AD 2004 nr 37

Parter:

Sif; Arbetsgivareföreningen STRAO; Sveriges Television Aktiebolag

Nr 37

Sif

mot

Arbetsgivareföreningen SRAO och Sveriges Television Aktiebolag i Stockholm.

BAKGRUND

Mellan Sif och Arbetsgivareföreningen SRAO (SRAO) gäller kollektivavtal. Sveriges Television Aktiebolag (SVT) är genom medlemskap i SRAO bundet av kollektivavtal i förhållande till Sif.

P.P. är medlem i Sif. Under våren 2003 träffade P.P. och SVT en överenskommelse om en vikariatsanställning under tiden den 7 juli - den 3 augusti 2003. Sedan det kommit till SVT:s kännedom att P.P. varit i SVT:s lokaler den 8 juni 2003 tillsammans med en kamrat och därvid redigerat en privat bröllopsvideo har SVT förklarat att avtalet om vikariatsanställningen hävs.

Med anledning av bolagets agerande har tvist uppstått mellan parterna i målet. Tvisten har varit föremål för förhandlingar utan att parterna kunnat enas.

YRKANDEN

Sif har väckt talan mot SVT och SRAO och yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta SVT att till P.P. utge

i första hand dels allmänt skadestånd med 100 000 kr, dels ekonomiskt skadestånd med 28 000 kr motsvarande löneförlust inklusive semesterersättning för tiden den 7 juli - den 3 augusti 2003, samt

i andra hand, för det fall Arbetsdomstolen skulle finna att SVT:s agerande enbart skall betraktas som en hävning av anställningsavtalet enligt avtalslagens regler, ekonomiskt skadestånd med 28 000 kr avseende löneförlust inklusive semesterersättning för tiden den 7 juli - den 3 augusti 2003.

Sif har vidare yrkat ränta enligt 6 § räntelagen på det allmänna skadeståndet från den 4 augusti 2003 (dagen för delgivning av stämning i målet) och på det ekonomiska skadeståndet från den 25 juli 2003.

Arbetsgivarparterna har bestritt käromålet. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att skadeståndsskyldighet föreligger har arbetsgivarparterna yrkat att det allmänna skadeståndet skall jämkas till noll kr, alternativt till det lägre belopp som Arbetsdomstolen finner skäligt. Det ekonomiska skadeståndet har vitsordats som i och för sig skäligt. Ränteberäkningen har vitsordats.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Sif

P.P:s tidigare arbete hos SVT och det aktuella anställningsavtalet

P.P. har arbetat som redigerare på SVT, främst vid nyhetsredaktionen. Han anställdes av SVT första gången i december 1999 och har därefter haft ett flertal ofta på varandra följande vikariat. Han arbetade på detta sätt i stort sett sammanhängande fram till och med mars 2003. Efter den 1 april 2003 har han endast haft strövikariat sammanlagt fyra dagar. Skälet till det var att SVT, som regelbundet anlitat ett stort antal vikarier på redigerarsidan, minskade användningen av vikarier med lång sammanlagd anställningstid för att undvika att de enligt bestämmelserna i 5 § anställningsskyddslagen skulle bli anställda tills vidare. Vikarier var en vanlig grupp anställda i synnerhet på redigerarsidan. I stort sett samtliga redigerare har börjat sina anställningar som vikarier och efter ett antal år blivit fast anställda. Det innebär att när ett vikariat upphörde dröjde det inte länge innan vikarien återkom på ett nytt vikariat. Vikarierna blev snabbt kända av övrig personal och behandlades som ”en i gänget”.

Den 2 juni 2003 hade P.P. ett endagsvikariat. Någon dag tidigare hade han varit i kontakt med sin närmaste chef, M.R., och anmält intresse för sommarvikariat hos SVT. Den 4 juni 2003 kom de överens om att P.P. skulle ha ett sommarvikariat hos SVT under tiden den 7 juli – den 3 augusti 2003. Ersättningen skulle uppgå till 21 200 kr och härtill skulle komma ersättning för obekväm arbetstid och övertid. Vid en genomsnittlig beräkning skulle ersättningen för den aktuella tiden uppgå till 28 000 kr inklusive semesterersättning, vilket motsvarar det i målet yrkade beloppet.

Närmare om händelsen den 8 juni 2003

På pingstdagen den 8 juni 2003 befann sig P.P. på SVT för att redigera en kamrats bröllopsvideo. Han och kamraten kom till SVT på förmiddagen. P.P. hade valt tidpunkten med tanke på att det då inte bedrevs någon större verksamhet på nyhetsredaktionen och han därför inte riskerade att hindra någon från att utföra arbete. Utrustningen stod vid tillfället oanvänd. Den redigering som P.P. gjorde innebar ingen ekonomisk vinning för honom och medförde inte någon ekonomisk skada för SVT.

För att komma in på SVT använde P.P. sitt giltiga passerkort. Han anmälde för vakten att han hade en kamrat med sig och vakten släppte in denne. Detta är helt i enlighet med de rutiner som gäller på SVT när utomstående tas in på området. Det bestrids att P.P. obehörigen varit på platsen. Han hade en anställning hos SVT som han skulle tillträda senare under sommaren och han hade arbetat på SVT i stort sett oavbrutet sedan december 1999. Han hade ett giltigt passerkort som han hade fått av SVT. Han hade inte fått några instruktioner eller restriktioner angående när han hade rätt att använda passerkortet. Han var inte ombedd att återlämna kortet efter det senaste vikariatet. Han har inte heller tidigare ombetts att lämna tillbaka kortet när han befunnit sig mellan vikariat. Om SVT ansåg att det fanns begränsningar i rätten att använda kortet borde P.P. ha informerats om det. Han hade i sådant fall följt reglerna. Det har varit möjligt för SVT att tidsbegränsa kortets giltighetstid eller att spärra kortet utan att fysiskt ta det ifrån honom.

När det gäller föreskrifter rörande säkerheten på SVT och passerkorten framgår av det interna datanätet för personalen på SVT att ansvarig chef skall samla in passerkortet när en anställd slutar sin anställning. Det framgår vidare att SVT:s anläggningar är klassade som skyddsobjekt enligt beslut av länsstyrelsen och att det betyder bl.a. att obehöriga ej har tillträde till arbetsplatsen, men att detta i praktiken endast innebär att särskilda rutiner måste följas för att släppa in besökare. Hos SVT har rutinen i praktiken endast varit att besök av utomstående har anmälts hos vakten. Det har varit vanligt förekommande att anställda tagit med utomstående in på området.

P.P. hade uppfattningen att det var tillåtet att använda utrustningen för privat bruk om det gjordes med förstånd och inte störde produktionen. Det var allmänt vedertaget och vanligt förekommande på arbetsplatsen. Det har dock inte varit tillåtet att använda utrustningen i kommersiellt syfte. Han hade inte fått instruktioner om att han var tvungen att be om lov innan han använde utrustningen för något privat syfte.

När P.P. den aktuella dagen hade påbörjat redigeringsarbetet passerade M.R. Denne frågade vad P.P. gjorde och gick från platsen sedan P.P. talat om vad han sysslade med. Efter en stund kom han tillbaka och bad P.P. sluta med redigeringsarbetet. P.P. upphörde omedelbart med arbetet och lämnade lokalerna tillsammans med sin kamrat.

Senare samma dag ringde M.R. till P.P. och bad denne att den 10 juni infinna sig på ett möte med M.R. och produktionschefen C.A. P.P. ifrågasatte mötet eftersom han ansåg att saken fick alldeles för stora proportioner och då han inte tyckte att han hade gjort något fel. Han gick dock med på att komma till mötet. Vid mötet visade det sig att även personalchefen M.M. var närvarande. P.P. blev än mer förvånad över detta och kände sig pressad och i underläge.

SVT hävde muntligen anställningsavtalet den 13 juni och bekräftade detta i ett brev den 18 juni. Som skäl för åtgärden angavs i brevet att P.P. den 8 juni 2003 obehörigen befunnit sig i SVT Nyheters lokaler, medfört ytterligare en obehörig person samt använt SVT:s utrustning för en privat redigering utan att be om lov. Det var således dessa fel som SVT gjorde gällande att P.P. hade begått. SVT har i efterhand gjort gällande att även mötet den 10 juni hade stor betydelse för frågan om hävning.

SVT:s agerande mot P.P. medförde kraftiga reaktioner bland övriga anställda som i stor utsträckning skickade protestmail till ledningen. Kollegorna ansåg att P.P. bara hade gjort vad många andra anställda gjort tidigare utan att få några repressalier.

Grunden för talan

Sif bestrider att det skulle föreligga någon grund för hävning av anställningsavtalet vare sig enligt lagen om anställningsskydd eller enligt avtalslagen.

Sif gör härvid i första hand gällande att reglerna i lagen om anställningsskydd är tillämpliga och att SVT:s agerande är att jämställa med ett avskedande. Avskedande kan bara ske om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren och det har inte P.P. gjort. Genom att avskedandet strider mot lagen om anställningsskydd är SVT skyldigt att betala allmänt och ekonomiskt skadestånd till P.P. Det föreligger inte några skäl att jämka det allmänna skadeståndet.

Sif bestrider att det är möjligt att häva anställningsavtalet med stöd av 36 § avtalslagen. För det fall SVT:s agerande ändå skall betraktas som en hävning av anställningsavtalet enligt avtalslagens regler gör Sif i andra hand gällande att grund för hävning inte föreligger. SVT är därför skyldigt att betala ekonomiskt skadestånd till P.P.

Arbetsgivarparterna

P.P:s tidigare arbete hos SVT och det aktuella anställningsavtalet

P.P. har som vikarie haft flera tidsbegränsade anställningar som redigerare hos SVT. Hans senaste längre vikariat upphörde den 31 mars 2003. Därefter har han varit anställd av SVT som vikarie vid fyra tillfällen under våren, den 10 april, den 22 april, den 13 maj och den 2 juni. Under våren träffade han också en muntlig överenskommelse med SVT om ett sommarvikariat under perioden den 7 juli – den 3 augusti 2003.

Närmare om händelsen den 8 juni 2003

På pingstdagen den 8 juni 2003 beredde sig P.P., tillsammans med en kamrat som var en för SVT helt främmande person, utan tillstånd tillträde till SVT:s lokaler. Han använde därvid ett passerkort som han hade behållit efter anställningen den 2 juni 2003. Han och kamraten gick genom grindpassagen och därifrån in i SVT:s allmänna utrymmen. De fortsatte genom den särskilda inpasseringen in i nyhetsverksamhetens lokaler. Där använde han utan tillstånd utrustningen i ett s.k. redigeringsblock för att redigera privat videomaterial som tillhörde kamraten. Gruppchefen M.R., som visste att P.P. inte var anställd vid detta tillfälle, såg dem och frågade vad de gjorde där. Han fick undvikande svar av P.P. som dock förklarade att han hade fått tillstånd av T. på Mediahanteringen att använda utrustningen. M.R. frågade T. som nekade till att ha lämnat något tillstånd och därtill förklarade att han inte kunde ge något sådant tillstånd. T. uppgav att han enbart hade hjälpt till med viss tekniköverföring på P.P:s uppmaning. M.R. gick tillbaka till P.P. som efter viss diskussion avslutade redigeringsarbetet. Därefter lämnade P.P. och kamraten SVT:s lokaler. Senare samma dag ringde M.R. till P.P. i syfte att bestämma ett sammanträffande där de kunde diskutera det inträffade, som av SVT bedömdes som mycket allvarligt. P.P. ville först inte komma till mötet och krävde betalning för att inställa sig men övertalades dock slutligen att komma till mötet.

Vid mötet den 10 juni deltog förutom P.P. och M.R. även produktionschefen C.A. samt personalchefen M.M. SVT klargjorde att de såg mycket allvarligt på det inträffade. P.P. uppträdde på ett nonchalant sätt och visade anmärkningsvärd bristande respekt och förståelse för bl.a. säkerhetsrutinerna vid inpassering till SVT:s område.

SVT hävde anställningsavtalet på grund av dels P.P:s agerande den 8 juni 2003, dels hans agerande vid mötet den 10 juni 2003.

Gällande säkerhetsbestämmelser

SVT:s lokaler, i synnerhet nyhetslokalerna, är ur säkerhetssynpunkt en mycket känslig arbetsplats som är instängslad med särskilda grindpassager. Området är skyddsklassat av länsstyrelsen och det finns ett starkt säkerhetstänkande inom SVT. De anställda måste följa de säkerhetsrutiner som uppställs av SVT. Av Länsstyrelsens i Stockholms län beslut 2002-04-03 framgår bl.a. att obehöriga inte har tillträde till skyddsobjektet, att innebörden av beslutet skall tillkännages genom att skyltar sätts upp på ett sådant sätt att det klart framgår att det är fråga om ett skyddsobjekt, att det ankommer på SVT att anordna och vidmakthålla förbudsskyltning samt att SVT får avgöra vilka som får undantas från tillträdesförbudet.

Av den skriftliga information som de anställda får samtidigt som de erhåller passerkortet framgår vilka handlingsregler som gäller. Det framgår bl.a. att kortet är personligt och inte får lånas ut, att det inte får förvaras tillsammans med pin-koden, att det skall förvaras så att det är oåtkomligt för obehöriga och att det vid anställningens slut skall återlämnas till arbetsgivaren.

På SVT:s intranät finns information om säkerhetsföreskrifter och passerkort. Där framgår att SVT:s anläggningar är skyddsobjekt och att det innebär att obehöriga inte har tillträde till arbetsplatsen och att det i praktiken innebär bl.a. att särskilda rutiner måste följas för att släppa in besökare, skådespelare, entreprenörer etc.

Grunden för bestridandet

Den 8 juni beredde sig P.P. utan att vara anställd på SVT olovligen tillträde till nyhetslokalerna och använde sig av SVT:s utrustning för privat ändamål. Vidare medförde han därvid utan tillstånd en person som var helt okänd för SVT. P.P. och hans kamrat var obehöriga besökare på SVT. P.P:s agerande utgör ett grovt åsidosättande av de skyldigheter som åvilar en arbetstagare. P.P:s efterföljande uppträdande vid mötet den 10 juni visar vidare på en bristande insikt när det gäller det allvarliga i hans agerande och har allvarligt rubbat SVT:s förtroende för honom i framtiden. Det har förelegat giltigt skäl för SVT att med åberopande av 36 § avtalslagen häva den tidsbegränsade anställningen alternativt avskeda honom från densamma.

DOMSKÄL

Inledning

I målet är ostridigt att ett avtal våren 2003 träffades mellan SVT och P.P. om att denne skulle vikariera som redigerare under tiden den 7 juli – den 3 augusti samma år, att P.P. den 8 juni vistades i SVT:s lokaler tillsammans med en för SVT okänd kamrat och därvid med SVT:s utrustning redigerade privat videomaterial, att P.P. och företrädare för SVT hade ett möte den 10 juni med anledning av denna händelse samt att SVT i juni hävde avtalet om vikariatsanställningen.

Tvisten i målet gäller främst frågan om SVT genom sin åtgärd att häva anställningsavtalet har blivit skyldigt att utge skadestånd till P.P.

Sif har gjort gällande att SVT:s åtgärd skall jämställas med ett avskedande enligt anställningsskyddslagen och att det inte är möjligt att häva anställningsavtalet med stöd av avtalslagen. Enligt Sif har det inte förelegat vare sig laga skäl för avskedande enligt anställningsskyddslagen eller grund för hävning av anställningsavtalet enligt 36 § avtalslagen.

SVT har gjort gällande att det förelåg grund för att häva anställningsavtalet med stöd av 36 § avtalslagen och att det i vart fall fanns laga skäl enligt anställningsskyddslagen att avskeda P.P. Enligt SVT:s mening innebär händelsen den 8 juni att P.P. utan att vara anställd hos SVT olovligen beredde sig tillträde till SVT:s nyhetslokaler och där utan lov använde sig av utrustning för ett privat ändamål. SVT har också lagt P.P. till last att denne därvid utan tillstånd medförde en kamrat, som var helt obekant för SVT, och gjort gällande att de båda var obehöriga besökare. SVT har dessutom gjort gällande att P.P. vid mötet den 10 juni uppträdde på ett nonchalant sätt och visade anmärkningsvärd bristande respekt och förståelse för bl.a. säkerhetsrutinerna vid inpassering till SVT:s område, samt att detta medfört att SVT:s förtroende för P.P. allvarligt kommit att rubbas.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på Sif:s begäran P.P. hörts under sanningsförsäkran och ordföranden i Sif-klubben T.E., sändningsproducenten D. H., redigerarna M.S., J.D. och O.Å. hörts som vittnen. På SVT:s begäran har fastighets- och säkerhetschefen T.M., gruppchefen M.R., produktionschefen C.A. och personalchefen M.M. hörts som vittnen. Parterna har dessutom åberopat skriftlig bevisning.

Den rättsliga bakgrunden

Enligt 4 § andra stycket lagen om anställningsskydd gäller i fråga om anställningar som har ingåtts för viss avtalad tid att anställningen upphör först när denna tid har gått till ända. Anställningen kan således i princip inte bringas att upphöra före anställningstidens utgång. Det är ett utflöde av den allmänna avtalsrättsliga grundsatsen att avtal skall hållas och gäller om inte överenskommelse träffats om annat. Arbetsdomstolen bortser i detta sammanhang från de speciella situationer som regleras i 5 § och 6 §anställningsskyddslagen där en tidsbegränsad anställning övergår till en tillsvidareanställning. Om den anställde gör sig skyldig till ett grovt kontraktsbrott får anställningen dock enligt 4 § fjärde stycket och 18 § samma lag bringas att upphöra i förtid genom avskedande.

Som redan framgått har SVT i första hand inte åberopat bestämmelserna i anställningsskyddslagen till stöd för sin åtgärd, utan gjort gällande att anställningsavtalet med P.P. har hävts med stöd av 36 § avtalslagen. Av 36 § avtalslagen framgår att ett avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Klart är att en arbetsgivare kan åberopa allmänna avtalsrättsliga regler om ursprunglig ogiltighet för att omedelbart befria sig från ett anställningsavtal (se uttalanden i AD 1993 nr 137). SVT har dock inte gjort gällande att avtalets innehåll eller omständigheterna när det träffades utgör skäl för hävning. Den fråga som föreligger i detta mål är i stället om efter avtalets tillkomst inträffade förhållanden kan ge arbetsgivaren rätt att befria sig från anställningsavtalet. Av skäl som kommer att framgå i det följande finner Arbetsdomstolen dock inte anledning att i detta mål gå närmare in på den frågan.

Har det förelegat skäl för hävning eller avskedande?

Som redan framgått har det lagts P.P. till last att han dels utan att då vara anställd tillsammans med en kamrat beredde sig tillträde till SVT:s lokaler och där med SVT:s utrustning redigerade privat videomaterial, dels vid ett möte med företrädare för SVT med anledning av det inträffade uppträdde på ett nonchalant sätt och visade anmärkningsvärd bristande respekt och förståelse för bl.a. säkerhetsrutinerna vid inpassering till SVT:s område.

Det är ostridigt att P.P., som sedan den sista mars 2003 arbetat bara fyra dagar och inte skulle påbörja nästa arbetsperiod förrän den 7 juli 2003, den 8 juni 2003 beredde sig och en kamrat tillträde till SVT:s lokaler i uteslutande syfte att, utan särskilt tillstånd, för privata ändamål utnyttja SVT:s utrustning.

Det är arbetsgivaren som i kraft av sin arbetsledningsrätt kan bestämma vilka regler som skall gälla om tillträde till arbetsplatsen och om användning av arbetsgivarens utrustning. En arbetstagare som bryter mot vad arbetsgivaren sålunda bestämt har brutit mot sitt anställningsavtal. Det sagda gäller även den arbetstagare som ingått ett anställningsavtal men som inte tillträtt anställningen.

Annat är i och för sig inte utrett än att SVT avsett att privat användning av SVT:s utrustning skall vara tillåten bara med SVT:s tillstånd. Utredningen har dock visat att det var en spridd uppfattning bland de anställda redigerarna att det var tillåtet att utan att först be om lov använda utrustningen för att t.ex. redigera en privat bröllopsvideo. Det har också framkommit att sådan användning faktiskt förekommit. Även om utredningen inte kan sägas ge något entydigt besked om huruvida berörda chefer på SVT faktiskt har känt till förhållandet och tolererat det, får mot denna bakgrund P.P. anses ha haft visst fog för att utgå från att den aktuella privata användningen av SVT: s utrustning, som inte skedde för kommersiella ändamål eller störde SVT:s produktion, inte var otillåten.

SVT:s aktuella anläggning är ett av länsstyrelsen skyddsklassat objekt till vilket obehöriga inte har tillträde. Utredning visar att P.P. hade ett fungerande passerkort och därför av SVT:s säkerhetssystem betraktades som behörig med möjlighet att bereda även besökare tillträde. I målet är dock inte utrett annat än att passerkorten fått användas bara för arbetsrelaterade ändamål. Enligt Arbetsdomstolens mening måste P.P. ha insett att han inte fick bereda sig och kamraten tillträde för uteslutande privata ändamål på det sätt som skett.

Enligt Arbetsdomstolens mening har det inte framkommit något om mötet den 10 juni 2003 som bör tillmätas betydelse för frågan om SVT haft rätt att avsluta anställningsavtalet.

Arbetsdomstolen gör följande sammanfattande bedömning. Även om P.P. haft visst fog för att anse att han fick använda SVT:s utrustning för att redigera den privata bröllopsvideon, framstår hans agerande den 8 juni 2003 som mycket omdömeslöst. Frågan är om hans agerande gett SVT rätt att med omedelbar verkan avsluta det tidsbegränsade anställningsavtal om en knapp månad som parterna träffat. Enligt Arbetsdomstolen måste den frågan bedömas mot bakgrund av att P.P. under relativt lång tid haft återkommande tidsbegränsade anställningar hos SVT och i praktiken setts och behandlats som tillsvidareanställd. Utöver den nu aktuella händelsen har det inte framkommit några anmärkningar mot P.P:s sätt att sköta sitt arbete eller att i övrigt följa vad som gällde på arbetsplatsen. Mot den bakgrunden framstår P.P:s agerande den 8 juni 2003 som en enstaka och tillfällig förlöpning som inte kan sägas innebära ett så grovt åsidosättande av hans åligganden mot SVT att det funnits skäl för vare sig avskedande enligt anställningsskyddslagen eller hävning med stöd av allmänna avtalsrättsliga regler.

Skadestånd och rättegångskostnader

Arbetsdomstolen har kommit fram till att det inte funnits tillräckliga skäl för avskedande av P.P. eller för hävning av anställningsavtalet med stöd av allmänna avtalsrättsliga regler. P.P. är därför berättigad till ekonomiskt skadestånd. I fråga om storleken av det ekonomiska skadeståndet råder inte någon tvist.

Om SVT:s åtgärd är att bedöma som ett avskedande enligt anställningsskyddslagen, föreligger i princip skyldighet att utge även allmänt skadestånd till P.P. för den kränkning som avskedandet inneburit. Som redan framgått agerade P.P. den 8 juni 2003 enligt Arbetsdomstolens mening mycket omdömeslöst. Han måste därför i hög grad anses medvållande till att SVT valde att inte fullfölja det aktuella anställningsavtalet. Vid detta förhållande bör SVT inte förpliktas att utge något allmänt skadestånd. Det saknas därmed anledning att ta ställning till om SVT:s åtgärd bör bedömas som ett avskedande enligt anställningsskyddslagen eller en hävning av anställningsavtalet med stöd av allmänna avtalsrättsliga regler.

Den helt väsentliga tvistefrågan i målet har rört huruvida SVT haft grund för åtgärden att inte fullfölja det träffade anställningsavtalet. I denna del är Sif vinnande part. SVT bör därför enligt huvudregeln om förlorande parts kostnadsansvar förpliktas att ersätta Sif för rättegångskostnader. Den av Sif begärda ersättningen för rättegångskostnad är skälig.