AD 1996 nr 143

Domslut

Domslut

1. Med upphävande av tingsrättens domslut, utom såvitt avser punkten 2 första meningen, avslår arbetsdomstolen M.A:s talan.

2. M.A. skall ersätta Saltsjöbadens Hotellaktiebolag för dess rättegångskostnader vid tingsrätten med trettiotvåtusensjuhundrasextiosex (32 766) kr, varav 30 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från den 22 februari 1996 till dess betalning sker.

3. M.A. skall ersätta Saltsjöbadens Hotellaktiebolag för dess rättegångskostnader i arbetsdomstolen med tjugofyratusenfyrahundranittio (24 490) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

4. Ersättning till U.H. för det biträde enligt rättshjälpslagen han lämnat M.A. i arbetsdomstolen fastställes till artontusenniohundrasjuttiosju (18 977) kr, varav 18 067 kr för arbete och 910 kr för tidsspillan. Mervärdesskatt ingår med 3 795 kr.

Dom 1996-12-18, målnummer B-42-1996

Ledamöter: Hans Stark, Henrik Sahlin och Thomas Freden (ombudsman i Landsorganisationen; tillfällig ersättare). Enhälligt.

Sekreterare: Carl-Johan Karlson

BILAGA

Tingsrättens dom (ledamöter: Staffan Peterson, Yvonne Hållstrand och Helga Hullmann)

BAKGRUND

M.A., som tidigare hade varit verksam i restaurangbranschen innan han kom till Sverige i maj månad 1986, anställdes den 3 november 1986 av Saltsjöbadens Hotellaktiebolag som diskare på Grand Hotell Saltsjöbaden (hotellet). Han kunde då inte tala svenska utan kommunicerade till en början bl a på italienska och serbokroatiska. Efter att en kortare tid ha arbetat som diskare tjänstgjorde han sedan 1987 som servitör. Han var under en tid facklig förtroendeman på hotellet men avsade sig enligt egen uppgift det uppdraget under hösten 1994.

Från 1993 tjänstgjorde han som servitör i hotellets bistro. I anslutning till bistron finns en bar med tillhörande sittplatser. Arbetsfördelningen mellan baren och bistron är den att servitören beställer drycker av den baransvarige som slår in försäljningen i kassan (bongar) och lämnar ut dryckerna till servitören. I arbetsuppgifterna som servitör ingår även att vid behov servera gäster på hotellrummet, s k roomservice.

Den 2 november 1994 tjänstgjorde M.A. som servitör i bistron. I baren arbetade H.N. som baransvarig. Under kvällen kom M.A. i kontakt med två av bistrons gäster, en 50-årig kvinna och hennes son. Efter sitt arbetspass slut rekvirerade M.A. en flaska vin från H.N. i baren. Flaskan bongades inte in. M.A. tog med sig vinflaskan till kvinnans och sonens rum där de tre drack av vinet.

Senare på kvällen/natten hämtade M.A. ytterligare två flaskor vin från H.N. i baren och tog upp dem till rummet. Inte heller dessa flaskor bongades in. M.A. övernattade i hotellrummet. När den kvinnliga gästen vaknade på morgonen hade M.A. redan lämnat rummet. Kvinnan framförde klagomål i hotellreceptionen över M.A:s uppträdande.

Den 4 november 1994 erhöll M.A. varsel om avsked och den 20 december 1994 avskedades han formellt. I en skriftlig motivering, aktbil. 6, till avskedandet anförde bolaget bl a:

"M.A. (bistroservitör) har 941102 serverat en kvinnlig gäst och hennes son i bistron. Kvinnan bodde på hotellet tillsammans med sin son för att fira sin 50-års dag.

- - - - - -

Kvinnan påstår sig vara sexuellt utnyttjad av M.A. då ett samlag genomfördes under natten enligt henne. Sonen sov i en av sängarna i rummet. Under alla förhållanden har kvinnan och M.A. haft sexuellt umgänge. M.A. stannade på hotellrummet till (ca) kl. 07.00.

Kvinnan ifrågasatte den anställdes beteende och hotade med att gå till pressen med historien.

M.A. har dessutom vid ett närliggande tidigare tillfälle fått en muntlig varning från restaurangchefen då han efter sitt arbete stannade kvar i bistron och drack vin tillsammans med gäster."

H.N. erhöll den 15 november 1994 en skriftlig varning för att ha varit delaktig i att en arbetskamrat tog med sig tre flaskor vin från baren utan att bonga in dessa i hotellets redovisningssystem.

YRKANDEN

M.A. har yrkat att tingsrätten förpliktar bolaget att till honom utge:

A. allmänt skadestånd om 100 000 kr jämte ränta å detta belopp enligt 6 § räntelagen räknat från dagen för delgivning av stämningen den 27 april 1995 intill dess full betalning sker;

B. ekonomiskt skadestånd med 167 481 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 1 februari 1996 till dess full betalning sker avseende förlorade inkomster, inklusive ob-tillägg och semesterersättning från och med den 20 december 1994 fram till dagen för huvudförhandling den 1 februari 1996;

C. om tingsrätten skulle finna saklig grund för uppsägningen ha förelegat allmänt skadestånd om 50 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 27 april 1995 till dess full betalning sker;

D. under samma förutsättning som under C ovan ekonomiskt skadestånd på grund av löneförlust med 82 558 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 20 maj 1995 vilket datum motsvarar fem månader från avskedandet till dess full betalning sker; samt

E. att tingsrätten i domen särskilt skall förbehålla M.A. rätten att framledes i särskild process yrka ytterligare ekonomiskt skadestånd för förlorade inkomster efter den 1 februari 1996.

Bolaget har bestritt käromålet i dess helhet men har vitsordat yrkade kapitalbelopp samt ränteberäkningen i och för sig.

För det fall tingsrätten skulle finna att det inte förelegat saklig grund för vare sig avskedande eller uppsägning har bolaget under B vitsordat ett allmänt skadestånd om 60 000 kr såsom skälig ersättning för den kränkning M.A. lidit av. Bolaget har emellertid yrkat att detta belopp skall jämkas. Bolaget har vitsordat beräkningen av det ekonomiska skadeståndet som skälig i och för sig.

För det fall tingsrätten skulle finna att det inte förelegat grund för avskedande av M.A. men att det däremot funnits saklig grund för uppsägning, har bolaget vitsordat ett allmänt skadestånd under punkt C uppgående till 20 000 kr. Bolaget har yrkat att det beloppet skall jämkas. Bolaget har som ekonomiskt skadestånd under punkt D vitsordat att M.A. enligt 11 § LAS är berättigad till lön under fem månaders uppsägningstid.

Bolaget har medgivit det särskilda förbehållet som med tillämpning av 39 § LAS skall begränsas till sammanlagt 24 månadslöner.

SAKFRAMSTÄLLNINGAR och GRUNDER

Parterna har till stöd för sin talan åberopat följande omständigheter:

M.A.

Han har blivit avskedad utan att ha grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren och vad bolaget anfört mot honom utgör inte ens saklig grund för uppsägning. Han är därför berättigad till såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd. Skulle saklig grund för uppsägning anses ha förelegat är han likväl på grund av avskedandet berättigad till såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd. Han har förorsakats löneförlust enligt yrkandena.

Han kan inte påminna sig att någonsin ha sett den skriftliga introduktionshandlingen. Skulle han ha fått den när han började anställningen hade han ändock inte förstått vad den innehöll eftersom han inte kunde någon svenska alls vid den tiden. Han har inte heller senare sett den på arbetsplatsen. Han har inte fått någon information om att han inte fick vistas på arbetsplatsen på fritiden eller ta ett glas efter arbetstiden med någon oaktat vem denne är eller ens besöka arbetsplatsen på fritiden. Däremot kände han efter en tillsägelse från arbetsledaren till att man inte fick dricka något på sin arbetstid. Han har inte heller tidigare någonsin i sin mångåriga verksamhet i restaurangbranschen kommit i kontakt med sådana regler som bolaget hävdar.

Det är riktigt att han tidigare fått en tillsägelse från A.H. angående förtäring av alkohol tillsammans med gäster. Vid en större sammankomst ville en av gästerna visa sin uppskattning av hans servicesinne under sammankomsten och bjöd honom på ett glas mindre mängd alkohol. Han berättade själv om detta för A.H. den efterkommande måndagen eftersom han uppskattade att ha blivit positivt uppmärksammad av gästerna. A.H. blev något sur och tillhöll honom att han inte fick göra så. Han har heller inte upprepat detta. Han har i övrigt inte fått någon anmärkning eller tillsägelse under sin tid hos bolaget. Han uppfattade inte heller A.H:s tillsägelse som en varning.

Den ifrågavarande kvinnliga gästen ville bli bjuden på en drink vid bordet. Han avböjde men föreslog att han skulle bjuda henne på en drink i baren efter arbetstid. Hon föreslog i stället att han skulle komma till hennes rum. Så blev det också bestämt. Han lånade en flaska vin vid 22.30 tiden av H.N. från baren och senare strax före 24-tiden ytterligare två flaskor. Han kände inte till att H.N. inte fick låna ut vin till kolleger. Han avsåg först att betala flaskorna. H.N. föreslog i stället att han skulle köpa vin på systembolaget och ersätta lånet med, vilket skulle ha kostat ca 180 kr. Han valde i stället att dagen därpå betala flaskorna, ca 700 kr. Det är möjligt att det var ett visst oväsen i rummet eftersom kvinnan och hennes son kom i ordväxling vid något tillfälle.

Det var meningen att han skulle ha åkt hem till sig men sista möjligheten för kvällen att ta sig hem var förbi och han övernattade i stället på en soffa i hotellrummet.

Bolaget

I första hand har det förelegat grund för uppsägning enligt 18 § 1 st lagen om anställningsskydd eftersom M.A. genom sitt agerande kvällen/natten den 2 november 1994 grovt åsidosatt sina åligganden gentemot arbetsgivaren. I andra hand har det i vart fall förelegat saklig grund för uppsägning enligt 7 § 1 st lagen om anställningsskydd på grund av samma agerande och förhållanden som hänför sig till M.A. personligen.

Som grund för jämkning av yrkandet i första hand om allmänt skadestånd åberopas att M.A. själv i hög grad har medverkat till den uppkomna situationen. Därtill erhåller han ett stort ekonomiskt skadestånd.

Som grund för jämkning av yrkandet i andra hand om allmänt skadestånd görs gällande att det skulle te sig stötande om M.A. skulle erhålla sådant skadestånd mot bakgrund av att han själv bär skuld till det inträffade, att detta hans agerande trots allt inneburit grund för uppsägning och att han därtill erhåller ekonomiskt skadestånd motsvarande lön under uppsägningstiden.

Oavsett en straffrättslig bedömning av händelsen har M.A. och H.N. olovligen förfogat över bolagets egendom. Vinflaskorna har inte bongats. Ett sådant förfarande är helt oacceptabelt från bolaget sida. Det är väsentligt att personalen är pålitlig vid hantering av spritdrycker. M.A:s tilltag strider också mot de rättsliga regler om hantering av alkohol som bolaget har att iaktta. Den baransvarige H.N. saknar befogenhet att låta annan personal köpa eller låna bolagets alkoholhaltiga drycker. H.N., som för sin del råkade i en svår situation mellan M.A. och sin arbetsgivare, kunde inte handgripligen hindra M.A. utan försökte övertala denne att inte låna vinet men M.A. tog ändå vid två tillfällen sammanlagt tre flaskor.

Det finns skriftliga regler för hur personal skall uppträda efter arbetstid. M.A. har känt till dessa. Enligt reglerna har det förelegat och föreligger förbud för anställda att föra ut bolagets egendom eller konsumera bolagets egendom på arbetsplatsen. Det är väsentligt för bolaget att personalens hantering av alkoholhaltiga drycker sker på ett korrekt sätt. Förutom att värdet på egendomen riskerats har M.A:s förfarande att olovligen tillgripa egendom från bolaget allvarligt rubbat förtroendet för M.A. från bolaget sida och han har grovt åsidosatt sina åligganden mot bolaget. Hans uppträdande utgör som sådant i allt fall saklig grund för uppsägning.

M.A. har vidare agerat klandervärt genom att mot bestämmelserna umgås med en hotellgäst nattetid med alkoholförtäring. Det ställes extra krav på de anställda att uppträda korrekt. Det finns också regler för hur personalen skall uppträda efter arbetstid.

I en informationsskrift, som varje nyanställd får, anges det att det är en självklarhet att inte vistas i arbetsutrymmena när man inte arbetar. Till arbetsutrymmen räknas förutom kök och matsal även andra allmänna utrymmen som hotellrum. Bolagets personal tjänstgör även kvällstid med bl a betjäning med mat och dryck på rummen, s k roomservice. En anställd får alltså inte uppehålla sig på arbetsplatsen på sin fritid. Han eller hon får för övrigt inte utan tillstånd ens äta som gäst i restaurangen. Hotellrummen får den anställde självklart endast beträda i tjänsten. M.A:s förfarande att bryta mot ordningsreglerna gav också upphov till störningar från hotellrummet.

Även i avsaknad av skriftliga regler finns det enligt sedvänja och praxis regler som säger att hotellgästers rum inte får beträdas annat än i tjänsten.

M.A:s uppträdande kvällen och natten den 2/3 november har skadat hotellets anseende. Hotellet är ett första klass hotell. Det är väsentligt att hotellgästerna är trygga i sina rum och personalen har inget där att göra.

A har genmält att det inte föreligger några skäl som skulle kunna motivera jämkning av yrkat skadestånd.

BEVISNING

Bolaget har som skriftlig bevisning åberopat introduktionshandlingar för nyanställda.

Som muntlig bevisning har A åberopat förhör med sig själv under sanningsförsäkran, varvid han vidhållit vad han sakframställningsvis anfört, samt vittnesförhör med H.N..

Bolaget har som muntlig bevisning åberopat vittnesförhör med H.N., med restaurangchefen A.H. samt med hotelldirektören G.W..

DOMSKÄL

Det är ostridigt mellan parterna att M.A. tagit sammanlagt tre vinflaskor från baren som stod under H.N:s ansvar. Det är också ostridigt att H.N. varken krävde betalning för flaskorna eller registrerade uttaget i redovisningssystemet. Det är vidare ostridigt att M.A. tillbringade natten tillsammans med två hotellgäster i ett av hotellrummen som disponerades av dessa. M.A:s uppgift att han dagen efter erlade betalning för flaskorna har inte motsagts.

Tingsrätten drar inte någon straffrättslig slutsats av hur M.A:s handlande skall bedömas. Annat är inte visat än vad M.A. själv uppgivit, nämligen att han avsett att ersätta flaskorna med likadana som han själv skulle köpa till systembolagspris men att han kvällen därpå valde att i stället betala vinet till bolaget till det pris restaurangen debiterade sina gäster.

Som bolaget framhållit måste det vara väsentligt för dess verksamhet att alkoholhanteringen sköts enligt fastställda interna och offentligrättsliga regler, inte minst för att vederbörliga alkoholstillstånd inte skall äventyras. Det är också givet att det för ett företag i hotellbranschen är av vital betydelse att inte behöva riskera tillstånden på grund av en anställds beteende eller att verksamheten av samma orsak faller i vanrykte hos kundkretsen. Vad som framkommit i målet visar att det varit berättigat för bolaget att ta det inträffade med allvar.

Enligt bolaget har M.A. liksom alla nyanställda tillhandahållits en informationsskrift, som innehåller bl.a. följande förhållningsregler:

"När det gäller in- och utpassering så är det självklart att Du varken inför rusdrycker eller droger, eller för ut saker som tillhör Grand Hotell Saltsjöbaden.

En annan självklarhet är att Du inte vistas i arbetsutrymmena när Du inte jobbar."

Förhöret med A.H. visar emellertid att det inte varit ovanligt att anställda lånade eller köpte ut varor av bolaget. A.H. har till exempel för sin del vittnat om att hon själv inte så sällan både lånat och köpt ut cigaretter från bolaget utan att det har ansetts som något anmärkningsvärt. Cigarettlånen kan såvitt de avser de ekonomiska värdena inte anses skilja sig särskilt mycket från värdet av tre vinflaskor. Reglerna i informationsskriften har alltså inte fått någon fullständig efterföljd ens hos arbetsledare.

M.A. har under sanningsförsäkran hävdat att han inte fått del av de skriftliga instruktioner som bolaget påstått. Det har inte motsagts av bolaget att M.A. när han tillträdde anställningen inte kunde tala eller läsa svenska och därför ändå inte hade förstått bolagets regler även om dessa skulle ha överlämnats till honom. Bolaget har inte heller på annat sätt lyckats klarlägga att M.A. fått del av instruktionerna.

M.A. har emellertid själv uppgivit att han har en lång erfarenhet av branschen. Det kan inte ha undgått M.A. att bolaget tillämpat uttalade eller outtalade regler för verksamheten och att vissa är ganska självklara för att gästernas integritet inte skall kränkas.

Det kan konstateras att M.A. redan tidigare hade fått klart för sig det olämpliga i att umgås med gäster under arbetstid. Han har själv berättat om att restaurangchefen A.H. blivit upprörd när hon erfarit att han hade förtärt en mindre mängd alkohol tillsammans med en gäst och sagt ifrån att sådant inte fick ske oavsett vad som föranledde det. Bolaget har hävdat att M.A. på grund av det inträffade fick en varning medan M.A. enligt vad han uppgivit under förhöret endast uppfattade det som en tillsägelse som han sedan rättat sig efter. Tingsrätten finner det inte visat att bolaget meddelat M.A. en varning eller en sådan tillsägelse som kan karaktäriseras som en varning eller i övrigt levt upp till det krav på tydlighet som måste ställas på en arbetsgivare i situationer av detta slag. Inte heller kan av tillsägelsen i sig dras den slutsatsen att den avsett även umgänge med gäster efter arbetstid.

H.N. har vittnat om att han visste att han handlade felaktigt när han passivt lät M.A. ta flaskorna och att M.A. för honom hade kommenterat lånet med att om A.H. skulle få reda på det skulle han nog få sparken. Uttalandet visar att M.A. varit medveten om det klandervärda i lånet av vinflaskorna. Det måste också ha stått klart för honom att det kunde anses som opassande att han som anställd vid hotellet uppsökte en hotellgäst på hennes rum. M.A. har uppträtt olämpligt. Hans agerande kan dock inte anses vara av så allvarlig art att det innebär ett grovt åsidosättande av åliggandena gentemot arbetsgivaren. Skäl för avskedande har således inte förelegat.

Vad beträffar frågan huruvida saklig grund för uppsägning har förelegat gör tingsrätten följande bedömning.

Enligt fast praxis hos arbetsdomstolen i mål av förevarande karaktär krävs av en arbetsgivare som önskar säga upp en arbetstagare på grund av misskötsamhet att arbetsgivaren först gör tillräckliga ansträngningar för att komma tillrätta med de uppkomna problemen. Detta har senast slagits fast i arbetsdomstolens dom nr 10 för 1996.

Det har inte framkommit något som ger vid handen att bolaget vidtagit någon åtgärd för att tillrättavisa M.A. eller förmå honom att ändra sitt uppträdande i avseenden som var väsentliga för bolaget. I stället har bolaget endast och omedelbart vidtagit åtgärder för att genast avsluta hans anställning.

Eftersom bolaget inte fullgjort sina skyldigheter i ovannämnda hänseenden har det inte förelegat saklig grund för uppsägning.

M.A. är således berättigad till skadestånd. Vad först rör det allmänna skadeståndet finner tingsrätten M.A. skäligen tillgodosedd med det av bolaget vitsordade beloppet 60 000 kr. Skäl för att detta belopp skulle jämkas har inte visats föreligga.

Bolaget har vitsordat yrkandet om ekonomiskt skadestånd i sig. M.A:s yrkande i detta avseende skall bifallas.

Bolaget skall till staten utge ersättning för M.A:s rättshjälpskostnader.

M.A:s yrkande om förbehåll att begära ytterligare skadestånd har antecknats även i protokollet men föranleder på grund av rättskraftsreglerna i 17 kapitlet rättegångsbalken inget tingsrättens vidare yttrande.

DOMSLUT

1. Tingsrätten förpliktar bolaget att till M.A. utge dels sextiotusen (60 000) kr såsom allmänt skadestånd jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 27 april 1995 till dess betalning sker och dels etthundrasextiosjutusenfyrahundraåttioen (167 481) kr såsom ekonomiskt skadestånd jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 1 februari 1996 till dess betalning sker.

2. Tingsrätten fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen till Holmberg med fyrtiofyratusensjuhundrasextiofem (44 765) kr varav 42 930 kr för arbete, 1 730 kr för tidsspillan och 105 kr för utlägg. Bolaget skall ersätta staten dess kostnad för M.A:s allmänna rättshjälp.