AD 2007 nr 13

Parter:

Svenska Kommunalarbetareförbundet; Bussarbetsgivarna; Traveller Buss Aktiebolag

Nr 13

Svenska Kommunalarbetareförbundet

mot

Bussarbetsgivarna och Traveller Buss Aktiebolag i Skogås.

Mellan Bussarbetsgivarna och Svenska Kommunalarbetareförbundet (förbundet) gäller det s.k. bussbranschavtalet. Traveller Buss AB (bolaget) är genom medlemskap i Bussarbetsgivarna bundet av bussbranschavtalet.

I avtalsbilaga C till bussbranschavtalet finns särskilda regler om lönetillägg enligt följande.

Avtalsbilaga C Särskilda regler för trafik i Stockholm

Överenskommelse rörande separat lönetillägg avseende de anställda vid till arbetsgivarförbundet anslutna bussföretag och busstationer, vilka utför linjetrafik för AB Storstockholms Lokaltrafik. Överenskommelsen gäller endast den tid de anställda utför linjetrafik för AB Storstockholms Lokaltrafik.

Lönetillägg

Bussförare

Till bussförare som omfattas av detta avtal utges ett särskilt lönetillägg enligt nedanstående tabell. För deltidsanställda proportioneras beloppet i motsvarande mån.

1.12.2003 1.10.2004

Månadsavlönad 1 230,00 1 257,00

Visstidsavlönad med timlön 7,07 7,22

- - - - -

Färdtjänstnämnden i Stockholms läns landsting (färdtjänstnämnden) har efter upphandling uppdragit åt bolaget att fr.o.m. den 1 januari 2005 utföra närtrafik. Närtrafiken utgörs av service- och flexlinjer. B.B. är bussförare och medlem i förbundet. Han är sedan januari 2005 anställd hos bolaget som förare på en service- och flexlinje. Han har under den tid han varit anställd inte fått något lönetillägg enligt avtalsbilaga C till bussbranschavtalet. Tvist har uppstått om bolaget, genom att inte betala lönetillägg till B.B., har brutit mot avtalet. Därvid har fråga uppstått dels om överenskommelsen om lönetillägg överhuvudtaget är tillämplig eftersom trafiken inte upphandlats av AB Storstockholms Lokaltrafik utan av färdtjänstnämnden, dels om närtrafik är sådan linjetrafik som omfattas av avtalet. Parterna har tvisteförhandlat utan att kunna enas.

Förbundet har väckt talan mot Bussarbetsgivarna och bolaget och yrkat att Arbetsdomstolen skall

a) fastställa att avtalsbilaga C till bussbranschavtalet innebär att de i avtalet angivna lönetilläggen skall utges till anställda inom till Bussarbetsgivarna anslutna bussföretag och busstationer när dessa bussföretag och busstationer utför linjetrafik för Stockholms läns landsting om den aktuella linjetrafiken tidigare varit upphandlad av AB Storstockholms Lokaltrafik,

b) förplikta bolaget att till B.B. utge 1 257 kr per månad fr.o.m. den 3 januari 2005 t.o.m. dagen för huvudförhandling, den 19 oktober 2006, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på respektive månadsbelopp från den 25:e i respektive månad tills betalning sker, och

c) förplikta bolaget att till förbundet utge 50 000 kr i allmänt skadestånd jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningen, den 14 oktober 2005, tills betalning sker.

Bussarbetsgivarna och bolaget har bestritt yrkandena. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att skadeståndsskyldighet föreligger, har arbetsgivarparterna yrkat att skadeståndet skall sättas ned eller helt falla bort. Om Arbetsdomstolen skulle finna att bolaget har att utge lönetillägg till B.B. för arbete på såväl service- som flexlinje har bolaget vitsordat beloppet i sig. För det fall lönetillägg endast skall utgå för arbete utfört på servicelinje har bolaget vitsordat ett belopp motsvarande 80 procent av det yrkade månadsbeloppet. Sättet att beräkna ränta har vitsordats.

Förbundet har bestritt jämkningsyrkandet.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Bakgrund till kollektivavtalsregleringen inom busstrafiken

På 1980-talet var busstrafiken uppdelad mellan statliga, kommunala och privata bussbolag med var sitt kollektivavtal. Det fanns sammantaget tre olika arbetsgivarorganisationer och tre olika fackliga organisationer inom branschen.

Under 1990-talet privatiserades statliga och kommunala bussbolag. Förbundet tog över förhandlings- och avtalsrätten för bussförarkollektivet. De privata bussbolagen, inklusive de tidigare statliga bolagen, gick in i en gemensam arbetsgivarorganisation - Bussarbetsgivarna - medan de kommunala bussbolagen blev kvar i sin gamla arbetsgivarorganisation, KFS. Två likvärdiga kollektivavtal för hela bussbranschen tecknades, bussbranschavtalet och KFS-avtalet. Syftet med avtalen var att undvika lönekonkurrens mellan de olika avtalen eller mellan de olika trafikslagen.

Utvecklingen i Stockholms läns landsting och den s.k. Stockholmssulan

AB Storstockholms Lokaltrafik (SL), som är ett av Stockholms läns landsting (landstinget) helägt bolag, utförde all trafik för landstinget i egen regi fram till och med år 1991. Därefter bildades en koncern med SL som moderbolag och med olika dotterbolag för olika trafikslag, såsom t.ex. buss och tunnelbana. Moderbolaget SL:s verksamhet begränsades till att för landstingets räkning upphandla olika trafiktjänster. De företag som därefter utförde busstrafiken var SL:s egna dotterbolag eller andra bussbolag.

Mellan förbundet och SL-koncernen tecknades kollektivavtal, det s.k. SL- avtalet, som SL:s olika dotterbolag var bundna av. De privata bussbolag som fick uppdrag från SL var emellertid bundna av andra kollektivavtal. Lönevillkoren i SL-avtalet var bättre än enligt de övriga kollektivavtalen i branschen. Detta innebar att en bussförare som var anställd hos ett av SL:s dotterbolag och som gick över till ett privat bolag när detta, efter upphandling av SL, tog över linjetrafik i Stockholms län fick sänkt lön. Detta trots att huvudmannen i realiteten var densamma, nämligen landstinget.

Det uppstod en proteststorm mot att anställda fick sänkta löner när deras anställningar gick över från ett SL-bolag till ett privat bolag. Detta inträffade år 1993 när Swebus AB vann en upphandling. Förbundet vidtog stridsåtgärder. Frågan togs då upp på politisk nivå inom landstinget. Från landstinget utgick politiska direktiv till SL att lösa frågan med löneskillnaderna. Man garanterade också ersättning för den merkostnad som drabbade pågående entreprenader.

Mot denna bakgrund träffades mellan förbundet och Swebus AB, under år 1993, en överenskommelse om lönetillägg i syfte att skapa den efterfrågade kostnadsneutraliteten. En likadan överenskommelse träffades därefter den 29 augusti 1996 mellan förbundet och Biltrafikens Arbetsgivareförbund. Avtalen om lönetillägg kallas ”Stockholmssulan”. I avtalet från år 1996, som har samma innehåll som överenskommelsen år 1993, anges bl.a. att det gäller ”de anställda vid till arbetsgivareförbundet anslutna bussföretag och busstationer, vilka utför linjetrafik för AB Storstockholms Lokaltrafik”.

Reglerna om lönetillägg i den s.k. Stockholmssulan togs år 2003 in i bussbranschavtalet genom att parterna till avtalet bifogade en avtalsbilaga innehållande bl.a. reglerna om lönetillägg, avtalsbilaga C. Ordalydelsen i bilagan är i huvudsak densamma som i 1996 års överenskommelse.

Innebörden av överenskommelsen i avtalsbilaga C

Syftet med överenskommelserna om lönetillägg från åren 1993 och 1996 var att garantera bussförarna en likvärdig lönenivå oavsett vilket bolag som fick uppdrag att utföra trafiken. Överenskommelserna syftade också till att täcka all linjetrafik som upphandlades för landstingets räkning. Vid tidpunkterna för avtalen hade SL hand om all sådan upphandling. Begreppet ”AB Storstockholms Lokaltrafik” i avtalen skall därför likställas med ”landstinget”. Syftet var alltså att överenskommelserna skulle gälla utförd linjetrafik för landstinget och inte endast för den av bolaget SL upphandlade linjetrafiken.

Att man vid avtalsförhandlingarna år 1996 avsåg all landstingets linjetrafik framgår också av en handling där Biltrafikens Arbetsgivareförbund, inför förhandlingarna, förbinder sig att ingå förhandlingar med förbundet ”avseende de speciella löneförhållandena som råder för arbetstagarna i linjetrafik inom SL-trafiken”. Det faktum att man valt begreppet SL-trafiken visar att man menar landstingets trafik och inte bara bolaget SL:s trafik.

Reglerna i den s.k. Stockholmssulan överfördes till avtalsbilaga C i bussbranschavtalet vid tillkomsten av avtalet år 2003. Partsavsikten med bestämmelsen om lönetillägg var detsamma som tidigare, dvs. att samma villkor skall gälla för bussförare inom landstingstrafiken i Stockholm. Överenskommelsen i avtalsbilaga C avser således att reglera att samma lönevillkor skall gälla oavsett om det är SL eller någon annan inom landstinget som upphandlar linjetrafiken, om trafiken tidigare upphandlats av SL.

Upphandling av närtrafik inför år 2005

Som ovan redovisats upphandlade SL ursprungligen all trafik för landstingets räkning. År 2004 överläts huvudmannaskapet för färdtjänsttaxi från SL till färdtjänstnämnden. Färdtjänstnämnden fick också ansvar för det som fått benämningen närtrafik.

Närtrafik omfattar service- och flexlinjer. Begreppet närtrafik infördes år 2004. Den första trafiken av sådant slag infördes dock redan år 2000 och upphandlades då av SL. Det finns därför ett antal busslinjer som upphandlats av SL och där SL:s entreprenadavtal fortfarande gäller, men som har förts över till färdtjänstnämnden. När dessa överförda entreprenadavtal löper ut skall trafiken upphandlas på nytt.

Färdtjänstnämnden har således ansvar för ett antal redan tecknade och från SL överförda entreprenadavtal men har därutöver även gjort egna upphandlingar och bl.a. uppdragit åt bolaget att fr.o.m. januari 2005 utföra närtrafik. Traveller Buss AB är det första bolag som upphandlats direkt av färdtjänstnämnden. Entreprenadavtalet mellan bolaget och färdtjänstnämnden omfattar sådan trafik som tidigare upphandlats av SL.

B.B:s arbete

B.B. är anställd hos bolaget och arbetar sedan januari 2005 som bussförare på den av färdtjänstnämnden upphandlade närtrafiken innefattande service- och flexlinjer. Innan han började arbeta för bolaget arbetade han för Swebus AB med samma arbetsuppgifter. Då erhöll han lönetillägg i enlighet med den s.k. Stockholmssulan. Han fick således en motsvarande lönesänkning i och med anställningen hos bolaget.

Den linje som B.B. kör är den s.k. Vällingbyflexen. Linjen har en fastlagd rutt, en tidtabell och fasta hållplatser som är numrerade. Den som har rätt till färdtjänst kan på tider som är fastslagna i en tidtabell begära att bussen stannar på en viss hållplats. Servicelinjen är också öppen för allmänheten. Den avviker inte heller från den fasta rutten. Det går inte att beställa bussen till sin egen hemadress utan den stannar på fasta hållplatser. Skillnaden mellan servicelinjer och flexlinjer är att en person med färdtjänst kan ringa och beställa flexlinjen och få den att stanna på en hållplats som är förutbestämd vid en tidpunkt som den färdtjänstberättigade önskar. På Vällingbyflexen tillämpas flexlinjen endast på fredagar medan servicelinjen tillämpas varje vardag. Det är en grupp om fem-sex förare som kör linjen. Flexlinjen utgör mindre än 20 procent av B.B:s arbetstid och resterande tid om 80 procent utgörs av servicelinjen.

Kollektivavtalsbrott

B.B. har inte erhållit något lönetillägg trots att han enligt avtalets bilaga C är berättigad till det. Genom detta har bolaget gjort sig skyldigt till kollektivavtalsbrott. Arbetsgivarparterna har invänt dels att regleringen om lönetillägg inte är tillämplig eftersom den av bolaget utförda trafiken inte är upphandlad av SL, dels att trafiken inte är att betrakta som linjetrafik.

Det är riktigt att den aktuella trafiken inte är upphandlad av SL utan av färdtjänstnämnden. Som redan redovisats skall dock avtalet tolkas på så sätt att det skall tillämpas beträffande all linjetrafik som utförs för landstinget oavsett om det är SL eller någon annan inom landstinget som upphandlar trafiken, om trafiken tidigare varit upphandlad av SL.

Det är också riktigt att det i avtalet anges att det gäller avseende linjetrafik. Enligt förbundet avser den av färdtjänstnämnden upphandlade och av bolaget utförda trafiken linjetrafik.

En definition av begreppet linjetrafik finns i rådets förordning (EEG) nr 2454/92 av den 23 juli 1992 om villkoren för att transportföretag skall få utföra nationella persontransporter på väg i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande. Där anges följande.

”a. Linjetrafik: personbefordran som erbjuds med fasta tidsintervaller längs en fastställd färdväg, varvid passagerarna tas upp och släpps av på i förväg fastställda hållplatser. Linjetrafik skall vara öppen för alla med förbehåll i förekommande fall för obligatorisk platsreservation”.

Denna definition kan enligt förbundet även tillämpas på begreppet ”linjetrafik” som används i avtalsbilaga C.

Mot bakgrund av den beskrivning som i det föregående lämnats om den av bolaget utförda närtrafiken bör det inte råda någon tvekan om att trafiken omfattas av definitionen linjetrafik.

Det kan därutöver tilläggas att Swebus AB, som tillämpar ett annat kollektivavtal än bussbranschavtalet, har enligt sitt avtal att tillämpa bestämmelser som motsvarar avtalsbilaga C varvid bolaget betalar lönetillägg till förare som kör närtrafik. Swebus AB anser således att närtrafik är linjetrafik.

Sammanfattning av grunderna för talan

Mellan parterna gäller kollektivavtalet bussbranschavtalet. I avtalsbilaga C till avtalet finns regler om lönetillägg, den s.k. Stockholmssulan. Avtalet skall tolkas så att lönetillägg skall utgå när linjetrafik utförs för landstingets räkning, även om annan än SL upphandlar trafiken i de fall trafiken varit upphandlad av SL.

B.B. har i enlighet med avtalet, från och med den 3 januari 2005, rätt till lönetillägg med 1 257 kr per månad eftersom han utför arbete hos bolaget i sådan linjetrafik som bolaget utför för landstinget efter upphandling av färdtjänstnämnden och som tidigare upphandlats av SL. Bolaget har inte betalat något lönetillägg till B.B. Bolaget har därigenom gjort sig skyldigt till kollektivavtalsbrott varför det skall förpliktas att betala allmänt skadestånd till förbundet. Bolaget har också att till B.B. betala det omtvistade lönetillägget.

Det är också av intresse för förbundet att få fastställt att avtalet har den innebörd som förbundet hävdar.

Arbetsgivarparterna

Inställning till förbundets talan

Vad förbundet anfört i fråga om kollektivavtalsregleringen inom busstrafiken i allmänhet vitsordas i huvudsak. Det bestrids dock att syftet med bussbranschavtalet var att undvika eventuell lönekonkurrens. Enda syftet med avtalet var att få ett gemensamt avtal för busstrafiken. Det är också riktigt att bolaget utför närtrafik efter upphandling av färdtjänstnämnden och att bolaget är det första företag som upphandlats direkt av nämnden. Det är vidare riktigt att B.B. kör buss i den aktuella närtrafiken och att han inte erhållit något lönetillägg enligt avtalsbilaga C till bussbranschavtalet. Någon sådan skyldighet har dock inte förelegat, eftersom den trafiken inte omfattas av avtalet.

Huvudmannaskapet för kollektivtrafik inom landstinget

Landstinget är huvudman för all kollektivtrafik, dvs. för både den allmänna kollektivtrafiken, den s.k. SL-trafiken, och för den särskilda kollektivtrafiken, s.k. färdtjänst.

På sätt som förbundet beskrivit var det på 1990-talet SL som upphandlade all kollektivtrafik för landstinget. Under år 1997 uppstod dock diskussioner inom landstinget om att omorganisera färdtjänsten då man ansåg att det fanns ett behov av att se över äldres resande och få ett minskat nyttjande av färdtjänsttaxi. Frågan utreddes och den 1 januari 2004 övertogs ansvaret för färdtjänsten av färdtjänstnämnden. I anslutning därtill utfärdades särskilda föreskrifter avseende färdtjänst. Föreskrifterna definierar vad som är allmän kollektivtrafik och vad som är färdtjänst. Regler om färdtjänst finns i lagen (1997:736) om färdtjänst.

I och med utredningen om omorganisationen av färdtjänsten utvecklades efter år 1997 nya trafikkoncept, däribland den s.k. närtrafiken. Detta är en ny definition av trafikformen och började gälla år 2004. Färdtjänstnämnden har i uppdrag att upphandla närtrafik. Närtrafiken består av service- och flexlinjer. Linjerna är ett alternativ för färdtjänstberättigade och trafikeras av små bussar som körs nära bostäder och t.ex. servicehus, köpcentrum och vårdcentraler. Bussarna som trafikerar sträckorna är handikappanpassade med rullstolsplatser och ramper. Bussarna har färdtjänstens logotype. Huvudsyftet med närtrafiken är att betjäna färdtjänstpassagerare, vilka har färdtjänstkort. Servicelinjerna trafikerar en viss sträckning. Vid vissa delar av sträckningen finns s.k. vinkområden, där bussen kan stanna mellan hållplatser för av- och påstigning. Servicelinjer är även öppna för passagerare i allmänhet, men det är passagerare med färdtjänstkort som har förtur om det skulle uppstå platsbrist. Bussarna på flexlinjerna beställs däremot vid varje enskilt tillfälle av kunden och är ren beställningstrafik.

Färdtjänstnämnden ansvarar för den särskilda kollektivtrafiken medan SL ansvarar för den allmänna trafiken, SL-trafiken. SL upphandlar trafiken som för närvarande utförs av tre företag, nämligen Busslink, Connex och Swebus AB. Upphandling av denna trafik sker vid olika enheter inom SL- koncernen och det är SL:s styrelse som beslutar om de stora upphandlingarna.

Upphandling av närtrafik inför år 2005

När färdtjänstnämnden inför år 2005 skulle upphandla närtrafik beskrev nämnden i upphandlingsinbjudan att upphandlingen avsåg närtrafik inom länet, att trafiken var avsedd för personer med nedsatt rörelseförmåga och att det därför krävdes specialfordon för att kunna köra trafiken och att upphandlingen avsåg avtalsperioden fr.o.m. den 1 januari 2005 och fem år framåt.

Bussbranschavtalet träffades den 8 januari 2003. Som förbundet anfört är det meningen att avtalet på sikt skall gälla alla som tillämpar något av de äldre kollektivavtalen. Bussbranschavtalet skall successivt införas vid nya upphandlingar och det träder i kraft först vid varje ny upphandling där det finns ett fullständigt anbudsunderlag. Enligt bussbranschavtalet skall äldre avtal gälla i trafik som upphandlats tidigare. Senast den 31 januari 2008 skall all trafik komma att omfattas av bussbranschavtalet.

Inför upphandlingen år 2005 stod det därmed klart för alla inblandade att bussbranschavtalet skulle gälla för den som skulle komma att utföra den i målet aktuella närtrafiken.

Traveller Buss AB ägs av ett moderbolag i Kalmar och bolaget har 15 förare anställda i Stockholmsområdet.

Innan bolaget lämnade anbud med anledning av upphandlingen kontrollerade företrädare för bolaget vilka löner som enligt bussbranschavtalet skulle utgå till förarna. Bolaget granskade då avtalsbilaga C. Bolaget konstaterade att den aktuella upphandlingen skedde för färdtjänstnämndens räkning och inte för SL:s och att avtalsbilaga C därmed inte var tillämplig. Bolaget gjorde också bedömningen att den aktuella upphandlingen av närtrafik inte avsåg någon typisk linjetrafik och att den aktuella trafiken inte heller på den grunden omfattades av avtalet. Bolagets slutsats var att något lönetillägg enligt avtalsbilaga C till avtalet inte skulle utgå till de anställda som skulle köra närtrafiken. Bolaget utgick från detta vid sina beräkningar vid anbudsförfarandet.

Bolaget vann upphandlingen och har fr.o.m. januari 2005 trafikerat de aktuella sträckorna. Något lönetillägg har inte utbetalats till förarna.

Innebörden av överenskommelsen i avtalsbilaga C

Ordalydelsen i avtalsbilaga C till bussbranschavtalet är klar och entydig. Lönetillägg utgår för anställda vid till arbetsgivareförbundet anslutna bussföretag och busstationer vilka utför linjetrafik för SL och överenskommelsen gäller endast den tid de anställda utför sådan trafik.

Förbundet grundar sin talan på att avtalstexten i avtalsbilaga C har en annan innebörd än enligt sin ordalydelse. Detta bestrids. Enligt arbetsgivarparterna skall avtalet tolkas i enlighet med ordalydelsen. Parterna avsåg inte att reglera något annat än vad som uttryckligen framgår av ordalydelsen.

Det är riktigt att överenskommelsen i avtalsbilaga C grundar sig på överenskommelserna om den s.k. ”Stockholmssulan” som träffades på 1990-talet och att innehållet i dessa överenskommelser överfördes till bussbranschavtalet när det tecknades.

Den bakgrundsbeskrivning som förbundet lämnat angående kollektivavtalet som träffades den 29 augusti 1996 mellan Biltrafikens Arbetsgivareförbund och förbundet är korrekt. Det är också riktigt att det i den handling, som förbundet hänfört sig till, anges att avsikten med avtalsförhandlingarna var att nå fram till en överenskommelse som garanterade arbetstagare ”inom SL-trafiken” en likvärdig lönenivå oavsett vilket bolag som utförde trafiken. Förhandlingarna utmynnade i 1996 års överenskommelse och där anges att det skall vara fråga om trafik ”utförd för SL”. Det är inte riktigt att med begreppet ”SL- trafiken” avsågs något annat än trafik ”utförd för SL”.

Överenskommelsen anger att det skall vara fråga om linjetrafik för SL för att arbetstagare skall vara berättigad till det överenskomna tillägget. Överenskommelsen avsågs således omfatta endast linjetrafik utförd för SL och ingenting annat. Vid avtalsförhandlingarna år 1996 diskuterade man inte huvudmannaskapet eller vad som skulle hända om SL inte skulle upphandla viss kollektivtrafik eller om ordningen skulle förändras på annat sätt. Med linjetrafik avsågs också den typiska linjetrafiken bestående av ”vanliga” busslinjer. Vid avtalets tillkomst fanns inte trafikformen närtrafik eller begreppen service- och flexlinjer. Denna typ av trafik är en utveckling av färdtjänsten som tillkom efter avtalets tecknande.

Överenskommelsen i bussbranschavtalet gäller således endast bussförare anställda hos bolag som utför linjetrafik för SL. Detta var parternas avsikt och står klart och tydligt i avtalet. Det förbundet nu gör gällande om avtalets innebörd kunde inte förutses när överenskommelserna om lönetillägg tecknades.

Påståendet om kollektivavtalsbrott

På sätt som i det föregående redogjorts för gäller överenskommelsen om lönetillägg endast för anställda vid till arbetsgivareförbundet anslutna bussföretag och busstationer vilka utför linjetrafik för SL. I förevarande fall utför bolaget närtrafik på uppdrag av landstinget genom färdtjänstnämnden. Bestämmelsen i avtalsbilaga C är därför inte tillämplig i förevarande fall.

Vidare är närtrafik inte sådan linjetrafik som omfattas av avtalet. Linjetrafik definieras i yrkestrafiklagen (1998:490). I lagen anges att linjetrafik är yrkesmässig trafik för persontransporter som är tidtabellsbunden där ersättningen bestäms för varje passagerare för sig och som inte ingår i ett sammanhängande arrangemang, t.ex. turisttrafik. Närtrafik är inte någon typisk linjetrafik. Visserligen är vissa delar linjelagd, men samtidigt åker flertalet passagerare på färdtjänstkort och närtrafiken är inte den reguljära linjetrafik som avsågs när man ursprungligen träffade överenskommelsen motsvarande den i avtalsbilaga C. Vidare utförs närtrafiken enbart på dagtid på vardagar, vilket skiljer sig från den vanliga linjetrafiken.

I vart fall kan inte den delen av närtrafiken som avser flexlinjer betraktas som linjetrafik. Flexlinjen är ren beställningstrafik och kan inte utnyttjas av någon som inte har färdtjänstkort.

Det kan också tilläggas att de förare som utför linjetrafik för SL får ett tjänstekort från SL. Förarna hos bolaget som utför trafik för färdtjänstnämnden är inte berättigade till sådant SL-kort.

Förbundet har till stöd för sin ståndpunkt att närtrafik utgör linjetrafik anfört att Swebus AB tillämpar reglerna i sitt avtal om lönetillägg beträffande de förare som för Swebus AB arbetar inom närtrafiken. Det vitsordas att Swebus AB betalar sådant lönetillägg. Det har dock ingenting med denna tolkningstvist att göra. Swebus AB har beslutat att betala ut tillägget oavsett vad det är för trafik som utförs. Swebus AB är dock inte heller skyldigt att enligt sitt avtal utge lönetillägg för någonting annat än linjetrafik.

Bolaget har mot denna bakgrund inte gjort sig skyldigt till något kollektivavtalsbrott.

Ersättning till B.B.

Med hänsyn till det ovanstående är B.B. inte berättigad till det yrkade lönetillägget.

Om Arbetsdomstolen skulle finna att överenskommelsen i avtalsbilaga C är tillämplig och att endast servicelinjerna inom närtrafiken är att anse som linjetrafik, vitsordas det att av B.B:s arbetsuppgifter utgör ca 80 procent arbete med servicelinjen medan resten utgör arbete med flexlinjen. Han skall därför i sådant fall inte erhålla mer i ersättning än vad som motsvarar 80 procent av det för honom yrkade beloppet.

Sammanfattning av grunderna för bestridandet

Avtalet skall tolkas enligt sin ordalydelse, varför endast bussförare hos bolag vilka utför linjetrafik för SL är berättigade till lönetillägg. Detta är också i enlighet med vad parterna avsåg när avtalstexten ursprungligen tillkom på 1990-talet. Partsavsikten var att den endast skulle gälla avseende bolag som bedrev trafik för SL och inte för landstinget som förbundet hävdat. Förbundets fastställelsetalan skall därför avslås.

Bolaget har inte gjort sig skyldigt till något kollektivavtalsbrott eftersom bolaget inte, för den aktuella trafiken, har att tillämpa regleringen om lönetillägg i avtalsbilaga C till bussbranschavtalet. Avtalet är inte tillämpligt eftersom trafiken inte utförs för SL utan för landstinget på uppdrag av färdtjänstnämnden och eftersom den inte heller är linjetrafik. I vart fall är flexlinjen inte att betrakta som linjetrafik. Förbundets talan om allmänt skadestånd och om lönetillägg till B.B. skall därför avslås.

Om Arbetsdomstolen skulle finna att avtalet är tillämpligt men inte såvitt avser den aktuella flexlinjen har B.B. rätt till 80 procent av lönetillägget.

Domskäl

Tvisten

Mellan parterna gäller bussbranschavtalet. Enligt avtalets bilaga C skall lönetillägg utgå till bussförare anställda hos bussbolag och busstationer, vilka utför linjetrafik för AB Storstockholms Lokaltrafik under tid bussföraren utför sådan trafik, den s.k. Stockholmssulan.

Aktiebolaget SL upphandlade tidigare all kollektivtrafik, inklusive färdtjänst, för Stockholms läns landstings räkning. Färdtjänsten har fr.o.m. år 2004 förts över från bolaget SL till landstingets färdtjänstnämnd. I samband med omorganisationen utvecklades också nya trafikkoncept för färdtjänsten, däribland den s.k. närtrafiken.

Inför år 2005 inledde färdtjänstnämnden ett upphandlingsförfarande avseende närtrafik i vissa områden inom Stockholms län. Bolaget vann den upphandlingen och utför därför fr.o.m. januari 2005 viss närtrafik. Förbundets medlem B.B. arbetar sedan januari 2005 hos bolaget som förare på den av bolaget utförda närtrafiken som avser viss service- och flexlinje. Han har inte erhållit något lönetillägg i enlighet med den s.k. Stockholmssulan.

Tvist har uppstått om bolaget, genom att inte betala lönetillägg till B.B., har brutit mot bestämmelserna i avtalsbilaga C om lönetillägg.

Arbetsdomstolen har två tvistefrågor att ta ställning till. Den ena frågan rör vad som avses med överenskommelsen i den delen den anger att trafiken skall var ”utförd för AB Storstockholms Lokaltrafik”. Frågan är om överenskommelsen skall tolkas så att den innebär att lönetillägg skall utgå endast till anställda vid bussbolag och busstationer som utför linjetrafik för bolaget SL eller om den innebär att sådant lönetillägg skall utges även till anställda hos bolag som utför linjetrafik för landstinget, om trafiken tidigare varit upphandlad av SL. Den andra frågan är om närtrafik utgör sådan linjetrafik som omfattas av avtalet.

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med B.B., vittnesförhör med f.d. ombudsmannen R.W. och ordföranden i förbundets trafiksektion i Stockholm L-Å.S. På arbetsgivarparternas begäran har vittnesförhör ägt rum med driftschefen vid bolaget J.A., ekonomichefen vid bolaget S.K., den f.d. förhandlingschefen vid Bussarbetsgivarna B.H. och förhandlingschefen för Biltrafikens Arbetsgivareorganisation A.N. Därutöver har parterna åberopat viss skriftlig bevisning.

Innebörden av överenskommelsen

Arbetsdomstolen behandlar först frågan om vad som avses med överenskommelsen i den delen den anger att trafiken skall var ”utförd för AB Storstockholms Lokaltrafik”

Förbundets ståndpunkt är att avtalsbilaga C till bussbranschavtalet innebär att de i avtalet angivna lönetilläggen skall utges till anställda inom till Bussarbetsgivarna anslutna bussföretag och busstationer när dessa utför linjetrafik för landstingets räkning oavsett om trafiken upphandlas av SL eller av annan, i det senare fallet om trafiken tidigare varit upphandlad av SL.

Förbundet har gjort gällande att parterna med överenskommelsen avsett dels att täcka all linjetrafik som utförs för landstingets räkning, dels garantera bussförare i sådan trafik en likvärdig lönenivå oavsett vilket bussbolag som utför trafiken. Enligt förbundet var partsavsikten redan år 1993 att lönetillägget skulle gälla för all landstingets linjetrafik och inte endast för den av bolaget SL upphandlade trafiken. Förbundet har gjort gällande att begreppet ”AB Storstockholms Lokaltrafik” i avtalen därför skall likställas med begreppet ”landstinget”.

Arbetsgivarparterna har anfört att partsavsikten då överenskommelsen träffades var att lönetillägget skulle utgå till anställda hos bolag som bedrev linjetrafik för just SL, vilket framgår klart av avtalets ordalydelse, och att parterna inte haft att ta ställning till något annat.

Arbetsdomstolens bedömning.

I avtalsbilaga C anges att lönetillägg skall utgå till anställda vid till arbetsgivarförbundet anslutna bussföretag och busstationer, vilka utför linjetrafik för AB Storstockholms Lokaltrafik. Vidare anges att överenskommelsen endast gäller den tid de anställda utför linjetrafik för AB Storstockholms Lokaltrafik.

Ordalydelsen ”för AB Storstockholms Lokaltrafik” är klar och entydig. Ordalydelsen i sig kan, enligt Arbetsdomstolens bedömning, inte förstås på annat sätt än att därmed avses företag som utför trafik för SL:s räkning eller på uppdrag av SL. Ordalydelsen i sig talar alltså inte för den tolkning som förbundet förespråkat utan talar klart för den ståndpunkt som arbetsgivarparterna framfört. Förbundet har dock anfört att parternas avsikt med att i texten ange ”för AB Storstockholms Lokaltrafik” var att se till att alla bussförare skulle erhålla samma lönevillkor när de utförde linjetrafik för landstingets räkning oavsett om landstinget uppdragit åt SL eller annan att upphandla trafiken. Förbundet har, som det får förstås, menat att ordalydelsen ”för AB Storstockholms Lokaltrafik” i vart fall får anses ha den innebörden mot bakgrund av att när avtalet ursprungligen ingicks så var SL den enda upphandlade parten.

Överenskommelsen om lönetillägg, den s.k. Stockholmssulan, togs in i bussbranschavtalet år 2003, när det avtalet träffades. Avtalet i den delen har sitt ursprung i en överenskommelse från år 1996 med i huvudsak samma ordalydelse. Såsom Arbetsdomstolen uppfattat parternas ståndpunkter är det också ostridigt att överenskommelsen år 1996 i sin tur byggde på en överenskommelse om lönetillägg som träffades år 1993.

Den f.d. förhandlingschefen vid Bussarbetsgivarna B.H. har uppgett att överenskommelsen togs med i bussbranschavtalet år 2003 utan några större diskussioner eller någon omförhandling av dess innehåll. Av betydelse för tolkningen av den omtvistade överenskommelsen är därmed vad som förekom under förhandlingarna på 1990-talet då texten förhandlades fram.

Den f.d. ombudsmannen för förbundet R.W. och ordföranden i förbundets trafiksektion i Stockholm L-Å.S. har hörts om vad som förekom vid och i samband med avtalsförhandlingarna år 1993. De har uppgett att syftet med bestämmelsen var att garantera alla som utförde linjetrafik för SL samma lönevillkor, oavsett vilket bussbolag som utförde trafiken. B.H. och förhandlingschefen för Biltrafikens Arbetsgivareorganisation A.N. har hörts om vad som förekom vid avtalsförhandlingarna inför 1996 år överenskommelse. De har uppgett att bakgrunden till överenskommelsen var densamma som för 1993 års avtal. De har vidare, på samma sätt som förbundets vittnen, uppgett att överenskommelsen om lönetillägg år 1996 avsåg att se till att lönenivån skulle bli densamma för alla bussförare som utförde linjetrafik för SL oavsett om de var anställda av ett SL- bolag eller ett privat bolag.

Såvitt avser frågan om vad parterna avsåg med formuleringen ”vilka utför linjetrafik för AB Storstockholms Lokaltrafik” har R.W. och L-Å.S. uppgett att eftersom det vid avtalstidpunkten var just SL som upphandlade all kollektivtrafik för landstingets räkning var det självklart att det skulle stå ”SL” i avtalet för att uppnå syftet med överenskommelsen. De har vidare uppgett att parterna år 1993 inte uttryckligen diskuterade vad som skulle hända med avtalet om någon annan än SL upphandlade linjetrafik för landstingets räkning. B.H. och A.N. har uppgett att man vid förhandlingarna år 1996 endast talade om SL och linjetrafiken och att man överhuvudtaget inte diskuterade frågan om vem som ansvarade för upphandlingen. De har också berättat att det inte fördes några diskussioner om hur avtalet skulle tillämpas för det fall det skulle ske några förändringar i den då rådande ordningen.

Av vad som framkommit om avtalsförhandlingarna kan det, enligt Arbetsdomstolens mening, dras följande slutsatser.

Parterna är överens om att syftet bakom överenskommelsen om lönetillägg var att se till att alla bussförare garanterades samma lönenivå när de utförde linjetrafik i Stockholms län oavsett om de var anställda hos SL- koncernen eller hos ett privat bolag. Bakgrunden till överenskommelsen var att det förelåg olika kollektivavtal med olika lönenivåer för de privata bolagen och SL:s bolag. Eftersom SL upphandlade all kollektivtrafik inom landstingets ansvarsområde av antingen sina egna dotterbolag, bundna av ett avtal, eller av privata bolag, bundna av andra avtal, är det enligt Arbetsdomstolens mening, förklarligt eller till och med, som förbundets vittnen anfört, självklart, att det i avtalet angavs att avtalet avsåg utförd linjetrafik ”för AB Storstockholms Lokaltrafik”. Ett sådant synsätt talar således för förbundets ståndpunkt att det parterna avsåg att reglera, med den aktuella ordalydelsen, var lönevillkoren för de anställda på den linjetrafik som landstinget var huvudman för, oavsett arbetsgivare, och att det därmed inte skulle vara av vikt till vem landstinget ger uppdraget att upphandla denna trafik. Å andra sidan framgår det av utredningen att parterna inte diskuterat frågan på det sättet. Det problem parterna då, åren 1993 och 1996, hade att lösa var att det förelåg olika villkor på grund av att olika avtal gällde för ”SL- anställda” och andra anställda. Det bussbranschavtal som träffades år 2003 avser att se till att det finns ett heltäckande avtal för branschen och lönetillägget kan i och med det inte längre anses avse att jämna ut skillnader mellan olika avtal i Stockholmsområdet. Förbundet har gjort gällande att Stockholmssulan fr.o.m. år 2003 års avtal avser att upprätthålla lönenivån i landstingets linjetrafik jämfört med landet i övrigt. Arbetsgivarparterna menar att 2003 års avtal endast avser att reglera att trafik utförd för SL skall erhålla lönetillägget. Arbetsdomstolens slutsats är att utredningen inte ger stöd för ståndpunkten att parterna, genom något av avtalen i fråga, kommit överens om eller haft för avsikt att genom den valda formuleringen reglera all linjetrafik inom landstingets ansvarsområde.

Av utredningen framgår att parterna inte förutsett den situation som inträffat år 2004, nämligen att landstinget skulle föra över ansvaret för viss trafik till landstingets egna nämndorganisation. Enligt Arbetsdomstolens mening kan inte avtalet nu, på grund av de ändrade förhållandena, ges en annan innebörd än enligt sin ordalydelse. Det naturliga i den uppkomna situationen hade enligt Arbetsdomstolens mening varit att förhandla i frågan och reglera vad som skulle gälla med anledning av den nya organisationen där inte längre SL var den enda upphandlande parten.

Arbetsdomstolens sammanfattande bedömning är att ordalydelsen är klar och tydlig och anger att den trafik som omfattas av avtalet är den som utförs för SL, att det inte är visat att parterna med formuleringen avsåg trafik utförd för landstinget och att ordalydelsen inte heller kan tolkas så att den numera avser även trafik som upphandlas av landstinget, om den tidigare varit upphandlad av SL.

Sammanfattade bedömning och slutsatser

Mot bakgrund av den bedömning som Arbetsdomstolen gjort i det föregående skall förbundets fastställelsetalan lämnas utan bifall. Arbetsdomstolens ställningstagande innebär att överenskommelsen om lönetillägg i avtalsbilaga C inte är tillämplig i förevarande fall då bolaget utför trafik för landstinget på uppdrag av färdtjänstnämnden och inte för SL. Bolaget har på den grunden inte gjort sig skyldigt till något kollektivavtalsbrott. Förbundets yrkande om allmänt skadestånd samt yrkande om ersättning till B.B. skall därför lämnas utan bifall. Med hänsyn till denna bedömning saknas skäl att pröva frågan om närtrafik utgör linjetrafik.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång har förbundet att ersätta arbetsgivarparterna för deras rättegångskostnader i målet. Förbundet har överlämnat till Arbetsdomstolen att avgöra skäligheten av den av arbetsgivarparterna yrkade ersättningen. Arbetsdomstolen finner den av arbetsgivarparterna yrkade ersättningen skälig.