AD 2001 nr 60
Fråga om Sveriges Riksbank haft saklig grund för uppsägning av en skyddsvakt som dömts för brott utom tjänsten. Arbetsdomstolen finner att det är skäligt att kräva av arbetsgivaren att arbetstagaren bereds arbete som växeltelefonist.
Parter:
J-O.I.; Sveriges Riksbank
Nr 60
J-O.I. i Norrtälje
mot
Sveriges Riksbank i Stockholm.
ÖVERKLAGAD DOM
Stockholms tingsrätts, avd. 3, dom 2000-09-19 i mål T 5550-99
Tingsrättens dom, se bilaga.
J-O.I. har yrkat att Arbetsdomstolen med ändring av tingsrättens dom skall bifalla hans i tingsrätten förda talan samt befria honom från skyldigheten att utge ersättning för rättegångskostnader.
Sveriges Riksbank (Riksbanken) har bestritt ändringsyrkandena samt yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta J-O.I. att ersätta Riksbanken för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.
Arbetsdomstolen har avgjort målet efter huvudförhandling. På J-O.I:s begäran har därvid nytt förhör under sanningsförsäkran hållits med honom samt bandupptagningar av vittnesförhör i tingsrätten med P-I.N. och A.F. spelats upp.
Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak detsamma som vid tingsrätten.
Domskäl
J-O.I. har gjort gällande att saklig grund för uppsägning inte förelegat i första hand därför att han inte är olämplig som skyddsvakt och i andra hand därför att Riksbanken borde ha erbjudit honom arbete som växeltelefonist och genom att inte göra det brustit i sin omplaceringsskyldighet. Riksbankens inställning är att J-O.I. är olämplig för varje anställning hos Riksbanken och att det inte är skäligt att kräva att Riksbanken bereder honom annat arbete.
Ostridigt är att det vid tiden för uppsägningen av J-O.I. fanns ett ledigt arbete som växeltelefonist vid Riksbanken och att han i och för sig har kvalifikationer för det arbetet.
Den i målet lämnade beskrivningen av en skyddsvakts arbetsuppgifter visar enligt Arbetsdomstolens mening att det finns anledning att ställa höga krav på den som skall utföra sådant arbete. Riksbanken har gjort gällande att samma krav på oförvitlighet som ställs på polismän bör ställas på skyddsvakter. Arbetsdomstolen finner i likhet med tingsrätten att J-O.I. är olämplig som skyddsvakt. Arbetsdomstolen vill dock erinra om att domstolen i fråga om polismän framhållit att kravet på oförvitlighet inte betyder att ett brott av en polisman alltid skall anses visa att han är olämplig för sin anställning utan att även andra omständigheter måste beaktas (se t.ex. AD 1992 nr 38).
Någon beskrivning av en växeltelefonists arbete har inte lämnats i målet. Man kan alltså inte av utredningen i målet dra slutsatsen att det finns anledning att ställa lika höga krav, eller ens tillnärmelsevis lika höga krav, på en växeltelefonist vid Riksbanken som på en skyddsvakt där.
När det gäller bedömningen av om det är skäligt att kräva att Riksbanken bereder J-O.I. arbete som växeltelefonist bör också följande omständigheter beaktas. Det brott han dömts för har inte riktats mot arbetsgivaren och har inte heller på något annat sätt anknytning till hans anställning vid Riksbanken. Det är fråga om ett oaktsamhetsbrott. Gärningen har bedömts som häleri av det skälet att den ansetts begången i näringsverksamhet och skulle annars ha rubricerats som häleriförseelse. Brottet som sådant och vad som framkommit i samband med utredningen av detta har givetvis påverkat Riksbankens förtroende för J-O.I. Han har dock en lång om än inte helt anmärkningsfri anställningstid hos Riksbanken, omkring 25 år. Allmänhetens förtroende för Riksbanken kan knappast påverkas av att J-O.I. bereds arbete som växeltelefonist där.
Vid en samlad bedömning av vad som framkommit finner Arbetsdomstolen att det skäligen kan krävas att Riksbanken bereder J-O.I. arbete som växeltelefonist. Uppsägningen av honom är därför inte sakligt grundad. J-O.I:s yrkande om ogiltigförklaring av uppsägningen skall alltså bifallas.
Vid denna utgång skall J-O.I. befrias från skyldigheten att utge ersättning för Riksbankens rättegångskostnader vid tingsrätten och Riksbanken förpliktas att utge ersättning för J-O.I:s rättshjälpskostnader vid tingsrätten och i Arbetsdomstolen.
Domslut
Domslut
Med ändring av tingsrättens domslut punkt 1 förklarar Arbetsdomstolen att Sveriges Riksbanks uppsägning av J-O.I. är ogiltig.
Tingsrättens domslut punkt 2 om skyldighet för J-O.I. att utge ersättning för Sveriges Riksbanks rättegångskostnader vid tingsrätten upphävs.
3. Arbetsdomstolen fastställer ersättningen enligt rättshjälpslagen till Lars Bergström till sjuttontusenåttahundranittifyra (17 894) kr, varav 15 694 kr för arbete, 2 080 kr för tidsspillan och 120 kr för utlägg.
4. Sveriges Riksbank skall betala kostnaderna för J-O.I:s rättshjälp vid tingsrätten och i Arbetsdomstolen med åttiosjutusenniohundrasjuttioåtta (87 978) kr enligt den fördelning som Rättshjälpsmyndigheten senare bestämmer.
Dom 2001-06-20, målnummer B-128-2000
Ledamöter: Hans Tocklin, Marianne Jenryd, Palle Landin, Rolf Hugert, Inger Mattsson Kasserud, Staffan Holmertz och Lise-Lotte Ewerhard. Enhälligt.
Sekreterare: Karina Hellrup
BILAGA
Tingsrättens dom (ledamöter: Ingrid Almbladh, Gunnar Lavett och Ewa Bökwall)
BAKGRUND
J-O.I. anställdes 1974 vid Sveriges Riksbank (i fortsättningen Riksbanken). Från år 1976 tjänstgjorde han som vakt med skyddsvaktsförordnande. J-O.I. bedriver sedan 13 år vapenhandel i enskild firma, JO´s Vapen.
Genom lagakraftvunnen dom (Hovrätten för övre Norrland, dom den 16 september 1998 i mål B 120/98) dömdes J-O.I. för häleri enligt 9 kap. 6 § andra stycket brottsbalken till villkorlig dom jämte 80 dagsböter. Häleribrottet avsåg 400-500 bajonetter och en stor mängd ammunition, ca 8 000 patroner. Brottet var begånget under åren 1995 och 1996.
Den 15 maj 1997 hade J-O.I. avstängts från arbetet hos Riksbanken. Den 31 mars 1999 beslutade banken att säga upp honom från anställningen. På J-O.I:s begäran lämnade banken en skriftlig motivering till beslutet, se Domsbilaga 1, vari banken hänvisade till häleribrottet och angav att det inte fanns förutsättningar för honom att återgå till sin anställning och att det inte skäligen kunde krävas att han bereddes annat arbete på banken.
YRKANDEN
J-O.I. har yrkat att Riksbankens uppsägning av honom skall förklaras ogiltig.
Riksbanken har bestritt J-O.I:s yrkande.
Båda parter har yrkat ersättning för rättegångskostnader.
GRUNDER
J-O.I.
J-O.I. har som grund för sin talan åberopat att saklig grund för uppsägning inte förelegat. Han har gjort gällande att de häleribrott för vilka han dömts inte hade något samband med tjänsten som bevakningsman. Han är inte heller dömd för att ha köpt och mottagit vapen och ammunition med insikt om att godset åtkommits genom brott utan brottet har bedömts som häleri endast på den grunden att han ansågs ha gjort förvärven i näringsverksamhet. Uppgiften i brottmålsdomen om att han gjort förvärven i näringsverksamhet är emellertid inte riktig. Förvärven gjordes för privat bruk. Han motsvarar fortfarande högt ställda krav på oförvitlighet och fortsatt tjänst för honom som skyddsvakt på Riksbanken skulle inte skada fördet för banken. I vart fall fanns andra för honom lämpliga sysslor inom banken, t ex en tjänst som växeltelefonist, dit han kunde ha omplacerats om tjänstgöring som skyddsvakt ansågs för känslig. Genom att inte erbjuda honom sådan tjänst har banken brustit i sin omplaceringsskyldighet.
Riksbanken
Uppsägningen av J-O.I. har varit sakligt grundad. Det väsentliga har varit omständigheterna rörande brottet, vilka varit avgörande för uppsägningen. Omständigheterna var sådana att det legat nära till hands att avskeda J-O.I. istället för att säga upp honom. Visserligen fanns vid tiden för uppsägningen en ledig tjänst som växeltelefonist. Med hänsyn till omständigheterna vid häleribrottet var det dock alltför känsligt att låta J-O.I. ha någon annan tjänst hos banken. Även fastän telefonisttjänsten var ledig kunde det skäligen inte krävas att J-O.I. omplacerades dit.
DOMSKÄL
J-O.I. har hörts under sanningsförsäkran. På hans begäran har vittnesförhör hållits med vapenhandlarna P-I.N. och A.F. till styrkande av att den ammunition som omfattas av brottmålsdomen använts vid privata skjutövningar. Båda parter har åberopat viss skriftlig bevisning. Hovrättens dom och den underliggande domen från Bodens tingsrätt har varit tillgängliga för tingsrätten och åberopats sakframställningsvis av båda parter.
Arbetets säkerhetskänsliga natur
I målet får anses vara ostridigt vad Riksbanken åberopat i fråga om bankens verksamhet och dess säkerhetskänsliga natur, som i huvudsak innebär följande. Riksbanken är ett skyddsobjekt enligt lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. Det finns ett 20-tal kontor och depåer i landet för förvaring av sedlar och guld. Bankens centrala bevakningsenhet har en avancerad teknisk utrustning och tar emot larm från hela landet. I bevakningsuppdraget ingår att bevaka dagliga transporter av mycket stora summor. Transportbilarnas rörelser bevakas med hjälp av teknisk utrustning hos bevakningscentralen, vars personal vid varje tillfälle kan positionsbestämma en bil och också har kännedom om dess fortsatta färdrutt. Planeringen för den gemensamma valutan i Europa (EMU) har påbörjats och därmed ställs allt större och högre krav på säkerhet.
Riksbanken har gjort gällande att - med hänsyn till bankens verksamhet - alla befattningar hos banken är av mer eller mindre säkerhetskänslig natur och att det är utomordentligt viktigt att kunna lita på bevakningspersonalen, i all synnerhet som både hotbilden och antalet rån mot verksamheten har ökat. Det förekommer viss insiderinformation och om någon förser kriminella med uppgifter om t ex transportvägar kan det leda till oerhört stora skadeverkningar.
J-O.I. har velat avdramatisera den enskilde skyddsvaktens möjligheter att påverka säkerheten och menat att den enskilde skyddsvakten är en "liten kugge i det stora säkerhetssystemet" och sålunda inte kan utgöra någon egentlig säkerhetsrisk. Skyddsvakterna arbetar tillsammans två och två samtidigt som den centrala bevakningen i samarbete med lokal bevakning och lokal polis minimerar riskerna för sabotage och andra angrepp på verksamheten.
- - - - -
Enligt tingsrättens uppfattning är skyddsaspekterna beträffande Riksbanken och dess verksamhet av största betydelse. Även om det skulle förhålla sig på det sätt J-O.I. hävdar kan riskerna för att information läcker till obehöriga inte helt elimineras. Det kan vidare inte råda någon tvekan om att den personal som är verksam inom Riksbanken kan få tillgång till mycket känslig information rörande verksamheten. Tingsrätten delar därför Riksbankens uppfattning om att det måste ställas mycket höga krav på oförvitlighet på den personal som anställs och är verksam inom banken och att det måste ställas än högre krav på personalen vid den centrala bevakningsenheten.
Är J-O.I. olämplig som skyddsvakt?
Enligt 7 § stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd skall uppsägning från arbetsgivarens sida vara sakligt grundad. I målet är ostridigt att J-O.I. vid tiden för avstängningen av honom utan anmärkning skött sin tjänst som bevakningsman hos Riksbanken i drygt 20 år, likaså att han skött sin verksamhet som vapenhandlare och att han fortfarande har tillstånd att bedriva sådan verksamhet.
När det gäller de brott för vilka J-O.I. är dömd har framkommit bl.a. följande. De bajonetter och den ammunition som han tagit befattning med hade åtkommits vid ett inbrott i ett vapenförråd. J-O.I. förvärvade vapen och ammunition under åren 1995 och 1996. Den person som sålde egendomen till J-O.I. var en person som misstänktes och även kom att dömas för att ha handlat med stulen militär egendom och för att ha försett kriminella i Norrbotten med vapen. J-O.I. har uppgett att han trodde egendomen kom från en militär utförsäljning i Norrbotten, den s.k. Islossningen. I både tingsrättens och hovrättens domar framhålls emellertid att det måste ha framstått som osannolikt för en branschkunnig person som J-O.I. att den som sålde ammunitionen på ett lagligt sätt skulle ha kunnat komma över så stora mängder ammunition, som dessutom var förpackad i försvarets askar. Vidare anges i hovrättens dom att det stora antal fortfarande brukbara bajonetter som bjöds ut till försäljning under så märkliga omständigheter som J-O.I. beskrev också måste ha väckt misstankar hos honom. Visserligen fann hovrätten inte, mot J-O.I. uppgift om att han handlat i tro att försvaret genom en mellanhand sålde ut vapen och ammunition, styrkt att J-O.I. förvärvat godset med full insikt om den tidigare stölden. Omständigheterna kring förvärven ansågs dock av hovrätten vara sådana att han måste ha förvärvat egendomen under sådana omständigheter att den skäligen kunde antas vara åtkommen genom brott.
Till sitt försvar i hovrätten och för att visa att han hade använt ammunitionen enbart vid privata skjutövningar åberopade J-O.I. där en videoupptagning som dock enligt hovrätten visade endast en till synes helt meningslös förbrukning av ammunition. Hovrätten fann därför att det kunde hållas för visst att ammunitionen väsentligen använts i hans näringsverksamhet. I samma syfte, dvs för att visa att ammunitionen använts privat, har J-O.I. nu åberopat vittnesförhören med N. och F.
- - - - -
En förutsättning för att en skyddsvakt vid Riksbanken skall kunna fullgöra sina uppgifter är att han åtnjuter arbetsgivarens förtroende. Detta måste även utgöra en förutsättning för allmänhetens förtroende för Riksbanken. Det häleribrott som J-O.I. gjort sig skyldig till har visserligen begåtts utan direkt samband med hans arbete som skyddsvakt vid Riksbanken. Tingsrätten finner emellertid mot bakgrund av brottets karaktär och vad som angetts ovan om krav på oförvitlighet för skyddsvaktspersonal att han, oberoende av om ammunition helt eller delvis må ha använts för privata ändamål, är olämplig för tjänst som skyddsvakt vid Riksbanken. Såtillvida har det förelegat saklig grund för uppsägning.
Är J-O.I. olämplig också för annan anställning vid banken?
Riksbanken har vidgått att det funnits en anställning hos banken som växeltelefonist och att J-O.I. i och för sig varit kvalificerad för den tjänsten. Det är ostridigt att banken inte vidtagit någon omplaceringsåtgärd.
Mot bakgrund av vad som ovan redovisats om Riksbanken som skyddsobjekt och om höga krav på oförvitlighet även på andra anställda än bevakningspersonal, är det enligt tingsrättens mening - med hänsyn till vad som framkommit om J-O.I:s person - inte skäligt att kräva att Riksbanken skall bereda honom annat arbete hos sig. Sålunda har det inte förelegat någon sådan omplaceringsskyldighet som anges i 7 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd. Käromålet skall därför ogillas.
Med hänsyn till utgången i huvudsaken skall J-O.I. svara för Riksbankens rättegångskostnader. Om det yrkade beloppets skälighet råder inte tvist.
DOMSLUT
1. Käromålet ogillas.
2. J-O.I. skall ersätta Sveriges Riksbank dess rättegångskostnader med etthundratusen (100 000) kr avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.
3. Tingsrätten fastställer att ersättning enligt rättshjälpslagen skall utgå till Bergström med sextioniotusenetthundratrettiofyra (69 134) kr, varav 64 500 kr för arbete. I beloppet ingår mervärdesskatt med 13 827 kr.
Domsbilaga 1
1999-04-08
Sveriges
Riksbank
J-O.I.
Besked om omständigheter som grundat uppsägning
Riksbanken beslutade den 31 mars 1999 att säga upp Dig från Din anställning vid Riksbanken.
Du har nu begärt att Riksbanken skriftligen skall uppge de omständigheter som Riksbanken åberopar som grund för uppsägningen. Riksbanken får därför anföra följande.
Du har dömts för häleri enligt 9 kap. 6 § brottsbalken till villkorlig dom jämte 80 dagsböter à 30 kr. Domen har vunnit laga kraft. Häleriet avsåg 400-500 bajonetter och sammanlagt 8 000 patroner.
Du är anställd som bevakningsman vid Transport & Bevakningsenheten. Din anställning innebär att Du har full insyn i och kan påverka Riksbankens säkerhetsfunktioner. Ett missbruk av en sådan förtroendeställning eller av sådana kunskaper skulle få stora skadeverkningar. Förtroendet för Riksbanken kan skadas om en arbetstagare i en sådan position inte uppfyller mycket högt ställda krav på oförvitlighet. Detsamma gäller om en arbetstagare, som inte fått behålla en sådan ställning därför att han inte motsvarat kraven på oförvitlighet, får stanna kvar på Riksbanken men med andra arbetsuppgifter. Mot denna bakgrund anser Riksbanken att det inte finns förutsättningar att låta Dig återgå till anställningen som bevakningsman vid Transport & Bevakningsenheten och att det inte skäligen kan krävas att Du bereds annat arbete på Riksbanken. Riksbankens bedömning innebär att uppsägningen är sakligt grundad.