AD 1998 nr 144

Parter:

Handelsanställdas förbund; Blomman SC Aktiebolag

Nr 144

Handelsanställdas förbund

mot

Blomman SC Aktiebolag i Stockholm.

Bakgrund

S.A. drev tidigare blomsterhandeln Jolantas Blommor på Kungsgatan i Stockholm. S.A. var bunden av kollektivavtal, ett s.k. hängavtal, med Handelsanställdas förbund (förbundet).

Under hösten 1996 bestämde sig S.A. för att sälja Jolantas Blommor. För biträde med detta anlitade han mäklaren M.J., med firma Aktiv företagsförmedling. Rörelsen annonserades därefter ut bl.a. i Dagens Nyheter. Genom mäklaren kom S.A. så småningom i kontakt med Blomman SC AB (bolaget). Bolaget bedriver enligt registreringsbeviset försäljning av blommor och tillbehör samt därmed förenlig verksamhet. Ställföreträdare i bolaget är L.R. och G.S.

Genom köpekontrakt av den 2 december 1996 förvärvade bolaget lokalen på Kungsgatan med till denna hörande inventarier för en köpeskilling om 400 000 kr. Tillträdesdag bestämdes till den 7 januari 1997.

Förbundet har gjort gällande att deras medlemmar J.K. och S.T. vid överlåtelsetillfället var anställda av S.A. med placering i butiken. Sedan J.K. och S.T. riktat krav på lön mot bolaget, sade bolaget upp dem reservationsvis den 3 mars 1997.

Tvist har nu uppkommit mellan parterna om huruvida en övergång av verksamhet jämlikt 6 b § anställningsskyddslagen ägt rum och om J.K:s och S.T:s anställningar därmed övergått på bolaget. Bolaget har invänt att det inte ens är utrett att J.K. och S.T. varit anställda hos S.A., att överlåtelsen inte är en övergång jämlikt 6 b § anställningsskyddslagen samt att J.K. och S.T. i vart fall valt att stanna kvar hos S.A. och inte heller stått till bolagets förfogande. Tvist råder också om omfattningen av eventuell uppsägningslön samt från vilken dag ränta på beloppet skall utgå.

Lokal och central förhandling har förevarit utan att parterna har kunnat enas.

Yrkanden

Förbundet har yrkat att arbetsdomstolen förpliktar bolaget att

- till J.K. utge lön och uppsägningslön avseende perioden januari t.o.m. juni 1997 med sextiosextusensexhundrasjuttio (66 670) kronor jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 10 560 kr från den 25 januari 1997, 13 640 kr från den 25 februari 1997, 13 640 kr från den 25 mars 1997, 13 950 kr från den 25 april 1997, 13 950 kr från den 25 maj 1997 samt på 930 kr från den 25 juni 1997, allt till dess full betalning sker

- till J.K. utge semesterersättning med 8 667 kr jämte ränta från den 3 juli 1997 till dess full betalning sker

- till S.T. utge lön och uppsägningslön avseende perioden januari t.o.m. juni 1997 med fyrtiosjutusentvåhundratjugotre (47 223) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 9 411 kr från den 25 januari 1997, 12 156 kr från den 25 februari 1997, 12 156 kr från den 25 mars 1997, 12 656 kr från den 25 april 1997 samt på 844 kr från den 25 juni 1997, allt till dess full betalning sker

- till S.T. utge semesterersättning med 6 139 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 3 juni 1997 till dess full betalning sker.

Bolaget har bestritt yrkandena. Beräkningssättet liksom förekomsten av kollektivavtal mellan förbundet och S.A. har vitsordats i och för sig. Ränteyrkandet har vitsordats endast till den del det avser tiden från den 18 mars 1997.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Sakframställningar

Förbundet

J.K. och S.T. anställdes av S.A. år 1994 respektive år 1995. De har sedan dess och fram till överlåtelsetillfället arbetat heltid i butiken. Under hösten år 1996 informerades J.K. och S.T. om att S.A. hade för avsikt att sälja butiken och att de nya ägarna skulle behålla personalen. Först i samband med julen samma år fick J.K. och S.T. veta att de nya ägarna trots allt inte ville överta personalen. De kontaktade då ombudsmannen K.F., för att ta reda på vad som skulle hända med deras anställningar i samband med överlåtelsen. De fick viss skriftlig information tillsänd sig och träffade även K.F. personligen. På tillträdesdagen den 7 januari 1997 inställde sig J.K. och S.T. på inrådan av K.F. i butiken och förklarade att de stod till förfogande för arbete. En av bolagets ställföreträdare, G.S., gjorde då klart för dem att bolaget inte var i behov av någon anställd personal. Hon bad dem även att återkomma en timme senare. J.K. var förhindrad att återkomma, men S.T. inställde sig i enlighet med bolagets uppmaning. Vid detta tillfälle befann sig även S.A. och dennes hustru Maria i lokalen. S.A. och M.A. drog med sig S.T. ned i källaren och uppmanade henne där i bryska ordalag att inte ställa till med bråk, eftersom affären mellan S.A. och bolaget då kunde gå om intet. Vidare förklarade S.A. för S.T. att han skulle ta hand om och reglera hennes löneanspråk. S.T. lämnade sedan lokalen utan att ha samtalat vidare med bolagets företrädare. Därefter fördes en diskussion mellan S.A. å ena sidan och J.K. och S.T. å andra sidan om en eventuell uppgörelse. Någon överenskommelse träffades dock aldrig.

S.A:s överlåtelse av Jolantas Blommor till bolaget utgör en sådan övergång av verksamhet som avses i 6 b § anställningsskyddslagen. Sålunda har bolaget övertagit hyresrätten till butikslokalen liksom alla inventarierna i butiken. Bolaget har också övertagit kundregister och telefonabonnemanget. Det har bedrivit samma slag av verksamhet i butiken som tidigare och det har över huvud taget inte förekommit något avbrott i verksamheten. Vad som har övergått är alltså en bestående ekonomisk enhet och verksamheten har vid övergången bevarat sin identitet.

Eftersom det sålunda har skett en övergång av verksamhet från S.A. till bolaget har också J.K:s och S.T:s anställningar automatiskt övergått på bolaget. Varken J.K. eller S.T. har motsatt sig att övergå till bolaget. Vad bolaget eventuellt överenskommit med S.A. angående personalen saknar betydelse eftersom bolaget inte med befriande verkan har ägt att förlita sig på detta. J.K. och S.T. har stått till bolagets förfogande genom att inställa sig i butiken på överlåtelsedagen. De fick där besked om att bolaget inte ville ta deras arbetskraft i anspråk. Om bolaget därefter ändrat uppfattning har det ankommit på bolaget att kontakta J.K. och S.T. och klargöra detta. Det har bolaget inte gjort.

Genom att anställningarna övergått på bolaget är bolaget skyldigt att betala lön, uppsägningslön och semesterersättning till J.K. och S.T. för tiden från övergången till dess deras respektive uppsägningstider gått ut. Övergången har även medfört att bolaget blivit bundet av det kollektivavtal som gällt mellan förbundet och S.A.. De yrkade beloppen är beräknade utifrån de anställningsvillkor som gällde för anställningarna vid övergången, jämte den kollektivavtalsenliga höjning av lönen som skett därefter, och med beaktande av lagstadgad uppsägningstid som räknats från bolagets uppsägning den 3 mars 1997. Ränta på beloppen har yrkats med utgångspunkt i de utbetalningsdagar som har gällt för respektive belopp.

Bolaget

En grundläggande förutsättning för att bolaget genom köpet av Jolantas Blommor över huvud taget skulle ha kunnat bli arbetsgivare för J.K. och S.T. måste vara att de vid tidpunkten för överlåtelsen var anställda av butikens ägare S.A. Förbundet har inte presterat någon skriftlig dokumentation om de påstådda anställningarnas befintlighet. Enbart J.K:s och S.T:s egna uppgifter i denna del räcker inte. Det är således inte visat ens att J.K. och S.T. varit anställda av S.A.

Den överlåtelse som har ägt rum innefattar inte heller en sådan övergång av verksamhet som regleras i 6 b § anställningsskyddslagen. Vad som övertogs var enbart hyresrätten och vissa inventarier. Någon "know-how" eller andra immateriella tillgångar övertogs inte. Inte heller övertogs något egentligt kundregister. Övertagandet av telefonabonnemanget var föranlett enbart av praktiska skäl. Verksamheten gavs också en annan inriktning av bolaget. Detta har inriktat verksamheten på försäljning enbart av levande blommor medan S.A. sålde företrädesvis torkade blommor i butiken. S.A. drev sin rörelse som enskild firma och med anställda medan den nu bedrivna verksamheten sker i bolagsform utan särskilt anställd arbetskraft. Någon personal skulle således inte övertas i samband med överlåtelsen. Det anförda visar att det som överlåtits inte kan beskrivas som en bestående ekonomisk enhet där verksamheten vid överlåtelsen bevarat sin identitet.

När det gäller personalen skall tilläggas att i samband med förvärvet av lokalen åtog sig S.A. genom ett muntligt sidoavtal att själv avveckla sin personal. Detta har också bekräftats ett flertal gånger av S.A. Sidoavtalet var en förutsättning för att bolaget skulle ingå avtal med S.A. Bolagets ställföreträdare L.R. och G.S. skulle själva arbeta i affären och någon ekonomisk möjlighet för bolaget att anställa personal fanns inte.

J.K. och S.T. kände till att bolaget inte ville överta deras anställningsavtal. De inställde sig ändå på tillträdesdagen den 7 januari 1997 och gjorde på ett vagt sätt gällande att det kanske kunde röra sig om en övergång av verksamhet. De frågade efter S.A. och förklarade efter att ha fått besked om att han inte fanns där, att de var personal och hade rätt till anställning. De kom till butiken först omkring kl. 15.00, som inte är normal tidpunkt att börja ett arbete på, särskilt inte i blomsterbranschen. De fick av G.S. det beskedet att bolaget inte skulle ha någon anställd personal. Eftersom bolaget vid detta tillfälle hade besök av en försäkringstjänsteman, ombads J.K. och S.T. att komma tillbaka till butiken en timme senare. De lämnade inte adress eller telefonnummer och det var därför inte möjligt för bolaget att nå dem. Sedan S.T. och J.K. lämnat lokalen kontaktade bolaget ombudsmannen G.S., som L.R. och G.S. kände sedan tidigare. Av henne fick de veta att anställda i och för sig följer med till förvärvaren vid en övergång av verksamhet, men att de anställda också kunde välja att stanna kvar hos den tidigare arbetsgivaren. G.S. kontaktade även S.A. och meddelade att hans personal hade sökt honom. S.A. och M.A. inställde sig då i lokalen. När S.T. återvände någon timme senare följde hon med S.A. och M.A. ned i källaren. Vad som utspelades där saknar bolaget närmare kännedom om, eftersom varken G.S. eller L.R. tilläts att följa med. Efter en längre stund kom S.A., Maria Anderson och S.T. upp till butikslokalen igen. S.A. tog då såväl L.R. som G.S. i hand och sade att han skulle svara för arbetstagarnas löneanspråk tills dess att deras anställningsavtal hade avvecklats. Även M.A. tog i hand och sade att de skulle ta hand om detta. Hon tillfogade att mäklaren skulle få betala dyrt för det inträffade. Bolagets ställföreträdare uppfattade det hela så - och hade också befogad anledning till denna uppfattning - att J.K. och S.T. hade valt att stanna kvar hos S.A. S.T. varken sade eller gjorde någonting för att ta bolaget ur denna eventuella villfarelse. Därefter hörde bolaget inte av vare sig arbetstagarna eller förbundet på tre veckor. Detta styrkte bolaget i uppfattningen att saken var utagerad.

Genom vad som sålunda förekommit har J.K. och S.T. gett uttryck för att de valt att stanna kvar hos S.A., med vilken de också träffat en överenskommelse om betalning. I vart fall hade G.S. och L.R. befogad anledning att uppfatta situationen på så vis. För denna ståndpunkt talar också att förbundet har riktat krav på ersättning för lön till J.K. och S.T. även mot S.A. för tiden efter överlåtelsen. Först efter det att S.A. brutit sin överenskommelse med J.K. och S.T., valde förbundet att också kräva bolaget på ersättning för lön och uppsägningslön. Bolaget fick del av kravet först den 18 mars 1997.

Även om J.K:s och S.T:s anställningar skulle anses ha gått över på bolaget är de ändå inte berättigade att få lön och uppsägningslön från bolaget. De måste nämligen genom sitt agerande den 7 januari 1997 anses ha frånträtt sina anställningar. I varje fall har de inte från den tidpunkten ställt sig till förfogande för arbete hos bolaget.

Vad gäller de yrkade beloppens storlek kan konstateras att det inte finns något som styrker omfattningen av J.K:s och S.T:s påstådda anställningar hos S.A. Det är inte heller visat hur länge de varit anställda och vilken lönenivå som har gällt. Sättet som sådant att beräkna de yrkade beloppen på vitsordas dock. Yrkad ränta kan emellertid inte utgå till den del den avser tid före den 18 mars 1997, dvs. den tidpunkt då bolaget första gången fick del av förbundets krav.

DOMSKÄL

Tvisten

Tvisten i målet gäller i huvudsak om överlåtelsen av blomsteraffären Jolantas blommor från den tidigare ägaren S.A. till bolaget innebär att det har skett en sådan övergång av verksamhet som avses 6 b § anställningsskyddslagen och om därmed J.K:s och S.T:s anställningar gått över till bolaget.

Förbundet har gjort gällande att dess medlemmar J.K. och S.T. var anställda hos S.A. vid tidpunkten för överlåtelsen, att de arbetade i butiken och att deras anställningar till följd av överlåtelsen gått över på bolaget. Förbundet har med stöd härav yrkat att de berörda medlemmarna skall tillerkännas bl.a. lön och uppsägningslön för tiden från övergången till dess deras respektive uppsägningstider löpt ut.

Bolaget har bestritt att överlåtelsen har inneburit en sådan övergång av verksamhet som avses i 6 b § anställningsskyddslagen. Därutöver har bolaget också riktat andra invändningar mot förbundets talan. Arbetsdomstolen kommer i det följande att behandla de olika tvistefrågorna i skilda avsnitt.

Arbetsdomstolen har avgjort målet efter huvudförhandling. Vid denna har på begäran av både förbundet och bolaget hållits förhör under sanningsförsäkran med S.T. och J.K. samt vittnesförhör med ombudsmannen i förbundet, K.F. På begäran av förbundet har hållits vittnesförhör med S.A. På begäran av bolaget har därutöver hållits förhör under sanningsförsäkran med G.S. och L.R. samt vittnesförhör med bolagets revisor, C.E., ombudsmannen i förbundets avdelning 20, G.S., samt B.L.

Var J.K. och S.T. vid överlåtelsen anställda hos S.A.?

Bolaget har som grund för sitt bestridande till en början anfört att det inte är utrett att J.K. och S.T. över huvud taget varit anställda hos S.A. och att käromålet redan på grund härav skall ogillas.

J.K. och S.T. har uppgivit att de varit anställda hos S.A. sedan år 1994 respektive år 1995 och att de arbetat heltid. Det har inte framkommit något som skulle göra att det finns anledning att misstro deras lämnade uppgifter. Även S.A. har omvittnat att de båda varit anställda hos honom och att de arbetat i butiken.

Genom vad som härigenom och i övrigt framkommit finner arbetsdomstolen att det är utrett att J.K. och S.T. sedan år 1994 respektive år 1995 varit anställda på heltid av S.A., att de alltjämt var anställda vid överlåtelsetillfället och att de arbetade i blomsteraffären.

Fråga uppkommer då om det - på sätt förbundet gjort gällande - genom S.A:s överlåtelse av Jolantas Blommor till bolaget skett en övergång av verksamhet enligt bestämmelsen i 6 b § anställningsskyddslagen, samt vidare om betalningsansvar i så fall uppkommit för bolaget för J.K:s och S.T:s lön, uppsägningslön och semesterersättning.

Har en övergång av verksamhet ägt rum ?

I 6 b § anställningsskyddslagen stadgas att vid en övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av verksamhet från en arbetsgivare till en annan, övergår också de rättigheter och skyldigheter på grund av de anställningsavtal och de anställningsförhållanden som gäller vid tidpunkten för övergången. Av fjärde stycket framgår att arbetstagaren kan motsätta sig att anställningsförhållandet går över till förvärvaren.

Som arbetsdomstolen tidigare uttalat har bestämmelsen införts för att de krav som uppställs i EG-direktivet av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (77/187/EEG) det s.k. överlåtelsedirektivet, skall uppfyllas. Av direktivets ingress framgår att bestämmelsen syftar till att skapa ett skydd för arbetstagarna vid byte av arbetsgivare särskilt för att säkerställa att deras rättigheter skyddas.

Bestämmelsen i 6 b § anställningsskyddslagen är avsedd att tolkas i enlighet med direktivet och den tolkning av direktivet som EG-domstolen har gjort i sina avgöranden.

Av EG-domstolens numera relativt omfattande praxis på området framgår bl.a. av det s.k. Spijkers-målet (nr 24/85, 1986 ECR s. 1119) att avgörande vid bedömningen av om en övergång av verksamhet har ägt rum, är om verksamheten vid övergången har bevarat sin identitet. Den fråga som skall ställas är alltså om det som har övergått kan beskrivas som en bestående ekonomisk enhet eller, om det är, för att använda engelsk terminologi, en "going concern" som har övertagits. I enlighet med EG- domstolens praxis skall detta avgöras efter en helhetsbedömning av samtliga omständigheter vid övergången. Vid denna bedömning får enligt EG-domstolen följande sju kriterier särskild betydelse, nämligen

arten av företag eller verksamhet

frågan om företagets materiella tillgångar, såsom byggnader och lösöre, har överlåtits eller inte,

värdet av överlåtna immateriella tillgångar vid överlåtelsetidpunkten,

om majoriteten av de anställda har tagits över av den nya arbetsgivaren eller inte,

om kunderna tagits över eller inte,

graden av likhet mellan verksamheten före och efter överlåtelsen, och

i förekommande fall den tidsperiod under vilken verksamheten har legat nere.

Genom ett köpekontrakt av den 2 december 1996 övertog bolaget hyresrätten till lokalen på Kungsgatan samt till denna hörande inventarier. De inventarier som enligt bolaget omfattades av förvärvet var kassaapparat, betjäningsdisk, roskyl och kylaggregat. Därutöver lämnade S.A. vid överlåtelsen kvar bl.a. visst lager och kontorsmateriel. Bolaget har hävdat att köpekontraktet inte omfattade dessa artiklar. Det finns inte någon anledning att ifrågasätta de uppgifter som G.S. och L.R. lämnat på denna punkt. Genom deras uppgifter har vidare framkommit att det lager som kvarlämnades inte betingade något egentligt värde för bolaget. Jolantas Blommors huvudsakliga materiella tillgångar synes därför ha bestått i hyresrätten till lokalen samt de inventarier som tidigare nämndes. De materiella tillgångar av någon betydelse som fanns i Jolantas Blommor har således överlåtits på bolaget.

I målet är ostridigt att bolaget också övertog Jolantas Blommors telefon- och faxnummer.

När det gäller frågan om verksamhetens art och graden av likhet mellan verksamheten före och efter överlåtelsen har bolaget framhållit att det efter övertagandet av butiken bedriver en verksamhet med annan inriktning än den som tidigare bedrevs. Enligt bolaget var försäljningen förut inriktad på torkade blommor och blomtillbehör medan bolaget enbart saluför levande blommor. Av utredningen i målet, bl.a. förhören med S.T. och S.A., framgår emellertid inte annat än att den verksamhet som tidigare bedrevs i butiken i huvudsak varit av karaktären sedvanlig blomsterhandel. Vad särskilt gäller försäljningen av torkade blommor har genom förhöret med S.T. framkommit att den var av mindre omfattning och var en följd av det mode som för tillfället rådde i branschen. Det finns i och för sig inte anledning att ifrågasätta bolagets vilja att ge verksamheten en annan prägel än tidigare. Utredningen kan dock inte anses visa annat än att det är fråga om samma slag av verksamhet som tidigare och att det inte föreligger några mera väsentliga skillnader mellan verksamheten före och efter överlåtelsen.

Bolaget har med hänvisning till att det i köpekontraktet inte har angetts någon särskild post för goodwill hävdat att några immateriella tillgångar inte har överlåtits. När i ett fall som detta, en etablerad butik överlåts och den verksamhet som därefter bedrivs förblir i huvudsak densamma, ligger det dock - enligt arbetsdomstolens mening - i sakens natur att ett s.k. goodwillvärde kommer att ingå i överlåtelsen även om detta inte åsatts ett specifikt värde.

Förbundet har när det gäller frågan om kunder övertagits eller inte gjort gällande att bolaget övertagit ett uppdaterat och tämligen omfattande kundregister. Utredningen ger dock inte stöd för att något sådant mera omfattande kundregister övertagits utan endast en inaktuell kundlista av ett enklare slag. Utredningen i övrigt har inte varit särskilt inriktad på denna punkt men den slutsatsen torde ändå kunna dras att åtminstone inledningsvis vissa kunder kommit att övertas i samband med överlåtelsen. Bl.a. har G.S. och L.R. berättat att bolaget den 7 januari 1997 och tiden närmast därefter fick fullfölja en del uppdrag som Jolantas Blommor åtagit sig. Av dessa uppgifter och av utredningen i övrigt framgår också att butiken var öppen utan uppehåll i samband med överlåtelsen och att verksamheten således inte har legat nere under någon period i anledning av överlåtelsen.

Någon personal har ostridigt inte tagits över av bolaget i samband med överlåtelsen.

Mot bakgrund av ovan redovisade förhållanden finner arbetsdomstolen vid den samlade bedömningen av omständigheterna i målet dock att en sådan övergång av verksamhet som avses i 6 b § anställningsskyddslagen har ägt rum i detta fall.

Detta innebär att J.K:s och S.T:s anställningsavtal har övergått till bolaget i samband med överlåtelsen såvida de inte, på sätt som stadgas i 6 b § fjärde stycket anställningsskyddslagen, har motsatt sig detta.

Har J.K. och S.T. motsatt sig att anställningsavtalet och anställningsförhållandet skulle övergå till bolaget?

Till stöd för sitt påstående att J.K. och S.T. skulle ha motsatt sig att deras anställningar övergick i samband med överlåtelsen och att de således valt att stanna kvar hos S.A. har bolaget anfört dels att en överenskommelse med S.A. träffats om att han skulle svara för personalen i samband med överlåtelsen, dels att J.K. och S.T. gett uttryck för att de motsatte sig en övergång samt att bolaget i varje fall haft anledning att anta att det förhöll sig på det sättet.

Förbundet har invänt att det saknar betydelse vilken eventuell överenskommelse bolaget har träffat med S.A. samt att varken J.K. eller S.T. gett uttryck för att de motsatte sig att övergå till bolaget och att bolaget inte heller haft anledning att anta detta.

Huvudregeln vid en sådan övergång av verksamhet som avses i 6 b § anställningsskyddslagen är som framgått av det tidigare anförda att personalen medföljer till den nye arbetsgivaren och där fortsätter sin anställning på i huvudsak samma villkor som tidigare. Bestämmelsen i paragrafens fjärde stycke innebär att arbetstagaren ges möjlighet att motsätta sig en övergång av anställningsförhållandet och i stället välja att stå kvar i sin anställning hos överlåtaren. Regeln har tillkommit för att en arbetstagare som av olika skäl inte vill följa med till en ny arbetsgivare inte skall behöva tvingas in i en sådan relation (se prop. 1994/95:102 s. 45). Bestämmelsen måste alltså ses som en rättighet för arbetstagaren. Det finns emellertid inte någon regel om hur eller inom vilken tid en arbetstagare skall tala om att han eller hon motsätter sig en övergång till förvärvaren. När det gäller tidpunkten för ett sådant meddelande framgår dock av förarbetena att detta bör ske inom skälig tid från det att arbetstagaren har blivit underrättad om övergången. Vidare sägs att det ofta torde finnas intresse hos alla inblandade att få reda på arbetstagarnas inställning och att det därför är angeläget att alla berörda parter medverkar till att saken klaras ut så snart som möjligt (a. prop. s. 81).

Möjligheten för arbetstagaren att i en övergångssituation stanna kvar i sin anställning hos överlåtaren är som nyss anfördes en rättighet för arbetstagaren. Det medför också att det är enbart arbetstagaren själv som kan disponera över denna rättighet. Det finns således inget utrymme för överlåtaren och förvärvaren att sinsemellan, med bindande verkan för arbetstagaren, avtala om att anställda hos överlåtaren inte skall följa med till förvärvaren vid en övergång. Det förhållandet att S.A. och bolaget måhända har överenskommit att han skulle svara för personalen kan alltså i sig inte få till följd att J.K:s och S.T:s anställningsförhållanden med S.A. har bestått i stället för att i enlighet med huvudregeln ha gått över på bolaget.

Följden av att en arbetstagare i en övergångssituation motsätter sig att anställningsförhållandet går över till förvärvaren blir som framgått av det som har sagts ovan att - i motsats till vad som följer av lagens huvudregel - anställningsförhållandet med överlåtaren består. Det framgår inte av lagtexten hur det skall gå till när arbetstagaren motsätter sig övergången. Motsättandet får dock, liksom t.ex. en uppsägning, anses vara en ensidig rättshandling som i enlighet med vad som tidigare sagts bara kan vidtas av arbetstagaren själv eller den han eller hon har gett fullmakt. Av allmänna principer om ensidiga rättshandlingar följer att arbetstagaren - uttryckligen eller genom s.k. konkludent handlande - måste ge överlåtaren till känna att han eller hon motsätter sig övergången. Arbetstagarens besked om motsättandet måste således rikta sig till arbetstagarens motpart i anställningsförhållandet, överlåtaren, dvs. den hos vilken rättigheten görs gällande.

Av den utredning som har förebringats i detta mål har inte något framkommit som tyder på att J.K. och S.T. på något sätt skulle till S.A. ha gett till känna att de ville utnyttja sin rätt att stanna kvar i anställning hos honom.

Frågan är då om bolaget ändå haft fog för att uppfatta situationen så att J.K. och S.T. valt att stanna kvar i sin anställning hos S.A. och, om så är fallet, vilken betydelse det skall ha för bolagets skyldigheter.

Det har i målet inte framkommit, eller ens påståtts, att J.K. och S.T. skulle ha uttryckligen till någon ställföreträdare för bolaget ha meddelat att de motsatte sig en övergång. Bolaget har emellertid åberopat i denna del att S.T. vid ett besök hos ombudsmannen K.F. gett uttryck för att hon och J.K. valt att stanna kvar hos S.A. och således motsatte sig en övergång. Utan att ta ställning till vilken betydelse som skulle kunna tillmätas vad bolaget sålunda åberopat kan arbetsdomstolen bara konstatera att det i målet råder olika uppfattningar om vad som sades vid det ifrågavarande mötet och att det inte kan anses visat att S.T. uttryckt sig så som bolaget har gjort gällande.

Bolaget har vidare framhållit att J.K. och S.T. väl känt till att bolaget inte skulle ha någon personal, att S.A. åtagit sig att svara för deras löneanspråk samt att också de varit överens med S.A. om att han skulle stå för lönerna. Bolaget synes mena att J.K. och S.T. mot bakgrund av dessa omständigheter hade bort klargöra att de ändå ansåg sig anställda hos bolaget och att de i avsaknad av ett sådant klargörande ådagalagt en vilja att stanna kvar hos S.A. eller i varje fall gett bolaget anledning till en sådan slutsats.

Bolagets inställning till att ta över personal och dess eventuella överenskommelse i den delen med S.A. kan, som arbetsdomstolen redan varit inne på, inte inverka på arbetstagarnas ställning enligt 6 b § anställningsskyddslagen. Huruvida J.K. och S.T. har känt till dessa förhållanden eller inte saknar betydelse för den bedömningen. Bolaget kan således inte anses ha haft fog för att utifrån J.K:s och S.T:s reaktioner - eller brist på reaktioner - med anledning av dessa omständigheter dra några slutsatser om deras vilja att motsätta sig en övergång till bolaget. Enligt arbetsdomstolens mening kan inte heller den omständigheten att de båda arbetstagarna godtagit eller i varje fall varit beredda att godta att S.A. skulle stå för deras uppsägningslöner anses innebära att de därigenom ådagalagt en vilja att inte följa med till bolaget. Den bedömningen får också ses mot bakgrund av att J.K. och S.T., som kommer att närmare beröras nedan, efter det att de fått information av sin fackliga organisation om innebörden i bestämmelserna i 6 b § anställningsskyddslagen, ostridigt infunnit sig i butiken på överlåtelsedagen och inför bolagets ställföreträdare förklarat att de var anställda där.

Arbetsdomstolen kommer således fram till att omständigheterna inte varit sådana att J.K. och S.T. har givit bolaget fog för uppfattningen att de har motsatt sig en övergång till bolaget. Det finns därmed ingen anledning för domstolen att ta ställning till vilken betydelse det skulle ha haft för bolagets skyldigheter om bolaget kunde sägas ha haft fog för sin uppfattning.

Det bör tilläggas att det inte heller är visat att arbetstagarna i förhållande till bolaget efter övergången skulle ha avstått från sina rättigheter.

Sammantaget innebär det hittills anförda att J.K:s och S.T:s anställningsavtal och anställningsförhållanden enligt huvudregeln i 6 b § anställningsskyddslagen har övergått på bolaget från överlåtelsetidpunkten.

Har J.K. och S.T. stått till bolagets förfogande?

Bolaget har invänt att J.K. och S.T. under alla förhållanden måste anses ha frånträtt sina anställningar i samband med överlåtelsen och att de därför inte har rätt till lön och uppsägningslön för tiden efter den 7 januari 1997. I varje fall har de enligt bolagets uppfattning inte stått till bolagets förfogande för arbete och är således även därför inte berättigade till yrkad ersättning.

Det är ostridigt att J.K. och S.T. inte har utfört något arbete åt bolaget och att de inte heller har kontaktat detta på nytt efter det att de den 7 januari 1997 infunnit sig i butiken och där sammanträffat med bolagets ställföreträdare. Bolaget har gjort gällande att förhållandena varit sådana att J.K. och S.T. borde ha inställt sig igen på arbetsplatsen eller i varje fall kontaktat bolaget på nytt för att de skall kunna anses ha stått till bolagets förfogande. Förbundet har genmält att det, med hänsyn till det besked som G.S. gav J.K. och S.T. när de på överlåtelsedagen inställde sig i butiken, måste anses ha ålegat bolaget att kontakta dem om bolaget har ansett att de hade arbetsplikt. Förbundet har vidare framhållit att de båda arbetstagarna lätt kunnat nås i sina respektive hem.

Av utredningen i målet framgår att J.K. och S.T. när de inställde sig i butiken den 7 januari 1997 inför G.S. uppgav att de var anställda där och skulle arbeta. Av utredningen framgår vidare att G.S. vid detta sammanträffande gjort klart för J.K. och S.T. att bolaget inte skulle ha någon personal. Arbetsdomstolen finner mot bakgrund härav att det inte kan anses ha ålegat J.K. och S.T. att efter detta besked på nytt kontakta bolaget för att visa att de har stått till förfogande för arbete. Arbetsdomstolen finner således att J.K. och S.T. har stått till bolagets förfogande under den aktuella tiden.

Sammanfattande bedömning m.m.

Vid den bedömning som arbetsdomstolen sålunda gjort har betalningsansvar för J.K:s och S.T:s lön, uppsägningslön och semesterersättning uppkommit för bolaget. Det finns inte anledning att ifrågasätta deras uppgifter om anställningstid och övriga anställningsförhållanden vid tidpunkten för övergången. Bolagets enda invändning mot förbundets påstående att kollektivavtalet gått över till bolaget enligt 28 § första stycket medbestämmandelagen - att det inte har skett en övergång - har i enlighet med den bedömning domstolen gjort i det föregående inte fog för sig. På grund härav och då det med dessa utgångspunkter inte råder tvist om yrkade lönebelopp skall bolaget förpliktas att utge ersättning till de båda arbetstagarna i enlighet med förbundets yrkande.

Av utredningen framgår att enligt de av bolaget övertagna anställningsavtalen och gällande kollektivavtal lön och uppsägningslön förfaller till betalning vid i förväg bestämda tidpunkter. Ränta skall således utgå i enlighet med förbundets yrkande därom även för de belopp som förföll till betalning före den dag bolaget första gången fick del av kraven.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång skall bolaget såsom tappande part enligt huvudregeln utge ersättning för förbundets rättegångskostnader. Bolaget har emellertid invänt dels att vardera parten jämlikt 5 kap. 2 § lagen om rättegången i arbetstvister bör bära sin rättegångskostnad, dels att full ersättning inte bör utgå för både J.K.s och S.T.s förlorade arbetsinkomst.

Förbundet har bestritt att huvudregeln om rättegångskostnadernas fördelning

skall frångås.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning. Skäl att låta vardera parten stå sin rättegångskostnad kan inte anses föreligga. Bolaget skall därför förpliktas att utge ersättning för förbundets rättegångskostnader. Enligt 4 kap. 5 § första stycket lagen om rättegången i arbetstvister skall vad som är föreskrivet om part beträffande bl.a. personlig inställelse, även gälla den för vilken organisation för talan i arbetsdomstolen. Av 11 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken framgår att part skall inställa sig personligen vid huvudförhandling såvida hans närvaro inte saknar betydelse för utredningen. Både J.K. och S.T. har hörts i målet under sanningsförsäkran. Redan härav följer att deras närvaro vid huvudförhandlingen inte kan sägas ha saknat betydelse för utredningen. Att part har rätt till ersättning för tidsspillan i samband med rättegången följer av 18 kap. 8 § rättegångsbalken. De belopp som yrkas i denna del får anses skäliga. Om beloppen i övrigt råder inte tvist.