AD 2017 nr 47

Parter:

Vallentuna kommun; B.Ö.

Nr 47

Vallentuna kommun i Vallentuna

mot

B.Ö. i Vaxholm.

Överklagade avgörandet: Attunda tingsrätts dom den 11 november 2016 i mål nr T 3756-15

Tingsrättens dom, se bilaga.

Tvisten

B.Ö. anställdes i mars 2012 av Vallentuna kommun (kommunen) som rektor för Bällstabergsskolan. Han avstängdes från sin anställning den 3 mars 2015 och avskedades därefter med verkan från den 18 april 2015.

Tvisten gäller om det funnits laglig grund för att avskeda B.Ö. eller i vart fall saklig grund för att säga upp honom.

Tingsrätten fann att kommunen varken haft laglig grund för avskedande eller saklig grund för uppsägning och förklarade därför avskedandet av B.Ö. ogiltigt. Tingsrätten förpliktade kommunen att till B.Ö. betala allmänt skadestånd och viss lön samt ränta.

Tingsrätten beslutade vidare att domen, såvitt avsåg ogiltigförklaringen av avskedandet, skulle gälla omedelbart. Det innebär att tingsrätten beslutat att B.Ö:s anställning trots avskedandet ska bestå tills tvisten har slutligt avgjorts (35 § tredje stycket anställningsskyddslagen). Arbetsdomstolen har den 20 januari 2017 avslagit ett av kommunen framställt yrkande om att upphäva tingsrättens beslut att anställningen trots avskedandet ska bestå tills tvisten har slutligt avgjorts.

Yrkanden m.m.

Kommunen har yrkat att Arbetsdomstolen ska avslå B.Ö:s vid tingsrätten förda talan, dvs. samtliga hans yrkanden beträffande ogiltigförklaring av avskedandet den 18 april 2015 samt allmänt skadestånd och ersättning för lön. Kommunen har vidare yrkat att Arbetsdomstolen ska befria kommunen från skyldigheten att ersätta B.Ö. för hans rättegångskostnader vid tingsrätten samt förplikta B.Ö. att ersätta kommunen för dess rättegångskostnader där.

B.Ö. har motsatt sig att tingsrättens dom ändras.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Parterna har åberopat samma omständigheter och utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som vid tingsrätten.

Arbetsdomstolen har avgjort målet efter huvudförhandling. Parterna har lagt fram samma bevisning i Arbetsdomstolen som vid tingsrätten. Dessutom har kompletterande frågor ställts till B.Ö.

Domskäl

Bakgrund

Bällstabergsskolan är en grundskola för årskurserna F-9. Skolan invigdes 2002 och har omkring 500 elever och 65 förskolebarn. Skolans rektor lyder under Barn- och ungdomsförvaltningen. När B.Ö. anställdes var R.B. förvaltningschef på Barn- och ungdomsförvaltningen. Han blev senare kommundirektör, dvs. högsta tjänsteman vid kommunstyrelsen, och efterträddes som chef på Barn- och ungdomsförvaltningen av M.T., som fick titeln utbildningschef.

B.Ö. anställdes som rektor för Bällstabergsskolan bl.a. eftersom han ansågs särskilt lämpad för att genomföra en satsning på digitalt lärande, det s.k. en-till-en-projektet. Inom ramen för det projektet skulle varje elev få tillgång till en egen dator/läsplatta. I anslutning till att B.Ö. tillträdde som rektor avskrevs ett större budgetunderskott som skolan upparbetat under tidigare år. Under B.Ö:s tid som rektor hölls budgeten. Av utredningen framgår att B.Ö. har varit en mycket omtyckt rektor och att personal, elever och föräldrar i allt väsentligt har varit mycket nöjda. Det har också berättats att Bällstabergsskolan under B.Ö:s tid som rektor utvecklades till en framgångsrik skola som kunde uppvisa goda resultat.

I januari 2014 reste en större grupp anställda på bl.a. Bällstabergsskolan tillsammans med B.Ö. till London för att delta i en mässa, BETT 2014, till en kostnad om ca 500 000 kr. Detta fick kommunens ansvariga politiker att reagera negativt mot bakgrund av att skolans underskott nyligen hade avskrivits. B.Ö. kallades därför, tillsammans med R.B. och M.T., av kommunstyrelsen till ett möte i mars 2014. Vid mötet framförde kommunstyrelsen kritik mot B.Ö. och mot kostnaden för resan, men det framgick också att B.Ö. i och för sig inte hade brutit mot något regelverk. Av utredningen framgår vidare att B.Ö. offentligt har uttryckt kritik gentemot ansvariga politiker med anledning av en satsning på kommunens utbildningsverksamhet, som starkt ifrågasattes.

Runt årsskiftet 2014/15 uppmärksammades kommunledningen på att det skulle förekomma ekonomiska oegentligheter vid Bällstabergsskolan, vilka B.Ö. skulle vara inblandad i. Kommunen gav revisionsföretaget PwC i uppdrag att undersöka om så var fallet.

B.Ö. blev den 2 mars 2015 knivskuren av en elev på skolan när han ingrep i ett bråk. Han fördes med anledning av det till sjukhus där han opererades och blev inlagd. Kommunen beslutade dagen efter att stänga av B.Ö. och därefter att avsluta hans anställning. I samband med att B.Ö. avstängdes och avskedades informerade kommunen media om att bl.a. B.Ö. misstänktes för ekonomiska oegentligheter. Sedan PwC den 31 maj 2015 avlämnat sin rapport, lämnade kommunen in en anmälan till Polismyndigheten, Riksenheten mot korruption, och Ekobrottsmyndigheten om att bl.a. B.Ö. genomfört transaktioner som på ett otillbörligt sätt gynnat honom eller intressen som han företräder, i förhållande till kommunen. En förundersökning inleddes men lades senare ner.

Samma dag som B.Ö. fick veta att han avskedats skrev han ett mejl med hotfullt innehåll avsett för barn- och ungdomsnämndens ordförande P.L. (senare kommunstyrelsens ordförande).

Händelserna

Kommunen har som grund för avskedandet i korthet anfört att B.Ö. har

- uttryckt sig hotfullt i ett mejl till barn- och ungdomsnämndens ordförande,

- agerat illojalt i samband med inköp,

- agerat illojalt gällande bisysslor,

- agerat vårdslöst rörande skolans inventarier, och

- gjort sig skyldig till bristande efterlevnad av regler i övrigt.

B.Ö. har bestritt det kommunen lagt honom till last och anfört att det förelegat omständigheter som gör att hans agerande inte ska utgöra skäl för avskedande eller uppsägning.

Arbetsdomstolen kommer i det följande att bedöma de omständigheter som kommunen lägger B.Ö. till last. Som utgångspunkt kommer Arbetsdomstolen att följa den ordning i vilken tingsrätten har redovisat sina bedömningar, vilken i sin tur följer kommunens sakframställning där. Arbetsdomstolen finner dock skäl att delvis frångå den ordningen eftersom flera händelser som läggs B.Ö. till last återkommer under skilda rubriker. Arbetsdomstolen väljer, för sammanhangets skull, att behandla mejlet till P.L. sist, före den samlade bedömningen.

Privata inköp och resor

Under denna rubrik behandlar tingsrätten en rad inköp och resor som kommunen lagt B.Ö. till last och som kommunen beskriver som av potentiellt privat karaktär. I detta uttryck lägger kommunen för det första att transaktionerna inte redovisats på ett korrekt sätt. Till detta återkommer Arbetsdomstolen nedan under rubriken ”Brott mot interna regelverk”. Enligt kommunen ska dessa transaktioner även presumeras vara privata till sin karaktär, eftersom de inte har redovisats korrekt. Att transaktionerna inte har redovisats korrekt skulle, som Arbetsdomstolen förstår kommunen, innebära att B.Ö. har bevisbördan för att kostnaderna varit tjänsterelaterade.

Resan till Mariehamn i oktober 2013 behandlas nedan under rubriken ”Bisysslor m.m.”.

När det gäller frågan om de under denna rubrik anförda transaktionerna varit tjänsterelaterade på ett sådant sätt att de skulle belasta kommunen gör Arbetsdomstolen följande bedömning.

Vissa inköp m.m.

När det gäller de av tingsrätten redovisade inköpen finner Arbetsdomstolen, i likhet med tingsrätten, att B.Ö:s uppgifter om vad dessa avsett förtjänar tilltro och att dessa transaktioner varit sådana att de haft samband med B.Ö:s arbete. Detsamma gäller hotellkostnaden i London som betalades i maj 2013.

Middag på Vaxholms hotell

Den 17 augusti 2012 lät B.Ö. kommunen betala en middag för fyra personer till en kostnad om 2 100 kr. B.Ö. har berättat att deltagarna vid middagen var en inbjuden utländsk föreläsare, en biträdande rektor vid Bällstabergsskolan, dennes sambo samt han själv. I likhet med tingsrätten finner Arbetsdomstolen att kostnaden inte var för privata ändamål och att kostnaden - i avsaknad av klara beloppsgränser för kommunens representation - inte kan sägas ha varit i strid mot kommunens policy, men att B.Ö. förtjänar kritik för att han bjöd en anhörig till en av kommunens anställda.

Resor till Prag, Vasa, Philadelphia och Berlin

B.Ö. har rest till Prag i november 2013, Vasa i mars 2014, Philadelphia i oktober 2014, samt Berlin i november 2014, och låtit kommunen svara för resekostnaderna. Kommunen menar dels att B.Ö. vid dessa resor föreläste inom ramen för en privat bisyssla, en fråga som Arbetsdomstolen återkommer till under rubriken ”Bisysslor m.m.”, dels att ingen av dessa resor faller inom ramen för den verksamhet som en rektor vid en grundskola ska bedriva.

I likhet med tingsrätten finner Arbetsdomstolen följande. Det har av utredningen tydligt framgått att Bällstabergsskolan satsade på ett digitaliserat lärande med en frekvent användning av digitala hjälpmedel i undervisningen och att personer i ledande ställning inom kommunen inte har haft några invändningar mot det. Tvärtom har det framgått att Barn- och ungdomsförvaltningen ansåg att denna satsning och pedagogik var önskvärd, att den gav ett positivt genomslag samt att den vände en negativ trend på skolan.

Arbetsdomstolen konstaterar härutöver följande. Av förhören med dåvarande förvaltningschefen R.B. och dåvarande utbildningschefen M.T., som var B.Ö:s närmaste chefer, framgår att ett skäl till att B.Ö. anställdes som rektor för Bällstabergsskolan var att han bedömdes som lämplig för att utveckla digitaliserat lärande. Av förhören framgår att de var positiva till att B.Ö. deltog i externa konferenser, att de ansåg det viktigt med omvärldsbevakning och att de ansåg att det fanns ett värde i att kommunen skulle ”sättas på kartan” som ett föredöme. Mot bakgrund härav har det, enligt Arbetsdomstolens mening, legat inom ramen för B.Ö:s anställning i egenskap av rektor för Bällstabergsskolan - såsom uppdraget utformats av honom och hans chefer - att inhämta och dela med sig av kunskap på området digitaliserat lärande, även utanför kommunen. B.Ö. har gjort gällande att resorna till Prag, Vasa, Philadelphia och Berlin har handlat om sådan utbildning och sådant erfarenhetsutbyte. Kommunen har inte åberopat någon bevisning som motsäger detta. Sammantaget finner Arbetsdomstolen, liksom tingsrätten, att resorna låg inom ramen för B.Ö:s anställning och av den anledningen inte ska anses vara av privat karaktär. Arbetsdomstolen påminner om att domstolen kommer att återkomma till frågan om föreläsningarna ska anses vara bisysslor under rubriken ”Bisysslor m.m.”.

Resan till BETT 2015

Av utredningen framgår följande. BETT är en större utbildningskonferens med särskild inriktning mot digitalt lärande som hålls årligen i London.

B.Ö. arrangerade en resa för bl.a. lärare till konferensen i januari 2014. Enligt B.Ö:s uppgifter deltog ca 60-70 personer från fyra olika skolor i Vallentuna samt representanter från kommunens utbildningsförvaltning. Därutöver deltog rektorer från Vaxholms kommun, däribland P.L. som förutom att vara kommunalpolitiker i kommunen även var rektor i Vaxholms kommun. Kostnaderna för deltagarna från kommunen uppgick år 2014 till ca 500 000 kr.

Resan väckte skilda reaktioner. B.Ö. och flera vittnen har berättat att deltagandet i konferensen väckte entusiasm bland de deltagande lärarna. Å andra sidan har det framkommit att kostnaderna för resan uppmärksammades av kommunens politiska ledning. Ett skäl till detta var att Bällstabergsskolan nyligen avskrivit ett underskott på i storleksordningen tre miljoner kr, som upparbetats innan B.Ö. tillträdde som rektor med ansvar för budgeten. Detta ledde till att företrädare för kommunstyrelsen höll ett möte med bl.a. B.Ö., utbildningschefen M.T. och kommundirektören R.B. för att diskutera resan. Flera personer har hörts om vad som utspelade sig vid detta möte och Arbetsdomstolen kan konstatera att mötet blev relativt hetsigt.

År 2013 beslutade kommunfullmäktige om nya riktlinjer för utlandsresor. Enligt dessa ska kommunstyrelsen besluta arbetstagares utlandsresor i tjänsten om kostnaden överstiger en tredjedels basbelopp per person, och alla tjänsteresor utomlands ska anmälas till kommunstyrelsen.

Under hösten 2014 planerade B.Ö. för en resa till BETT 2015 som hölls i januari 2015. En ansökan om att 21 personer skulle resa för att delta i BETT 2015 avslogs av kommunstyrelsen. Efter kommunstyrelsens avslag gjordes, i enlighet med gällande riktlinjer, en anmälan om att B.Ö. och M.F., biträdande rektor vid Bällstabergsskolan, skulle åka till konferensen.

Det som kommunen lägger B.Ö. till last i denna del är följande. Trots att kommunstyrelsen avslagit ansökan om deltagande i BETT 2015 har B.Ö. och M.F. åkt till konferensen. Deras resor och uppehälle betalades av kommunen. B.Ö. hade dock enligt överenskommelse med M.T. anmält semester under konferensen. Utöver detta har B.Ö. beviljat ett antal pedagoger på Bällstabergsskolan semester så att även de kunde åka till konferensen och han har under konferensen bjudit dessa på middag för kommunens pengar. B.Ö. belastade sammantaget kommunen med kostnader för resa och hotell för två personer samt en middag för samtliga deltagare. Dessa kostnader är att anse som privata sådana.

Arbetsdomstolen gör i denna del följande bedömning.

Att kommunstyrelsen avslagit en ansökan om att 21 personer skulle resa kan inte - på det underlag som Arbetsdomstolen har - förstås som att den därigenom gett uttryck för att inget deltagande från kommunens sida skulle få ske. Att B.Ö. och M.F. efter anmälan åkte till konferensen var i enlighet med gällande riktlinjer. B.Ö. kan inte sägas ha agerat felaktigt genom att han och M.F. åkt på konferensen och att kommunen fått stå för resekostnaderna. Att B.Ö. under den aktuella tiden tog ut semester kan dock framstå som att han inte reste inom ramen för sin anställning. Det är en omständighet som får anses vara belastande för B.Ö., särskilt mot bakgrund av att hans arbetsgivare genom detta fått svårigheter att bedöma riktigheten i uppkomna kostnader. Arbetsdomstolen finner till skillnad från tingsrätten att B.Ö. förtjänar kritik för sin otydlighet gentemot kommunen när han tagit ut semester men ändå belastat kommunen med kostnader för resan.

Enligt Arbetsdomstolens mening kan det finnas goda skäl för en skolledning att uppmuntra lärare att ägna sig åt fortbildning och vidareutveckling i yrket även om detta sker på fritiden. Att som B.Ö. gjort, bevilja en grupp lärare semester för att dessa under semestern ska kunna delta i en för lärare fortbildande konferens och under denna bjuda dem på en middag, kan inte sägas vara att använda kommunens medel för privata eller ”verksamhetsfrämmande” ändamål. Huruvida detta är tillåtet eller lämpligt från andra synpunkter saknar betydelse för den prövning som Arbetsdomstolen har att göra mot bakgrund av vad kommunen gjort gällande. Arbetsdomstolen instämmer således i tingsrättens bedömning och finner att kostnaden för middagen i samband med BETT 2015 inte ska läggas B.Ö. till last.

Bisysslor m.m.

Under rubriken ”Bisysslor” i tingsrättens dom behandlas en rad omständigheter som kommunen lagt B.Ö. till last och som berör CreateFree, iSkolor och föreläsningar på uppdrag av andra.

Kommunens uppfattning är följande. B.Ö:s agerande i dessa delar saknar samband med hans anställning som rektor, eller har i vart fall svag koppling till hans anställning. Eftersom agerandet inte ligger inom ramen för anställningen, ska det betraktas som bisysslor. Genom CreateFree, iSkolor och föreläsningarna marknadsförde B.Ö. sig själv och sitt intresse för digitalt lärande och syftet var att tjäna pengar. B.Ö. har låtit kommunen svara för kostnader avseende dessa sysslor. Sysslorna har varit arbetshindrande och förtroendeskadliga. B.Ö. anmälde inte bisysslorna till arbetsgivaren trots uttrycklig uppmaning härom.

Kommunen har gjort gällande att B.Ö. belastade kommunen med kostnader som avsåg hans privata bisysslor, enligt följande.

- Lagringsplan den 27 oktober 2013 (150 kr) avser CreateFree.

- Flygbussarna i Göteborg den 25 november 2013 (189 kr) avser iSkolor.

- Parkering den 29 november 2013 (360 kr) avser iSkolor.

- Inköp i Vasa i mars 2014 (4 248 kr), redan behandlad under rubriken Privata inköp och resor.

- Hyra av konferenslokal den 1 december 2013 (45 000 kr) avser CreateFree.

- Konferensavgift i april 2013 (5 000 kr) avser CreateFree.

- Visitkort den 14 januari 2014 (732 kr) avser CreateFree.

B.Ö. har bestritt att han överhuvudtaget hade några bisysslor och har anfört följande. Det arbete som utfördes avseende CreateFree och iSkolor skedde enbart i syfte att marknadsföra arbetssättet på skolan. Det var inte fråga om någon anställning, något uppdrag eller någon verksamhet. Kommunen var informerad om CreateFree och iSkolor och hade aldrig några synpunkter på detta. Detsamma gäller för de aktuella föreläsningarna.

Arbetsdomstolen finner skäl att pröva frågan om verksamheterna i CreateFree och iSkolor var sådana att de ska anses utgöra bisysslor i omvänd ordning mot hur tingsrätten har prövat detta. Arbetsdomstolen finner vidare skäl att såvitt avser verksamheten i CreateFree pröva kostnaderna som har uppkommit hänförliga till CreateFree innan Arbetsdomstolen tar ställning till huruvida CreateFree är att anse som en bisyssla eller inte.

iSkolor

Av utredningen framgår i huvudsak följande. iSkolor var en hemsida eller plattform där lärare gratis kunde dela undervisningsmaterial. Tanken var att lärare vid olika skolor och i olika kommuner skulle dela med sig av sitt undervisningsmaterial och ta del av andras material. iSkolor har utnyttjats på detta sätt av bl.a. Bällstabergsskolans lärare. Plattformen innehas av en ideell förening, i vilken Bällstabergsskolan var medlem. Även andra skolor har varit medlemmar i föreningen och aktivt bidragit med material till plattformen. Det var i praktiken B.Ö. och biträdande rektorn J.A. som skapade och drev iSkolor. B.Ö. har ägnat viss arbetstid åt iSkolor. Han har även låtit kommunen betala för resa med flygbuss och parkering (ca 500 kr) i samband en föreläsning och en workshop om iSkolor.

Arbetsdomstolen gör i denna del följande bedömning.

Som tingsrätten har redovisat har det funnits en tydlig koppling mellan iSkolor och B.Ö:s arbete som rektor. Det finns inget hinder mot att en kommun är medlem i en förening och genom eget arbete eller ekonomiska bidrag stöder en förening, om föreningens verksamhet är till gagn för kommunens verksamhet. B.Ö:s arbete med iSkolor kan inte anses utgöra en bisyssla och det kan inte anses att de kostnader som kommunen belastats med avseende iSkolor har varit privata eller verksamhetsfrämmande.

Däremot finner Arbetsdomstolen, till skillnad från tingsrätten, att B.Ö. förtjänar kritik för att iSkolor drivits på ett alltför informellt sätt, där han inte tillräckligt tydligt klargjort att iSkolor var en ideell förening i vilken kommunen var medlem, och vilka skäl det fanns för kommunen att bidra till föreningens verksamhet med arbete och visst ekonomiskt understöd.

CreateFree

Av utredningen framgår följande. CreateFree var en webbsida som i praktiken skapades och drevs främst av biträdande rektorn J.A. under medverkan av B.Ö. På webbsidan återfanns bl.a. information om föreläsningar som B.Ö. höll. På sidan fanns information om att man arrangerade gruppresor. Det hänvisades därvid till den resa till BETT 2014 som B.Ö. ordnade.

Kommunen har gjort gällande att CreateFree utgjort en privat bisyssla som B.Ö. och J.A. drivit i syfte att tjäna pengar, att arbetet för CreateFree inkräktat på B.Ö:s arbetstid, varit förtroendeskadligt, belastat kommunen med kostnader för CreateFree avseende en konferenslokal, en lagringsplan, en konferensavgift och visitkort till B.Ö. och J.A. samt att sysslan inte anmäldes till arbetsgivaren.

B.Ö. har berättat att hemsidan CreateFree skapades i syfte att synliggöra skolans arbete på en ”neutral” plattform.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Tingsrätten har först prövat om verksamheten som framgår av CreateFrees hemsida är sådan att den saknar koppling till Bällstabergsskolan och funnit att så inte är fallet. Arbetsdomstolen finner skäl att pröva frågan i annan ordning och utgår i stället från vissa av de kostnader som har uppkommit inom ramen för CreateFrees verksamhet.

Utredningen visar att hyran av konferenslokal (45 000 kr) avsåg en lokal som hyrdes för Bällstabergsskolans deltagande i konferensen BETT 2014. Det var således inte fråga om någon kostnad för en privat bisyssla. Det finns inte skäl att ifrågasätta B.Ö:s uppgift om att lagringsplanen (150 kr) avsåg utökat lagringsutrymme på hans arbetsdator, låt vara att lagringsplanen registrerades med hans CreateFree-e-post. Kostnaden för att utöka lagringsutrymme på arbetsdatorn kan inte sägas avse en privat bisyssla. Konferensavgiften från april 2015 avsåg enligt B.Ö. en utbildningsmässa som han och J.A. deltog i. Det är mot B.Ö:s bestridande inte visat att kostnaden varit sådan att kommunen inte skulle svara för den. Kostnaden för visitkorten (732 kr) var dock direkt kopplad till CreateFree. Det är också ostridigt att B.Ö. ägnat viss arbetstid åt att sprida CreateFree.

Frågan är om det arbete som B.Ö. lagt ned på CreateFree eller den kostnad som kommunen belastats med ska anses höra till en privat bisyssla eller till Bällstabergsskolans verksamhet.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning. Vad B.Ö. anfört om syftet med hemsidan CreateFree kan inte lämnas utan avseende. Det finns ingenting i utredningen som ger anledning att anta att B.Ö. haft inkomster från någon bisyssla. Kommunens påstående om att B.Ö. drivit CreateFree i syfte att tjäna pengar för egen del är inte styrkt. Det finns, enligt Arbetsdomstolens mening, inte skäl att ifrågasätta att B.Ö. hade uppfattningen att det låg inom ramen för hans anställning att även utanför kommunen, i dialog med andra, verka för att öka kunskapen om digitalt lärande. Av förhören med R.B. och M.T. framgår att hans närmaste chefer på ett allmänt plan delade detta synsätt. Det finns, enligt Arbetsdomstolens mening, inte heller skäl att ifrågasätta att B.Ö. ansett att CreateFree låg inom ramen för hans arbete med att främja skolans verksamhet och att det därför var rimligt att kommunen svarade för de begränsade kostnader som var kopplade till CreateFree.

Mot bakgrund härav instämmer Arbetsdomstolen i tingsrättens slutsats att kommunen inte visat att CreateFree var en verksamhetsfrämmande bisyssla och att kommunen därmed får acceptera vissa kostnader hänförliga till CreateFree. Däremot finner Arbetsdomstolen till skillnad från tingsrätten att B.Ö. förtjänar, i än högre grad än när det gäller iSkolor, kritik för att CreateFree drivits på ett alltför informellt sätt och utan att det tydliggjorts om CreateFree var en del av kommunens verksamhet eller en fristående ideell verksamhet som stöddes av kommunen.

Föreläsningar på uppdrag av andra

B.Ö. har vid ett flertal tillfällen hållit föreläsningar på uppdrag av andra. Detta har som tingsrätten konstaterat skett i Mariehamn i oktober 2013 och i Vasa i mars 2014.

Utredningen ger inte stöd för att B.Ö. för någon av dessa föreläsningar fått betalt av dem som inbjudit honom.

I likhet med tingsrätten finner Arbetsdomstolen att M.T. beträffande resan till Mariehamn i oktober 2013 var informerad om att B.Ö. skulle hålla en föreläsning och att M.T. inte hade någon invändning mot att han gav den i anställningen samt att kommunen inte motbevisat den uppgiften. Eftersom kommunen inte belastades med några kostnader för denna resa, utöver B.Ö:s lönekostnad, instämmer Arbetsdomstolen i tingsrättens bedömning att det inte finns något att lägga B.Ö. till last i denna del.

I fråga om resan till Vasa i mars 2014 instämmer Arbetsdomstolen i tingsrättens bedömning och finner således att B.Ö. förtjänar kritik för att ha låtit kommunen belastas med resekostnader trots att han meddelat att Apple skulle stå för dessa kostnader. Arbetsdomstolen konstaterar samtidigt, liksom tingsrätten, att B.Ö:s närmaste chef M.T. var av uppfattningen att resan i och för sig låg inom ramen för hans uppdrag.

Sammantaget finner Arbetsdomstolen, liksom tingsrätten, att B.Ö. inte har haft någon bisyssla, men finner, till skillnad från tingsrätten, att B.Ö. förtjänar kritik för att ha handlagt iSkolor och CreateFree alltför informellt vilket har beröringspunkter med kommunens kritik mot B.Ö. för att han inte anmält eventuella bisysslor till arbetsgivaren.

Brott mot interna regelverk

Under rubriken ”Brott mot interna regelverk” har kommunen anfört att B.Ö. på skilda sätt brutit mot en rad olika interna regler. De flesta av dessa avser regler för ekonomihantering. Detta gäller barn- och ungdomsnämndens delegationsordning, rutiner för inköp m.m., ramavtal, attestreglemente samt riktlinjer för hantering av First Card.

Kommunal redovisning

Av 8 kap. 14 § kommunallagen (1991:900) framgår att kommunstyrelsen och övriga nämnder fortlöpande ska föra räkenskaper över de medel som de förvaltar. De närmare bestämmelserna om kommuners bokföring finns i lagen (1997:614) om kommunal redovisning. Av den lagen framgår bl.a. följande. Bokföring och redovisning ska fullgöras på ett sätt som överensstämmer med god redovisningssed. Ekonomiska händelser såsom in- och utbetalningar ska bokföras så att de kan presenteras på ett sätt som gör det möjligt att kontrollera fullständigheten i bokföringsposterna och överblicka verksamhetens förlopp, ställning och resultat. För varje ekonomisk händelse ska det därför finnas en verifikation, med uppgift om bl.a. när den ekonomiska händelsen har inträffat, vad denna avser, vilket belopp den gäller och vilken motpart den berör. I förekommande fall ska verifikationen även innehålla upplysning om handlingar eller andra uppgifter som har legat till grund för den ekonomiska händelsen samt var dessa finns tillgängliga. Det är kommunen som sådan som ansvarar för att dessa regler efterlevs. Detta sker bl.a. genom olika interna styrdokument om ekonomisk redovisning.

Rutiner för inköp m.m.

Av kommunens interna regler för inköp framgår att beställaren ska, innan denne handlar, ta reda på om den vara eller tjänst som ska köpas ingår i ett ramavtal eller inte. Om den gör det ska varan eller tjänsten handlas enligt ramavtalet. Om ramavtal saknas får den i stället köpas genom s.k. direktupphandling om värdet ligger under vissa gränser. År 2015 fick direktupphandling under 100 000 kr göras, men skulle normalt anmälas till kommunens inköpscontroller. För inköp mellan 100 001 kr och 505 800 kr (år 2015) skulle minst tre leverantörer tillfrågas.

Kommunen hade ett ramavtal med Täby Resebyrå för resor och Telenor för telefoner. Kommunen har vidare gett in och hänvisat till ett avtal om avrop mellan Dustin och kommunen från 5 december 2012. Av avtalet framgår att detta ingicks mot bakgrund av att två skolor skulle inleda det s.k. en-till-en-projektet, där ca 1 000 elever skulle förses med var sin läsplatta. Av avtalet framgår att det för projektet skulle ”inhandlas” 100 stycken lärardatorer. Av avtalet framgår vidare att det gällde för leasing av bl.a. vissa typer av bärbara datorer och läsplattor som framgick av en särskild prislista. Därutöver har kommunen rätt att avropa andra ”klienter” från Dustins övriga sortiment.

Kommunen har i denna del gjort gällande följande. B.Ö. har brutit mot kommunens inköpsrutiner genom att i betydande utsträckning upphandla datorer och annan elektronik utan att det fanns något ramavtal för dessa inköp. Kommunen hade ett avropsavtal med Dustin, men detta omfattade bara leasing och inte inköp. Vidare har B.Ö. köpt vissa mobiltelefoner och resor från icke upphandlade leverantörer. Han har heller inte anmält dessa inköp till kommunens inköpscontroller på sätt som anges i rutinerna.

B.Ö. har anfört i korthet följande. Han kände inte närmare till kommunens riktlinjer och ramavtal. Han utgick från att det fanns ett ramavtal för inköp av den aktuella elektroniken med Dustin och att Lin Education omfattades av detta ramavtal. Han har vidare anfört att de aktuella inköpen av resorna och mobiltelefonerna inte var möjliga att köpa av dem som hade ramavtalen.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

B.Ö. beslutade under åren 2012-2014 om betydande inköp av elektronik från Dustin och Lin Education. Det av kommunen ingivna ramavtalets lydelse ger, enligt Arbetsdomstolens mening, inte stöd för kommunens uppfattning om att detta bara omfattade leasing och inte inköp. Avtalet undertecknades för kommunens räkning av R.B. Han har berättat att ramavtalet under 2012 förhandlades fram av kommunens IT-avdelning som ett led i den satsning på digitalt lärande som gjordes vid bl.a. Bällstabergsskolan. J.A., som var den på Bällstabergsskolan som genomförde inköpen, har berättat att han från kommunens IT-avdelning fick information om och inloggningsuppgifter till en gemensam portal för inköp från Dustin/Lin Education. J.A. har berättat att han uppfattade det som att Lin Education var en underleverantör till Dustin och att båda omfattades av ramavtalet. Den senare uppgiften vinner visst stöd av andra uppgifter i målet. Mot bakgrund härav har kommunen inte visat att B.Ö:s inköp från Dustin och Lin Education inte omfattades av det aktuella ramavtalet. I vart fall har B.Ö. haft fog för uppfattningen att det fanns ett ramavtal för inköp av den aktuella elektroniken.

Arbetsdomstolen sätter, i likhet med tingsrätten, tilltro till B.Ö:s uppgifter om att Telenor, när inköpen av de aktuella mobiltelefonerna gjordes, inte hade dessa i sitt sortiment. Han har därför inte agerat i strid med inköpsrutinerna i detta avseende. Däremot finner Arbetsdomstolen, till skillnad från tingsrätten, att B.Ö. inte till fullo följt inköpsrutinerna vid inköp av resor. B.Ö. har även, såsom tingsrätten funnit, underlåtit att underrätta kommunens inköpscontroller på sätt som föreskrivs.

Barn- och ungdomsnämndens delegationsordning

Barn- och ungdomsnämnden har antagit en delegationsordning som anger vilken behörighet som bl.a. rektor har att göra inköp. Av denna framgår att rektor får göra inköp enligt aktuella ram- och avropsavtal inom ramen för anvisade medel. Det anges vidare - i en annan del av delegationsordningen - att rektor får underteckna avropsavtal under 500 000 kr, medan förvaltningschefen får underteckna avropsavtal över 500 000 kr. Härutöver anges att rektor får ombesörja direktupphandling under 100 000 kr inom ramen för anvisad budget. Rektor är även behörig att besluta om representation och uppvaktningar för tjänstemän enligt lagar och regler.

Kommunen har anfört att B.Ö. har överskridit beloppsgränserna i delegationsordningen vid inköp och leasing från Dustin, Biotech och Lin Education.

B.Ö. har bestritt att så är fallet.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Som framgått ovan har Arbetsdomstolen, till skillnad från tingsrätten, funnit att kommunen inte visat att inköp av elektronik inte omfattas av kommunens ramavtal. Även med denna utgångspunkt har B.Ö. dock under 2013 och 2014 hos Dustin och Lin Education handlat för avsevärt större belopp än delegationsordningen ger en rektor behörighet att göra. Han har även marginellt överskridit gränserna för inköp från Dustin år 2012 och för inköp från Biotech år 2014. För detta förtjänar B.Ö. kritik.

Samtidigt ska, som förmildrande omständigheter, beaktas att Barn- och ungdomsförvaltningen var väl införstådd med att betydande inköp av elektronik skulle göras under de aktuella åren, att förvaltningen hade godkänt den s.k. en-till-en-satsningen och förhandlat fram ramavtal för denna, samt att inköpen har rymts inom Bällstabergsskolans budget.

Attestreglemente och First Card

I kommunen gäller ett attestreglemente som syftar till att undvika oavsiktliga och avsiktliga fel i ekonomihanteringen, t.ex. genom att säkerställa att verifikationer uppfyller kraven enligt god redovisningssed. Av reglementet framgår bl.a. följande. Ansvaret för att utfärda tillämpningsanvisningar och följa upp att reglerna för kontroll av verifikationer är fördelat mellan kommunstyrelsen, kommunens nämnder och förvaltningscheferna. Enligt reglementet ska kontrollrutinerna utformas så att den interna kontrollen är tillräcklig. Kontrollåtgärderna ska anpassas till transaktionens art och kontrollkostnaden ska stå i rimlig proportion till riskerna.

Attestreglementet handlar väsentligen om hur rutinerna för attest ska vara ordnade. Ansvaret för detta och uppföljningen av tillämpningen ligger främst på kommunstyrelsen, kommunens nämnder och förvaltningscheferna. De kontrollansvarigas uppgift är att tillämpa fastställda anvisningar och när brister upptäcks rapportera dessa till närmaste chef.

Attestreglementet anger under rubriken ”Kontrollernas utformning” beträffande jäv bl.a. att den som utför kontroll inte får kontrollera in- eller utbetalningar till sig själv eller närstående, och att det därvid bör tillämpas en försiktighetsprincip. I anvisningar till attestreglementet anges bl.a. att in- och utbetalningar av t.ex. reseräkningar, ersättningar för utlägg, representation avseende sig själv eller närstående är sådana där intressekonflikt kan uppstå, och att vid behov ska beslutsattest ske av överordnad.

Inom kommunen har det funnits en strävan att så långt möjligt undvika kontanthantering. Ett sätt har varit att utrusta chefer för verksamheter, t.ex. rektorer och biträdande rektorer, med betalkort som benämns First Card. Av kommunens guide för hanteringen av First Card framgår följande. Varje kort ska ha en beloppsgräns, som förvaltningschefen beslutar om. Kortinnehavaren ska underteckna en förbindelse med riktlinjer för användning. Av riktlinjerna framgår bl.a. att kortet är personligt och inte får lånas ut och att varje inköp ska styrkas med kvitto där moms specificeras. Kvitto och köpnota ska redovisas av kortinnehavaren enligt upplagda rutiner. På kvittot ska det klart och tydligt framgå vad köpet avser. Kortinnehavaren står själv för kostnaden om kvitto inte kan uppvisas. B.Ö. har undertecknat en sådan förbindelse.

Av utredningen har framgått bl.a. följande om rutinerna för ekonomihanteringen vid Bällstabergsskolan. Fakturor som ställdes till kommunen skickades till ett externt bolag som skannade in dessa. Fakturorna skickas sedan som en elektronisk fil till kommunens system för fakturahantering för godkännande, sakgranskning och attest i enlighet med vissa rutiner. Även fakturor för First Card-korttransaktionen lästes på detta sätt in i kommunens system för fakturahantering. En skillnad var dock att kvitton och annat underlag för de olika korttransaktionerna inte lästes in i detta system, utan sparades i pärmar på skolan. Den praktiska hanteringen av fakturor, kvitton, kontering m.m. ombesörjdes på Bällstabergsskolan av en skoladministratör. Under den aktuella tiden var två personer verksamma som skoladministratörer vid skolan. Vid inköp med First Card skulle den som gjort inköpet till skoladministratören lämna kvittot och uppgifter om inköpet, såsom ändamålet med en resa eller liknande. På Bällstabergsskolan fanns en särskild blankett för att lämna uppgifter på. Det var inte nödvändigt att t.ex. rektor själv skrev in nödvändiga uppgifter på blanketten så länge rektor lämnade dessa uppgifter på annat sätt till skoladministratören. Skoladministratören skrev självständigt in underlaget och gjorde konteringen i ekonomihanteringssystemet. Rektor skulle sedan attestera den ekonomiska händelsen. Om den ekonomiska händelsen avsåg något särskilt känsligt konto, såsom resor och representation, tillämpades en särskild ordning som kallades validera-objekt. Denna ordning innebar att den ekonomiska händelsen inte bara skulle attesteras (godkännas) av rektor utan även av controllern på Barn- och ungdomsförvaltningen. Syftet med rutinen var att förvaltningen skulle kontrollera att det fanns tillräcklig information om kostnader som berörde de känsliga kontona. Den ordning som här beskrivits tillämpades, såvitt framgått, även innan B.Ö. tillträdde som rektor.

Kommunen har hänfört sig till 137 stycken First Card-transaktioner som uppmärksammats i PwC:s rapport och därvid i huvudsak gjort gällande följande. B.Ö. har beträffande ett stort antal ekonomiska händelser brutit mot attestreglementet genom att inte lämna kvitton eller annat underlag, inte lämna relevanta uppgifter om ändamålet och/eller genom att attestera sina egna in- och utbetalningar. B.Ö. har gjort hundratals inköp utan att fullständigt underlag funnits. Genom att det inte gått att utifrån bokföringen bedöma om inköpen har varit tjänsterelaterade ska de bedömas som privata. Vidare har B.Ö. brutit mot de regler som gäller för inköp med First Card genom att betala med kort i stället för att handla mot faktura, överskrida beloppsgränser samt låna ut sitt kort till andra.

B.Ö. har anfört att han inte kände till attestreglementet i detalj, att han förstått det som att han skulle attestera det som lämnades till honom och att han litat på att det underlag han fick för attest var korrekt.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Utredningen visar att B.Ö. i vissa fall inte lämnat kvitton som styrker utlägg eller inköp, att han ofta dröjt med att lämna kvitton och annat underlag för bokföring samt att han i betydande utsträckning underlåtit att lämna uppgifter till skoladministratören om t.ex. syftet med en viss resa eller vilka som deltagit vid representation.

Kommunen har anfört att B.Ö. i strid med bestämmelserna attesterat sina egna in- och utbetalningar och synes därvid syfta på alla First Card-korttransaktioner. Av attestreglementet följer, såvitt utredningen visar, att anställda i kommunen inte ska attestera reseräkningar, ersättningar för utlägg, representation avseende sig själv eller närstående. Arbetsdomstolen kan dock inte av vad kommunen anfört finna att det skulle följa av kommunens regler att B.Ö. inte alls skulle varit behörig att själv attestera inköp som gjorts med hans First Card-kort och som kommunen betalat direkt till kortföretaget. Arbetsdomstolen utgår däremot från att B.Ö. inte ägt attestera inköp som avsåg resor, utlägg och representation avseende sig själv eller närstående. Dessa kostnadsslag tycks, som Arbetsdomstolen förstår saken, motsvara de kostnadsslag där proceduren validera-objekt ska tillämpas. Vid den rutinen ska - såvitt Arbetsdomstolen förstår det - händelserna attesteras dels av den som berörs av transaktionen (dvs. B.Ö.), dels av en controller på Barn- och ungdomsförvaltningen. Det är inte klarlagt om beslutsattest av överordnad behövdes även beträffande transaktioner där validera-objekt tillämpats. Av utredningen framgår att proceduren validera-objekt inte tillämpats i alla fall där så skulle ha skett.

Mot bakgrund av vad som anförts i föregående stycke kan Arbetsdomstolen inte instämma i tingsrättens slutsats att B.Ö. attesterat fakturor i betydligt större omfattning än som varit tillåtet enligt attestreglementet. Enligt Arbetsdomstolen är det utrett att B.Ö. ensam attesterat transaktioner på vilka validera-objekt rätteligen skulle ha tillämpats. Utredningen ger dock inget underlag för att bedöma i vilken omfattning som så har skett.

Arbetsdomstolen instämmer i tingsrättens bedömningar att det, mot bakgrund av den praxis som funnits inom kommunen, saknas anledning att ha några större synpunkter på att B.Ö. lånat ut sitt First Card-kort.

Arbetsdomstolen instämmer även i tingsrättens bedömning att utredningen inte ger stöd för att B.Ö. har använt sitt First Card i stället för att köpa mot faktura på ett sätt som strider mot reglementet.

Till skillnad från tingsrätten finner Arbetsdomstolen att B.Ö. ska kritiseras för att inte ha följt beloppsgränserna vid användning av First Card-kortet. Vad B.Ö. har anfört om att han inte kände till beloppsgränserna och att kortet var spärrat på andra belopp än de för honom aktuella beloppsgränserna medför ingen annan bedömning. Arbetsdomstolen finner således till skillnad från tingsrätten att B.Ö. förtjänar kritik för att ha agerat i strid med kommunens riktlinjer i detta avseende.

Av PwC:s utredning framgår att kommunen inte haft någon rutin för tillämpningen av regeln om att kortinnehavaren själv ska stå för kostnaden om kvitto inte kan uppvisas. B.Ö. kan därför, enligt Arbetsdomstolens mening, inte klandras för att regeln inte tillämpats på honom.

Sammanfattningsvis finner Arbetsdomstolen följande brister i fråga om den ekonomiska redovisningen. Arbetsdomstolen har funnit att B.Ö. ensam attesterat transaktioner på vilka validera-objekt skulle ha tillämpats, men att det inte går att bedöma i vilken omfattning så har skett. En förklaring till att validera-objekt inte tillämpats trots att så skulle ha skett, kan vara att kostnaden för t.ex. en resa, bokförts på fel konto. Som framgått ovan ombesörjdes konteringen av skoladministratören och det finns inga uppgifter som antyder att B.Ö. försökt påverka hur konteringen skulle göras. Det som kan läggas honom till last är i stället att han underlåtit att kontrollera konteringen. Vidare anser Arbetsdomstolen att B.Ö. kan klandras för att inte ha följt beloppsgränserna vid användning av First Card-kortet. Det allvarligaste är dock att B.Ö. inte lämnat kvitton som styrker utlägg eller inköp, att han ofta dröjt med att lämna kvitton och annat underlag för bokföring samt att han i betydande utsträckning underlåtit att lämna uppgifter till skoladministratören om t.ex. syftet med en viss resa eller vilka som deltagit vid representation. Detta har - vilket tydligt belysts av den aktuella rättegången - försvårat för kommunen att bedöma hur skolans medel har använts. Vissa av dessa brister, t.ex. avsaknaden av kvitton, kan möjligen delvis förklaras av att skoladministrationen under delar av den aktuella tiden inte fullt ut fungerade. Av e-post mellan skoladministratören på Bällstabergsskolan och ekonomen på Barn- och ungdomsförvaltningen framgår att förvaltningen redan 2013 kände till att det förekom brister i hantering av kvitton m.m. Det kan vidare konstateras att vissa av de brister som kommunen har gjort gällande hade kunnat upptäckas om den kontroll som skulle utövas genom validera-objekt-proceduren hade fungerat som det var avsett. Detta fritar dock inte B.Ö. från ansvar i denna del.

Rutiner för inventarieredovisning m.m.

I fråga om brott mot rutin för inventarieredovisning, brott mot policy och rutinbeskrivning för bisysslor, brott mot rutiner om utlandsresor och fråga om ersättning för nyttjande av bil i tjänsten gör Arbetsdomstolen inte några andra bedömningar än de tingsrätten har gjort.

Arbetsdomstolen finner således att det utifrån uppgifterna i målet är svårt att dra några säkra slutsatser om hur inventarieredovisningen gjordes på skolan och om det fanns några brister under B.Ö:s tid som rektor. Sammantaget finner Arbetsdomstolen liksom tingsrätten att B.Ö. inte förtjänar kritik såvitt avser inventarieredovisningen.

Även i fråga om bisysslor instämmer Arbetsdomstolen i tingsrättens bedömning och finner att det enda B.Ö. kan kritiseras för i denna del är att han inte har varit transparent gentemot arbetsgivaren rörande verksamheterna i CreateFree och iSkolor. Detta har Arbetsdomstolen dock tidigare beaktat under rubriken ”Bisysslor”.

I fråga om utlandsresor instämmer Arbetsdomstolen även här i tingsrättens bedömning och noterar liksom tingsrätten att utredningen inte visar annat än att B.Ö:s närmaste chef var informerad om de resor han gjorde. På skäl tingsrätten har anfört finns det inte skäl att rikta kritik mot B.Ö. i denna del.

Vad slutligen avser användande av bil i tjänsten och ersättning för det, så instämmer Arbetsdomstolen även här i tingsrättens bedömning och finner att B.Ö. förtjänar kritik för att inte ha yrkat ersättning enligt gällande regelverk.

Vårdslös hantering av inventarier

Tingsrätten har funnit att kommunen inte har styrkt sitt påstående om brister vad gäller inventarieredovisningen på Bällstabergsskolan. Arbetsdomstolen ovan funnit att den i denna del inte gör några andra bedömningar än tingsrätten har gjort.

I fråga om huruvida föremål har saknats och om hanteringen av skolans inventarier därigenom varit vårdslös har tingsrätten funnit att det är oklart om och i så fall vilka föremål som saknades på skolan och att det medför att kommunen inte styrkt sitt påstående om brister i detta hänseende. Arbetsdomstolen gör inte heller i denna del några andra bedömningar än tingsrätten har gjort. Det medför att det inte finns skäl att rikta kritik mot B.Ö. med anledning av hanteringen av inventarier.

Framställt hot

Arbetsdomstolen gör samma bedömning som tingsrätten i fråga om vad som är bevisat avseende påståendet om framställt hot. Arbetsdomstolen utgår således från följande händelseförlopp. B.Ö. skrev, samma dag som han fick reda på att han avskedats, ett mejl avsett för barn- och ungdomsnämndens ordförande P.L. Av detta framgår att B.Ö., om P.L. inte medverkade till en uppgörelse, skulle gå till media med uppgifter om henne som skulle kunna göra slut på hennes politiska karriär. B.Ö. skickade själv inte meddelandet, utan han ville först konsultera sitt dåvarande ombud om det var lämpligt att skicka det. Meddelandet skickades av hans hustru, utan hans vetskap. B.Ö. fick dagen efter vetskap om att meddelandet hade skickats. Han kontaktade inte P.L. eller kommunen för att ta avstånd från det eller be om ursäkt.

Kommunen har gjort gällande att B.Ö:s agerande innefattar brottslig gärning, i första hand utpressning, men att agerandet, oavsett om det är brottsligt eller inte, innefattar ett grovt åsidosättande av hans åligganden i anställningen och därmed i sig skäl för avskedande.

B.Ö. har bestritt att agerandet är brottsligt eller utgör ett grovt åsidosättande av hans åligganden i anställningen.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

B.Ö:s agerande utgör, enligt Arbetsdomstolens mening, inte utpressning eller annan brottslig handling. Frågan om agerandet innefattar brottslig handling har dock, som kommunen anfört, mindre betydelse för den bedömning som Arbetsdomstolen har att göra. Av Arbetsdomstolens praxis framgår att en arbetstagare anses på ett allvarligt sätt åsidosätta sina åligganden i anställningen om arbetstagaren medvetet agerar i syfte att skada arbetsgivaren eller företrädare för denne. Ett exempel är AD 1999 nr 147 där en arbetstagare skickade vykort till en högre chef med antydningar om ett erotiskt förhållande mellan chefen och arbetstagaren. Arbetsdomstolen ansåg att agerandet innebar ett avsiktligt och allvarligt angrepp på chefens privata sfär och att det fanns laga skäl för avskedande (se även t.ex. AD 1988 nr 67). Enligt Arbetsdomstolens mening står det klart att en arbetstagare, som hotar att avslöja ekonomiska oegentligheter om företrädare för arbetsgivaren i syfte att få till stånd en ekonomiskt gynnsammare uppgörelse, normalt sett på ett allvarligt sätt åsidosätter sina åligganden i anställningen. Situationen i detta mål är emellertid särpräglad.

Samma dag som kommunen beslutade att stänga av B.Ö. gick kommunen ut med ett pressmeddelande där han namngavs och där det framhölls att avstängningen berodde på misstankar om att det förekommit ekonomiska oegentligheter på skolan. Meddelandet kan knappast av läsaren uppfattas på annat vis än att misstankarna avsåg att B.Ö. använt kommunens medel för att berika sig själv. Som framgått ger utredningen inget stöd för att så är fallet. Avstängningen skedde samtidigt som B.Ö. låg på sjukhuset efter att ha blivit knivskuren när han gick emellan i ett bråk på skolan. Kommunen stängde även omedelbart av hans mobiltelefonabonnemang, vilket gjorde att han inte kunde få kontakt med sina närstående och att dessa inte kunde få besked om hans hälsoläge. Kommunens agerande i denna del uppvisar en anmärkningsvärd brist på hänsyn till en medarbetare som i arbetet blivit utsatt för misshandel. Även i pressmeddelande när kommunen beslutade att avskeda B.Ö. framhålls att kommunens medel inte använts på rätt sätt. Enligt Arbetsdomstolens mening är det begripligt att B.Ö. i denna situation upplevt sig utsatt för en så pass kränkande behandling av kommunen och dess företrädare att det i viss mån är förståeligt att han övervägt att ”ge igen med samma mynt” genom att offentliggöra oegentligheter som han ansåg att en företrädare för kommunen gjort sig skyldig till.

Arbetsdomstolen finner, i likhet med tingsrätten, att B.Ö. bör klandras för att inte ha tagit avstånd från meddelandet, men att omständigheterna är sådana att det finns skäl att se något mindre allvarligt på detta.

Har det funnits laga skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning?

Enligt 18 § anställningsskyddslagen får en arbetstagare avskedas om han eller hon grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Därmed avses enligt förarbeten och fast praxis ett sådant avsiktligt eller grovt vårdslöst förfarande som rimligen inte ska behöva tålas i något rättsförhållande. Ett avskedande ska, på yrkande av arbetstagaren, ogiltigförklaras om denne blivit avskedad under omständigheter som inte ens utgjort saklig grund för uppsägning (35 § första stycket anställningsskyddslagen). Frågan om det funnits laga grund för ett avskedande eller saklig grund för uppsägning är beroende av en samlad bedömning av såväl förhållandena kring själva förseelserna som sådana som omständigheterna i övrigt.

Tingsrätten har funnit att B.Ö. har brustit i sina åligganden på ett sätt som har betydelse för hans anställning genom

- att inte ta avstånd från ett mejl med olämpligt innehåll,

- att belasta kommunen med kostnader för representationsmiddag avseende en anhörig till en av kommunens anställda,

- att belasta kommunen med kostnader för en resa till Vasa i mars 2014 trots att han borde ha förstått att kommunen kunde ha invändningar mot det,

- att inte se till att inköp gjordes i enlighet med gällande regler vad avser beloppsgränser,

- att inte se till att inköp anmäldes till kommunens inköpscontroller,

- att i viss mån attestera sina egna fakturor på ett sätt som stod i strid med attestreglementets jävsbestämmelse, och

- att vid ett tillfälle inte ha yrkat ersättning enligt kommunens bilersättningsavtal.

Arbetsdomstolen instämmer väsentligen i tingsrättens bedömning i fråga om vilka händelser som ska läggas B.Ö. till last för de brister som tingsrätten har konstaterat med följande begränsning. Arbetsdomstolen har funnit att B.Ö. brutit mot gällande beloppsgränser i barn- och ungdomsnämndens delegationsordning i mindre mån än vad tingsrätten funnit. Arbetsdomstolen har inte funnit att B.Ö. mer än marginellt brutit mot upphandlingsreglerna och har också en delvis annan bedömning av i vilken utsträckning B.Ö. attesterat fakturor i strid med attestreglementets jävsbestämmelse. Härutöver finner Arbetsdomstolen att B.Ö. ska kritiseras för

- att han vid upprepade tillfällen inte på föreskrivet sätt lämna för bokföringen nödvändiga upplysningar handlingar,

- att han inte i samband med resan till BETT 2015 i London var tydlig med att han belastade kommunen med kostnader för resan trots att han tog ut semester,

- att han handlagt CreateFree och iSkolor på ett alltför informellt sätt vilket medfört att kommunen inte har kunnat ha tillräcklig insyn i verksamheterna, och

- att han inte ha följt beloppsgränserna vid användning av First Card-kortet.

Frågan är om dessa omständigheter är sådana att det funnits laga skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning.

Inledningsvis konstaterar Arbetsdomstolen att det inte finns stöd i utredningen för att det förekommit några ekonomiska oegentligheter som medfört vinning för B.Ö., vilket var kommunens uppfattning när den avslutade B.Ö:s anställning.

B.Ö. förtjänar kritik för att han inte tog avstånd från innehållet i det mejl som skickades till P.L. Mot bakgrund av kommunens agerande och med beaktande av den pressade situation som B.Ö. befann sig i, finner Arbetsdomstolen att hans agerande inte är så klandervärt att han grovt åsidosatt sina åligganden. Det har inte gjorts gällande att B.Ö. vid något annat tillfälle gjort sig skyldig till något liknande agerande.

När det gäller ekonomihanteringen är det som främst ligger B.Ö. till last att han inte lämnat kvitton och annat underlag för bokföring. Detta har påtagligt försvårat möjligheterna att bedöma hur skolans medel har använts. Som anförts ovan kan vissa av bristerna möjligen förklaras av att skoladministrationen under delar av den aktuella tiden inte fullt ut fungerade, medan vissa andra brister borde ha påtalats för B.Ö. om kommunens system för redovisning fungerat som avsett. Detta fritar inte B.Ö. från ansvar, men han kan inte sägas ha varit ensam ansvarig för att den ekonomiska redovisningen inte fungerat i aktuella avseenden. Vidare har B.Ö. överskridit beloppsgränserna för inköp i barn- och ungdomsnämndens delegationsordning samt i någon mån attesterat transaktioner i strid med attestreglementet. Som förmildrande omständigheter har redan nämnts att de inköp som det här är fråga om legat inom ramen för den satsning på digitalt lärande som Barn- och ungdomsförvaltningen bestämt och att de rymdes inom Bällstabergsskolans budget. Inköpen har inte inneburit att kommunen drabbats av åtaganden utöver vad som förutsatts av Barn- och ungdomsförvaltningen (jfr AD 2014 nr 22). De övriga omständigheter beträffande den ekonomiska redovisningen som kan läggas B.Ö. till last är av mindre betydelse i sammanhanget.

Enligt Arbetsdomstolens mening visar utredningen att B.Ö. inte prioriterat att sätta sig in i och följa relevanta regler för ekonomihanteringen, men utredningen ger inte stöd för att han medvetet satt sig över de aktuella reglerna. Det är heller inte visat att de brister som kan läggas B.Ö. till last har lett till att kommunens medel använts på ett felaktigt sätt (jfr AD 2009 nr 48). Kommunen har inte gjort klart för B.Ö. att det funnits brister i ekonomihanteringen.

B.Ö:s agerande när det gäller resorna till Vasa 2014 och London 2015 samt hanteringen av CreateFree och iSkolor visar, enligt Arbetsdomstolens mening, att han haft en vid syn på vad som låg i hans uppdrag som rektor och att hans fokus varit att utveckla skolan och att sprida de pedagogiska idéer som låg till grund för skolans verksamhet. Som redan framgått har hans närmaste chefer delat hans syn på att en inte obetydlig del av B.Ö:s arbete fick ägnas åt att utanför kommunen inhämta och dela med sig av kunskap på området digitaliserat lärande. Enligt Arbetsdomstolens mening har dock B.Ö. uppvisat ett betydande mått av självsvåldighet när det gäller att tolka innebörden av vad som kan tänkas ligga i uppdraget och hur detta ska genomföras. Han har heller inte varit särskilt lyhörd för hur hans agerande uppfattades av t.ex. den politiska ledningen. Samtidigt ger utredningen stöd för att hans närmaste chefer på Barn- och ungdomsförvaltningen accepterat att B.Ö. tillåtit sig större handlingsfrihet när det gäller arbetets innehåll och inriktning än vad som är vanligt bland rektorer i allmänhet, och detta får antas bero på att hans chefer uppskattade det resultat som B.Ö. uppnådde med Bällstabergsskolan. R.B. har beskrivit honom som en ”doer”, som inte var den smidigaste att ha att göra med. M.T. har uppfattat B.Ö. som en visionär som var bra på skolutveckling, men ”strulig” i andra avseenden.

Enligt Arbetsdomstolens mening har B.Ö. när det gäller resorna till Vasa 2014 och London 2015 samt i fråga om hanteringen av CreateFree och iSkolor inte satt sig över några entydiga direktiv eller instruktioner från kommunens sida. Om kommunen önskade att B.Ö. inte längre skulle ha den handlingsfrihet som tidigare tolererats när det gäller arbetets innehåll och inriktning, har det ålegat kommunen att göra klart detta för honom.

Vid en samlad bedömning finner Arbetsdomstolen att det som kan läggas B.Ö. till last, varken var för sig eller sammantaget, innebär att han grovt åsidosatt sina åligganden. Arbetsdomstolen instämmer i tingsrättens bedömning att det finns skäl att se allvarligt på B.Ö:s agerande, men att han borde ha gjorts medveten om de brister som kommunen ansåg finnas och fått möjlighet att ändra sitt agerande. Arbetsdomstolen delar därför tingsrättens slutsats att det inte finns saklig grund för uppsägning och att avskedandet ska ogiltigförklaras. Det föreligger inte några skäl att ändra vad tingsrätten bestämt om allmänt skadestånd och lön.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång ska kommunen ersätta B.Ö. för hans rättegångskostnader i Arbetsdomstolen och vid tingsrätten. B.Ö. har i Arbetsdomstolen yrkat ersättning för arvode till tidigare ombud och för biträde vid huvudförhandling. Dessa kostnader har, liksom de rättegångskostnader som tingsrätten beslutat om, varit skäligen påkallade för tillvaratagande av B.Ö:s rätt.