AD 2000 nr 8

Parter:

Svenska Transportarbetareförbundet; Trans Cargo i Kalmar

Nr 8

Svenska Transportarbetareförbundet

mot

Trans Cargo i Kalmar Aktiebolag.

Mellan Biltrafikens Arbetsgivareförbund (BA) och Svenska Transportarbetareförbundet (förbundet) gäller kollektivavtal, däribland det s.k. Utlandsavtalet för förare som utför utlandstransporter. Trans Cargo i Kalmar AB (bolaget) övertog den 24 april 1997 verksamheten i Transab, som var medlem i BA och därigenom bundet av bl.a. Utlandsavtalet. Bolaget var vid verksamhetsövergången inte bundet av kollektivavtal.

Vid den aktuella tidpunkten hade Utlandsavtalet 16 § 5 mom med rubriken Granskning av handlingar följande lydelse:

På därom i förväg gjord framställning från Svenska Transportarbetareförbundet är arbetsgivaren skyldig, att då anledning därtill föreligger, förete lönespecifikationer, veckosammandrag och andra handlingar som organisationen behöver för att ta tillvara arbetstagarnas gemensamma intressen i förhållande till arbetsgivaren.

Under hösten 1998 begärde förbundets avdelning i Kalmar (lokalavdelningen) att bolaget skulle förete i klausulen avsedda handlingar. Bolaget efterkom dock inte denna begäran.

Parterna har tvisteförhandlat utan att kunna enas.

Förbundet har yrkat att Arbetsdomstolen skall

dels ålägga bolaget att förete arbetstidskort, avlöningslistor, arbetstidsscheman samt övertidsjournaler för samtliga anställda avseende tiden från och med den 1 oktober 1996 till och med dagen för huvudförhandlingen den 2 december 1999,

dels förplikta bolaget att till förbundet betala allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott med 15 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning den 10 maj 1999 till dess betalning sker.

Bolaget har bestritt yrkandena. Ränteyrkandet har vitsordats i och för sig.

Parterna har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Den 24 april 1997 överlät Transab hela sin verksamhet med ett tjugotal anställda till Svenska Alterbutor AB, som sedermera bytte namn till Trans Cargo i Kalmar AB. Transab var medlem i BA, och därmed bundet av tillämpliga riksavtal, bl.a. Utlandsavtalet och Transportavtalet avseende utrikes respektive inrikes transporter. Bolaget var inte medlem i BA och inte heller bundet av något kollektivavtal.

I anledning av överlåtelsen hölls samma dag en förhandling mellan Transab och förbundets lokalavdelning. I protokollet antecknades bl.a. att parterna var ense om att samtlig personal skulle tas över av det nya bolaget med oförändrade anställningsvillkor. Bakgrunden härtill var att bolaget först inte önskade ta över samtlig personal. Någon överenskommelse om att tillämpa andra villkor än enligt gällande avtal var det inte fråga om. I protokollet antecknades vidare att den i det nya ägarbolaget verksamme U.R., som deltog i förhandlingen, förklarade att detta bolag skulle "kvarstå" som medlem i BA. Först under hösten 1997 uppmärksammade lokalavdelningen att bolaget aldrig varit medlem i BA. I sådana situationer är det rutin att man söker få till stånd ett s.k. hängavtal på de vid varje tidpunkt gällande riksavtalen. Ett sådant avtal träffades med bolaget i januari 1998 beträffande Transportavtalet. Däremot lyckades förbundet inte få till stånd något hängavtal på Utlandsavtalet.

Under år 1998 kontaktades ombudsmannen vid lokalavdelningen A-S.N. av en hos bolaget anställd medlem som körde i utlandstrafik. Medlemmen påstod att bolaget inte följde Utlandsavtalets lönebestämmelser. Lokalavdelningen kallade därför bolaget till en s.k. avtalskontroll och begärde samtidigt, med stöd av 16 § 5 mom Utlandsavtalet, att bolaget skulle förete lönehandlingar m.m. för att saken skulle kunna utredas. Bolaget vägrade emellertid att visa upp några handlingar.

Sammanfattningsvis görs till stöd för förbundets talan gällande följande. Bolaget blev genom verksamhetsövergången i april 1997 bundet av Utlandsavtalet. Därmed var bolaget skyldigt att förete efterfrågade handlingar. Genom sin avtalsstridiga vägran att göra detta har bolaget ådragit sig skyldighet att betala skadestånd till förbundet.

Bolaget

Transab var medlem i BA och bundet av Utlandsavtalet. Vid överlåtelsen den 24 april 1997 hölls en förhandling med lokalavdelningen. I protokollet antecknades bl.a.: "Efter viss diskussion enas parterna om att samtlig personal tas över av det nya bolaget med oförändrade anställningsvillkor." Hos Transab fanns då en överenskommelse om att lön för utlandstrafik skulle bestämmas utifrån körsträcka och inte, som enligt det i och för sig tillämpliga Utlandsavtalet, utifrån en kombination av tidsåtgång och körsträcka m.m. med rätt till garantilön. Lokalavdelningen kände till att det fanns en sådan här överenskommelse på arbetsplatsen. Överenskommelser av det här slaget mellan arbetsgivare och anställda är i branschen mera regel än undantag i följd av kontrollsvårigheter rörande tidsåtgången utomlands. Överenskommelsen med lokalavdelningen vid förhandlingen den 24 april 1997 innebar sålunda att bolaget tog över personal på de av Transab tillämpade villkoren.

Det vitsordas i och för sig att 28 § första stycket medbestämmandelagen innebär att kollektivavtal blir bindande för en ny arbetsgivare vid en verksamhetsövergång. Men Utlandsavtalet innefattar möjlighet att träffa lokal överenskommelse om avsteg från avtalets lönereglering. Det görs gällande att överenskommelsen den 24 april 1997 var en sådan överenskommelse.

I början av januari 1998 kallade lokalavdelningen till förhandling, varvid man uppgav att det kommit till avdelningens kännedom att bolaget drev verksamhet inom Transportavtalets område. I januari tecknade bolaget med lokalavdelningen hängavtal på Transportavtalet. Under våren 1998 fick bolaget ytterligare en kallelse med besked att lokalavdelningen önskade hängavtal även på Utlandsavtalet. Bolaget svarade på denna kallelse, och bekräftade att man uppfattat denna önskan. Det träffades emellertid aldrig något sådant avtal. Lokalavdelningen krävde under hösten 1998 med hänvisning till Utlandsavtalet att bolaget skulle förete lönehandlingar m.m. Det är riktigt att bolaget inte har efterkommit denna begäran.

Bolaget gör gällande i första hand att 28 § tredje stycket medbestämmandelagen innebär att de anställda under alla förhållanden inte var bundna av kollektivavtalet när mer än ett år förflutit från verksamhetsövergången. Vid den tidpunkt då man från förbundets sida med stöd av 16 § 5 mom Utlandsavtalet begärde att få se handlingarna var bolaget således inte bundet av detta avtal varför det inte heller fanns anledning att förete de begärda handlingarna.

Även om bolaget trots den ovan åberopade lagbestämmelsen skulle vara skyldigt att tillämpa kollektivavtalet på de anställda mer än ett år efter övergången görs i andra hand gällande, att förbundet genom sitt agerande har bibringat bolaget den uppfattningen att detta inte var bundet av kollektivavtalet. Bolaget har bibringats denna uppfattning bl.a. genom att förbundet under våren 1998 påkallade förhandlingar om att teckna hängavtal. Det sist anförda görs gällande som grund för bestridande av käromålet i sin helhet liksom för att skadestånd inte skall utgå.

Domskäl

Tvisten

Bolaget övertog den 24 april 1997 verksamheten i Transab som var bundet av kollektivavtal med transportarbetareförbundet, däribland Utlandsavtalet. Bolaget var vid den tidpunkten däremot inte bundet av något kollektivavtal. Sedan uppgifter framkommit om att bolaget inte följde Utlandsavtalets lönebestämmelser begärde förbundets lokavdelning under hösten 1998, med stöd i avtalet, att hos bolaget få ta del av anställdas lönehandlingar m.m. Bolaget företedde emellertid inte de begärda handlingarna.

Förbundet har med hänvisning till 28 § första stycket medbestämmandelagen gjort gällande att bolaget genom verksamhetsövergången blivit bundet av Utlandsavtalet. Bolaget är därmed enligt förbundet skyldigt att enligt 16 § mom 5 i avtalet förete begärda handlingar. Vidare är bolaget enligt förbundet skyldigt att betala skadestånd för att det i strid med avtalet vägrat att förete handlingarna.

Bolaget, som har bestritt förbundets talan, har till stöd härför anfört följande. Enligt 28 § tredje stycket medbestämmandelagen var bolaget bundet av Utlandsavtalet under endast ett år från verksamhetsövergången. När frågan om att förete handlingar aktualiserades hade mer än ett år gått från övergången. Därmed är bolaget inte skyldigt att visa upp några handlingar och har således inte heller brutit mot kollektivavtalet genom att inte efterkomma förbundets begäran. I varje fall har bolaget med hänsyn till hur man agerat på förbundets sida bibringats den uppfattningen att någon kollektivavtalsbundenhet inte föreligger och därmed inte heller någon skyldighet att visa upp sådana handlingar som avses i avtalet. Ett eventuellt skadestånd för kollektivavtalsbrott bör under alla omständigheter jämkas med hänsyn till det sist anförda.

Bolaget har i fråga om förbundets agerande närmare anfört följande. Transab tillämpade andra lönevillkor för utlandsförare än dem som följde av Utlandsavtalet, vilket lokalavdelningen var införstådd med. Samma dag som verksamhetsövergången skedde antecknades i ett förhandlingsprotokoll att bolaget skulle ta över alla anställda på oförändrade villkor. Bolaget uppfattade att man därigenom var överens med lokalavdelningen om att andra villkor än dem som gällde enligt Utlandsavtalet skulle tillämpas. Efter förhandlingar med lokalavdelningen träffade man hängavtal på Transportavtalet, men inte på Utlandsavtalet. Därigenom bestyrktes bolaget i sin uppfattning att Utlandsavtalet inte var bindande. Sammantaget har lokalavdelningen gett bolaget uppfattningen att Utlandsavtalet inte gällde.

Förbundet har genmält bl.a. följande. Lokala överenskommelser om avsteg från Utlandsavtalets lönebestämmelser kan från förbundets sida träffas endast av företrädare för förbundet med särskild behörighet därtill. Bakgrunden till den aktuella anteckningen i förhandlingsprotokollet var att bolaget först inte önskade ta över alla anställda. Någon lokal överenskommelse om att avvika från Utlandsavtalet var det inte fråga om. Man önskade hängavtal när det hösten 1997 stod klart att bolaget aldrig varit medlem i BA. I sådana fall är det rutin att man försöker få till stånd ett hängavtal. Detta gör man dels av administrativa skäl, dels för att uppnå avtalsbundenhet av vid varje tidpunkt gällande kollektivavtal. Förbundet har dessutom upprepade gånger framhållit för bolaget att detta är bundet av Utlandsavtalet.

Utredningen

I målet har på förbundets begäran vittnesförhör hållits med förbundets ombudsmän på lokal nivå A-S.N. och A.W. samt förhör upplysningsvis med ombudsmannen på central nivå O.O. På bolagets begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med verkställande direktören U.R. och vittnesförhör med marknadschefen T.F. Bolaget har åberopat skriftlig bevisning.

Är bolaget skyldigt att förete av förbundet efterfrågade handlingar?

I 28 § medbestämmandelagen finns bestämmelser om vilka verkningar som uppkommer med avseende på kollektivavtalen och de enskilda anställningsavtalen i samband med verksamhetsövergångar. I de delar som är av intresse i målet har bestämmelsen följande lydelse.

När ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet övergår från en arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal till en ny arbetsgivare, genom en sådan övergång som omfattas av 6 b § i lagen (1982:80) om anställningsskydd, gäller avtalet i tillämpliga delar för den nya arbetsgivaren. Detta gäller dock inte om den nya arbetsgivaren redan är bunden av något annat kollektivavtal som kan tillämpas på de arbetstagare som följer med.

I det fall - - - - - - - - - - - - - - - från uppsägningen.

När arbetstagares anställningsavtal och anställningsförhållanden har övergått till en ny arbetsgivare enligt 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd, är den nya arbetsgivaren skyldig att under ett år från övergången tillämpa anställningsvillkoren i det kollektivavtal som då gällde för den tidigare arbetsgivaren. Villkoren skall tillämpas på samma sätt som den tidigare arbetsgivaren var skyldig att tillämpa dessa villkor. Detta gäller dock inte sedan kollektivavtalets giltighetstid har löpt ut eller sedan ett nytt kollektivavtal har börjat gälla för de övertagna arbetstagarna.

Om två - - - - - - - - - - - - - - - slutits av denna.

Bolaget var vid verksamhetsövergången inte bundet av kollektivavtal. Det överlåtande bolaget var däremot bundet av bl.a. Utlandsavtalet. Bolaget blev alltså enligt 28 § första stycket medbestämmandelagen i och med övergången bundet av Utlandsavtalet i tillämpliga delar, vartill måste räknas den i målet aktuella klausulen om skyldighet att förete handlingar.

Bolaget har invänt i första hand att bundenheten enligt 28 § tredje stycket medbestämmandelagen är tidsbegränsad. Förbundet har tillbakavisat att dessa bestämmelser skulle ha en sådan innebörd. Domstolen konstaterar följande. Första och tredje styckena i 28 § medbestämmandelagen tar sikte på skilda frågor i samband med verksamhetsövergångar. Ordalydelsen ger inte stöd för en sådan begränsning av avtalsbundenheten enligt första stycket som bolaget gör gällande. Av lagmotiven (se prop. 1994/95:102, sid. 50 f. och 84 f.) framgår att avsikten med bestämmelserna i tredje stycket har varit en helt annan, nämligen att den nye arbetsgivaren under viss tid skall tillämpa samma anställningsvillkor som den tidigare arbetsgivaren, även om den tidigare arbetsgivarens kollektivavtal inte gäller för nye arbetsgivaren, t.ex. för att avtalet har sagts upp eller för att det hos den nye arbetsgivaren gäller ett annat tillämpligt kollektivavtal. Om kollektivavtal gäller hos den nye arbetsgivaren till följd av huvudregeln i första stycket blir det således över huvud taget inte aktuellt att tillämpa bestämmelserna i tredje stycket. Slutsatsen av det sagda är sålunda att bolagets invändning saknar fog.

När det gäller bolagets i andra hand gjorda invändning att det inte är bundet av Utlandsavtalet därför att lokalavdelningen genom sitt handlande bibringat bolaget den uppfattningen gör domstolen följande bedömning.

En parts befogade uppfattning av en motparts handlande kan visserligen ibland få avtalsrättslig betydelse. Här måste emellertid beaktas att den fråga som domstolen har att ta ställning till är om bolaget blivit bundet av ett kollektivavtal och att det för kollektivavtalet som rättsligt institut gäller särskilda regler. Förbundet har till stöd för sin talan åberopat att bolagets bundenhet av kollektivavtalet uppkommit som en direkt följd av reglerna i 28 § medbestämmandelagen. Dessa bestämmelser är visserligen dispositiva men endast i den utsträckning som följer av 4 § medbestämmandelagen. Den bundenhet som följer av 28 § medbestämmandelagen kan således lagligen inskränkas eller upphävas endast genom kollektivavtal, inte genom andra former av avtal. En annan sak är att ett kollektivavtal som följer med vid en verksamhetsövergång kan sägas upp enligt reglerna i kollektivavtalet.

Arbetsdomstolen konstaterar att bolaget inte ens har påstått att det uppfattat förbundets agerande vare sig som att ett kollektivavtal av den ovan angivna innebörden skulle ha träffats eller att Utlandsavtalet skulle ha sagts upp. Vad bolaget har anfört om förbundets agerande är således inte av beskaffenhet att medföra att bolaget inte skulle ha blivit bundet av Utlandsavtalet och kan inte heller medföra att bundenheten har upphört.

Sammanfattningsvis kommer alltså Arbetsdomstolen fram till att bolaget blev bundet av Utlandsavtalet i och med verksamhetsövergången den 24 april 1997 och att vad som därvid och i övrigt förekommit inte kan medföra att denna bundenhet har upphört. Vid denna bedömning, och då bolaget inte har gjort någon annan invändning häremot, finner domstolen att bolaget är skyldigt att förete av förbundet efterfrågade handlingar.

Är bolaget skyldigt att betala skadestånd för sin vägran att förete handlingar?

Bolaget är genom sin vägran att förete handlingarna skadeståndsskyldigt mot förbundet för brott mot kollektivavtalet.

Vid denna bedömning har bolaget gjort gällande att skadeståndet skall jämkas, i första hand till noll. Förbundet har bestritt att skäl för jämkning föreligger.

Domstolen gör följande bedömning. Utredningen i målet ger visst stöd för att Transab tillämpade andra villkor än dem som följer av Utlandsavtalet. Varken denna omständighet eller vad som i övrigt framkommit kan emellertid anses ha gett bolaget befogad anledning att tro att Utlandsavtalet inte skulle gälla hos bolaget efter verksamhetsövergången. I den mån bolaget verkligen har haft den uppfattningen måste det antas ha berott på att det inte informerat sig om vad som gällde.

Domstolen finner således att vad bolaget har anfört inte utgör skäl för en jämkning av skadeståndet. På grund härav och då yrkat belopp även i övrigt framstår som skäligt skall förbundets skadeståndsyrkande bifallas.

Sammanfattning och rättegångskostnader

Det ovan anförda innebär att förbundets talan skall bifallas.

Vid denna utgång är bolaget skyldigt att betala ersättning för förbundets rättegångskostnader. Bolaget har vitsordat det belopp som förbundet därvid har begärt.