AD 2010 nr 46

Parter:

Saco-S genom Sveriges universitetslärarförbund SULF; Staten genom Södertörns högskola

Nr 46

Saco-S genom Sveriges universitetslärarförbund SULF

mot

Staten genom Södertörns högskola i Huddinge.

Mellan parterna gäller kollektivavtal.

J.B. är medlem i Sveriges universitetslärarförbund SULF (förbundet).

Södertörns högskola sade upp J.B. den 5 mars 2009 under åberopande av arbetsbrist.

Tvist har uppkommit om det förelegat saklig grund för uppsägningen av J.B. Förhandlingar har hållits mellan parterna utan att de kunnat enas.

Förbundet har väckt talan mot staten genom Södertörns högskola (högskolan) och har yrkat att Arbetsdomstolen ska

1. ogiltigförklara uppsägningen av J.B. och

2. förplikta högskolan att till J.B. betala allmänt skadestånd med 100 000 kr, jämte ränta enligt 4 och 6 §§räntelagen från dagen för delgivning av stämning – den 28 maj 2009 – tills betalning sker.

Högskolan har bestritt yrkandena. Det allmänna skadeståndet har inte vitsordats. Sättet att beräkna ränta har vitsordats i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Södertörns högskola anordnades under mitten av 1990-talet och startade sin verksamhet under hösten 1996. Högskolan är i dag belägen i Flemingsberg och har cirka 12 000 studenter. Södertörns högskola bedriver sin verksamhet på samma sätt som andra högskolor, men det finns något som skiljer ut högskolan från andra, nämligen relationen till Stiftelsen för forskning inom områden med anknytning till Östersjöregionen och Östeuropa, den s.k. Östersjöstiftelsen.

Bakgrunden till Östersjöstiftelsen är följande. I samband med att löntagarfonderna avvecklades inrättades olika stiftelser och Östersjöstiftelsen var en av dem. Avkastningen av de medel som finns i stiftelsen används för att finansiera forskning, men enbart forskning som bedrivs vid Södertörns högskola. Stiftelsens administration är också placerad i högskolans lokaler.

J.B. var en av de första som anställdes av högskolan, redan i januari 1997, och han har sedan dess varit verksam där. Han är anställd som professor i molekylärbiologi vid institutionen för livsvetenskaper. Vid institutionen bedrivs forskning och utbildning inom kemi, biologi, molekylärbiologi, geografi, miljövetenskap, turistvetenskap och utveckling samt internationellt samarbete.

Det finns tre huvudsakliga arbetsuppgifter för en professor, nämligen forskning, undervisning och administration. Enligt ett lokalt arbetstidsavtal ska det i en professors arbetsuppgifter normalt ingå både undervisning och forskning. Så långt det är möjligt ska en professor beredas tillfälle att bedriva forskning i en omfattning som motsvarar minst 50 och högst 65 procent av årsarbetstiden, under förutsättning att forskningen är finansierad.

Förfarandet vid anslagsgivning har förändrats något under senare tid. Tidigare var det så att högskolorna tilldelades medel, som fördelades på de forskare som fanns. Nu har utvecklingen alltmer kommit att gå i den riktningen att forskningen finansieras med externa medel. Det finns forskningsinstitutioner, exempelvis Vetenskapsrådet och Cancerfonden, som har till uppgift att fördela forskningsanslag till forskare. Det är i allmänhet reglerat i detalj hur de beviljade medlen får användas.

Sådana externa forskningsmedel söks av de enskilda forskarna, men tilldelas det lärosäte där forskaren är verksam. Ansökningarna ska godkännas av lärosätet innan de skickas in. Blir en ansökan godkänd av anslagsgivaren går medlen till lärosätet, som ansvarar för de ekonomiska frågorna, medan forskningsledaren ansvarar för den vetenskapliga delen.

Högskolan beslutade under våren 2008 om olika verksamhetsförändringar vid institutionen för livsvetenskaper. I samband därmed konstaterades arbetsbrist avseende bl.a. en helårsarbetskraft inom molekylärbiologin.

J.B. har i sin anställning arbetat med ett forskningsprojekt, som heter ”Molekylärgenetiska undersökningar av de finsk-ugriska språkens släktskap”, fortsättningsvis kallat forskningsprojektet. Detta projekt har finansierats av Östersjöstiftelsen. Forskningen har varit av sådant slag som normalt ingår i en professors arbetsuppgifter. Att låta J.B. arbeta vidare med projektet skulle således inte ha inneburit någon ny anställning.

Östersjöstiftelsen har medgett en förlängd dispositionstid av beviljade medel för forskningsprojektet fram till utgången av år 2011. Därefter har möjlighet funnits att söka ytterligare finansiering av projektet.

J.B. fick i november 2008 ett erbjudande om en tidsbegränsad anställning under ett och ett halvt år under vilken tid han skulle bedriva forskning på heltid. Detta förhållande motsäger att den verksamhetsförändring som genomfördes under våren 2008 skulle ha inneburit att J.B:s samtliga arbetsuppgifter hade försvunnit. Av erbjudandet framgår att högskolan gjorde bedömningen att det skulle finnas kvar arbetsuppgifter under ytterligare ett och halvt år. Erbjudandet visar också att det mycket väl kan förekomma att forskning bedrivs på heltid. J.B. accepterade emellertid inte erbjudandet.

J.B. sades upp från sin anställning den 5 mars 2009 p.g.a. arbetsbrist.

Den 17 december 2009, cirka nio månader efter uppsägningen, fattade högskolan beslut om att avsluta det forskningsprojekt som J.B. var engagerad i. Forskningsprojektet hade således inte avslutats redan i och med högskolans verksamhetsförändring under våren 2008. Beslutet visar att det inte funnits någon grund för uppsägning när denna skedde i mars 2009.

Beslutet den 17 december 2009 har vidare inte uppfyllt de formella krav som gäller sådana beslut. Beslutet innehåller inte någon underskrift av projektledaren. Normalt går det vidare till så att en slutredovisning av projektet ska godkännas av forskningssekretariatet. Så har dock inte skett i detta fall. Någon förhandling enligt medbestämmandelagen har inte heller genomförts, vilket också hade varit det sedvanliga vid beslut om en förändring av aktuellt slag.

Det kan sägas råda en praxis som innebär att en anställd inte sägs upp på grund av arbetsbrist om han eller hon ägnar sig åt forskning för vilken det finns externa forskningsmedel kvar. Forskningsprojekt läggs i allmänhet inte heller ned med mindre än att oegentligheter eller liknande förekommit. Något sådant har inte förekommit i detta fall.

Grunden för talan

Högskolan har sagt upp J.B. från hans anställning utan att saklig grund för uppsägning enligt 7 § anställningsskyddslagen förelegat. Den genomförda verksamhetsförändringen innebar inte att hans samtliga arbetsuppgifter upphörde. Detta visas bl.a. av att J.B. har erbjudits att fortsätta arbetet med forskningsprojektet och att rektorn först nio månader efter uppsägningen fattade beslut om att avsluta projektet. Det har alltså inte varit fråga om någon arbetsbrist i denna del.

Högskolan

Södertörns högskola grundades genom ett riksdagsbeslut år 1995 och verksamheten kom igång under år 1996. Under de första fem åren finansierades verksamheten av bidrag från Stockholms läns landsting. Därefter har landstinget dragit ned på stödet och högskolan har i olika omgångar varit tvungen att göra nedskärningar.

Högskolan bedriver utbildning och forskning inom naturvetenskap, humaniora, teknik och samhällsvetenskap. Högskolan har en hög andel disputerade lärare och en stark koppling mellan grundutbildningen och forskningen. Under år 2010 kommer det att vid högskolan finnas cirka 12 000 studenter, 70 professorer och 100 doktorander.

Högskolan har sju institutioner, nämligen institutionen för livsvetenskaper, institutionen för ekonomi och företagande, institutionen för genus, kultur och historia, institutionen för kommunikation, medier och IT, institutionen för kultur och kommunikation, institutionen för samhällsvetenskaper och samtidshistoriska institutet.

Institutionen för livsvetenskaper bedriver forskning och utbildning inom bl.a. molekylärbiologi. Det finns också en lärarutbildning vid institutionen. Verksamhetsansvarig vid institutionen är prefekten C.L.

J.B. är anställd som professor i molekylärbiologi vid institutionen. Hans arbetsuppgifter bestod tidigare av 50 procent undervisning och 50 procent forskning. Av forskningen var 30 procent finansierad av anslag från en extern finansiär, nämligen Östersjöstiftelsen.

Östersjöstiftelsen är en oberoende stiftelse, som syftar till att stödja forskningen om Östersjöregionen och Östeuropa vid Södertörns högskola. Även om stiftelsen har till uppgift att stödja forskningen vid högskolan så godkänns inte alla ansökningar som görs från högskolan. Cirka ett av tre projektförslag kan få medel från stiftelsen.

Det är inte möjligt för en enskild forskare att ansöka om externa medel för sin forskning. Alla ansökningar görs av högskolan och ska godkännas av en behörig företrädare för högskolan och det är högskolan som beviljas eventuella externa medel. Medel som beviljats kan inte disponeras fritt av högskolan utan ska disponeras i enlighet med forskningsanslaget. Sker inte detta kan högskolan bli återbetalningsskyldig av redan utbetalade medel och kan även förlora rätten till fortsatta medel. Högskolan kan också, enligt de villkor som avtalats med den externa finansiären, välja att avbryta ett forskningsprojekt.

År 1998 beviljades högskolan medel för det aktuella forskningsprojektet. J.B. har varit ansvarig för detta projekt. Stiftelsen har beviljat medel för ett forskningsförslag som även omfattat kostnader för en doktorandtjänst, en tjänst som biomedicinsk analytiker samt för övriga driftskostnader. Högskolan har utan framgång försökt rekrytera en doktorand för projektet. Avsikten har aldrig varit att J.B. skulle arbeta heltid med forskningsprojektet.

Forskningsprojektet har inte framskridit som planerat. J.B. har flera gånger ansökt om att få förlängd dispositionstid beträffande de externa medlen. Dispositionstiden har senast förlängts till den 31 december 2011.

I januari 2008 konstaterades att högskolans budget visade ett underskott om cirka fem miljoner kronor. Medelsbristen berodde främst på minskade utbildningsanslag som kom sig av färre sökande studenter än vad som prognostiserats. Högskolan hade haft underskott sedan år 2003.

Det lägre antalet studenter har inneburit att man inte till fullo kunnat utnyttja de undervisningstimmar som lärarna haft. Endast cirka 50 procent av undervisningstimmarna inom molekylärbiologi har kunnat utnyttjas. Högskolestyrelsen har krävt att högskolan ska vidta åtgärder för att få balans mellan kostnader och intäkter.

Förändringar har genomförts av hela institutionens verksamhet. Man har förändrat kurser och utbildningsprogram samt dragit ned på forskningen. På grund av för få sökande till programmen slogs molekylärbiovetenskaps- och biologiprogrammet ihop. Inom molekylärbiologin skulle arbetsuppgifterna halveras och i stället för två professorer skulle där bara finnas en.

Efter fackliga förhandlingar fastställde högskolan en arbetsbrist om 4,5 helårsarbetskrafter, bl.a. som nämnts en helårsarbetskraft inom molekylärbiologi. J.B. är den professor som drabbades av övertaligheten. Av beslutet om arbetsbrist, som rektorn fattade den 29 maj 2008, framgår dels att arbetsbristen avseende en helårsarbetskraft inom molekylärbiologi motsvarade 50 procent forskning och 50 procent undervisning, dels att de huvudsakliga arbetsuppgifterna hade varit forskningsrelaterade och undervisningsrelaterade uppgifter. Vidare framgår av beslutet att de forskningsrelaterade uppgifterna hade bestått bl.a. av forskning i molekylärbiologi, handledning av doktorander och examensarbetare, ledning och genomförande av forskningsprojekt, administrativa uppgifter, sammanställning av forskningsresultat samt publicering av forskningsresultat. Det var klart att arbetsbristen avsåg även forskning som var finansierad av externa medel. Verksamhetsförändringen innebar att man inte skulle fortsätta att bedriva forskning inom det aktuella forskningsprojektet. Högskolan har också under målets förberedelse varit tydlig med denna avsikt.

Arbetsbristen har således omfattat J.B:s samtliga arbetsuppgifter vid högskolan och den har föranlett uppsägningen av honom. J.B. sades upp den 5 mars 2009 med en uppsägningstid om tolv månader.

Den nämnda förändringen av institutionen har dock inte kunnat slutföras, vilket bl.a. beror på att J.B. kvarstår i sin anställning under uppsägningstiden och under denna process. Med hänsyn till att J.B. arbetat med forskningsprojektet under uppsägningstiden har det inte varit nödvändigt att avsluta det.

Beslutet om verksamhetsförändringen har fattats på ekonomiska och vetenskapliga kriterier. Högskolan har organiserat verksamheten på ett sådant sätt att en professor ska arbeta med både forskning och undervisning. Högskolan har rätt att organisera arbetet på det sättet och har inte varit tvungen att ändra organisationen för att J.B. skulle kunna arbeta kvar med endast forskning.

Högskolan har dock erbjudit J.B. omplacering till en tidsbegränsad anställning enbart bestående av forskning inom forskningsprojektet. J.B. accepterade inte erbjudandet. Erbjudandet gick utöver omplaceringsskyldigheten som följer av anställningsskyddslagen.

Högskolans rektor har den 17 december 2009 beslutat att avsluta forskningsprojektet och att återbetala överskjutande medel till Östersjöstiftelsen, som också har accepterat att så sker. Därefter har högskolan inte belastat de medel som hör till forskningsprojektet med några kostnader, således inte heller med J.B:s lön.

Beslutet den 17 december 2009 har inte utgjort någon ny verksamhetsförändring utan endast ett verkställande av det beslut om verksamhetsförändring som fattades redan år 2008. Någon förhandling enligt medbestämmandelagen har alltså inte krävts. Högskolans rektor har rätt att företräda högskolan gentemot Östersjöstiftelsen och har också rätt att avsluta ett forskningsprojekt. Det bestrids att beslutet har några formella brister. Om så ändå skulle vara fallet saknar det betydelse i målet. Grunden för uppsägningen är verksamhetsförändringen från år 2008.

Grunden för bestridandet

Uppsägningen av J.B. har varit sakligt grundad. J.B. har sagts upp på grund av arbetsbrist. Den verksamhetsförändring som högskolan genomfört har inneburit att högskolan har halverat antalet professorer inom molekylärbiologi. Från att tidigare ha varit två professorer anställda där skulle det efter verksamhetsförändringen bara vara en professor. Förändringen har inneburit att samtliga J.B:s arbetsuppgifter har avvecklats, inklusive sådana som finansierades av externa medel.

Domskäl

Tvisten

J.B. är anställd vid högskolan som professor i molekylärbiologi vid institutionen för livsvetenskaper. En av hans tidigare arbetsuppgifter var att vara forskningsledare för ett forskningsprojekt, som hade delvis finansierats av en extern finansiär, den s.k. Östersjöstiftelsen. Vid högskolan uppstod under våren 2008 ostridigt arbetsbrist motsvarande bl.a. en av två professorstjänster inom molekylärbiologin. Under åberopande av arbetsbristen sade högskolan den 5 mars 2009 upp J.B. från hans anställning. J.B. hade dessförinnan erbjudits omplacering till en tidsbegränsad anställning inom vilken han skulle forska på heltid inom ramen för forskningsprojektet. J.B. avböjde erbjudandet. Efter uppsägningen arbetade J.B. vidare en tid med forskningsprojektet. Högskolan beslutade den 17 december 2009 att avsluta projektet och lämna tillbaka överskjutande medel till Östersjöstiftelsen.

Tvisten gäller om det har förelegat saklig grund enligt 7 § anställningsskyddslagen för uppsägningen av J.B.

Förbundet har till stöd för sin talan i huvudsak gjort gällande att den genomförda verksamhetsförändringen inte innebar att J.B:s samtliga arbetsuppgifter upphörde och att det därför inte varit fråga om arbetsbrist i den delen. Förbundet menar att detta framgår bl.a. av att J.B. erbjudits att fortsätta arbetet med det aktuella forskningsprojektet och att högskolan först nio månader efter uppsägningen avslutade projektet. Förbundet har även ifrågasatt giltigheten av detta beslut.

Högskolan har anfört att J.B. sagts upp på grund av arbetsbrist och att uppsägningen av honom har varit sakligt grundad. Enligt högskolan har verksamhetsförändringen inneburit att samtliga J.B:s arbetsuppgifter har avvecklats, inklusive sådana som finansierades av externa medel. Beslutet i december 2009 att avsluta forskningsprojektet utgjorde enligt högskolan endast ett verkställande av den tidigare beslutade verksamhetsförändringen.

Utredningen

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med J.B. och vittnesförhör med förbundsdirektören vid SULF G.C-P. På högskolans begäran har vittnesförhör hållits med C.L., prefekt vid institutionen för livsvetenskaper. Parterna har åberopat viss skriftlig bevisning.

Några rättsliga utgångspunkter

Av 7 § anställningsskyddslagen framgår att en uppsägning från arbetsgivarens sida ska vara sakligt grundad. Arbetsbrist utgör normalt saklig grund för uppsägning. Det kan inte krävas av en arbetsgivare att han bedriver verksamheten i oförändrad utsträckning enbart för att tillgodose arbetstagarnas anställningstrygghet.

Såsom Arbetsdomstolen vid ett flertal tillfällen slagit fast omfattar uttrycket arbetsbrist i anställningsskyddslagens mening inte endast fall av konkret brist på arbetsuppgifter, utan samtliga fall där en uppsägning från arbetsgivarens sida beror på något annat än förhållanden som är att hänföra till arbetstagaren personligen. Under begreppet faller alltså även sådant som att arbetsgivaren inte anser det befogat att bedriva visst arbete eller att arbetsgivaren annars av företagsekonomiska, organisatoriska eller därmed jämförliga skäl anser det nödvändigt att säga upp en eller flera arbetstagare (jfr AD 1994 nr 140). Arbetsbrist föreligger även då t.ex. planerade och mera långsiktiga åtgärder leder till att en arbetstagare inte längre kommer att kunna fortsätta med de arbetsuppgifter som han eller hon tidigare haft.

Anställningsskyddslagen bygger på principen att det ytterst är arbetsgivarens bedömning av behovet av att genomföra exempelvis en inskränkning eller omorganisation av verksamheten samt av sådana åtgärders återverkningar på behovet av arbetskraft som är avgörande för om arbetsbrist kan anses föreligga. Detta innebär bl.a. att en domstol inte kan gå närmare in på frågor om det berättigade från företagsekonomisk, organisatorisk eller därmed jämförlig synpunkt i att genomföra en förändring av arbetsgivarens verksamhet eller att genomföra den på det sätt arbetsgivaren funnit lämpligt (prop. 1973:129 s. 123, jfr prop. 1981/82:71 s. 65).

Inte heller är det lämpligt att en domstol gör bedömningen av om det – för att undvika friställningar – är möjligt för en arbetsgivare att genomföra en organisationsförändring utan att verksamhetens fortsatta bedrivande därigenom försvåras. Även i dessa frågor är det ytterst arbetsgivarens egen bedömning som avgör. Det sagda innebär emellertid inte att domstolen måste godta varje påstående från arbetsgivarens sida om att det inte skulle vara lämpligt att genomföra en omorganisation som kunde förhindra friställningar. Arbetsgivaren bör redovisa de skäl som ligger bakom hans ståndpunkt och dessa skäl måste vid en objektiv bedömning framstå som godtagbara.

De anställdas intresse av trygghet i anställningen beaktas i hithörande sammanhang främst genom att arbetstagarnas organisationer vid primärförhandlingar enligt medbestämmandelagen eller enligt avtal har möjlighet att påverka arbetsgivarens bedömningar och beslut. Bedöms uppsägningar som nödvändiga har den enskilde arbetstagaren det skydd som ligger i regler om uppsägningstid, om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist och om rätt till återanställning för den som uppsagts av sådan anledning. De nämnda principerna är tillämpliga även såvitt avser verksamheten hos arbetsgivare inom den offentliga sektorn.

Det sagda innebär inte att det inte ställs krav på en arbetsgivare att göra en noggrann prövning av verksamhetens behov och av att uppsägningsåtgärderna inte blir mer omfattande än vad som betingas av omständigheterna.

Utgångspunkter för frågan om saklig grund för uppsägningen förelegat

Arbetsdomstolen konstaterar inledningsvis att det inte framkommit något som tyder på att den verksamhetsförändring som högskolan genomförde under våren 2008 var föranledd av annat än ekonomiska, vetenskapliga, organisatoriska eller andra godtagbara skäl.

Förbundet har inte ifrågasatt högskolans rätt att genomföra verksamhetsförändringen eller att den bl.a. innebar att det förelåg arbetsbrist motsvarande en helårsarbetskraft för en professor inom molekylärbiologi. Förbundet har inte heller invänt mot högskolans påstående att J.B. var den anställde som hade kortast anställningstid av dem som kunde komma ifråga för uppsägning med anledning av arbetsbristen. Slutligen har det inte påståtts från förbundet att högskolan brustit i sin omplaceringsskyldighet av J.B.

Det kan således konstateras att de huvudsakliga förhållanden som normalt innebär att en uppsägning anses ha skett på grund av arbetsbrist och därmed är sakligt grundad är ostridiga.

Förbundets talan bygger – som Arbetsdomstolen uppfattat det – på antagandet att det förhållandet att J.B. hade såväl arbetsuppgifter som finansiering kvar under viss ytterligare tid samt att J.B:s arbetsuppgifter var finansierade av externa medel från Östersjöstiftelsen innebär att det inte rådde arbetsbrist på ett sådant sätt att saklig grund för uppsägningen förelåg. Förbundets inställning är att högskolan borde ha låtit J.B. – inom ramen för samma anställning – arbeta vidare med de kvarvarande arbetsuppgifterna, nämligen forskningsprojektet.

Arbetsdomstolen återkommer nedan till betydelsen av att delar av J.B:s arbetsuppgifter hade finansierats med externa medel och övriga för högskolan specifika frågor. Domstolen behandlar först frågorna om det funnits arbetsuppgifter kvar för J.B. efter verksamhetsförändringen under våren 2008 samt vilken betydelse detta kan ha i tvisten.

Betydelsen av att det funnits arbetsuppgifter kvar för J.B. m.m.

Förbundets talan kan förstås så att förbundet menar att arbetsbrist inte kan ha förelegat för J.B:s del redan på den grunden att han hade arbetsuppgifter kvar och att detta gäller oavsett hur utförandet av arbetsuppgifterna finansierades. Förbundet har i det sammanhanget uppehållit sig något vid frågan om vad den verksamhetsförändring som genomfördes under våren 2008 innebar för J.B:s vidkommande. I denna del har parterna uttryckt olika uppfattningar.

Av utredningen, bl.a. av förhöret med J.B., har framkommit att hans arbetsuppgifter före verksamhetsförändringen bestod av hälften undervisning och hälften forskning och att forskningsdelen till 60 procent finansierades av medel från Östersjöstiftelsen och till 40 procent av fakultetsmedel. I beslut den 29 maj 2008 konstaterade rektorn att det förelåg arbetsbrist motsvarande bl.a. en helårsarbetskraft i molekylärbiologi. Det är som nämnts ostridigt i målet att det i och för sig var J.B:s arbete som drabbades av den arbetsbristen.

Enligt högskolan har verksamhetsförändringen inneburit att samtliga J.B:s arbetsuppgifter har avvecklats och att det forskningsprojekt som J.B. ansvarade för inte skulle slutföras.

Enligt förbundet har verksamhetsförändringen inte haft några sådana följder. I stället har, enligt förbundet, J.B:s arbetsuppgifter såvitt avser forskningsprojektet funnits kvar efter verksamhetsförändringen. Förbundet har i den delen särskilt framhållit två omständigheter, nämligen dels att J.B. erbjöds en visstidsanställning inom ramen för vilken han skulle fortsätta arbeta med forskningsprojektet, dels att högskolan fattade beslut om att avsluta projektet först nio månader efter uppsägningen.

Av utredningen har framkommit att J.B. erbjöds en visstidsanställning och att högskolans avsikt var att J.B. inom ramen för denna skulle kunna fortsätta arbeta med forskningsprojektet. Det har även framkommit att J.B. – sedan han hade avböjt erbjudandet och sedermera sagts upp – ändå arbetat vidare med projektet under uppsägningstiden.

Det är vidare klart att högskolan först den 17 december 2009 beslutade att avsluta projektet. Högskolan har anfört att J.B. fått arbeta vidare med projektet under löpande uppsägningstid och då en process om uppsägningen pågått. Enligt högskolan har man således inte kunnat eller haft anledning att tidigare än som skett slutföra verksamhetsförändringen i den del som avser avslutandet av forskningsprojektet.

Enligt Arbetsdomstolens mening framstår det som naturligt att högskolan – efter beslutet år 2008 om att avveckla den professorsanställning J.B. hade – inte heller avsåg att det forskningsprojekt som han ansvarade för skulle fortsätta. Av förhöret med C.L. har sålunda framkommit att det inte fanns någon annan som kunde slutföra projektet. Det framstår vidare som rimligt att beslutet att faktiskt avsluta forskningsprojektet avvaktades under uppsägningstiden. Det förhållandet att projektet formellt avslutades först i december 2009 kan alltså inte ges någon självständig betydelse för frågan om saklig grund för uppsägning förelåg i mars samma år. Inte heller har det i detta sammanhang någon betydelse om beslutet i december 2009 var behäftat med några formella brister eller inte.

Av det anförda kan visserligen konstateras att J.B. även efter verksamhetsförändringen kan sägas ha haft vissa arbetsuppgifter kvar som han också i viss utsträckning har arbetat med efter uppsägningen. Som redogjorts för i genomgången av de rättsliga utgångspunkterna krävs det emellertid inte att det föreligger någon konkret brist på arbetsuppgifter för att arbetsbrist ska kunna anses vara för handen. För bedömningen av om det förelegat arbetsbrist i anställningsskyddslagens mening, och därmed saklig grund för uppsägningen, är det alltså inte i sig av någon avgörande betydelse om J.B:s arbetsuppgifter som sådana hade försvunnit eller inte då han sades upp.

Betydelsen av att forskningen finansierats med externa medel m.m.

Båda parter har uppehållit sig en del vid hur det går till när externa medel beviljas och vad som kan anses vara praxis beträffande externt finansierad forskning. Förbundet synes mena att det i de fall då en anställd bedriver externt finansierad forskning råder särskilda förhållanden som innebär att begreppet arbetsbrist och principen om arbetsgivarens arbetsledningsrätt får en annan innebörd än i vanliga fall.

Arbetsdomstolen finner inte anledning att vidare behandla frågan om hur det går till när externa forskningsmedel söks respektive beviljas. Det kan dock konstateras att det av utredningen har framkommit att det numera är vanligt att forskning vid landets lärosäten finansieras av externa medel. Vidare har G.C-P. berättat att hon aldrig har hört talas om att någon blivit uppsagd på grund av arbetsbrist om vederbörande ägnat sig åt externt finansierad forskning och att det tvärtom är praxis att så inte sker. Uppstår arbetsbrist, men forskningsmedel finns kvar, gäller enligt vad hon har uppgett en praxis att den som är berörd av arbetsbristen får fortsätta anställningen så länge medlen räcker.

J.B. har uppgett att det kan hända att forskningsprojekt avslutas ensidigt från lärosätets sida men att det då rör sig om fall då den ansvarige för projektet gjort sig skyldig till vetenskapliga eller ekonomiska oegentligheter eller liknande.

C.L. har uppgett att även tillsvidareanställda som hade ägnat sig åt externt finansierad forskning vid högskolan blev uppsagda på grund av arbetsbrist när högskolan åren 2004–2005 lade ned ”språkvetenskapen”. Det förekom även, enligt vad hon har berättat, att den anställde i stället fick en visstidsanställning som motsvarade den tid som bedömdes kunna finansieras av de beviljade medlen.

De uppgifter G.C-P. och J.B. har lämnat ger intryck av att det i vart fall är något ovanligt att uppsägning sker av en anställd som ägnar sig åt forskning som är externt finansierad. Det kan säkerligen också i många fall ligga nära till hands att i en sådan situation inte säga upp den anställde på grund av arbetsbrist. Enligt Arbetsdomstolens mening finns det emellertid inte grund för att – med hänvisning till att det inte är brukligt med uppsägningar i dessa fall – komma fram till att högskolan skulle vara förhindrad att säga upp en anställd på grund av arbetsbrist enbart därför att han eller hon bedriver externt finansierad forskning. I sammanhanget kan tilläggas att den eventuella bundenhet som högskolan kan ha gentemot finansiären, i detta fall Östersjöstiftelsen, till exempel av innebörd att slutföra ett påbörjat forskningsprojekt, inte i sig är något som den anställde på egen hand kan åberopa gentemot arbetsgivaren som grund för att behålla sin anställning.

Arbetsdomstolen kan alltså inte dela förbundets uppfattning att högskolan hade varit skyldig att låta J.B. inom ramen för sin tillsvidareanställning ägna sig åt den delvis externt finansierade forskningen på heltid och således undgå att bli uppsagd. Av utredningen har som nämnts framkommit att J.B. i sin befattning hade arbetsuppgifter som till hälften var forskningsrelaterade och till hälften undervisningsrelaterade och att den beslutade nedskärningen innebar att bl.a. den befattningen skulle avvecklas. En sådan lösning som förbundet föreslår skulle följaktligen innebära ett ingrepp i den förändring av verksamheten som högskolan hade beslutat om. Generellt gäller som anförts ovan att en arbetsgivare som huvudregel inte är skyldig att förändra organisationen på ett sätt som innebär en inskränkning i arbetsgivarens ledningsrätt. Det har enligt Arbetsdomstolens mening inte framkommit några omständigheter som talar för att det här finns skäl att göra avsteg från huvudregeln.

Sammanfattningsvis kan det således enligt Arbetsdomstolens mening anses föreligga arbetsbrist, och därmed saklig grund för uppsägning, även beträffande en anställd som ägnar sig åt forskning som är finansierad med externa medel, oavsett vilka villkor som kan gälla i förhållandet mellan lärosätet och anslagsgivaren.

Sammanfattning och rättegångskostnader

Det är ostridigt att den verksamhetsförändring som högskolan genomfört lett till arbetsbrist och att J.B. var den som enligt vanliga regler skulle drabbas av arbetsbristen. Arbetsdomstolen har inte funnit anledning att ansluta sig till förbundets uppfattning i uppsägningsfrågan. Det förhållandet att vissa av J.B:s arbetsuppgifter kan sägas ha funnits kvar och att de i någon utsträckning kunde finansieras av externa medel medför alltså enligt domstolens mening inte att uppsägningen har skett utan saklig grund. Förbundets talan ska därför avslås.

Vid den bedömningen är förbundet förlorande part och ska i enlighet med huvudregeln ersätta högskolans rättegångskostnader. Förbundet har lämnat frågan om skäligheten av den av högskolan yrkade ersättningen till Arbetsdomstolens bedömning. Domstolen finner att yrkad ersättning är skälig. Förbundet ska därför förpliktas att betala hela det yrkade beloppet.