AD 2007 nr 80

Parter:

Staten genom Statens pensionsverk; S.G.

Nr 80

Staten genom Statens pensionsverk i Sundsvall

mot

S.G. i Malmö.

Överklagade beslutet: Malmö tingsrätts, avd. 2, beslut den 5 juli 2007 i mål T 9515-06

Mellan staten och ett antal arbetstagarorganisationer gällde fram till år 2003 ett kollektivavtal rörande tjänstepension, PA-91. Avtalet ska enligt sina övergångsbestämmelser alltjämt tillämpas på vissa arbetstagare.

S.G. har varit anställd hos Kriminalvården och har därvid omfattats av bestämmelserna i PA-91. Anställningen avslutades den 30 april 2000. Hon beviljades och erhöll statlig tjänstepension i form av sjukpension enligt PA-91. För perioden den 1 januari 2004 - 31 juli 2005 utbetalades sjukpension till henne med sammanlagt 59 982 kr.

Statens pensionsverk (SPV) ansökte hos kronofogdemyndigheten om betalningsföreläggande med yrkande om att S.G. skulle förpliktas återbetala det sammanlagt utgivna beloppet 59 982 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 7 mars 2006 till dess betalning sker.

Sedan S.G. bestritt ansökan, överlämnades målet på yrkande av SPV till Malmö tingsrätt.

Vid tingsrätten anförde SPV som grund för yrkandet följande. Enligt 25 § i PA-91 ska sjukpension på lönedel upp till 7,5 prisbasbelopp minskas med arbetsskadelivränta som utges enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. S.G. har för den period hon uppburit sjukpension retroaktivt erhållit arbetsskadelivränta från Försäkringskassan med belopp som överstiger den uppburna sjukpensionen. Hon är därför i enlighet med 6 och 25 §§ PA-91 skyldig att till SPV återbetala all den sjukpension hon uppburit för perioden den 1 januari 2004 - 31 juli 2005.

S.G. bestred SPV:s yrkande och gjorde gällande bl.a. att tvisten var att anse som en arbetstvist och att fordran preskriberats på grund av att SPV hade försuttit tiden för att begära förhandling med hennes fackliga organisation.

SPV anförde vid tingsrätten ytterligare bl.a. följande. Det bestrids att tvisten utgör en arbetstvist. Arbetstvistlagen är inte tillämplig eftersom SPV inte återkräver pension i egenskap av arbetsgivare, utan i egenskap av pensionsutbetalande myndighet. Visserligen grundas SPV:s yrkande på bestämmelser i kollektivavtal mellan parterna på den statliga sektorn, men det föreligger i detta fall inte en sådan tvist som rör förhållandet mellan staten som arbetsgivare och S.G. som arbetstagare. Hon har inte gjort gällande att tvisten rör tolkningen av kollektivavtalet. Om tingsrätten skulle finna att det är fråga om en arbetstvist, har SPV inte rätt att företräda staten vid domstol. Enligt kollektivavtalsförordningen (1976:1021) företräds nämligen staten i arbetstvister av Arbetsgivarverket, som inte har delegerat denna uppgift till SPV.

Genom det överklagade beslutet avvisade tingsrätten SPV:s käromål. I det protokoll vari beslutet intogs anförde tingsrätten bl.a. att frågan om tvisten utgjorde en arbetstvist var avgörande för kärandens rätt att föra talan i målet. Under rubriken Skäl för beslutet anförde tingsrätten följande.

Av handlingarna i målet framgår att tvisten rör statlig tjänstepension enligt kollektivavtal. Tvist om statlig tjänstepension som grundas på kollektivavtal utgör en arbetstvist, jfr prop. 1974:77 s. 139 och AD 1997 nr 70. Ifrågavarande tvist är således en arbetstvist och eftersom SPV inte är behörigt att föra talan i en sådan tvist skall käromålet avvisas.

SPV har i Arbetsdomstolen yrkat att avvisningsbeslutet upphävs och att målet återförvisas till tingsrätten. SPV har därvid anfört väsentligen detsamma som vid tingsrätten och har tillagt i huvudsak följande. Det finns inte bara rättsliga utan även praktiska skäl som talar för SPV:s ståndpunkt. SPV driver varje år ett stort antal återkravsärenden. Den dominerande typen av återkravsärenden gäller fall som det aktuella, där arbetsskadelivränta har betalats ut retroaktivt från Försäkringskassa och SPV måste återkräva redan utbetald sjukpension. Om sådana tvister ska ses som arbetstvister är det Arbetsgivarverket som är behörigt att företräda staten. Arbetsgivarverket måste i så fall utfärda delegation i tvisten för SPV, som skulle behöva förhandla med fackliga organisationer lokalt och centralt över hela landet. Det ifrågasätts om detta överensstämmer med tanken bakom arbetstvistsystemet.

Skäl

I handlingarna i målet har SPV angetts som kärande. En myndighet utgör emellertid inte ett självständigt rättssubjekt, utan utgör en del av den statliga administrationen med uppgift bl.a. att inom visst område företräda staten. Det är på grund härav rättsligt sett staten som är kärande i målet (se AD 1996 nr 66). Det kan tilläggas att SPV såvitt framgår av handlingarna i målet inte har någon annan uppfattning i detta hänseende.

Arbetsdomstolen kan konstatera att frågan om SPV:s rätt att företräda staten i den föreliggande tvisten är beroende på om tvisten är att anse som en arbetstvist. Frågan om tvistens karaktär är därmed den enda frågan i målet som Arbetsdomstolen har att pröva.

Som arbetstvist räknas enligt 1 kap. 1 § arbetstvistlagen tvister om kollektivavtal och andra tvister rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Även tvister mellan parter som tidigare har stått i ett anställningsförhållande räknas som arbetstvist om tvisten grundar sig på detta anställningsförhållande, såsom t.ex. tvist om pension enligt avtal (se prop. 1974:77 s. 139 och AD 1997 nr 70).

S.G. har varit anställd vid Kriminalvården, som är en statlig myndighet. Detta betyder att hon har varit anställd hos staten, låt vara att det är Kriminalvården eller lokal myndighet inom denna som har fungerat som anställningsmyndighet (se bl.a. AD 1995 nr 148, 1996 nr 66, 1999 nr 21 och 2003 nr 10 samt Toijer, Några reflexioner kring det statliga arbetsgivarbegreppet, Festskrift till Hans Stark, 2001).

Av det anförda följer att det föreliggande målet avser en tvist mellan staten och S.G., vilka tidigare har stått i ett anställningsförhållande. Frågan blir då om tvisten rör detta tidigare anställningsförhållande. Av betydelse för den frågan är att staten genom SPV som grund för talan har anfört att S.G. enligt bestämmelser i kollektivavtalet PA-91 är skyldig att återbetala för mycket utbetald sjukpension. Det står därmed klart att tvisten i den mening som avses i 1 kap. 1 § arbetstvistlagen är en tvist om kollektivavtal och alltså, som också tingsrätten funnit, utgör en arbetstvist.

Med den utgångspunkt som domstolen nu har kommit fram till är det ostridigt i målet att SPV inte är behörigt att företräda staten. Tingsrättens beslut att avvisa talan ska därför stå fast.

Arbetsdomstolens ställningstagande

Arbetsdomstolen avslår överklagandet.

Beslut 2007-10-24, målnummer B-77-2007

Ledamöter: Michaël Koch, Inga Åkerlund och Lars Johan Eklund. Enhälligt.

Sekreterare: Inge-Marie Nilsson