AD 1998 nr 121

Parter:

Statstjänstemannaförbundet; Uddevalla kommun; Kristianstads kommun

Nr 121

Statstjänstemannaförbundet

mot

Uddevalla kommun och Kristianstads kommun.

BAKGRUND

I början av 1970-talet beslutades bl.a. att Sverige skulle indelas i ett antal lantmäteridistrikt med en statlig fastighetsbildningsmyndighet i varje distrikt. Från och med den 1 januari 1972 kunde kommuner ansöka om och få tillstånd av Lantmäteriverket att överta ansvaret för fastighetsbildning och fastighetsregistrering i hela eller delar av kommunen.

Den 1 januari 1996 utökades kommunernas möjlighet att efter ansökan och tillstånd av regeringen få inrätta kommunala lantmäterimyndigheter. Som en följd härav har kommunerna numera rätt att under vissa förutsättningar överta fastighetsbildningsverksamhet och fastighetsregistreringsverksamhet inom hela kommunens geografiska område. Vissa förrättningar skall emellertid även fortsättningsvis handläggas av den statliga lantmäterimyndigheten i länet. Ett mindre antal kommuner gavs tillstånd att inrätta kommunala lantmäterimyndigheter från den 1 januari 1997. Ytterligare kommuner gavs tillstånd att inrätta lantmäterimyndigheter från den 1 januari 1998. Verksamhet har även i ett fåtal kommuner övergått från kommuner till statliga lantmäterimyndigheter. Lantmäteriverket är tillsynsmyndighet för den kommunala lantmäteriverksamheten.

Uddevalla och Kristianstads kommuner ansökte och beviljades av regeringen tillstånd att från och med den 1 januari 1998 få inrätta kommunala lantmäterimyndigheter. Båda kommunerna svarade redan tidigare för fastighetsbildningsverksamheten inom huvudsakligen Uddevalla respektive Kristianstads tätort. Regeringens beslut innebär att Uddevalla och Kristianstads kommuner sedan den 1 januari 1998 handlägger fastighetsbildningsärenden inom hela kommunområdet. Såväl Uddevalla som Kristianstads kommuner har numera även ansvar för hela kommunens fastighetsregistrering samt för myndighetsservice.

Uddevalla och Kristianstads kommuner är bundna av kollektivavtal med bl.a. Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund avseende det arbete som är aktuellt i målen.

Före den 1 januari 1998 hade Lantmäterimyndigheten i Göteborgs och Bohus län respektive i Skåne län hand om all lantmäteriverksamhet för kommunerna inom verksamhetsområdet, med undantag i vissa fall för huvudsakligen kommunernas centralorter. Vid de statliga lantmäterimyndigheterna har nyligen genomförts genomgripande organisationsförändringar.

Vid lantmäterimyndigheten i Göteborgs och Bohus län är U.K. anställd och vid lantmäterimyndigheten i Skåne län är M.S., T.L. och B.G. anställda.

I målen har tvist uppkommit mellan Statstjänstemannaförbundet (förbundet) och Uddevalla respektive Kristianstads kommuner. Förbundet anser att kommunerna med stöd av 6 b § anställningsskyddslagen varit skyldiga att överta U.K:s, M.S:s, T.L:s och B.G:s anställningsavtal per den 1 januari 1998. Kommunernas uppfattning är att någon sådan skyldighet inte förelegat. Om arbetsdomstolen skulle finna att kommunerna varit skyldiga att överta anställningsavtalen, är parterna ense om att kommunernas agerande skall jämställas med att kommunerna har avskedat arbetstagarna från deras anställningar i kommunerna.

Bestämmelsen i 6 b § anställningsskyddslagen har införts i svensk lagstiftning för att införliva EG-direktivet (77/187/EEG) om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller del av verksamheter (överlåtelsedirektivet). EG-domstolen har i sin rättstillämpning angivit att vissa kriterier skall ha särskild betydelse vid bedömningen av om övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet har skett.

Parterna har genomfört tvisteförhandlingar utan att kunna enas.

YRKANDEN M.M.

Förbundet har i mål nr A 39/98 yrkat att arbetsdomstolen skall förklara avskedandet av U.K. ogiltigt samt förplikta Uddevalla kommun att till U.K. utge allmänt skadestånd med 80 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 26 februari 1998 (dagen för delgivning av stämning) till dess betalning sker.

I mål nr A 43/98 har förbundet yrkat att arbetsdomstolen skall förklara avskedandena av M.S., T.L. och B.G. ogiltiga samt förplikta Kristianstads kommun att till envar av dem utge allmänt skadestånd med 80 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 26 februari 1998 (dagen för delgivning av stämning) till dess betalning sker.

Förbundet har förbehållit sig rätt att senare i ny rättegång för U.K:s, M.S:s, T.L:s och B.G:s räkning yrka ersättning för ekonomiskt skadestånd.

Uddevalla och Kristianstads kommuner har bestritt förbundets yrkanden i deras helhet. Kommunerna har vitsordat sättet att beräkna ränta som skäligt i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

PARTERNAS SAKFRAMSTÄLLNINGAR

Förbundet

Den 1 januari 1998 övergick fastighetsbildnings- och fastighetsregistreringsverksamhet från Lantmäterimyndigheten i Göteborgs och Bohus län respektive Skåne län till de kommunala lantmäterimyndigheterna i Uddevalla respektive Kristianstads kommuner.

Vid årsskiftet 1997/98 arbetade U.K. som mätningsingenjör vid Lantmäterimyndigheten i Göteborgs och Bohus län. Han svarade ensam för sin yrkesdel av fastighetsbildningsverksamheten avseende Uddevalla och Lysekils kommuner. Hans arbete avseende Uddevalla kommun motsvarade 95 procent av en heltidsanställning.

M.S. är utbildad karttekniker och har vidareutbildat sig till förrättningslantmätare. Vid årsskiftet 1997/98 ansvarade hon i princip för hela den del av Lantmäterimyndighetens i Skåne län verksamhet inom sitt yrkesområde som har övergått till Kristianstads kommun. Denna verksamhet upptog 100 procent av hennes arbetstid.

T.L. är mätningsingenjör vid Lantmäterimyndigheten i Skåne län. Han har en heltidsanställning, men har varit tjänstledig till 50 procent för arbete i en egen rörelse. På sin halvtidstjänst har han i stort sett arbetat endast för Kristianstads kommun. När han arbetade heltid uppgick arbetstiden avseende Kristianstads kommun till 90 procent av en heltidsanställning.

Även B.G. arbetar vid Lantmäterimyndigheten i Skåne län. Hon är utbildad karttekniker och har därefter genomgått vidareutbildning i fastighetsrätt. Vid årsskiftet 1997/98 arbetade hon till 50 procent av en heltidsanställning avseende Kristianstads kommun med verksamhet som har överförts till kommunen.

Enligt 6 b § anställningsskyddslagen har en arbetstagare rätt att i samband med övergång av en verksamhet eller en del av en verksamhet få följa med till den nya arbetsgivaren med de vid tidpunkten för övergången gällande rättigheter och skyldigheter som följer av anställningsavtalet och övriga anställningsförhållanden. Bestämmelsen gäller för arbetstagare i såväl allmän som enskild tjänst och omfattar således även anställda inom de statliga lantmäterimyndigheterna.

Enligt förbundets mening utgör övergången av verksamhet från de statliga lantmäterimyndigheterna till Uddevalla respektive Kristianstads kommuner vad som brukar benämnas byte av huvudman. Genom övergången har kommunerna tagit över det ekonomiska, organisatoriska, faktiska och politiska ansvaret för fastighetsbildnings- och fastighetsregistreringsverksamheten. I svensk lagstiftning har sedan lång tid byte av huvudman för en offentlig verksamhet ansetts innebära att verksamhet övergått från den tidigare huvudmannen till den nya. Om arbetsdomstolen skulle finna att byte av huvudman för fastighetsbildnings- och fastighetsregistreringsverksamheten har skett, skall därför även övergång av verksamhet i 6 b § anställningsskyddslagens mening anses föreligga.

Om arbetsdomstolen skulle finna att det inte varit fråga om byte av huvudman, är förhållandena i målet enligt förbundets uppfattning ändå sådana att överlämnandet av verksamhet från ett offentligt rättssubjekt till ett annat offentligt rättssubjekt skall behandlas på samma sätt som ett huvudmannaskapsbyte och därmed anses vara övergång av verksamhet i 6 b § anställningsskyddslagens mening.

I båda fallen har Uddevalla och Kristianstads kommuner varit skyldiga att ta över U.K:s respektive M.S:s, T.L:s och B.G:s anställningsavtal.

Om domstolen skulle finna att de aktuella övergångarna av verksamhet inte kan anses vara byte av huvudman eller att jämställa med huvudmannaskapsbyte, har övergångarna ändå, vid en sammanvägning av de kriterier som EG-domstolen ställt upp för att verksamhetsövergång enligt EG-direktivet skall anses föreligga, inneburit en övergång av en verksamhet. Därvid skall särskilt beaktas att det rör sig om en övergång av offentlig verksamhet av förvaltande karaktär samt att EG-direktivet inte omfattar offentlig verksamhet. Kriterierna skall därför bedömas och tillmätas betydelse utifrån dessa förutsättningar.

Det första kriterium som skall beaktas är verksamhetens art. Kommunerna har tagit över en del av en offentlig verksamhet som består av myndighetsutövning. Omfattningen av den kommunala lantmäterimyndighetens verksamhet anges i lagen (1995:1393) om kommunal lantmäterimyndighet. Verksamheten går att avgränsa i den statliga lantmäterimyndighetens organisation med en hög grad av självständighet och kontinuitet gentemot respektive kommun och med möjlighet att avgränsa de berörda arbetstagarnas verksamhetsområde till den statliga lantmäterimyndighetens organisation.

När det gäller materiella tillgångar har Uddevalla kommun tagit över analoga registerkartor, digitala databaser samt mätarkiv. Kristianstads kommun har övertagit analoga registerkartor, bestämmelseinformation, ändringar i registerkartan i digital form och förteckningar avseende aviseringar från andra myndigheter. Kommunerna har även tagit över den behörighet som erfordras för att göra ändringar i fastighetsregistret. De statliga lantmäterimyndigheterna har i motsvarande grad förlorat denna behörighet.

Kommunerna har därtill övertagit eller ensamma fått förfoganderätt över fastighetsbildningens och fastighetsregistreringens slutresultat, nämligen registerkarta och fastighetsregister. Registerkartan och fastighetsregistret är nödvändiga för att kommunerna skall kunna driva den övertagna verksamheten. Riksarkivet har motsatt sig att förrättningsarkiv skall övergå från den statliga till den kommunala lantmäterimyndigheten. De kommunala lantmäterimyndigheterna är emellertid arkivmyndighet för akter tillkomna efter den 1 januari 1998.

Några materiella tillgångar i övrigt har inte övergått till Uddevalla respektive Kristianstads kommuner.

Av de kommuner som påbörjade sin kommunala lantmäteriverksamhet den 1 januari 1997 har i varierande utsträckning bl.a. registerkartor, fastighetsregister, inventarier, arkiv och inneliggande ärenden övertagits av kommunerna enligt särskilda avtal.

I fråga om immateriella tillgångar har kommunerna tagit över det kunnande som upparbetats hos den statliga lantmäterimyndigheterna. Detta kunnande finns materialiserat i de register och de kartor som kommunerna tagit över.

Kommunerna har därtill övertagit de kunder eller de sakägare som finns inom hela respektive kommuns geografiska område.

När det gäller frågan huruvida anställda tagits över har Uddevalla kommun anställt en karttekniker vid namn G.I. för sin fastighetsregistreringsverksamhet. G.I. var tidigare anställd vid den statliga lantmäterimyndigheten. I samband med utredningen inför ansökan om inrättande av den kommunala lantmäterimyndigheten bedömde Uddevalla kommun att personalstyrkan skulle behöva utökas med en lantmätare och en registreringskunnig karttekniker eller ingenjör.

Kristianstads kommun har inte tagit över eller nyanställt personal. I samband med utredningen inför ansökan om inrättande av den kommunala lantmäterimyndigheten bedömde kommunen emellertid att ytterligare arbetskraft skulle behövas i samband med övertagandet av verksamheten.

Av de kommuner som påbörjade sin kommunala lantmäteriverksamhet den 1 januari 1997 har i vart fall två kommuner tagit över personal från de statliga lantmäterimyndigheterna. Så har också varit fallet i en av de kommuner som påbörjade sin verksamhet den 1 januari 1998. Vid vissa andra kommuner har lediga befattningar med anledning av verksamhetsövertagandet utannonserats av kommunerna och arbetstagare anställda inom den statliga lantmäteriverksamheten har sökt och i vissa fall erhållit dessa anställningar.

Vad gäller graden av likhet mellan verksamheterna kan konstateras att verksamheten är lagreglerad. De kommunala lantmäterimyndigheterna har därmed att följa samma lagstiftning som de statliga lantmäterimyndigheterna. Kommunernas administrativa organisation är visserligen annorlunda än den statliga, men de arbetsmetoder som tillämpas i verksamheterna är identiska. Kommunerna övertar de strukturer och modeller för datastöd som den statliga lantmäterimyndigheten har byggt upp. Enligt förbundets mening måste verksamheterna anses vara identiska.

Slutligen har verksamheten inte legat nere i samband med övergången.

Vid en sammanvägning av dessa kriterier, som enligt EG-domstolens praxis skall tillmätas särskild betydelse, har enligt förbundets mening den verksamhet eller en del av den verksamhet som den statliga lantmäterimyndigheten tidigare bedrev övergått till den kommunala lantmäterimyndigheten på ett sådant sätt att bestämmelsen om övergång av verksamhet i 6 b § anställningsskyddslagen är tillämplig. På grund härav har U.K., M.S., T.L. och B.G. rätt att få sina anställningsavtal och anställningsvillkor i övrigt överförda till Uddevalla respektive Kristianstads kommuner.

Kommunernas vägran att överta anställningsavtalen innebär att arbetstagarna utan saklig grund har skilts från sina anställningar i respektive kommun på ett sätt som är att jämställa med avskedanden. Avskedandena skall därför med stöd av 35 § anställningsskyddslagen förklaras ogiltiga och kommunerna är enligt 38 § anställningsskyddslagen skyldiga att utge allmänt och ekonomiskt skadestånd till arbetstagarna.

På grund av att de statliga lantmäterimyndigheterna har överlämnat verksamhet till kommunerna har arbetsbrist uppstått för den personal som varit sysselsatt i den verksamhet som övergått till kommunen. U.K. sades därför upp från sin anställning vid den statliga lantmäterimyndigheten den 21 mars 1998. M.S. och T.L. sades upp 18 april 1997. Även B.G. sades upp i april 1997. Deras uppsägningstider har ännu inte löpt ut.

Personal hos de statliga lantmäterimyndigheterna har även på grund av de organisationsförändringar som genomförts inom myndigheten sagts upp på grund av arbetsbrist.

Kommunerna

Staten har även efter den 1 januari 1998 det grundläggande ansvaret för fastighetsbildningsverksamheten i landet och är således fortfarande huvudman för verksamheten. De statliga lantmäterimyndigheterna kommer bl.a. att avsluta de ärenden som påbörjats före den 1 januari 1998 och de kommer att handlägga vissa fastighetsbildningsärenden som de kommunala lantmäterimyndigheterna efter den 1 januari 1998 är skyldiga att överlämna. De kommunala lantmäterimyndigheterna lyder administrativt och tillsynsmässigt fortfarande under lantmäteriverket och är enbart en del av den totala fastighetsbildningsorganisationen. Kommunerna bestrider därför att byte av huvudman skulle ha skett.

För att i förevarande mål en övergång i anställningsskyddslagens mening skall anses ha skett krävs att det som övergått från de statliga lantmäterimyndigheterna till de kommunala lantmäterimyndigheterna är en verksamhet eller en del av en verksamhet. Enligt EG-domstolens och arbetsdomstolens praxis är det avgörande därvid att verksamheten vid övergången har bevarat sin identitet. Den frågan skall avgöras efter en helhetsbedömning av samtliga omständigheter kring övergången, varvid de kriterier som EG-domstolen uppställt, får särskild betydelse. Den vikt som skall tillmätas de olika kriterierna varierar med hänsyn till arten av den verksamhet som bedrivits.

För att bedriva förrättningsverksamhet krävs fastighetsrättslig kompetens, mätningsteknisk kompetens och registerkompetens. Dessutom krävs det materiella tillgångar i form av mätningsutrustning, fordon, kraftfull datorutrustning, speciella kartskrivare, originalarkiv, vissa speciella möbler såsom t.ex. kartbord och kartskåp, samt lokaler med stora lagringsmöjligheter. De kriterier som blir viktigast vid helhetsbedömningen är därför enligt kommunernas mening huruvida kommunerna har övertagit materiella tillgångar och kompetent personal.

I fråga om materiella tillgångar har Uddevalla och Kristianstads kommuner tagit över analoga registerkartor och vissa bestämmelsekartor. De analoga registerkartorna kommer så småningom att arkiveras, eftersom man håller på med att ersätta de analoga kartorna med digitala kartor. I övrigt har kommunerna inte tagit över några tillgångar. Man har t.ex. inte tagit över lokaler, bilar, mätutrustning, datorer, skrivare, arbetsstationer, arkiv eller kontorsmaterial.

Inte heller har kommunerna tagit över några immateriella tillgångar.

Beträffande frågan huruvida kommunerna har övertagit kunder kan konstateras att kunder i det här sammanhanget är de sakägare som begärt den statliga lantmäterimyndighetens tjänster. Eftersom de ärenden som påbörjats av den statliga lantmäterimyndigheten före den 1 januari 1998 även skall avslutas av denna har varken ärenden eller kunder gått över till kommunerna.

Inte heller har kommunerna tagit över anställda. Varken personal, arbetsledare, kompetens, organisation eller administration har övertagits.

Vad gäller graden av likhet mellan verksamheterna skiljer sig organisation och arbetsmetoder åt mellan den statliga och den kommunala lantmäterimyndigheten. De arbetar dessutom utifrån olika geografiska områden.

Vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter kring övergången kan enligt kommunernas mening inte anses att verksamhet har gått över från de statliga lantmäterimyndigheterna till de kommunala i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen.

Slutligen när det gäller att avgöra vilka arbetstagare som hör till den ekonomiska enhet som har övergått kan man konstatera att det bara är de arbetstagare som faktiskt hör till den verksamhet som övergår från en arbetsgivare till en annan som automatiskt följer med. De statliga lantmäterimyndigheterna kan inte välja ut vilka arbetstagare som skall följa med vid en verksamhetsövergång. De statliga lantmäterimyndigheterna har identifierat U.K., M.S., T.L. och B.G. som övertaliga. De är numera uppsagda på grund av arbetsbrist. Kommunerna gör gällande att dessa arbetstagare inte är rätt identifierade.

DOMSKÄL

Tvisten

Tvisten mellan parterna gäller frågan om viss verksamhet som bedrivits av den statliga lantmäterimyndigheten i Göteborgs och Bohus län respektive i Skåne län har övergått till Uddevalla respektive Kristianstads kommuner i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen och om därmed U.K:s, M.S:s, T.L:s och B.G:s anställningar hos lantmäterimyndigheten i Göteborgs och Bohus län respektive i Skåne län har gått över till Uddevalla respektive Kristianstads kommuner.

Förbundet har i första hand åberopat att en övergång av en verksamhet eller en del av en verksamhet skall anses ha skett i den mening som avses i 6 § b anställningsskyddslagen, eftersom verksamhet övergått från staten till kommunerna på ett sådant sätt att verksamheten bytt huvudman. I vart fall är omständigheterna enligt förbundets mening sådana att situationen skall behandlas på samma sätt som om ett huvudmannaskapsbyte skett. Om domstolen skulle finna att de aktuella övergångarna av verksamhet inte kan anses vara ett byte av huvudman eller att jämställa med huvudmannaskapsbyte har övergångarna ändå enligt förbundets uppfattning, vid en sammanvägning av de kriterier som EG- domstolen ställt upp för att en verksamhetsövergång enligt EG-direktivet skall anses föreligga, inneburit en övergång av en verksamhet enligt 6 b § anställningsskyddslagen.

Kommunerna har bestritt att verksamheten övergått till kommunerna i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen.

Utredningen

På förbundets begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med U.K., M.S., T.L. och B.G. samt har vittnesförhör hållits med marknadschefen vid Lantmäteriverket G.E., överlantmätaren och chefen för Lantmäterimyndigheten i Västra Götalands län (tidigare Göteborgs och Bohus län) S.H. och överlantmätaren och chefen för Lantmäterimyndigheten i Skåne län B.L.

På kommunernas begäran har vittnesförhör hållits med civilingenjören och lantmäteriansvarige vid Svenska Kommunförbundet G.P., gruppchefen vid Svenska Kommunförbundet G.S., stadsingenjören i Uddevalla kommun K.H., biträdande stadsingenjören i Kristianstads kommun G.P:s samt kartteknikern G.I.

Båda parter har åberopat skriftlig bevisning.

Skall ett byte av huvudmannaskap anses ha skett eller har en övergång av verksamhet ägt rum som är att jämställa med ett huvudmannaskapsbyte samt har förändringen därigenom inneburit en övergång av verksamhet enligt 6 b § anställningsskyddslagen?

Redan innan 6 b § anställningsskyddslagen infördes i svensk lagstiftning användes begreppet övergång till ny arbetsgivare i t.ex. 3 och 25 §§anställningsskyddslagen. I förarbetena till den tidigare lagstiftningen (prop. 1973:129 s. 235) angavs som exempel på sådan övergång att huvudmannaskapet för viss offentlig verksamhet övergått från ett offentligt rättssubjekt till ett annat. Det angavs inte vad som kan anses ligga i uttrycket huvudmannaskap.

I lagförarbetena rörande 6 b § anställningsskyddslagen konstaterades att det då gällande svenska övergångsbegreppet i befintliga lagregler i anställningsskyddslagen och medbestämmandelagen inte stämde överens med motsvarande begrepp i det EG-direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller del av verksamheter (överlåtelsedirektivet) som införlivades i svensk rätt genom lagstiftningen. I förarbetena angavs att en samordning borde ske. Övergångsbegreppet skulle omfatta sådana övergångar som avses i direktivet och dessutom gälla alla arbetstagare enligt anställningsskyddslagen, dvs. även inom den offentliga verksamheten och för sjögående fartyg (prop. 1994/95:102 s. 65).

Arbetsdomstolen bedömer saken på följande sätt. Enligt arbetsdomstolens mening gäller enligt den arbetsrättsliga lagstiftningen ett enhetligt övergångsbegrepp som kommer till uttryck i 6 b § anställningsskyddslagen. Det föreligger därmed inte något utrymme för att anse att någon särskild ordning skulle gälla vid byte av huvudmannaskap inom den offentliga verksamheten eller vid vad som kan vara att jämställa med ett sådant byte. Det fordras alltså även vad gäller offentlig verksamhet för att en övergång i anställningsskyddslagens mening skall anses ha skett att det är fråga om en övergång enligt överlåtelsedirektivet och den tolkning av direktivet som EG-domstolen har lämnat i sina avgöranden.

Förbundets talan kan således inte bifallas på den grunden att fråga skulle vara om byte av huvudman för verksamheten eller om vad som är att jämställa därmed. Skäl saknas därmed för arbetsdomstolen att pröva huruvida i de nu aktuella fallen byte av huvudman för lantmäteriverksamheten har skett eller om omständigheterna kan jämställas med huvudmannaskapsbyte.

Har en övergång av verksamhet skett i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen?

Arbetsdomstolen har att pröva huruvida verksamhet eller en del av verksamheten har övergått från den statliga lantmäterimyndigheten till den kommunala lantmäterimyndigheten i enlighet med vad som gäller enligt 6 b § anställningsskyddslagen och därmed också enligt EG-direktivet och EG-domstolens praxis.

I enlighet med det synsätt som anlagts av EG-domstolen i den s.k. Spijkers-domen (mål 24/85, ECR 1986, s. 1119) och flera andra avgöranden är det av avgörande betydelse om verksamheten vid övergången har bevarat sin identitet. Arbetsdomstolen har att ställa sig frågan om det som övergått kan beskrivas som en bestående ekonomisk enhet eller enligt engelskt språkbruk en "going concern".

I enlighet med EG-domstolens praxis skall därvid göras en helhetsbedömning mot bakgrund av omständigheterna vid övergången. Vid denna bedömning får enligt EG-domstolen följande sju kriterier särskild betydelse, nämligen

1. arten av företaget eller verksamheten,

2. frågan om företagets materiella tillgångar, såsom byggnader och lösöre, har överlåtits eller inte,

3. värdet av överlåtna immateriella tillgångar vid överlåtelsetidpunkten,

4. om majoriteten av de anställda har tagits över av den nya arbetsgivaren eller inte,

5. om kunderna har tagits över eller inte,

6. graden av likhet mellan verksamheten före och efter överlåtelsen, och

7. i förekommande fall den tidsperiod under vilken verksamheten har legat nere.

Förbundet har anfört att det förhållandet att det rör sig om en övergång av offentlig verksamhet av förvaltande karaktär och att överlåtelsedirektivet inte omfattar offentlig verksamhet skall beaktas särskilt.

Kommunerna har anfört att de olika kriterierna måste tillmätas olika vikt beroende på arten av den verksamhet som bedrivits och att de kriterier som blir viktigast vid en helhetsbedömning i förevarande mål är huruvida kommunerna tagit över materiella tillgångar och personal.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

I förarbetena till 6 b § anställningsskyddslagen anges att det är oklart i vilken utsträckning överlåtelsedirektivet är tillämpligt på offentlig verksamhet. Målsättningen med den svenska arbetsrättsliga lagstiftningen har emellertid under lång tid varit att det för den offentliga sektorn, så långt det är möjligt, skall gälla samma arbetsrättsliga regler som för arbetsmarknaden i övrigt. Regeringen uttalade därför i propositionen (1994/95:102 s 49) att oavsett vad som kan komma att uttolkas om innebörden av överlåtelsedirektivet bör det av den svenska lagstiftningen uttryckligen framgå att regeln i 6 b § anställningsskyddslagen omfattar alla offentligt anställda som omfattas av anställningsskyddslagens regler. Detta framgår även av lagtexten.

Att den svenska lagstiftningen omfattar offentligt anställda medan överlåtelsedirektivet inte omfattar all offentlig verksamhet får enligt arbetsdomstolens mening beaktas vid den helhetsbedömning av omständigheterna vid övergången som domstolen har att göra. Vid en bedömning som avser förvaltningsuppgifter synes därvid de av EG- domstolens kriterier som ger intryck av att särskilt ta sikte på förhållanden som avser verksamhet av ekonomisk natur böra tillmätas mindre betydelse.

Huruvida kunder övertagits, graden av likhet mellan verksamheterna och verksamhetens art synes vara kriterier som i första hand tar sikt på verksamhet av mer ekonomisk natur än som är för handen i målet. Dessa kriterier torde därför kunna tillmätas mindre betydelse vid förevarande bedömning.

Av utredningen i målet framgår att de kommunala lantmäterimyndigheterna i Uddevalla och Kristianstad inte har direkt tagit över några anställda. Uddevalla kommun har emellertid anställt en karttekniker som tidigare varit anställd vid den statliga lantmäterimyndigheten.

Utredningen visar vidare att kommunerna förutom vissa kartor med viss betydelse för verksamheten inte har tagit över några materiella tillgångar av betydelse. Arbetsdomstolen kan inte heller finna att immateriella tillgångar har gått över till de kommunala lantmäterimyndigheterna.

Vid ovan redovisade förhållanden finner arbetsdomstolen vid den helhetsbedömning av omständigheterna vid övergången som skall göras att det som gått över inte kan beskrivas som en bestående ekonomisk enhet samt att kravet på bevarad identitet mellan den verksamhet som den statliga lantmäterimyndigheten drev och som den kommunala lantmäterimyndigheten driver inte är uppfyllt.

Det anförda innebär att arbetsdomstolen kommer till den slutsatsen att det inte skett någon övergång av en verksamhet eller del av en verksamhet i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen från Lantmäterimyndigheten i Göteborgs och Bohus län respektive Skåne län till Uddevalla respektive Kristianstads kommuner. Av detta följer att kommunerna inte har varit skyldiga att överta de i målen berörda arbetstagarnas anställningsavtal och att arbetstagarna inte heller kan anses ha blivit avskedade av respektive kommun.

Arbetsdomstolens ställningstagande till förbundets talan

Med hänvisning till vad som anförts i det föregående finner arbetsdomstolen att förbundets talan inte kan bifallas.

Vid denna utgång skall förbundet utge ersättning för kommunernas rättegångskostnader. Om beloppen råder inte tvist.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen lämnar Statstjänstemannaförbundets talan i målen nr A 39/98 och A 43/98 utan bifall.

2. Statstjänstemannaförbundet skall i mål nr A 39/98 ersätta Uddevalla kommun för dess rättegångskostnader med etthundratjugosjutusenfemhundrafemtionio (127 559) kr, varav 82 239 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

3. Statstjänstemannaförbundet skall i mål A 43/98 ersätta Kristianstads kommun för dess rättegångskostnader med etthundratrettontusenfyrahundratrettioåtta (113 438) kr, varav 77 034 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Hans Stark, Lars Dirke, Gunilla Upmark (skiljaktig), Ulf E. Nilsson (f.d. direktören i Svenska Arbetsgivareföreningen; tillfällig ersättare), Gun Lombach, Anders Tiderman (skiljaktig) och Ulf Nilsson.

Sekreterare: Catharina Nordlander

Dom 1998-10-21, målnummer A-39-1998, A-43-1998

Ledamöterna Gunilla Upmarks och Anders Tidermans skiljaktiga mening

De kriterier som utvecklats i EG-domstolen för att avgöra om en verksamhet har bevarat sin identitet efter övergången skall enligt vår mening ses mot bakgrund av att domstolens avgöranden i huvudsak avsett överlåtelse av verksamhet av ekonomisk natur på det privata området. I vad mån direktivet alls är tillämpligt i vid överförande av förvaltningsuppgifter är ovisst. Att det inte gäller vid en överföring av förvaltningsuppgifter från en kommun till en kommungrupp är numera klarlagt (Henke-målet, C-298/94).

Detta talar för att man vid bedömningen av om en övergång omfattas av 6 b § lagen om anställningsskydd inte behöver vara alltför bunden vid kriterierna.

Det i EG-domstolen uppställda kravet på att det skall vara en bestående ekonomisk enhet som överförs ter sig svårt att applicera på en verksamhetsövergång som avser förvaltningsuppgifter. Vi anser att stor vikt i stället bör läggas vid att det är fråga om en verksamhet som avgränsas och preciseras i en författning. Ansvaret för att utföra uppgiften inom ett geografiskt avgränsat området har efter regeringens medgivande förts över till kommunalt organ från ett statligt, som i motsvarande mån i princip inte längre har behörighet att handha uppgiften. Från överlåtarens sida sett är det en del av verksamheten som överlåts.

Det eventuella övertagandet av materiella och immateriella tillgångar m.m. är närmast en fråga om det praktiska genomförandet. Vi anser att sådana kriterier i detta fall har underordnad betydelse eftersom tillgångarna i verksamheten har svagt samband med verksamhetens identitet. Dock kan vi konstatera att de materiella tillgångar som behövs för att kommunerna skall kunna fullgöra sin uppgift har överförts.

Frågan om majoriteten av de anställda övertagits bör enligt vår mening tillmätas intresse om så faktiskt skett. Tvisten gäller skyldigheten att överta personal. Man skulle hamna i ett cirkelresonemang om den omständigheten att personal inte har övertagits skulle tillåtas tala mot att en övergång skett.

I frågan om kunder övertagits delar vi i och för sig majoritetens uppfattning att detta kriterium kan tillmätas mindre betydelse. Vi anser dock att den berörda kommunen övertagit kunderna i så måtto att de sökande som före övergången hade att vända sig till den statliga lantmäterimyndigheten i ärenden om fastighetsbildning m.m. inom det berörda geografiska området efter övergången är hänvisade till kommunen.

Vid en samlad bedömning kommer vi fram till att överförandet av verksamheten från respektive statlig lantmäterimyndighet till kommunen har haft sådan art och omfattning att en överlåtelse skall anses ha skett i den mening som avses i 6 b § lagen om anställningsskydd.