HFD 2012:31
En DNA-analys har inte ansetts kunna ersätta kravet på fastställt faderskap till barn som grund för registrering av faderskapet inom folkbokföringen.
S.K., som folkbokfördes i Sverige 2004 och blev svensk medborgare i februari 2010, ansökte i mars 2010 hos Skatteverket om att A.K., född i september 1991 i Sierra Leone och folkbokförd i Sverige 2008, skulle registreras som S.K:s barn i folkbokföringsdatabasen. Som stöd för ansökan lämnade S.K. in ett födelseintyg som var utfärdat år 2006. Vidare uppgav S.K. i ansökan att modern till A.K. hade avlidit för 15 år sedan i kriget i Sierra Leone.
Skatteverket
Skatteverket beslutade den 30 mars 2010 att avslå S.K:s ansökan om registrering av relation till A.K. Beslutet motiverades med att ett födelseintyg måste vara utfärdat i direkt eller nära anslutning till födelsen för att kunna godtas. Då det inlämnade födelseintyget var utfärdat 15 år efter födelsen och dessutom med födelseår 1995 vilket var fyra år senare än födelsetiden för A.K. kunde Skatteverket inte registrera relationen.
Förvaltningsrätten i Härnösand
S.K. överklagade Skatteverkets beslut hos förvaltningsrätten och yrkade att A.K. skulle registreras som hans barn. Han åberopade en rapport från mars 2008 av Rättsmedicinalverket om resultatet av en föräldraundersökning (DNA-analys). Enligt DNA-analysen beräknades sannolikheten för att S.K. var far till A.K. till 99,999 % förutsatt att inte någon annan man med nära släktskap till S.K. kunde vara möjlig far.
Skatteverket vidhöll sitt beslut och anförde bl.a. att S.K. inte syntes ha varit gift md A.K:s moder och att det i målet saknades såväl faderskapserkännande som domstolsbeslut i faderskapsfrågan.
Domskäl
Förvaltningsrätten i Härnösand (2010-09-23, ordförande Gustafsson) yttrade: Den som begär att en uppgift om familjerelation ska registreras i folkbokföringsdatabasen har bevisbördan för att det föreligger en sådan familjerelation. I fall då registreringsunderlaget är bristfälligt eller oklarheter förekommer bör någon registrering inte ske (jfr RÅ 2000 not. 122). - Utifrån den av S.K. åberopade föräldraundersökningen får det enligt förvaltningsrättens mening anses visat att S.K. är fader till A.K. Förutsättningar för att i folkbokföringsdatabasen registrera A.K. som barn till S.K. föreligger således. Överklagandet ska därför bifallas. - Förvaltningsrätten bifaller överklagandet och förordnar, med ändring av Skatteverkets beslut, att A.K. ska registreras som S.K:s barn.
Kammarrätten i Sundsvall
Skatteverket överklagade förvaltningsrättens dom och yrkade att kammarrätten, med ändring av domen, skulle fastställa Skatteverkets beslut att avslå S.K:s ansökan om att A.K. skulle registreras som hans barn. Till stöd för sin talan anförde Skatteverket att förutsättningarna för att ett utländskt faderskap ska erkännas i Sverige regleras uttömmande i lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor, IFL, med undantag för nordiska förhållanden. Förvaltningsrättens dom saknar stöd i svensk lag.
Domskäl
Kammarrätten i Sundsvall (2011-04-13, Sjödin, Eberstein, Mellstrand, referent) yttrade, efter att ha redogjort för 1 § första stycket och 34 §folkbokföringslagen (1991:481) samt erinrat om innehållet i IFL, följande. Av det av förvaltningsrätten refererade avgörandet från Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) framgår att registrering inte bör ske i sådana fall då registreringsunderlaget är bristfälligt eller oklarheter förekommer. IFL kan bli aktuell att tillämpa när utländska avgöranden åberopas till stöd för registrering av faderskap. - Det finns enligt kammarrätten ingen anledning att ifrågasätta resultatet av Rättsmedicinalverkets föräldraundersökning. Därmed finns tillräckligt underlag för önskad registrering. Detta innebär att det inte finns behov av att överväga huruvida S.K:s faderskap är fastställt i utlandet och om detta kan erkännas i Sverige. Följaktligen behöver inte IFL tillämpas i målet. - Kammarrätten anser alltså i likhet med förvaltningsrätten att föräldraundersökningen kan läggas till grund för registrering av uppgiften att S.K. är far till A.K. Överklagandet ska därför avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet.
Högsta förvaltningsdomstolen
Skatteverket överklagade kammarrättens dom och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle upphäva domen och visa målet åter till kammarrätten för prövning av familjerelation med stöd av intyg från utlandet. Skatteverket anförde bl.a. följande. För att S.K:s faderskap ska kunna registreras inom folkbokföringen krävs att han visar att faderskapet fastställts i hemlandet genom ett skriftligt förfarande, med godkännande av barnets mor eller att domstol fastställt faderskapet. Eftersom A.K. numera har hemvist i Sverige kan faderskapet också fastställas med stöd av svensk lag.
S.K. bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. att resultatet från Rättsmedicinalverkets föräldraundersökning är tillräckligt för att läggas till grund för registrering av uppgiften att han är far till A.K.
Domskäl
Högsta förvaltningsdomstolen (2012-05-31, Billum, Dexe, Knutsson, Jermsten, Nymansson) yttrade:
Skälen för avgörandet
Folkbokföringen ska tillgodose samhällets behov av basuppgifter och måste därför innehålla korrekta och aktuella personuppgifter. Av 1 § första stycket folkbokföringslagen (1991:481) framgår att förutom fastställande av en persons bosättning får även registrering av uppgifter om identitet, familj och andra förhållanden ske i folkbokföringsdatabasen.
Frågor om faderskap regleras i främst föräldrabalken men också i bl.a. IFL.
Av 1 kap. 3 § föräldrabalken framgår att huvudregeln är att faderskapet till ett barn fastställs genom bekräftelse eller dom när det gäller ett barn som har fötts utanför äktenskapet. Enligt 1 kap. 4 § första stycket ska en bekräftelse av faderskap ske skriftligen och bevittnas av två personer. Om barnet är myndigt ska bekräftelsen godkännas av barnet självt.
I 7 och 8 §§ IFL finns bestämmelser om giltigheten i Sverige av andra utländska faderskapsavgöranden än nordiska. Enligt huvudregeln i 8 § första stycket gäller en utländsk fastställelse av faderskap genom bekräftelse i Sverige, om den är giltig enligt lagen i den stat där barnet eller den som har lämnat bekräftelse hade hemvist eller i en stat där någon av dem var medborgare.
Av förarbetena till IFL framgår att frågan om även andra former av utomnordiska faderskapsfastställelser (s.k. utomprocessuell fastställelse) än sådana som sker genom dom eller erkännande gäller i Sverige inte regleras i lagen utan har överlämnats till rättstillämpningen att avgöra (prop. 1984/85:124 s. 34 och 59).
Högsta förvaltningsdomstolen gör följande bedömning.
Skatteverket ska normalt inte göra någon egen närmare prövning i sak av de uppgifter som ska registreras inom folkbokföringen (RÅ 2000 not. 122). De formella förutsättningarna för registrering måste emellertid vara uppfyllda. Som redovisats har det i lag ställts upp särskilda formkrav när det gäller att fastställa faderskap till barn.
S.K. folkbokfördes i Sverige 2004 och blev svensk medborgare i februari 2010 medan A.K. folkbokfördes här 2008 och blev myndig i september 2009. Vid dessa förhållanden finner Högsta förvaltningsdomstolen att prövningen av S.K:s ansökan ska grundas på de föreskrifter om fastställelse av faderskap som har tagits in i föräldrabalken och IFL.
Vad S.K. har fört fram i målet till stöd för sin ansökan - födelseintyget och DNA-analysen - uppfyller inte de krav på fastställelse av faderskap genom domstolsavgörande eller bekräftelse som anges i föräldrabalken eller i IFL, och det kan därför inte heller läggas till grund för den begärda registreringen. Att DNA-analysen starkt talar för att S.K. är far till A.K. har alltså ingen självständig betydelse i detta sammanhang.
Det anförda innebär att Skatteverkets beslut att vägra registrering av uppgiften om faderskap ska fastställas.
Domslut
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens och förvaltningsrättens domar och fastställer Skatteverkets beslut att inte registrera S.K. som far till A.K.