AD 1996 nr 35

Parter:

B., R.; Securum Aktiebolag

Nr 35

R.B. i Partille

mot

Securum Aktiebolag i Stockholm.

Överklagade domen: Stockholms tingsrätts, avd. 3, dom den 19 juni 1995, DT 577

Tingsrättens dom, se bilaga.

R.B. har yrkat att arbetsdomstolen med ändring av tingsrättens dom bifaller hans i tingsrätten förda talan. Han har vidare yrkat att arbetsdomstolen skall befria honom från skyldigheten att ersätta Securum Aktiebolag för rättegångskostnader i tingsrätten och förplikta bolaget att ersätta hans kostnader där.

Securum Aktiebolag har bestritt ändringsyrkandet.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i arbetsdomstolen.

Målet har prövats efter föredragning. Parterna har anfört i huvudsak detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom.

Domskäl

Tvisten gäller vad som utgör månadslön vid tillämpning av 39 § anställningsskyddslagen. Närmare bestämt har arbetsdomstolen att pröva om värdet av tjänstebilsförmån skall beaktas vid fastställande av månadslönens belopp.

I lagtexten i den aktuella paragrafen anges att skadestånd skall utgå med ett visst antal "månadslöner". I de förarbeten varigenom paragrafen ursprungligen tillkom anges bl.a. följande: "Syftet med reglerna om månadslöner är att få en schablon för skadeståndsberäkningen. Det är inte avsett att domstolarna skall göra några antaganden om vilken lön arbetstagaren kunde tänkas ha haft 12 - 24 månader senare om anställningen hade fortsatt. Skadeståndet skall beräknas på den lön arbetstagaren hade när anställningen upphörde.- - -" (prop. 1973:129 s. 284). Det finns inte något uttalande om hur man skall se på anställningsförmåner vid sidan av lönen. Tvistefrågan är såvitt känt inte belyst i rättspraxis.

Såsom tingsrätten har anfört ligger närmast till hands att anta att uttrycket månadslön i 39 § anställningsskyddslagen syftar på den direkta kontantersättningen och alltså inte innefattar andra anställningsförmåner. Detta får anses gälla oavsett om förmånen har ett lätt fastställbart ekonomiskt värde för den anställde. Närmare bestämt torde med månadslönen avses den normala avtalade lönen vid tidpunkten för anställningens upphörande till skillnad från den faktiskt utgivna lönen. Har arbetstagaren uppburit ett lägre kontantbelopp än den avtalade lönen, exempelvis därför att arbetstagaren åtnjutit någon förmån från arbetsgivaren mot att motsvarande belopp avdragits på lönen, skall enligt arbetsdomstolens mening med hans månadslön avses lönebeloppet före avdrag.

I det föreliggande fallet skedde, såvitt utredningen ger vid handen, inte något avdrag från R.B:s avtalade månadslön motsvarande tjänstebilsförmånen. Med hänsyn härtill skall värdet av denna förmån inte påverka månadslönens belopp.

Det anförda innebär att R.B:s ändringsyrkande skall avslås och tingsrättens dom fastställas.

R.B. skall ersätta bolaget dess rättegångskostnad i arbetsdomstolen. Det yrkade beloppet är inte oskäligt.