AD 2001 nr 92

Parter:

Fastighetsanställdas förbund; FASTIGO; HSB Filipstad Ekonomisk Förening

Nr 92

Fastighetsanställdas förbund

mot

FASTIGO och HSB Filipstad Ekonomisk förening i Filipstad.

BAKGRUND

Mellan och Fastigo och Fastighetsanställdas förbund (förbundet) gäller kollektivavtal. HSB Filipstad Ekonomisk förening (HSB Filipstad eller föreningen) är genom sitt medlemskap i Fastigo bundet av kollektivavtalet.

HSB Filipstad bedriver fastighetsförvaltning på entreprenad i Filipstad med omnejd. Föreningen hade före den 1 januari 1998 27 anställda, varav 18 fastighetsskötare. Av fastighetsskötarna var fyra heltidsanställda reparatörer. Sedan HSB Filipstad under år 1997 förlorat en större entreprenad tvingades föreningen att vidta en större driftsinskränkning, med följd bl.a. att 13 av de 18 fastighetsskötarna sades upp på grund av arbetsbrist.

HSB Filipstad har sedan den 1 januari 1998 sju anställda, varav en chef, en administratör och fem fastighetsskötare. Av fastighetsskötarna arbetar fyra på heltid och en på halvtid. Samtliga fastighetsskötare innehar s.k. kombitjänster, vilket innebär att varje fastighetsskötare har att i ett visst bostadsområde ombesörja och ansvara för all inre och yttre fastighetsskötsel, däribland städning av trappuppgångar m.m.

K.D. anställdes som fastighetsskötare i HSB Filipstad år 1984. Fram till och med årsskiftet 1997/98 arbetade han som elreparatör. För tiden därefter har han i likhet med övriga kvarvarande fastighetsskötare innehaft en kombitjänst. I K.D.s arbete har ingått städning med fyra timmar per vecka fördelat på två tillfällen om två timmar. Cirka tio procent av hans arbetstid har ägnats åt städarbete.

Sedan K.D. på grund av sjukdom inte kunde utföra viss del av sitt arbete, städarbetet, sade HSB Filipstad upp hans anställning den 22 november 1999.

Tvist har uppkommit mellan förbundet och HSB Filipstad. Förbundet har gjort gällande att uppsägning av K.D. inte varit sakligt grundad då HSB Filipstad inte fullgjort sin rehabiliteringsskyldighet. Arbetsgivarparterna har å sin sida gjort gällande att HSB Filipstad både fullgjort sin rehabiliteringsskyldighet och lämnat ett skäligt omplaceringserbjudande som K.D. tackat nej till och att uppsägningen därför varit sakligt grundad. Parterna har genomfört tvisteförhandlingar utan att kunna enas.

YRKANDEN

Förbundet har yrkat att Arbetsdomstolen dels ogiltigförklarar uppsägningen av K.D., dels förpliktar HSB Filipstad att till K.D. utge allmänt skadestånd med 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 10 november 2000, till dess betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt bifall till käromålet. Ränteyrkandet har vitsordats som skäligt i sig. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att skadeståndsskyldighet föreligger har arbetsgivarparterna yrkat att det allmänna skadeståndet skall jämkas, i första hand till noll kronor.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN

Förbundet

I samband med de driftsinskränkningar som följde på den förlorade entreprenaden år 1997 fördes förhandlingar mellan HSB Filipstad och förbundet om turordningen. HSB Filipstad ville, med frångående av den lagenliga turordningen, själv plocka ut de arbetstagare som man ville ha kvar. K.D. var en av de arbetstagare som HSB Filipstad inte ville ha kvar. Sedan det lokala facket motsatt sig en sådan avvikelse från den lagenliga turordningen vek sig arbetsgivaren. K.D. fick sålunda vara kvar i sin anställning.

I och med den organisationsförändring som följde på driftsinskränkningarna fick K.D. nya arbetsuppgifter från och med den 1 januari 1998. Från att tidigare i huvudsak ha arbetat som elektriker skulle han arbeta med annat fastighetsarbete såsom städning, gräsklippning, reparationer såväl inom- som utomhus, stämma av el- och vattenmätare, klippa buskar m.m. K.D. och de andra kvarvarande fastighetsskötarna blev indelade på olika bostadsområden eller kvarter med ansvar för fastighetskötseln inom det indelade området. De olika skötselområdena ligger på gångavstånd ifrån varandra.

Efter årsskiftet 1997/98 började HSB Filipstad att lägga ut uppkommande elarbeten på entreprenad i stället för att som tidigare låta anställda fastighetsskötare med erforderlig behörighet utföra dessa. Någon fast elentreprenör har därvid inte anlitats, utan arbetena har lagts ut allt eftersom behov uppkommit. Trots denna nyordning kom K.D. även fortsättningsvis att utföra elarbeten då och då. Han ombesörjde elarbetena inom sitt eget skötselområde och i mån av tid hjälpte han även sina kollegor. Detta var något som oftast inte kom till arbetsledningens kännedom.

En av de nya arbetsuppgifter som K.D. erhöll den 1 januari 1998 var städning, något som även de andra fyra fastighetsskötarna hade att utföra. Omfattningen av städarbetet har dock varierat mellan fastighetsskötarna. För K.D.s del upptog städarbetet cirka tio procent av hans arbetstid. För de övriga fastighetsskötarna uppgick motsvarande andel städarbete till 7,5, 10 respektive 20-25 procent av deras arbetstid.

Så småningom började K.D. att få andningsproblem när han utförde städarbetet. K.D. hade redan i en tidigare anställning hos Wasa Bröd utvecklat en dammallergisjukdom, som så småningom tvingade honom att lämna den anställningen. Med anledning av de nyuppkomna problemen uppsökte K.D. företagshälsovården i Filipstad den 18 september 1998. Han var på återbesök den 16 oktober samma år. Företagsläkaren gjorde bedömningen att K.D. led av dammallergi och denne därför inte kunde arbeta med städning. Företagsläkaren informerade K.D.s chef E.U. om nu angivna förhållanden. E.U. lät emellertid förstå att det saknades alternativa arbetsuppgifter för K.D. och att problemet därför inte gick att lösa. K.D. fick således fortsätta att utföra städarbete, med följd att han blev allt sämre och så småningom sjukskriven. Hans första sjukskrivningsperiod med anledning av nu aktuella hälsoproblem inföll under tiden 28 oktober - 15 november 1998 och var på heltid. Sjukskrivningen förlängdes till den 22 november 1998. För tiden därefter och fram till den 27 december 1998 var han sjukskriven på halvtid.

Någon gång i oktober 1998 vände sig K.D. till förbundet med begäran om biträde i frågan om hans hälsa och oförmåga att utföra städarbete. Detta ledde till att förbundets regionala skyddsombud R.A. kopplades in. Denne tillställde HSB Filipstad ett brev daterat den 29 oktober 1998 med en begäran om överläggning rörande rehabiliteringsinsatser för K.D. En överläggning kom till stånd den 13 november 1998. Vid denna företräddes HSB Filipstad av E.U. Den 25 november 1998 hade man en fortsatt överläggning. Då deltog på arbetsgivarsidan även Fastigos förhandlare Å.C. Vid båda dessa tillfällen presenterade R.A. olika förslag till lösning på K.D.s situation. Det ena förslaget gick ut på att på försök genomföra en förändring av arbetsorganisationen på arbetsplatsen. K.D. skulle bli befriad från allt städarbete, som i stället skulle fördelas på de övriga fastighetsskötarna. I gengäld skulle K.D. överta en del av de övriga fastighetsskötarnas arbetsuppgifter. Ett annat förslag gick ut på att HSB Filipstad skulle lägga över alla elarbeten på K.D. Förbundet förklarade sig även berett att pröva en kombination av dessa förslag. Från arbetsgivarsidan fanns emellertid ingen vilja att ens diskutera förbundets förslag.

Trots halvtidssjukskrivningen och kännedom om K.D.s besvär beordrades K.D. att fortsätta med städarbetet. Även sedan han återkommit till arbetet på heltid fortsatte han att utföra städarbete. Han blev dock sämre och sämre och till sist allvarligt sjuk. Han blev därför på nytt sjukskriven på heltid under perioden 29 januari 1999 - 7 februari 1999. Med anledning av den nya sjukskrivningen kom R.A. på nytt in i bilden. Denne tillställde HSB Filipstad ett brev daterat den 10 februari 1999 med en begäran om att HSB Filipstad skulle vidta åtgärder enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om arbetsanpassning och rehabilitering (AFS 1994:1). Arbetsgivaren vidtog emellertid inga andra åtgärder med anledning av brevet än att man i ett svarsbrev bekräftade att man mottagit brevet. I svarsbrevet upplystes vidare att man från arbetsgivarens sida inte såg några möjligheter till en omplacering inom föreningen. I stället hänvisade man K.D. att själv vidta åtgärder genom att uppsöka Filipstadshälsans tekniska enhet för att få en teknisk lösning till stånd.

K.D.s heltidssjukskrivning förlängdes, först till den 21 februari 1999 och därefter ytterligare tre gånger fram till den 2 maj 1999.

Från arbetsgivarsidan har gjorts gällande att en rehabiliteringsutredning genomförts. Från förbundets sida bestrids i vart fall att en sådan gjorts på rätt sätt. Varken K.D. eller det lokala facket har nämligen deltagit i en sådan utredning. Däremot ägde, på initiativ av Försäkringskassan, ett rehabiliteringsmöte rum den 23 april 1999. Vid mötet deltog E.U., företagsläkaren H.L. och K.D. Då R.A. hade förhinder den dagen fanns det lokala facket inte representerat vid mötet. Vid mötet diskuterades K.D.s situation och besvär. De närvarande kom överens om att arbetsgivaren under en viss tid skulle försöka lösa K.D.s problem på något sätt. Man var vidare överens om att K.D. skulle vara heltidssjukskriven till och med den 2 maj, att han därefter och fram till 14 juni 1999 skulle vara sjukskriven 25 procent samt att han under sjukskrivningsperioden den 3 maj - den 14 juni 1999 inte skulle utföra något städarbete.

När K.D. den 3 maj 1999 återgick till arbetet på 75 procent krävde E.U. att han skulle utföra städarbete till 75 procent av ordinarie städarbetstid. K.D., som förklarade att han var sjuk och att det var farligt för honom att utföra städarbetet, vägrade att utföra arbetet. För säkerhets skull inhämtade och överlämnade han till arbetsgivaren ett läkarintyg från den företagsläkare som varit med på rehabiliteringsmötet i april.

Den 10 maj 1999 överlämnade E.U. en skrivelse till K.D. med rubriken "ANG VÄGRAN ATT UTFÖRA VISSA ARBETSUPPGIFTER". I skrivelsen uppmanades K.D. att utföra städarbetet med hot om att anställningen annars skulle kunna komma att sägas upp.

Den 14 juni 1999 hölls en förhandling mellan arbetsgivaren och det lokala facket. Vid förhandlingen kom R.A. att uppfatta E.U. på det sättet att denne, trots de läkarintyg som uppvisats, egentligen inte trodde på att K.D. var allvarligt sjuk. Vid förhandlingen upprepade R.A. på nytt tidigare förslag till lösningar. Arbetsgivarsidan redovisade emellertid samma inställning som tidigare och vidhöll att K.D. kunde utföra städarbetet med lämplig skyddsutrustning. Som alternativ erbjöd HSB Filipstad K.D. en deltidsanställning utan städarbete motsvarande 90 procent av en heltidstjänst. Från förbundets sida var en sänkning av sysselsättningsgraden otänkbar eftersom det skulle innebära en motsvarande lönesänkning. Då man inte lyckades nå fram till någon lösning vid mötet förklarade arbetsgivaren att K.D. även fortsättningsvis skulle utföra städarbete. Då detta innebar fara för liv och hälsa för K.D.s del, tvingades därför R.A. senare samma dag att lägga ett skyddsombudsstopp enligt 6 kap. 7 § arbetsmiljölagen. Därmed kom Yrkesinspektionen in i bilden.

Yrkesinspektionen genomförde en inspektion på arbetsplatsen den 15 juli 1999. Inblandade parter var då överens om att K.D., i avvaktan på Yrkesinspektionens ställningstagande, inte skulle utföra något städarbete. Yrkesinspektionen återkom till arbetsgivaren med en skriftlig begäran om utredning den 16 augusti 1999. Begäran innebar att arbetsgivaren skulle låta K.D. genomgå ett arbetstest på arbetsplatsen på ett visst sätt iförd skyddsutrustning. Av Yrkesinspektionens skrivelse framgår att den begärda utredningen grundade sig på råd från biträdande överläkaren A.B., Yrkesmedicinska kliniken vid Regionsjukhuset i Örebro (RSÖ). Av de i skrivelsen återgivna uppgifterna från A.B. framgår att personlig skyddsutrustning skall tillgripas först sedan andra åtgärder prövats. Vidare framgår att det saknas garantier för att det av Yrkesinspektionen begärda arbetstestet inte skulle medföra några besvär för den person som genomgår det. Vidare har framkommit efter telefonsamtal med den handläggande yrkesinspektören att A.B. lika litet som Yrkesinspektionen haft tillgång till det omfattande medicinska material som finns om K.D. och hans allergisjukdom.

Yrkesinspektionens begäran om utredning tillställdes även K.D. och R.A. K.D. tog då genast kontakt med R.A. och förklarade att han var livrädd för att genomgå arbetstestet. Med anledning därav tillskrev R.A. Yrkesinspektionen med en begäran om omprövning av inspektionens ställningstagande. R.A. föreslog att arbetstestet i stället skulle genomföras under betryggande former på t.ex. Yrkesmedicinska kliniken RSÖ. Någon omprövning kom emellertid inte till stånd utan Yrkesinspektionen meddelade den 4 oktober 1999 sitt beslut i ärendet. Beslutet innebar att arbetsgivaren förbjöds att beordra K.D. att utföra städarbete. I sina skäl för beslutet uppgav Yrkesinspektionen bl.a. att K.D. inte velat delta i arbetstest. Det bestrids emellertid att K.D. inte velat delta i arbetstestet. Han vågade inte riskera sitt liv genom att delta i det arbetstest som Yrkesinspektionen krävde. Däremot var han beredd att medverka i ett arbetstest på ett annat sätt.

Sedan Yrkesinspektionen meddelat sitt beslut varslade arbetsgivaren om tilltänkt uppsägning av K.D. Överläggningar kom till stånd, men parternas ståndpunkter var oförändrade. K.D. blev uppsagd den 22 november 1999.

Sammanfattning och grunder

K.D. lider av en dokumenterad allergisjukdom och kan på grund härav inte utföra viss begränsad del av sitt arbete, städning.

Regler om arbetsgivares rehabiliteringsansvar återfinns i 22 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Här finns bl.a. bestämmelser om att rehabiliteringsutredning skall göras i samverkan med berörd arbetstagare och den försäkrades arbetstagarorganisation. Kompletterande bestämmelser finns även i 2 och 3 kap.arbetsmiljölagen (1977:1160). Detaljföreskrifter återfinns i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd, dels i 12 § om arbetsanpassning och rehabilitering (AFS 1994:1), dels i 3 § om användning av personlig skyddsutrustning (AFS 1993:40).

Enligt förbundets uppfattning innebär nu angivna regler att användning av personlig skyddsutrustning endast kan komma i fråga när andra möjligheter för att komma till rätta med ett arbetsmiljöproblem uttömts. Fastigo har i sin egen kommentar till 3 § AFS 1993:40 betecknat användning av personlig skyddsutrustning som en andrahandsåtgärd.

Därutöver har det av Yrkesinspektionen begärda arbetstestet varit hälsofarligt och borde ur medicinsk synvinkel aldrig ha föreslagits.

Enligt förbundet har det funnits andra möjligheter att komma till rätta med K.D.s arbetsmiljöproblem. Från förbundets sida har föreslagits dels en omfördelning av arbetsuppgifterna mellan fastighetsskötarna, dels att lägga över samtliga elarbeten på K.D. Dessa förslag har varit både rimliga och realiserbara. Eftersom arbetsgivaren valt att inte ens pröva dessa förslag råder det en oklarhet om och i vad mån dessa skulle ha fått avsedd effekt. Då arbetsgivaren inte tagit till vara alla möjligheter till en rehabilitering för att undvika en uppsägning, måste denna oklarhet gå ut över arbetsgivaren. Uppsägningen av K.D. har därför inte varit sakligt grundad.

Arbetsgivarparterna

HSB Filipstads kunder utgörs idag av ett antal bostadsrättsföreningar. Det förvaltade lägenhetsbeståndet uppgår till 700 bostadsrätter och cirka 20 hyresrätter i en egen fastighet. Före årsskiftet 1997/98 var det förvaltade lägenhetsbeståndet betydligt större. I samband med en upphandling år 1997 förlorade nämligen HSB Filipstad en större entreprenad omfattande 1 200 hyresrätter. Den upphandlingen speglar ganska väl de hårda villkor som gäller i fastighetsförvaltningsbranschen. Som entreprenör måste man pressa sina kostnader för att kunna behålla kunderna. Tidigare gällde som regel att HSB:s bostadsrättsföreningar skulle anlita HSB:s fastighetsförvaltningar. HSB:s bostadsrättsföreningar vänder sig idag i olika omfattning till andra entreprenörer.

Den förlorade entreprenaden innebar framförallt att behovet av reparatörer hos HSB Filipstad i princip helt försvann. Detta hänger samman med att en bostadsrättshavare, till skillnad från en hyresgäst, har att själv i stor utsträckning ombesörja reparationer i sin lägenhet. De är därvid fria att själva välja reparatör. Valet kan givetvis falla på HSB:s fastighetsförvaltning, men lika gärna på någon annan.

I den nya organisationen, som kom att gälla från och med den 1 januari 1998, finns fyra och en halv fastighetsskötartjänster. De kvarvarande fastighetsskötarna innehar s.k. kombitjänster, i vilka ingår bl.a. städarbete. För K.D.s vidkommande upptar städarbetet cirka 10 procent av hans arbetstid. För de andra fyra fastighetsskötarna är andelen städarbete betydligt större och ligger på mellan 20 och 25 procent. Städarbetet är fastighetsskötarnas i särklass tyngsta arbetsuppgift. Varje fastighetsskötare har ett eget område med fastigheter att sköta. Denna ordning är förestavad av såväl praktiska som affärsmässiga skäl. Härigenom lär fastighetsskötarna känna sina områden och behoven där. Dessutom är det ett krav från beställarnas sida att de skall känna sin fastighetsskötare. Någon arbetsrotation mellan fastighetsskötarna förekommer därför inte annat än vid sjukfrånvaro eller liknande.

Det händelseförlopp som ledde fram till att K.D. sades upp från sin anställning tog sin början i slutet på oktober 1998, då K.D. blev sjukskriven. På denna följde en begäran om överläggning från förbundet. En sådan hölls den 13 november 1998. Närvarande vid mötet var E.U., K.D. och R.A. Vid mötet diskuterades K.D.s allergiproblem och de besvär han drabbades av, främst vid städning men även vid gräsklippning. Man diskuterade även arbetsgivarens skyldigheter att vidta rehabiliteringsåtgärder. Från arbetstagarsidan framfördes att K.D. ville ha andra arbetsuppgifter, oprecist vilka. E.U., som arbetat länge i HSB Filipstad och som därför känner verksamheten väl, förklarade att det inte fanns några andra arbeten som K.D. kunde omplaceras till och att det saknades möjlighet att genomföra en omorganisation i en sådan liten organisation som den aktuella. Han upplyste dock om att det fanns möjligheter att med tekniska hjälpmedel, i form av andningsmask, komma till rätta med K.D.s besvär vid städarbetet. Han hänvisade därför denne att uppsöka företagshälsovården. Då parterna inte kunde enas om något resulterade mötet inte i något annat än att man var överens om att träffas igen. Detta gjorde man redan den 25 november 1998. Vid det mötet var HSB Filipstad även biträdd av en förhandlare från Fastigo. Man fortsatte diskussionerna om K.D.s rehabilitering. Förbundet framförde på nytt kravet att K.D. borde få slippa städarbetet. Denna gång tryckte förbundet särskilt på att han i stället kunde utföra elarbeten. E.U. förklarade dock att omfattningen av de elarbeten som HSB Filipstad lägger ut på entreprenad endast uppgår till några tiotals timmar per år och att det i övrigt inte fanns några andra arbetsuppgifter. En kort tid efter mötet kontrollerade E.U. hur mycket elarbeten HSB Filipstad köpt in under år 1998. Han fann därvid att det rörde sig om sammanlagt 40 timmar, vilket han också lät meddela förbundet.

Den 10 februari 1999 mottog HSB Filipstad på nytt en begäran från förbundet om åtgärd och anpassning av K.D.s arbetsuppgifter. I ett svarsbrev förklarade E.U. på nytt att det saknades möjlighet till omplacering i HSB Filipstads organisation. Han hänvisade åter K.D. till Filipstadshälsans tekniska enhet i syfte att få till stånd en teknisk lösning. Att det var fråga om skaffa K.D. andningsskydd måste ha framstått som självklart för de inblandade eftersom det var det man talat om tidigare. Trots upprepade uppmaningar att uppsöka Filipstadshälsans tekniska enhet, valde K.D. av okänd anledning att inte göra det.

I mars 1999 vidtog den mer formella delen av rehabiliteringsutredningen. Försäkringskassan blev nu inblandad. Den skriftliga utredningen redovisades för Försäkringskassan, något som skedde tillsammans med K.D. Genom de möten och den skriftväxling som förevarit mellan HSB Filipstad och förbundet är det arbetsgivarsidans uppfattning att erforderligt samråd skett med det lokala facket. Ett rehabiliteringsmöte hölls i april 1999 där den fortsatta situationen diskuterades. E.U. förklarade än en gång att det saknades möjligheter att inom ramen för fyra och en halv tjänster vidta någon omorganisation, men att HSB Filipstad avsåg att bekosta och tillhandahålla erforderlig teknisk utrustning för att K.D. skulle kunna utföra städarbetet. K.D. vidhöll dock sin tidigare inställning utan att ange något skäl till varför han valde att inte utnyttja möjligheten att använda skyddsutrustning. Det bestrids att det vid mötet skulle ha träffats någon överenskommelse om att K.D. under viss tid efter mötet skulle vara befriad från sin skyldighet att utföra städarbete.

I början av maj 1999 tog ärendet en ny vändning då K.D. vägrade att utföra städarbete. Det brev som E.U. med anledning därav tillställde K.D. med rubriken "ANG VÄGRAN ATT UTFÖRA VISSA ARBETSUPPGIFTER" skall ses i ljuset av att E.U. vid flera tillfällen för K.D. förklarat att det saknades möjlighet att omorganisera verksamheten eller att lägga ut elarbeten på honom, att E.U. vid upprepade tillfällen och utan framgång uppmanat K.D. att uppsöka företagshälsans tekniska enhet samt att K.D. konsekvent vägrat att pröva andningsmask av skäl som han aldrig redovisat. Det som HSB Filipstad krävde i brevet var att K.D. skulle utföra städarbete med erforderlig teknisk utrustning eller i vart fall pröva en sådan utrustning för att kunna lösa problemet.

Den 14 juni 1999 hölls ett nytt möte mellan HSB Filipstad och förbundet respektive K.D. Fram till denna tidpunkt hade K.D. med åberopande av ett läkarintyg fortsatt vägra att utföra städarbete. Vid mötet gick parterna på nytt igenom de förslag som diskuterats tidigare. Parterna vidhöll dock sina tidigare ståndpunkter. Inte heller vid detta tillfälle redovisade K.D. något skäl till varför han motsatte sig att pröva skyddsutrustning. Sedan HSB Filipstad bedömt alla möjligheter uttömda erbjöd föreningen, som en sista utväg, K.D. en deltidsanställning om 90 procent av heltid, i vilken städarbetet var borttaget. Inte heller detta accepterade arbetstagarsidan. Senare samma dag lade R.A. ett skyddsombudsstopp.

Genom Fastigo påkallade HSB Filipstad Yrkesinspektionens ställningstagande till skyddsombudsstoppet. En inspektion hölls den 15 juli 1999. Därefter dröjde det en månad innan Yrkesinspektionen återkom i ärendet. När Yrkesinspektionen väl återkom skedde det i form av en till HSB Filipstad riktad begäran om utredning. Anledningen till dröjsmålet var att Yrkesinspektionen fann ärendet vara av komplicerad natur. Den begärda utredningen gick ut på att HSB Filipstad skulle låta K.D. genomgå ett arbetstest på arbetsplatsen iförd ett andningsskydd i form av en s.k. air stream hjälm. Den aktuella skyddsutrustningen består av ett visir som sätts framför ansiktet och en luftrenare som bärs på ryggen. Arbetstestet skulle läggas upp av en kunnig läkare och utföras i samarbete med denne. Yrkesinspektionens föreläggande till HSB Filipstad tillställdes även företagshälsan, K.D. och R.A. för kännedom.

I enlighet med Yrkesinspektionens föreläggande uppmanade HSB Filipstad K.D. att uppsöka företagshälsovården för att genomgå arbetstestet. K.D. valde dock att inte hörsamma föreningens uppmaning. Yrkesinspektionen underrättades härom, som därvid inte fann någon annan möjlighet än att förbjuda HSB Filipstad att låta K.D. utföra städarbete. Det torde i sammanhanget inte spela så stor roll på vilka grunder K.D. avstått från att genomgå arbetstestet då han vid den här tiden aldrig redovisade några som helst skäl för sin underlåtenhet att följa bolagets uppmaning.

Mot den angivna bakgrunden såg sig HSB Filipstad inte ha någon annan möjlighet än att underrätta K.D. om att föreningen hade för avsikt att säga upp honom. Överläggningar hölls den 4 november 1999. Parterna diskuterade då på nytt tidigare förslag till lösningar utan att kunna enas. HSB Filipstad erbjöd K.D. på nytt en deltidsanställning, som förkastades. HSB Filipstad fullföljde därför uppsägningen den 22 november 1999.

Sammanfattning och grunder

K.D. kan på grund av astma och allergi inte utföra sitt arbete till den del det består av städning. HSB Filipstad har med anledning därav låtit utföra en rehabiliteringsutredning i enlighet med gällande bestämmelser. HSB Filipstad har inom ramen för denna undersökt möjligheten att anpassa K.D.s arbete genom att ta bort städningen och ge honom andra arbetsuppgifter. Därvid har konstaterats att det inte varit möjligt att omplacera K.D. eller erbjuda honom andra arbetsuppgifter. Av såväl praktiska som organisatoriska skäl, men även med beaktande av risken för överbelastning för de andra fastighetsskötarna, har det inte varit möjligt att lägga över K.D.s städarbete på de andra fastighetsskötarna. Detta har klargjorts vid flera tillfällen för K.D. Arbetsgivarparternas uppfattning är att K.D. skulle ha kunnat utföra städarbetet med skyddsutrustning. I vart fall har det varit rimligt att kräva av honom att pröva den möjligheten, i synnerhet som detta skulle göras i samråd och samarbete med läkare. K.D. har dock motsatt sig detta, varför samtliga rehabiliteringsåtgärder uttömts. Därutöver har HSB Filipstad erbjudit K.D. en deltidsanställning om 90 procent av heltid, som K.D. tackat nej till. Omplaceringserbjudandet har varit skäligt. Mot nu angiven bakgrund har saklig grund för uppsägning förelegat.

Arbetsgivarparterna gör i första hand gällande att HSB Filipstad uttömt alla möjligheter till lösningar av K.D.s arbetsmiljöproblem, däribland dem som förbundet föreslagit. Under alla förhållanden bestrids förbundets påstående att gällande bestämmelser i arbetsmiljölagen och andra författningar generellt skulle innebära att personlig skyddsutrustning endast får tillgripas sedan andra möjligheter att lösa arbetsmiljöproblemet tömts ut. Det är endast då arbetsmiljöfaror föreligger i objektiv mening, som t.ex. vid rasrisk, som arbetsgivaren i första hand har att vidta åtgärder till förebyggande av fara. I övrigt ställer gällande bestämmelser inte upp någon turordning ifråga om vilken åtgärd som skall prövas.

DOMSKÄL

Allmänt om tvisten

K.D. anställdes på heltid som fastighetsskötare i HSB Filipstad år 1984. HSB Filipstad bedriver fastighetsförvaltning i Filipstad med omnejd och har sedan den 1 januari 1998 sju anställda, varav fem fastighetsskötare. Av dessa arbetar fyra på heltid och en på halvtid. Samtliga fastighetsskötare innehar s.k. kombitjänster, vilket innebär att varje fastighetsskötare har att i ett visst bostadsområde ombesörja och ansvara för all inre och yttre fastighetsskötsel, däribland städning av trappuppgångar m.m.

Sedan K.D. drabbats av andningsbesvär med åtföljande sjukskrivning till följd av städarbetet inleddes på förbundets begäran överläggningar med arbetsgivaren under hösten 1998. Syftet med överläggningarna var att få till stånd en rehabilitering av K.D. Diskussionerna rörande K.D.s rehabilitering, som pågick fram till hösten 1999, ledde emellertid inte till att parterna kunde enas om på vilket sätt en lösning av K.D.s arbetsmiljöproblem skulle uppnås. Förbundet såg lösningen främst i en omfördelning av arbetsuppgifterna mellan fastighetsskötarna. Förbundet menade att K.D.s städarbete skulle fördelas på de övriga fastighetsskötarna och att K.D. i motsvarande mån skulle överta andra arbetsuppgifter från de andra fastighetsskötarna. HSB Filipstad, som inte ansåg förbundets förslag till lösning genomförbart, ville i stället få till stånd en teknisk lösning på K.D.s problem. En sådan lösning motsatte sig emellertid förbundet och K.D. Någon åtgärd för att lösa K.D.s problem kom mot sagda bakgrund inte att prövas. Den 22 november 1999 sade HSB Filipstad upp K.D. av personliga skäl.

Tvisten i målet gäller om HSB Filipstad haft saklig grund för att säga upp K.D. från hans anställning. I målet är ostridigt att K.D. på grund av astma och allergi, i vart fall utan skyddsutrustning, är oförmögen att utföra sitt arbete till den del det består av städning. Det är vidare ostridigt att städarbetet omfattat cirka tio procent av K.D.s arbetstid.

Arbetsgivarparterna har som skäl för uppsägningen åberopat dels att det saknats möjligheter att omplacera K.D. eller erbjuda honom andra arbetsuppgifter i stället för städarbetet, dels att K.D. vägrat att medverka till att undersöka möjligheten att utföra städarbetet med hjälp av skyddsutrustning, dels ock att K.D. tackat nej till ett erbjudande om en deltidsanställning om 90 procent av heltid där städarbetet tagits bort.

Från förbundets sida har gjorts gällande att HSB Filipstad inte uttömt alla möjligheter till rehabilitering och anpassning och att uppsägningen därför inte varit sakligt grundad. Förbundet har därvid pekat på att arbetsgivaren inte prövat möjligheten att omfördela arbetsuppgifterna mellan de hos HSB Filipstad anställda fastighetsskötarna. Vidare har förbundet ansett det möjligt att låta K.D. utföra de elarbeten som arbetsgivaren lägger ut på entreprenad.

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran K.D. hörts under sanningsförsäkran och vittnesförhör hållits med skyddsombudet R.A. samt docenten och specialisten på allergisjukdomar A.R.A. På arbetsgivarparternas begäran har chefen för HSB Filipstad E.U. hörts under sanningsförsäkran och vittnesförhör hållits med förhandlaren Å.C. samt överläkaren och docenten i arbetsmiljömedicin C-G.O.

Båda parter har åberopat skriftlig bevisning.

Rättsliga utgångspunkter

Det förhållandet att en arbetstagares arbetsförmåga, till följd av sjukdom eller skada, är varaktigt nedsatt utgör enligt fast praxis inte saklig grund för uppsägning om inte arbetsförmågan är så pass nedsatt att arbetstagaren inte längre kan utföra arbete av någon betydelse för arbetsgivaren. Av central betydelse vid prövningen av uppsägningar som föranletts av sjukdom eller skada är bestämmelserna om arbetsgivarens skyldigheter att medverka till rehabilitering och arbetsanpassning, som återfinns i arbetsmiljölagen och lagen om allmän försäkring. Den närmare innebörden av dessa bestämmelser har utvecklats i domen AD 1999 nr 10 och däri angivna rättsfall. Här finns anledning att framhålla följande. Allmänt gäller att en arbetsgivare, inom ramen för sitt rehabiliteringsansvar, har att vidta alla de åtgärder som skäligen kan krävas för att anställningen skall bestå. Den närmare omfattningen av arbetsgivarens nu berörda skyldigheter blir dock beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. T.ex. kan en viss omorganisation av arbetsplatsen eller omfördelning av arbetsuppgifter krävas. Här kan dock faktorer som bl.a. arbetsplatsens storlek påverka bedömningen. Av betydelse är vidare om och i vad mån arbetstagaren själv medverkat i ansträngningarna att finna en lösning. Under alla förhållanden åligger det arbetsgivaren att göra en noggrann utredning av möjligheterna till omplacering samt rehabiliterings- och anpassningsåtgärder. Om det råder oklarhet huruvida arbetsgivaren fullgjort sina skyldigheter är det ett förhållande som går ut över arbetsgivaren.

Har saklig grund för uppsägningen förelegat?

Förbundet har som huvudsaklig grund för sin talan gjort gällande att HSB Filipstad, genom en omfördelning av arbetsuppgifterna mellan de vid HSB Filipstad anställda fastighetsskötarna, kunnat undvika en uppsägning av K.D.

Arbetsgivarparterna har å sin sida hävdat att det av såväl praktiska som organisatoriska skäl, men även med beaktande av risken för överbelastning för de andra fastighetsskötarna, inte varit möjligt att lägga K.D.s städarbete på de övriga fastighetsskötarna. Arbetsgivarparterna har närmare utvecklat sin inställning i enlighet med det följande. Fastighetsskötarna ombesörjer skötseln av olika bostadsområden. Då fastighetsskötarna härigenom lär känna sina områden och behoven där samt då beställarna ställer som krav att de skall känna sina fastighetsskötare är det varken praktiskt eller affärsmässigt möjligt med en arbetsrotation mellan de olika skötselområdena, något som förbundets förslag skulle kräva. Vidare är städarbetet den tyngsta delen i fastighetsskötarnas arbete. Med hänsyn härtill och då de övriga fastighetsskötarna haft en betydligt större andel städarbete än K.D. skulle en utökad andel städarbete för dem medföra en ökad risk för belastningsskador. E.U. har därutöver tillagt dels att han på förhand kände till att de andra fastighetsskötarna inte frivilligt skulle ha tagit på sig ytterligare städuppgifter, dels att den av förbundet föreslagna omfördelningen skulle skapa svårigheter att planera fastighetsskötarnas arbeten. Planeringssvårigheterna hänger samman med att en del av fastighetsskötarnas övriga arbetsuppgifter är säsongsbundna och att det är svårt att förutsäga när en del arbetsuppgifter behöver utföras.

Förbundet har lämnat arbetsgivarsidans beskrivning av fastighetsskötarnas arbete i huvudsak obestridd.

I målet är ostridigt att städarbetet för K.D.s del uppgick till fyra timmar per vecka och omfattade cirka tio procent av hans arbetstid. Ifråga om omfattningen av de övriga fastighetsskötarnas städarbete går emellertid uppgifterna i utredningen isär. Så mycket står dock klart att K.D. haft en förhållandevis låg andel städarbete och att städarbetet för i vart fall två av de övriga fastighetsskötarna uppgått till cirka 25 procent av deras arbetstid. Genom E.U.s uppgifter har vidare framkommit att tre av föreningens fastighetsskötare lider av olika grader av förslitningsskador och att en av dem till följd därav är långtidssjukskriven. Förbundets uppgift om att det är gångavstånd mellan fastighetsskötarnas olika skötselområden har lämnats obestridd av arbetsgivarparterna.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Fråga är i och för sig om en liten arbetsplats där möjligheterna till organisatoriska förändringar eller omfördelning av arbetsuppgifter normalt sett är begränsade av bl.a. skäl som arbetsgivarsidan framhållit i målet (jfr AD 1993 nr 42). I förevarande fall är dock att beakta att omfattningen av det arbete som skulle bli föremål för en omfördelning är mycket begränsad. Visserligen skulle en omfördelning av arbetsuppgifter medföra vissa problem för HSB Filipstad. Men under alla förhållanden har det enligt Arbetsdomstolens mening inte framkommit något som ger anledning till antagandet att det förelegat några beaktansvärda hinder mot att i vart fall pröva och utvärdera den av förbundet föreslagna lösningen. Det har sålunda varit skäligt att kräva av HSB Filipstad att pröva möjligheten att genom en omfördelning av arbetsuppgifterna mellan fastighetsskötarna omplacera K.D. Arbetsdomstolens slutsats blir därför att HSB Filipstad inte fullgjort sin skyldighet att utreda möjligheterna till fortsatt anställning för K.D. Det sagda påverkas inte av att K.D., vilket domstolen återkommer till, valt att inte medverka till av arbetsgivaren anvisad lösning på hans problem. Saklig grund för uppsägningen av K.D. har därför inte förelegat. Uppsägningen skall därför ogiltigförklaras.

Skadestånd

Vid nu angivna förhållanden är HSB Filipstad skyldig att till K.D. utge allmänt skadestånd för den kränkning som han genom den oriktiga uppsägningen utsatts för. Vid bestämmandet av det skadestånd som bör utgå gör Arbetsdomstolen följande överväganden. Av utredningen i målet framgår att HSB Filipstad, från det att frågan om rehabilitering av K.D. uppkom under hösten 1998 till försommaren 1999, vid upprepade tillfällen uppmanat K.D. att uppsöka företagshälsovården för att få till stånd en teknisk lösning av hans problem. Såvitt framkommit har K.D. inte vid något tillfälle hörsammat arbetsgivarens begäran och tydligen inte heller klargjort för arbetsgivaren hur riskfyllt han ansåg att städarbetet var för honom även med andningsskydd. K.D.s bristande medverkan får i viss mån anses ha bidragit till den situation som lett fram till att han blivit uppsagd. Skadeståndet bör skäligen bestämmas till 50 000 kr.

Rättegångskostnader

Arbetsgivarparterna har i allt väsentligt förlorat målet och skall därför ersätta förbundets rättegångskostnader. Om yrkat belopp råder inte tvist.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen förklarar att HSB Filipstad Ekonomisk förenings uppsägning av K.D. är ogiltig.

2. Arbetsdomstolen förpliktar HSB Filipstad Ekonomisk förening att betala allmänt skadestånd till K.D. med femtiotusen (50 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 10 november 2000 till dess betalning sker.

3. Arbetsdomstolen förpliktar Fastighetsbranschens Arbetsgivarorganisation och HSB Filipstad Ekonomisk förening att med hälften vardera ersätta Fastighetsanställdas förbund dess rättegångskostnader med etthundrafemtioniotusenniohundratjugofem (159 925) kr, varav 143 480 kr avser ombudsarvode, jämte ränta på det förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 2001-11-14, målnummer A-169-2000

Ledamöter: Hans Tocklin, Per Sundberg (hovrättsassessor; tillfällig ersättare), Margit Strandberg, Peter Ander, Anders Hagman, Lennart Olovsson (ombudsmannen i Svenska Pappersindustriarbetareförbundet; tillfällig ersättare) och Henry Sjöström. Enhälligt.

Sekreterare: Christian von Szalay