AD 1998 nr 143

Parter:

Svenska Pappersindustriarbetareförbundet; Svenska Pappersindustriarbetareförbundet, avdelning 68; Sveriges Skogsindustriförbund; Holmen Paper Aktiebolag

Nr 143

Svenska Pappersindustriarbetareförbundet och Svenska Pappersindustriarbetareförbundet, avdelning 68

mot

Sveriges Skogsindustriförbund och Holmen Paper Aktiebolag, Hallsta Pappersbruk i Hallstavik.

Mellan Svenska Pappersindustriarbetareförbundet (Pappers) och Sveriges Skogsindustriförbund (SSIF) föreligger kollektivavtal. Holmen Paper AB (bolaget) är medlem i SSIF och därigenom bundet av kollektivavtalet.

Mellan SSIF, å ena sidan, och Pappers, Svenska Industritjänstemannaförbundet, Ledarna och Sveriges Civilingenjörsförbund, å den andra, gäller sedan den 1 januari 1996 ett gemensamt avtal om allmänna anställningsvillkor för anställda inom massa- och pappersindustrin, det s.k. villkorsavtalet. Avtalet innehåller bl.a. regler om arbetstid.

Mellan SSIF och Pappers gäller dessutom ett särskilt avtal, i det följande kallat kollektivavtalet, som i huvudsak innehåller avlöningsbestämmelser.

Vid Hallsta Pappersbruk i Hallstavik har bolaget och avdelningen träffat ett lokalt avtal för 1997, det s.k. lokalavtalet, vilket i enlighet med vad som föreskrivs i det nyss nämnda kollektivavtalet har godkänts av de centrala avtalsparterna. Lokalavtalet innehåller bl.a. regler om arbetstidsformer och arbetstidens förläggning vid pappersbruket.

Villkorsavtalet innehåller bl.a. följande bestämmelser, jämte partsgemensamma kommentarer.

§ 4 Arbetstid

Reglerna om arbetstid i detta avtal ersätter arbetstidslagen i dess helhet.

--- Detta innebär att avtalets regler innehåller en uttömmande reglering såvitt avser såväl ramarna och formerna för den ordinarie arbetstidens omfattning och förläggning som förutsättningar och beräkningsgrunder avseende övertidsarbete.

---

A. Ordinarie arbetstid

Mom 1

Den ordinarie arbetstiden utgör i genomsnitt för kalenderår högst följande tid per helgfri vecka:

---

Den ordinarie arbetstidens förläggning och driftformer för olika avdelningar och grupper av anställda fastställs genom lokala överenskommelser och införs i lokala avtal. Alternativa driftsformer och arbetstider införes för enskilda avdelningar, där behov därav kan förutses.

---

Avtalet bygger på att driftformerna och den ordinarie arbetstidens förläggning i olika delar av verksamheten fastställs genom lokala överenskommelser och införes i lokalavtalen. Avtalet innehåller egentligen inga spärrar vad gäller förläggningsfrågorna. Så länge de lokala parterna är överens kan arbetstiden förläggas fritt - dock med beaktande av att de enskilda anställda erhåller veckovila och raster m m enligt gällande regler.

Mom 2

Kan överenskommelse om arbetstidens förläggning icke träffas har arbetsgivaren att förlägga den ordinarie arbetstiden med iakttagande av följande:

---

c) Dagarbete

Arbetstiden förläggs inom ramen för tiden 06.00 - 17.00 måndag - fredag med högst en timmes rast per dag.

---

Dessa regler överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande regler i riksavtalet. Dock har vi gjort rätt betydande förenklingar och tagit bort ett antal bestämmelser som blivit föråldrade.

Kollektivavtalet innehåller följande bestämmelser av intresse i målet.

§ 5 Lokalavtal

För varje fabrik upprättas ett på detta kollektivavtal samt på avtalet om allmänna villkor baserat lokalavtal enligt den norm, som anges nedan. I lokalavtalen införs, förutom en hänvisning till detta avtal, de lokala bestämmelser, som vid varje särskild fabrik visat sig erforderliga.

Tillägg till lokalavtalen får icke göras utan att förbunden därtill givit sitt samtycke.

Norm för lokalavtal

---

§ 2

Ordinarie arbetstid

Vid fabriken tillämpas följande arbetstider:

---

II Intermittent arbete

---

c) intermittent dagarbete pågår i nedanstående avdelningar och arbeten enligt följande schema:

---

_____________________________________________________

Detta avtal gäller från och med den ...........och under samma tid som det mellan förbunden senaste träffade, för arbetsplatsen gällande riksavtal med de ändringar under avtalstiden som följer av den senaste prolongationsöverenskommelsen.

I det i målet aktuella lokalavtalet finns slutligen följande bestämmelser.

§ 2. Arbetstider

---

Intermittent dagtid

---

Expeditionsavdelning Måndag-fredag 06.30-10.30 11.30-15.30

Lördag, vid behov 1/3 av arbetsstyrkan, max 5 tim

Söndag, vid behov 1/3 av arbetsstyrkan, max 8 tim

---

§ 4. Övriga förmåner och ersättningar

---

Punkt 2 Särskilda tillägg och ersättningar

---

2.24 Ackord vid expeditionsavdelningen

---

2. Tillförfogandetillägg: 573 kr/månad

Utges till den person som har kompetens och villighet att i turordning --- deltaga i lastningsarbete dels vid lördags-/söndagslastning och dels vid förskjuten arbetstid på färjor och specialfartyg ---.

3. Planering av lördags-/söndagsarbete

Personalstyrkan indelas i 3 arbetslag med arbetsskyldighet var 3:e helg enligt på förhand uppgjort schema med arbete 5 timmar på lördag och 8 timmar på söndag. Arbetsskyldigheten omfattar allt slags lastningsarbete, dock i första hand båtar.

Övertidsbelastningen bör fördelas så jämnt som möjligt mellan arbetslagets medlemmar.---

Planeringen sker med följande riktlinjer:

Lördags-/söndagsarbete kan inplaneras vid:

- magasinsfullt ---

- båtanhopning ---

- leveranskrav från kund

Vid Hallsta pappersbruk, som tillhör Holmen Paper AB, arbetar cirka 1 100 personer, varav 55 är hamnarbetare och medlemmar i Pappers. Hamnarbetarnas arbetsuppgifter består av utlastning av papper på lastbil, båt och järnväg samt lossning av returpapper från båtar.

Mellan parterna har uppstått tvist huruvida arbetsgivaren ensidigt får förlägga arbetstiden till andra tider än de som fastställts i lokalavtalet och om arbetsgivaren genom en sådan åtgärd brutit mot kollektivavtalet. Parterna har förhandlat såväl lokalt som centralt utan att kunna lösa tvisten.

Arbetstagarparterna har väckt talan vid arbetsdomstolen och har därvid yrkat att arbetsdomstolen förpliktar bolaget att till Pappers utge 100 000 kr i allmänt skadestånd jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den 11 februari 1998) till dess betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt käromålet. Ränteyrkandet har vitsordats som skäligt i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Arbetstagarparterna

Parternas kollektivavtal

Sedan 1920-talet råder en kollektivavtalsreglering på pappers- och massaindustrins områden som saknar motsvarighet på övriga arbetsmarknaden, och som innebär att regleringen av löner och andra anställningsvillkor inte bara sker genom centrala avtal, utan också genom lokalavtal. Lokalavtalen har hela tiden haft samma giltighetstider som de centrala avtalen.

I det riksavtal som gällde fram till den 1 januari 1996 föreskrevs att för varje fabrik skulle upprättas ett lokalavtal, i enlighet med den norm som fanns i riksavtalet. I lokalavtalet kunde således intas bestämmelser som erfordrades för varje särskild fabrik avseende exempelvis arbetstider. Emellertid kunde de lokala parterna inte överenskomma om några tillägg till de lokala avtalen såvida inte avtalsparterna centralt godkände desamma.

Den nyss nämnda arbetstidsregleringen i riksavtalet innehöll också en s.k. stupstocksregel med följande innehåll.

§ 3

Arbetstid

A. Ordinarie arbetstid

I ---

Den ordinarie arbetstidens förläggning för de olika avdelningarna fastställes genom lokala överenskommelser, vilka skall införas i lokalavtalen. Dessutom inskrives i lokalavtalen i vilken utsträckning driftsformen i de olika avdelningarna skall vara kontinuerlig eller intermittent. Alternativa driftsformer och arbetstider införes för enskilda avdelningar, där behov därav kan förutses.

---

III Intermittent arbete

Kan överenskommelse om arbetstidens förläggning icke träffas, gäller vad som nedan stadgas under 1-3.

---

3. Dagarbete

Arbetstidens förläggning:

Måndag-fredag kl 07.00-11.30 arbetstid

kl.11.30-12.30 rast

kl 12.30-16.00 arbetstid

lördag ledig

Protokollsanteckningar

---

2. Skulle det medföra uppenbara olägenheter att tillämpa arbetstidsordningen enligt 3, är parterna ense om att tillse att överenskommelse träffas om annan ordning.

---

Arbetstagarparterna menar att protokollsanteckningen visar att arbetsgivaren inte heller på riksavtalets tid ensidigt kunde besluta om arbetstiderna för det fall en lokal överenskommelse inte kunde nås. I sådant fall kom de s.k. stupstocksreglerna i punkten III 3. att gälla. Inte ens om dessa skulle innebära uppenbara olägenheter fick arbetsgivaren således ensidigt besluta om andra arbetstider, utan parterna skulle då "tillse" att överenskommelse träffades om en annan ordning.

Riksavtalet har från och med den 1 januari 1996 ersatts av två avtal, dels villkorsavtalet, dels kollektivavtalet.

Även efter den 1 januari 1996 föreskrivs att parterna skall träffa lokala avtal. I likhet med vad som tidigare gällde skall dessa utformas enligt den norm som anges i kollektivavtalet. Tillägg till lokalavtalet får inte göras utan att de centrala parterna har gett sitt samtycke till det.

Arbetstagarparterna gör gällande att det inte finns något utrymme för arbetsgivaren att ensidigt besluta om arbetstiden, dvs. de principer som gällde på riksavtalets tid gäller alltjämt. Om ett lokalt avtal träffas om den ordinarie arbetstidens förläggning och om driftsformer blir lokalavtalet bindande när SSIF och Pappers godkänt detsamma. Eftersom det är fråga om ett kollektivavtal är det således inte möjligt för arbetsgivaren att ensidigt besluta om arbetstidens förläggning i strid med avtalet.

Beträffande § 4 A. Mom 2 c) i villkorsavtalet görs gällande att bestämmelsen i praktiken endast blir tillämplig då en ny fabrik startas eller en ny avdelning, som inte har arbetstiden reglerad, tillkommer.

Avtalssystemet fungerar så att parterna har att begära förhandlingar om ändringar eller tillägg i det centrala respektive lokala avtalet inom den tid som föreskrivs i kollektivavtalet. Har så skett löper avtalet för tiden efter giltighetstidens utgång med sju dagars ömsesidig uppsägningstid. När det centrala avtalet sedan har skrivits på prolongerar parterna lokalavtalen med de ändringar och tillägg som följer av det centrala avtalet. Lokalavtalen kan alltså inte sägas upp av de lokala parterna. För att en ändring i ett lokalt avtal skall komma till stånd krävs att de lokala parterna är ense, liksom att förändringarna godkännes av de centrala avtalsparterna.

Tvisten vid Hallsta Pappersbruk

1997 års lokalavtal skrevs under och godkändes någon gång i augusti eller september 1997. Avtalet gäller för tiden den 1 januari - 31 december 1997, och har således samma giltighetstid som kollektivavtalet. Av avtalet framgår att beträffande expeditionsavdelningen, dit hamnen hör, skall arbetstiden förläggas måndag - fredag 06.30-10.30 samt 11.30-15.30.

Under mars - maj 1996 hölls lokala förhandlingar, med anledning av att bolaget ville införa ett eftermiddagsskift i hamnen måndag-torsdag kl. 15.30-24.00 och fredag kl. 15.30-22.00. Någon överenskommelse kom emellertid inte till stånd, och därmed kom inte heller några nya regler att inflyta i lokalavtalet 1996. Under våren 1997 uppkom nya diskussioner, i vilka bolaget föreslog att arbetstiden i hamnen på vardagar skulle förläggas till kl. 08.00-17.00 med en timmes rast. Bolaget och avdelningen kom emellertid inte överens om vilken ersättning som skulle utgå, och någon överenskommelse kom inte heller då till stånd. Den 5 juni 1997 hölls på bolagets begäran förhandlingar jämlikt 11 § medbestämmandelagen angående bolagets förslag, men parterna kunde inte enas. Inte heller vid den centrala förhandling, som ägde rum den 3 juli 1997, kunde parterna komma överens. Bolaget informerade då om att man avsåg att med tillämpning av § 4 A. Mom 2 i villkorsavtalet lägga ut kompletterande arbetstid i enlighet med förslaget. Pappers invände att villkorsavtalet inte ger någon sådan möjlighet. Bolaget fattade emellertid beslut i enlighet med sitt förslag och den 7 juli 1997 annonserades nya tjänster ut. Den nya arbetstiden infördes den 17 september 1997, varvid tre personer kom att arbeta enligt det nya schemat.

Sammanfattningsvis gör arbetstagarparterna gällande att arbetstiden i hamnen är heltäckande reglerad i lokalavtalet. En förändring av avtalet fordrar att parterna är överens om en sådan. Bolaget har ensidigt beslutat om annan arbetstid än den som genom parternas överenskommelse fastslagits i lokalavtalet. Det är inte möjligt för bolaget att ensidigt införa andra arbetstider. Arbetstagarparterna menar att en sådan åtgärd utgör kollektivavtalsbrott för vilket bolaget är skadeståndsskyldigt. En omständighet som bör beaktas när det allmänna skadeståndet fastställs är att åtgärden lett till att bolaget inte betalar övertidsersättning för det arbete som utförs efter kl. 15.30.

Arbetsgivarparterna

Allmänt om förhållandena vid Hallsta pappersbruk

Vid bruket tillverkas standardtidningspapper och olika typer av förbättrade tidningspapper. Från att tidigare huvudsakligen ha varit inriktat på standardtidningspapper har tillverkningen styrts mot specialkvalitéer, som en följd av att marknaden för direktreklam och särskilda tidningsbilagor har ökat.

Bruket har egen hamn och eget stuveri, där produktionen lastas ut. De 55 anställda hamnarbetarna roterar mellan lastning till båt, bil respektive järnväg. Arbetstiden är förlagd till kl. 06.30-15.30 måndag till fredag, förutom för de tre hamnarbetare som anställdes den 17 september 1997, vilka arbetar kl. 08.00-17.00.

Arbetstopparna i hamnen ligger på morgonen respektive på eftermiddagen, då många bilar skall lastas. Till hamnen kommer i medeltal 30 bilar per dag. Upp till 50 bilar per dag kan emellertid förekomma. Mellan kl. 14 och 15 på eftermiddagen väntar många bilar och det var tidigare - innan den nya personalen anställdes - en mycket hög arbetsbelastning vid den tiden, eftersom den ordinarie arbetstiden slutade kl. 15.30. Arbetsledaren tvingades då snabbt höra sig för om någon kunde arbeta övertid. Det arbete som man inte hann med måste anstå till påföljande morgon, vilket innebar en fördröjning av leveransen till kunden och skapade stor irritation hos chaufförerna.

Genom att tillverkningen ändrat karaktär har också kundstrukturen förändrats. Numera sker leverans av små volymer med korta avrop, varvid det är ytterst viktigt att leverans sker i tid. Genom den ändrade kundstrukturen och den ökade volymen har hamnen kommit att bli ett nålsöga i produktionen. Tillverkning sker dygnet runt, medan lastning bara sker på dagtid, vilket leder till obalans. För att möta kundernas krav är det nödvändigt med en mera kundanpassad arbetstid beträffande lastningen. Vidare har bruket små lagerutrymmen, varför även lagerhållningen är ett problem för bruket.

Den aktuella tvisten

Ända sedan 1970-talet har det varit problem med arbetstiderna i hamnen. Först sedan produktionen ändrat inriktning och volymerna ökat har det emellertid blivit ett stort problem. Det är riktigt att bolaget under 1996 försökte införa nya arbetstider, men att någon överenskommelse inte kunde träffas. Under våren 1997 ville bolaget bl.a. införa utökad öppettid till kl. 17.00. För att gå med på detta krävde Pappers ökade "tillförfogandetillägg" med 200 kr per månad och anställd, utöver de 230 kr per månad som redan beslutats som generellt påslag. Bolaget kunde inte acceptera det kravet, eftersom det fortfarande var fråga om dagarbete och bolaget måste ta hänsyn till de löneökningar andra personalkategorier erhållit. Från bolagets sida erbjöds ett ökat tillförfogandetillägg om 75 kr. Förhandlingarna slutade således i oenighet, och bolaget försökte då att i så stor utsträckning som möjligt lindra effekterna av en ändring av arbetstiderna. Bolaget beslöt därför att nyanställa tre arbetstagare för vilka de nya arbetstiderna, som lades ut med stöd av förläggningsregeln i § 4 A. Mom 2 c) villkorsavtalet, skulle gälla. De tre arbetstagarna internrekryterades, och endast en av dem hade tidigare arbetat i hamnen. Med undantag för denne person har alltså inte någon av arbetstagarna i hamnen kommit att beröras av den ändrade förläggningen av arbetstiden.

Parternas kollektivavtal

Av § 4 A. Mom 1 villkorsavtalet framgår dels vad den genomsnittliga arbetstiden per helgfri vecka får uppgå till, dels att den ordinarie arbetstidens förläggning och driftsformer för olika avdelningar och grupper av anställda skall fastställas genom lokala överenskommelser och införas i lokala avtal. Vidare anges att alternativa driftsformer och arbetstider skall införas för enskilda avdelningar, där behov därav kan förutses. Så länge de lokala parterna är överens kan arbetstiden förläggas fritt, dock med beaktande av regler om veckovila etc.

Den situation i vilken en överenskommelse om arbetstidens förläggning inte kan träffas finns reglerad i § 4 A. Mom 2 i villkorsavtalet. I sådana fall har arbetsgivaren - enligt arbetsgivarparternas uppfattning - att förlägga den ordinarie arbetstiden med iakttagande av en serie s.k. stupstocksregler. Av intresse i målet är den regel som finns i § 4 A. Mom 2 c), som anger att arbetstiden skall förläggas inom ramen för tiden 06.00-17.00 måndag till fredag med högst en timmes rast per dag.

Vad gäller övertid anges i villkorsavtalet att det åligger arbetsgivaren att i görligaste mån begränsa övertidsarbetet till sådana arbeten som nödvändigtvis påkallas för driftens eller verksamhetens normala och ostörda gång och således inte utan stor svårighet kan uppskjutas till ordinarie tid (§ 4 B. Mom 1). Övertidsuttag skall alltså inte användas om det visar sig att förhållandena kommer att bli stadigvarande under överskådlig tid framöver.

Villkorsavtalet gäller fr.o.m. den 1 januari 1996 och tills vidare med tre månaders ömsesidig uppsägningstid. Kollektivavtalet är däremot konstruerat så att det gäller för viss tid och därefter för ett år i sänder om uppsägning inte sker. Lokalavtalet gäller under samma tid som kollektivavtalet med de ändringar under avtalstiden som följer av den senaste prolongationsöverenskommelsen.

När de centrala parterna träffade uppgörelse för 1997 prolongerades även 1996 års lokala avtal med de ändringar och tillägg som framgick av den centrala uppgörelsen. Lokalavtalen kan således inte sägas upp av de lokala parterna, utan de centrala parterna förfogar även över dessa. Det innebär att de reellt sett inte är uppsägningsbara. Förhållandet kan sägas innebära en slags "terrorbalans", där de lokala avtalen ligger fast oavsett hur konjunkturerna ändras, vilket gynnat än den ena, än den andra sidan.

Grunderna för arbetsgivarparternas bestridande

Rätten att bestämma om arbetstidens förläggning utgör enligt praxis en del av arbetsgivarens allmänna rätt att leda och fördela arbetet i de fall inskränkningar i den rätten inte skett genom lag eller avtal.

Syftet med regleringen i det s.k. villkorsavtalet har varit att frågor om arbetstid och driftsformer skall regleras på lokal nivå, eftersom lokala överenskommelser medger anpassning till det enskilda företagets specifika behov.

Det Pappers och avdelningen nu gör gällande angående tolkningen av villkorsavtalet skulle emellertid innebära att, oavsett om ändrade förhållanden i bolaget så påkallade, arbetstiderna i hamnen inte skulle kunna ändras utan lokal överenskommelse. Ståndpunkten skulle få den effekten att den i villkorsavtalet angivna rätten för arbetsgivaren att ensidigt bestämma över arbetstidsförläggningen - med iakttagande av stupstocksreglerna - förlorar sin betydelse så snart ett lokalt avtal träffats för första gången. Denna ståndpunkt är inte förenlig med vare sig syftet med avtalet eller de förutsättningar som avtalet vilar på.

Sedan lång tid är SSIF och Pappers ense om att arbetsgivaren - när överenskommelse med Pappers inte kan träffas - ensidigt får bestämma om ändrad driftsform, med undantag för införande av kontinuerlig drift. Denna förutsättning framgår visserligen inte uttryckligen av bestämmelserna i villkorsavtalet, men avtalsbestämmelserna vilar på den partsgemensamma förutsättningen. Arbetsgivarparterna gör gällande att denna grundläggande förutsättning för tolkningen av avtalsbestämmelserna gäller även arbetstidens förläggning. Vidare görs det gällande att arbetsgivaren redan på riksavtalets tid vid oenighet ägde rätt att ensidigt förlägga arbetstiden.

Sammanfattningsvis gör arbetsgivarparterna i första hand gällande att lokalavtalet reglerar arbetstiderna i hamnen endast såvitt rör de förhållanden som var möjliga att överblicka vid avtalsslutet. Mot bakgrund av den rådande avtalskonstruktionen med prolongering av gällande lokalavtal ligger det reella avtalsslutet några år tillbaka i tiden. Lokalavtalet har inte träffats i syfte att täcka in samtliga i framtiden uppkommande situationer som i sin tur kan återverka på arbetstidens förläggning i bolaget. Bolaget har på grund av yttre omständigheter som bil-, järnvägs- och containerutlastningens krav fått behov av att ändra arbetstidens förläggning för att kunna bedriva verksamheten på ett rationellt och företagsekonomiskt försvarbart sätt. Eftersom lokalavtalet inte reglerar den uppkomna situationen och någon överenskommelse inte har kunnat träffas mellan bolaget och avdelningen har bolaget rätt att med stöd av § 4 A. Mom 2 c) i villkorsavtalet ensidigt bestämma arbetstidens förläggning med iakttagande av att förläggningen sker inom ramen för tiden 06.00-17.00.

Mot den angivna bakgrunden bestrids det att bolagets beslut att ändra arbetstiderna i hamnen skulle strida mot lokalavtalet och alltså utgöra ett kollektivavtalsbrott.

Alternativt gör arbetsgivarparterna gällande att - för det fall arbetsdomstolen skulle finna att lokalavtalet reglerar den uppkomna situationen - § 4 A. Mom 2 i villkorsavtalet vilar på den förutsättningen att förhållanden som i hög grad påverkar förutsättningarna för arbetstiderna i ett lokalavtal medför en skyldighet för arbetsgivaren att ta upp förhandlingar i frågan men också ytterst, för det fall överenskommelse inte kan träffas, berättigar arbetsgivaren att ensidigt förlägga de arbetstider som behöver justeras eller kompletteras med iakttagande av stupstocksreglerna i villkorsavtalet.

Det har alltså inte varit arbetsgivarparternas avsikt att ett redan ingånget lokalavtal om arbetstidens förläggning inte skulle kunna kompletteras eller ändras, förutsatt att stupstocksreglerna i villkorsavtalet iakttas. Utan uttryckligt stöd för en sådan begränsning kan vare sig villkorsavtalet eller lokalavtalet ges den tolkningen att en sådan begränsning åsyftas.

För det fall arbetsdomstolen inte skulle bifalla någon av arbetsgivarparternas alternativa förstahandsinvändningar görs i andra hand gällande att innehållet i § 2 i lokalavtalet under rubriken "Intermittent dagtid", stycket "Expeditionsavdelning" skall jämkas eller lämnas utan avseende enligt 36 § avtalslagen. Arbetsgivarparterna menar att den aktuella klausulen är oskälig med hänsyn till det oförutsedda och oförutsebara behovet av arbetskraft vid utlastningen efter kl. 15.30 som inträffat under senare år samt att en sådan begränsning beträffande arbetstidens förläggning skulle innebära en orimligt långtgående begränsning i arbetsgivarens rätt att ytterst bestämma över omfattningen och inriktningen av bolagets verksamhet.

För det fall arbetsdomstolen skulle finna att bolagets handlande utgör ett brott mot lokalavtalet görs det slutligen gällande att skadeståndet skall sättas ned eller helt falla bort. Skälen för det är att endast en av de arbetstagare som arbetat i hamnen vid tidpunkten för bolagets beslut berörs av de ändrade arbetstiderna. Bolaget har genom den särskilda rekryteringen till anställningarna gjort vad det kunnat för att genomföra ändringarna med minsta möjliga ingrepp i redan gällande arbetstidsförhållanden. Dessutom hade bolaget, om det inte sett till att begränsa övertidsuttaget i hamnen, handlat i strid mot § 4 B. Mom 1 i villkorsavtalet och även mot gällande regler i arbetsmiljölagen.

Arbetstagarparterna

Det bestrids att parterna skulle ha varit ense om att arbetsgivaren - om överenskommelse med Pappers inte kunde träffas - ensidigt skulle ha rätt att besluta om ändrad driftsform.

Det bestrids också att det föreligger sådana förändrade yttre omständigheter som påverkat behovet av arbetstid i hamnen på det sätt arbetsgivarparterna gör gällande. Redan idag finns för övrigt möjlighet till förläggning av arbetstid på andra tider än måndag - fredag 06.30 - 15.30. Förutom lördags- och söndagsarbete kan t.ex. ordinarie arbete på eftermiddagsskift beordras vid behov. Dessutom finns möjligheten till frivillig uttagning till arbete på såväl övertid som förskjuten arbetstid vid alla tänkbara tidpunkter. Övertidsarbete och arbete på förskjuten arbetstid förekommer enligt arbetstagarparternas mening inte i särskilt stor omfattning beträffande bil- och järnvägslastning.

Domskäl

Mellan SSIF och Pappers har sedan länge slutits för tid efter annan gällande kollektivavtal av riksavtals natur. Det före den 1 januari 1996 gällande s.k. riksavtalet innehöll bl.a. regler om att överenskommelser om ordinarie arbetstid och val av driftsform skulle ske lokalt. Motsvarande regel finns i det s.k. villkorsavtalet, vilket gäller fr.o.m. den 1 januari 1996.

Avtalskonstruktionen är ostridigt sådan att de centrala parterna, i samband med att centralt avtal undertecknas, prolongerar de lokala avtalen. För att därefter få en ändring till stånd i ett lokalt avtal krävs att de lokala parterna är ense, liksom att förändringen godkänns av de centrala parterna.

I lokalavtalet för Hallsta Pappersbruk anges att arbetstiden för expeditionsavdelningen, dit hamnen hör, är måndag - fredag kl. 06.30-10.30 samt 11.30-15.30. Vidare anges bl.a. att visst arbete kan förekomma lördag och söndag samt att särskilt "tillförfogandetillägg" utgår till den som ställer sig till förfogande för sådant arbete.

Tvisten

Bolaget ville under våren 1997 införa ändrade arbetstider i hamnen på så sätt att det vid sidan av redan gällande arbetstider skulle införas en ordinarie dagarbetstid mellan kl. 08.00 och 17.00 med en timmes rast.

Under våren och försommaren 1997 hölls förhandlingar mellan bolaget och avdelningen. Då parterna inte kunde enas lokalt hölls i juli 1997 en central förhandling, men parterna kunde inte heller då enas.

Bolaget beslutade därefter om vad som kallades kompletterande arbetstid

kl. 08.00-17.00 måndag - fredag och ledigförklarade tre anställningar för vilka den nya arbetstiden skulle gälla. De tre som anställdes började arbeta enligt den nya arbetstiden den 17 september 1997.

Arbetstagarparterna har gjort gällande att arbetstiden i hamnen är heltäckande reglerad i lokalavtalet samt att en förändring av avtalet kan komma till stånd endast om parterna är ense om en sådan. De har således påstått att det inte finns något utrymme för bolaget att ensidigt införa andra arbetstider och att bolagets åtgärd att införa en "kompletterande arbetstid" var ett brott mot kollektivavtalet.

Arbetsgivarparterna har å sin sida hävdat att lokalavtalet reglerar arbetstiderna i hamnen endast såvitt rör de förhållanden som var möjliga att överblicka vid avtalsslutet. De har anfört att bolaget på grund av yttre omständigheter, främst bilutlastningens krav, fått andra behov rörande arbetstidens förläggning för att kunna bedriva verksamheten på ett rationellt sätt. Eftersom lokalavtalet, enligt arbetsgivarparternas mening, inte reglerar den uppkomna situationen och någon överenskommelse inte har kunnat träffas har de gjort gällande att bolaget med stöd av § 4 A. Mom 2 c) i villkorsavtalet har rätt att ensidigt bestämma arbetstidens förläggning, dock med iakttagande av den s.k. stupstocksregeln, som anger en ram för arbetstidens förläggning till kl. 06.00-17.00 måndag - fredag.

Alternativt har arbetsgivarparterna gjort gällande att - för det fall arbetsdomstolen skull finna att lokalavtalet reglerar den uppkomna situationen - bestämmelsen i § 4 A. Mom 2 vilar på den förutsättningen att förhållanden som i hög grad påverkar förutsättningarna för arbetstiderna i ett lokalavtal medför en skyldighet för arbetsgivaren att ta upp förhandlingar i frågan, men också ytterst, för det fall överenskommelse inte kan träffas, berättigar arbetsgivaren att ensidigt besluta om förläggning av de arbetstider som behöver justeras, dock fortfarande med iakttagande av den s.k. stupstocksregeln.

Arbetsgivarparterna har i andra hand hävdat att § 2 i lokalavtalet såvitt avser arbetstid i nu aktuellt avseende skall jämkas eller lämnas utan avseende enligt 36 § avtalslagen.

Slutligen har de - för det fall bolagets handlande skulle anses utgöra ett kollektivavtalsbrott - gjort gällande att det allmänna skadeståndet skall sättas ned eller helt falla bort.

Utredningen i målet

I målet har lagts fram såväl muntlig som skriftlig bevisning. Den skriftliga bevisningen, åberopad av arbetstagarparterna, har bestått av protokoll från central förhandling den 29 april 1969 samt utdrag ur Pappers verksamhetsberättelse för 1969. Vid huvudförhandlingen har på arbetstagarparternas begäran förhör upplysningsvis hållits med förre förbundsordföranden R.C., avtalssekreteraren i Pappers L.O., ordföranden i Pappers avd. 68 J.K. samt ordföranden i hamnklubben Roger Berglund. På arbetsgivarparternas begäran har förhör upplysningsvis hållits med direktören i SSIF G.S., platschefen i bolaget L-E.R., personalchefen i bolaget A.S. samt chefen för bolagets enhet för order och distribution L.H.

Har bolaget rätt att under vissa förhållanden ensidigt besluta om arbetstiden i hamnen?

Huvudfrågan i målet gäller huruvida det finns en rätt för arbetsgivaren att, under vissa förhållanden, ensidigt besluta om arbetstider som avviker från regleringen i lokalavtalet, när parterna efter förhandlingar inte lyckats komma överens om ändringen i fråga.

Av avgörande betydelse är hur det mellan parterna aktuella villkorsavtalet respektive lokalavtalet skall tolkas.

Vad inledningsvis gäller de omtvistade bestämmelserna i villkorsavtalet har bestämmelser av i stort sett motsvarande innehåll under lång tid funnits i de kollektivavtal som ingåtts mellan de centrala parterna i målet. Parterna har inte lagt fram någon utredning om vad som ursprungligen avsetts med de bestämmelserna. Någon gemensam partsavsikt i den delen kan alltså inte fastställas.

Frågan är då om vad som förekommit i samband med förhandlingarna inför villkorsavtalets ikraftträdande i januari 1996 och i samband med lokalavtalets tillkomst kan ge någon ledning i fråga om vad parterna gemensamt kan ha avsett med bestämmelserna.

Vid de förhandlingar som ledde fram till att villkorsavtalet antogs deltog bl.a. L.O. och G.S.

L.O. har inför arbetsdomstolen uppgett bl.a. följande. Sedan 1992 har han varit ansvarig för avtalsfrågor inom Pappers. Han har aldrig varit med om att någon arbetsgivare hävdat en ensidig rätt att ändra arbetstider eller driftsformer som regleras i ett lokalavtal. Vid centrala förhandlingar där han deltagit har det förekommit att endera parten framställt krav på förändringar i lokalavtalen. För det fall någon uppgörelse inte kommit till stånd har "förhållandena blivit kvar vid det gamla". Villkorsavtalet innebär, enligt hans mening, att en lokal överenskommelse skall träffas om helt oreglerad verksamhet. Om någon sådan inte kan träffas har arbetsgivaren att ensidigt lägga ut arbetstiden, men endast i det fallet. Uttrycket "där behov därav kan förutses" i § 4 A. Mom 1 i villkorsavtalet innebär att lokala överenskommelser kan träffas om t.ex. behov av större insatser krävs under en viss period, exempelvis inför julen.

G.S. har uppgett bl.a. följande. Sedan 1970-talet har han arbetat med förhandlingsverksamhet inom bl.a. pappersindustrin. Traditionen har byggt på att parterna skall komma överens och sluta lokala avtal, vilket också har skett bl.a. avseende arbetstid. Inledningsvis - på riksavtalets tid - fick han av äldre kolleger i arbetsgivarförbundet lära sig att arbetsgivaren, om parterna inte kunde komma överens, ensidigt fick besluta om driftsformer, såvida det inte var fråga om kontinuerlig drift. Vad gäller arbetstiderna har frågan i och för sig aldrig ställts på sin spets i förhandlingarna. Han har emellertid aldrig varit med om att arbetstagarsidan i förhandlingarna påstått att denna rätt inte förelåg. Huruvida det på riksavtalets tid funnits begränsningar för arbetsgivaren att besluta om arbetstidens förändring har inte heller diskuterats. Hans uppfattning är dock att arbetstidsreglerna är underställda verksamheten, vilken arbetsgivaren ytterst ansvarar för. Huvudprincipen är att lokalavtalen löper, men att arbetsgivaren har en ensidig beslutanderätt angående frågor nödvändiga för verksamheten. Såvitt han kan minnas har det inte tidigare förekommit att arbetsgivaren utnyttjat sin ensidiga beslutanderätt, utan parterna har lyckats bli eniga.

Arbetsdomstolen kan endast konstatera att det inte framkommit att det under förhandlingarna om villkorsavtalet skulle ha förts någon diskussion angående de omtvistade bestämmelsernas innebörd. Utredningen i denna del ger alltså inte någon ledning för tolkningen av bestämmelserna.

När det gäller förhandlingarna om lokalavtalet har det framgått av utredningen att sådana förhandlingar förs löpande under året i större eller mindre frågor, förutom i fråga om anpassningen av det lokala avtalet till vad som överenkommits centralt. När det gäller det närmare innehållet i de diskussioner som förts lokalt har följande framkommit.

Platschefen L-E.R., personalchefen A.S. och enhetschefen L.H. har berättat om de förändrade behov som uppstått vad gäller bemanningen av utlastningen på grund av förändringar i produktionen, ökad konkurrens och därmed ökade krav vad gäller kundanpassning och servicenivå. Det har av deras berättelser också framkommit att man från bolagets sida försökte komma till rätta med problemen genom att föreslå en rad åtgärder, av vilka den förändrade arbetstiden var en. Bolaget ville bl.a. komma ifrån att regelmässigt vara beroende av övertidsuttag för att klara rimliga öppettider. Någon överenskommelse om ändrade arbetstider träffades aldrig eftersom de ekonomiska kraven från motpartens sida var för höga.

J.K., ordförande i lokalavdelningen, har uppgett följande. Redan 1994 lade bolaget fram förslag om förändrade arbetstider och som skäl för förslaget anfördes att bolaget ville ha en ökad servicegrad, särskilt med tanke på lastbilsutlastningen. Enligt hans mening var det möjligt att ha en ganska god överblick över produktionens krav när avtalet träffades.

R.B., ordförande i hamnklubben, har uppgett att det enligt hans bedömning inte förelåg något direkt behov på grund av yttre omständigheter att utöka arbetstiden, utan han uppfattade det som en "policyfråga" från företaget. Enligt hans uppfattning innebar förekomsten av övertidsarbete inget problem, eftersom det alltid fanns folk som ville arbeta övertid, och arbetsanhopningen under eftermiddagarna var inte heller sådan att den utgjorde en risk ur arbetsmiljösynpunkt.

Enligt arbetsdomstolens mening ger inte utredningen i målet någon egentlig information om parternas agerande i de lokala förhandlingarna som kan vara av betydelse för frågan hur lokalavtalet skall tolkas. Inte heller beträffande lokalavtalet kan således någon gemensam partsavsikt fastställas. Det finns inte heller något stöd för att det från bolagets sida vid något tillfälle i diskussionerna om lokalavtalet gjorts gällande att bolagets uppfattning var att arbetstidsbestämmelserna i lokalavtalet endast gällde förhållanden som var möjliga att överblicka vid avtalsslutet.

Under nu angivna förhållanden måste enligt arbetsdomstolens mening ordalydelsen av de aktuella bestämmelserna tillmätas en särskild betydelse, liksom vad som förekommit i den praktiska tillämpningen av bestämmelserna i fråga.

I lokalavtalet anges uttryckligen vilka arbetstider som gäller i hamnen. Någon bestämmelse som ger arbetsgivaren rätt att under vissa förutsättningar ensidigt besluta om arbetstiden finns inte i lokalavtalet. Arbetsgivarparternas ståndpunkt att lokalavtalet skulle reglera arbetstiderna i hamnen endast såvitt rör de förhållanden som var möjliga att överblicka vid avtalsslutet saknar, enligt arbetsdomstolens mening, helt stöd i lokalavtalets ordalydelse.

Ordalydelsen av § 4 A. Mom 1 villkorsavtalet om att alternativa arbetstider kan införas för enskilda avdelningar "där behov därav kan förutses" skulle däremot kunna ge stöd åt den tolkning som arbetsgivarparterna gjort gällande. Av kommentaren till den avtalsbestämmelsen framgår dock enligt arbetsdomstolens mening att denna möjlighet att införa alternativa arbetstider förutsätter att lokal överenskommelse träffas. Några exempel på att bestämmelsen tillämpats på annat sätt har inte lämnats.

Inte heller utesluter ordalydelsen av villkorsavtalets § 4 A. Mom 2 den tolkning arbetsgivarsidan hävdar. Enligt den bestämmelsen har arbetsgivaren rätt att förlägga arbetstiden inom ramen för vissa stupstocksregler om överenskommelse inte kan träffas om arbetstidens förläggning. Arbetsgivarparterna har hävdat att syftet med regeln inte var att ge den en så begränsad betydelse att den helt skulle förlora sin innebörd efter det att ett lokalt avtal träffats för första gången. Arbetstagarparterna har däremot påstått att syftet varit just detta och att regeln heller aldrig tillämpats i andra sammanhang än i situationer då något lokalt avtal ännu inte slutits, t.ex. då en ny fabrik eller en ny avdelning på en arbetsplats öppnas, samt att detta är en oundviklig konsekvens av avtalssystemet. Enligt arbetsgivarparterna förklaras dock den uteblivna tillämpningen av den ensidiga beslutanderätt som regeln ger av att parterna alltid kommit överens och att frågan därför aldrig ställts på sin spets.

Det har inte av utredningen framgått om arbetsgivarparterna under förhandlingar med Pappers någon gång använt sig av en sådan ensidig bestämmanderätt som de gör gällande att den aktuella bestämmelsen i villkorsavtalet ger dem, inte ens som ett påtryckningsmedel. Att arbetsgivarförbundet i vart fall vid något tidigare tillfälle hävdat en sådan rätt är dock ostridigt. Förre förbundsordföranden i Pappers R.C. har berättat om en central förhandling 1969, vid vilken ett bolag framställde ett visst krav om ändrade arbetstider och därvid hänvisade till att bolaget enligt sitt arbetsgivarförbund hade en avtalsenlig rätt att ensidigt besluta om en sådan förändring. Pappers motsatte sig ändringen, som inte kom att genomföras. Enligt Pappers mening kunde bolaget inte ensidigt ändra den arbetstid som var inskriven i lokalavtalet, och enligt Pappers uppfattning accepterade också arbetsgivarparterna vid det tillfället att det förhöll sig på det viset. Arbetsgivarparterna har bestritt att händelsen i fråga skall tolkas på det sätt som Pappers gjort. Enligt arbetsdomstolens mening utesluter inte vad som förekommit i praktiken mellan parterna den tolkning som arbetsgivarsidan gör, men det ger å andra sidan inte heller något stöd för den.

Arbetsdomstolen gör sammanfattningsvis följande bedömning. Någon gemensam partsavsikt med avtalsregleringen i fråga har inte kunnat fastställas med stöd av den utredning som föreligger i målet. När det gäller avtalstexten framgår dock av kommentaren till den inledande regeln om arbetstid i villkorsavtalet att detta avtal syftar till en uttömmande reglering av bl.a. den ordinarie arbetstidens förläggning. Detta förhållande och ordalydelsen av bestämmelserna i lokalavtalet talar med styrka för att arbetstiderna i hamnen skall anses vara heltäckande reglerade i lokalavtalet. Vad som förekommit i fråga om den praktiska avtalstillämpningen under årens lopp motsäger inte heller en sådan slutsats. Arbetsgivaren borde vidare, om denne ansett att lokalavtalet inte kan anses reglera alla uppkommande situationer och att det alltså finns ett utrymme för arbetsgivaren att, om överenskommelse inte kan träffas, ensidigt förlägga arbetstiderna, gett denna uppfattning klart till känna. Det framgår inte av utredningen att några sådana reservationer framförts. Arbetsdomstolen finner därför att lokalavtalet får anses reglera även den i målet aktuella situationen. Arbetsgivarparternas förstahandsinvändning kan därför inte godtas.

Eftersom det får anses ha träffats en heltäckande lokal överenskommelse om arbetstidens förläggning blir således regeln i § 4 A. Mom 2 i villkorsavtalet om arbetsgivarens ensidiga beslutanderätt inte tillämplig. Frågan är då om den aktuella regeln kan ges den innebörd som arbetsgivarparterna gjort gällande som en alternativ förstahandsinvändning, nämligen att den får tillämpas för att justera eller komplettera arbetstiderna trots existensen av en lokal arbetstidsöverenskommelse, om förhållanden, som påverkar arbetstiderna, förändrats i hög grad sedan avtalsslutet.

Arbetsdomstolen konstaterar i den delen att möjligheterna rent allmänt att jämka avtalsförpliktelser beroende på ändrade förhållanden är starkt begränsade. Utredningen ger inte något stöd för att det här skulle föreligga en sådan situation som skulle kunna rubba den ingångna lokala överenskommelsen och berättiga bolaget att ensidigt förlägga arbetstiderna på det sätt arbetsgivarparterna gör gällande. Inte heller den invändningen kan alltså godtas.

Finns förutsättningar för att jämka eller lämna arbetstidsbestämmelserna utan avseende enligt 36 § avtalslagen?

Arbetsgivarparterna har i andra hand invänt att § 2 i lokalavtalet bör lämnas utan avseende eller jämkas med stöd av 36 § avtalslagen. Arbetsdomstolen har tidigare uttalat att det ligger i sakens natur att utrymmet för att med framgång angripa ett kollektivavtal, särskilt mellan centrala parter, med hjälp av avtalslagens ogiltighetsregler är mycket begränsat (se t.ex. AD 1986 nr 26 och AD 1993 nr 131). Enligt arbetsdomstolens mening visar inte utredningen i målet att förhållandena är sådana att det finns skäl att med tillämpning av 36 § avtalslagen lämna den aktuella bestämmelsen utan avseende eller jämka den.

Arbetsdomstolens slutsats

Arbetsdomstolen finner att bolaget genom att ensidigt besluta om arbetstidens förläggning i strid med vad som anges i lokalavtalet gjort sig skyldigt till kollektivavtalsbrott.

Skadestånd

Pappers har framställt yrkande om ett relativt högt allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrottet, medan arbetsgivarparterna har yrkat att skadeståndet skall sättas ned eller helt falla bort.

När det gäller storleken av det allmänna skadeståndet gör arbetsdomstolen följande bedömning. Bolaget har åsidosatt lokalavtalet genom att fr.o.m. den 17 september 1997 låta tre hamnarbetare arbeta med en ordinarie arbetstid mellan 08.00 och 17.00 i stället för avtalets 06.30 - 15.30. Det har emellertid inte påståtts annat än att bolaget handlat i god tro när det som stöd för sin åtgärd hävdat att den gällande arbetstidsregleringen kunde tolkas så att den gav utrymme för ett ensidigt beslut av arbetsgivaren i den aktuella situationen. Arbetsdomstolen lägger också vikt vid att kollektivavtalsbrottet inte medfört att någon arbetstagare tvingats arbeta i enlighet med de nya arbetstiderna, som trots att de bedömts som avtalsstridiga ryms inom de ramar som anges i villkorsavtalet. Vid en sammantagen bedömning finner arbetsdomstolen att det allmänna skadeståndet bör bestämmas till 40 000 kr.

Rättegångskostnader

Med den angivna utgången bör arbetsgivarparterna förpliktas att utge ersättning för arbetstagarparternas kostnader i målet. Om beloppets storlek råder ej tvist.