AD 2005 nr 97

Parter:

Handelsanställdas förbund; Svensk Handel; Bilema T.B. Aktiebolag

Nr 97

Handelsanställdas förbund

mot

Svensk Handel och Bilema T.B. Aktiebolag i Hässleholm.

Bakgrund och yrkanden

Mellan Handelsanställdas förbund (förbundet) och Svensk Handel gäller kollektivavtal. Bilema T.B. Aktiebolag (bolaget) är medlem i Svensk Handel och bundet av kollektivavtalet.

B.N. är medlem i förbundet. Han anställdes i mars 2000 hos bolaget som bedriver stormarknad i Höör. Den 24 juni 2004 avskedades B.N. från sin anställning.

Mellan parterna har uppkommit tvist om avskedandet. Förbundet har väckt talan i Arbetsdomstolen och yrkat att Arbetsdomstolen skall

1. ogiltigförklara avskedandet av B.N. och

2. förplikta bolaget att till honom utge 150 000 kr i allmänt skadestånd, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 22 september 2004.

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att det inte förelegat laglig grund för avskedande men väl saklig grund för uppsägning har förbundet yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta bolaget att till B.N. utge

1. 100 000 kr i allmänt skadestånd, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning och

2. 59 120 kr i ekonomiskt skadestånd motsvarande månadslön och semesterersättning under uppsägningstiden, från och med den 30 september till och med den 24 december 2004, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på

- 740 kr från den 25 september 2004,

- 22 500 kr från den 25 oktober 2004,

- 22 500 kr från den 25 november 2004

-13 380 kr från den 25 december 2004.

Alla ränteyrkanden avser tiden till dess betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt käromålet. De har vitsordat beräkningen av det yrkade ekonomiska skadeståndet. För det fall skyldighet att utge allmänt skadestånd skulle föreligga har arbetsgivarparterna yrkat att skadeståndsbeloppet skall jämkas i första hand till noll kronor.

Förbundet har bestritt att det föreligger skäl för jämkning.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Bolaget bedriver stormarknad i Höör med ett brett sortiment av dagligvaror och specialvaror. B.N. anställdes hos bolaget den 27 mars 2000. Han var ansvarig för avdelningen för vvs, badrum, färg och trädgårdsmaskiner. I hans arbetsuppgifter ingick att ansvara för inköp och försäljning av varor. B.N. hade även ett s.k. jouransvar vilket innebar att han medverkade vid kassörskornas avstämning av kassan samt ”bankning” av kontanter till bank.

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att B.N. stulit varor vid tre tillfällen i juni 2004, till ett sammanlagt värde om ca 6 700 kr, samt att han därvid även brutit mot bolagets interna regler om personalköp och hemlåning av varor.

B.N. förnekar att han skulle ha gjort sig skyldig till stöld. Förbundet vitsordar att varorna i fråga hade det värde som arbetsgivarparterna påstått.

I mars 2005 åtalades B.N. för stöld avseende två stycken Baden- Badenstolar, flera produkter från Black & Decker, en högtryckstvätt, två par barnskor, en väska och en köksblandare. I en dom som meddelades den 21 juni 2005 ogillade Lunds tingsrätt åtalet. B.N. friades alltså från misstankarna om stöld. Domen har vunnit laga kraft.

När det gäller de interna reglerna är det inte riktigt att B.N. blivit informerad om reglerna om personalköp och hemlåning av varor på det sätt som arbetsgivarparterna har gjort gällande och det bestrids att han skulle ha varit införstådd med dessa. Det är dock riktigt att han kvitterat ut en pärm där det fanns information om reglerna. Den 9 juni 2004, dvs. efter de aktuella händelserna, ändrade bolaget reglerna vilket tyder på att reglerna inte var tillräckligt tydliga tidigare.

Beträffande händelseförloppen i juni 2004 anförs följande.

2 juni 2004

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att B.N. den 2 juni 2004 tillgripit en cirkelsåg, en lövsug, en grästrimmer och två Baden- Badenstativ. Det är riktigt att B.N. transporterade varor på en vagn via lagerutgången till parkeringsplatsen och där lastade in dem i sin bil. På vagnen fanns emellertid en slangvinda, en häcksax och de två Baden- Badenstativen och inte de övriga varor arbetsgivarparterna påstått.

Slangvindan och häcksaxen var redan betalda av kunder och B.N. hade åtagit sig att leverera varorna till kunderna.

De båda Baden-Badenstativen var ett hemlån. B.N. hade kommit överens med sin hustru att de skulle köpa nya utemöbler. Eftersom det fanns flera färger på stativen så skulle hustrun avgöra om färgen passade till deras övriga utemöbler. B.N. lånade därför hem stativen och för det fall dessa passade skulle B.N. betala för dem så snart tillfälle gavs. Genom att låna hem två stativ var han tillförsäkrad att det fanns två i samma färg. Baden-Badenstativen skulle vara en födelsedagspresent till honom från hustrun.

B.N. noterade lånet av Baden-Badenstativen på en lapp som han lade antingen på sitt eget eller på M.K:s skrivbord. M.K. var hans närmaste chef. På lappen noterades även vilka dynor som skulle beställas. När B.N. höll på att packa in varorna i sin bil kom H.W. och M.K. förbi. De påpekade något skämtsamt att det nog var dags för B.N. att skaffa sig en ”kombi”. Det bör noteras att B.N. helt öppet packade in sakerna i sin bil och att han inte vidtog någon som helst åtgärd för att dölja dem. B.N. har hela tiden haft för avsikt att göra rätt för sig och har således inte haft något uppsåt att stjäla. Arbetsgivaren påpekade aldrig att han skulle ha agerat felaktigt, t.ex. att han inte iakttagit reglerna om personalköp och hemlån.

4 juni 2004

Det är riktigt att B.N. den 4 juni 2004 tog med sig en högtryckstvätt från stormarknaden. Bakgrunden var följande. Han var på en släktmiddag och fick då höra av sin svåger att dennes högtryckstvätt inte fungerade. B.N. berättade då för svågern att bolaget hade ett erbjudande om en högtryckstvätt med tillhörande munstycke, en s.k. T-racer, till ett förmånligt pris. När B.N. skulle köpa högtryckstvätten åt svågern den 4 juni 2004 konstaterade han att de aktuella munstyckena hade tagit slut. Han levererade därför högtryckstvätten till svågern utan det aktuella munstycket. B.N. avsåg att betala högtryckstvätten så snart svågern fått en komplett högtryckstvätt och hade således inte någon avsikt att stjäla den.

6 juni 2004

Arbetsgivarparterna har slutligen gjort gällande att B.N. den 6 juni 2004 tillgripit två par barnskor, en Nalle Puh-kasse och en köksblandare. Det är riktigt att B.N. förde med sig de aktuella varorna från stormarknaden den dagen.

B.N. hade av personal på bolagets skoavdelning fått höra att avdelningen hade ”fräcka” barnskor. Han bad därför personalen att lägga undan två par skor och en Nalle Puh-kasse till sina barnbarn. Han skulle låna hem skorna för att låta det ena barnbarnet prova dessa och se om de passade. Nalle Puh-kassen skulle han ta hem för påseende åt det andra barnbarnet. Han hade vidare åtagit sig att ordna en köksblandare åt sina föräldrar som de skulle ha i sin sommarstuga. Den 6 juni ringde hans fru och sade att de skulle åka till barnbarnen och grilla. Han tog därför med sig barnskorna och kassen. Eftersom han skulle befinna sig i närheten av sina föräldrars torp och de skulle ha en rörmokare på plats strax därefter tog han även med sig en köksblandare för att prova om den skulle passa i diskutrymmet. B.N. har inte haft för avsikt att stjäla varorna utan hans avsikt var att betala för de varor som passade bra och skulle behållas. Om varorna inte passade skulle han lämna tillbaka dem så snart som möjligt.

Sammanfattning av grunderna för talan

B.N. har inte gjort sig skyldig till stöld. När det gäller cirkelsågen, lövsugen och grästrimmern förde han inte ens med sig dessa från arbetsplatsen. Övriga varor förde han med sig men han har inte haft något uppsåt att stjäla varorna. Han har inte varit införstådd med bolagets regler om personalköp och hemlåning av varor utan handlat på ett sätt som han uppfattade var i överensstämmelse med de rutiner som gällde på arbetsplatsen.

B.N. har således avskedats från sin anställning utan att ens saklig grund för uppsägning förelegat. Avskedandet skall därför ogiltigförklaras och bolaget är skyldigt att utge allmänt skadestånd till B.N. För det fall domstolen skulle finna att bolaget haft saklig grund för uppsägning men inte skäl för avskedande har B.N. rätt till ekonomiskt skadestånd under en uppsägningstid samt rätt till allmänt skadestånd.

Arbetsgivarparterna

Bolaget bedriver stormarknad i Höör och har ett brett sortiment av varor. Bolaget har cirka 90 anställda. Förbundets beskrivning av B.N:s anställningstid och arbetsuppgifter är korrekt.

Bolaget har haft en noggrann genomgång med B.N. samt övrig personal avseende de regler som gäller för personalköp och hemlåning av konfektion och kläder. B.N. har varit helt införstådd med dessa och han har även kvitterat att han tagit del av reglerna. Reglerna finns intagna i en personalpärm och har följande lydelse.

”Personalköp: Personalköp får ej ske på arbetstid. Dina närmaste får ej handla i din kassa. Varor skall förvaras i personalutrymmet på lagret och vara försedda med namn och kvitto. Provköp och hemgångskontroller kan förekomma av bevakningsbolag”.

”Hemlåning av konfektion och skor: Hemlåning får endast ske under kontorstid 08.00-17.00 alla helgfria månd. -fred. Kvitto för hemlåning får endast skrivas ut av - namngivna personer -. Återlämnande skall ske första arbetsdagen efter hemlåningsdagen till kontoret och endast till personerna ovan. Vid köp skall kvitto uppvisas för kontorspersonalen”.

Med anledning av de aktuella händelserna lät bolaget den 9 juni 2004 ändra reglerna och det är nu inte längre tillåtet för personalen att låna hem varor.

B.N. har tagit med sig varor vid tre tillfällen för sammanlagt 6 730 kr utan att betala för dessa. B.N. har inte haft rätt att låna hem varorna, förutom skorna, för påsyn och har såvitt avser skorna inte iakttagit reglerna om hemlån. B.N. har således brutit mot bolagets regler om personalköp och hemlåning av varor som han kände till. För det fall B.N. kände sig osäker på vad som gällde vid hemlån borde han ha frågat någon om detta. B.N. har haft uppsåt att tillägna sig varorna och har därför gjort sig skyldig till stöld.

B.N. har olovligen tillägnat sig varor enligt följande.

2 juni 2004

Den 2 juni 2004 förde B.N. på en vagn ut varor till sin bil via lagerutgången. På vägen ut passerade han en sommarvikarie till vilken han utan särskild förfrågan sade att ”det här har jag clearat med J.” På vagnen fanns en cirkelsåg, en lövsug Black & Decker, en grästrimmer Black & Decker och två Baden-Badenstativ. Värdet på cirkelsågen var 995 kr, på lövsugen 950 kr, på grästrimmern 499 kr och på Baden- Badenstativen 1 198 kr.

Det strider i sig mot säkerhetsföreskrifterna att föra ut varor på det sätt B.N. gjort. Vid personalköp skall varorna betalas i kassan och bäras ut genom personalingången. För det fall det är fråga om skrymmande varor kan dessa hämtas ut på baksidan mot uppvisande av särskild rekvisition.

Varuhuschefen H.W. och biträdande varuhuschefen M.K., som råkade befinna sig ute på gården, såg när B.N. lastade in de nämnda varorna i sin bil. Eftersom varorna nästan inte fick plats i bilen sade H.W. till B.N. att det var dags för denne att skaffa sig en ”kombi”. H.W. och M.K. tyckte att B.N. agerade märkligt varför de lät kontrollera om B.N. gjort något personalköp. Det visade sig dock att B.N. inte hade gjort det.

4 juni 2004

Den 4 juni 2004 såg väktaren E.A. att B.N. hämtade sin bil och backade fram den till lagerutgången. Hon observerade att B.N. gick in genom lagerutgången och att han kom ut strax därefter med en högtryckstvätt som han lastade in i bilen. Av tidsåtgången att döma måste varan ha stått i närheten av utgången. E.A. hann inte stoppa B.N. innan han körde iväg med bilen.

Inget personalköp fanns registrerat på B.N. den 4 juni 2004. Värdet på högtryckstvätten var 1 595 kr.

6 juni 2004

Den 6 juni 2004 observerades B.N. av väktaren E.A. när han vid 15.15-tiden kom ut från lagerutgången med en Nalle Puh-plastkasse. E.A. uppfattade det som att B.N. försökte dölja kassen med sin jacka. Vid samma tid kom en annan anställd ut på gården. B.N. vek då av från sin gångväg och ställde sig bakom en container. Han fortsatte sedan till sin bil först när den andre anställde hade gått in igen. B.N. lade in plastkassen i bilen. Han återvände därefter in i lokalerna via lagerdörren.

När B.N. slutade för dagen kl. 17.30 stoppades han av H.W. och E.A. som frågade honom om han hade tagit ut varor som inte var betalda. B.N. svarade nekande. Efter viss diskussion tillstod B.N. att han hade tagit med sig två par barnskor och en vattenblandare. Han förklarade att han skulle ”låna hem och prova grejerna”. Värdet på Nalle Puh-kassen var 39 kr och 50 öre, på barnskorna 358 kr och på blandaren 1 095 kr. Polis tillkallades och det konstaterades att varorna fanns i bilen. B.N. berättade vid detta tillfälle att han även tagit hem en högtryckstvätt åt sin svåger.

Sammanfattning av grunderna för bestridandet

B.N. har grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren genom att ha gjort sig skyldig till stöld av bolagets varor. Han har dessutom brutit mot bolagets regler om personalköp och hemlån av varor. Bolaget har därför haft laglig grund för avskedandet av B.N. I vart fall har det förelegat saklig grund för uppsägning.

För det fall Arbetsdomstolen finner att bolaget är skyldigt att betala allmänt skadestånd görs det gällande att skadeståndet skall falla bort eller sättas ned till det belopp som domstolen finner skäligt med hänsyn till att B.N., genom att inte iaktta bolagets regler om personalköp och hemlån, varit medvållande till den uppkomna situationen som ledde till ett avskedande.

Domskäl

B.N. anställdes i mars 2000 hos bolaget som bedriver stormarknad i Höör. Han var ansvarig för avdelningen för vvs, badrum, färg och trädgårdsmaskiner. Den 24 juni 2004 avskedades B.N. från sin anställning. Tvisten i målet rör främst frågan om det funnits laglig grund för bolagets avskedande av B.N.

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att avskedandet av B.N. varit lagligen grundat eftersom B.N. stulit varor från bolaget vid tre tillfällen för sammanlagt ca 6 700 kr och dessutom handlat i strid mot bolagets regler om personalköp och hemlån av varor när han förde med sig varor enligt följande. Den 2 juni 2004 förde B.N. med sig en cirkelsåg, en lövsug, en grästrimmer och två Baden-Badenstativ från arbetsplatsen. Den 4 juni 2004 förde B.N. med sig en högtryckstvätt och den 6 juni 2004 förde han med sig två par barnskor, en Nalle Puh-kasse och en köksblandare. B.N. lämnade lokalerna utan att betala för de angivna varorna och iakttog inte heller arbetsgivarens regler om hemlåning av varor. B.N. hade uppsåt att tillägna sig varorna och har därför gjort sig skyldig till stöld.

Förbundets inställning är att avskedandet av B.N. inte varit lagligen grundat eftersom han inte gjort sig skyldig till brott. Enligt förbundet hade B.N. för avsikt att betala för varorna senare eller lämna tillbaka dessa och B.N. hade därför inget uppsåt att stjäla. Förbundet har vidare bestritt att B.N. var införstådd med bolagets regler om personalköp och hemlån och hävdat att B.N. agerade på ett sätt som han uppfattade var i överensstämmelse med de rutiner som gällde på arbetsplatsen.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. På förbundets begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med B.N. samt vittnesförhör hållits med hans hustru E.N., svågern L-O.S. och hans far F.N. På arbetsgivarparternas begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med verkställande direktören B.B. samt vittnesförhör hållits med varuhuschefen H.W., biträdande varuhuschefen M.K., väktaren E.A. och sommarvikarien O.L. Parterna har även åberopat skriftlig bevisning.

Händelseförloppet

Vad som förekom de aktuella tillfällena är till stora delar ostridigt och kan sammanfattas på följande sätt.

Den 2 juni 2004 förde B.N. på en vagn ut flera varor, varav bl.a. två Baden-Badenstativ, via lagerutgången till sin bil. Varuhuschefen H.W. och biträdande varuhuschefen M.K. kom förbi när han lastade in varorna i bilen. Eftersom de tyckte att B.N. agerade på ett märkligt sätt fattade de misstankar mot denne. De lät göra en kontroll av om B.N. hade gjort några personalköp den aktuella dagen och konstaterade att han inte hade gjort det. Med anledning av det inträffade kom H.W. överens med bolagets verkställande direktör, B.B., om att bevakningsföretaget Prevaka därefter skulle bevaka B.N. Den 4 juni 2004 förde B.N. med sig en högtryckstvätt via lagerutgången och lastade in den i bilen. Väktaren E.A. iakttog detta. Den 6 juni 2004 tog B.N. med sig en Nalle Puh-kasse, två par barnskor och en köksblandare och lade i sin bil. E.A. iakttog B.N. när han via lagerutgången tog sig till sin bil med Nalle Puh- kassen. Hon tillkallade H.W. som kom till stormarknaden. När B.N. skulle gå hem senare på kvällen konfronterade E.A. honom med sina iakttagelser. H.W. var med vid konfrontationen med B.N. Därefter kontaktades polisen.

Domstolen börjar med att behandla frågan om B.N. agerat i strid mot bolagets interna regler när han vid de aktuella tillfällena tagit med sig varor från stormarknaden och behandlar därefter frågan om han gjort sig skyldig till stöld.

Har B.N. agerat i strid mot bolagets interna regler?

Av utredningen i målet framgår att bolaget har interna regler om personalköp och hemlåning av varor och att reglerna finns dokumenterade i en personalpärm sedan år 2002. Enligt reglerna gällde vid tiden för de aktuella händelserna bl.a. att personalköp inte fick ske på arbetstid, att varor skulle förvaras i personalutrymmet på lagret och vara försedda med namn och kvitto samt att provköp och hemgångskontroller kunde förekomma av bevakningsbolag. När det gällde hemlån följde av de dåvarande reglerna att hemlån endast var tillåtet beträffande konfektion och skor, att det endast fick ske under kontorstid alla helgfria vardagar mellan klockan 08.00-17.00, att kvitto beträffande hemlån endast fick skrivas ut av vissa namngivna anställda och att varorna skulle lämnas tillbaka första arbetsdagen efter det att dessa lånats hem. Med anledning av de aktuella händelserna ändrade bolaget reglerna om hemlån den 9 juni 2004 och det är därefter inte längre tillåtet för personalen att låna hem varor över huvud taget.

Det är ostridigt att B.N. förde med sig varor vid tre tillfällen utan att betala för dessa. B.N. har anfört att han lånat hem varorna i fråga, utom såvitt avser de varor han skulle leverera till kund. Det framgår klart att han vid samtliga tillfällen agerade i strid mot arbetsgivarens regler om personalköp och hemlån. Frågan är då om B.N. kände till att han bröt mot reglerna.

Av utredningen i målet kan det inte anses utrett att B.N. redan när han anställdes informerades om reglerna ifråga. B.B. har här endast kunnat uppge att han själv alltid har en genomgång av företagets regler om bl.a. personalköp och hemlån med de avdelningschefer som anställs och att han troligen även haft det med B.N. B.N. har uppgett att B.B. inte haft något sådant samtal med honom.

Det är dock ostridigt att B.N. kvitterade ut personalpärmen med de aktuella reglerna vid ett personalmöte år 2002. H.W. har i denna del uppgett att han vid mötet gick igenom bl.a. reglerna om personalköp och hemlån. B.N. har dock uppgivit att det inte var någon genomgång av personalpärmens innehåll vid det mötet eller vid något annat tillfälle men att personalen ombetts att läsa igenom personalpärmen.

Arbetsdomstolen finner inte anledning att ifrågasätta H.W:s uppgift om att han vid det aktuella tillfället särskilt gick igenom bl.a. reglerna om personalköp och hemlån. B.N. har således fått del av personalpärmen och även haft möjlighet att ta del av reglernas innehåll vid mötet år 2002.

H.W. har vidare uppgett att B.N., enligt hans uppfattning, var helt klart införstådd med reglerna och att ingen annan har uppfattat reglerna på det sätt som B.N. säger sig ha uppfattat dem. B.N. har häremot uppgett följande. Han har bara bläddrat igenom personalpärmen och har därför inte varit till fullo insatt i reglerna om personalköp och hemlån. Den information han fått om reglerna har han fått av sina kollegor. Han kan inte säga att det är vanligt att låna hem varor i strid mot reglerna men han känner åtminstone till en anställd som gjort det.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

B.N. var avdelningschef och förefaller ha haft god kännedom om företagets rutiner i andra avseenden, varför det framstår som märkligt att han inte skulle ha känt till de nu aktuella reglerna. Det framstår vidare som uppenbart att ett företag av det aktuella slaget måste ha regler om personalköp och hemlån m.m. för att kunna ha kontroll på varor och undvika svinn. Oavsett om B.N. känt till reglerna till fullo eller ej måste det för B.N., särskilt med tanke på hans position i företaget, framstått som självklart att personal inte kan låna hem varor från arbetsplatsen utan att detta dokumenteras på något sätt av arbetsgivaren. Mot denna bakgrund finner Arbetsdomstolen att B.N. måste ha förstått att det inte var tillåtet att låna hem varor på det sätt han påstår sig ha gjort.

En annan fråga är om B.N. handlade på ett sätt som var accepterat på arbetsplatsen. Utredningen i målet kan inte anses ge belägg för att det skulle vara tillåtet att låna hem varor utan att följa de angivna reglerna. B.N. har själv uppgett att detta inte var vanligt förekommande. B.N:s inställning synes snarare ha varit att det inte var så noga att följa reglerna.

Med hänsyn till det anförda finner Arbetsdomstolen att B.N. agerade på ett felaktigt sätt och i strid mot bolagets interna regler när han förde med sig varorna på det sätt han gjorde och att han måste ha varit medveten om detta.

Frågan är då om B.N. gjort sig skyldig till stöld.

Några rättsliga utgångspunkter

Att en arbetstagare begår tillgreppsbrott mot arbetsgivaren innebär regelmässigt att arbetstagaren har åsidosatt sina åligganden i anställningsförhållandet på ett sådant sätt att han eller hon enligt 18 § anställningsskyddslagen kan skiljas från anställningen genom avskedande. Det är arbetsgivaren som har bevisbördan för att arbetstagaren har begått en handling som är av sådant slag att ett avskedande är berättigat. Enligt domstolens praxis gäller att beviskravet i ett fall av detta slag inte kan sättas lägre än i motsvarande brottmål (se AD 1995 nr 121 och AD 2003 nr 93).

Har B.N. gjort sig skyldig till stöld av en cirkelsåg, en lövsug och en grästrimmer?

Arbetsgivarparterna har påstått att B.N. den 2 juni 2004, förutom de två Baden-Badenstativen som B.N. bekräftat att de fanns på vagnen, även förde med sig en cirkelsåg, en lövsug Black & Decker och en grästrimmer Black & Decker.

B.N. har förnekat att han förde med sig dessa varor och har uppgett följande. De varor han förde med sig var en häcksax och en slangvinda, förutom de två Baden-Badenstativen. Slangvindan och häcksaxen hade inhandlats och betalats av två kunder. Han hade lovat att köra hem varorna till kunderna. I hans arbetsuppgifter ingick i och för sig inte att leverera varor till kunder och han hade inte heller fått något tillstånd att leverera varorna till kunderna i fråga. Han gjorde det för att kunderna var gamla kunder till honom.

H.W. och M.K. har under förhören med dem inte kunnat berätta vilka varor förutom Baden-Badenstativen som låg på vagnen. De har berättat att det var flera stora kartonger. O.L. har berättat att det på vagnen fanns några kartonger från Black & Decker, bl.a. en häcksax eller en grästrimmer, men att han inte känner till exakt vilka varor som B.N. förde med sig.

De av arbetsgivarparterna åberopade förhörspersonerna har således inte kunnat bekräfta att B.N. förde med sig de av bolaget angivna varorna. Det kan mot denna bakgrund inte ens anses utrett att det funnits andra varor på vagnen än de B.N. medgett och Arbetsdomstolen finner därför inte visat att B.N. gjort sig skyldig till stöld av en cirkelsåg, en lövsug och en grästrimmer. Det har från arbetsgivarparternas sida inte gjorts gällande att B.N. skulle ha gjort sig skyldig till stöld av en häcksax och en slangvinda vilka varor B.N. påstår sig ha haft på vagnen vid tillfället.

Har B.N. gjort sig skyldig till stöld av övriga varor?

Angående händelserna den 2 juni, 4 juni och 6 juni 2004 har bl.a. följande uppgifter lämnats.

2 juni 2004

B.N. har uppgett följande vad gäller Baden-Badenstativen. Detta var ett hemlån. Han hade kommit överens med sin fru om att de skulle köpa nya utemöbler och lånade därför hem stativen för att se om färgen skulle passa till deras övriga utemöbler. Baden-Badenstativen skulle vara en födelsedagspresent till honom från hustrun och hustrun skulle bestämma färgen. Han noterade lånet på en lapp som han lade antingen på sitt eget eller på M.K:s skrivbord. Det saknades dynor med rätt färg och det var meningen att M.K. skulle beställa dynor på måndagen den 7 juni 2004. Hans avsikt var att betala för stativen samtidigt som han köpte dynorna.

E.N. har bekräftat B.N:s uppgifter om att hon skulle ge B.N. två Baden- Badenstolar i födelsedagspresent och att B.N. skulle ta hem sådana för att de skulle se om färgen passade till övriga utemöbler.

H.W. har uppgett följande. Han och M.K. såg att B.N. lastade in kartonger i sin bil den 2 juni 2004. De fick en känsla av att något var fel och gick därför in och tittade på en videoupptagning från övervakningskameran vid lagerutgången. De kunde då, på videoupptagningen, se B.N. hämta en vagn som var förberedd vid lagerutgången. På vagnen fanns fem till sex stora kartonger. Han tyckte att det var märkligt att ha en vagn förberedd vid lagerutgången med varor som kom från olika avdelningar. Vagnen var inte heller placerad vid B.N:s ordinarie plats på lagret. B.N:s agerande gjorde honom därför misstänksam. B.N. var väl medveten om att videokamerorna vid lagerutgången inte kontrollerades så noggrant.

M.K. har i allt väsentligt lämnat samma uppgifter som H.W. om sina iakttagelser den 2 juni 2004. M.K. har vidare uppgett han inte kunnat finna någon lapp på sitt bord avseende Baden-Badenstativen.

4 juni 2004

B.N. har berättat följande. När det gäller högtryckstvätten är det riktigt att han tog den med sig den 4 juni 2004 utan att betala. Det var hans svåger som skulle köpa den. Han hade rekommenderat svågern att köpa högtryckstvätten ifråga eftersom bolaget hade mycket förmånliga erbjudanden avseende sådana. Man kunde få ett munstycke, en s.k. T-racer, på köpet om man köpte en viss högtryckstvätt. Eftersom svågern inte hade tid att åka till stormarknaden och köpa högtryckstvätten kom de överens om att han skulle ta hem den till denne. Han kunde dock inte finna någon T-racer när han skulle köpa högtryckstvätten eftersom dessa hade tagit slut. Han sade till sin svåger att denne inte behövde betala förrän han fick T-racern.

L-O.S. har bekräftat att B.N. skulle köpa den aktuella högtryckstvätten åt honom eftersom han var förhindrad att inhandla den själv den ifrågavarande dagen. L-O.S. har vidare berättat att högtryckstvätten stod utanför hans hus när han kom hem, att han då ringde B.N. och frågade när han skulle betala för den och att B.N. då uppgav att det fattades ett munstycke till högtrycksvätten och att han kunde betala för högtryckstvätten när han fått munstycket.

E.A. har uppgett att hon iakttog B.N. när han den 4 juni 2004 gick in genom lagerutgången och efter någon minut kom ut med en högtryckstvätt.

6 juni 2004

B.N. har berättat följande. När det gäller varorna som han förde med sig den 6 juni 2004 skulle han låna hem dessa. Två anställda som arbetade på skoavdelningen packade en dag upp barnskor och de tyckte att skorna kunde passa till hans barnbarn. Han bad dem lägga undan två par skor som det ena barnbarnet skulle få prova och en Nalle Puh-kasse till det andra barnbarnet. Den 6 juni 2004 ringde hustrun och sade att de skulle åka till dottern och barnbarnen när han slutade arbetet. Han tog då med sig skorna och kassen. Eftersom han tidigare hade lovat att köpa en köksblandare till sin far tog han med sig en sådan också för att se om den skulle passa. Hans föräldrar har sin sommarstuga i närheten av dottern. När han skulle gå hem stoppades han av en civilklädd väktare. Han förstod inte först att hon var en väktare. Han kände till att det fanns övervakningskameror vid utgångarna.

F.N. har bekräftat B.N:s uppgift om att denne skulle köpa en köksblandare till honom.

E.A. har berättat följande. Den 6 juni 2004 observerade hon att B.N. kom ut från lagerutgången med en stor Nalle Puh-kasse som skymdes av hans jacka. B.N. tog en väg som löpte mellan en container och en husvägg. Vid samma tid kom en annan anställd. B.N. stannade då till bakom containern och fortsatte sedan till sin bil först när den andre anställde hade gått förbi och lade in kassen i bilen. Hon kunde inte se vad han hade för sig bakom containern. B.N. återvände därefter in i lokalerna men tog då en annan väg. Hon stoppade B.N. när han slutade för dagen och bad om ett samtal inne på kontoret. Han förstod inte vem hon var. Hon frågade honom om han hade fört med sig varor ut men han nekade till detta. När hon sade att de skulle låta polisen göra en husrannsakan i hans bil tillstod han att han tagit med sig varor som han skulle låna hem. Hon frågade även B.N. om det hade hänt något särskilt fredagen den 4 juni 2004. Efter att hon och H.W. ställt en rad frågor uppgav B.N. att han tagit med sig en högtryckstvätt till sin svåger, att högtryckstvätten var betald och att svågern hade kvitto hemma.

H.W. har lämnat i allt väsentligt samma uppgifter som E.A. om vad som utspelade sig vid E.A:s och H.W:s sammanträffande med B.N. vid arbetsdagens slut den 6 juni 2004. H.W. har därutöver uppgett att B.N. mycket väl visste vem E.A. var och att det därför var märkligt att B.N. inte verkade förstå vem hon var.

Arbetsdomstolens bedömning

Det är ostridigt i målet att B.N. via lagerutgången förde ut två Baden- Badenstativ den 2 juni 2004, en högtryckstvätt den 4 juni 2004 samt två par barnskor, en Nalle Puh-kasse och en köksblandare den 6 juni 2004. Det är vidare ostridigt att B.N. förde med sig varorna utan att betala. B.N. har förklarat att han antingen tänkt att betala för dessa senare eller lämna tillbaka dem.

Omständigheterna i sak beträffande händelseförloppet är i stort sett ostridiga. B.N. har vidare inte direkt förnekat att han skulle ha agerat på sätt H.W., M.K., E.A. och O.L. uppgett. Domstolen konstaterar härvid att det föreligger en rad omständigheter som är besvärande för B.N. O.L. har uppgivit att B.N. när han var på väg ut genom lagerutgången den 2 juni utan anledning sagt till honom att han ”ordnat det med J”. B.N:s agerande talar för att han ville dölja något. Även E.A:s redogörelse för hur B.N. betedde sig när han skulle lägga varor i sin bil den 6 juni är besvärande för B.N. Till B.N:s nackdel talar även det förhållandet att han först inte ville tillstå att han fört med sig varor den 4 och 6 juni när E.A. konfronterade honom med sina iakttagelser efter arbetsdagens slut den 6 juni och det förhållandet att B.N. sade att högtryckstvätten var betald och att svågern hade kvitto hemma när så inte var fallet.

De angivna omständigheterna behöver emellertid inte betyda att B.N. hade för avsikt att tillägna sig varorna. Domstolen har tidigare funnit att B.N. agerade på ett felaktigt sätt och i strid mot bolagets interna regler när han förde med sig varorna på det sätt han gjorde och att denne måste ha varit medveten om detta. B.N:s försök att den 6 juni dölja sitt handlande kan möjligen förklaras av detta. Han kan mot bakgrund av sitt felaktiga agerande också ha varit rädd för att bli misstänkt för stöld. B.N:s förklaringar till att han kom att föra med sig varorna har bekräftats av E.N., L-O.S. och F.N. När det gäller B.N:s uppgift om att personalen på skoavdelningen hade lagt undan barnskor åt hans barnbarn är den inte motbevisad och får därför tas för god. Det framgår vidare att B.N. förde ut varorna trots att han kände till att det fanns övervakningskameror i lokalerna och han försökte på intet sätt dölja ditt agerande den 2 juni. Domstolen konstaterar i sammanhanget att det hunnit gå mycket kort tid från det att han förde med sig varor till dess han konfronterades med misstankarna. Det kan således inte anses uteslutet att B.N:s avsikt varit att senare betala för varorna eller lämna tillbaka dem. Arbetsdomstolen finner följaktligen att arbetsgivarparterna i målet inte styrkt att B.N. haft uppsåt att tillägna sig varorna. Det är därmed inte visat att B.N. gjort sig skyldig till stöld.

Har det förelegat grund för avskedande eller i vart fall saklig grund för uppsägning?

Enligt 18 § anställningsskyddslagen får en arbetstagare avskedas om han eller hon grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Därmed avses enligt lagens förarbeten ett sådant avsiktligt eller grovt vårdslöst förfarande som inte rimligen skall behöva tålas i något rättsförhållande.

Arbetsdomstolen har inte funnit styrkt att B.N. gjort sig skyldig till stöld men har funnit utrett att B.N. agerade på ett felaktigt sätt och i strid mot bolagets interna regler när han tog sig rätten att låna hem varorna i fråga på det sätt han gjorde och att han måste ha varit medveten om sitt felaktiga agerande.

Arbetsdomstolen anser att det är av stor vikt att anställda följer en arbetsgivares regler om personalköp och hemlån av varor, inte minst för att undvika situationer som den i målet. Det finns därför anledning att rikta allvarlig kritik mot B.N. för dennes felaktiga handlande. Hans agerande, att inte följa de interna reglerna, kan dock inte anses vara av så allvarlig beskaffenhet att det kan motivera ett avskedande eller en uppsägning.

Sammanfattningsvis finner således Arbetsdomstolen att bolagets avskedande av B.N. skall ogiltigförklaras.

Skadestånd

Arbetsdomstolen har funnit att bolaget avskedat B.N. utan att ens saklig grund för uppsägning förelegat. För detta brott mot anställningsskyddslagen är bolaget skyldigt att utge allmänt skadestånd till B.N. Enligt arbetsgivarparterna bör skadeståndsskyldigheten falla bort eller i vart fall sättas ned med hänsyn till att B.N. medverkat till den uppkomna situationen genom att handla i strid mot bolagets regler.

Enligt Arbetsdomstolens mening bör vid bedömningen av storleken på det allmänna skadeståndet beaktas att B.N. måste ha förstått att han agerat felaktigt och i strid mot bolagets interna regler när han tog med sig varorna på det sätt han gjorde och att detta handlande har varit värt att allvarligt kritisera. Arbetsdomstolen finner att det allmänna skadeståndet skäligen bör bestämmas till 50 000 kr.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång har arbetsgivarparterna i huvudsak förlorat målet och skall därför ersätta förbundets rättegångskostnader. Om beloppet råder inte tvist.