NJA 2004 s. 549
Sammanlagd tidsspillan för offentlig försvarare i ett mål utanför brottmålstaxans tillämpningsområde måste, i en och samma instans, uppgå till minst 20 minuter för att ge rätt till ersättning.
Gotlands tingsrätt
Advokaten B.L. var förordnad till offentlig försvarare för en tilltalad i ett mål vid Gotlands tingsrätt, i vilket den tilltalade i dom den 6 mars 2003 dömdes för misshandel och grov kvinnofridskränkning till fängelse ett år sex månader. B.L. yrkade i målet ersättning av allmänna medel förutom för arbete med sammanlagt 2 682 kr för tidsspillan. Beloppet avsåg ersättning för restid om 15 minuter vid tre tillfällen avseende sträckan advokatkontoret-tingsrätten tur och retur samt restid om 25 minuter vid fyra tillfällen avseende sträckan advokatkontoret- polishuset/häktet tur och retur.
Tingsrätten (ordförande rådmannen Göran Lundahl) anförde i nämnda dom, såvitt angick B.L:s och målsägandebiträdets yrkanden om ersättning för tidsspillan:
Advokat B.L. och advokat A.Ö. har sina respektive kontor belägna centralt i Visby innerstad. Tingsrätten och polishuset/häktet är belägna strax utanför stadsmuren. Tidsåtgången för en enkelresa överstiger inte femton minuter, oavsett om resan sker till fots, med bil eller på annat sätt.
Den tid som åtgår för transport mellan advokatbyrån och domstolen respektive polishuset/häktet får, under förutsättning att tidsutdräkten inte är omfattande, anses ha ett sådant samband med målet och i övrigt vara så obetydlig att den inte bör ersättas särskilt. Någon sammanläggning av tidsåtgången när det förekommit flera sådana förflyttningar bör inte ske (se RH 2002:31). Advokat B.L:s och advokat A.Ö:s respektive yrkanden om ersättning för tidsspillan skall därför inte bifallas.
Svea hovrätt
B.L. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle tillerkänna honom ersättning för tidsspillan med i tingsrätten begärt belopp.
Domstolsverket sade sig i av hovrätten infordrat yttrande varken medge eller bestrida bifall till överklagandet under hänvisning till att praxis, i vad gällde denna typ av tidsspillan, numera framstod som något osäker.
Hovrätten (hovrättslagmannen Birgitta Widebäck, hovrättsrådet Maj Johansson, referent, och tf. hovrättsassessorn Joanna Gerholm) anförde i slutligt beslut den 13 maj 2003:
Skäl
I NJA 1979 s. 588 tillerkändes ett rättshjälpsbiträde ersättning för tidsspillan avseende 30 minuters gångtid vid ett tillfälle mellan advokatkontoret och tingsrätten - 15 minuter i vardera riktningen - i samband med inställelse i tingsrätten till sammanträde för muntlig förberedelse. Denna tidsspillan kunde enligt HD inte anses obetydlig och ersättningen skulle beräknas för sig och inte inräknas i ersättningen för arbete. Den yrkade ersättningen ansågs skälig.
Svea hovrätt har i RH 1995:35-37 ansett att en tidsspillan som i ett mål, i samma instans, sammanlagt inte uppgår till minst 20 minuter är så obetydlig att särskild ersättning härför inte skall utgå. Tidsspillan som kommer över denna gräns skall däremot i allmänhet kunna ersättas.
I förevarande fall uppgår sammanlagd tidsspillan till två timmar och 25 minuter. Hovrätten finner inte att det finns skäl att frångå den praxis som fastslagits i de nämnda rättsfallen och delar alltså inte det synsätt som kommit till uttryck i RH 2002:31, vilket tingsrätten lagt till grund för sin bedömning. B.L. skall därför tillerkännas ersättning för tidsspillan med yrkat belopp.
Slut
Med ändring av tingsrättens beslut tillerkänner hovrätten B.L. för försvaret av J.N. vid tingsrätten ersättning av allmänna medel med - utöver tidigare fastställt belopp - 2 682 kr för tidsspillan.
Högsta domstolen
Domstolsverket överklagade och yrkade att HD skulle lämna B.L:s i tingsrätten framställda yrkande om ersättning för tidsspillan utan bifall.
B.L. bestred ändring.
Sveriges Advokatsamfund, som av HD anmodats att yttra sig i målet, anförde i yttrande den 28 oktober 2003: Offentliga försvarare har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för bl.a. den tidsspillan som uppdraget krävt. För att tidsspillan skall vara ersättningsgill måste den ligga inom ramen för uppdraget. Tidsspillan torde inte ersättas särskilt om den är alltför obetydlig.
Advokatsamfundet kan inte finna annat skäligt än att den sammanlagda tiden avseende tidsspillan i ett mål och i en instans skall ersättas. Praktiska och ekonomiska skäl talar dock för att tidsspillan som är obetydlig inte skäligen kan grunda rätt till särskild ersättning.
Svea hovrätt har i målet RH 1995:35-37 gjort bedömningen att tidsspillan i ett mål i samma instans som sammanlagt inte uppgår till 20 minuter är så obetydlig att särskild ersättning härför inte skall utgå. Advokatsamfundet kan dela denna bedömning.
B.L:s yrkande avser restid mellan kontoret och tingsrätten samt mellan kontoret och polishuset/häktet. Den sammanlagda tidsspillan uppgår till två timmar och 25 minuter. Med hänsyn härtill och då grunden för vart och ett av yrkandena måste anses ligga inom ramen för uppdraget skall B.L. erhålla ersättning för tidsspillan. Yrkat belopp måste anses skäligt.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Tommie Börjesson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:
Domskäl
Skäl
B.L. har som offentlig försvarare vid tingsrätten yrkat ersättning för tidsspillan avseende resor som, tur och retur, tagit 15 minuter vid tre tillfällen och 25 minuter vid fyra tillfällen. Det har inte framkommit annat än att varje resa varit påkallad vid utförandet av uppdraget. Frågan i målet är om resorna tagit så obetydlig tid i anspråk att de inte utgör ersättningsgill tidsspillan.
Enligt 21 kap. 10 § RB är offentlig försvarare berättigad till skälig ersättning för bl.a. tidsspillan. Någon klar definition av begreppet tidsspillan finns inte utan det får från fall till fall avgöras vad som kan anses utgöra ersättningsgill tidsspillan vid utförande av uppdraget. Helt allmänt kan dock sägas att syftet med reglerna om tidsspillan är att ersätta sådan tid då produktivt arbete med uppdraget inte utförs, trots att försvararens arbetstid tas i anspråk. Restid utgör ett typfall av tidsspillan.
Det finns i 21 kap. 10 § RB ingen uttalad begränsning med avseende på den minsta tidsåtgång som utgör ersättningsgill tidsspillan. Eftersom domstolarna inte bör belastas med att granska alltför obetydliga ersättningsanspråk talar dock praktiska skäl för en sådan begränsning.
I målet är brottmålstaxans begränsningsregel, som innebär att tidsspillan bara ersätts till den del sammanlagd tidsspillan överstiger en timme, inte tillämplig, jfr rättsfallen NJA 1979 s. 584 och 1979 s. 588. I det senare rättsfallet fann HD att ett rättshjälpsbiträdes resa som, tur och retur, tagit 30 minuter i anspråk var ersättningsgill som tidsspillan eftersom denna tidsåtgång inte kunde anses som obetydlig.
HD finner att sammanlagd tidsspillan i ett mål utanför brottmålstaxans tillämpningsområde, i en och samma instans, måste uppgå till minst 20 minuter för att den inte skall anses som obetydlig och därför inte medföra rätt till ersättning. Sammanlagd tidsspillan som uppnår denna gräns skall dock vara ersättningsgill i sin helhet. HD finner vidare att tidsåtgången för var och en av resorna i målet inte i något fall kan anses som så obetydlig att restiden inte skall inräknas i den sammanlagda tidsspillan för vilken ersättning skall utgå. B.L. skall således tillerkännas yrkad ersättning för tidsspillan.
Domslut
HD:s avgörande
HD lämnar överklagandet utan bifall.
Domskäl
HD (justitieråden Thorsson, Dahllöf, Lindeblad, Calissendorff och Widebeck, referent) meddelade den 11 oktober 2004 slutligt beslut i enlighet med betänkandet.
HD:s beslut meddelat: den 11 oktober 2004.
Mål nr: Ö 2284-03.
Lagrum: 21 kap. 10 § RB.
Rättsfall: NJA 1979 s. 584 och NJA 1979 s. 588.