HFD 2013 not 31

Not 31. Överklagande av Skatteverket av ett förhandsbesked ang. inkomstskatt. - N.E. ansökte om förhandsbesked för att få klarlagt om hans inkomst som nyanställd pilot vid ett flygbolag i Dubai kunde undantas från skattskyldighet i Sverige enligt ettårsregeln. Av ansökningen framgick bl.a. följande. N.E. var med sin familj bosatt i Dubai men fortsatt obegränsat skattskyldig i Sverige på grund av väsentlig anknytning hit. Vistelsen och anställningen i Dubai kunde antas vara längre än ett år. Under en månad kunde N.E. antas företa ungefär fem långflygningar som av säkerhetsskäl medförde övernattning på destinationsorten. Till det kom maximalt ytterligare någon övernattning som schemalagd vilodag. Årliga besök i Sverige beräknades uppgå till mellan 14 och 21 dagar för semester. Arbetsinkomsten beskattades inte i Dubai. -Skatterättsnämnden (2012-12-18, Svanberg, Dahlberg, Gäverth, Påhlsson, Werkell): Förhandsbesked. N.E:s övernattningar i annat land än Dubai i samband med fullgörandet av sin anställning utgör inget hinder för att tillämpa ettårsregeln i 3 kap. 9 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL. - Skatterättsnämndens bedömning. Ettårsregeln infördes år 1966 i syfte att förhindra att en person som arbetade utomlands blev beskattad för samma inkomst både i Sverige och i det land där arbetet utfördes. Regeln skulle även förenkla det praktiska taxeringsarbetet och ge den enskilde möjlighet att klart kunna bedöma sin skattesituation innan utlandstjänstgöringen påbörjades (prop. 1966:127 s. 50). När det gäller regeln i 3 kap. 10 § om kortare avbrott sägs i förarbetena att vistelser i andra länder, än i Sverige som reglerats särskilt, inte får vara alltför omfattande i antal eller längd och att syftet med regeln måste beaktas (prop. 1984/85:175 s. 29 f.). - Anledningen att i dessa sammanhang begränsa omfattningen av sådana vistelser är bl.a. att förhindra att kravet på vistelse i ett och samma land skulle kunna kringgås. Exempelvis skulle en skattskyldig annars kunna vistas och arbeta i flera länder under en ettårsperiod utomlands men så kort tid i varje land att han inte skulle bli skattskyldig där enligt dessa länders interna lagstiftning (a. prop. s. 20-21). - Motiven bakom lagstiftningen äger fortfarande giltighet (prop. 1989/90:110 del 1 s. 385). - Ett villkor för ettårsregelns tillämplighet är att anställningen och vistelsen utomlands varar i minst ett år i samma land. - Av förutsättningarna i ärendet framgår att N.E. kommer att vara bosatt och ha anställning som pilot i Dubai under en period som överstiger ett år. Den omständigheten att han vid flygningar i tjänsten av säkerhetsskäl kan komma att övernatta i annat land än vistelselandet medför enligt Skatterättsnämndens mening inte att vistelsen utomlands ska anses avbruten på så sätt som avses i 3 kap. 10 §. Syftet med bestämmelsen är bl.a. att förhindra ett kringgående av kravet på vistelse i ett och samma land. Fråga är i detta fall inte om en sådan situation som bestämmelsen avser att förhindra. - Skatterättsnämndens bedömning får även anses stå i överensstämmelse med vad som anförts i förarbetena om motiven för att införa ettårsregeln. - Mot den bakgrunden och då övriga villkor för att tillämpa ettårsregeln enligt ansökan kommer att uppfyllas är N.E. inte skattskyldig i Sverige för inkomsten av anställningen. - André och Lundström var med instämmande av Alfreds och Rentrop skiljaktiga i fråga om motiveringen och anförde efter en redogörelse för de aktuella bestämmelserna följande. Vid tillämpning av ettårsregeln anses en skattskyldig ha vistats i det land där han är bosatt (HFD 2011 ref. 40 med hänvisningar till RÅ 1981 Aa 4 och RÅ 2008 ref. 56 som gäller dygnsvilans betydelse för att tolka uttrycket vistelse i andra bestämmelser om skattskyldighet). Av denna praxis följer vidare att resor till andra länder som inte är förenade med övernattning inte utgör sådana avbrott från vistelsen utomlands som avses i 3 kap. 10 § (jfr Skatterättsnämndens förhandsbesked den 10 september 2012, dnr 17-12/D). - Mot denna bakgrund och i frånvaro av uttrycklig reglering finns det enligt vår mening inte utrymme för att betrakta tillfälliga resor utanför vistelselandet som är förenade med övernattning som annat än avbrott i vistelsen ifråga. - Fråga är då i vad mån avbrotten i det aktuella fallet, som enligt förutsättningarna inte kommer att inträffa i början eller slutet av anställningen, överskrider den gräns för kortare avbrott som räknas in i vistelsetiden som uppställs i ettårsregeln. - I förarbetena sägs att vistelser i andra länder, än i Sverige som reglerats särskilt, inte får vara alltför omfattande i antal eller längd och att syftet med regeln måste beaktas (a. prop. s. 29 f.). Anledningen att i dessa sammanhang begränsa omfattningen av sådana vistelser är bl.a. att förhindra att kravet på vistelse i ett och samma land skulle kunna kringgås. Exempelvis skulle en skattskyldig annars kunna vistas och arbeta i flera länder under en ettårsperiod utomlands men så kort tid i varje land att han inte skulle bli skattskyldig där enligt dessa länders interna lagstiftning (a. prop. s. 20-21). - Det anförda leder till att en bedömning i vad mån uppehållen är så långvariga eller frekventa att gränsen för kortare avbrott som får räknas in i vistelsetiden vid anställningen utomlands ska anses ha passerats får göras efter förhållandena i det enskilda fallet. - Av omständigheterna i detta fall framgår att skattefriheten för inkomsterna från N.E:s anställning är en följd av den interna lagstiftningen i Dubai, i vilket land han är bosatt. Vidare är avbrotten i vistelsen där i huvudsak ett resultat av hans tjänsteresor som pilot anställd i flygbolaget. - Med hänsyn härtill och med beaktande av syftet med regleringen bör något hinder mot skattefrihet enligt ettårsregeln inte föreligga. Uppehåll i andra länder under utlandsvistelsen i Dubai under sådana förhållanden som anges i ansökan utgör alltså endast kortare avbrott som ska räknas in i vistelsetiden där. - Skatteverket överklagade och yrkade att ettårsregeln i 3 kap. 9 § IL inte skulle anses tillämplig på N.E:s inkomst från anställning i Dubai. - Högsta förvaltningsdomstolen (2013-05-21, Jermsten, Dexe, Saldén Enérus, Silfverberg, Bull): Skälen för avgörandet. Frågan i målet gäller om N.E:s resor i tjänsten till destinationer utanför vistelselandet kan anses som sådana kortare avbrott som enligt 3 kap. 10 § IL ska räknas in i den tid för utlandsvistelse som anges i 9 §. - Skatterättsnämnden har begärt komplettering med uppgift om bl.a. vistelserna i tredje land. N.E. har svarat att det är omöjligt att på förhand precisera dessa. Han har dock senare lämnat en beskrivning av hur en pilot i flygbolaget typiskt sett tjänstgör under en månad. - Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening är underlaget inte så klart och entydigt att den ställda frågan kan besvaras. Med hänsyn till det borde något förhandsbesked inte ha meddelats. Skatterättsnämndens förhandsbesked ska därför undanröjas. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen undanröjer Skatterättsnämndens förhandsbesked och avvisar ansökningen. - (mål nr 173-13, fd Gustafsson)