HFD 2011:41

Fråga om ersättning för tidsspillan för offentligt biträde i samband med en muntlig förhandling när biträdets kontor ligger på kort promenadavstånd från förhandlingslokalen.

Advokaten Z.H. yrkade i Förvaltningsrätten i Växjös mål nr 2641-10 och 3010-10 bl.a. ersättning för tidsspillan med 1 560 kr exkl. mervärdesskatt avseende spilltid vid färd mellan kontoret och polishuset vid tre tillfällen samt 520 kr exkl. mervärdesskatt i samband med inställelse till muntliga förhandling. I dom den 23 juli 2010 beslutade förvaltningsrätten att avslå framställningen i den senare delen med motiveringen att det inte var skäligt att det utgick ersättning för resan vid inställelsen till den muntliga förhandlingen med hänsyn till det korta avståndet mellan Z.H:s kontor och förvaltningsrättens lokaler.

Kammarrätten i Jönköping

Z.H. överklagade förvaltningsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle tillerkänna honom ersättning av allmänna medel för tidsspillan med 650 kr inklusive mervärdesskatt i anslutning till hans inställelse vid den muntliga förhandlingen i förvaltningsrätten den 22 juli 2010. Han anförde bl.a. följande. I förvaltningsrätten yrkade han ersättning för tidsspillan med sammanlagt 2 080 kr exkl. mervärdesskatt varav 1 560 kr (1,50 tim à 1 040 kr) avsåg tre besök hos klienten på häktet och 520 kr (0,5 tim à 1 040 kr) avsåg uppkommen tidsspillan vid hans inställelse vid den muntliga förhandlingen. Med hänvisning till Domstolsverkets föreskrifter angående beräkning av ersättning för tidsspillan (DVFS 2009:7), NJA 2004 s. 549 och RH 2001:70 är han berättigad till ersättning i sin helhet för den tidsspillan som hänför sig till hans närvaro vid den muntliga förhandlingen, förutsatt att hans förflyttning mellan kontoret och domstolens lokaler inte medför en så obetydlig tidsåtgång att denna inte kan anses utgöra en sådan tidsspillan för vilken särskild ersättning ska utgå. Frågan är då vad som ska medräknas vid bedömningen av vad som utgör tidsspillan vid förflyttning till och från domstolens förhandlingslokaler. Förvaltningsrätten har i sin dom benämnt detta som ”resa” från kontoret till förhandlingslokalerna. Denna benämning är grovt missvisande med hänsyn till vad yrkandet egentligen avser. Det är riktigt i och för sig att tidsåtgången för själva förflyttningen, i detta fall gångtiden mellan kontoret beläget på Kronobergsgatan 4 och förhandlingslokalerna tur och retur, utgör en del av den tid som ingår i yrkandet, men yrkandet avser inte enbart detta. Härutöver ingår även andra nödvändiga åtgärder för att biträdet ska kunna delta i domstolsförhandlingen. Beräkning av tidsspillan ska därför påbörjas redan från den stund som det offentliga biträdet reser sig från sin kontorsstol för att plocka fram akten för uppdraget som ska medtas till förhandlingen. Efter detta stoppas akten i portföljen och biträdet tar på sig kavaj och i förekommande fall ytterrock eller liknande. Först därefter påbörjas själva förflyttningen från kontorsrummet till förhandlingslokalerna. Vidare kan biträdet inte vänta med ovan nämnda åtgärder till sista stund så att denne anländer till förhandlingslokalen först på utsatt tidpunkt för och rättens påropande av förhandlingen, utan måste i stället anlända ca 10 till 15 minuter dessförinnan. Sådan ”bufferttid” behövs t.ex. för att hänga av sig ytterkläder, gardera sig mot eventuella oförutsedda händelser som kan inträffa efter det att man lämnar kontoret, samla sig inför förhandlingen samt för att träffa klienten. Förutom att det sistnämnda ingår i normal ”klientvård” i syfte att inge klienten en lugnande inverkan inför förhandlingen, används denna tid regelmässigt till att en sista gång kort efterhöra om denne alltjämt vidhåller sin inställning i olika frågeställningar som man tidigare, oftast flera dagar innan, har diskuterat. Tidsspillan för den del som avser tiden före förhandlingen ska beräknas till den tidpunkt som rätten angett som starttid för förhandlingen i sin kallelse. Ersättning för arbete under själva förhandlingen beräknas från starttiden till dess att rättens ordförande förklarar förhandlingen som avslutad och biträdet lämnar över sin kostnadsräkning till rätten. All tid efter det att kostnadsräkningen har lämnat biträdets hand till dess att biträdet stoppat undan akten i aktskåpet efter att åter ha kommit till kontoret och tagit av sig ytterkläderna utgör ersättningsgill tidsspillan som tillsammans med tidsspillan före förhandlingen ingår i den post för detta som biträdet yrkar ersättning för som ”förflyttning mellan kontoret och domstolen t o r”. Det är rimligt att såväl Förvaltningsrätten i Växjö som Växjö tingsrätt tillämpar Domstolsverkets föreskrifter på samma sätt. Växjö tingsrätt tillerkänner regelmässigt yrkad ersättning för tidsspillan avseende ifrågavarande post motsvarande en tidsåtgång om 30 minuter i brottmål där man inte tillämpar brottmålstaxan. Så har även Länsrätten i Kronobergs län gjort i tidigare mål.

Domskäl

Kammarrätten i Jönköping (2010-09-27, Velinder, Mattsson) yttrade, efter att ha redogjort för tillämpliga bestämmelser jämte viss praxis: Kammarrätten finner att Z.H:s förflyttning advokatkontoret - förvaltningsrätten och åter inte rimligen kan uppskattas uppgå till mer än några minuter. Denna tidsspillan måste således anses ha inneburit en obetydlig tidsåtgång. Överklagandet ska därför avslås.

Ledamoten Aula, referent, var av skiljaktig mening och anförde följande. Mot bakgrund av vad som framkommit i målet anser jag att Z.H:s sammanlagda tidsspillan i förvaltningsrätten har överstigit 20 minuter samt att tidsåtgången för inställelse till förhandlingen inte har varit av underordnad beskaffenhet eller inneburit en obetydlig tidsåtgång. Z.H. är därför berättigad till ersättning för tidsspillan med ytterligare 650 kr, varv 130 kr avser mervärdesskatt. Överklagandet ska således bifallas.

Högsta förvaltningsdomstolen

Z.H. överklagade kammarrättens beslut och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle bevilja honom ersättning med 650 kr inklusive mervärdesskatt för tidsspillan om 30 minuter i anslutning till förvaltningsrättens muntliga förhandling den 22 juli 2010 i mål nr 2641-10 och 3010-10. Han hänvisade till vad han anfört i kammarrätten och tillade bl.a. följande. Den tid det tar att förflytta sig mellan hans kontor och förvaltningsrättens lokaler är inte obetydlig. Vidare har kammarrätten inte beaktat de åtgärder och omständigheter som, utöver själva förflyttningen, måste anses ingå i den ersättningsgilla tidsspillan vid ett rättegångsbiträdes inställelse till en domstolsförhandling. All tidsåtgång i omedelbar anslutning till inställelsen ska läggas samman vid bedömningen av om tidsspillan ska anses obetydlig.

Justitiekanslern bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Vad Högsta domstolen har fastslagit ska gälla för offentliga försvarares tidsspillan bör gälla även andra juridiska biträden vilkas ersättning fastställs med tillämpning av Domstolsverkets föreskrifter DVFS 2009:7. - Z.H:s uppgivna sammanlagda tidsspillan i förvaltningsrätten överstiger 20 minuter och bör därmed vara ersättningsgill i sin helhet om inte tidsåtgången för något av tillfällena är så obetydlig att den inte bör inräknas i den sammanlagda tidsspillan för vilken ersättning ska utgå. Den del av tidsspillan som nu ska bedömas har i kostnadsräkningen angetts som kontoret - förvaltningsrätten denna dag tur och retur 0,5 timmar. Det rör sig alltså om två tillfällen. Det synes vara ostridigt att den tid det tar att förflytta sig mellan Z.H:s advokatkontor och förvaltningsrättens lokaler är obetydlig. Domstolarnas beslut framstår mot bakgrund härav som riktigt. Z.H. har emellertid i sitt överklagande framhållit att hans yrkande om ersättning för tidsspillan avser mer än den faktiska gångtiden mellan kontoret och förhandlingslokalerna. - Särskild tid för att ”samla sig inför förhandlingen” utgör inte ersättningsgill tidsspillan för en advokat. Tid som åtgår för att ta fram akten och ta på sig/av sig ytterkläderna bör däremot, om än i sig självfallet obetydlig, kunna ersättas som tidsspillan och bör då inräknas i den tid som det tar att förflytta sig till och från domstolen. Det måste givetvis också accepteras att ett biträde, även vid kort gångväg till domstolen, lämnar sitt kontor i så god tid före förhandlingen att viss tidsspillan i form av väntetid inför förhandlingsstarten kan uppstå. Tid för att möta klienten i anslutning till förhandlingen bör också kunna ersättas som tidsspillan, om den inte ersätts som arbete. I den mån väntetid ägnas åt genomgång av målet eller möte med klienten bör nedlagd tid dock normalt kunna debiteras som arbete. - Den tid det tar att förflytta sig till fots mellan Z.H:s kontor och förvaltningsrättens lokaler uppgår såvitt kan bedömas till någon eller några få minuter. Även med beaktande av att Z.H. har behövt hantera akten samt ta på och av sig ytterkläderna i anslutning till sin promenad framstår den nödvändiga tidsåtgången i vardera riktningen sammantaget som obetydlig. Överklagandet bör därför avslås.

Sveriges advokatsamfund, som av Högsta förvaltningsdomstolen bereddes tillfälle att yttra sig i målet, anförde bl.a. följande. Utgångspunkten måste vara att tidsspillan är ersättningsgill. Praktiska och ekonomiska hänsyn talar emellertid för att tidsspillan som är obetydlig ska lämnas därhän. Z.H. har på ett detaljerat sätt redogjort för hur tidsspillan i målet har beräknats och uppgett tidsåtgången för den sammanlagda tidsspillan i förvaltningsrätten till 0,5 timmar. Av okänd anledning har kammarrätten vid bedömningen av hans yrkande om tidsspillan frångått tidigare praxis och enbart beaktat tiden för förflyttning mellan advokatkontoret och förvaltningsrätten samt åter. Advokatsamfundet instämmer i den av referenten i kammarrätten avgivna skiljaktiga meningen och anser att Z.H. ska tillerkännas begärd ersättning för tidsspillan.

Domskäl

Högsta förvaltningsdomstolen (2011-06-16, Knutsson, Ståhl, Stenman) yttrade: Skälen för avgörandet

Av 5 § lagen (1996:1620) om offentligt biträde framgår att bestämmelserna om ersättning till rättshjälpsbiträde i 27 § rättshjälpslagen (1996:1619) ska tillämpas även i fråga om ett offentligt biträde. Enligt 27 § första stycket rättshjälpslagen har ett rättshjälpsbiträde rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. I femte stycket i samma lagrum anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om bl.a. beräkning av ersättningen för tidsspillan. Enligt 19 § rättshjälpsförordningen (1997:404), jämförd med 6 § förordningen (1997:405) om offentligt biträde, fastställer Domstolsverket hur tidsspillan ska beräknas. De i målet tillämpliga föreskrifterna från Domstolsverket finns i DVFS 2009:7. I 2 § i dessa föreskrifter anges att tidsspillan avser tid då produktivt arbete med något uppdrag inte kan utföras trots att den ersättningsberättigades arbetstid tas i anspråk.

I NJA 2004 s. 549 har Högsta domstolen bedömt rätten till ersättning för tidsspillan för offentlig försvarare i ett mål utanför brottmålstaxans tillämpningsområde. Högsta domstolen fann att den sammanlagda tidsspillan, i en och samma instans, måste uppgå till minst 20 minuter för att den inte ska anses obetydlig och därför inte medföra rätt till ersättning. Sammanlagd tidsspillan som uppnår denna gräns ska dock vara ersättningsgill i sin helhet, om inte tidsåtgången för något av tillfällena är så obetydlig att det tillfället inte ska inräknas i den sammanlagda tidsspillan för vilken ersättning ska utgå. Av rättsfallet framgår vidare att tidsspillan avseende en resa som tur och retur tagit 15 minuter i anspråk inte ansetts obetydlig.

Som Justitiekanslern har funnit bör Högsta domstolens uttalanden vara vägledande även när det gäller andra juridiska biträden vilkas ersättning fastställs med tillämpning av de nämnda föreskrifterna från Domstolsverket.

Av handlingarna i målet framgår att Z.H:s sammanlagda tidsspillan i förvaltningsrätten uppgår till minst 20 minuter. Den bör därmed vara ersättningsgill i sin helhet, om inte tidsåtgången för något av tillfällena är så obetydlig att det tillfället inte ska inräknas. Frågan i målet är om tidsspillan i samband med den muntliga förhandlingen ska inräknas i den ersättningsgilla tiden.

Z.H:s kontor ligger på några minuters promenadavstånd från förvaltningsrätten. Vid beräkning av tidsspillan måste vidare beaktas att det, även vid ett så pass kort avstånd, är rimligt att biträdet anländer till förhandlingslokalen med viss marginal innan förhandlingen börjar. Förutom tiden för själva förflyttningen till och från förhandlingslokalen uppkommer därmed ytterligare några minuters tidsspillan i form av väntetid. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening kan det skäligen antas att en inställelse till en förhandling tar 15 minuter av den ersättningsberättigades arbetstid i anspråk även när biträdets kontor ligger på kort promenadavstånd från förhandlingslokalen. Denna tidsåtgång kan inte anses så obetydlig att den inte ska inräknas i den ersättningsgilla tiden.

Z.H. har därmed rätt till ersättning för tidsspillan om 15 minuter i samband med den muntliga förhandlingen.

Domslut

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen förklarar, med delvis bifall till överklagandet och ändring av underinstansernas avgöranden, att Z.H. har rätt till ersättning med 325 kr inklusive mervärdesskatt för tidsspillan om 15 minuter i samband med förvaltningsrättens muntliga förhandling.

Skiljaktig

Justitieråden Kindlund och Jermsten var av skiljaktig mening och lämnade överklagandet utan bifall. De ansåg att skälen för Högsta förvaltningsdomstolens avgörande skulle ha följande lydelse från och med fjärde stycket under rubriken Skälen för avgörandet.

Av handlingarna i målet framgår att Z.H:s uppgivna sammanlagda tidsspillan i förvaltningsrätten överstiger 20 minuter. Den bör därmed vara ersättningsgill i sin helhet om inte tidsåtgången vid något eller några av tillfällena är så obetydlig att den inte ska anses som ersättningsgill tidsspillan. - Z.H:s kontor ligger några hundra meter från förvaltningsrätten. Även med beaktande av att Z.H. har behövt hantera akten samt ta på och av sig ytterkläderna kan den tid det tar att förflytta sig till fots mellan kontoret och förvaltningsrättens lokaler inte bedömas uppgå till mer än några få minuter. Den nödvändiga tidsåtgången i vardera riktningen framstår därmed sammantaget som så obetydlig att den inte bör beaktas vid beräkningen av den tid som utgör ersättningsgill tidsspillan. Överklagandet ska därför lämnas utan bifall.

Föredraget 2011-05-04, föredragande Kristensson, målnummer 6303-10