AD 1998 nr 101

Fråga om en verkställande direktör i ett aktiebolag genom olika åtgärder ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot bolaget.

Parter:

MacMeckarna Sverige Aktiebolag; L.H.

Nr 101

MacMeckarna Sverige Aktiebolag i Stockholm

mot

H.L. i Höllviken.

ÖVERKLAGAD DOM

Trelleborgs tingsrätts dom 1997-02-28 i mål nr T 663/95

Tingsrättens dom, se bilaga.

MacMeckarna Sverige AB (MacMeckarna) har yrkat att arbetsdomstolen bifaller dess vid tingsrätten förda talan, såväl i huvudsaken som beträffande rättegångskostnaderna och befriar MacMeckarna från ersättningsskyldighet för H.L:s rättshjälps- och rättegångskostnader.

H.L. har bestritt ändring.

MacMeckarna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i arbetsdomstolen.

H.L. har yrkat ersättning för rättegångskostnader i arbetsdomstolen som inte ersätts inom ramen för beviljad rättshjälp.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har förebringats samma skriftliga och muntliga bevisning som vid tingsrätten. C.M., M.F. och H.L. har även i arbetsdomstolen hörts under sanningsförsäkran. Vidare har i arbetsdomstolen på MacMeckarnas begäran förnyade förhör hållits med vittnena M.E., J.J. och R.B. Förhören vid tingsrätten med vittnena J.J., M.Å., M.F:s, S.J. och A.H. har på H.L:s begäran spelats upp från band.

Parterna har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak detsamma som antecknats i tingsrättens dom. H.L. har dock uppgett att punkten C i sammanfattningen av grunderna för bestridandet (s.11 i tingsrättens dom) rätteligen skall ha följande lydelse. 15 kap. 1 § aktiebolagslagen är inte tillämplig eftersom hon inte åsidosatt någon regel i aktiebolagslagen eller någon regel i övrigt gällande hennes uppdrag som verkställande direktör samt därför att hon inte hade en verkställande direktörs fulla befogenheter. I verkligheten var hon personalchef och hade det ansvar en personalchef har.

Domskäl

Innebär det mellan parterna ingångna avtalet att MacMeckarna inte kan föra en skadeståndstalan mot H.L. när revisorn beslutat att varken tillstyrka eller avstyrka ansvarsfrihet för henne?

I avtalet om anställningens upphörande anges såvitt gäller ersättningsansvar för H.L. som verkställande direktör och styrelsesuppleant att ersättningsansvar i den delen för henne kan ifrågakomma endast för den händelse bolagets revisor inte tillstyrker ansvarsfrihet för henne eller hon övertygas om brott, begånget i tjänsten. Om bolagets revisor tillstyrker ansvarsfrihet, kan hon enligt avtalet inte bli ersättningsansvarig för annat än brottslig gärning i tjänsten. I avtalet berörs inte uttryckligen den situation som sedan inträffade, nämligen att revisorn varken till- eller avstyrkte ansvarsfrihet för H.L.

Utredningen ger inte vid handen att det skulle ha förelegat någon gemensam partsavsikt i den uppkomna frågan. H.L. har visserligen uppgett att hon då avtalet undertecknades hade uppfattningen att ansvar kunde komma ifråga endast om revisorn avstyrkte ansvarsfrihet. Det har dock inte gjorts gällande att hon skulle ha framfört detta till motparten.

Avtalets ordalydelse talar närmast för MacMeckarnas ståndpunkt. I avtalet sägs ju att ersättningsansvar kan ifrågakomma om revisorn inte tillstyrker ansvarsfrihet. Innan avtalet slöts hade båda parter konsulterat jurister. H.L. lade också fram ett eget förslag till avtal med en längre gående friskrivningsklausul. MacMeckarna godtog inte det förslaget utan lade fram den avtalstext som parterna sedan undertecknade. Det står mot den bakgrunden klart att MacMeckarna endast godtog en friskrivningsklausul av mer begränsat slag och det måste även H.L. ha insett.

Avtalsklausulens innebörd är också sådan att det finns skäl att tolka den snävt. Avtalet innebär ju att MacMeckarna under en viss förutsättning avstår från den möjlighet man annars skulle ha att framställa krav mot H.L.

Avtalet innebär att frågan om ersättningsansvar gjorts beroende av revisorns ställningstagande. Det skulle alltså inte vara MacMeckarna som avgjorde frågan. Man måste utgå från att revisorn hade att göra och även har gjort en självständig bedömning av frågan om ansvarsfrihet. En annan sak är att den bedömning som revisorn kom att göra grundades på uppgifter från MacMeckarna. Det finns enligt arbetsdomstolens mening knappast fog för att påstå att en tolkning av avtalet i enlighet med MacMeckarnas uppfattning skulle innebära att MacMeckarna avgjorde när talan skulle kunna föras mot H.L.

Vid en samlad bedömning av omständigheterna kommer arbetsdomstolen till slutsatsen att avtalet, då ansvarsfrihet inte tillstyrkts av revisorn, inte utgör något hinder för MacMeckarna att föra skadeståndstalan mot H.L.

Har H.L. under tiden som verkställande direktör ådragit sig skadeståndsskyldighet enligt 15 kap. 1 § aktiebolagslagen?

Arbetsdomstolen går först in på vad som kan anses utrett beträffande MacMeckarnas påståenden om skadeståndsgrundande handlingar från H.L.s sida.

MacMeckarna har gjort gällande att H.L. själv deltagit i planerandet av med MacMeckarna konkurrerande verksamhet och att hon inte underrättat MacMeckarnas styrelse om att sådan verksamhet planerades av i bolaget anställda personer. H.L. har bestritt att hon deltagit i planerandet av konkurrerande verksamhet och att hon före den 3 april 1995 kände till att andra planerade sådan verksamhet. Hennes uppgifter i denna del vinner stöd av vad R.B., M.F:s och M.Å. uppgivit. J.J. har däremot uppgivit att R.B. redan den 1 april 1995 berättat att denne tillsammans med andra planerade att starta ett med MacMeckarna konkurrerande bolag i vilket bl.a. H.L. skulle delta samt att finansieringen var klar och att länsarbetsnämnden garanterat att bolaget skulle få uppdrag. Dessa av J.J. lämnade uppgifter om vad R.B. skulle ha uppgivit har R.B. tillbakavisat. Därtill är även att beakta att J.J. på förfrågan vid tingsrätten uppgav att R.B. inte sagt att det var alldeles klart vilka som skulle ingå i det nya företaget men att J.J. ansåg det som orimligt att R.B. skulle ha uppgivit vilka som skulle vara med utan att dessa var tillfrågade. Enligt arbetsdomstolens mening kan man inte av det som R.B. enligt J.J. sagt dra slutsatsen att H.L. verkligen medverkat på sätt som bolaget påstått. På grund av det nu anförda finner arbetsdomstolen att det inte är visat att H.L. före den 3 april 1995 skulle ha deltagit i eller känt till planerandet av med MacMeckarna konkurrerande verksamhet.

Utredningen i målet ger inte heller vid handen att H.L. under tiden efter händelserna den 3 april 1995 fram till den 10 april 1995, dvs. medan anställningen enligt bolagets mening bestod, såvitt gäller den konkurrerande verksamheten som sedan kom att bedrivas under firman Teknik i Media vidtog någon åtgärd eller gjorde sig skyldig till någon underlåtenhet som skulle kunna vara skadeståndsgrundande. I detta ligger att den omständigheten att H.L., såsom hon själv uppgett, under den tiden diskuterade en eventuell egen medverkan i den nya verksamheten enligt arbetsdomstolens mening med hänsyn till omständigheterna i övrigt inte kan anses som ett åsidosättande av hennes lojalitetsplikt gentemot MacMeckarna. H.L:s anställningsavtal innehöll inte någon s.k. konkurrensklausul och bolaget kunde därför inte ställa något krav på lojalitet från hennes sida sedan hennes anställning upphört.

MacMeckarna har också gjort gällande att H.L. till länsarbetsnämnden lämnat negativa och oriktiga uppgifter om förhållandena i MacMeckarna trots att hon vad gällde berörda förhållanden inte hade anledning att lämna uppgifter över huvud taget och känt till eller bort känna till att de inte var korrekta och var till skada för bolaget. H.L. har bestritt att hon lämnat misskrediterande uppgifter om MacMeckarna. MacMeckarnas påståenden i denna del vinner inte stöd av den utredning som förebringats.

Mot bakgrund av de bedömningar arbetsdomstolen nu gjort saknas det anledning att ta ställning till de mellan parterna tvistiga frågorna när H.L. upphörde att vara verkställande direktör och när hennes anställning hos bolaget upphörde. Det återstår nämligen endast att ta ställning till om de åtgärder som H.L. vidtog den 3 april 1995, då hon ostridigt var anställd och verkställande direktör, kan grunda skadeståndsansvar.

MacMeckarna har gjort gällande att H.L. den 3 april 1995 medveten om den planerade verksamheten tillät R.B., M.F:s och M.Å. att lämna sina anställningar utan att iaktta lagstadgad uppsägningstid om en månad respektive att genom ansvarsfriskrivning försvåra för MacMeckarna att rikta juridiskt hållbara krav mot dessa på grund av den konkurrerande verksamheten som de i strid mot anställningsavtalen planerat under pågående anställning.

Följande är ostridigt i denna del. H.L. uppsöktes på morgonen den 3 april 1995 av R.B. och M.Å. och senare även av M.F:s. De tre ville sluta sina anställningar omedelbart och H.L. medgav detta. Beträffande två av de tre arbetstagarnas skriftliga uppsägningshandlingar återfinns en klausul som kan innefatta en ömsesidig begränsning av möjligheterna att föra en skadeståndstalan. Sedan H.L. godkänt uppsägningarna tog hon kontakt med C.M. och informerade honom om vad som skett och sedan också om att hon själv ville säga upp sig.

Då H.L. tillät de tre att lämna sina anställningar utan iakttagande av uppsägningstid var hon alltså ostridigt alltjämt verkställande direktör. Hon har ändå bestritt att bestämmelserna om skadestånd i 15 kap. 1 § aktiebolagslagen skulle vara tillämpliga. Hon har därvid anfört att hon inte hade en verkställande direktörs fulla befogenheter. Arbetsdomstolen kan dock av den förebringade utredningen inte sluta sig till annat än att hon hade befogenheter som en verkställande direktör. H.L. har också till stöd för påståendet att de nämnda skadeståndsbestämmelserna inte är tillämpliga anfört att hon inte åsidosatt någon regel i aktiebolagslagen eller någon regel i övrigt gällande hennes uppdrag som verkställande direktör. Det är emellertid, som kommer att framgå i det följande, inte någon förutsättning för tillämpning av dessa skadeståndsbestämmelser att sådana regler åsidosatts, när ett aktiebolag för talan mot sin verkställande direktör med yrkande om ersättning för en skada som drabbat bolaget.

Enligt 15 kap. 1 § aktiebolagslagen skall bl.a. verkställande direktör, som vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget, ersätta skadan. Vid avgörandet av om oaktsamhet föreligger blir i första hand reglerna i aktiebolagslagen och bolagsordningen att beakta. Det har inte påståtts att H.L. åsidosatt några sådana regler. Även om sådana regler inte åsidosatts kan skadeståndsansvar gentemot bolaget tänkas föreligga, nämligen om den verkställande direktören inte iakttagit den omsorg som krävs av en syssloman eller uppdragstagare i allmänhet. Allmänna skadeståndsrättsliga principer blir därvid tillämpliga vid bedömningen av uppsåt och oaktsamhet samt orsakssamband mellan handling och skada.

Vad som lagts H.L. till last är alltså främst att hon lät de tre berörda arbetstagarna avsluta sina anställningar utan att iaktta uppsägningstid. H.L. har uppgivit att hon försökte övertala de tre att stanna kvar i anställningarna men att hon sedan medgav att de lämnade sina anställningar utan att iaktta uppsägningstid. Enligt henne hade det även tidigare förekommit att sådana arbetstagare som ville sluta för att övergå till konkurrerande verksamhet fick göra det utan att iaktta uppsägningstid. Detta har inte motsagts av MacMeckarna som dock framhållit att det i detta fall var "i princip hela MacMeckarnas säljkår" som lämnade sina anställningar.

Mot bakgrund av vad som tidigare förekommit kan H.L:s handlande i viss mån framstå som förklarligt. Det kan dock finnas anledning att rikta kritik mot H.L. för hennes åtgärd att låta de berörda sluta utan iakttagande av uppsägningstid eftersom det var flera och inte bara någon enstaka arbetstagare som ville sluta. Det framstår också som anmärkningsvärt att hon inte informerade C.M. innan hon gjorde detta utan först efteråt.

En förutsättning för att skadeståndsskyldighet skall inträda är att det föreligger ett orsakssamband mellan H.L:s handlande den 3 april 1995 och den skada som MacMeckarna anser sig ha drabbats av och yrkar ersättning för. MacMeckarna har gjort gällande att de gick miste om de kurser som länsarbetsnämnden tilldelade den konkurrerande verksamheten, Teknik i Media, och på grund härav drabbats av skada motsvarande den vinst som MacMeckarna skulle ha gjort på dessa kurser.

MacMeckarna har gjort gällande följande av betydelse i detta sammanhang. Att H.L. lät R.B., M.Å. och M.F:s sluta utan iakttagande av uppsägningstid gjorde att Teknik i Media kunde etableras. Om hon inte gjort detta, hade Teknik i Media inte kunnat lämna ett anbud eftersom ett konkurrensförbud under pågående anställning åvilade de tre enligt deras anställningsavtal. Om de tre trots det hade lämnat ett anbud hade de kunnat bli skadeståndsskyldiga gentemot MacMeckarna och länsarbetsnämnden skulle inte ha ansett deras agerande som seriöst.

H.L. har i denna del anfört bl.a. följande. Någon skada föreligger inte. Någon adekvat kausalitet mellan påstådda handlingar och påstådd skada föreligger inte heller. En vägran att medge de tre berörda arbetstagarna att sluta utan iakttagande av uppsägningstid hade inte förhindrat dem eller Teknik i Media att lämna anbud till länsarbetsnämnden. Teknik i Media var inte beroende av att ha en färdig organisation redan då anbud lämnades till länsarbetsnämnden utan först senare då kurserna skulle genomföras och då hade de tre berörda arbetstagarnas uppsägningstider om en månad redan löpt ut. Det är inte säkert att MacMeckarna skulle ha fått utbildningsuppdragen från länsarbetsnämnden om Teknik i Media inte deltagit anbudstävlan. MacMeckarna entledigade H.L. så att hon var oförhindrad att i vart fall från den 10 april 1995 lämna anbud.

H.L:s inställning är sålunda bl.a. att skadeståndsskyldighet inte föreligger därför att adekvat kausalitet inte föreligger mellan hennes åtgärd att låta de tre arbetstagarna sluta utan iakttagande av uppsägningstid och den påstådda skadan, som uppkom genom att länsarbetsnämnden beslutade att ge vissa uppdrag till Teknik i Media i stället för till MacMeckarna. Vid bedömningen i denna del finns det enligt arbetsdomstolens mening skäl att särskilt beakta följande. Av utredningen får anses framgå att de tre berörda arbetstagarna var fast beslutna att lämna sina anställningar hos MacMeckarna och det finns inte någon anledning att anta att de inte skulle lämnat dem även om de måst iaktta uppsägningstid. Det är ostridigt att de hade en uppsägningstid om endast en månad och att deras anställningsavtal inte innehöll någon konkurrensklausul som kunde hindra dem från att efter anställningarnas upphörande delta i Teknik i Medias verksamhet. Det skulle alltså, även om H.L. inte låtit dem lämna anställningarna utan iakttagande av uppsägningstid, inte dröja mer än en månad innan det stod dem fritt att delta i med MacMeckarna konkurrerande verksamhet. Under den tiden hade Teknik i Media enligt vad utredningen visar inte behov av en färdig organisation, där de tre berörda ingick. Samtidigt kan konstateras att MacMeckarna tillät H.L. att lämna sin anställning den 10 april 1995 utan iakttagande av uppsägningstid. Hon måste enligt vad utredningen visar betraktas som en nyckelperson när det gällde Teknik i Medias möjligheter att utarbeta och till länsarbetsnämnden lämna ett anbud på kurser. Övervägande skäl talar mot denna bakgrund enligt arbetsdomstolens mening för att Teknik i Media skulle kunna ha lämnat ett anbud och fått detta antaget av länsarbetsnämnden, även om H.L. hade krävt av de tre att de skulle iaktta uppsägningstid. Slutsatsen av det nu anförda blir att det inte föreligger något sådant samband mellan H.L:s åtgärd att låta de tre sluta sina anställningar utan iakttagande av uppsägningstid och den uppgivna skadan att den åtgärden kan medföra skadeståndsansvar.

MacMeckarna har också anfört att H.L:s åtgärd att godta de klausuler som innefattade en begränsning av möjligheterna att föra skadeståndstalan försvårat för MacMeckarna att rikta juridiskt hållbara krav mot de tre som hon lät sluta på grund av den konkurrerande verksamhet som de i strid mot anställningsavtalen planerat under anställningen.

Vid bedömningen i denna del måste följande beaktas. Beträffande en av de tre arbetstagarna finns ingen inskränkning av möjligheterna att föra en skadeståndstalan. Ändå har MacMeckarna såvitt framkommit inte försökt att utkräva skadestånd av den arbetstagaren. Utredningen ger inte heller något klart belägg för att någon av de tre berörda arbetstagarna under den tid deras anställningar bestod förfarit så att de ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot MacMeckarna. Dessa omständigheter leder till bedömningen att H.L:s handlande i denna del inte visats ha lett till någon skada men möjligen en risk för skada. Vad MacMeckarna anfört i detta sammanhang kan därför enligt arbetsdomstolens mening inte medföra något skadeståndsansvar för H.L.

Sammanfattningsvis finner arbetsdomstolen att MackMeckarnas ändringsyrkande skall avslås.

Rättegångskostnader m.m.

Arbetsdomstolen finner när det gäller rättegångskostnaderna i arbetsdomstolen inte skäl att frångå huvudregeln om tappande parts skyldighet att ersätta motparten för dennes rättegångskostnad. MacMeckarna skall därmed utge ersättning för H.L:s rättshjälpskostnad och rättegångskostnad i arbetsdomstolen i den mån kostnaderna varit skäligen påkallade för tillvaratagande av hennes rätt.

M.E. har fordrat ersättningen enligt rättshjälpslagen för bl.a. utlägg avseende arvode till advokaten, f.d. hovrättsrådet, I.P. för konsultation i anledning av handläggningen inför arbetsdomstolen med 1 000 kr samt hemställt att ersättning enligt rättshjälplagen även skall utgå för advokat K.S:s arbete före och i samband med huvudförhandlingen i arbetsdomstolen, tidsspillan och utlägg med sammanlagt 32 125 kr.

Rättshjälpslagen (1972:429) skall tillämpas då H.L. beviljades allmän rättshjälp före den 1 december 1997. Skäl för att anlita särskild rådgivning inför förhandlingen i arbetsdomstolen angående bevisfrågor kan inte anses ha förelegat. Det har inte heller anförts något som kan medföra att ersättning för K.S:s medverkan skall utgå enligt rättshjälpslagen.

H.L. har fordrat ersättning av MacMeckarna för sådana kostnader som inte ersätts enligt rättshjälpslagen. Yrkandet avser dels 10 859 kr, varav 10 000 kr för förlorad arbetsinkomst, 705 kr (825 kr - 120 kr som utgått från rättshjälpen) i traktamente och 154 kr (250 kr - 96 kr som utgått från rättshjälpen) i bilersättning, dels ersättning för K.S:s medverkan.

H.L. har enligt 18 kap. 8 § rättegångsbalken rätt till ersättning för arbete och tidsspillan i anledning av rättegången. MacMeckarna har överlämnat till domstolen att avgöra skäligheten av yrkad ersättning i den delen. H.L. har inte lämnat någon uppgift om vilken tid hon ägnat målet utöver tiden för huvudförhandlingen i arbetsdomstolen, två dagar. Hon får anses skäligen tillgodosedd med 3 000 kr i denna del. Mot H.L:s yrkande om traktamente och bilersättning utöver vad hon tillerkänns enligt rättshjälpslagen har MacMeckarna inte gjort någon invändning och hon bör tillerkännas dessa ersättningar.

Det har inte framkommit något som talar för att K.S:s medverkan varit skäligen påkallad för att tillvarata H.L:s rätt. MacMeckarna kan därför inte förpliktas ersätta kostnaden för denna.

Domslut

Domslut

Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut.

M.E:s ersättning enligt rättshjälpslagen fastställs till sextiofemtusenniohundrasexton (65 916) kr varav 49 968 kr för arbete, 9 500 kr för tidsspillan och 6 448 kr för utlägg.

MacMeckarna Sverige Aktiebolag skall ersätta H.L:s rättshjälpskostnader i arbetsdomstolen med sjuttioentusenåttionio (71 089) kr.

MacMeckarna Sverige Aktiebolag skall utge ersättning till H.L. för rättegångskostnader i arbetsdomstolen med tretusenåttahundrafemtionio (3 859) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1998-09-02, målnummer B-56-1997

Ledamöter: Hans Tocklin, Erik Lempert, Palle Landin, Ulf E. Nilsson, Ola Bengtson, Staffan Holmertz och Bo Hjern (f.d. verkställande direktören i Sveriges Läkarförbund; tillfällig ersättare). Enhälligt.

Sekreterare: Anna Middelman

BILAGA

Tingsrättens dom (ledamöter: Thomas Främby, Margareta Linde-Malmberg och Helen Voelkerling

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

MacMeckarna i Malmö AB (MacMeckarna) bedrev tidigare uppdragsutbildning inom dataområdet. Bolaget ingick i en koncern bildad 1987 av C.M., vilken ägde samtliga aktier i koncernens bolag. Utöver MacMeckarna fanns inom koncernen bolag etablerade på ett flertal orter i Sverige. H.L. anställdes i MacMeckarna 1989 och våren 1993 utsågs hon till verkställande direktör för bolaget. På morgonen måndagen den 3 april 1995 uppsökte tre av MacMeckarnas säljare, R.B., M.F:s och M.Å., H.L. och begärde att omedelbart få sluta sina anställningar. H.L. bekräftade omgående säljarnas uppsägningar. Sedan hon gjort detta kontaktade hon per telefon C.M. och berättade vad som hänt. När C.M. en stund senare anlände till MacMeckarnas kontor sade H.L. själv upp sig med begäran om att få lämna sin anställning utan iakttagande av lagstadgad uppsägningstid. Efter det att H.L. först framlagt ett avtalsutkast som reglerade hennes anställnings upphörande, undertecknade parterna den 10 april ett avtal härom, se bilaga 1. - Länsarbetsnämnden i Malmöhus län (Länsarbetsnämnden) infordrade under våren 1995 anbud på ett större antal utbildningar inom dataområdet avseende perioden den 1 juli 1995 t o m den 31 december 1996. Anbudstiden utgick den 20 april 1995. Inom den föreskrivna tiden avgavs anbud av MacMeckarna, Folkuniversitetet, AMU Hadar, Östra Grevie Folkhögskola samt bolaget Teknik i Media Syd AB (Teknik i Media), vars styrelse bestod av tidigare nämnda R.B., M.F:s och M.Å. samt H.L. och en man vid namn S.J. Efter anbudstidens utgång underrättade Länsarbetsnämnden anbudsgivarna om att de medel nämnden tilldelats för utbildning uppgick till lägre belopp än vad som beräknats vid anbudsinfordran varför anbudsgivarna bereddes möjligheten att anpassa lämnade anbud till den snävare budgetramen. I slutet av juni 1995 fattade Länsarbetsnämnden ett första beslut om tilldelning av kurser, varvid Teknik i Media erhöll två kurser, MacMeckarna en och Folkuniversitetet en. Inom ramen för samma anbudsinfordran erhöll Teknik i Media sedan ytterligare sex kurser. I ansökan om stämning på H.L. gjorde MacMeckarna gällande att hon brutit mot den lojalitetsplikt som en verkställande direktör har och yrkade förpliktande för henne att betala skadestånd med 1 800 000 kr jämte ränta på beloppet från den 13 oktober 1995 tills full betalning skedde. Bolaget yrkade vidare att bli förbehållet rätten att i senare rättegång framställa ytterligare krav mot H.L. grundade på aktiebolagslagen. Den 10 juli 1996 försattes MacMeckarna i konkurs. Konkursförvaltaren meddelade att han inte avsåg att överta MacMeckarnas talan. MacMeckarnas fordran har därefter övertagits av Track I AB, vilket bolag senare ändrat firma till MacMeckarna Sverige AB. Vid huvudförhandling i målet har MacMeckarna Sverige AB frånfallit yrkandet om förbehåll att i senare rättegång framställa ytterligare krav samt justerat yrkat kapitalbelopp på sätt framgår nedan.

YRKANDEN M M

MacMeckarna Sverige AB har - såsom bolaget slutligen bestämt sin talan - yrkat att H.L. skall förpliktas att till bolaget betala 2 708 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 1 800 000 kr fr o m den 13 oktober 1995 och på 908 000 kr från den 6 februari 1997, allt tills full betalning sker.

H.L. har bestritt käromålet men vitsordat yrkad ränta såsom skälig i och för sig.

Vardera parten har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

UTVECKLING AV TALAN

MacMeckarna Sverige AB har till utveckling av och som grund för käromålet anfört: MacMeckarna började bedriva kurser för Länsarbetsnämnden 1991. Länsarbetsnämnden var MacMeckarnas största uppdragsgivare. Räkenskapsåret den 1 maj 1994 - 30 april 1995 uppgick det sammanlagda ordervärdet på uppdrag lämnade av Länsarbetsnämnden till MacMeckarna till åtminstone 14 miljoner kr, vilket utgjorde cirka 75 procent av bolagets omsättning för räkenskapsåret. Sedan mitten av 1993 ansvarade H.L. ensam för MacMeckarnas kontakter med Länsarbetsnämnden. Den 7 mars 1995 infordrade Länsarbetsnämnden anbud avseende utbildningar inom dataområdet för perioden den 1 juli 1995 t o m den 31 december 1996. Att Länsarbetsnämnden skulle komma med en anbudsförfrågan hade dock H.L. genom sina kontakter med vid Länsarbetsnämnden anställde A.H. fått veta redan före den 7 mars. MacMeckarnas arbete med anbudet påbörjades i början av mars 1995. Arbetet sköttes av H.L. och var i början av april ganska långt kommet. R.B., M.Å. och M.F:s utgjorde i princip hela MacMeckarnas säljkår. De hade alla en lagstadgad uppsägningstid om en månad. R.B:s, M.Å:s och M.F:s uppsägningar gjordes på samma sätt och de uppsägningshandlingar H.L. undertecknade hade i stort sett samma lydelse. När C.M. den 3 april 1995 anlände till kontoret gav H.L. honom R.B.s, M.Å:s och M.F:s uppsägningshandlingar samt lämnade över en egen uppsägningshandling och bad att få sluta utan uppsägningstid. Dagen därpå lade H.L. fram ett avtalsutkast som slutligen skulle reglera hennes anställnings upphörande. Utkastet, vilket innebar att parternas ekonomiska och arbetsrättsliga mellanhavande skulle vara slutligt reglerat så snart anställningen upphört och H.L. erhållit sin slutlön och den semesterersättning hon var berättigad till, ville C.M. emellertid inte acceptera utan överlämnade åt MacMeckarnas styrelse att bestämma om det skulle undertecknas. Sedan MacMeckarna kommit fram till att utkastet inte kunde accepteras utan vissa ändringar träffade parterna den 10 april 1995 avtalet enligt bilaga 1, varvid H.L:s anställning kom att upphöra samma dag. Den 11 april förvärvade H.L., R.B., M.Å., M.F:s samt MacMeckarkoncernens ekonomichef S.J. aktierna i bolaget Teknik i Media med 20 procent vardera. Teknik i Media ägnar sig åt samma typ av verksamhet som MacMeckarna. Efter det att H.L. slutat sin anställning hos MacMeckarna fick bolaget klart för sig den nya bolagsbildningen i Teknik i Media och att detta bolag avsåg att lämna anbud till Länsarbetsnämnden. MacMeckarna fick även klart för sig att H.L. när hon beviljade R.B:s, M.Å:s och M.F:s uppsägningar känt till att dessa en längre tid planerat verksamheten i Teknik i Media samt att hon själv skulle delta i verksamheten och att detta bestämts före den 3 april 1995. Enligt uppgift som lämnades från Teknik i Medias ägare till personer anställda i MacMeckarna var vidare ett avtal med Länsarbetsnämnden en förutsättning för att Teknik i Media skulle kunna etableras och att H.L. skulle lämna sin anställning hos MacMeckarna. Vid kontakt med Länsarbetsnämnden fick MacMeckarna även klart för sig att negativa, oriktiga uppgifter lämnats till Länsarbetsnämnden dels angående att för stora uttag gjorts i MacMeckarnas verksamhet, vilket underförstått innebar att MacMeckarna debiterade oskäliga belopp, dels att den fastighet bolaget förvärvat var olämplig för den kommande verksamheten. H.L. hade innan hon slutade en längre tid uttryckt kritik mot fastighetsförvärvet. Avtal om de kurser Teknik i Media erhöll till följd av anbudsinfordran av den 20 april 1995 tecknades den 26-27 juni 1995, den 22 och 29 september 1995 samt den 17 juni 1996, varvid det sista avtalstillfället avsåg fyra kurser. Det sammanlagda ordervärdet för dessa kurser uppgick till 8 074 424 kr. Ordervärdet för den kurs Folkuniversitetet erhöll, och som avsåg Helsingborg, uppgick till 1 960 000 kr medan ordervärdet för MacMeckarnas kurs uppgick till 1 405 755 kr, alla belopp exklusive mervärdesskatt.

MacMeckarna Sverige AB:s grunder för sin talan är följande: När H.L., i egenskap av verkställande direktör, den 3 april 1995 beviljade R.B:s, M.Å:s och M.F:s omedelbara uppsägningar var hon medveten om att beviljandet av dem var en förutsättning för att den konkurrerande verksamheten skulle kunna etableras samt att ju tidigare uppgifterna om den konkurrerande verksamheten kom till MacMeckarnas kännedom desto svårare skulle det bli att etablera den nya verksamheten. Av samma skäl var det viktigt för H.L. att hennes egen anställning upphörde så snabbt som möjligt. Enligt grunderna för 8 kap 6 § aktiebolagslagen är en verkställande direktör skyldig att i sitt handlande för bolaget främja dess intressen. Genom att under tiden som verkställande direktör

1) själv delta i planerandet av med MacMeckarna konkurrerande verksamhet,

2) inte underrätta MacMeckarnas styrelse om att sådan verksamhet planerades av i bolaget anställda personer,

3) medveten om den tilltänkta planerade verksamheten tillåta R.B., M.F:s och M.Å. att lämna sina anställningar i MacMeckarna utan att iaktta lagstadgad uppsägningstid om en månad respektive att genom ansvarsfriskrivning försvåra för MacMeckarna att rikta juridiskt hållbara krav mot dessa p g a den konkurrerande verksamheten som de i strid mot anställningsavtalen planerat under pågående anställning samt

4) till Länsarbetsnämnden lämna negativa och oriktiga uppgifter om förhållandena i MacMeckarna trots att hon vad gällde berörda förhållanden inte hade anledning att lämna uppgifter överhuvudtaget och kände till eller hade bort känna till att de inte var korrekta och till skada för bolaget,

har H.L. brutit mot sin lojalitetsplikt. Jämlikt 15 kap 1 § aktiebolagslagen skall bl a verkställande direktör som "vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget" ersätta skadan. H.L:s handlande har varit till skada för MacMeckarna. Redan hennes agerande i enlighet med punkten 3 åsamkade ensamt MacMeckarna ekonomisk skada svarande mot yrkat belopp. Det faktum att H.L. beviljade R.B., M.Å. och M.F:s att sluta utan uppsägningstid gjorde att Teknik i Media kunde etableras, vilket medförde att MacMeckarna gick miste om de av Länsarbetsnämndens kurser som tilldelades Teknik i Media. På grund härav drabbades MacMeckarna av skada motsvarande den vinst som skulle kommit bolaget tillgodo av kurserna. Under de tre år som föregick anbudsförfarandet av den 20 april 1995 hade MacMeckarna monopol på att hålla kurser inom Länsarbetsnämndens område. Räkenskapsåret den 1 maj 1994 - 30 april 1995 uppgick som tidigare angivits det sammanlagda ordervärdet av de uppdrag MacMeckarna erhöll från Länsarbetsnämnden till 14 miljoner kr. Vid den upphandling som skedde till den 20 april 1995 lämnades elva uppdrag, varav åtta tillföll Teknik i Media, två Folkuniversitetet och en MacMeckarna. Av dem som erhöll uppdrag var det endast Folkuniversitetet som hade kontor i Helsingborg och de kurser universitetet erhöll avsåg denna stad. För det fall Teknik i Media inte hade lämnat anbud hade MacMeckarna erhållit alla de åtta kurser som tillföll Teknik i Media. Någon omständighet som talar emot detta finns inte eftersom hela det kunskapskoncept Teknik i Media erbjöd var MacMeckarnas. Om H.L. inte hade beviljat R.B:s, M.Å:s och M.F:s uppsägningar hade Teknik i Media inte kunnat avge ett anbud eftersom ett konkurrensförbud åvilade R.B. m fl till följd av praxis och deras anställningsavtal med MacMeckarna. Hade R.B., M.F:s och M.Å. trots detta lämnat anbud till Länsarbetsnämnden hade de kunnat bli skadeståndsskyldiga mot MacMeckarna och Länsarbetsnämnden skulle inte ha ansett deras agerande som seriöst. Om H.L. hade fullgjort sin informationsplikt gentemot MacMeckarnas styrelse hade bolaget kunnat vidta åtgärder så att Teknik i Media inte hade kunnat avge något trovärdigt anbud. Beträffande de två första uppdragen, vars ordersumma uppgick till 2 miljoner kr, hade dessa för MacMeckarna inneburit ett täckningsbidrag om 90 procent av ordersumman, d v s 1, 8 miljoner kronor. Den höga nettointäkten förklaras av att MacMeckarna med tanke på det tidigare samarbetet med Länsarbetsnämnden utgick från att bolaget skulle erhålla kurser i samma omfattning som föregående år och att organisationen dimensionerades därefter. Den personella kapacitet som avsatts kunde inte nyttjas för annan intäktsgivande verksamhet. Bolaget tvingades således trots de uteblivna uppdragen bära samtliga de kostnader som skulle ha uppkommit om de två uppdragen tilldelats bolaget, exklusive andra direkt kursrelaterade kostnader än kostnaden för lärare. Kostnaderna som bolaget "sluppit" uppgår till högst tio procent av ordervärdet för de två uppdragen. Beträffande de övriga sex kurserna som bolaget gått miste om inskränker den förlorade nettointäkten sig till den normala vinsten på uppdrag av förevarande slag, vilken uppgår till lägst 15 procent av ordervärdet. MacMeckarna kunde inte bära den stora nedgång i omsättning som förlusten av Länsarbetsnämnden som kund innebar och i juli 1996 försattes bolaget i konkurs på egen begäran. MacMeckarnas inkråm förvärvades av Track I AB och bolagets verksamhet drivs nu i rekonstruerad form av MacMeckarna Sverige AB. - Enligt det avtal som parterna ingick för att reglera upphörandet av H.L:s uppsägning kunde skadeståndsansvar för H.L:s i hennes egenskap av verkställande direktör och styrelsesuppleant komma i fråga endast för den händelse bolagets revisor inte tillstyrkte ansvarsfrihet för henne i nu nämnda egenskaper eller hon övertygades om brott, begånget i tjänsten. Om bolagets revisor tillstyrkte ansvarsfrihet, kunde hon inte bli ersättningsansvarig för annat än brottslig gärning. MacMeckarnas revisor varken tillstyrkte eller avstyrkte ansvarsfrihet för H.L. Någon friskrivning som hindrar MacMeckarna att kräva skadestånd av H.L. finns således inte, varför förutsättningarna för MacMeckarna att föra talan mot henne är uppfyllda.

H.L. har som grund för och till utveckling av svaromålet anfört: När H.L. anställdes av MacMeckarna 1989 anställdes hon såsom projektledare. Under sin anställning anförtroddes hon successivt ett visst personalansvar. När hon våren 1993 av MacMeckarnas ägare C.M. utsågs till verkställande direktör upprättades inget nytt anställningsavtal och någon uppsägningstid diskuterades inte. I sin befattning hade hon ett uttalat intäkts- och personalansvar. Någon möjlighet att påverka MacMeckarnas kostnader hade hon emellertid inte eftersom alla inköp och investeringar, all administration och övrig ekonomisk förvaltning sköttes av ett systerbolag till MacMeckarna, Megafonds. Efter det att C.M. i början av hennes tid som verkställande direktör skällt ut henne och sagt att hon inte fick fatta några "dumma" inköpsbeslut, attesterade hon fakturor endast på order av C.M. eller efter godkännande av honom. Som verkställande direktör uppbar H.L. en lön om 28 000 kr per månad och hade inte någon del i MacMeckarnas vinstdelningssystem. Detta kan jämföras med MacMeckarnas säljare som hade en månadslön om 25 000 kr och därjämte del i MacMeckarnas vinstdelningssystem. Under början av 1995 bredde ett allmänt missnöje ut sig bland MacMeckarnas personal. H.L. kände till detta men hade liten möjlighet att påverka sin situation. Reellt var det så att MacMeckarna styrdes av C.M. och M.S. För att ventilera de problem som fanns inom bolaget höll MacMeckarna i februari 1995 en konferens i Ystad. Vid konferensen framkom att de anställda var missnöjda bl a med att C.M. favoriserade vissa personer, att M.S hade för stort inflytande samt att information undanhölls av C.M. och M.S. I början av 1995 pågick också en maktkamp om posten som verkställande direktör i MacMeckarna. M.S, M.F., som var verkställande direktör i ett systerbolag i Stockholm till MacMeckarna, och R.B. aspirerade alla på posten som verkställande direktör och en öppen och klar osämja rådde mellan H.L. å ena sidan och C.M. och M.S å den andra. H.L. var frispråkig och hade öppet kritiserat köpet av den fastighet som var på förslag. I början av mars 1995 var de anställda tillsammans med några arkitekter på en visning av fastigheten. Samtliga de anställda som närvarade var mycket kritiska till fastigheten, bl a framfördes åsikter om att den inte var ändamålsenlig och inte ekonomiskt bärkraftig. Speciellt M.F:s var kritisk och bad att få tala med C.M. för att framföra sina åsikter. M.F:ss och C.M.s samtal slutade med att C.M. blev "vansinnig" och kastade saker efter M.F:s. C.M. bad dock senare om ursäkt och skickade ett e-mail till M.F:s. R.B. och M.Å. tillhörde dem som var missnöjda och i början av 1995 diskuterade de att starta en egen verksamhet. J.J. tillfrågades om han var intresserad av att delta i verksamheten men uppgav att han var inte intresserad. I mitten av mars 1995 bestämde R.B., M.Å. och M.F:s att de om C.M. och M.S beslöt att förvärva den aktuella fastigheten skulle säga upp sina anställningar och starta egen verksamhet. Hur deras framtida verksamhet skulle se ut var de då inte säkra på men det var tänkt att den skulle inrikta sig mot den grafiska branschen. Om verksamheten skulle drivas i form av ett gemensamt bolag eller om de skulle starta var sitt bolag, var inte bestämt. S.J. vidtalades och lovade att sköta verksamhetens ekonomi så snart hans uppdrag hos MacMeckarna löpt ut. Efter det att C.M. och M.S den 31 mars 1995 slutfört förvärvet av den kritiserade fastigheten beslöt R.B., M.Å. och M.F:s under lördagen och söndagen den 1-2 april att säga upp sina anställningar. Den 2 april samtalade H.L. med M.F., varvid hon uppgav att hon funderade på att sluta hos MacMeckarna. Hon sade dock inte när hon skulle säga upp sig eftersom det då inte vara bestämt. Morgonen den 3 april 1995 tog M.Å., R.B. och M.F:s kontakt med henne och delgav henne deras respektive i förväg upprättade uppsägningar. I samband härmed uppgav de att de skulle starta egen verksamhet och att de därför ville lämna sina anställningar med omedelbar verkan. Förutom M.Å. hade inte någon av de tre säljarna tidigare gjort några antydningar om att de skulle säga upp sig och hon blev således överraskad. Eftersom R.B., M.Å. och M.F:s berättade att de skulle starta konkurrerande verksamhet gjorde hon bedömningen att det skulle vara för MacMeckarnas bästa att de lämnade sina anställningar med omedelbar verkan. Hon hade tidigare som verkställande direktör självständigt nyanställt och beviljat uppsägningar. Hon hade tidigare också godkänt uppsägningar och låtit anställda lämna sina befattningar med omedelbar verkan. Såvitt hon känner till har detta också hänt efter det att hon lämnade sin anställning. H.L. fick själv lämna sin anställning med omedelbar verkan. Efter det att hon delgivits och godkänt nyssnämnda uppsägningar ägnade hon sin tid åt att fundera ut på vilket sätt och med vilka personer de tre säljarna skulle ersättas. Hon ringde därefter C.M. som lovade att komma till MacMeckarnas kontor vid lunchtid. När han något försenad kom dit var han mycket arg på och otrevlig mot henne. Han gav henne skulden för att de tre säljarna hade sagt upp sig. På grund av den osämja som sedan tidigare rådde mellan henne och C.M. samt den misstro hon hade mot fastighetsförvärvet kände hon att C.M:s uppträdande definitivt tog död på hennes motivation att arbeta kvar inom MacMeckarna. Då hon dessutom hade befogade misstankar om att det skulle ske en omorganisation och att hon skulle ersättas av M.S. eller M.F. valde hon att säga upp sig med omedelbar verkan. C.M. bad henne att genast gå hem. När hon kom hem på eftermiddagen kontaktade hon M.Å. för att få information om samt anmäla intresse för att bli anställd i deras kommande verksamhet. M.Å. tyckte att det lät intressant att ha henne med eftersom hon kunde passa in i deras verksamhetsstruktur och då hon sedan tidigare hade kontakter i den grafiska branschen. Morgonen den 4 april 1995 återkom hon till MacMeckarna. C.M. uppgav att han och M.S. hade bestämt sig för att godta uppsägningen. De bad emellertid henne att hon skulle medverka vid ett sedan tidigare planerat uttag av kurs fredagen den 7 april 1995. Hon godtog detta, varefter hon ombads att lämna arbetsplatsen och förbjöds att komma tillbaka förutom vid medverkan av det nyssnämnda uttaget. Den 3 april 1995 hade hon kontaktat advokat och därvid erhållit ett avtalsutkast som slutligt skulle reglera anställningens upphörande. För att befästa nyss nämnda överenskommelse bad hon därför C.M. att underteckna avtalet. Han ville emellertid först låta sin egen advokat C.S. granska avtalet. När hon kom hem på förmiddagen den 4 april kontaktade hon åter M.Å. och diskuterade en eventuell anställning. Diskussionerna ledde dock inte till någon definitiv anställning, utan båda var överens om att de skulle träffas söndagen den 9 april. Den 4 april kontaktade hon även A.H. på Länsarbetsnämnden för att meddela att hon sagt upp sig samt informera om att hon skulle ställa upp vid uttaget den 7 april. Lördagen den 8 april fick hon besök av C.M. som försökte övertala henne att återvända till MacMeckarna, något hon dock inte var intresserad av. Samma dag inbjöd C.M. R.B., M.Å. och M.F:s till ett möte. C.M. uppgav för dessa att hon skulle stanna kvar i MacMeckarna. När C.M. inte kunde svara på R.B:s och de andras frågor om vart vinsten i MacMeckarna tog vägen samt vilken roll M.S. skulle ha i bolaget svarade de nej på C.M:s fråga om de ville återvända till MacMeckarna. Söndagen den 9 april träffades sedan H.L., M.Å., R.B., M.F:s och S.J. för att närmare diskutera hennes eventuella medverkan i den nya verksamheten samt den nya verksamhetens inriktning. Det bestämdes att S.J. skulle förvärva ett aktiebolag hos Svenska Standardbolag, vilket gjordes den 10 april. Handlingarna rörande förvärvet erhölls och undertecknades dagen därpå. Den 10 april gjorde M.F. och M.S. ett nytt försök att få H.L. att återvända till arbetet som verkställande direktör. När hon även denna gång avböjde erbjudandet framlades för henne det avtal hon överlämnat till dem den 4 april med en modifierad version av punkten tre. Avtalets nya formulering var gjord av MacMeckarnas advokat C.S. Hon fick uppfattningen att MacMeckarna ville förbehålla sig skadeståndsrätt för hennes felaktigheter i den löpande förvaltningen eller i arbetet i styrelsen och detta endast om revisorn avstyrkte ansvarsfrihet för henne. Avtalet undertecknades av parterna. Efter det att Teknik i Media bildats bestämde bolaget sig för att lämna anbud till Länsarbetsnämnden per den 20 april. Eftersom H.L. hade god kontakt med Länsarbetsnämnden åtog hon sig att kontakta A.H. och utforma ett anbud. Troligen den 11 april kontaktade hon därför A.H., informerade henne om det nya bolagets verksamhet och begärde att få anbudsförfrågan. Den 13 april kontaktade M.F. R.B., M.Å., M.F:s, H.L. samt S.J. och erbjöd dem delägarskap i MacMeckarna. I samband härmed uppgav han att M.S. skulle försvinna ur MacMeckarna. Efter att ha beaktat förslaget avböjde dock samtliga tillfrågade erbjudandet. Sedan tiden för ingivande av anbud till Länsarbetsnämnden gått ut beslutade Länsarbetsnämnden dels att omfattningen på anbudsgivningen skulle justeras då nämnden erhållit 30 procent mindre i anslag, dels att första upphandlingen endast skulle avse fyra kurser så att Länsarbetsnämnden därefter kunde göra en utvärdering. Beslutet om de första fyra kurserna fattades den 26 juni 1995 av Länsarbetsnämndens direktör efter föredragning av A.H. och hennes chef. Dagarna före beslutet gjordes en avstämning att de som inlämnat anbud uppfyllde vissa kriterier. Teknik i Media hade i maj och juni haft en hel del kunder och därigenom visat att bolaget uppfyllde de krav Länsarbetsnämnden ställde. H.L:s grunder för bestridandet är sammanfattningsvis följande.

A. Parterna har avtalat att samtliga mellanhavanden är slutligt reglerade och att MacMeckarna endast kan föra skadeståndstalan under förutsättning att MacMeckarnas revisor avstyrker ansvarsfrihet för henne. Innebörden av det skriftliga avtal som tecknats mellan parterna skall rätteligen vara denna. Eftersom revisorn inte avstyrkt ansvarsfrihet, kan MacMeckarnas skadeståndstalan inte bifallas. I vart fall skall avtalet jämkas enligt 36 § avtalslagen så att det får det innehållet att anspråk endast får framställas mot H.L. i det fall revisorn avstyrkt ansvarsfrihet.

B. H.L. bestrider att hon

1) deltagit i planerandet av konkurrerande verksamhet med MacMeckarna under den tid hon var verkställande direktör i MacMeckarna; varvid det påstås att hon skilts från befattningen som verkställande direktör den 3 april 1995,

2) känt till att av MacMeckarna anställda personer planerat konkurrerande verksamhet,

3) haft för avsikt att skada MacMeckarna genom att bevilja omedelbar uppsägning. Hon har tvärtom ansett denna åtgärd vara rimlig i en situation som denna och helt i enlighet med MacMeckarnas och arbetsmarknadens praxis. Hon har inte heller åsidosatt någon instruktion från MacMeckarna när uppsägningarna beviljades,

4) lämnat misskrediterande uppgifter om MacMeckarna

C. 15 kap 1 § aktiebolagslagen är inte tillämplig eftersom hon inte åsidosatt någon regel i aktiebolagslagen eller någon regel i övrigt gällande hennes uppdrag som verkställande direktör eftersom hon inte hade en verkställande direktörs fulla befogenheter. I verkligheten var hon personalchef och hade det ansvar en personalchef har.

D. Någon skada föreligger inte, i vart fall inte så stor som MacMeckarna gör gällande.

E. Någon adekvat kausalitet mellan påstådda handlingar och skadan föreligger inte eftersom

1) MacMeckarna i vilket fall som helst entledigade H.L. med omedelbar verkan den 3 april 1995, vilket möjliggjorde för henne att lämna anbud under tiden från den 3 april till den 20 april 1995. I vart fall var hon oförhindrad att göra detta under tiden från den 10 april till den 20 april 1995,

2) MacMeckarnas vägran att medge de tre anställda omedelbar uppsägning inte hade förhindrat dem eller Teknik i Media att lämna anbud,

3) det inte är säkert att MacMeckarna hade fått utbildningsuppdragen från Länsarbetsnämnden om Teknik i Media inte deltagit i anbudstävlan. Uppdragen hade lika gärna kunnat tillfalla någon annan anbudsgivare samt

4) det saknat betydelse för MacMeckarna om H.L. haft kännedom om den konkurrerande verksamheten eller underlåtit att avslöja denna för styrelsen såsom påstås. Styrelsen hade i alla fall inte kunnat göra någonting för att hindra Teknik i Media från att lämna anbud.

F. För det fall tingsrätten skulle finna H.L. skadeståndsskyldig skall skadeståndet jämkas,

1) dels enligt 15 kap 4 § aktiebolagslagen, med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storlek, H.L:s ekonomiska förmåga och MacMeckarnas behov av skadestånd,

2) dels på grund av medvållande från MacMeckarnas sida. MacMeckarna har genom sin styrelse och sina ägare framkallat ett utbrett missnöje bland sina anställda, vilket lett till att R.B., M.F:s och M.Å. slutat samt

3) dels på grund av att H.L. inte haft fulla verkställande direktörbefogenheter.

H. Förhållandena inom MacMeckarna utvecklades på ett sådant sätt att H.L. blivit befriad från lojalitetsplikten gentemot företaget redan en tid före hennes entledigande från befattningen som verkställande direktör. Situationen för henne var ohållbar, dels rådde stark osämja med C.M., dels hade hon en befogad misstanke om att hon inte längre skulle få stanna kvar som verkställande direktör.

DOMSKÄL

I målet har åberopats omfattande skriftlig bevisning. Bl a har av H.L. åberopats det avtalsförslag som hon framlade för MacMeckarna den 4 april 1995, det avtal som sedan undertecknades den 10 april 1995 samt MacMeckarnas förvaltarberättelse för räkenskapsåret 19940501-19950430.

C.M. och M.F. har hörts under sanningsförsäkran. De har därvid i huvudsak berättat i enlighet med vad MacMeckarna anfört sakframställningsvis. C.M. har därutöver förklarat att det av Teknik i Media lämnade anbudet i stort sett var identiskt med MacMeckarnas anbud samt att H.L. hade fulla befogenheter som verkställande direktör. M.F. har tillagt bl a att det inte fanns någon praxis hur uppsägningar skulle behandlas samt att det skulle vara svårt att framställa ett anbud på så kort tid som den mellan den 11 och den 20 april men att det skulle vara möjligt. M.F. har vidare redogjort för hur intäkterna för MacMeckarnas olika kurser procentuellt fördelat sig på olika kostnader.

H.L. har, hörd under sanningsförsäkran, i huvudsak berättat i överensstämmelse med vad hon anfört till utveckling av sin talan dock med bl a följande tillägg. Under tiden som verkställande direktör hade hon inte något anställningskontrakt. Vid ett flertal tillfällen bad hon C.M. att hon skulle få ett sådant men han verkade inte vilja underteckna något avtal. Med anledning härav var hon rädd att hon kunde få lämna sin anställning utan uppsägningstid. När hon fick veta att MacMeckarkoncernen köpt den fastighet hon var så kritisk till insåg hon att pengarna för repartioner m m troligen skulle få tas från MacMeckarna och hon blev orolig att bolaget skulle gå i konkurs. När R.B., M.Å. och M.F:s kom in till henne och sade upp sig försökte hon övertala dem att stanna kvar i MacMeckarna. Eftersom hon förstod den kritik de framförde mot MacMeckarnas fastighetsköp insåg hon dock att de bestämt sig. För att inte stämningen på kontoret skulle bli olidlig under den månad deras uppsägningstid varade, vilket C.M. sett till att den blivit, kom hon fram till att det var bäst för MacMeckarna att de tre säljarna fick sluta omedelbart. När hon kom tillbaka till MacMeckarna den 4 april gick hon och C.M. igenom det kommande anbudet till Länsarbetsnämnden. Då hon gick hem lämnade hon kvar förfrågningsunderlaget och berättade att underlaget till anbudet fanns i hennes dator på bolagets kontor.

Vittnesförhör har på MacMeckarna Sverige AB:s begäran hållits med M.S., M.E. och J.J. samt på H.L:s begäran med R.B., M.Å., M.F:s, S.J. och A.H.

M.S. har berättat att H.L. började arbeta med anbudet till Länsarbetsnämnden i januari eller februari 1995, att han, H.L. och C.M. i mars diskuterade vilken prisnivå MacMeckarnas anbud skulle ligga på samt att H.L. som verkställande direktör hade stora befogenheter både i MacMeckarna och för MacMeckarkoncernen men att hon saknade ansvar för lokaler och större inköp av inventarier.

M.E. och J.J., båda anställda på MacMeckarna i april 1995, har berättat hur de den 4 eller 5 april respektive den 1 april 1995 fick veta att R.B., M.F:s, M.Å., H.L. och S.J. skulle starta en konkurrerande verksamhet samt att de blev tillfrågade om de ville ta anställning i den nya verksamheten men avböjde.

R.B., M.Å., M.F:s har alla berättat att H.L. först i samband med att de sade upp sig fick veta att de skulle starta en konkurrerande verksamhet och att hon dessförinnan således inte deltagit i något planerande av verksamheten.

S.J. har berättat att han för H.L. endast rapporterade MacMeckarnas resultaträkning och att ekonomin för MacMeckarna i huvudsak sköttes av M.S och C.M. samt att Teknik i Media vid bokslutet sommaren 1996 hade en vinst på tre-fyra procent av omsättningen och att han varken i Teknik i Media eller i MacMeckarna sett ett täckningsbidrag om 90 procent.

A.H.har uppgivit bl a: De krav Länsarbetsnämnden ställde på anbuden var tämligen specificerade. Inte något av de anbud som lämnades skilde sig speciellt från de andra. Anbuden öppnades den 15-16 maj 1995. Vid denna tid var det fortfarande oklart vilken budget Länsarbetsnämnden skulle ha för det kommande året och först i juni utvärderades de ingivna anbuden. Huruvida MacMeckarna skulle ha fått alla de fyra första uppdragen om inte Teknik i Media funnits är svårt att säga. Med tanke på att H.L., som var den hos MacMeckarna Länsarbetsnämnden hade förtroende för, inte längre var kvar i bolaget hade dock troligen AMU Hadar fått något uppdrag. Några förhandsbesked till Teknik i Media att bolaget skulle tilldelas kurser gav hon inte och hade inte heller varit möjligt för henne att ge. Beträffande de kurser som Länsarbetsnämnden senare fattade beslut om hade med stor sannolikhet inte heller de tillfallit MacMeckarna även om Teknik i Media inte funnits. Hösten 1995 bröt nämligen MacMeckarna en muntlig överenskommelse med henne angående marknadsföring av vissa kurser. Trots att hon och M.F. kommit överens om att så inte fick ske, annonserade och skickade MacMeckarna ut information om sina kurser där det sades att kurserna var AMU-kurser. MacMeckarnas agerande var helt oacceptabelt och gjorde henne mycket missnöjd.

Tingsrättens bedömning

Av det avtal som parterna den 10 april 1995 undertecknade för att reglera H.L:s anställnings upphörande framgår att sedan MacMeckarna utbetalat den slutlön och semesterersättning H.L. var berättigad till, parternas samtliga mellanhavanden var slutligt reglerade med undantag för H.L:s ansvar som verkställande direktör och styrelsesuppleant. Beträffande H.L:s ersättningsansvar i den delen anges att detta kunde komma ifråga endast "för den händelse bolagets revisor inte tillstyrker ansvarsfrihet för henne i nu nämnda egenskaper eller hon övertygas om brott, begånget i tjänsten. Om bolagets revisor tillstyrker ansvarsfrihet, kan hon inte bli ersättningsskyldig för annat än brottslig gärning som nyss sagts".

I MacMeckarnas förvaltningsberättelse för räkenskapsåret 1994-05-01-1995-04-30 antecknade bolagets revisor Stefan Prahl följande "VD fram till 950403: H.L. synes såvitt bolaget hittills har kunnat utreda under anställningstiden ha deltagit i förberedelser av med bolaget konkurrerande verksamhet. Hon lär numera vara verksam i det konkurrerande bolaget som deltagit i anbudstävlan avseende bolagets största kund. L:s handlande har åsamkat bolaget skada. Bolaget överväger rättsliga åtgärder." Rörande frågan om ansvarsfrihet för H.L. angav S.P: "Mot bakgrund av eventuella rättsliga åtgärder mot avgående verkställande direktören har jag varken till- eller avstyrkt ansvarsfrihet för avgående verkställande direktören."

H.L. har som första grund för bestridandet åberopat att parterna träffat avtal om att ersättningsansvar för henne endast skulle kunna komma ifråga om MacMeckarnas revisor avstyrkte ansvarsfrihet för henne och att innebörden av det skriftliga avtalet rätteligen skall vara denna. MacMeckarna Sverige AB å sin sida har gjort gällande att bolaget eftersom dess revisor inte tillstyrkt ansvarsfrihet för H.L. är oförhindrat att föra talan mot H.L.

Den situation som uppstått, att MacMeckarnas revisor varken tillstyrkt eller avstyrkt ansvarsfrihet för H.L., har inte uttryckligen reglerats i parternas skriftliga avtal. H.L. har gjort gällande att hon då avtalet tecknades var av uppfattningen att innebörden av det var att ansvar endast kunde åläggas henne om MacMeckarnas revisor avstyrkte ansvarsfrihet för henne. Anledningen till att MacMeckarnas revisor intagit den ställning han gjort har varit uppgifter han fått av MacMeckarna om att bolaget eventuellt skulle vidta rättsliga åtgärder mot H.L. Att det såsom MacMeckarna anfört i denna situation skulle stå bolaget fritt att föra talan skulle innebära att bolaget rätteligen själv reglerade när bolaget skulle få föra talan mot H.L. En sådan tolkning av avtalet kan inte vara rimlig. Avtalstexten har författats av MacMeckarnas jurist. Eventuella oklarheter i avtalet bör gå ut över MacMeckarna. Det mellan parterna träffade avtalet får med anledning härav anses skola ha den innebörd H.L. påstått, det vill säga att ersättningsansvar kan ifrågakomma endast för den händelse revisorn avstyrkte ansvarsfrihet. Så skede ej. På grund av det anförda skall käromålet ogillas.

DOMSLUT

1. Käromålet ogillas

2. MacMeckarna Sverige Aktiebolag skall ersätta H.L. med tvåtusen (2 000) kr för rättegångskostnad jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker

3. Tingsrätten fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen åt M.E. med etthundrafemtioniotusentvåhundrafemtioen (159 251) kr, varav 154 616 kr avser arbete, 4 095 kr tidsspillan och 540 kr utlägg. Av beloppet utgör 31 850 kr mervärdesskatt

4. MacMeckarna Sverige Aktiebolag skall ersätta kostnaden för H.L:s rättshjälp med etthundrasextiotusentrehundrasextiosju (160 367) kr.

Bilaga 1

H.L., (personnummer, här uteslutet), har under de senaste sex åren varit knuten till MacMeckarna. Hon är sedan sju månader verkställande direktör i MacMeckarna i Malmö AB, 556357-0620. Sedan H.L. sagt upp anställningsavtalet, är parterna ense om att anställningen skall upphöra och har mot den bakgrunden träffande följande

A V T A L

1. H.L:s anställning skall upphöra med omedelbar verkan i och med undertecknande av detta avtal.

2. Slutlön och semesterersättning, avseende t o m sista anställningsdagen intjänad, ej utnyttjad semester, skall utgå enligt av bolaget hittills tillämpade regler, att utbetalas, med avdrag för preliminär skatt, vid anställningens upphörande.

3. Sedan bolaget fullgjort betalningsskyldigheten enligt punkten 2, är parternas samtliga mellanhavanden slutligt reglerade, med undantag för H.L:s ansvar som verkställande direktör och styrelsesuppleantskap. Ersättningsansvar i den delen för henne kan ifrågakomma endast för den händelse bolagets revisor inte tillstyrker ansvarsfrihet för henne i nu nämnda egenskaper eller hon övertygas om brott, begånget i tjänsten. Om bolagets revisor tillstyrker ansvarsfrihet, kan hon inte bli ersättningsansvarig för annat än brottslig gärning som nyss sagts.

Detta avtal har upprättats i två (2) exemplar, varav parterna tagit var sitt.

Malmö den 10 april 1995 Malmö den 10 april 1995

MACMECKARNA I MALMÖ AB

C.M. (H.L.)

H.L.