AD 1997 nr 16

Parter:

Jämställdhetsombudsmannen (JämO); Umeå kyrkliga samfällighet

Nr 16

Jämställdhetsombudsmannen (JämO)

mot

Umeå kyrkliga samfällighet.

Ålidhems församling är ett enförsamlingspastorat som ingår i Luleå stift. Församlingen tillhör Umeå kyrkliga samfällighet, som är arbetsgivare för församlingens präster.

Vid årsskiftet 1994/95 skulle församlingens kyrkoherde pensioneras. Församlingen sökte därför en ny innehavare av kyrkoherdetjänsten. L.T. och R.D. anmälde sig som sökande till tjänsten. Kyrkorådet i församlingen beslutade den 9 september 1994 att utse R.D. till ny kyrkoherde. I anledning därav har tvist uppkommit om huruvida kyrkorådets beslut att utse R.D. och inte L.T. till ny kyrkoherde i församlingen innebar ett brott mot bestämmelserna i 16 § jämställdhetslagen.

Jämställdhetslagen innehåller i 15 och 16 §§ följande bestämmelser.

15 § Med könsdiskriminering avses i denna lag att någon missgynnas under sådana omständigheter att missgynnandet har ett direkt eller indirekt samband med den missgynnades könstillhörighet.

Könsdiskriminering är otillåten i den utsträckning som framgår av 16 - 20 §§

16 § Otillåten könsdiskriminering skall anses föreligga, när en arbetsgivare vid anställning eller befordran eller utbildning för befordran utser någon framför någon annan av motsatt kön, fastän den som förbigås har bättre sakliga förutsättningar för arbetet eller utbildningen.

Detta gäller dock inte om arbetsgivaren kan visa

1. att beslutet inte vare sig direkt eller indirekt har samband med den missgynnades könstillhörighet,

2. att beslutet är ett led i strävanden att främja jämställdhet i arbetslivet, eller

3. att det är berättigat av hänsyn till ett sådant ideellt eller annat särskilt intresse som uppenbarligen inte bör vika för intresset av jämställdhet i arbetslivet."

L.T. är medlem i Svenska Kyrkans Personalförbund. Sedan förbundet förklarat sig avstå från att föra talan för henne i tvisten, har Jämställdhetsombudsmannen (JämO) vid arbetsdomstolen väckt talan mot Umeå kyrkliga samfällighet (samfälligheten) och därvid gjort gällande att samfälligheten gjort sig skyldig till otillåten könsdiskriminering vid tillsättningen av kyrkoherdetjänsten. Mellan parterna i målet är ostridigt att samfälligheten bär det rättsliga ansvaret för kyrkorådets tillsättningsbeslut.

JämO har yrkat att arbetsdomstolen förpliktar samfälligheten att utge allmänt skadestånd till L.T. med 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den 28 december 1995) till dess betalning sker.

Samfälligheten har bestritt yrkandet.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna i huvudsak anfört följande.

JämO

Svenska kyrkan är organiserad på sådant sätt att det uppstår något som brukar benämnas den dubbla ansvarslinjen. Den ena delen utgörs av den prästerliga ämbetsförvaltningen och den andra av den kyrkopolitiska förvaltningen.

De lokala förvaltningarna

På lokal nivå är församlingen den grundläggande enheten inom Svenska kyrkan. En eller flera församlingar utgör ett pastorat. Församlingen utgör samtidigt en kyrklig kommun. Det kyrkokommunala organet i församlingen utgörs av kyrkorådet. Kyrkorådet har det ekonomiska ansvaret för församlingens verksamhet men har även till uppgift att tillsätta präster inom församlingen. Den ledande prästen i pastoratet, kyrkoherden, är ledamot av kyrkorådet.

Av församlingar bildas kyrkliga samfälligheter för vård av gemensamma ekonomiska angelägenheter. Även dessa samfälligheter är kyrkliga kommuner. De kyrkokommunala organen i en samfällighet utgörs av kyrkofullmäktige och kyrkostyrelsen. Kyrkofullmäktige väljs vid de kyrkliga valen och fullmäktige utser därefter kyrkostyrelsen.

Kyrkoherden har ansvaret för den prästerliga ämbetsförvaltningen inom församlingen. Kyrkoherdens tjänstgöringsområde kallas pastorat och kan bestå av en eller flera församlingar. En församling kan dessutom vara indelad i flera distrikt. Arbetsgivaransvaret för den kyrkokommunala personalen delegeras vanligen från kyrkorådet till kyrkoherden. Kyrkoherden har vidare arbetsgivaransvaret för övriga präster inom församlingen. Kyrkoherden har också det övergripande samordnings-och tillsynsansvaret inom församlingen. Detta innebär ett ansvar för församlingens verksamhet beträffande gudstjänster, undervisning, diakoni och för att kyrkan når ut med sitt budskap.

De regionala förvaltningarna

Stiftet utgör den regionala indelningen av Svenska kyrkan. Det utgör vidare biskopens tjänstgöringsområde. Varje stift består av det antal församlingar som regeringen bestämmer. De kyrkokommunala organen i stiftet utgörs av stiftsfullmäktige och stiftsstyrelsen. Ledamöterna i dessa organ väljs vid kyrkliga val. Biskopen är alltid ledamot och ordförande i stiftsstyrelsen. Inom varje stift finns också ett beslutande organ benämnt domkapitlet. Biskopen är ordförande i domkapitlet. Av övriga sex ledamöter utser stiftsfullmäktige tre bland kyrkopolitikerna, två är präster inom stiftet och utses av sina kollegor och den sjätte är domprosten i stiftet.

Sammanfattningsvis kan sägas att det finns två organisationer som löper bredvid varandra. Dessa har olika kompetensområden men ändå ett gemensamt ansvar och betydande samarbete.

Det finns även ytterligare indelningar inom Svenska kyrkan. Ett stift är indelat i kontrakt som i sin tur består av ett antal församlingar. Inom varje kontrakt utses en kontraktsprost av biskopen efter val av kontraktets präster. En utnämning till kontraktsprost innebär erhållande av ett uppdrag. Det är inte fråga om en särskild tjänst. Kontraktsprostens uppgifter är vanligen sådana som delegerats från biskopen och kan innebära att samla kontraktets kyrkoherdar till överläggningar i olika frågor, att stötta prästerna och kyrkoherdarna inom kontraktet, att förrätta invigningar och att sköta visitationer. Det kan i princip hävdas att kontraktsprosten är arbetsledare för kyrkoherdarna.

Ålidhems församling, Umeå kyrkliga samfällighet och Luleå stift

I församlingen bor omkring 22 000 invånare. Inom församlingen finns tre distriktskyrkor, varav en är samarbetskyrka med Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, samt en sjukhuskyrka. Inom församlingen fanns det - inräknat kyrkoherden men undantaget sjukhus- och studentprästerna - vid nu aktuell tillsättning sju präster, varav fyra män och tre kvinnor. Om även sjukhus- och studentprästerna räknas med fanns det sammanlagt tio präster i församlingen, varav sju män och tre kvinnor.

Beträffande könsfördelningen bland kyrkoherdarna inom stiftet kan noteras att 52 är män och 7 är kvinnor. Inom samfälligheten finns fyra kyrkoherdar. Samtliga är män.

Vid tidpunkten för tillsättningen av kyrkoherdetjänsten betraktade Ålidhems församling Luleå stifts jämställdhetsplan som gällande för församlingen. Detta framgår bl.a. av att samfälligheten, som svar på en begäran från JämO i ett annat jämställdhetsärende, sände in denna jämställdhetsplan. Av stiftets jämställdhetsplan framgår bl.a. att vid rekrytering till lediga tjänster som domineras av endera könet, skall det underrepresenterade könet uppmanas att söka. På motsvarande sätt anges att arbetsgivaren vid tillsättningen skall väga in om sökanden tillhör det underrepresenterade könet. Vidare uttalas i planen att det inom stiftet som helhet är angeläget att verka för att fler kvinnor erhåller chefs- och ledarpositioner av varierande slag och att det därvid är angeläget att i intern utbildning skapa utrymme för jämställdhetsfrågor i syfte att påverka attityder.

Det som utrycks i stiftets jämställdhetsplan är avsett att styra församlingens arbete med dessa frågor. För år 1996/97 har Umeå kyrkliga samfällighet utarbetat en egen jämställdhetsplan. I den sägs bl.a. att männens dominans är mycket markant bland cheferna. Vidare uttalas att, vid likvärdiga meriter, den som tillhör underrepresenterat kön har företräde till anställning. Samfälligheten har alltså fullföljt de övergripande intentioner som angavs i stiftets jämställdhetsplan.

Några större förändringar av personalens könsfördelning inom samfälligheten har inte skett. Det visar att samfälligheten redan tidigare ansåg sig ha ett visst förhållande mellan anställda män och kvinnor och att man hade åtagit sig att vidta åtgärder för att förändra könsfördelningen. Genom Luleå stifts jämställdhetsplan fanns alltså en skyldighet vid tidpunkten för nu aktuell tjänstetillsättning att se till att underrepresenterat kön erhöll bl.a. chefstjänster.

Församlingen är uppdelad i tre distrikt. Arbetslagen inom distrikten arbetar till stor del självständigt under ledning av distriktsprästerna. Sedan 1994 finns en formell delegation från kyrkoherden avseende distriktsprästernas arbetsledningsrätt. Redan före 1994 hade distriktsprästerna emellertid ett praktiskt arbetsledningsansvar. Den enda faktiska förändring som sammanföll med 1994 års delegation var att distriktsprästerna erhöll rätt att bevilja ledighetsansökningar.

Ett arbetslag består av kanslister, diakoner, församlingsassistenter, förskolepersonal, vaktmästare, husmor samt personal som arbetar i barn- och ungdomsverksamhet. Församlingen bedriver en mycket rikt förgrenad verksamhet. En omfattande barn- och ungdomsverksamhet bedrivs, liksom en musikalisk verksamhet. Församlingen bedriver vidare uppsökande verksamhet i form av diakoni. En omfattande verksamhet avseende invandrarna i församlingen bedrivs. Därutöver förekommer sedvanlig verksamhet i form av gudstjänster, konfirmationer m.m.

Tillsättningen

Vid årsskiftet 1994/95 skulle den dåvarande kyrkoherden i församlingen, G.L., gå i pension. Tjänsten som kyrkoherde utlystes därför under våren 1994. Två personer anmälde sig som sökande till tjänsten. Det var L.T. och R.D.. Inom kyrkorådet tillsattes en beredningsgrupp för att bereda ärendet. Denna grupp var sammansatt av personal från de tre distrikten i församlingen och av ledamöter från kyrkorådet. Sammanlagt bestod gruppen av sju personer, varav fyra från kyrkorådet samt en representant för personalen i vart och ett av de tre distrikten.

Under ärendets gång bestämde kyrkorådet att en konsult skulle anlitas för att bedöma de sökandes ledarskapsförmåga. Beredningsgruppen höll även intervjuer med de sökande. I sammanhanget kan noteras att beredningsgruppen inte fick del av de sökandes ansökningshandlingar och meritförteckningar förrän en kvart innan intervjuerna skulle äga rum. Några av ledamöterna i gruppen hade efterfrågat dessa handlingar tidigare.

Efter intervjuerna hölls ett möte inom beredningsgruppen vid vilket en kandidat skulle röstas fram. Dessförinnan hade det inte inom gruppen förts någon diskussion om de sökandes kvalifikationer i förhållande till de krav som hade ställts upp i annonsen. Beredningsgruppen beslöt med röstsiffrorna 5-2 att förorda R.D.. Därefter överlämnades ärendet till kyrkorådet för slutligt ställningstagande.

Inte heller kyrkorådets ledamöter fick del av ansökningshandlingarna och meritförteckningarna i förväg. Dessa handlingar delades ut vid sammanträdet den 9 september 1994 då R.D. utsågs till ny kyrkoherde. Även resultatet av beredningsgruppens arbete redovisades för kyrkorådets ledamöter först i samband med detta möte. En ledamot av kyrkorådet som tidigare frågat efter beredningsgruppens ställningstagande hade fått beskedet att samtliga i beredningsgruppen hade undertecknat en handling genom vilken de hade ålagts tystnadsplikt. Ledamöterna i kyrkorådet bereddes inte heller tillfälle att träffa L.T. och R.D. inför tillsättningsbeslutet.

Den 9 september 1994 beslutade kyrkorådet med röstsiffrorna 8-3 att tillsätta den ledigförklarade tjänsten som kyrkoherde med R.D.. Den 19 september genomfördes förhandlingar enligt 11 § medbestämmandelagen med anledning av tillsättningen. Vid dessa anförde Svenska kommunalarbetareförbundets avd. 41, Lärarförbundet och Svenska socionomers riksförbund att L.T. förordades till tjänsten som kyrkoherde. Svenska kommunaltjänstemannaförbundet stödde beslutet att utse R.D. till ny kyrkoherde. Svenska Kyrkans Personalförbund förklarade sig inte biträda arbetsgivarens förslag men hade inget eget förslag. Av protokollet från förhandlingen kan vidare noteras att flera av de fackliga organisationerna ansåg att för liten hänsyn hade tagits till jämställdhetsplanen.

Kyrkoherdens uppgifter och ansvar

I församlingens mångskiftande arbete är kyrkoherdens roll att hålla ihop verksamheten, att driva den teologiska och idemässiga reflektionen och att inspirera medarbetare och församlingsbor. Kyrkoherden är vidare administratör med ansvar för handläggning av personalfrågor. Detta innebär att kyrkoherden bör ha en grundläggande erfarenhet av församlingsarbete inom Svenska kyrkan för att kunna ha en överblick av hur verksamheten ser ut och vilka behov som finns. Kyrkoherden bör vidare ha erfarenhet av administration och arbetsledning.

Annonsen

I annonsen presenterades inledningsvis hur stor församlingen var och vilken verksamhet som bedrevs. Därefter angavs att församlingen sökte en kyrkoherde och att denne skulle

- vara andlig ledare

- med kompetens och kraft kunna leda och inspirera församlingens omfattande arbete

- ha en stor förmåga till samarbete och flexibilitet för att kunna vägleda medarbetare i det pågående utvecklings- och förändringsarbetet inom Svenska kyrkan

- kunna hantera uppkomna konflikter på ett konstruktivt sätt

- ha förmåga och fallenhet att utveckla samarbetet i den politiskt styrda organisationen i sin helhet

- ha en gedigen erfarenhet av chefs- och ledarskap

Kravet på att vara andlig ledare förutsätter en djupt förankrad identitet i Svenska kyrkans tro och liv. Att leda och inspirera arbetet kräver kännedom och kunskap om församlingens arbete. Det krävs gedigen kunskap om Svenska kyrkans organisation och det utvecklings- och förändringsarbete som pågår för att kunna vägleda medarbetare i dessa avseenden. Konfliktlösning kräver särskild kunskap härom samt god kännedom om den egna situation. Samarbete i den politiskt styrda organisationen förutsätter naturligtvis god kännedom om denna. Det uppställda kravet på gedigen erfarenhet av chefs- och ledarskap förutsätter dels praktisk erfarenhet, dels god utbildning.

En jämförelse av de båda sökandenas meriter skall ske med utgångspunkt från de krav som ställts upp i annonsen och utifrån kriterierna utbildning, yrkes- och arbetslivserfarenhet samt personlig lämplighet.

Utbildning

Inledningsvis vill JämO fästa uppmärksamheten på att man vid denna bedömning bör skilja mellan teologisk utbildning och annan för tjänsten som kyrkoherde relevant utbildning.

Teologisk utbildning

L.T. avlade teol. kand. -examen år 1970 samt prästexamen 1971. Hon har vidare läst och tenterat 5 poäng religionspsykologi samt 30 poäng religionsbeteendevetenskap/religionspsykologi vid universitet.

R.D. har avlagt en "Bachelor of Arts" år 1964. I den utbildningen ingick endast en mindre del teologistudier. År 1967 avlade han ännu en "Bachelor of Arts" som till ungefär halva tiden upptogs av teologistudier. Därutöver har R.D. åren 1967-71 genomgått en fyraårig katolsk prästutbildning.

Det anförda innebär att L.T. har bedrivit teologiska, och därmed jämställda, studier som omfattar sammanlagt 5 år och 6 månader. R.D. har bedrivit motsvarande studier under sammanlagt 6 år och 9 månader.

Övrig relevant utbildning

L.T. har en chefs-och ledarskapsutbildning inom Svenska kyrkan. Utbildningen tar direkt sikte på chefstjänster inom Svenska kyrkan. Hon har vidare två utbildningar vid S:t Lukasstiftelsen. Utbildningarna som har varit på två år respektive tre och ett halvt år har avsett själavård och enskild själavård. Hon har vidare genomgått diverse fortbildningskurser inom Svenska kyrkan avseende den typ av varierande verksamhet som bedrivs inom kyrkan. L.T. har vidare bedrivit dels 20 poängs akademiska studier vid universitet i ämnet Makt och kön, dels studier i psykoterapi vid Norrlands universitetssjukhus. Den sistnämnda utbildningen är särskild betydelsefull vid konfliktlösning och handhavande av personal.

R.D. har avlagt en fil. kand. -examen vid Umeå universitet år 1987. I utbildningen ingick svenska för utländska studerande, 40 poäng, ide- och lärdomshistoria, 60 poäng, och ekonomisk historia, 20 poäng. Det kan ifrågasättas huruvida samtliga kurser är relevanta för tjänsten som kyrkoherde. Han har vidare genomgått en grundkurs för sjukhuspräster år 1988 samt fortbildning i själavård med inriktning på studenter.

Sammanfattningsvis anser JämO att den teologiska utbildningen är likvärdig för L.T. och R.D.. L.T. har emellertid ett klart försteg när det gäller den totala utbildningen ställd i relation till de krav som ställts upp för befattningen som kyrkoherde.

Yrkes- och arbetslivserfarenhet

L.T. har varit präst i Ålidhems församling sedan 1971. Som präst har hon arbetat inom församlingens hela verksamhetsfält. Under denna tid har hon i egenskap av distriktspräst i praktiken varit arbetsledare för den övriga personalen i distriktet. Under åren 1971-81 var hon dessutom ansvarig präst för ungdomsverksamheten och konfirmationsarbetet inom hela församlingen. Vidare har hon sedan år 1981 varit ansvarig präst för barnarbetet inom församlingen. Hon har också deltagit i jourarbetet vid sjukhuset samt samarbetat med studentprästerna i deras verksamhet. Härutöver har hon vikarierat för kyrkoherden vid ett flertal tillfällen.

Utöver församlingsarbetet har L.T. deltagit i följande verksamheter. Hon har varit samtalsledare för teologer inom Pastorala ramen (samtalsgrupp för teologer) i Umeå. Sedan 1990 har hon varit suppleant i domkapitlet. Detta är en förtroendepost till vilken hon har valts av stiftet. I detta arbete har hon varit ordförande dels i en arbetsgrupp som utarbetat tjänstgöringsföreskrifter och befattningsbeskrivningar för prästerna i stiftet, dels i en arbetsgrupp som arbetat med stiftets jämställdhetsplan. Hon har vidare varit ledamot i stiftets antagningsnämnd för blivande präster. L.T. har även medverkat i Svenska kyrkans officiella samtalsgrupp för fördjupat ekumeniskt samarbete med bl.a. Svenska Missionsförbundet. Därutöver har hon deltagit i ett antal olika arbetsgrupper bl.a. rörande kvinnliga prästers ställning. Hon har varit ledamot i rikskommitten Kyrkan och fritidssamhället. Arbetet där har gällt frågan hur kyrkan skall förhålla sig till fritidsverksamheter utanför kyrkan. L.T. har även varit ledamot i S:t Lukasstiftelsen. Under ett års tid har hon levt i en anglikansk kommunitet i Storbritannien.

Slutligen skall påpekas att L.T. år 1994 av biskopen blev utsedd till kontraktsprost, sedan en majoritet av prästerna i kontraktet valt henne till detta förtroendeuppdrag. I sammanhanget kan noteras att omkring 90 procent av alla kontraktsprostar samtidigt är kyrkoherdar.

R.D. är utbildad i den katolska läran. Han har arbetat som katolsk präst, först som kaplan i Rom och Bologna under våren 1971 och därefter under två år som präst i USA. I september 1973 flyttade han till Sverige och arbetade under sex månader som komminister i den katolska församlingen i Täby. Därefter kom han till den katolska församlingen i Umeå där han först i fyra år var komminister och därefter i åtta år var kyrkoherde. R.D. konverterade sedan till den lutherska läran och blev år 1988 upptagen i Svenska kyrkan. Under två år arbetade han som sjukhuspräst i Svenska kyrkan och från oktober 1990 till dess han utsågs till kyrkoherde arbetade han som studentpräst i Umeå.

R.D. har alltså arbetat 12 år inom den katolska församlingen i Umeå. Församlingen är förhållandevis liten. Under R.D:s tid har antalet medlemmar i församlingen varierat mellan 54 och 140. Det faktum att församlingen är liten återspeglas även i att det bl.a. förrättas få dop och vigslar. Barnverksamheten i församlingen bedrevs av två nunnor. I övrigt fanns ingen annan personal. Varje dag hölls dock en mässa. Därutöver bedrevs enskild själavård i form av uppsökande verksamhet.

En jämförelse mellan L.T:s och R.D:s meriter i detta avseende utfaller enligt JämO:s uppfattning klart till L.T:s fördel. Hon får anses ha ett väsentligt försteg framför R.D.. Anledningen härtill är att hon arbetat i församlingen i 23 år. Hon kan därför församlingens verksamhet och har även varit med om att utveckla den. Hon har vidare god kännedom om Svenska kyrkans organisation och genom sitt arbete utanför församlingen har hon bidragit till den förändring som pågår inom Svenska kyrkan. Att hon dessutom åtnjuter biskopens förtroende visas av alla de uppdrag hon erhållit och då inte minst det som kontraktsprost.

Personlig lämplighet

För att bedöma de båda sökandes förutsättningar i detta avseende anlitades inför tillsättningen ett konsultföretag. Enligt de rapporter som konsultföretaget lämnade hade båda sökandena goda förutsättningar att fungera som chef. Några skillnader i fråga om personlig lämplighet kan således inte påvisas genom dessa rapporter. Det är också JämO:s uppfattning att L.T. och R.D. är likvärdiga i detta avseende.

Sammanfattning av L.T:s och R.D:s meriter

Enligt JämO:s uppfattning har L.T. vid en sammanvägning av samtliga meriter ett klart försteg framför R.D.. Hon skall därför anses ha bättre sakliga förutsättningar för den aktuella tjänsten som kyrkoherde. Genom att förbigå henne vid tillsättningen har kyrkorådet brutit mot 15 och 16 §§jämställdhetslagen. L.T. har därmed rätt till skadestånd.

Samfälligheten

Samfälligheten vitsordar i stort den bakgrundsbeskrivning som har lämnats av JämO, men önskar göra följande tillrättalägganden och tillägg.

Den dubbla ansvarslinjen som ligger i tjänsten som kyrkoherde brukas beskrivas som den prästerliga ämbetsförvaltningen parad med det folkliga självstyret. Ansvarsområdena är inte gemensamma utan helt separata men parallella. Uppdraget kan beskrivas som gemensamt men inte ansvaret.

Samfälligheten delar inte JämO:s uppfattning att kontraktsprosten är arbetsledare för kyrkoherdarna. Kontraktsprosten har dock vissa arbetsledarfunktioner, såsom beviljande av kyrkoherdarnas semestrar.

Vid bedömningen av hur många prästerliga tjänster det vid den aktuella tidpunkten fanns inom församlingen bör man enligt samfällighetens uppfattning endast beakta de inrättade tjänsterna. I Ålidhems församling har det funnits sju prästtjänster, varav tre har innehafts av kvinnor och fyra av män.

Vid det tillfälle då JämO begärde att få del av församlingens jämställdhetsplan fanns ingen sådan upprättad. Stiftet hade knappt hunnit få sin fastställd. Stiftets jämställdhetsplan kan inte i alla delar anses gällande för församlingen, eftersom denna är en egen juridisk person som själv avgör hur jämställdhetsarbetet skall bedrivas. Utifrån stiftets jämställdhetsplan kan emellertid varje församling finna de enskilda lösningar som passar församlingen bäst. Den jämställdhetsplan som nu upprättats är också i överenstämmelse med den övergripande plan som stiftet upprättat.

Vid tillsättningen av kyrkoherdetjänsten var man i kyrkorådet av den uppfattningen att det inte fanns något underrepresenterat kön bland prästerna. Någon särskild hänsyn till de sökandes kön skulle därför inte behöva tas. Inte desto mindre insågs att tillsättningen skulle kunna komma att ifrågasättas utifrån aspekten män kontra kvinnor. Kyrkorådet tillsatte därför en beredningsgrupp som först skulle utforma annonsen och ange de krav som skulle ställas på den blivande kyrkoherden och därefter göra en utvärdering av de sökandes kvalifikationer. Eftersom man förväntade sig att även beredningsgruppens sammansättning skulle kunna ifrågasättas utifrån en könsaspekt såg man till att bland gruppens ledamöter tillsätta fler kvinnor än män. I beredningsgruppen ingick kyrkorådets ledamöter B.R., L.E., X.X. och C.J., samt som representanter för arbetstagarna i de tre distrikten I.B., H.S. och K.K..

När det stod klart att det fanns en sökande från varje kön och att tillsättningsfrågan skulle bli känslig ur jämställdhetssynpunkt beslutades att ett konsultföretag, Cesab, skulle anlitas. Ingen av de sökande hade den chefs- och ledarskapsprofil som ställts upp som krav i annonsen. Cesab fick i uppdrag att bedöma de sökandes ledarskapsförmåga.

Cesabs rapporter utmynnade i att båda sökandena kunde antas komma att fungera väl som kyrkoherde. Det stod då klart att tillsättningen skulle vålla problem. Båda sökandena var väl meriterade och skulle klara ledarrollen. Konsultrapporterna visade emellertid att de hade helt olika ledarskapsprofil och framtoning. Utöver konsultrapporterna fanns såväl i beredningsgruppen som i kyrkorådet en lång erfarenhet av L.T:s ledarstil. Man hade också en viss erfarenhet av R.D:s ledarstil.

JämO har försökt göra en stor sak av att kyrkorådet inför sitt beslut inte träffade L.T. och R.D.. Det bör dock noteras att båda verkade inom församlingen och var väl kända.

När det gäller vad som förekom vid den medbestämmandeförhandling som ägde rum i tillsättningsärendet bör noteras att uttalandet från Svenska kommunalarbetarförbundets representant inte stöds av alla medlemmar han representerade och det finns medlemmar som har tagit direkt avstånd från uttalandet. Vidare bör noteras att övriga fackliga representanter företrädde endast tre av totalt 50 arbetstagare inom församlingen.

Kyrkoherdens uppgifter

Vad JämO anfört om att det ingår i kyrkoherdens uppgifter att hålla ihop och driva den teologiska reflektionen är inget som särskilt har angetts som krav i annonsen. Vid beaktande av kraven i annonsen och till bemötande av vad JämO har anfört gör samfälligheten gällande följande.

Det är givetvis bra om en blivande kyrkoherde är djupt förankrad i organisationen. Det är emellertid ännu bättre om denne har förmåga att koppla ihop teologisk kompetens med en allmän akademisk kompetens, särskilt i denna församling med dess täta kontakter med universitetet. Som ledargestalt är det oerhört viktigt att kunna hantera uppkomna konflikter. Inom Svenska kyrkan finns många exempel på att god utbildning inte hjälper den som vill lösa sådana problem såvida denne inte har den naturliga fallenheten för en sådan roll. De personliga egenskaperna har vidare stor betydelse för hur frågan om hur den dubbla ansvarslinjen hanteras.

Utbildning

Enligt samfällighetens uppfattning har R.D. en betydligt "tyngre" akademisk bakgrund än L.T.. Dessutom bör beaktas att det är allmänt känt att den katolska kyrkans prästutbildning anses mer omfattande och "tyngre" på alla sätt jämfört med den lutherska utbildningen.

Yrkes- och arbetslivserfarenhet

JämO har med hänvisning till att R.D. under lång tid arbetade ensam i en liten katolsk församling försökt göra gällande att dennes arbete inte skulle kunna jämföras med L.T:s tjänstgöring. Under sin tid i den katolska församlingen i Umeå var R.D. tvungen att sköta allt arbete själv. Under sina tolv år i församlingen lyckades R.D. nästan att tredubbla församlingens medlemsantal. Med de dagliga mässorna och det fåtal församlingsmedlemmar som fanns hade R.D. betydligt mer kontakt med sina församlingsbor än vad en präst inom Svenska kyrkan har. R.D:s arbete i den katolska församlingen bedrevs heller inte isolerat. Han hade ständigt kontakt med representanter för bl.a. Svenska kyrkan.

Samfälligheten bestrider med anledning härav att L.T. skulle ha ett väsentligt försteg framför R.D. när det gäller yrkes- och arbetslivserfarenhet.

Personlig lämplighet

När Cesab presenterade sina rapporter bekräftades den känsla många hade haft, nämligen att L.T. inte var den typ av ledare som man önskade. Det framgick av rapporterna att L.T. inte var den samarbetsinriktade person som behövdes för det inre arbetet i församlingen. L.T. är en lysande förkunnare, men det är inte på de premisserna en kyrkoherde utses. För kyrkorådet var det viktigt att till kyrkoherde få en person som på bästa möjliga sätt kunde förväntas uppfylla kyrkorådets intentioner om hur församlingsarbetet skulle drivas.

Förutom konsultrapporterna har det vid en rad tillfällen framkommit att L.T. ofta blir väldigt dominant och att hon sprider rädsla omkring sig. Hennes beteende har påverkat såväl andra arbetstagare som ledamöter ur kyrkorådet. Som exempel kan nämnas ett tillfälle då stiftet skulle utse en ny sjukhuspräst. Kyrkorådet, som vid den tillsättningen var remissinstans, förordade en annan sökande framför L.T.. Med anledning härav begärde hon och beviljades företräde inför kyrkorådet. Hennes agerande då kan närmast beskrivas som att hon under femton minuter "skällde ut" kyrkorådet för det förord som lämnats. Detta är exempel på den kunskap kyrkorådet hade om L.T:s personliga lämplighet vid tillsättningsförfarandet. Liknande beteende har hon uppvisat i förhållande till arbetskamrater och församlingsbor.

I sammanhanget bör även framhållas att de många uppdrag som L.T. har haft och har inte enbart är av positivt intresse vid ett tillsättningsförfarande. Uppdrag som en präst kan ha vid sidan av prästtjänsten kan gå ut över arbetet i församlingen om de tar för mycket tid i anspråk. Det kan därför vara negativt för en sökande till en kyrkoherdetjänst om den sökande har för många eller omfattande uppdrag vid sidan av den ordinarie tjänsten.

Sammanfattningsvis

Med anledning av det anförda anser samfälligheten att L.T. inte har haft bättre sakliga förutsättningar än R.D. för tjänsten som kyrkoherde. Även om arbetsdomstolen skulle finna att så var fallet har samfälligheten inte gjort sig skyldig till otillåten könsdiskriminering eftersom beslutet att utse R.D. framför L.T. varken indirekt eller direkt har haft något samband med L.T:s könstillhörighet. Att valet föll på R.D. berodde främst på att denne hade den personliga profil som eftersöktes. Det bestrids därför att 16 § jämställdhetslagen åsidosattes vid tillsättningen av ny kyrkoherde i Ålidhems församling. Samfälligheten har följaktligen inte heller ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot L.T..

Domskäl

Under våren 1994 ledigförklarade kyrkorådet i Ålidhems församling tjänsten som kyrkoherde i församlingen. Två sökande anmälde sitt intresse för tjänsten. Den ena var dåvarande komministern i församlingen, L.T., som också var kontraktsprost. Den andre var kontraktsadjunkten, tillika studentpräst i församlingen, R.D.. Den 9 september 1994 beslutade kyrkorådet, som enligt 33 kap. 10 § kyrkolagen (1992:300) hade att tillsätta kyrkoherde i församlingen, att utse R.D. till ny kyrkoherde.

Ålidhems församling tillhör Umeå kyrkliga samfällighet. Mellan parterna i målet är ostridigt att samfälligheten bär det rättsliga ansvaret för kyrkorådets tillsättningsbeslut.

Tvisten i målet gäller frågan om samfälligheten, i enlighet med JämO:s uppfattning, har gjort sig skyldig till könsdiskriminering enligt 16 § jämställdhetslagen genom att R.D. med förbigående av L.T. har utsetts till kyrkoherde.

Vid huvudförhandlingen i målet har parterna förebringat den skriftliga bevisning som åberopats. På JämO:s begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med L.T. samt vittnesförhör med prästen A.R., förskoleläraren X1.X1., ledamoten i kyrkorådet i Ålidhems församling S.P., rektorn vid Pastoralinstitutet i Uppsala E.F., kyrkoherden P.I. samt R.D.. På samfällighetens begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med ordföranden i samfällighetens kyrkostyrelse N-O.A. samt vittnesförhör med ordföranden i kyrkorådet i Ålidhems församling B.R., ledamoten i kyrkorådet i Ålidhems församling L.E., prefekten vid institutionen för religionsvetenskap vid Umeå universitet O.L., teologie doktorn C-G.K., komministern M.B. och kyrkoherden emeritus G.L..

Innan arbetsdomstolen går närmare in på prövningen av tvistefrågan i målet finns anledning att något beröra jämställdhetslagens förhållande till den grundlagsskyddade religionsfriheten. Av 2 kap. 1 § regeringsformen (RF) framgår att varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad religionsfrihet, dvs. frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. Bestämmelsen har en motsvarighet i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Av 2 kap. 12 § RF följer att religionsfriheten, till skillnad från andra grundläggande fri- och rättigheter, inte får begränsas ens genom lag. I den mån valet mellan L.T. och R.D. som kyrkoherde förestavats av religiösa skäl skulle jämställdhetslagens bestämmelser om anställning m.m. kunna komma i konflikt med religionsfriheten. Samfälligheten har emellertid i målet inte påstått att några skäl av detta slag haft betydelse för valet av kyrkoherde. Fastmer har samfälligheten förklarat att den och Svenska kyrkan anser sig bundna av jämställdhetslagens bestämmelser. Arbetsdomstolen finner inte anledning att i målet ytterligare uppehålla sig vid frågan.

Något om 16 § jämställdhetslagen

Bestämmelsen har återgivits i inledningen till denna dom. Första stycket i bestämmelsen utgör en presumtionsregel. Bestämmelsen innebär att det finns en stark presumtion för att en arbetsgivare gör sig skyldig till könsdiskriminering om denne vid anställning eller befordran eller vid utbildning för befordran utser någon framför en annan av motsatt kön, fastän den som förbigås har bättre sakliga förutsättningar för arbetet eller utbildningen. Paragrafens andra stycke anger under vilka förutsättningar arbetsgivaren kan bryta en uppkommen presumtion. Där anges att missgynnande på grund av kön inte skall anses föreligga om arbetsgivaren kan visa att beslutet inte berodde på vederbörandes kön. Inte heller föreligger könsdiskriminering om arbetsgivaren kan visa att beslutet utgjorde ett led i strävanden att främja jämställdhet i arbetslivet. Slutligen görs undantag för sådana fall där beslutet var berättigat av hänsyn till ett ideellt eller annat särskilt intresse som uppenbarligen inte bör vika för intresset av jämställdhet i arbetslivet.

Med den utformning bestämmelsen fått har domstolen vanligen att göra sin bedömning i två steg. Först gäller det att fastställa vilken av de jämförda sökandena som har de bättre sakliga förutsättningarna för arbetet. Om domstolen kommer fram till att den förbigångna sökanden hade bättre sakliga förutsättningar än den som erhöll arbetet slår alltså en presumtion till för att könsdiskriminering föreligger. Domstolen har då att gå vidare och pröva huruvida arbetsgivaren har förmått visa sådana omständigheter som enligt bestämmelserna i 16 § andra stycket jämställdhetslagen gör att presumtionen bryts.

Enligt JämO bör en jämförelse av de sökandes sakliga förutsättningar för tjänsten som kyrkoherde ske med utgångspunkt i kriterierna utbildning, yrkes- och arbetslivserfarenhet samt personlig lämplighet. Samfälligheten har också utformat sin talan med utgångspunkt från dessa kriterier. Detta sammanfaller väl med hur arbetsdomstolen tidigare har prövat frågor av detta slag. Domstolen finner mot denna bakgrund att prövningen av L.T:s och R.D:s sakliga förutsättningar för tjänsten som kyrkoherde skall göras utifrån kriterierna utbildning, yrkes- och arbetslivserfarenhet samt personlig lämplighet.

I detta sammanhang vill arbetsdomstolen fästa uppmärksamheten på att ett missgynnande på grund av kön skall presumeras föreligga enligt 16 § första stycket jämställdhetslagen endast om det finns en klart urskiljbar skillnad i fråga om sakliga förutsättningar för arbetet till förmån för den som får stå tillbaka för någon av motsatt kön. Detta framgår såväl av förarbetena till jämställdhetslagen som arbetsdomstolens praxis (se prop. 1978/79:175 s. 55, som visserligen avser 1979 års jämställdhetslag men som genom hänvisningen i prop. 1990/91:113 s. 107 fortfarande får anses ha aktualitet samt bl.a. AD 1981 nr 169). I målet gäller med andra ord att utröna huruvida L.T. är klart överlägsen R.D. i merithänseende.

Arbetsdomstolen övergår nu till bedömningen av L.T:s och R.D:s meriter.

Utbildning

I den annons varigenom kyrkoherdetjänsten i Ålidhems församling utlystes som ledig angavs inte några krav på viss utbildning. Det framgick emellertid att sökanden borde ha en gedigen erfarenhet av chefs- och ledarskap. Det är ostridigt i målet att domkapitlet i Luleå stift har förklarat såväl L.T. som R.D. behörig för tjänsten som kyrkoherde.

I målet är vidare ostridigt vilka utbildningar L.T. och R.D. har genomgått. Dessa är i huvudsak de som tidigare i denna dom har redovisats under JämO:s utveckling av talan. Tvistigt i målet är hur utbildningarna skall värderas och vilken relevans de har för tjänsten som kyrkoherde.

Utredningen i denna del består av skriftliga yttranden från dekanus C.R-B., teologiska fakulteten vid Uppsala universitet och O.L., samt vad som framkommit vid förhören med L.T., R.D., E.F., O.L. och C-G.K..

JämO har med hänvisning till O.L.s medverkan vid tillsättningen samt dennes uppdrag som ledamot i samfällighetens styrelse ifrågasatt bevisvärdet av O.L.s yttrande och muntliga utsaga.

Av utredningen har bl.a. följande framkommit.

C.R-B:s yttrande är begränsat till en jämförelse av L.T:s och R.D:s teologiska studier. Efter en granskning av innehållet i de båda av R.D. avlagda Bachelor of Arts - examina och dennes fyraåriga katolska prästutbildning konstateras i yttrandet att R.D. bör tillgodoräknas teologiska studier om sammanlagt 6 år och 9 månader. Efter motsvarande granskning av L.T:s teol. kand. -examen och hennes övriga akademiska studier konstateras att hon bör tillgodoräknas teologiska studier om sammanlagt 5 år och 6 månader.

O.L. har i sitt yttrande gjort en jämförelse av samtliga L.T:s och R.D:s akademiska meriter. Han har i allt väsentligt delat C.R-B:s bedömning av L.T:s teologiska studier. Han har dock funnit att dessa studier endast bör anses uppgå till 5 år. Hennes sammanlagda akademiska meriter uppgår enligt honom till omkring 6 års studier om 20 poäng i ämnet konstvetenskap och 20 poäng i kursen Makt och kön räknas med. Beträffande R.D:s meriter har O.L. funnit att denne bör tillgodoräknas 6 alternativt 7 års studier inom ämnesområdet religionsvetenskap. Enligt O.L. har R.D. uppnått en högre akademisk nivå i sina studier eftersom denne utfört ett licentiatarbete som är mer omfattande än L.T:s tvåbetygsuppsats i praktisk teologi. Sammanlagt har R.D. enligt O.L., med den svenska fil. kand. -examen inräknad, bedrivit 11 års akademiska studier. Enligt O.L. råder det en betydande skillnad mellan R.D:s och L.T:s akademiska meriter på så sätt att R.D:s examina har högre nivå och större bredd både allmänt akademiskt och inom ämnesområdet religionsvetenskap än L.T:s examen.

E.F. har uppgett att han jämfört och värderat relevansen av L.T:s och R.D:s sammantagna utbildningsmeriter i förhållande till kravspecifikationen för den sökta tjänsten. Han har då utgått från de krav som ställts upp i annonsen och gjort en bedömning av vilken form av utbildning som är erforderlig för att uppfylla dessa krav. Därefter har han undersökt vem av de båda sökandena som i varje enskild punkt har den bästa utbildningen. Utbildningarna har han delat in i kategorierna akademisk utbildning, chefs- och ledarskapsutbildning samt psykosocial utbildning. Med dessa utgångspunkter har han gjort följande bedömning.

Att vara andlig ledare och att med kompetens och kraft leda och inspirera församlingens arbete kräver akademisk utbildning samt chefs- och ledarskapsutbildning. R.D. har ett försteg såvitt gäller akademisk utbildning, såväl i fråga om längd som i bredd. L.T. har ett försteg i fråga om chefs- och ledarskapsutbildning.

Att ha förmåga till samarbete och flexibilitet för att kunna vägleda medarbetare i förändringsarbete samt att kunna hantera konflikter på ett konstruktivt sätt förutsätter egentligen endast chefs- och ledarskapsutbildning. L.T. har, i enlighet vad som tidigare angetts, ett klart försteg när det gäller chefs- och ledarskapsutbildning. Om man här också skulle anse att det krävs psykosocial utbildning har L.T. även i detta avseende ett försteg med hänsyn till att hon har genomgått kurser i egenterapi och att hon läst 20 poäng i ämnet Makt och kön.

Sammanfattningsvis är L.T:s utbildningsmeriter med hänsyn till de krav som specificerats i annonsen enligt E.F:s mening mer relevanta för tjänsten som kyrkoherde än R.D:s meriter.

O.L. har i allt väsentligt vidhållit vad som framgår av hans skriftliga yttrande. Han har därutöver framhållit att den värdering han gjort i yttrandet avser de båda sökandenas utbildning, och att den värderingen inte är gjord utifrån de kvalifikationskrav som angavs i annonsen. Han har vidare uppgett att den chefs- och ledarskapsutbildning som L.T. har genomgått inom Svenska kyrkan sammanlagt omfattar 21 utbildningsdagar, varav 6 dagar för självstudier. Kursens syfte var enligt honom inte att utbilda till en viss ledarstil utan att ge dem som genomgår kursen tillfälle att tänka igenom hur de skulle fungera som ledare. Det är därför enligt hans mening orimligt att endast med stöd av denna kurs, på sätt som E.F. har gjort, ge L.T. försteg i de flesta krav som uppställts i annonsen.

C-G.K, som har tidigare erfarenheter från Lunds universitet av frågor om tillgodoräknande av utländska utbildningar, har i allt väsentligt delat den uppfattning som O.L. gett uttryck för. Han har därvid framfört kraftiga reservationer mot den bedömning som E.F. har gjort, samt förklarat att de två kurser L.T. genomgått vid S:t Lukasstiftelsen bör anses motsvara sammanlagt ungefär 15 poäng akademiska studier.

Innan arbetsdomstolen går in på bedömningen av L.T:s och R.D:s utbildningar finns anledning att något beröra det förhållandet att JämO i målet har gjort gällande att de sökandes sakliga förutsättningar för arbetet som kyrkoherde skall prövas utifrån de krav som ställts upp i annonsen. Dessa krav har redovisats ovan under JämO:s utveckling av talan.

Arbetsdomstolen har tidigare uttalat att bedömningsnormer som inför en tjänstetillsättning har angetts av arbetsgivaren i en annons inte blir absolut bindande för denne i den meningen att prövningen av en sökandes sakliga förutsättningar för tjänsten vid tillämpning av jämställdhetslagen ofrånkomligen skall ske med ledning av dessa normer. Domstolen uttalade emellertid vidare att om det i en diskrimineringstvist kan konstateras att en tjänst har ledigförklarats med angivande av andra bedömningsnormer än dem som arbetsgivaren påstår sig ha tillämpat vid tillsättningen, finns det anledning att noggrant pröva den av arbetsgivaren lämnade förklaringen till detta och att även i övrigt granska arbetsgivarens meritvärdering med särskild uppmärksamhet (se bl.a. AD 1984 nr 12 och 22).

I förevarande tvist har det inte gjorts gällande att tillsättningen skett med användande av andra bedömningsnormer än de som har angetts i annonsen. Det är således i och för sig utifrån de krav som angetts i annonsen som de sökandes sakliga förutsättningar skall prövas. Som redan framgått uppställs emellertid i annonsen - med undantag för kravet på gedigen chefs- och ledarskapserfarenhet - inte några krav på utbildning eller tidigare erfarenhet. Enligt arbetsdomstolen uppfattning är de krav som anges i annonsen så generellt formulerade och så inriktade på vederbörandes personliga lämplighet att de inte ger någon närmare ledning vid den bedömning av de sökandes utbildningsmeriter som skall göras i detta sammanhang. Samfälligheten har heller inte gett uttryck för att det var sökande med någon särskild utbildning som efterfrågades. Det har emellertid framhållits att ingen av de båda sökandena ansågs leva upp till kravet på gedigen erfarenhet av chefs- och ledarskap.

Arbetsdomstolen går nu in på bedömningen av L.T:s och R.D:s utbildningsmeriter.

Utredningen i målet har inte gett arbetsdomstolen någon större inblick i det närmare innehållet i de utbildningar som L.T. och R.D. har genomgått. Enligt domstolens mening har det i detta fall inte någon större betydelse. C.R-B., E.F., O.L. och C-G.K., som alla får anses sakkunniga på området, har nämligen i varierande utsträckning samtliga ansett att R.D. har ett försteg framför L.T. när det gäller akademisk utbildning. Arbetsdomstolen finner i och för sig inte anledning till någon annan bedömning.

JämO:s ståndpunkt, som arbetsdomstolen uppfattat den, är att den teologiska utbildningen är likvärdig för L.T. och R.D. men att L.T. har ett klart försteg när det gäller den totala utbildningen ställd i relation till de krav som ställts upp för befattningen som kyrkoherde. Trots den ovan gjorda bedömningen uppkommer därför likväl fråga om L.T. i utbildningsavseende ändå kan anses vara likvärdig med R.D. eller ha försteg framför denne. Det handlar då närmast om huruvida den chefs- och ledarskapsutbildning som L.T. genomgått inom Svenska kyrkan och de två kurser i själavård hon genomgått hos S:t Lukasstiftelsen är av sådan beskaffenhet att de kan motivera en sådan bedömning. Inte heller i fråga om dessa kurser anser sig arbetsdomstolen ha fått någon närmare uppfattning om innehållet.

Av utredningen har dock bl.a. följande framkommit. Chefs- och ledarskapsutbildningen avsåg en förberedande utbildning som syftade till att ge deltagarna dels möjlighet att ta ställning till den egna lämpligheten som chef och bli klar över de egna motiven och viljan att bli chef, dels grundläggande kunskap om chefs- och ledarskapets villkor. Det har om denna kurs också framkommit att den omfattade sammanlagt 15 utbildningsdagar samt sex ytterligare dagar för fält- och litteraturstudier. De två i och för sig långvariga kurserna vid S:t Lukasstiftelsen har L.T. deltagit i på sin fritid vid sidan av sitt arbete som präst. En av kurserna avsåg en två-årig utbildning med föreläsningar och seminarieövningar. Den andra kursen omfattade sju kursveckor under en period av tre år.

Som redan framgått pekar utredningen enligt arbetsdomstolens mening entydigt på att R.D. vid en jämförelse med L.T. har en mer omfattande teologisk och allmän akademisk utbildning. Arbetsdomstolen anser sig inte kunna dra några säkra slutsatser om värdet för kyrkoherdetjänsten av de kurser främst i ledarskap och själavård som JämO åberopat för L.T:s del. Utan att på något sätt nedvärdera betydelsen av de kunskaper dessa kurser gett ger utredningen enligt arbetsdomstolen inte stöd för bedömningen att dessa kurser, och den utbildning som i övrigt åberopats som meriter för L.T., uppväger det försteg som R.D. enligt det ovan sagda eljest har i fråga om urvalskriteriet utbildning. Vilken betydelse detta försteg skall tillmätas återkommer arbetsdomstolen till i det följande.

Yrkes- och arbetslivserfarenhet

När det gäller allmän arbetslivserfarenhet kan konstateras att såväl L.T. som R.D. har lång sådan erfarenhet. De har båda arbetat som präst sedan början av 1970-talet. I detta avseende kan det alltså inte anses föreligga någon beaktansvärd skillnad mellan dem. Denna bedömning påverkas inte av det förhållandet att R.D:s arbete till övervägande del ägt rum inom den katolska kyrkan.

I fråga om urvalskriteriet yrkeserfarenhet har framkommit bl.a. följande.

L.T. har verkat som präst i Ålidhems församling sedan 1971 med undantag för sammanlagt 4 år då hon varit föräldraledig och ett år då hon bodde och arbetade i en kristen kommunitet i den anglikanska kyrkan i Storbritannien. Utredningen i målet har också visat att hon arbetat inom de flesta av församlingens verksamheter. Hon har t.ex. varit ansvarig präst för församlingens arbete med ungdomar, konfirmander och barn samt för barnledarnas och söndagsskolelärarnas fortbildning. Hon har också deltagit i jourarbetet vid sjukhuset i Umeå samt i viss mån haft ett samarbete med studentprästerna. Det kan enligt arbetsdomstolens uppfattning med mycket gott fog sägas att L.T. har varit väl förtrogen med det arbete som ingår i Ålidhems församlings verksamhet. Det har också framkommit i målet att hon aktivt har bidragit till att denna verksamhet har utvecklats.

Utöver församlingsarbetet har L.T. även deltagit i en rad olika aktiviteter. Hon har varit samtalsledare för teologer inom Pastorala ramen i Umeå. Sedan 1990 har hon varit suppleant i domkapitlet. Hon har varit ledamot i stiftets antagningsnämnd för blivande präster. L.T. har även medverkat i Svenska kyrkans officiella samtalsgrupp för fördjupat ekumeniskt samarbete med bl.a. Svenska Missionsförbundet. Därutöver har hon deltagit i ett antal olika arbetsgrupper, bl.a. rörande kvinnliga prästers ställning. Hon har varit ledamot i rikskommitten Kyrkan och fritidssamhället. År 1994 blev hon efter val bland sina kollegor av biskopen utnämnd till kontraktsprost.

R.D. var i början av 1970-talet under två år verksam som katolsk präst i USA. Han flyttade till Sverige 1973 och tjänstgjorde först sex månader som präst i en stor katolsk församling i Täby. I januari 1974 flyttade han till den katolska församlingen i Umeå för att tjänstgöra som präst där. Församlingen var stor till ytan men hade få medlemmar. Inledningsvis fanns det ytterligare en annan präst i församlingen men från 1975 var R.D. ensam präst där. År 1978 utnämndes han till kyrkoherde i den katolska församlingen. Den verksamhet han bedrev bestod dels i sedvanliga prästerliga uppgifter som att förrätta dagliga gudstjänster, ge nattvard och sköta undervisning för vuxna, dels i att vara allt i allo, innebärande att vara vaktmästare, städa, göra inköp, tvätta m.m. I församlingen fanns förutom R.D. även två nunnor. Dessa skötte vanligen barnundervisningen. Nunnorna var inte på något sätt underställda honom och han var således inte deras arbetsledare. Det relativt ringa antalet församlingsmedlemmar medförde att dop, vigslar och begravningar inte förekom i någon större omfattning.

I juni 1986 lämnade R.D. den katolska kyrkan. Vid den tidpunkten var han fullkomligt utarbetad och blev därför sjukpensionerad. År 1987 inträdde han i Svenska kyrkan och i januari 1988 började han biträda som präst vid sjukhuset i Umeå. År 1989 var han fullt behörig att tjänstgöra som präst inom Svenska kyrkan och erhöll då en tjänst som sjukhuspräst i Umeå. När han började som sjukhuspräst var de sammanlagt tre sjukhuspräster. Därutöver fanns en frikyrkopräst och fem assistenter. Tillsammans arbetade de i ett lag och höll gudstjänster i andaktsrummet och på avdelningarna och hade enskilda samtal m.m. Verksamhetsområdet var sjukhusområdet. År 1990 började han som studentpräst i Umeå. Vid den tidpunkten fanns det två studentpräster. Studentprästerna var anställda av stiftet och inte av församlingen, men hade sina tjänsterum i församlingshemmet. Deras verksamhet var huvudsakligen inriktad på att bistå studenterna inom studentområdet. Verksamheten var alltså fristående från församlingsarbetet, men var dock delvis integrerad med församlingens verksamhet genom att studentprästerna höll en gudstjänst per månad i församlingen. R.D. var verksam som studentpräst till dess han i februari 1995 tillträdde tjänsten som kyrkoherde i Ålidhems församling.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Urvalskriteriet yrkeserfarenhet tar främst sikte på den erfarenhet sökandena har av de arbetsuppgifter som är aktuella i den sökta tjänsten. Kyrkoherdens roll kan, som arbetsdomstolen uppfattat det, mycket kortfattat beskrivas så att den är att leda det prästerliga arbetet inom församlingen och att vara arbetsledare för den övriga personalen. Det kan därför enligt arbetsdomstolen inte råda någon tvekan om att en lång erfarenhet av prästerligt församlingsarbete inom Svenska kyrkan måste tillmätas stor vikt vid bedömningen av yrkeserfarenheten. Det förtjänar här åter framhållas att, såvitt framgått av utredningen, varken L.T. eller R.D. ansågs leva upp till det krav på gedigen erfarenhet av chefs- och ledarskap som hade ställts upp.

Vid tidpunkten för tillsättningsförfarandet hade L.T. med vissa uppehåll varit verksam som präst inom Svenska kyrkan och Ålidhems församling sedan år 1971. R.D. hade då verkat inom Svenska kyrkan sedan år 1988. L.T. har under hela den angivna tiden varit verksam med församlingsarbete av olika slag. R.D. har i princip inte tidigare arbetat med vanligt församlingsarbete inom Svenska kyrkan. Såvitt framkommit av utredningen i målet har förhållandena för det församlingsarbete som han har erfarenhet från under sin tid i den katolska kyrkan varit helt olika de som råder inom Svenska kyrkan. Arbetsdomstolen syftar då främst på avsaknaden av kollegor, underställd personal och en organisation som bistår i församlingsarbetet.

Det anförda visar att om hänsyn enbart tas till de sökandes tidsmässiga erfarenhet av Svenska kyrkan och Ålidhems församling är det ingen tvekan om att L.T. har ett klart försteg framför R.D..

Arbetsdomstolen har tidigare gett uttryck för uppfattningen att en lång tjänstgöringstid i en viss befattning med tiden får anses tillföra allt mindre gränsnytta för varje tillkommande anställningsår vid bedömningen av meriten yrkeserfarenhet (AD 1981 nr 169). Domstolen har vidare uttalat att tjänstgöringstiden i detta sammanhang tillmäts mindre betydelse ju högre tjänst det är fråga om (AD 1983 nr 102).

Enligt arbetsdomstolens mening bör i sammanhanget hänsyn tas till att L.T. visserligen under hela sin yrkesverksamma period varit anställd som präst inom en enda församling men att hon därvid har arbetat inom en rad olika verksamheter och dessutom har varit kontinuerligt verksam främst med kyrkliga uppgifter även utom församlingen. Synpunkten att en lång tjänstgöringstid i en viss befattning med tiden får anses tillföra allt mindre gränsnytta för varje tillkommande anställningsår får mot den bakgrunden inte någon direkt betydelse i L.T:s fall. Att L.T. under tillsättningsförfarandet utnämnts till kontraktsprost visar visserligen att hon har haft sina kollegors och biskopens förtroende, men kan inte ha gett henne någon särskild erfarenhet som kan räknas henne till godo i detta sammanhang.

Vid bedömningen av R.D:s yrkeserfarenhet bör enligt arbetsdomstolen hänsyn tas till att denne har erfarenhet från verksamhet såväl inom Svenska kyrkan som den katolska kyrkan och att han har erfarenhet av att som kyrkoherde företräda en katolsk församling.

Mot bakgrund av det nu anförda finner arbetsdomstolen att L.T. får tillmätas ett försteg framför R.D. i fråga om yrkeserfarenhet.

För undvikande av missförstånd vill arbetsdomstolen framhålla att domstolens ställningstagande inte på något sätt är avsett att ge uttryck för någon ringaktning av det arbete R.D. utförde under sin tid som präst i den katolska kyrkan.

Vilken betydelse det nu angivna försteget skall tillmätas återkommer arbetsdomstolen till i det följande.

Personlig lämplighet

Även i fråga om personliga egenskaper och förutsättningar för arbetet som kyrkoherde skall värderingen av de sökandes sakliga förutsättningar bygga på en jämförelse av deras kvalifikationer i förhållande till de krav som ställs på en kyrkoherde. I en diskrimineringstvist måste meritvärderingen i detta liksom i de övriga avseendena göras på ett om möjligt objektivt och godtagbart sätt. Det finns därför skäl att noga granska de argument beträffande personlig lämplighet som arbetsgivaren framför.

Enligt JämO:s uppfattning föreligger inte några påvisbara skillnader i fråga om personlig lämplighet för tjänsten som kyrkoherde mellan L.T. och R.D.. Arbetsdomstolen har uppfattat samfällighetens ståndpunkt i denna del så att det i och för sig inte görs gällande att L.T. skulle vara olämplig för tjänsten som kyrkoherde, utan att R.D. är lämpligare för detta arbete än hon är. Samfälligheten har därvid gjort gällande dels att R.D:s ledarprofil bättre än L.T:s stämde in på vad som efterfrågades, dels att L.T. genom sitt dominerande sätt spred en rädsla omkring sig bland medarbetare och kyrkorådets ledamöter.

I syfte bl.a. att bedöma L.T:s och R.D:s ledarskapsförmåga anlitades i tillsättningsförfarandet ett konsultföretag, Cesab, som efter utfört uppdrag avgav ett skriftligt "sammanfattande prövningsresultat" för envar av L.T. och R.D.. Dessa skriftliga utlåtanden har åberopats i målet. Någon företrädare för Cesab har inte hörts i målet. Det har heller inte framkommit några närmare uppgifter om hur Cesab gick till väga för att utföra sitt uppdrag. Av de åberopade utlåtandena framgår emellertid att Cesab noterat bl.a. följande. L.T. har ett högt behov av att leda och styra. Det är viktigt för henne att vara beslutsam och att kunna påverka och förändra. R.D. är betydligt mera av "lagspelare" och verkande för samförståndslösningar än "självsvåldig ensamvarg". Sammanfattningsvis ansåg Cesab efter avslutad utredning att det inte framkommit något som talar emot vare sig L.T:s eller R.D:s förmåga att fungera som kyrkoherde i Ålidhems församling. Beträffande R.D. har Cesab dock tillagt orden "snarare tvärtom".

När det gäller vad som i sammanhanget får uppfattas som kritik från samfällighetens sida mot L.T. kan noteras att den tar sikte främst på hennes agerande inför kyrkorådet i Ålidhems församling i samband med ett tidigare tillsättningsförfarande av ett vikariat som sjukhuspräst. Utredningen i målet har inte närmare belyst hur L.T. agerade vid detta tillfälle. Det är alltså inte utrett t.ex. vad L.T. då anförde inför kyrkorådet. Det har dock framkommit att i vart fall ett antal av kyrkorådets ledamöter uppfattade att hon kände sig mycket kränkt av att rådet i det tillsättningsärendet hade lämnat förord för en annan, manlig, sökande till den tjänsten och att det hela framstod som att hon ville gå till rätta med kyrkorådet som enligt henne hade gjort en felaktig bedömning.

Utredningen har i övrigt inte på något mer konkret sätt berört varför L.T. skulle vara mindre lämpad för tjänsten som kyrkoherde än R.D.. Det har dock anförts mot henne bl.a. dels att det, på grund av tidigare förtroendefulla kontakter mellan dem, var olämpligt att hon deltog som ledamot i en antagningskommitte vid behandlingen av en ansökan från en viss student, dels att hon i verksamheten inom Pastorala ramen skall ha uppträtt på ett mästrande sätt.

Enligt arbetsdomstolens mening visar utredningen inte på något konkret sätt att L.T. skulle ha agerat på ett sätt som otvetydigt är att anse som olämpligt. Under alla förhållanden måste beaktas att arbetsdomstolen redan tidigare uttalat att ett olämpligt beteende kan få betydelse endast om det kommer till uttryck mer eller mindre regelbundet eller för det fall ett sådant beteende verkligen får betydelse för utövandet av tjänsten (AD 1983 nr 50). Domstolen uttalade då också att om en person vid enstaka tillfällen tappar omdömet och beter sig olämpligt kan det i allmänhet inte få någon betydelse om det senare gäller att ta ställning i en diskrimineringstvist. Enligt arbetsdomstolens mening saknas anledning att i detta mål gå ifrån det synsätt domstolen då gav uttryck för. Utan att närmare ta ställning till betydelsen av de påstådda agerandena från L.T:s sida kan det enligt arbetsdomstolen mot den nu angivna bakgrunden inte komma i fråga att i detta sammanhang lägga henne det åberopade till last.

Arbetsdomstolen ifrågasätter i och för sig inte att det inom församlingen kan ha funnits önskemål om att den nya kyrkoherden skulle företräda en viss ledarstil eller besitta vissa speciella ledaregenskaper. Utredningen i målet har emellertid inte visat att vare sig den för rekryteringen särskilt inrättade beredningsgruppen eller kyrkorådet hade tagit ställning för att prioritera en viss ledarstil. Det är inte heller visat att det i dessa organ ens skulle ha förts några uttryckliga diskussioner i denna fråga. Stor vikt måste därför enligt arbetsdomstolens mening fästas vid att det i rekryteringsärendet anlitade konsultföretaget, som domstolen uppfattat dess sammanfattande redovisning, har ansett att såväl L.T. som R.D. skulle klara rollen som kyrkoherde. Mot bakgrund av de krav som, enligt vad som redan anförts, måste ställas på de argument som i sammanhang av detta slag förs fram av en arbetsgivare finner arbetsdomstolen att det av utredningen i målet inte har framkommit några sådana omständigheter som kan föranleda bedömningen att L.T. skulle vara mindre lämpad än R.D. för tjänsten som kyrkoherde.

Det nu anförda innebär att arbetsdomstolen delar JämO:s bedömning att det av utredningen inte har framkommit att någon av de sökande har försteg framför den andra i fråga om personlig lämplighet för tjänsten som kyrkoherde.

Sammanfattande bedömning av L.T:s och R.D:s sakliga förutsättningar för tjänsten som kyrkoherde

Utredningen i målet har visat att såväl L.T. som R.D. uppfyller de formella krav på utbildning som erfordras för befattningen som kyrkoherde i Svenska kyrkan. Det har vidare framgått att de båda har erfarenhet av prästerligt arbete sedan år 1971 och att de båda får anses besitta erforderlig personlig lämplighet för arbetet som kyrkoherde. Mot den bakgrunden och med hänsyn till att L.T. var en allmänt omvittnat duglig präst med en avsevärt längre erfarenhet än R.D. av Ålidhems församlings verksamhet kan det vid ett allmänt betraktelsesätt tyckas att hon borde ha erhållit tjänsten som kyrkoherde i församlingen. Arbetsdomstolens uppgift är emellertid inte att pröva tillsättningen från en sådan allmän synpunkt. Domstolens uppgift är att med tillämpning av jämställdhetslagens bestämmelser pröva om L.T. förbigicks på grund av sin könstillhörighet vid tillsättningen av kyrkoherdetjänsten. Som redan tidigare anförts i domskälen har domstolen därvid att först ta ställning till om L.T. är klart överlägsen R.D. i merithänseende.

Arbetsdomstolen har i det föregående funnit att R.D. har ett försteg i fråga om utbildning och att L.T. har ett försteg i fråga om yrkeserfarenhet. I fråga om personlig lämplighet har domstolen, i likhet med JämO, funnit att ingen av de båda sökandena kan anses ha något försteg framför den andra. Det är givetvis en grannlaga uppgift att väga R.D:s försteg i fråga om utbildning mot L.T:s försteg i fråga om yrkeserfarenhet. Det finns i sammanhanget skäl att erinra om vad som anfördes inledningsvis i domskälen, nämligen att jämställdhetslagen förutsätter att det kan konstateras en klart urskiljbar skillnad i fråga om sakliga förutsättningar för arbetet till förmån för den som fått stå tillbaka för att presumtionen att könsdiskriminering föreligger skall inträda. Vid en samlad bedömning finner arbetsdomstolen att L.T:s försteg i fråga om yrkeserfarenhet inte kan anses väga upp det försteg R.D. har i fråga om utbildning på ett sådant sätt att hon måste anses ha haft klart urskiljbara bättre sakliga förutsättningar än han för tjänsten som kyrkoherde.

Den bedömning arbetsdomstolen gjort innebär att presumtionen för könsdiskriminering inte inträder. Vid sådant förhållande, och då det inte heller i övrigt visats att samfälligheten brutit mot jämställdhetslagen i angivet hänseende, saknar arbetsdomstolen anledning att gå in på en prövning enligt 16 § andra stycket jämställdhetslagen. Det anförda betyder att något missgynnande på grund av kön inte föreligger. JämO:s talan skall därför avslås.

Den bedömning arbetsdomstolen gjort medför att samfälligheten som vinnande part har rätt till ersättning för rättegångskostnader i målet. Om beloppet råder inte tvist.