AD 2022 nr 17

Amazon Data Services Sweden AB

mot

E.S.

Överklagade avgörandet: Stockholms tingsrätts dom den 27 oktober 2021 i mål nr T 6842-21

Tingsrättens dom, se bilaga.

Bakgrund

E.S. anställdes hos Amazon Data Services Sweden AB (Amazon) i april 2018. Han sades upp från anställningen den 5 augusti 2020. Tingsrätten har i dom ogiltigförklarat uppsägningen. Efter att domen vunnit laga kraft meddelade Amazon att bolaget inte hade för avsikt att rätta sig efter domen.

Parterna var överens om att anställningsförhållandet var upplöst och att E.S. hade rätt till ett skadestånd motsvarande 16 månadslöner, enligt 39 § anställningsskyddslagen. Parterna var däremot oense om den månatliga skiftersättning om 14 125 kr, som han hade haft rätt till enligt anställningsavtalet, skulle ingå vid beräkningen av månadslönen.

E.S. yrkade vid tingsrätten att bolaget till honom skulle betala 226 000 kr (14 125 kr x 16 månader) och gjorde gällande att skiftersättningen skulle ingå i beräkningen av månadslönen. Bolaget bestred talan.

Tingsrätten biföll hans talan och förpliktade bolaget att ersätta E.S:s rättegångskostnad.

Yrkande och inställning

Amazon har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, ska avslå E.S:s talan. Bolaget har vidare yrkat att Arbetsdomstolen ska befria bolaget från att betala E.S:s rättegångskostnad vid tingsrätten och i stället förplikta honom att betala bolagets rättegångskostnad där.

E.S. har motsatt sig att tingsrättens dom ändras.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

E.S. har, för det fall han skulle förlora målet, yrkat att vardera parten, enligt 5 kap. 2 § arbetstvistlagen, ska stå sin rättegångskostnad vid tingsrätten och i Arbetsdomstolen.

Bolaget har motsatt sig kvittning av rättegångskostnaderna, för det fall bolaget vinner målet.

Målet har avgjorts utan huvudförhandling. Parterna har till stöd för sin talan åberopat samma grunder och bevisning som vid tingsrätten samt utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som där.

Domskäl

Bakgrund

Parterna är överens om att E.S. har rätt till ett normerat skadestånd enligt 39 § anställningsskyddslagen motsvarande 16 månadslöner till följd av att Amazon vägrat rätta sig efter domen på ogiltigförklaring av uppsägningen av honom.

E.S. fick under sin anställning varje månad – utöver ett månadslönebelopp – en skiftersättning. I hans anställningsavtal anges bl.a. följande.

2.3 You should recognize that during the course of your employment, as the business of Amzon changes, it may be necessary to change your duties. Amazon therefore reserves the right to change your responsibilities and job title from time to time, it being understood that you will not be assigned responsibilities which you cannot reasonably perform.

...

4.1 You will work within the Data Center Engg Ops Departement reporting to Nina Roed. Your normal place of work will be in any of the Amazon’s Data Centers located in Sweden. Amazon will make its best efforts to assign you to one among said data centers. However, Amazon reserves its right to organize your shifts taking into account all the data centers in said country. You should be aware that Amazon is an international company having offices throughout Europe and because of the nature of your duties you may be required to transfer to another department and/or place of work (provided that before implementing any transfer Amazon will consult you and consider any reasonable objections which you may have to the proposed changes).

...

5.4 In consideration of your obligation to comply with the specific working time constraints of the shifts, you will be entitled to a shift allowance equal to SEK [..] gross per month. Said allowance will not be due in case of transfer to an off-shift working schedule. To avoid any misunderstandings, there is in addition to this shift allowance no specific any compensation paid for any overtime, travelling time or work during inconvenient working hours as any such work has been taken into account when determining the salary level.

Tvisten gäller vad som utgör månadslön vid tillämpning av 39 § anställningsskyddslagen och därvid om den månatliga skiftersättningen ska anses vara en del av månadslönen.

E.S. har anfört följande. Han arbetade skift enligt ett visst schema och enligt anställningsavtalet hade han dels en avtalad årslön att utges månatligen, dels en fast kompensation per månad för att han arbetade skift. Skiftersättningen var kopplad till åtagandet att arbeta skift och var en direkt förutsättning för hans anställning. De båda ersättningarna kan inte separeras från varandra utan ska ses som en samlad ersättning. Skiftersättningen ska därför anses ingå i månadslönen.

Bolaget har häremot invänt att begreppet månadslön, enligt 39 § anställningsskyddslagen, inte omfattar den skiftersättning som E.S. fick, utan att skiftersättningen är en anställningsmån som faller utanför den ordinarie månadslönen och därför inte ska ingå i månadslönen. Bolaget har vidare anfört bl.a. följande. Skifttillägget var knutet till skyldigheten att arbeta skift. Av praktiska och administrativa skäl betalas det månadsvis med fast belopp i stället för ett belopp per timme. Om E.S. inte längre skulle arbeta skift, skulle betalningen av skifttillägget upphöra. Detta framgår av punkten 5.4. i E.S:s anställningsavtal.

Rättsliga utgångspunkter

Av 39 § anställningsskyddslagen framgår att ett anställningsförhållande ska anses upplöst, om en arbetsgivare vägrar rätta sig efter en dom varigenom en domstol ogiltigförklarat en uppsägning. För sin vägran ska arbetsgivaren, enligt bestämmelsen, betala skadestånd till arbetstagaren med ett belopp som motsvarar ett visst antal månadslöner beroende på arbetstagarens sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren, dock lägst sex månader.

Av förarbetena till anställningsskyddslagen framgår bl.a. följande. Syftet med reglerna om månadslöner är att få en schablon för skadeståndsberäkningen. Det är inte meningen att domstolen ska göra några antaganden om vilken lön som arbetstagaren kunde tänkas ha fått ett visst antal månader framöver om anställningen hade fortsatt. Skadeståndet ska beräknas på den lön som arbetstagaren hade när anställningen upphörde (se prop. 1981/82:71 s. 153 och prop. 1973:129 s. 284).

Begreppet månadslön i 39 § anställningsskyddslagen har bedömts av Arbetsdomstolen i ett antal rättsfall.

AD 1996 nr 35 gällde frågan om värdet av en tjänstebilsförmån skulle räknas in i månadslönen. Arbetsdomstolen uttalade bland annat följande. Uttrycket månadslön syftar på den direkta kontantersättningen och innefattar inte andra anställningsförmåner. Detta får anses gälla oavsett om förmånen har ett lätt fastställbart ekonomiskt värde för den anställde. Det är den avtalade normala lönen vid tidpunkten för anställningens upphörande som avses till skillnad från den faktiskt betalade lönen. Arbetsdomstolen fann att värdet av tjänstebilsförmånen inte skulle räknas med i månadslönen.

I AD 2003 nr 104 – som gällde frågan om ”bonuslön” skulle ingå i en börsmäklares månadslön – framhöll Arbetsdomstolen att bonusen var beroende av att mäklaren genererade courtageintäkter över en viss nivå samt att bonuslönen inte hade betalats ut månadsvis. Arbetsdomstolen fann att ”bonuslönen” inte skulle ingå vid beräkningen av börsmäklarens månadslön.

I AD 2013 nr 57 och AD 1997 nr 84 uttalade Arbetsdomstolen att med månadslön i 39 § anställningsskyddslagen avses ”ordinarie” månadslön som arbetstagaren uppburit och att något påslag för semesterersättning inte skulle göras vid tillämpningen av denna paragraf.

Ska skiftersättningen anses vara en del av månadslönen?

Parterna är överens om att E.S., när anställningen upphörde, arbetade skift och att han fick en skiftersättning som också, utöver ”grundlönen”, betalades ut månadsvis med samma belopp varje månad. Att lönen var uppdelad i två delar framgår av E.S:s anställningsavtal

Skiftersättningen var enligt avtalet villkorad av att han arbetade enligt ett skiftschema och det anges uttryckligen att han inte skulle har rätt till sådan ersättning, om han skulle förflyttas till arbete som inte utfördes i skift. I avtalet anges därutöver att utöver skifttillägget utgår ingen ersättning för arbete på övertid, restid eller obekväm arbetstid och att sådant arbete har beaktats vid bestämmandet av lönenivån.

Även i lönespecifikationerna är de två olika lönedelarna redovisade separat från varandra.

E.S. fick således skiftersättning med samma belopp månadsvis och inga ytterligare ersättningar för utfört arbete, oberoende av när arbetet utfördes. Detta talar för att skiftersättningen var ytterligare ett månadslönebelopp och att de två separata fasta beloppen bör anses utgöra månadslönen, dvs. att årslönen som utbetaldes månadsvis och den månatliga skiftersättningen var månadslönen. Andra omständigheter talar dock för att skiftersättningen inte ska anse ingå i månadslönen. Av anställningsavtalet och lönespecifikationerna framgår att det gjordes skillnad på den avtalade årslönen, som var oberoende av när arbetet utfördes, och den månatliga skiftersättningen, som var beroende av att E.S. arbetade enligt ett skiftschema. Av hans anställningsavtal framgår dessutom uttryckligen att skyldigheten att arbeta skift kunde ändras av bolaget och att han i så fall inte längre skulle få skiftersättning.

Arbetsdomstolen gör bedömningen att den omständigheten i sig att arbetsgivaren valt att schablonisera skiftersättningen genom att bestämma den till ett fast månatligt belopp inte leder till slutsatsen att skiftersättningen utgjort ett ytterligare månadslönebelopp, utan ersättningen får anses vara ett tillägg till grundlönen, dvs. årslönen som utbetalades månadsvis. Arbetsdomstolen kan alltså inte dela tingsrättens bedömning att det är svårt att särskilja skiftkomponenten från anställningen och lönen i övrigt.

Enligt Arbetsdomstolens sammanfattande bedömning avses med månadslön i detta sammanhang därmed den vid tidpunkten för anställningens upphörande avtalade årslönen, som utbetalades månatligen utan något påslag för andra lönedelar. Skiftersättningen ska således inte ingå beräkningen av E.S:s månadslön enligt 39 § anställningsskyddslagen.

Arbetsdomstolens bedömning innebär att E.S:s talan ska avslås. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

Rättegångskostnader

E.S. har förlorat målet och ska därmed enligt huvudregeln i 18 kap 1 § rättegångsbalken ersätta bolaget för dess rättegångskostnader vid tingsrätten och i Arbetsdomstolen. Enligt Arbetsdomstolens mening finns det inte skäl att tillämpa den särskilda kvittningsregeln i 5 kap. 2 § första stycket arbetstvistlagen.

Bolaget har yrkat ersättning för rättegångskostnader med 129 529 kr vid tingsrätten och 85 329 kr i Arbetsdomstolen, allt avseende ombudsarvode.

När det gäller yrkad ersättning vid tingsrätten har bolaget anfört bl.a. följande. Ombudsarvodet avser ca 53 timmars arbete med ett arvode om 2 444 kr per timme. Vid bedömningen av skäligheten av yrkat belopp bör beaktas att bolaget tillhör en internationell koncern och att arbetet skett på engelska. Ombuden har behövt lägga ned betydande resurser på att översätta samtliga handlingar i målet från engelska till svenska och vice versa samt att klargöra rättsfrågorna i målet för bolagets företrädare. Det yrkade arvodet har därmed varit skäligen påkallat för att tillvarata bolagets rätt.

E.S. har anfört att begärd ersättning vid tingsrätten framstår som orimligt hög med hänsyn till målets beskaffenhet och den begränsade handläggning som förevarit. Han har vitsordat 48 880 kr som skälig ersättning avseende 20 timmars arbete.

E.S. har medgett ett belopp om 38 775 kr som ersättning för bolagets rättegångskostnad i Arbetsdomstolen.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Målet har rört en begränsad fråga av huvudsakligen rättslig natur. Handläggningen har varit enbart skriftlig och inte heller varit särskilt omfattande. Enligt Arbetsdomstolens mening är bolaget skäligen tillgodosett med 75 000 kr vid tingsrätten.

Enligt Arbetsdomstolens mening är bolaget skäligen tillgodosett med medgivet belopp i Arbetsdomstolen.