partiet. Tillsammans med J.S. sysslade hon med information och medlemsservice. Det arbete som de utförde blev mer och mer betungande och de tog därför upp frågan om de kunde erhålla betalning för sitt arbete. Vid ett möte i november 1991 mellan dessa båda samt I.W. och S.L. avtalades att A.J. fr.o.m. den 1 januari 1992 skulle arbeta halvtid för partiet med en lön på 8 000 kr per månad. Arbetsuppgifterna skulle vara desamma som tidigare men med inriktning på medlemsservice.

Från och med januari 1992 arbetade A.J. från sen morgon, kl. 10-11, till tidig eftermiddag, kl. 14-15. Hennes arbetstider var i huvudsak dessa men variationer kunde förekomma. Arbetsuppgifterna koncentrerades alltmer kring medlemsservice men därutöver hade hon till uppgift att ordna med mat och dryck till olika möten. I samband med partiets extrastämma i Skövde den 22-23 februari 1992 lades en stor arbetsbörda på A.J. och J.S.. De tog emot anmälningar till stämman och tillsammans gjorde de ett utskick till partiets medlemmar inom Stockholms län med erbjudande om busstransport till denna. A.J. har vidare i viss utsträckning sålt annonser i partitidningen Dragbladet. I partiets lokaler vid Mynttorget förfogade A.J. och J.S. gemensamt över ett rum. De disponerade även en telefon som användes flitigt.

Sedan A.J:s och även J.S:s lön uteblivit för januari månad sökte de den person som var ansvarig för utbetalningarna. Denne person, J.H-B., lyckades de få kontakt med i februari 1992. Såvitt avser A.J. kom de med honom överens om att 7 500 kr skulle utbetalas till henne. Vid tidpunkten för utbetalningen av dessa pengar skulle egentligen även februarilönen ha betalats ut. Då inte heller februarilönen betalades ut uppfattade hon sig i mitten av mars som uppsagd. Stämningen hade då blivit otrevlig sedan hon krävt att få ut sin lön. Efter mitten av mars har hon besökt partiets lokaler men inte utfört något arbete.

Ny Demokrati har i målet bestritt att A.J. varit anställd av riksorganisationen men väckt frågan om hon i stället kan ha varit anställd av Ny Demokrati Stockholms Stad (Stockholmsgruppen). Enligt A.J. är emellertid det senare inte möjligt eftersom det vid i målet aktuell tidpunkt endast fanns en interimsstyrelse för Stockholmsgruppen som faktiskt bildades först i slutet av år 1992.

Ny Demokrati

Det är riktigt att A.J. blev verksam i Ny Demokrati strax efter att partiet hade bildats. Hennes engagemang intensifierades under valrörelsen. Hon verkade som många andra för partiet på ideell basis. I inledningsskedet hade partiet inget partistöd och hade mycket begränsade ekonomiska resurser. Hela verksamheten byggde då på ideellt arbete och på olika finansiärer.

Efter valet förändrades situationen och en ny organisation skulle skapas. Vissa av de personer som tidigare hade verkat ideellt för partiet anställdes. Till den gruppen hörde dock inte A.J.. A.J. knöts tätare till Stockholmsgruppen som var representerad i kommunfullmäktige. Av ett protokoll från ett styrelsemöte i Stockholmsgruppen, daterat den 16 december 1991, framgår att A.J. skulle anställas av Stockholmsgruppen för att utföra de arbetsuppgifter som hon nu säger att hon anställts för att utföra i Ny Demokrati. I protokollet anges att ansvariga för medlemsservice m.m. i Stockholmsgruppen skall vara A.J. och J.S. och att de vardera skall arvoderas härför med 8 000 kr i månaden, inklusive telefonersättning. Såvitt partiet kan förstå uppfyllde Stockholmsgruppen vid denna tidpunkt kriterierna för en ideell förening och därmed även för att vara en juridisk person. Något hinder av det slag A.J. har anfört för att hon inte kan ha anställts av Stockholmsgruppen har därför inte förelegat. Det var dessutom S.L. som vid denna tidpunkt var ledare för Stockholmsgruppen.

A.J. hade inte ansvar för någon funktion inom Ny Demokrati. Hon var således inte ansvarig för medlemsservice, marknadsföring eller PR. I samband med att hon slutade verka vid partikansliet krävde hon ingen lön och uppgav inte heller att det förelåg någon särskild anledning till att hon slutade delta i verksamheten där. Någon lön har inte utbetalats till henne från Ny Demokrati. Partiet har heller inte gjort någon utbetalning på 7 500 kr till henne.

Det arbete hon utfört för partiet har skett på ideell grund och på eget initiativ. Hon har hjälpt partiet i en rad olika sammanhang. Försäljningen av partisymboler vid stämman i Skövde skötte A.J. i ett eget stånd och mot partiets önskemål samt utan någon redovisning till partiet av intäkterna.

Samtliga personer som var anställda hos Ny Demokrati hade skriftliga anställningsavtal. Anställningsbesluten finns dessutom antecknade i protokoll från partiets verkställande utskott. A.J. har inget skriftligt anställningsavtal, inte heller finns något beslut från det verkställande utskottet om att anställa henne. Hon saknade dessutom passerkort och nycklar till partiets lokaler, något som alla anställda hade.

Domskäl

Den huvudsakliga tvistefrågan i målet gäller om A.J. har varit anställd hos Ny Demokrati under tiden januari - mars 1992. A.J. har gjort gällande att så är fallet. Hon har därvid i första hand åberopat att hon med företrädare för Ny Demokrati har träffat ett muntligt avtal om anställning. I andra hand har hon gjort gällande att de faktiska omständigheterna leder till att ett avtal om anställning har uppkommit. Det sistnämnda har av arbetsdomstolen uppfattats så att A.J. gör gällande att ett anställningsförhållande har uppstått genom parternas agerande, dvs. genom s.k. konkludent handlande.

Ny Demokratis inställning är att något anställningsavtal inte har förelegat mellan parterna, vare sig genom uttryckligt avtal eller genom konkludent handlande från parternas sida. Enligt Ny Demokrati har A.J:s verksamhet för partiet varit av ideell natur.

Frågan om parterna träffat muntligt anställningsavtal

Enligt A.J. träffade hon ett muntligt anställningsavtal med Ny Demokrati i slutet av november 1991. Partiet företräddes av I.W. och S.L.. Avtalet innebar enligt A.J. att hon anställdes av partiet på halvtid fr.o.m. den 1 januari 1992 med en lön på 8 000 kr per månad. Närvarande när avtalet träffades var dessutom J.S., med vilken ett liknande avtal träffades.

Ny Demokratis inställning är att något avtal om anställning inte har träffats.

Genom utredningen i målet har i denna del bl.a. följande framkommit.

A.J. har berättat bl.a. följande. Sedan partiet kommit in i riksdagen ökade arbetsbelastningen på henne och J.S.. Det var främst service till partiets medlemmar som tog mycket tid i anspråk. Det inträffade ständigt att medlemmar ringde till dem för att få hjälp. Hon och J.S. ansåg att deras situation hade blivit ohållbar eftersom de lade ner så mycket tid på arbete för partiet utan att få någon ersättning. De tog därför i slutet på november 1991 i partiets lokaler på Mynttorget upp en diskussion om situationen med I.W. och S.L.. Diskussionen resulterade i att hon och J.S. anställdes i Ny Demokrati, med uppgift främst att värva sponsorer och ge service åt partiets medlemmar

J.S. har uppgett bl.a. följande. Hon deltog vid ett flertal möten under hösten 1991 varvid hennes och A.J:s eventuella anställning diskuterades. Diskussionerna inleddes vid ett protokollfört möte med Stockholmsgruppen eftersom det då var aktuellt att de skulle börja arbeta för den gruppen. Den lön om 8 000 kr per månad som då erbjöds tyckte J.S. emellertid var för dålig. Hon välkomnade dock att man hade börjat diskutera frågan om ersättning till henne och A.J.. De hänvisades emellertid att ta upp frågan med partiet på riksnivå. En av anledningarna till det var att Stockholmsgruppen inte ville betala lönerna eftersom J.S:s och A.J:s arbetsinsatser skulle utnyttjas av i vart fall samtliga partiets grupper inom Stockholms län. J.S. och A.J. diskuterade därefter frågan med I.W., J.H-B. och S.L. vid ett möte i partiets lokaler på Mynttorget. Detta möte bör ha ägt rum efter den 16 december 1991. Parterna enades då om att A.J. och J.S. skulle anställas för att ansvara för servicen till medlemmarna i Stockholm. Vid detta tillfälle fattades inget beslut i vilken omfattning de skulle arbeta men det bestämdes att de skulle börja arbeta mot ersättning fr.o.m. den 1 januari 1992. Det var heller inte klart vilken ersättning som skulle utgå. Hon minns dock att ca 15 000 kr i månaden skulle motsvara en heltidstjänst och att ersättningen för en deltidstjänst skulle beräknas utifrån detta. J.S. skulle för egen del arbeta deltid motsvarande maximalt 40 procent av en heltidstjänst eftersom hon redan hade en annan deltidsanställning. Hur stor omfattning A.J:s anställning skulle ha känner J.S. inte till.

I.W. har berättat bl.a. följande. Han deltog i vart fall i ett möte med A.J., J.S. och S.L. kring den tidpunkt då A.J. påstår att ett anställningsavtal skall ha träffats. Varken han eller S.L. kan påminna sig att A.J. utlovades någon anställning. Om så hade varit fallet hade det inte funnits någon anledning att förneka det. Vid mötet avhandlades i stället olika förslag till projekt som A.J. och J.S. hade. I stort sett varje tisdag höll partiets verkställande utskott möten, vilka protokollfördes. Om någon skulle anställas i partiet fattades beslut om det vid dessa möten. Besluten antecknades i mötesprotokollet. Anställningsförfarandet gick regelmässigt till på detta sätt. Möjligen kan det tidigare ha gått annorlunda till vid anställningen av dem som anställdes direkt när partiet kom in i riksdagen. Flertalet anställda, dock inte alla, hade vid denna tidpunkt dessutom skriftliga anställningsavtal.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Det enda mer påtagliga stöd för A.J:s påstående att ett anställningsavtal har träffats mellan henne och Ny Demokrati som framkommit i utredningen är hennes egna och J.S:s uppgifter om vad som förekom vid ett möte mellan dem och i vart fall I.W. och S.L.. Deras uppgifter skiljer sig åt i vissa hänseenden. Bl.a. har de framfört olika uppfattning om tidpunkten för det aktuella mötet. A.J. har vidare uppgivit att avtal då träffades om tjänstgöring på halvtid fr.o.m. den 1 januari 1992 mot en ersättning på 8 000 kr per månad, medan J.S:s berättelse innebär att parterna egentligen inte skulle ha varit ense om annat än att hon och A.J. skulle börja arbeta mot ersättning efter årsskiftet 1991/92 och att anställningarnas omfattning och lönen inte var bestämd. J.S:s berättelse ger också närmast det intrycket att vad som diskuterades var anställningar hos partiets lokala organisation Ny Demokrati Stockholms stad. I sammanhanget bör framhållas att A.J. inte har gjort gällande att något uttryckligt avtal om anställning skulle ha träffats vid något annat tillfälle än det nu behandlade mötet.

Ny Demokratis ståndpunkt i målet vinner i allt väsentligt stöd av de uppgifter som lämnats av I.W., M.Ö. och C.W.. Utredningen visar enligt arbetsdomstolens mening att A.J. i olika avseenden inte har hanterats på det sätt som partiet eljest har hanterat sina anställda. Domstolen syftar då främst på avsaknaden av ett beslut i Ny Demokratis verkställande utskott om att A.J. skulle anställas, avsaknaden av skriftligt anställningsavtal, det faktum att hon inte anmälts till riksdagens förvaltningskontor som anställd vid partiet samt att hon inte erhållit nyckel till partiets lokaler och passerkort till riksdagen.

Vid en samlad bedömning av det nu anförda finner arbetsdomstolen att A.J. mot Ny Demokratis bestridande inte har förmått styrka att hon träffat ett uttryckligt anställningsavtal med partiet.

Frågan om ett anställningsförhållande, trots avsaknaden av uttryckligt avtal, ändå har uppstått

I målet är ostridigt att A.J. har varit verksam på ideell grund för partiets räkning i varierande men relativt stor omfattning under större delen av år 1991. Verksamheten har sedan partiet efter valet kommit in i riksdagen främst bestått i att värva sponsorer och att ge service åt partiets medlemmar i olika avseenden. Som arbetsdomstolen uppfattat hennes talan gör A.J. gällande att det förhållandet att hon efter årsskiftet 1991/92 i partiets lokaler har fortsatt att med partiets vetskap utföra sådana uppgifter innebär att ett avtal om anställning har uppkommit mellan henne och partiet. Ny Demokrati har bestritt att något anställningsförhållande har uppkommit mellan A.J. och partiet på detta sätt.

Arbetsdomstolen har åtskilliga gånger ställts inför frågan huruvida en person intar ställningen av arbetstagare. Det vanliga är då att alternativen är att betrakta personen i fråga antingen som arbetstagare eller som självständig företagare och uppdragstagare. För hur sådana situationer skall bedömas finns en väl utvecklad praxis. Det nu aktuella fallet avser emellertid en annan situation. Det har i målet inte påståtts att A.J. skulle ha varit verksam för Ny Demokrati i egenskap av uppdragstagare. Saken gäller nu i stället om A.J. har verkat för Ny Demokrati i egenskap av arbetstagare hos partiet eller om det har varit fråga om insatser av ideellt slag.

Ett politiskt parti är att anse som en ideell förening som utgör en juridisk person. Att en sådan förening i och för sig kan uppträda som arbetsgivare står helt klart. Det är också klart att en medlem i en sådan förening, vilken utför arbete för föreningens räkning kan vara att anse som arbetstagare hos föreningen (se SOU 1975:1 s. 731 och där angivna rättsfall). Frågan om en person är att anse som arbetstagare får, även när den ifrågasatte arbetsgivaren är ett politiskt parti, bedömas med hänsyn tagen till de omständigheter som föreligger i det enskilda fallet. Det bör dock framhållas att bedömningen i sådana fall måste ske med beaktande av de särskilda förhållanden som är förknippade med politisk verksamhet. Arbetsdomstolen syftar då på att det inte utan vidare kan komma i fråga att betrakta personer, som inom ramen för ett politiskt partis verksamhet gör insatser av olika slag för att främja partiets intressen som arbetstagare hos partiet. Det ligger i sakens natur att det måste finnas ett relativt stort utrymme för att anse att sådana insatser ligger utanför relationen arbetsgivare - arbetstagare.

I den föreliggande situationen gör arbetsdomstolen följande bedömning.

För att en person skall vara att betrakta som arbetstagare krävs att hans verksamhet för arbetsgivarens räkning vilar på avtalsgrund. Ett avtal om att en part åtar sig att prestera arbete för motpartens räkning skall alltså kunna konstateras föreligga mellan kontrahenterna, även om detta inte kräver någon viss form. Undantagsvis kan det förekomma att en sådan överenskommelse inte ens är direkt uttalad, utan framgår underförstått av parternas agerande, s.k. konkludent handlande (se AD 1981 nr 131). För att ett avtal skall anses ha uppkommit på sådant sätt torde normalt förutsättas dels att arbetstagaren har haft fog för sin uppfattning att ett anställningsförhållande har uppstått, dels att arbetsgivaren har insett eller borde ha insett arbetstagarens uppfattning utan att klargöra sin egen motsatta uppfattning för denne.

Utredningen visar att A.J. under den i målet aktuella tidsperioden, dvs. den 1 januari till mitten av mars 1992, tillsammans med i vart fall J.S. disponerade ett kontorsutrustat rum i Ny Demokratis partilokaler och att hon där utförde olika uppgifter av viss omfattning för partiets räkning. Det förhållandet att A.J. under hösten 1991 förde viss diskussion om anställning med företrädare för partiet ger visst stöd för att A.J. med fog skulle ha kunnat uppfatta sig som anställd hos partiet. I sammanhanget bör emellertid även följande beaktas.

Utredningen har visat att A.J:s verksamhet för Ny Demokratis räkning inte genomgick någon påtaglig förändring efter årsskiftet 1991/92. Tvärtom har framgått att hon, särskilt under hösten 1991, har varit verksam för partiets räkning på motsvarande sätt och att det då enligt parternas samstämmiga uppfattning var fråga om en rent ideell verksamhet. Det bör även i detta sammanhang framhållas att de uppgifter J.S. lämnat, och som stöds av den i målet åberopade protokollshandlingen från interimsstyrelsen i Ny Demokrati Stockholms stad från den 16 december 1991, tyder på att den diskussion som förts om anställning avsåg anställning hos annan juridisk person än det i målet instämda partiet.

A.J. har påstått att hon i februari 1992 erhållit lön från partiet med 7 500 kr. Även J.S. har uppgivit att hon ungefär samtidigt erhöll motsvarande utbetalning. Enligt henne var S.L. utbetalare av ersättningen. Ingen av dem har emellertid kunnat styrka den påstådda utbetalningen. Ny Demokrati har förnekat att något sådant belopp skulle ha betalats ut till A.J.. Mot partiets bestridande har A.J. inte förmått visa att hon erhållit det påstådda beloppet från partiet. Det är alltså inte visat att A.J. utfört arbete för Ny Demokratis räkning mot vederlag.

Arbetsuppgifterna och det sätt på vilka de utfördes har i sig enligt arbetsdomstolens uppfattning inte gett A.J. anledning att tro att hon efter årsskiftet 1991/92 hade anställts av partiet. Vid en samlad bedömning finner arbetsdomstolen att det i målet inte har framkommit sådana omständigheter som gett A.J. fog för att anse sig som anställd av Ny Demokrati.

Som arbetsdomstolen redan anfört torde en ideell förening som ett politiskt parti få i hög grad anses vara beroende av att dess medlemmar bidrar med ideellt arbete. Till skillnad från vad som skulle kunna vara fallet på arbetsplatser av annat slag innebär därför inte A.J:s blotta närvaro i partiets lokaler och hennes arbetsinsats där att partiet borde ha kommit till insikt om att hon ansåg sig vara anställd av partiet. Detta gäller särskilt med beaktande av att hon redan under en längre tid hade utfört ideellt arbete för partiet på detta sätt.

Det anförda innebär sammanfattningsvis, såvitt gäller huvudsaken, att A.J:s ändringsyrkande inte skall bifallas.

Arbetsdomstolen finner ej skäl till kvittning av rättegångskostnaderna enligt 5 kap. 2 § första stycket arbetstvistlagen. Med hänsyn härtill och till utgången i huvudsaken skall A.J. ersätta Ny Demokrati för rättegångskostnader såväl vid tingsrätten som i arbetsdomstolen.

Domslut

1. Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut i överklagade delar, punkterna 2 och 3.

2. Arbetsdomstolen förpliktar A.J. att ersätta Ny Demokrati för rättegångskostnader i arbetsdomstolen med tjugofemtusenfemhundra (25 500) kr avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker. I beloppet ingår mervärdesskatt med 5 100 kr.

3. Arbetsdomstolen fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen åt Claes Hemmingsson till nittontusensjuttiosex (19 076) kr för arbete. Av ersättningen utgör 3 819 kr mervärdesskatt.

Dom 1996-12-04, målnummer B-68-1996

Ledamöter: Lars Johan Eklund, Erik Lempert, Inga Britt Lagerlöf, Henrik Sahlin, Irene Nilsson Carlsson, Maud Jansson (ombudsman i Landsorganisationen; tillfällig ersättare) och Lennart Andersson. Enhälligt.

Sekreterare: Jan Bergman

Tingsrättens dom (ledamot: Björn Malmqvist)

BAKGRUND

År 1991 framträdde Ny Demokrati som ett nytt parti. A.J. var en av många som fastnade för partiets ideer och hon började därför under år 1991 att arbeta på ideell basis för partiet. Under sommaren arbetade hon intensivt i partiets valturne som började i juni och pågick till valdagen. Under en resa i slutet av juli krockade turnebussen med en älg. A.J. skadades och tvingades till en längre sjukhusvistelse. Lagom till valdagen var hon åter aktiv för partiet. Ny Demokrati kom sedan in i riksdagen och A.J. fortsatte att arbeta för partiet under hösten 1991, bland annat med medlemsservice och sponsring.

YRKANDEN M.M.

A.J. har yrkat att Ny Demokrati skall förpliktas att till henne utge 56 285 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 10 december 1993 till dess betalning sker.

Ny Demokrati har medgivit att utge 9 000 kr till A.J. och i övrigt bestritt käromålet. Utöver medgivandet har inget belopp kunnat vitsordas. Ränteyrkandet har vitsordats som skäligt i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

GRUNDER M.M.

Som grund för yrkandet om 47 285 kr, det belopp som bestritts, har A.J. i första hand åberopat följande. A.J. har varit anställd av Ny Demokrati från den 1 januari 1992. Anställningen upphörde i mars samma år då A.J. ansåg sig skild från anställningen eftersom hon inte fått någon lön. Hon är berättigad till fyra månaders uppsägningslön från den 1 april 1992. Anställningsavtalet ingicks muntligen vid ett möte någon gång i november 1991 med I.W. och S.L.. Avtalet innebar att A.J. skulle arbeta halvtid med en lön om 8 000 kr per månad. För det fall att A.J. inte kan styrka att hon varit anställd åberopas de faktiska omständigheterna såsom att hon utfört arbete under perioden för Ny Demokrati utan att erhålla någon ersättning. Hon är därför berättigad till yrkat belopp i lön och skadestånd.

Av beloppet 47 285 kr utgör 16 500 kr utebliven lön för perioden januari till mars 1992 sedan 7 500 kr utbetalats, 20 785 kr utebliven lön för resterande månader med avdrag för vad som erlagts av försäkringskassan samt 10 000 kr skadestånd för brott mot lagen om anställningsskydd då A.J. inte fått någon skriftlig uppsägning och inte heller någon besvärshänvisning.

Som grund för yrkandet om resterande 9 000 kr, som medgivits av Ny Demokrati, har A.J. anfört att 6 000 kr avser ersättning för merkostnader för rehabilitering med anledning av trafikolyckan. I.W. har givit en utfästelse till A.J. när hon låg på sjukhus att sådana kostnader skulle ersättas av Ny Demokrati. 3 000 kr avser ersättning för tyg som A.J. sålt till Ny Demokrati och för vilket betalning inte erlagts.

Ny Demokrati har som grund för bestridandet avseende yrkandet om 47 285 kr anfört: Något anställningsavtal mellan Ny Demokrati och A.J. har inte träffats. Det arbete som A.J. faktiskt kan ha utfört har utförts på ideell basis och lön samt skadestånd enligt lagen om anställningsskydd kan därför inte utgå.

BEVISNING

A.J. har som bevisning, förutom förhör med sig själv under sanningsförsäkran vilket i huvuddrag redovisats nedan, åberopat förhör med vittnena K.N-B., tidigare anställd som receptionist vid Ny Demokrati, I.W., före detta partiledare, och J.S., som arbetat tillsammans med A.J..

Ny Demokrati har som bevisning åberopat förhör med vittnena C.W., som arbetat som sekreterare åt I.W., M.Ö., som arbetat som pressansvarig och partisekreterare åt Ny Demokrati, och K.F-N., anställd hos riksdagen med ansvar för nycklar och passerkort åt personal vid riksdagen.

DOMSKÄL

A.J. har i huvudsak berättat följande. Efter viltolyckan var hon åter i arbete för Ny Demokrati lagom till valdagen. Hon hjälpte till med valvakan och efter valet blev hon något av en "fixare". Hon ordnade med sponsring och medlemsservice samt arbetade med Ny Demokratis partisymboler. Tillsammans med J.S. utförde hon en stor arbetsinsats. Det blev till slut ohållbart att arbeta så mycket som de gjorde på ideell basis. Vid ett möte där hon själv, J.S., I.W. och S.L. var närvarande kom man överens om att hon och J.S. skulle anställas på halvtid från och med den 1 januari 1992 med en månadslön på 8 000 kr. Hon och J.S. var nöjda med denna överenskommelse. De disponerade ett rum med telefon på Ny Demokratis kansli vid Mynttorget. Hon fortsatte att utföra arbeten som tidigare åt Ny Demokrati. Det var särskilt mycket arbete med arrangemang kring partistämman i februari 1992. Hon fick inte ut lön för januari 1992. Hon trodde dock att detta skulle ordna sig. Hon talade med bland andra S.L. om den uteblivna lönen. I mars 1992 lämnade hon och J.S. arbetet eftersom lönen inte betalades ut och de betraktade sig som uppsagda. Så småningom erhöll hon 7 500 kr.

Tingsrätten gör följande bedömning.

A.J. talan grundar sig i första hand på ett påstående om att det uppkommit ett anställningsförhållande mellan henne och Ny Demokrati. A.J. har härvid gjort gällande att det träffats ett muntligt anställningsavtal mellan henne och Ny Demokrati vid ett möte någon gång i november 1991 med I.W. och S.L. som representanter för partiet. I andra hand har A.J. gjort gällande att den omständigheten att hon de facto utfört arbete åt Ny Demokrati berättigar henne till yrkad ersättning avseende lön och skadestånd. Tingsrätten har uppfattat talan i denna del som att det uppstått ett anställningsförhållande genom A.J:s faktiska arbetsinsatser.

Tingsrätten konstaterar att det är arbetstagaren som har att visa att ett anställningsavtal träffats.

Både A.J. och J.S. har redogjort för en överenskommelse om halvtidsanställning med S.L., ordförande i Ny Demokrati Stockholms stad, och I.W.. Anställningen skulle påbörjas den 1 januari 1992 med en lön om 8 000 kr per månad. De skulle fortsätta att utföra sina tidigare arbetsuppgifter. J.S. har härutöver berättat att diskussion om anställning först förts med interimsstyrelsen för Ny Demokrati Stockholms stad samt att mötet om anställningen varit i december. Här går uppgifterna isär. I.W. har å sin sidan uttalat att någon överenskommelse om anställning inte har träffats vid något möte i november 1991 och att för det fall A.J. någon gång anställts så måste det finnas ett skriftligt anställningsavtal. Denna uppgift stöds av C.W. som uppgivit att samtliga anställda hade skriftliga anställningsavtal som skrevs under av I.W. själv.

Med hänsyn till vad I.W. berättat på ett trovärdigt sätt finner tingsrätten att A.J. inte förmått visa att något anställningsavtal träffats i november 1991. Käromålet kan därför inte bifallas på denna grund.

Fråga uppkommer då om A.J. genom sina faktiska arbetsinsatser inträtt i ett anställningsförhållande med Ny Demokrati. I målet är utrett att A.J. utfört vissa arbeten åt Ny Demokrati under aktuell period. Oenighet råder dock om vad hon utfört för arbete och om detta arbete utförts helt för partiets räkning eller för hennes egen del. Av A.J:s egna uppgifter framgår att hon skulle ha sysslat med medlemsservice och sponsring samt att hon lagt ned avsevärt arbete för anordnande av partiets stämma i februari 1992. Uppgifterna motsägs till viss del av C.W. som har berättat att A.J. inte var ansvarig för partiets medlemsservice. M.Ö. har omvittnat att de flesta som arbetade åt Ny Demokrati utförde arbeten på ideell basis och att partiet var helt beroende av sådana insatser.

Utrett är att A.J. saknat nycklar och passerkort till Ny Demokratis kansli vid Mynttorget. Något som enligt C.W. samtliga anställda haft tillgång till. C.W. har vidare berättat att hon aldrig sett A.J. på Ny Demokratis kansli medan receptionisten K.N-B. omvittnat att hon observerat A.J. ett flertal gånger under perioden januari till juni 1992. Av A.J:s egna uppgifter framgår att hon hade tillgång till kansliets hemliga portkod. Genom I.W:s uppgifter är det vidare utrett att partiet hade problem med att många människor vistades vid kansliet. I.W. har med egna ord beskrivit att kansliet stundom kunde jämställas med en järnvägsstation. I.W. har vidare berättat att A.J., liksom många andra, vistats på kansliet då och då.

Med hänsyn till vad som utretts i målet finner tingsrätten att A.J. som nämnts faktiskt visats ha utfört visst arbete för Ny Demokrati under aktuell period oaktat någon enhetlig bild om vad A.J. faktiskt varit ansvarig för inte framkommit. Partipolitisk verksamhet måste dock naturligen, vilket också M.Ö. berättat, vara beroende av insatser av ideell natur. A.J. har därvidlag också vidgått att hon tidigare arbetat i mycket stor omfattning på ideell basis. Något skriftligt anställningsavtal har inte funnits. Sådana hade alla som varit anställda enligt C.W.. A.J. har vidare inte haft nycklar eller passerkort till kansliet. Vid en samlad bedömning kan inte tingsrätten finna att det är visat att något anställningsförhållande uppkommit genom de arbetsinsatser som A.J. utfört. De insatser som A.J. bidragit med måste i stället på goda grunder ha uppfattats som ideella av Ny Demokrati. Det sagda innebär att käromålet inte kan bifallas i annan mån än vad Ny Demokrati medgivit vilket innebär att Ny Demokrati skall förpliktas att utge 9 000 kr avseende rehabilitering och försäljning av tyg till A.J..

RÄTTEGÅNGSKOSTNADER

Vad Ny Demokrati tappat i målet får anses vara av ringa betydelse då målet i huvudsak rört frågan om A.J. anställts eller ej. Med hänsyn till utgången skall A.J. därför förpliktas att ersätta Ny Demokrati för dess rättegångskostnader. Yrkat belopp finner tingsrätten skäligt.

DOMSLUT

1. Ny Demokrati förpliktas att till A.J. utge niotusen (9 000) kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 10 december 1993 till dess betalning sker.

2. Käromålet i övrigt ogillas.

3. A.J. förpliktas att ersätta Ny Demokrati för dess rättegångskostnader med fyrtiotusen (40 000) kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker. Av beloppet avser 27 000 kr ersättning för arbete utfört av R.S. och 13 000 kr avser arbete utfört av förutvarande ombudet A.L..

4. Tingsrätten fastställer att ersättning enligt rättshjälpslagen skall utgå till C.H. med trettioåttatusenetthundrasextio (38 160) kr avseende arbete. I beloppet ingår mervärdesskatt med 7 640 kr.

Metadata

Domstol
Arbetsdomstolen
Avgörandedatum
1996-12-04
Målnummer
B-68-1996
Litteratur
Sökord
Arbetstagare
Ideell förening
Politiskt parti
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation