AD 1997 nr 35

Parter:

Köpings Kyrkliga Samfällighet; K.C.

Nr 35

Köpings Kyrkliga Samfällighet

mot

C.K. i Västerås.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Köpings tingsrätts beslut den 19 augusti 1996 i mål T 234/95

Tingsrättens beslut, se bilaga.

Köpings Kyrkliga Samfällighet har överklagat tingsrättens beslut och har därvid yrkat att arbetsdomstolen med ändring av tingsrättens beslut avvisar C.K:s yrkande om fastställelse av pensionsrätt.

C.K. har bestritt bifall till samfällighetens ändringsyrkande.

Till utveckling av sin talan i arbetsdomstolen har parterna anfört i huvudsak följande.

Samfälligheten

Enligt pensionsavtalet PA-KL 85 § 23 skall tvist om tolkning av avtalets bestämmelser i sista hand hänskjutas till en särskild skiljenämnd. Skiljeklausulen är bindande även för en enskild arbetstagare. Detta följer av 26 § medbestämmandelagen. Enskilda har tidigare påkallat skiljeförfarande och fått sin sak prövad i nämnden.

Oberoende av utgången i målet belastas inte den enskilde arbetstagaren av kostnaden för skiljenämnden och enligt praxis står vardera parten för sina egna kostnader. Det är även möjligt för enskild att erhålla allmän rättshjälp för prövning i skiljenämnden.

Skiljenämndens sammansättning får anses ge tillräckliga garantier för en opartisk prövning av C.K:s talan. Nämndens ordförande, som har utslagsröst, är en av ordförandena i arbetsdomstolen.

C.K.

C.K. vidhåller de grunder han angivit vid tingsrätten. Det kan tilläggas att det framgår av uttalanden från Europakommissionen och Europadomstolen att en sammansättning av partsutsedda ledamöter i domstol strider mot art. 6 punkten 1 Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter om ledamöterna kan ha ett gemensamt intresse som står i motsatsställning till partens. Det är omständigheterna i det enskilda målet som avgör om en domstols sammansättning är förenlig med art. 6. För C.K., som inte är medlem i någon arbetstagarorganisation, framstår en skiljenämnd med partsutsedda ledamöter som klart konventionsstridig i förevarande mål.

Skäl

Rättsläget i fråga om verkan för en enskild organisationsmedlem av en i kollektivavtal intagen skiljeklausul kan beskrivas på följande sätt. Skiljeklausulen är i princip bindande för den enskilde medlemmen. I fall då organisationen av någon anledning undandrar sig att föra medlemmens talan uppkommer frågan om den enskilde medlemmen avtalsenligt är berättigad att själv föra sin talan inför den med skiljeklausulen avsedda skiljenämnden. Under förutsättning att så är fallet är medlemmen bunden av skiljeklausulen, om han kan påverka valet av skiljemän. Kan medlemmen inte inverka på valet av skiljemän, blir frågan om hans bundenhet av skiljeklausulen enligt den praxis som har utvecklats i Högsta domstolen och arbetsdomstolen beroende av vilka garantier som ändå kan finnas för en opartisk prövning av medlemmens talan inför skiljenämnden (se arbetsdomstolens avgöranden 1972 nr 30, 1977 nr 35, 1989 nr 51 samt NJA 1981 s. 1205).

Det nu anförda gäller på motsvarande sätt i fråga om en förutvarande organisationsmedlem, som är bunden av kollektivavtalet och dess skiljeklausul enligt reglerna i 26 § medbestämmandelagen och som vill föra talan mot arbetsgivaren i en fråga som omfattas av skiljeklausulen.

Det är ostridigt att C.K. är bunden av kollektivavtalet och därmed i princip även av dess skiljeklausul samt att han har rätt att själv föra talan inför skiljenämnden. Det står också klart att han inte kan inverka på valet av skiljemän. Frågan blir då om det likväl kan anses föreligga garantier för en opartisk prövning av hans talan inför skiljenämnden.

Beträffande den skiljenämnd som avses i § 23 pensionsavtalet har upplysts följande. Nämnden är en permanent skiljenämnd som består av sju ledamöter, av vilka en ledamot är ordförande. Av ledamöterna utser Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet gemensamt tre, Svenska kommunalarbetareförbundet en, TCO-OF:s förbundsområden allmän kommunal verksamhet, lärare och hälso- och sjukvård gemensamt en samt SACO-K en. Den sjunde ledamoten (ordföranden) utses gemensamt av de nu angivna organisationerna för ett år i sänder. För envar av ledamöterna utses på samma sätt ersättare, som har att inträda i nämnden vid förfall för ledamoten.

Enligt arbetsdomstolens mening kan det sätt på vilket skiljenämnden utses inte antas medföra att skiljenämnden domineras av intressen som är motsatta C.K:s. Lika många ledamöter utses av arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan. Det saknas anledning till antagande att nämnden vid sin prövning skulle göra skillnad mellan organiserade och oorganiserade arbetstagare. Arbetsdomstolen finner mot denna bakgrund att vad C.K. har anfört om skiljenämndens sammansättning inte bör föranleda att skiljeklausulen frånkänns verkan i detta fall.

Beträffande de övriga omständigheter som C.K. har anfört som skäl för sin inställning ansluter sig arbetsdomstolen till tingsrättens bedömning.

Det anförda betyder sammanfattningsvis att den i kollektivavtalet intagna skiljeklausulen i den aktuella tvisten inte kan lämnas utan avseende enligt 36 § avtalslagen.

Slut

Med upphävande av tingsrättens beslut avvisar arbetsdomstolen C.K:s fastställelseyrkande om rätt till pension.

Beslut 1997-03-19, målnummer B-115-1996

Ledamöter: Michaël Koch, Dag Ekman, Margit Strandberg, Ulf E. Nilsson, Lars Ahlvarsson, Göte Larsson och Solveig Paulsson. Enhälligt.

Sekreterare: Ewamaria Eriksson

BILAGA

Tingsrättens protokollsbeslut (ledamot: P. Kjellsson)

C.K. hade sedan den 1 januari 1987 visstidsförordnande som kanslichef vid Köpings Kyrkliga Samfällighet. Visstidsförordnandet skulle upphöra den 30 juni 1995. Den 10 januari 1995 avskedade Köpings Kyrkliga Samfällighet C.K. med omedelbar verkan. Som grund för avskedandet åberopade samfälligheten illojalitet från C.K:s sida. Avskedandet innebar enligt samfällighetens mening bl.a. att den pensionsrätt som följde av anställningsavtalet bortföll. I ansökan om stämning, som inkom till tingsrätten den 19 juni 1995, har C.K. yrkat att tingsrätten dels fastställer att visstidspension skall utges till honom enligt § 10 pensionsavtalet för arbetstagare hos kommuner och landsting (PA-KL 85), dels förpliktar Köpings Kyrkliga Samfällighet att utge allmänt skadestånd till honom med 50 000 kr jämte viss ränta, dels ock förpliktar samfälligheten att till honom utge ekonomiskt skadestånd i form av lön t.o.m. den 30 juni 1995, då visstidsförordnandet skulle upphöra, jämte viss ränta. Som grund för käromålet har C.K. åberopat att avskedandet saknat laga grund.

Köpings Kyrkliga Samfällighet har i svaromål, som inkom till tingsrätten den 31 augusti 1995, yrkat att tingsrätten avvisar talan såvitt angår yrkande om fastställelse av pensionsrätt. Till stöd för yrkandet har samfälligheten åberopat § 23 PA-KL, enligt vilken bestämmelse tvist om tolkning och tillämpning av pensionsbestämmelserna skall hänskjutas till och avgöras av en särskild skiljenämnd. Skiljeklausulen gäller även för enskild part. Detta följer av regeln i 26 § medbestämmandelagen. - Yrkandena om allmänt och ekonomiskt skadestånd har bestritts i sak på den grund att laga skäl för avsked förelegat enligt 18 § lagen (1982:80) om anställningsskydd, och att C.K. därför inte har rätt till begärt skadestånd.

C.K. har bestritt yrkandet om avvisning och - såsom han slutligen bestämt sin talan i denna del - anfört i huvudsak följande. Målet rör i första hand tvist angående tillämpningen av anställningsskyddslagens regler om avsked. C.K. har hävdat att om avskedandet saknar grund har han rätt till visstidspension enligt PA-KL. Om det konstateras att avskedandet varit korrekt har C.K. påstått att han ändå har rätt till viss andel av pensionen. Enligt C.K. är det först i det sist angivna fallet som tvist uppkommer om tolkning och tillämpning av § 10 PA-KL. Det framstår därför som oskäligt att tillämpa skiljeklausulen i ett fall som detta (36 § avtalslagen) och den bör därför lämnas utan avseende. Till stöd för invändningen att det vore oskäligt att tillämpa skiljeklausulen har C.K. även åberopat att han som arbetstagare intagit en underlägsen ställning, att han med hänsyn till de höga kostnaderna som är förbundna med ett skiljeförfarande inte skulle ha råd att få sin rätt prövad, och att det vore orimligt om inte anställningsskyddstvisten skulle prövas samtidigt som pensionstvisten eftersom samfälligheten grundat sitt ställningstagande i pensionsfrågan på att man haft rätt att avskeda C.K.. Enligt Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter har enskilda rätt att få sin sak prövad i domstol och C.K. har också på denna grund ifrågasatt skiljeklausulens giltighet. C.K. har avslutningsvis också gjort gällande att samfälligheten i samband med avskedandet hänvisat honom till att föra talan vid domstol, om han var missnöjd.

Samfälligheten har vidhållit yrkandet om avvisning och anfört bl.a. följande omständigheter. Skiljenämnden skall inte avgöra om avskedandet saknar laglig grund. Hänvisningen till C.K. att vid missnöje med avskedandet väcka talan vid domstol har varit korrekt. Eventuell rätt till pension skall dock enligt anställningsavtalet avgöras av skiljenämnden. Oberoende av utgången i skiljeförfarandet belastas inte den enskilde av kostnaden för skiljenämnden. Det finns exempel på att part erhållit allmän rättshjälp för prövning i nämnden. Skiljenämndens ordförande är ordförande i Arbetsdomstolen.

Efter genomgång av handlingarna meddelar tingsrätten följande

BESLUT

Förevarande mål skall handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister (arbetstvistlagen). Enligt 1 kap. 3 § arbetstvistlagen får - med vissa här ej aktuella undantag - tvist som skall handläggas enligt lagen i stället genom skiljeavtal hänskjutas till avgörande av skiljemän.

Enligt anställningsavtal mellan Köpings Kyrkliga Samfällighet och C.K. gäller mellan parterna bl.a. pensionsbestämmelserna i kollektivavtalet PA-KL 85. Tvisten angående C.K:s rätt till visstidspension rör tolkning och tillämpning av § 10 PA-KL 85. Enligt § 23 samma avtal skall part, som önskar fullfölja tvist, inom viss tid hänskjuta tvisten till en bestämd skiljenämnd. I målet är ostridigt att C.K. själv äger föra talan inför skiljenämnden.

Tingsrätten finner att den av samfälligheten åberopade skiljeklausulen omfattar den fråga om rätt till visstidspension som C.K. vill ha fastställd i målet. Att samfälligheten som grund för sin inställning att vägra honom pension hänvisat till avskedandet påverkar inte denna bedömning. Frågan om rätt till visstidspension skall därför i princip avgöras av skiljenämnd och icke domstol.

Genom att vidhålla yrkandet om avvisning får samfälligheten anses ha bestritt invändningen om att skiljeklausulen skall lämnas utan avseende och de till stöd för invändningen åberopade omständigheterna.

Påståendet att C.K. såsom arbetstagare intagit en underlägsen ställning saknar enligt tingsrättens mening fog. Fastmera talar utredningen för att C.K. i sin egenskap av kanslichef för samfälligheten haft en stark position med ett avgörande inflytande över sina arbetsvillkor. När det gäller frågan om kostnadsansvaret för skiljeförfarandet är upplyst, att den enskilde, oberoende av utgången i skiljeförfarandet, inte belastas av kostnaden för skiljenämnden. Något hinder mot att C.K. beviljas allmän rättshjälp i ärendet synes inte heller föreligga, under förutsättning att hans ekonomiska villkor är sådana att behov därav föreligger. Vare sig C.K:s ställning eller kostnadsaspekten gör tillämpningen av skiljeklausulen oskälig. Den omständigheten att C.K. av samfälligheten hänvisats att väcka talan vid domstol, om han gör gällande att avskedandet varit oriktig, har såsom samfälligheten hävdat varit korrekt och påverkar inte bedömningen vid prövning huruvida det vore oskäligt att tillämpa skiljeklausulen beträffande pensionsfrågan. Inte heller den orimlighetsaspekt som C.K. anlagt medför att det vore oskäligt att tillämpa skiljeklausulen.

Den sista omständigheten som åberopas till stöd för oskälighetsinvändningen är hänvisningen till Europakonventionens bestämmelse om rätt till en rättvis och offentlig rättegång inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag (artikel 6.1). C.K. har genom anställningsavtalet avstått från denna rättighet och något hinder mot att frivilligt avstå häremot föreligger inte.

I målet föreligger dock följande särpräglade förhållanden. C.K. har tillhört Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund (SKTF). Han utträdde som medlem i förbundet efter det att han avskedats eftersom han var missnöjd med hur SKTF företrädde honom i tvisten med Köpings Kyrkliga Samfällighet. Den skiljenämnd som skall pröva C.K:s begäran om pension består av sju ledamöter, varav en ledamot tillika är ordförande. Av ledamöterna utser Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet gemensamt tre, Svenska Kommunalarbetareförbundet en, TCO-OFs förbundsområden allmän kommunal verksamhet, lärare och hälso- och sjukvård gemensamt en, samt SACO-K en ledamot. Ordföranden utses gemensamt av nämnda organisationer för ett år i sänder. Enligt uppgift i målet har till ordförande i skiljenämnden utsetts ordföranden i Arbetsdomstolen.

Mot bakgrund av C.K:s missnöje med det sätt på vilket hans fackförbund tillvaratog hans intressen och att nämnden är partssammansatt med företrädare dels för motparten och dels för det kollektiv i vilken C.K. ingår, samt med beaktande av att han själv inte har någon möjlighet att påverka valet av skiljemän finner tingsrätten, i belysning av de grundläggande principer som ligger till grund för Europakonventionens bestämmelser om opartisk rättegång, att en tillämpning av skiljeklausulen framstår som oskälig mot C.K.. Klausulen bör därför lämnas utan avseende, och tingsrätten är därmed inte förhindrad att pröva tvisten även i den del som avser fastställande av pensionsrätt.

Samfällighetens invändning om rättegångshinder ogillas.