AD 1995 nr 148

En arbetstagare avskedades i februari 1994 från sin anställning hos den statliga myndigheten Postverket. Den 1 mars samma år genomfördes en bolagering avseende Postverkets verksamhet. Den del av verksamheten inom vilken arbetstagaren hade varit sysselsatt fördes till Posten Distribution AB. Senare samma månad väckte arbetstagaren talan mot detta bolag med yrkande om ogiltigförklaring av avskedandet. Fråga om talan väckts mot rätt part. - Arbetsdomstolen har funnit att Posten Distribution AB inte vid tidpunkten för bolagiseringen hade övertagit Postverkets rättigheter och skyldigheter på grund av arbetstagarens anställningsavtal med Postverket. I domen behandlas frågan om arbetstagarens anställning har övergått till det nämnda bolaget med tillämpning av rättsregler som blivit gällande som följd av Sveriges anslutning till EES-avtalet.

Parter:

V.U.; Posten Distribution Aktiebolag

Nr 148

U.V. i Uppsala

mot

Posten Distribution Aktiebolag i Stockholm.

ÖVERKLAGAD DOM

Uppsala tingsrätts mellandom den 27 oktober 1994, nr DT 1029

Tingsrättens mellandom, se bilaga.

U.V. har yrkat att arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, skall fastställa att Posten Distribution AB har övertagit Postverkets rättigheter och skyldigheter på grund av anställningsavtal mellan Postverket och U.V. vid tidpunkten för Postverkets bolagisering.

Posten Distribution AB har bestritt yrkandet.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i arbetsdomstolen. U.V. har, för det fall hans överklagande inte skulle vinna bifall, hemställt att arbetsdomstolen skall förordna att vardera parten enligt bestämmelsen i 5 kap. 2 § arbetstvistlagen skall bära sin rättegångskostnad.

Parterna har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom.

DOMSKÄL

Inledning

U.V. avskedades i februari 1994 från sin anställning vid den statliga myndigheten Postverket. Den 1 mars samma år genomfördes en bolagisering avseende Postverkets verksamhet. Denna övergick till ett antal aktiebolag, bland dem Posten Distribution AB. Samtidigt inrättades en särskild statlig myndighet - Posten under avveckling - för vidtagande av vissa avvecklingsåtgärder avseende Postverket. Den del av Postverkets verksamhet som U.V. hade varit sysselsatt inom fördes till Posten Distribution AB. I mars 1994 väckte U.V. talan mot detta bolag med yrkande om ogiltigförklaring av avskedandet.

U.V:s uppfattning är att hans anställning i Postverket i och med bolagiseringen övergick till Posten Distribution AB och att han därför har riktat sin talan om ogiltigförklaring av avskedandet mot rätt part.

Posten Distribution AB:s inställning är att någon övergång av U.V:s anställning inte ägt rum och att denne därför vid tidpunkten för talans väckande alltjämt hade staten som arbetsgivare genom myndigheten Posten under avveckling.

Anställds rättsställning när arbetsgivares verksamhet övergår till annan enligt tidigare rättsläge

Traditionellt har på anställningsrättens område gällt att någon automatisk övergång av arbetstagares anställning inte äger rum i och med att arbetsgivarens verksamhet övergår till annan. Någon förändring av detta rättsläge skedde inte genom tillkomsten av 1974 och 1982 års anställningsskyddslagar. Den genom anställningsskyddslagstiftningen införda företrädesrätten till återanställning gjordes visserligen tillämplig i överlåtelsesituationer. För att en anställning skall komma till stånd inom ramen för företrädesrätten i förhållande till en förvärvare av en verksamhet krävs dock att ett nytt anställningsavtal träffas.

I det anförda ligger att bolagiseringen av Postverkets verksamhet inte automatiskt har medfört att anställningar hos verket har gått över till aktiebolag som tagit över del av verksamheten, om bolagiseringens verkningar bedöms med utgångspunkt från tidigare rättsläge.

1995 års ändringar i anställningsskyddslagen med anledning av överlåtelsedirektivet

Ändringar i anställningsskyddslagen trädde i kraft den 1 januari 1995 rörande skydd för arbetstagares rättigheter vid övergång av arbetsgivares verksamhet. Bl.a. infördes en ny paragraf, 6 b §. Enligt första stycket första meningen i paragrafen gäller följande. Vid övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet från en arbetsgivare till en annan, övergår också de rättigheter och skyldigheter på grund av de anställningsavtal och de anställningsförhållanden som gäller vid tidpunkten för övergången på den nya arbetsgivaren.

Den angivna lagregeln jämte vissa andra samtidigt genomförda ändringar i anställningsskyddslagen har, som framgår av förarbetena till lagändringarna (prop. 1994/95:102 s. 23), tillkommit för att någon tvekan inte skall råda om att Sverige uppfyller sina åtaganden enligt EG-direktivet (77/187/EEG) om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (det s.k. överlåtelsedirektivet).

Av en övergångsbestämmelse till lagändringarna framgår att de nya reglerna inte skall tillämpas beträffande en övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet som inträffat före ikraftträdandet den 1 januari 1995.

Som framgår av det anförda gäller numera i svensk rätt som följd av EG- rättsligt inflytande lagregler om automatisk övergång av anställningar när en verksamhet övergår till ny arbetsgivare. Dessa lagregler är emellertid inte tillämpliga i U.V:s fall med hänsyn till att bolagiseringen av Postverket skedde före ikraftträdandet av lagändringarna.

Har U.V:s anställning övergått till Posten Distribution AB med tillämpning av rättsregler som blivit gällande som följd av Sveriges anslutning till EES-avtalet?

Inledning

I målet har fråga uppkommit om vid Postverkets bolagisering U.V:s anställning övergått till Posten Distribution AB med tillämpning av rättsregler som blivit gällande som följd av Sveriges anslutning fr.o.m. den 1 januari 1994 till avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES-avtalet).

För prövningen av denna fråga belyses i det följande det rättsläge i det aktuella hänseendet som blev följden av Sveriges anslutning till EES- avtalet.

EES-avtalet och överlåtelsedirektivet

EES-avtalet består dels av huvudbestämmelser som är uppdelade i ett antal artiklar, dels av bilagor för skilda sakområden. Genom uppräkning i bilagorna görs ett stort antal EG-rättsakter, bl.a. EG-direktiv, till delar av EES-avtalet.

Vad särskilt gäller överlåtelsedirektivet skall framhållas följande. I artikel 68 i EES-avtalet anges att de avtalsslutande parterna skall genomföra de åtgärder som krävs för att säkerställa att avtalet fungerar väl samt att dessa åtgärder närmare anges i bilaga XVIII. Överlåtelsedirektivet är angivet i den nämnda bilagan.

Genom att överlåtelsedirektivet sålunda är omnämnt i en bilaga till EES- avtalet är direktivet, såsom framgår av artikel 7 i avtalet, bindande för Sverige som avtalsslutande part och skall utgöra del av, eller införlivas med, den svenska interna rättsordningen.

Har överlåtelsedirektivet blivit en del av den svenska interna rättsordningen genom någon införlivandeåtgärd

Enligt 2 § första stycket lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) - i det följande benämnd EES-lagen - skall EES- avtalets artiklar gälla som svensk lag.

Eftersom den nyssnämnda artikeln 68 sålunda gäller som svensk lag och artikeln hänvisar till bilaga XVIII som innehåller överlåtelsedirektivet, kunde tänkas att även bilagan och därmed också direktivet skall anses gälla som svensk lag genom 2 § första stycket EES-lagen.

Frågan har prövats tidigare av arbetsdomstolen genom avgörandet AD 1995 nr 97. I detta avgörande konstaterades att den ifrågavarande bilagan inte har blivit införlivad med svensk lag genom regeln i 2 § första stycket EES-lagen och därmed inte heller överlåtelsedirektivet. Arbetsdomstolen finner inte anledning att nu frångå denna bedömning.

Inte heller genom någon annan lagstiftningsåtgärd - här bortses från de i det föregående berörda lagändringarna i anställningsskyddslagen som trädde i kraft den 1 januari 1995 - har överlåtelsedirektivet införlivats med svensk intern rätt.

Vilken betydelse skall tillmätas förarbetsuttalanden vid EES-lagens tillkomst angående frågan om införlivande av överlåtelsedirektivet med svensk intern rätt

U.V. har pekat på att EES-propositionen innehöll uttalanden av innebörd att svensk lagstiftning uppfyllde de bestämmelser som överlåtelsedirektivet innehåller och därför inte behövde ändras (se prop. 1991/92:170 bilaga 1 s. 35). U.V. har tillagt sammanfattningsvis följande. Propositionen föranledde i den delen inte några ytterligare uttalanden från EES-utskottets sida. Såväl regering som riksdag har således funnit att svensk rätt helt överensstämmer med överlåtelsedirektivet. Några lagstiftningsåtgärder vidtogs av den anledningen inte i samband med ikraftträdandet av EES-avtalet. De lagstiftningsåtgärder avseende anställningsskyddslagen som sedermera vidtogs motiverades med att rättsläget behövde tydliggöras. Någon ändring av rättsläget var alltså inte avsedd, eftersom svensk rätt redan tidigare överensstämde med det aktuella direktivet.

Den sålunda anförda synpunkten, som synes vara att uppfatta på det sättet att U.V. anser att överlåtelsedirektivets principer - särskilt reglerna om anställningens automatiska övergång vid företagsöverlåtelse - gällde som svensk intern rätt redan vid tidpunkten för Sveriges anslutning till EES-avtalet, har behandlats av arbetsdomstolen i det förut berörda avgörandet AD 1995 nr 97. Domstolen anförde bl.a. följande.

I lagstiftningsärendet som ledde till antagandet av EES-lagen gjordes visserligen---- uttalanden av innebörd att något införlivande av överlåtelsedirektivet med svensk rätt inte var erforderligt, eftersom det kunde konstateras att svensk lagstiftning uppfyllde direktivets bestämmelser. Enligt arbetsdomstolens mening är detta uttalande självfallet inte att uppfatta på det sättet att anställningsskyddslagens regler om arbetstagares ställning vid överlåtelse av rörelse i lydelsen före den 1 januari 1995 skulle ha en innebörd som överensstämmer med direktivets regler. Så är uppenbarligen inte fallet. Sannolikt är uttalandet att uppfatta på det sättet att lagstiftaren ansåg att de tidigare svenska reglerna erbjöd ett skydd för arbetstagarna i överlåtelsesituationen som var i stort sett likvärdigt med det som överlåtelsedirektivets bestämmelser ger. Obestridligen är den rättsliga konstruktionen i grundläggande avseenden olika. Den sannolikt viktigaste skillnaden gäller själva anställningen. Enligt de tidigare svenska reglerna förelåg i överlåtelsesituationen en företrädesrätt för arbetstagaren till återanställning hos förvärvaren av verksamheten, medan enligt överlåtelsedirektivet arbetstagaren automatiskt övergår till att vara anställd hos förvärvaren. Hur de två systemen skall värderas ur arbetstagarnas synvinkel kan säkerligen diskuteras, men systematiskt är skillnaden betydande. - Någon oklarhet i de grundläggande hänseendena förelåg inte om innebörden av de tidigare svenska reglerna. Arbetsdomstolen kan därför inte finna att det föreligger något som helst utrymme för att tolka dessa regler under beaktande av överlåtelsedirektivets regeluppbyggnad. - - - - -.

Arbetsdomstolen finner inte anledning att frångå den bedömning som sålunda gjordes i det tidigare avgörandet. Detta innebär att det av U.V. anmärkta förarbetsuttalandet inte skall tillmätas någon betydelse vid prövningen av den nu ifrågavarande tvistefrågan.

Har överlåtelsedirektivet blivit en del av den svenska interna rättsordningen genom s.k. direkt effekt

Utmärkande för de EG-rättsliga direktiven är att de anger ett mål som skall vara uppfyllt men lämnar öppet för varje medlemsland att genomföra målet på det sätt som medlemslandet finner lämpligt. I detta ligger att EG-direktiv som huvudregel inte har direkt effekt. Direktiv kan dock i vissa fall ha direkt effekt, dvs. direktivet kan då åberopas av enskild som grund för en rättighet inför nationella domstolar och myndigheter utan att införlivande med den interna rätten har ägt rum. Enligt EG- rätten kan en tillräckligt tydlig bestämmelse i ett direktiv få direkt effekt, om dels direktivet inte införlivas av medlemsstaten i rätt tid, dels bestämmelsen ger ett privat rättssubjekt rättigheter i förhållande till staten (jfr till detta EG-domstolens dom 152/84 Marshall [1986] ECR s. 723).

I ett visst hänseende låter säga sig att ett EG-direktiv kunde ha en direkt effekt i det interna svenska rättssystemet i och med att Sverige hade anslutit sig till EES-avtalet. Om nämligen regler i direktivet har blivit införlivade med svensk rätt på grund av EES-avtalet och de därigenom tillkomna svenska interna bestämmelserna är identiska med motsvarande regler i direktivet, skall bestämmelserna tolkas i enlighet med rättstraditionen inom EU. Sverige hade vid den i målet aktuella tidpunkten emellertid inte genom EES-avtalet eller på annat sätt åtagit sig att tillämpa ett sådant synsätt i fråga om EG-direktiv som inte hade blivit införlivade med svensk intern rätt. Det föreligger inte heller någon annan grund för att anta att en direkt effekt av ett EG-direktiv skulle kunna föreligga i ett sådant fall.

Det anförda leder till att överlåtelsedirektivet inte kan anses ha haft någon direkt effekt under tid som är aktuell i tvisten.

Sammanfattande inställning

Det som har anförts i det föregående leder fram till uppfattningen att Sveriges anslutning till EES-avtalet inte har medfört att rättsregler blivit gällande som innebär att U.V:s anställning hos Postverket vid bolagiseringen har övergått till Posten Distribution AB.

Arbetsdomstolens slutsatser i målet

Arbetsdomstolen finner lika med tingsrätten att Posten Distribution AB inte har övertagit Postverkets rättigheter och skyldigheter på grund av anställningsavtal mellan Postverket och U.V. vid tidpunkten för Postverkets bolagisering.

Tingsrättens domslut skall följaktligen fastställas.

Avslutningsvis vill domstolen tillägga följande. U.V. har i sin överklagandeinlaga ställt sig frågande inför den situation som uppstår om tingsrättens domslut fastställs och anfört bl.a. följande. Posten Distribution AB har, som det får förstås, gjort gällande att U.V:s anställning övertagits av en särskilt inrättad myndighet, Posten under avveckling. U.V. har dock inte underrättats härom eller godkänt något sådant partsbyte. Det tidigare Postverket har i samband med bolagiseringen upphört att existera som statlig myndighet. U.V. har därför förutsatt att förpliktelserna enligt hans anställningsavtal övertagits av Posten Distribution AB. Av avskedandet framgår inte mot vem U.V. haft att väcka talan. Mot vem skall då U.V. rikta sina anspråk?

Med anledning av det anförda vill arbetsdomstolen anmärka följande. Det anförda synes vila på ett missförstånd om partsställningen på arbetsgivarsidan i ett anställningsförhållande avseende en statsanställd. Part på arbetsgivarsidan är staten och detta grundläggande förhållande påverkas inte av förändringar rörande de statliga förvaltningsmyndigheterna. I enlighet med det anförda var U.V. oförhindrad att vid talans väckande rikta sina anspråk mot sin arbetsgivare staten.

Frågan om skyldighet för part att utge ersättning för rättegångskostnader i arbetsdomstolen skall prövas av tingsrätten efter målets återupptagande.

Domslut

Domslut

1. Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut.

2. Det ankommer på tingsrätten att efter målets återupptagande förordna om rättegångskostnader.

Dom 1995-12-13, målnummer B-161-1994

Ledamöter: Hans Stark, Michael Koch, Karin Isacsson, Bengt Huldt, Lennart Aspegren, Thomas Freden (ombudsman i Landsorganisationen; tillfällig ersättare) och Björn Rosengren. Enhälligt.

Sekreterare: Anna Ekström

Tingsrättens dom (ledamot: Fredrik von Arnold)

YRKANDEN M.M.

U.V. har varit anställd vid Posten (Poståkeriet) sedan år 1978. Uppsala tingsrätt dömde den 10 november 1993 U.V. för förskingring av Posten tillhöriga medel om 8 113 kr som han i egenskap av anställd mottagit med redovisningsskyldighet. Sedan domen vunnit laga kraft beslöt Postens ansvarsnämnd den 2 februari 1994 om avsked enligt 11 kap. 1 § lagen (1976:600) om offentlig anställning (LOA) eftersom U.V. genom nyssnämnda brott visat sig uppenbart olämplig att inneha sin tjänst. Beslutet delgavs U.V. den 18 februari 1994.

Den 1 mars 1994 bolagiserades Posten och den verksamhet som bedrivits inom Poståkeriet överfördes till Posten Distribution AB (bolaget).

U.V. har i ansökan om stämning mot bolaget, som kom in till tingsrätten den 18 mars 1994, yrkat att tingsrätten förklarar avskedandet av honom ogiltigt och att anställningen skall bestå intill dess frågan slutligt avgjorts genom lagakraftvunnen dom.

Bolaget har bestritt käromålet.

Parterna har begärt att tingsrätten genom mellandom tar ställning till frågan om bolaget har övertagit Postens rättigheter och skyldigheter på grund av anställningsavtalet mellan Posten och U.V. vid tidpunkten för Postens bolagisering.

GRUNDER M.M.

U.V. har som grund för käromålet angett att avskedandet är ogiltigt då brottet begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning och att i stället omplacering skall ske i enlighet med 11 kap. 3 § LOA.

Bolaget har som grund för bestridandet anfört: Då affärsverket Posten bolagiserades erbjöds och accepterade flertalet anställda anställningar hos de skilda bolag som fram till bolagiseringen bedrivits inom Postens olika affärsområden. Ett mindre antal anställda behöll dock sina statliga tjänster. Det gällde bl.a. sådana som sagts upp eller avskedats av Posten men där anställningen ännu inte upphört på grund av att tvist om uppsägningens eller avskedandets giltighet uppkommit. Till denna kategori hör U.V.. Först genom att U.V. inte inom fyra veckor från delgivningen av avskedandebeslutet väckte talan mot staten om upphävande av detta upphörde anställningen (jfr 16 kap. 2 § och 17 kap. 1 § LOA). U.V. hade alltså kvar sin statliga lönetjänst, då den inom Posten bedrivna verksamheten bolagiserades den 1 mars 1994. Han har aldrig haft någon anställning hos bolaget och således inte blivit avskedad från detta. Hans talan kan därför inte bifallas inom ramen för en talan mot bolaget.

U.V. har genmält: Om han inte hade avskedats, skulle bolaget ha varit arbetsgivare. Och återfår han sin anställning, är arbetsgivaren likaledes bolaget. Mellan bolaget och det tidigare Poståkeriet råder sålunda identitet. - I och med avskedandet upphörde hans anställning omedelbart. Han hade alltså inte något förordnande på en tjänst inom Postverket eller annan statlig tjänst. Inte heller har han underrättats om att han skulle ha erhållit annan statlig tjänst. - Det är inte tillåtet att i samband med bolagiseringen av ett statligt verk endast överta förpliktelser beträffande vissa anställda. Av artikel 3.1 i EU:s direktiv om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter och delar av verksamheter (77/187/EEG), vilket omfattas av EES-avtalet, följer att förvärvaren av ett företag eller verksamhet övertar ansvaret för förpliktelser härrörande från anställningsavtal som uppstått före övertagandet. Statsmakterna har uttalat att svensk rätt uppfyller direktivets krav utan särskilda lagstiftningsåtgärder. Bolaget har således övertagit Poståkeriets förpliktelser gentemot U.V. med anledning av den anställning som denne avskedats från. Rätten för U.V. att få avskedandet rättsligt prövat utgör en sådan förpliktelse för arbetsgivaren. Det saknar betydelse att U.V. inte fått anställning hos bolaget, eftersom bolaget trätt i den tidigare arbetsgivarens ställe.

Bolaget har invänt: Posten har inte genom bolagiseringen i alla avseenden upphört att vara myndighet. För att ombesörja avveckling främst av den statligt anställda personal som inte på grund av erbjudanden om anställning i Posten AB eller dess dotterbolag begärde entledigande från sina statliga anställningar har genom regeringsbeslut inrättats en särskild myndighet - Posten under avveckling (PUA). - Det råder inte identitet mellan U.V:s arbetsgivare staten och bolaget. Med bolagisering avses att ett rättssubjekt skiljer ut en del av sin verksamhet och för över den till ett annat, vanligtvis ett aktiebolag. Det är alltså ett särskilt slags verksamhetsövergång eller, om man så vill, en inkråmsöverlåtelse. - Det finns ingen generell reglering i svensk rätt av den inverkan som en företagsöverlåtelse har på anställningsförhållanden. I stället tillämpas avtalsrättsliga regler om partsbyte. Av dessa har ansetts följa att den som är förpliktad enligt ett anställningsavtal inte ensidigt kan flytta över sin partsställning med dess rättigheter och skyldigheter. Den tidigare arbetsgivaren kan alltså inte utan samtycke från arbetstagaren frigöra sig från sina förpliktelser genom att överlåta dessa till någon annan. Av detta följer också att den anställde inte automatiskt kan göra anspråk på att med automatik få följa med till den nya arbetsgivaren. Arbetstagarens möjligheter att erhålla anställning hos den nye arbetsgivaren regleras i lagstiftningen endast genom bestämmelserna om återanställning. Även om man bortser från att U.V. inte förlorat en anställning på grund av arbetsbrist, skulle han alltså lagligen kunna kräva återanställning hos bolaget endast genom att hävda att rätt till återanställning föreligger. - Det åberopade direktivet har inte någon direkt effekt. Nuvarande svenska rättsregler skall således tillämpas under EES-avtalets bestånd eller till dess lagstiftningen ändrats på denna punkt. En direkt tillämpning av direktivet skulle för övrigt inte leda till att U.V:s anställningsavtal gått över på bolaget. Direktivet utgår nämligen från att vissa förutsättningar skall föreligga för att en sådan effekt skall inträda. U.V. har inte närmare angett vilka omständigheter som i det aktuella fallet skulle konstituera en tillämpning av direktivet. Bolaget nöjer sig därför med att bestrida att omständigheterna är sådana att förutsättningar för övergång av U.V:s anställning förelåg.

U.V. har häremot invänt: Enligt EU-domstolens tolkning av begreppen "överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet" skall en samlad bedömning av alla förhållanden vid transaktionen göras. Avgörande är om verksamheten har bevarat sin identitet. Bolaget får mot denna bakgrund anses ha övertagit samtliga förpliktelser mot U.V.. Det är fråga om en automatisk övergångseffekt på anställningsavtal och anställningsförhållanden. Arbetstagaren kan till följd härav rikta anspråk mot förvärvaren på samma sätt som han kan göra mot överlåtaren. - För det fall svensk rätt inte överensstämmer med direktivet äger EES-avtalet företräde och kan åberopas av en enskild bl.a. gentemot helägda statliga bolag.

DOMSKÄL

Enligt 17 kap. 1 § 1976 års lag om offentlig anställning som är tillämplig i detta mål får ett beslut om avskedande inte verkställas, förrän beslutet har prövats slutligt efter talan som avses i 16 kap. 2 § samma lag eller rätten till sådan talan har förlorats. U.V:s anställning hos Postverket upphörde således först sedan tiden för att väcka talan mot staten om upphävande av beslutet om avskedande gått ut, dvs. den 19 mars 1994.

Fråga uppkommer då om det förhållandet att U.V. väckt talan inom angiven tid mot Posten Distribution AB har samma verkan som om han hade väckt talan mot myndigheten Posten under avveckling.

I svensk rätt finns ingen generell reglering av den inverkan som en företagsöverlåtelse har på anställningsförhållanden. Vid sidan av vissa bestämmelser i anställningsskyddslagen, vilka saknar intresse i förevarande sammanhang, tillämpas i överlåtelsesituationer allmänna avtalsrättsliga regler om partsbyte. Tanken är att gäldenären, dvs. i detta fall arbetsgivaren, inte utan samtycke från borgenären (arbetstagaren) skall kunna frigöra sig från sina förpliktelser genom att överlåta förpliktelserna till någon annan som kanske har sämre betalningsförmåga. Av allmänna rättsgrundsatser har ansetts följa att den som är förpliktad enligt ett anställningsavtal inte ensidigt kan flytta över sin partsställning med dess rättigheter och skyldigheter (AD 1935 nr 95), se SOU 1994:83 s. 65 f. Någon automatisk övergång av anställningsavtal och anställningsförhållanden vid överlåtelse av företag föreligger alltså inte enligt svensk rätt.

U.V. har emellertid gjort gällande att det EU-direktiv rörande företagsöverlåtelser (nr 77/187) som omfattas av EES-avtalet skall ha genomslag såvitt avser överföringen av Postverkets verksamhet till ett statligt ägt aktiebolag och detta bolags dotterbolag.

EES-avtalet innebär för svensk del att direktiv som omfattas av avtalet skall transformeras till svenska regler. Sverige har inte åtagit sig att införa någon motsvarighet till vad som inom EU benämns direkt effekt av direktiv som Sverige kan ha underlåtit eller brustit i att införliva med svensk rätt (se prop. 1991/92:170 bilaga 1 s. 129 och 139). Enligt tingsrättens mening följer härav att det aktuella direktivets bestämmelser inte är tillämpliga på U.V:s anställningsavtal, oavsett att arbetsgivaren är staten eller ett statligt bolag.

Tingsrätten finner således att Posten Distribution AB inte har övertagit Postverkets rättigheter och skyldigheter på grund av anställningsavtalet mellan Postverket och U.V. vid tiden för Postverkets bolagisering.

DOMSLUT

Tingsrätten fastställer att Posten Distribution Aktiebolag inte har övertagit Postverkets rättigheter och skyldigheter på grund av anställningsavtalet mellan Postverket och U.V. vid tidpunkten för Postverkets bolagisering.