Prop. 1966:127
1
\.
Kungl. Mctftts proposition nr 127 år 1966
Nr 127
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. mgiven Stockholms slott den 29 april 1966.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an taga härvid fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);
2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
3) förordning om ändring i förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en komplettering av bestämmelserna rörande det skatterättsliga bosättningsbegreppet. Förslaget innebär att en bevis- börderegel införs för de fall då en här bosatt svensk medborgare avreser från Sverige och det inte från början är uppenbart att det är fråga om definitiv utflyttning. Den skattskyldige skall i så fall anses fortfarande bosatt här i landet intill tre år från avresan, om han inte visar att han saknar från beskattningssynpunkt väsentliga anknytningar till Sverige. Efter treårstidens utgång anses lian bosatt i Sverige endast om taxerings myndigheten kan visa att han fortfarande har så starka band med Sverige att han trots utflyttningen bör anses ha sitt egentliga bo och hemvist här. I anslutning härtill föreslås skattebefrielse i Sverige för löneinkomster, som i enskild tjänst förvärvas utomlands, under förutsättning att anställningen där varar minst ett år.
1 propositionen föreslås vidare att utomlands bosatta personer som upp-
1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 127
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
bär lön eller pension från svenska staten eller svensk kommun samt pen sion enligt lagen om allmän försäkring skall vara skyldiga erlägga skatt i Sverige för sådan inkomst.
Här bosatta utländska artister som f. n. erlägger bevillningsavgift före slås betala inkomstskatt efter samma regler som gäller för andra här bo satta.
För att motverka olägenheten av internationell dubbelbeskattning i för hållande till stat med vilken Sverige inte slutit dubbelbeskattningsavtal före slås rätt för fysiska och juridiska personer med hemvist i Sverige att från statlig inkomstskatt avräkna utländsk statlig skatt som erlagts för inkomst från källa i sådan stat. I anslutning härtill föreslås ändring av bestämmel serna om avdrag för utländsk skatt såsom omkostnad.
Propositionen grundar sig på dubbelbeskattningssakkunnigas förslag i betänkandet »Internationella skattefrågor» (SOU 1962:59).
De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1967 och bli tillämpliga på inkomster tillgängliga för lyftning denna dag eller senare.
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
3
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, dels att 32 § 3 mom., 35 § 2 mom., 39 § 2 mom., 53 § 1 mom., 54 § och 59 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 ävensom punkt 4 av anvisningarna till 20 §, punkt 7 av anvisningarna till 32 §, punkt 4 av anvisningarna till 38 § samt punkterna 1 och 2 av an visningarna till 53 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att till anvisningarna till 54 § skall fogas en ny punkt, beteck nad 3, av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse)
3 m o m. Såsom intäkt
(Föreslagen lydelse)
32 §. kostnader, såsom:
utlandstillägg och därmed likställ da förmåner för utom riket statio nerad personal vid utrikesförvalt ningen;
utlandstillägg och därmed likställ da förmåner för utom riket statio nerad personal vid utrikesförvalt ningen eller i svensk biståndsverk samhet;
avsedda utgifter.
förvaltningskostnadsbidrag och — Vad i — — — —-------------------icke föras. Förmånen av-------------------------------- befattningshavare gällande Såsom intäkt--- — -------- ------------------ utfört arbete.
35 §2.
2 mom. Till intäkt------ - --- — tid (realisationsvinst). Har egendom,------- -—-------------------närmast dessförinnan. Såsom skattepliktig--------------- ------------ 5 år .... 25 % » » Avyttrar skattskyldig —---------------------------- detta stycke. Kan tillämpning — — —-------------------avyttringen sker. Vad ovan sagts beträffande fastig- Vad ovan sagts beträffande fastig het skall även äga tillämpning å het skall gälla oavsett om fastighe-tomträtt. ten är belägen inom eller utom ri ket och även äga tillämpning å tomt rätt.
Har jordbruksfastighet —--------—---------------------nämnda del.
* Senaste lydelse av 32 § 3 mom. se 1964: 713, av 35 § 2 mom. se 1959:127, av 53 § 1 mom. se 1965:121, av 54 § se 1953:109, av 59 § 2 mom. se 1950: 308, av punkt 4 av anvisningarna till 20 § se 1951: 324, av punkt 7 av anvisningarna till 32 § se 1964: 713, av punkt 1 av anvisning arna till 53 § se 1945: 897 samt av punkt 2 av anvisningarna till 53 § se 1950: 308.
* Såsom nuvarande lydelse av 35 § 2 mom. har här upptagits den lydelse av 2 mom. som före slagits i prop. 1966: 90 .
4
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
39 §.
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
2 m o m. Från bruttointäkt av varje fastighet eller rörelse i utlan det får avdrag ske för därå belöpan de omkostnader. Därjämte får av drag ske för vad av behållen in komst av sådan fastighet eller rö relse använts för fastigheten eller för rörelsen. Har underskott upp kommit å fastighet i utlandet eller å rörelse därstädes, må avdrag för sådant underskott göras från annan intäkt av fastighet eller rörelse i ut landet.
2 m o m. Från bruttointäkt av fastighet eller rörelse i utlandet får avdrag ske med ledning i tillämp liga delar av vad som enligt 22 §, 25 § 1 och 2 mom. samt 29 § gäller för motsvarande slag av fastighet eller rörelse inom riket. Avdrag för underskott som uppkommit på fas tighet eller rörelse i utlandet må dock göras endast från annan intäkt av fastighet eller rörelse i utlandet.
Avdrag för sådant underskott får utnyttjas även senare beskattnings år än det varunder underskottet uppkommit, dock senast det be skattningsår, för vilket taxering sker sjätte kalenderåret efter det, då taxering för underskottsåret ägt rum.
53
1 nr o in. Skyldighet att-------------------------- —------- — 73 §§ sägs:
a) fysisk person:------------ ------------------------ förvärvats; samt <för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt: för inkomst------- —--------- — ---------------- belägen fastighet; för inkomst------------- —------------------------här bedrivits;
för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av an ställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;
för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av an nan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits här ifrån och förvärvats genom verk samhet här i riket;
för pension enligt lagen om all män försäkring eller på grund av anställning eller uppdrag hos svens ka staten eller svensk kommun;
för annan härifrån uppburen, ge nom verksamhet här i riket förvär vad inkomst av tjänst;
för härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst;
för vinst---------------- —------------- rörelse; samt för sådan i slutlig eller tillkom mande skatt ingående folkpensions avgift eller tilläggspensionsavgift, som restituerats, avkortats eller av skrivits, i den mån avdrag därför
för belopp som motsvarar restituerad, avkortad eller avskriven folkpensionsavgift, tilläggspensions avgift eller sjukförsäkringsavgift i den mån beloppet påverkat storle-
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
5
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
av den skattskyldige åtnjutits
vid
ken av avdrag enligt 46 § 2 inom.,
tidigare års taxeringar;
som åtnjutits vid tidigare års taxe
ringar ;
b) staten: —-------—--------------------sådan fastighet eller rörelse.
Riksskattenämnden må,---------------- — -—---------icke föras.
54 §.
Från skattskyldighet------------ -------- —-------— av kapital;
c) utlänning eller i utlandet
bo-
c) i utlandet bosatt person, vilken
satt svensk medborgare, vilken givit
givit eller medverkat vid offentlig
eller medverkat vid offentlig före- föreställning, som avses i gällande
ställning, som avses i gällande för- förordning angående bevillningsav-
ordning angående bevillningsavgif- gifter för särskilda förmåner och
ter för särskilda förmåner och rät- rättigheter:
tigheter:
för inkomst------------------------------förordning åtnjutits;
d) ägare av------------------------------—- till livförsäkring;
h) här i riket bosatt fysisk person,
som under vistelse utomlands åtnju
tit avlöning eller annan därmed jäm
förlig förmån på grund av anställ
ning där annat än hos svenska sta
ten, svensk kommun eller ombord
på svenskt fartyg eller svenskt,
danskt eller norskt luftfartyg:
för inkomst av anställningen un
der förutsättning att anställningen
och vistelsen i utlandet varat mer än
ett år eller enligt anställningsavtal
eller på annan grund kan antagas
komma att vara mer än ett år.
Aktiebolag och-------------------------- bolagens verksamhet.
Om aktierna — — --------------------------lös egendom.
Riksskattenämnden må,-----------------------------------icke föras.
Att personer,-----------------------------------samma paragraf.
(Se vidare anvisningarna.)
59
§.
2 m o m. Inkomst genom icke 2 in o in. Inkomst genom icke
yrkesmässig avyttring av fastighet yrkesmässig avyttring av här i riket
beskattas i den kommun, där fastig- belägen fastighet beskattas i den
heten är belägen.
kommun, där fastigheten är belä
gen.
Anvisningar
till 20 §.
4. För erlagd-------- — — — -—- — 18 § förmäles.
Utländsk speciell------------------------ -------- i densamma.
Allmän skatt — —------- ---------------- av engångsskatt.
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966
År enligt överenskommelse med utländsk stat viss intäkt undantagen från beskattning här i riket, får så dant avdrag som i föregående stycke sägs icke åtnjutas, såvitt skatten be löper å den undantagna intäkten. Därest enligt överenskommelse med utländsk stat dubbelbeskattning, så vitt avser visst slag av allmän skatt, helt undanröjes annorledes än ge nom att intäkten liärstädes undanta ges från skatteplikt (såsom genom avräkning av den utländska skatten från den svenska) må avdrag varom i föregående stycke sägs icke heller åtnjutas, såvitt angår dylik skatt.
(Nuvarande lydelse)
Om på grund av överenskommelse med utländsk stat dubbelbeskattning av viss intäkt kan undanröjas eller lindras, får avdrag icke åtnjutas för skatt, som omfattas av överenskom melsen och belöper på intäkten. Av ser överenskommelsen t. ex. endast statliga inkomstskatter medgives så ledes icke avdrag för den utländska statliga skatten i vad den belöper på intäkten. Däremot medgives i detta fall avdrag för utländsk kom munal skatt på intäkten.
(Föreslagen lydelse)
till
7. Till ersättning, — — —-----------Detsamma gäller — —------- ----------Såsom med utlandstillägg likställ da förmåner för utom riket statio nerad personal vid utrikesförvalt ningen anses fri bostad med upp värmning och belysning, bostads- kostnadsersättning eller däremot svarande förmån, bidrag för resa till Sverige för semester, barntillägg, ut bildningsbidrag, barnresebidrag, er sättning för hållande av bil och för- flyttningsbidrag.
till
4. Från inkomst, som häpflutit av fastighet i utlandet, får avdrag ske för vad som av inkomsten använts för fastigheten, såsom för ny- eller ombyggnad. Från inkomst, som härflutit av rörelse i utlandet, må lika ledes avdrag göras för vad som av inkomsten använts för rörelsen, ex empelvis för ny- eller ombyggnad av i rörelsen använda fastigheter och anläggningar. För att sådant avdrag må ske erfordras dock, att inkoms ten under beskattningsåret på ovan angivna sätt disponerats. Reserveras inkomsten för att framdeles använ-
32 §. — nya tjänstgöringsorten.
— tjänstemän anslaget.
Såsom med utlandstillägg likställ da förmåner anses för utom riket stationerad personal vid utrikesför valtningen fri bostad med upp värmning och belysning, bostads- kostnadsersättning eller däremot svarande förmån, bidrag för resa till Sverige för semester, barntillägg, ut bildningsbidrag, barnresebidrag, er sättning för hållande av bil och för- flyttningsbidrag samt för personal, som av staten anställts för bistånds verksamhet, förmåner som motsvara de nu nämnda.
38 §.
4. Intäkt av fastighet eller rörel se i utlandet beräknas med ledning i tillämpliga delar av vad som en ligt 21, 24 och 28 §§ gäller för mot svarande slag av fastighet eller rö relse inom riket.
7
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
das för det ena eller andra ändamå
let, är den underkastad beskattning.
Har underskott uppkommit å fas
tighet i utlandet eller å rörelse där
städes, må avdrag för sådant un
derskott göras endast från annan in
täkt av fastighet eller rörelse i ut
landet, men får däremot avdrag icke
ske från annan intäkt av kapital och
ej heller enligt 46 §.
Med rörelse---------------------------------------- till 28 §).
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
till 53 §.
1. Såsom bosatt här i riket räknas
den, som här har sitt egentliga bo
och hemvist. Med sådan person lik
ställes emellertid jämlikt 68 § den
som, utan att vara i Sverige bosatt,
härstädes stadigvarande vistas.
Svensk medborgare, som uppehåller
sig å resor i främmande land men
har bo eller familj kvar i riket, an
ses vara bosatt härstädes, även om
vistelsen utomlands är långvarig,
och han beskattas följaktligen här
städes för all sin inkomst. På sam
ma sätt behandlas i beskattningshän
seende en utlänning, som stadigva
rande bor härstädes eller som under
längre tid, utan andra avbrott än
rent tillfälliga, vistas härstädes.
Däremot bör i allmänhet en i all
män tjänst anställd person eller en
missionär, som för sin verksamhet
uppehåller sig och har fast bostad å
utrikes ort, icke anses som här i ri
ket bosatt, även om han fortfarande
är mantalsskriven härstädes. Han
blir således icke skattskyldig i Sveri
ge för exempelvis inkomst av kapi
tal. Detsamma gäller rörelse- eller
yrkesidkare, som för sin verksamhet
på ett mera stadigvarande sätt slagit
sig ned å utrikes ort, liksom ock
arbetare, som för längre tid tagit an
ställning utomlands. Sjöman, som
under utövning av sitt yrke uppehål
ler sig å främmande farvatten men
är inskriven å sjömanshus här i ri
ket eller har sin familj härstädes,
1. Såsom bosatt här i riket räk
nas den, som här har sitt egentliga
bo och hemvist. Med i Sverige bo
satt skattskyldig likställes enligt 68 §
den som, utan att vara bosatt i Sve
rige, stadigvarande vistas här.
Svensk medborgare, som icke sta
digvarande vistas i Sverige, skall lik
väl kunna anses bosatt här om han
alltjämt har väsentlig anknytning
till Sverige. Vid bedömande av frå
gan om han har väsentlig anknyt
ning till Sverige skall beaktas så
dana omständigheter som att han
icke tagit varaktigt bo och hemvist
på viss utländsk ort, att han vistas
utomlands för studier eller hälsans
vårdande, att han har bo eller fa
milj i Sverige, att han driver rö
relse eller innehar fastighet här i
riket och därmed jämförliga för
hållanden. Intill dess tre år förflu
tit från avresan från Sverige skall
han alltjämt anses bosatt här, om
han icke visar att han under beskatt
ningsåret icke haft väsentlig anknyt
ning till Sverige. Efter nämnda tids
utgång skall han däremot icke an
ses bosatt i Sverige, om det icke visas
att sådana omständigheter förelegat
under beskattningsåret att han allt
jämt bör anses bosatt här. Hänsyn
skall därvid icke tagas till kortvari
ga eller tillfälliga uppehåll i Sverige
för affärer, semestrar eller dylikt.
Utlänning, som stadigvarande bor
i Sverige eller under längre tid vis-
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
anses fortfarande vara bosatt här i riket. Person, som uppehåller sig längre tid i Sverige under kringre sande (t. ex. en utländsk handels resande), anses icke på grund härav vistas stadigvarande i riket.
Huruvida en person skall bär mantalsskrivas eller ej, är således utan betydelse för frågan om hans skattskyldighet för inkomst. Ej hel ler avgöres frågan om omfattningen av hans skattskyldighet uteslutande med hänsyn till förhållandena den 1 november näst före det år, som närmast föregått taxeringsåret, utan avseende fästes vid omständigheter na under hela det år, som närmast föregått taxeringsåret, och kan i an ledning härav en person komma att beskattas såsom här bosatt för alle nast en del av samma år.
2. Verksamhet på grund av an ställning i svenskt företag anses ut övad här i riket även om tjänste innehavaren i och för sin tjänst måste göra tillfälliga besök utom lands eller under längre tid uppe hålla sig därstädes under kringre sande (t. ex. handelsresande). För måner, som härröra av ett förut varande tjänsteförhållande (pension, vissa undantagsförmåner o. s. v.) och åtnjutas av person, som icke är bosatt eller stadigvarande vistas här i riket, beskattas i Sverige, om den tidigare verksamheten huvud sakligen utövats härstädes. För så dan person föreligger däremot ej skattskyldighet för pension, livränta eller andra enligt 31 § med inkomst av tjänst likställda förmåner, som icke åtnjutas på grund av något tjänsteförhållande.
(Nuvarande lydelse)
tas här utan andra avbrott än rent tillfälliga, skall anses ha sitt egent liga bo och hemvist i Sverige.
(Föreslagen lydelse)
2. Verksamhet på grund av an ställning i svenskt företag anses ut övad här i riket även om tjänste innehavaren i och för sin tjänst måste göra tillfälliga besök utom lands eller under längre tid uppe hålla sig därstädes under kringre sande (t. ex. handelsresande).
Person, som icke är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige, be skattas här för pension, som utgår enligt lagen om allmän försäkring eller på grund av förutvarande an ställning eller uppdrag hos svens ka staten eller svensk kommun. An nan pension eller förmån, som utgår härifrån till sådan person på grund av förutvarande tjänst, beskattas i
Sverige, om den tidigare verksam heten huvudsakligen utövats här. För sådan person föreligger däremot ej skattskyldighet för annan pen sion än nu sagts eller för livränta eller andra enligt 31 § med inkomst av tjänst likställda förmåner, som icke åtnjutas på grund av något t j änsteförhållande.
Bestämmelsen i 53 § 1 mom. första stycket a) om skattskyldighet för
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
9
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
den som ej varit bosatt här i riket för avlöning eller annan därmed jäm förlig förmån eller pension, som ut gått på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten, gäller beträffande den som anställts av svensk utlandsmyndighet eller utom lands för fält projekt för bilateral biståndsverksamhet (lokalanställd ) blott om han icke är medborgare i anställning siandet. Kungl. Maj:l äger medgiva befrielse från skatt skyldighet, som här nämnts, för så dan lokalanställd i utomeuropeiskt land som icke är svensk medborgare.
till 54 §.
3. Befrielse från skattskyldighet för inkomst av anställning enligt 54 § första stycket h) medges icke i fall som avses i punkt 2 första stycket av anvisningarna till 53 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967 men äger icke tillämpning vid 1967 års taxering eller vid eftertaxering för år 1967 eller tidigare år. Avdrag för avskrivningar på byggnader och inventarier får icke beviljas med stöd av 39 § 2 mom. i dess nya lydelse, i den mån avdrag för anskaffningskostna den kan anses ha åtnjutits enligt samma lagrum i dess äldre lydelse.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 är 1966
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om
statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, dels att 6 § 1 mom., 7 § och 20 § 2 mom. förord ningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att till nämnda förordning skola fogas fem nya paragrafer, betecknade 24, 25, 26, 27 och 28 §§, av följande lydelse, dels att före 24 § skall införas en ny rubrik av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse)
6
1 mom. Skyldighet att — —----
a) fysisk person: för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:
för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort för värvats; samt
för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:
för inkomst av här belägen fastig het;
för inkomst av rörelse, som här bedrivits;
för härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad in komst av tjänst;
för vinst å icke yrkesmässig av yttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fas tighet eller rörelse;
för slutlig skatt, fastighetsskatt eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av den skatt skyldige åtnjutits vid tidigare års taxeringar; samt
för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska för eningar ;
b) svenska aktiebolag —----------—
1 Senaste lydelse av 6 § 1 mom. se 1953: 1953: 275.
(Föreslagen lydelse)
§•
----------21 §§ sägs:
a) fysisk person: för inkomst som avses i denna förordning enligt de grunder som angivas i 53 § 1 mom. första stycket
a) kommunalskattelagen samt, så vitt avser tid under vilken han ej varit bosatt här i riket, för restituerad, avkortad eller avskriven allmän kommunalskatt i den mån denna påverkat storleken av avdrag enligt i § 1 mom., som åtnjutits vid ti digare års taxeringar, och för in komst genom utdelning på andelar i svenska ekonomiska föreningar;
ekonomiska föreningar.
275, av 7 § se 1965:123 samt av 20 § 2 mom. se
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
7 §•
— av kapital:
b) i utlandet bosatt person, vilken givit eller medverkat vid offentlig föreställning, som avses i gällande förordning angående bevillningsav gifter för särskilda förmåner och rättigheter:
för inkomst, som avses i 54 § förs ta stycket c) kommunalskattelagen;
Från skattskyldighet---------------- —
b) utlänning eller i utlandet bo satt svensk medborgare, vilken givit eller medverkat vid offentlig före ställning, som avses i gällande för ordning angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättighe ter:
för inkomst av föreställning, för vilken dylik avgift utgjorts eller be träffande vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande i samma förordning åtnjutits;
c) staten:--------—------------- livförsäkring hänför lig verksamhet.
k) här i riket bosatt fysisk per son, som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan där med jämförlig förmån på grund av anställning där annat än hos svens ka staten, svensk kommun eller om bord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg:
för inkomst, som avses i 54 § förs ta stycket h) kommunalskattelagen.
Riksskattenämnden må,-------------------------- icke föras. Aktiebolag och--------------------------bolagens verksamhet. Om aktierna------------- -— ------- lös egendom. Riksskattenämnden må, —------- ------------- icke föras. Att personer,--------------------------samma paragraf.
20
2 mom. Konungen äger, -——----I fall, varom i detta mom. förmä- les, må Konungen förklara, att stat lig inkomstskatt skall av skattskyl dig utgöras till högre belopp än gäl lande bestämmelser eljest skulle för anleda, dock att skatten ej må kom ma att uppgå till större andel, procen tuellt beräknad, av den på grundval av överenskommelsen eller förord nandet fastställda beskattningsbara inkomsten än skatten skulle utgjort av den beskattningsbara inkomst, som skulle hava fastställts, om hän syn ej tagits till överenskommelsen eller förordnandet. Vad i 10 § 3 mom. och 11 § 1 mom. sladgas om beräk-
§■
— -------- i riket.
I fall, varom i detta mom. förmä- les, må Konungen förklara, att stat lig inkomstskatt skall av skattskyl dig utgöras till högre belopp än gäl lande bestämmelser eljest skulle för anleda, dock att skatten ej må kom ma att uppgå till större andel, procen tuellt beräknad, av den på grundval av överenskommelsen eller förord nandet fastställda beskattningsbara inkomsten än skatten skulle utgjort av den beskattningsbara inkomst, som skulle hava fastställts, om in komsten beskattats endast i Sverige. Vad i 10 § 3 mom. och It § 1 mom. stadgas om beräkning av statlig in-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
ning av statlig inkomstskatt i helt antal kronor skall äga motsvarande tillämpning vid beräkning av skatt, som i detta mom. avses.
överenskommelse med — — — —
(Nuvarande lydelse)
komstskatt i helt antal kronor skall äga motsvarande tillämpning vid beräkning av skatt, som i detta mom. avses.
----- månader tilländalupit.
(Föreslagen lydelse)
Om avräkning av utländsk skatt
24 §.
Fysisk person som under tid då han varit bosatt hår i riket haft in komst, som beskattats i utländsk stat på grund av att den förvärvs källa till vilken inkomsten är hänförlig anses lokaliserad där, och in ländsk juridisk person som haft så dan inkomst äga erhålla nedsätt ning av sin inkomstskatt för in komsten genom avräkning av den utländska skatten enligt 25—27 §§.
Avräkning får ej äga rum, om dubbelbeskattning av inkomsten kan undanröjas eller lindras på grund av överenskommelse enligt 20 §.
Med utländsk skatt avses allmän slutlig skatt som utgått på inkomst och erlagts till utländsk stat eller
delstat samt, i fråga om skattskyl dig som bedrivit sjöfart eller luft fart i internationell trafik, även an nan skatt som erlagts i utländsk stat, i den mån skatten beräknats på grundval av fraktintäkter eller biljettintäkter, som uppburits i nämnda stat, eller efter därmed jämförlig grund.
25 §.
Avräkning får ske med så stort belopp av den utländska skatten som belöper på inkomsten i fråga. Av räkning får dock ske högst med be lopp motsvarande den statliga in komstskatt här i riket som hänför sig till inkomsten. Sistnämnda skatt skall därvid anses utgöra så stor del av den skattskyldiges statliga in komstskatt som den utländska net toinkomsten utgör av den skattskyl-
13
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
diges sammanlagda inkomst av oli ka förvärvskällor.
Om den skattskyldige erhållit av drag såsom omkostnad för den ut ländska skatt, för vilken avräk ning skall ske, eller för däremot sva rande preliminär skatt, skall beräk ningen enligt första stycket utföras som om sådant avdrag ej åtnjutits. Belopp, varmed avräkning högst kan erhållas enligt första stycket, skall därvid minskas med ett belopp mot svarande den statliga och kommu nala inkomstskatt som den skatt skyldige undgått genom avdraget.
Härrör inkomsten från sjöfart el ler luftfart i internationell trafik skall på begäran av den skattskyl dige den utländska nettoinkomsten beräknas till så stor del av den sam lade nettoinkomsten i rederirörel sen eller luftfartsrörelsen, med tilllägg för erhållna avdrag för utländs ka skatter, som de i den utländska staten uppburna fraktintäkterna och biljettintäkterna utgöra av den skatt skyldiges samtliga intäkter av så dant slag.
26 §.
Det åligger den skattskyldige att förebringa den utredning som behöves för prövning av fråga om avräk ning av utländsk skatt.
Har den skattskyldige visat att förutsättningar för avräkning äro för handen men förmår han icke lämna samtliga de uppgifter som er fordras för tillämpning av bestäm melserna i 25 §, må avräkning med givas med skäligt belopp.
27 §.
Om avräkning av utländsk skatt beslutar den prövningsnämnd, som har att upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt.
Ansökan om avräkning skall vara
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
inkommen till prövningsnämndens kansli inom ett år efter det taxe ringen till statlig inkomstskatt vun nit laga kraft eller, om den utländs ka skatten slutligen påförts efter nämnda tidpunkt, inom ett år från det den utländska skatten sålunda påförts.
över ansökningen skall taxeringsintendent avgiva yttrande.
Beträffande underrättelse om prövningsnämndens beslut samt rätt att föra talan mot beslutet äga be stämmelserna om besvär över taxe ring motsvarande tillämpning.
Har avräkning av utländsk skatt skett enligt 24 § men ändras taxe ringen genom beslut av prövningsnämnd eller utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t eller genom efter taxering, skall prövningsnämnden
vidtaga därav betingad ändring i
avräkningen.
28 §.
Medgives avräkning av utländsk skatt, skall länsstyrelsen förordna om avkortning eller, när restitution skall ske, tillställa den skattskyldige honom tillkommande belopp.
På restituerat belopp utgår icke ränta.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967 men äger icke till- lämpning vid 1967 års taxering eller vid eftertaxering för år 1967 eller tidi gare år. Bestämmelserna i 24—28 §§ om avräkning av utländsk skatt gälla icke utländsk skatt som erlagts eller skolat erläggas före den 1 januari 1967.
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
15
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter
Härigenom förordnas, dels att 4 § 11 mom. och 14 mom. förordningen
den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter skola upphöra att gälla, dels att 4 § 1 mom., 2 mom., 4
mom., 5 mom. och 10 mom. samma förordning1 skola erhålla ändrad ly
delse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
4 §•
1 m o in. Utlänning, som utan att
hava förvärvat den i mom. 14 här
nedan omförmålda rätt här i riket
giver offentlig föreställning eller till
ställning av vad slag det vara må,
vare sig mot inträdesavgift eller mot
avgift, som eljest på ett eller annat
sätt fordras, uppbäres eller motta-
ges, skall härför utgöra särskild be
villningsavgift med tio procent av
bruttoinkomsten.
Denna bevillningsavgift
2 m o m. Utlänning, som utan att
hava förvärvat den i mom. 14 omför-
mälda rätt medverkar vid av svensk
eller utlänning given offentlig före
ställning, offentligt utförande av mu
sik, såsom kafékonsert och dylikt,
eller vid annan offentlig tillställning
skall, oavsett huruvida inträdes- el
ler annan avgift därvid uppbäres el
ler tillställningen är avgiftsfri, er
lägga särskild bevillningsavgift med
tjugu procent av den inkomst, som
på grund av hans medverkan tillfly
ter honom, vare sig denna inkomst
utgöres av i penningar bestämd er
sättning, naturaförmåner eller andel
1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom., 2 mom., 4
1955:163 samt av 4 § 14 mom. se 1913:212.
1 in o in. I utlandet bosatt person,
som här i riket giver offentlig före
ställning eller tillställning av vad
slag det vara må, vare sig mot in
trädesavgift eller mot avgift, som el
jest på ett eller annat sätt fordras,
uppbäres eller mottages, skall härför
utgöra särskild bevillningsavgift med
tio procent av bruttoinkomsten.
äger rum.
2 mom. 1 utlandet bosatt per
son, som här i riket medverkar vid
offentlig föreställning, offentligt ut
förande av musik, såsom lcafékon-
sert och dylikt, eller vid annan of
fentlig tillställning skall, oavsett hu
ruvida inträdes- eller annan avgift
därvid uppbäres eller tillställningen
är avgiftsfri, erlägga särskild bevill
ningsavgift med tjugu procent av
den inkomst, som på grund av hans
medverkan tillflyter honom, vare sig
denna inkomst utgöres av i penning
ar bestämd ersättning, naturaförmå
ner eller andel av inkomsten å till
ställning. Avgiften skall i varje fall
mom. och 5 mom. se 1952:360, av 4 § 10 mom. se
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 dr 1966
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
av inkomsten å tillställning. Avgif- utgå med minst femtio öre för varje
ten skall i varje fall utgå med minst
dag, medverkan lämnas av i utlan-
femtio öre för varje dag, medverkan
det bosatt person eller ersättning
lämnas av utlänning eller ersättning till honom beräknas. För avgiftens
till honom beräknas. För avgiftens erläggande svarar tillställningens an-
erläggande svarar tillställningens an- ordnare.
ordnare.
4 m o m. Ansökning om------- - —------------ ansökning innehålla:
i fall, som avses i 1 mom.:------------ -— eller åskådarplatser;
i fa 11, som avses i 2 mom.:
i fall, som avses i 2 inom.:
fullständiga uppgifter angående fö- fullständiga uppgifter angående fö
reställnings beskaffenhet, medver- reställnings beskaffenhet, i utlandet
kande utlännings nationalitet, namn bosatt medverkandes nationalitet,
och bostad, den eller de orter samt namn och bostad, den eller de orter
den lokal, där föreställning är av- samt den lokal, där föreställning är
sedd att givas; skolande ansökning- avsedd att givas; skolande ansök-
en vara åtföljd av en av den, åt vil- ningen vara åtföljd av en av den, åt
ken utlänning lämnar biträde eller vilken den medverkande lämnar bi
som eljest är att anse såsom upp- träde eller som eljest är att anse
dragsgivare, på heder och samvete såsom uppdragsgivare, på heder och
avgiven uppgift angående beskaffen- samvete avgiven uppgift angående
heten av den ersättning, som varje beskaffenheten av den ersättning,
utlänning äger erhålla, samt belop- som varje i utlandet bosatt person
pet av dylik ersättning eller, där er- äger erhålla, samt beloppet av dylik
sättningen skall utgå med viss andel ersättning eller, där ersättningen
av inkomsten av föreställning, an- skall utgå med viss andel av in-
delens storlek och sättet för inkoms- komsten av föreställning, andelens
tens beräknande.
storlek och sättet för inkomstens
beräknande.
Sökande är--------------------------myndigheten begäras.
5 m o in. Med ledning--------—-------- - — bevillningsavgiftens belopp.
I andra------------------------- uppbära densamma.
Därest i ersättning åt utlänning, Därest i ersättning åt medverkan-
som avses i 2 mom., ingå naturaför- de, som avses i 2 inom., ingå natura-
måner, skola dessa vid bevillnings- förmåner, skola dessa vid bevill-
avgiftens bestämmande uppskattas ningsavgiftens bestämmande upp
till skäligt belopp i penningar. Om skattas till skäligt belopp i penning-
högre värde ej är angivet, skall kost ar. Om högre värde ej är angivet,
och bostad därvid upptagas till var- skall kost och bostad därvid uppta-
dera fem kronor för dag.
gas till vardera fem kronor för dag.
10 mom. Frihet från------------------------- paragraf åtnjutes:
a) för utlänningar, vilka driva a) för i utlandet bosatta personer,
sitt näringsfång under bar himmel vilka driva sitt näringsfång under
och uppbära allenast frivillig avgift bar himmel och uppbära allenast fri
såsom musikanter och dylika;
villig avgift såsom musikanter och
dylika;
b) för deltagare------------------------- hänseende; samt
c) då Kungl. Maj:t,------------------------- från bevillningsavgift.
II mom. Vad i denna paragraf
stadgas om utlänning äge ock till-
17
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
lämpning å i utlandet bosatt svensk
undersåte.
14 mom. Vad i denna paragraf
är stadgat gäller icke för här i riket
bosatt utlänning, som i vederbörlig
ordning förvärvat lika rätt med här-
städes bosatt svensk undersåte till
offentligt uppträdande, varom i den
na paragraf förmäles.
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967. Äldre bestämmelser
gälla dock fortfarande i fråga om bevillningsavgift, som belöper på tiden
dessförinnan.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 121
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 29 april 1966.
Närvarande:
Statsministern
E
rlander
,
ministern för utrikes ärendena
N
ilsson
,
statsråden
S
träng
, A
ndersson
, L
indström
, L
ange
, K
ling
, E
denman
, J
ohansson
,
H
ermansson
, H
olmqvist
, A
spling
, P
alme
, S
ven
-E
rig
N
ilsson
, L
undkvist
,
G ustafsson .
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen sam beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa internationella skat tefrågor samt anför.
I. Inledning
Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1959 tillkallades rege ringsrådet Sten Walberg, landskamreraren Stefan Dryselius, numera stats sekreteraren i jordbruksdepartementet Ivan Eckersten och numera lands kamreraren Gösta Hultqvist såsom sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om beskattning av utomlands bosatta personer för härifrån uppbu ren, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst samt vissa med internationell dubbelbeskattning sammanhängande spörsmål.
De sakkunniga antog benämningen dubbelbeskattningssakkunniga. I enlighet med Kungl. Maj :ts beslut den 12 oktober 1962 uppdrogs åt dub belbeskattningssakkunniga att även verkställa erforderlig utredning av vissa spörsmål angående behandlingen i beskattningshänseende av svenska ex perter vid deltagande i biståndsverksamheten i utvecklingsländerna m. m.
Med skrivelser den 21 december 1962 och den 2 oktober 1963 har dubbel beskattningssakkunniga avlämnat betänkandet »Internationella skattefrå gor» (SOU 1962:59) respektive promemorian »Beskattningen av experter i internationell biståndsverksamhet» (Stencil Fi 1963: 9).
Betänkandet och promemorian har var för sig varit föremål för remissbe handling.
över betänkandet har yttranden avgetts av statskontoret, kammarrätten, bankinspektionen, riksrevisionsverket, riksskattenämnden, skattelindrings- nämnden, centrala uppbördsnämnden, kupongskattenämnden, riksbanksfull mäktige, riksgäldsfullmäktige, överståthållarämbetet (med överlämnande
19
av yttranden från uppbörds- och indrivningsverken samt poliskammaren i Stockholm), samtliga länsstyrelser (länsstyrelsen i Malmöhus län med över lämnande av yttrande från kronokamreraren i Hälsingborg), allmänna om budet hos mellankommunala prövningsnämnden, överbefälhavaren (med överlämnande av yttranden från försvarsgrencheferna och försvarets civil förvaltning), riksförsäkringsverket, generalpoststyrelsen, försäkringsinspek- tionen, kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från liandels- kamrarna), arbetsmarknadsstyrelsen, statens utlänningskommission, sta tens pensionsanstalt, universitetskanslern (med överlämnande av yttranden från juridiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala, Lund och Stockholm), ordföranden i allmänna skatteberedningen, uppböi’dsorganisationskommit- tén, etableringsutredningen, Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige (LO) (med överlämnande av yttrande från Hotell- och restaurang- anställdas förbund), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges aka demikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Folksam, Kooperativa förbundet, Svensk industriförening, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redareförening, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Föreningen Auktoriserade revisorer, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Svenska kyr kans sjömansvårdsstyrelse, Sveriges advokatsamfund, Taxeringsnämndsord- förandenas riksförbund, Utlandssvenskarnas förening, Folkparkernas cen tralorganisation, Konsertföreningen i Stockholm, Riksorganisationen av ar tistarbetsgivare, Svenska musikerförbundet, Sveriges centrala restaurang- aktiebolag, Sveriges hotell- och restaurangförbund, Sveriges radio aktiebo lag och Teatrarnas riksförbund.
Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen, Svenska försäkrings bolags riksförbund, Sveriges allmänna exportförening, Svenska arbetsgivare föreningen och Sveriges grossistförbund har åberopat ett yttrande av nä ringslivets skattedelegation. Sveriges lantbruksförbund och RLF har- hän fört sig till ett yttrande av lantbrukets skattedelegation. I de delar förslagen hänför sig till utrikesförvaltningens personal har kabinettssekreteraren framfört vissa synpunkter.
Över promemorian har yttranden avgetts av nämnden för internationellt bistånd (NIB), kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län, LO, SB, SACO, TCO, Kooperativa förbundet, Sveriges industriförbund, Stockholms handelskam mare, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges lantbruksförbund, Svenska kyrkans missionsstyrelse, Svenska mis
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
20
sionsförbundet och Utlandssvenskarnas förening. Härvid har Sveriges in dustriförbund, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksför bund och Stockholms handelskammare åberopat ett av näringslivets skatte- delegation avgett yttrande, medan Sveriges lantbruksförbund hänvisat till ett yttrande av lantbrukets skattedelegation.
De sakkunnigas förslag omfattar en råd olika frågor rörande beskattning en av inkomster från Sverige, som uppbärs av i utlandet hemmahörande fysiska och juridiska personer, samt inkomster som i utlandet förvärvas av fysiska personer med hemvist i Sverige och svenska juridiska personer. Frågorna, som i huvudsak är fristående från varandra, är följande:
1. det skatterättsliga bosättningsbegreppet;
2. beskattning av härifrån utgående allmänna löner, pensioner m. m.;
3. beskattning av svenska styrelsearvoden m. in. som uppbärs av utom lands bosatta personer;
4. beskattning av arbetsinkomst som förvärvas under tillfällig vistelse här i landet (löneskatt);
5. avräkning av utländsk skatt;
6. vissa frågor i samband med rätten att avdra utländsk skatt såsom omkostnad;
7. rätt till avdrag för kommunalskatt i vissa fall;
8. avdrag för periodiskt understöd till utomlands bosatta personer m. m.;
9. beskattning av svenska medborgare med inkomst av tjänst hos främ mande makts beskickning eller lönade konsulat i Sverige;
10. beskattning av räntor till utlandet; 11. vissa frågor om inkomstöverflyttningar m. in.; 12. beskattning av företag i utlandet med verkliga ledningen i Sverige; 13. beskattning av experter i internationell biståndsverksamhet. Vid remissbehandlingen har allmänt vitsordats att de sakkunnigas över syn omfattat angelägna och ganska komplicerade beskattningsfrågor. I stort sett har de sakkunnigas förslag bedömts välvilligt av remissinstanserna. Åt skilliga invändningar har dock framförts mot de särskilda avsnitten av de sakkunnigas förslag.
Beträffande de olika punkterna i förslagen får jag anföra följande. Flera frågekomplex som behandlats av de sakkunniga äger samband med lagstiftningsarbete inom näraliggande områden av beskattningsrätten. Be träffande frågorna under punkterna 7 och 11 har jag således redan haft an ledning att ta ställning till vad de sakkunniga föreslagit. Syftet med de sak kunnigas förslag om kommunalskatteavdraget har tillgodosetts genom anta gande av en schablonregel för detta avdrag (prop. 1965: 14, BevU 16, rskr 141). Vad angår frågorna om inkomstöverflyttning har de sakkunnigas för slag föranlett lagstiftning i samband med antagande av ändrade bestämmel ser om koncernbidrag (prop. 1965: 126, BevU 43, rskr 379).
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
21
stämmelserna om beskattning av arbetsinkomst, som förvärvas av utlän
ningar under tillfällig vistelse här i landet. De sakkunniga föreslår att en
definitiv källskatt skall införas för samtliga i Sverige tillfälligt arbetande
utlänningar, däribland också de utländska artister som nu erlägger bevill
ningsavgift. Flera remissinstanser har erinrat om den utredning som pågår
om en definitiv källbeskattning för en betydligt vidare krets av löntagare
och har anfört betänkligheter mot att förslaget genomförs innan detta arbete
avslutats. I likhet med dessa remissinstanser anser jag att förslaget i denna
del lämpligen bör avvakta nämnda utredning. De sakkunnigas förslag inne
bär även att sådana här i landet bosatta utlänningar som f. n. erlägger be
villningsavgift för sin inkomst framdeles skall följa de vanliga reglerna för
inkomstbeskattningen. Denna del av förslaget anser jag vara av den vikt
att den bör tas upp nu.
De under punkterna 3, 8 och 9 angivna beskattningsfrågorna torde få
aktualiseras i olika sammanhang vid senare tillfälle. Beskattningen av sty
relsearvoden har enligt förslaget anknutits till den av de sakkunniga före
slagna källskatten för vissa löntagargrupper. Även om jag f. n. inte är be
redd att förorda en sådan källskatt synes de sakkunnigas förslag angående
styrelsearvoden senare kunna läggas till grund för lagstiftning. I sitt förslag
om rätten att göra avdrag för periodiskt understöd till utomlands bosatta
personer behandlar de sakkunniga även andra frågor som berör familjebe-
skattningens område. Jag finner det beträffande detta förslag önskvärt att
avvakta i vad mån samma frågor kommer att aktualiseras i familjeskatte-
beredningens arbete. De sakkunniga har vidare föreslagit att nu gällande
skattebefrielse för svenska medborgare för inkomst av tjänst hos främ
mande makts härvarande beskickning och lönade konsulat skall upphävas.
Detta förslag torde få tas upp i samband med vissa frågor om ändringar i
skatteförfattningarna som påkallas vid ett svenskt tillträde till 1961 års
Wienkonvention angående diplomatiska förbindelser.
Förslaget under punkt 10 avser införande av skattskyldighet för ränta,
som utbetalas från Sverige till utomlands bosatta fysiska personer och ut
ländska juridiska personer. De sakkunniga pekar på de skilda regler för be
skattning av kapitalinkomst som gäller för utdelningar och räntor. Om mot
tagaren bor i utlandet beläggs utdelning med statlig inkomstskatt medan
ränta är skattefri. Det synes de sakkunniga svårt att finna några bärande
skäl för denna olikhet i behandlingen. I nämnda och andra hänseenden
griper förslaget in på företagsbeskattningens område. Från flera håll har
invänts att förslaget kan beräknas få konsekvenser när det gäller företagens
möjlighet att finansiera sina investeringar via den utländska obligations
marknaden. I och för sig torde en tillfredsställande lösning av detta spörs
mål ligga inom räckhåll. Härtill kommer emellertid svårigheter i form av
administrativt merarbete och ur kontrollsynpunkt. Förslaget torde därför
enligt min mening böra övervägas ytterligare. Jag är inte heller beredd att
22
f. n. ta ställning till förslaget under punkt 12 om ändrade regler för beskatt ning av holdingföretag i utlandet som bildats av svenska intressenter.
Jag anhåller att nu få anmäla de delar av de sakkunnigas förslag som inte redan behandlats eller, enligt vad jag nyss sagt, lämpligen bör behand las i andra sammanhang. Jag kommer i första hand att uppehålla mig vid vissa frågor om beskattning vid vistelse eller bosättning utomlands, dvs. det skatterättsliga bosättningsbegreppet samt beskattningen av experter i inter nationell biståndsverksamhet och eljest av härifrån utgående allmänna lö ner, pensioner m. m. I anslutning därtill torde även den nyss nämnda frågan om beskattning av i Sverige bosatta utländska artister få prövas. Den följande framställningen kommer slutligen att avse spörsmålet om avräk ning från svensk skatt av utländsk skatt och vissa därmed sammanhängan de frågor, bl. a. i samband med avdrag vid inkomsttaxeringen för utländsk skatt såsom omkostnad.
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
II. Beskattning vid vistelse eller bosättning utomlands m. m.
Bosättningsbegreppet
Gällande rätt m. m.
Frågan om en fysisk person är bosatt i Sverige eller ej är av grundläg gande betydelse för hans skattskyldighet. Enligt 53 § 1 mom. a) kommu nalskattelagen (KL) samt 6 § 1 mom. a) förordningen om statlig inkomst skatt (IF) är han sålunda skattskyldig för all inkomst för tid under vilken han varit här i riket bosatt (oinskränkt skattskyldighet) men endast skyl dig att erlägga skatt för vissa slag av inkomst för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt (inskränkt skattskyldighet). Likartade regler gäl ler i fråga om förmögenhetsskatten.
I punkt 1 av anvisningarna till 53 § KL anges när fysisk person skall anses vara här i riket bosatt. Huvudregeln är, att som bosatt här i riket räknas den, som här har sitt egentliga bo och hemvist. Med sådan person skall en ligt 68 § KL likställas den som, utan att han är bosatt i Sverige, vistas sta digvarande här.
Bestämmelserna i denna anvisningspunkt har sedan 1928 inte ändrats med undantag för en mindre justering som föranleddes av att den för man talsskrivningen avgörande tidpunkten ändrats från årsskiftet till den 1 november.
Uttrycket bo och hemvist innebär inte, att vederbörande med nödvändig het behöver ha bostad här i landet. Det torde vara tillfyllest, om han har någon mera påtaglig anknytning till Sverige, t. ex. bohag eller personliga eller ekonomiska intressen. Å andra sidan kan bosättning utomlands före ligga för gift person även om han har bostad i Sverige, i vilken maken kvar-
23
bor, t. ex. på grund av barnens skolgång. I sådant fall torde makarna be traktas som av varandra oberoende skattskyldiga. Oavsett civilståndet fäs tes — för den som behåller eller förhyr våning i Sverige — stor vikt vid anledningen till vistelsen utom riket. Sålunda beaktas karaktären av arbets uppgifter och utomlandsvistelsens varaktighet. Någon bestämd tidsgräns finns emellertid inte meddelad i nu gällande författningar.
Vid sidan av den nu behandlade huvudregeln återfinns i anvisningspunk ten vissa föreskrifter som närmast tar sikte på mera speciella fall. Sålunda stadgas, att svensk medborgare, som uppehåller sig på resor i främmande land men har bo och familj kvar i riket, anses vara bosatt i Sverige, även om vistelsen utomlands är långvarig. Även utlänning behandlas på samma sätt i beskattningshänseende, om han stadigvarande bor eller under längre tid, utan andra avbrott än rent tillfälliga, vistas bär i riket.
För den, som på grund av sin tjänst är tvungen att företa resor utom lands, finns följande bestämmelser.
Sjöman, som är inskriven på sjömanshus här i riket och har sin familj i Sverige, skall enligt nämnda anvisningspunkt vid tjänstgöring ombord på fartyg i utrikes fart alltjämt anses bosatt här i riket. I detta sammanhang kan erinras om anvisningspunkten 2 till 53 § KL som stadgar, att verksam het på grund av anställning i svenskt företag anses utövad här i riket, även om tjänsteinnehavaren i och för sin tjänst måste göra tillfälliga besök utom lands eller under längre tid uppehålla sig där under kringresande (t. ex. handelsresande).
Vidare föreskrivs i punkt 1 av anvisningarna till 53 § KL, att en i allmän tjänst anställd person eller missionär, som för sin verksamhet uppehåller sig och har fast bostad på utrikes ort, i allmänhet inte bör anses som bo satt här i riket, även om han fortfarande är mantalsskriven i Sverige. Med »allmän tjänst» torde åsyftas anställning hos svensk offentligrättslig juri disk person oavsett anställningsformen. Bestämmelsen torde emellertid icke vara tillämplig på svensk personal, som tillhör svensk beskickning eller lönat konsulat hos utländsk makt och som på grund av sin tjänst är bosatt utomlands. För denna kategori finns nämligen särskilt stadgat i 69 § KL och 17 § IF. Särskilda stadganden är också meddelade för »arbetare, som för längre tid tagit anställning utomlands».
Rörelse- eller yrkesidkare, som för sin verksamhet på ett mera stadigva rande sätt slagit sig ned på utrikes ort, skall enligt punkt 1 av anvisningarna till 53 § KL inte anses vara bosatt här i riket. Detsamma gäller som nyss antytts för arbetare, som för längre tid tagit anställning utomlands. Stad gandet om yrkesidkare — varmed torde åsyftas person med fritt yrke -— samt rörelseidkare torde innebära, att de på grund av sin verksamhet an ses vara knutna med sådana band vid den ort där de uppehåller sig, att de inte bör betraktas som bosatta i Sverige. Beträffande arbetare är kravet på beständigheten hos vistelsen på utrikes ort av likartat innehåll. Varar vis-
Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966
24
Kungi. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
telsen och anställningen en längre tid, anses arbetare icke vara bosatt i Sverige.
Slutligen stadgas i anvisningspunkten att mantalsskrivningen är utan betydelse för frågan om skattskyldighet för inkomst. Härav framgår att för den, som ej är mantalsskriven i Sverige, oinskränkt skattskyldighet likväl kan föreligga, under det att så ej behöver vara fallet för alla som har man talsskrivits här i riket. Av en jämförelse mellan bosättningsbegreppen en ligt skatteförfattningarna och folkbokföringsförordningen framgår att dessa begrepp icke är identiska. Vid bedömandet av en persons bosättning i man- talsskrivningshänseende är uteslutande förhållandena per den 1 november året före beskattningsåret avgörande. Enligt skatteförfattningarna skall däremot samtliga omständigheter under beskattningsåret tas med vid be dömandet var en person skall anses som bosatt. Bedömningen kan resulte ra i att bosättning i Sverige föreligger endast under en del av året.
De dubbelbeskattningsavtal Sverige ingått med de nordiska länderna har -— bortsett från vissa mindre skiljaktigheter i utformningen — likartade bestämmelser om var fysisk person skall anses bosatt. De går ut på att ve derbörande skall anses äga »skatterättsligt hemvist» i den stat, där han har sitt egentliga bo och hemvist eller där han stadigvarande vistas. Skulle han med tillämpning av dessa regler anses bosatt i båda staterna, har han sitt skatterättsliga hemvist i den stat, med vilken han har de starkaste per sonliga och ekonomiska förbindelserna. Kan frågan inte avgöras med till- lämpning av denna regel, anses han ha hemvist i den stat, i vilken han äger medborgarskap. Om han är medborgare i bägge de avtalsslutande staterna eller inte i någon av dem, har behöriga myndigheter i resp. stater att träffa överenskommelse från fall till fall.
Efter det avtalen med de nordiska länderna (utom Island) utformats har OEEC:s (numera OECD:s) råd avgett rekommendationer den 11 juli 1958 och den 30 juli 1963 i fråga om vad som bör intas i bilaterala dubbelbeskatt ningsavtal rörande skatterättsligt hemvist. Enligt OECD-reglerna betyder uttrycket »person med hemvist» i en avtalsslutande stat varje fysisk per son, som enligt den statens lagstiftning är underkastad beskattning där på grund av hemvist, bosättning eller varje annan liknande omständighet. Bo sättningen avgörs följaktligen i första hand efter resp. länders interna reg ler. För den händelse en person enligt denna huvudregel skulle anses äga hemvist i bägge de avtalsslutande länderna (dubbel bosättning) gäller föl jande.
a) Han anses äga hemvist i den avtalsslutande stat, i vilken han har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har sådant hem i båda avtalsslutande staterna, anses han äga hemvist i den avtalsslutande stat, med vilken han har de starkaste personliga och ekonomiska förbindel serna (centrum för levnadsintressena).
b) Om det inte kan avgöras, i vilken avtalsslutande stat centrum för
25
levnadsintressena befinner sig, eller om han inte i någondera avtalsslutande staten har ett hem, som stadigvarande står till hans förfogande, anses han äga hemvist i den avtalsslutande stat, där han stadigvarande vistas.
c) Om han stadigvarande vistas i båda de avtalsslutande staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han äga hemvist i den avtalsslutande stat, i vilken han är medborgare.
d) Om han är medborgare i båda de avtalsslutande staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, skall vederbörande myndigheter i de båda avtalsslutande staterna avgöra frågan genom överenskommelse.
I detta sammanhang kan omnämnas att OECD:s rekommendation i allt väsentligt iakttagits i flertalet på senare tid ingångna dubbelbeskattnings avtal. Med undantag för avtalen med Amerikas förenta stater och Canada har i avtalen uttrycken »hemvist» och »bosättning» uttömmande reglerats.
I avtalen med nämnda båda stater finns inte någon egentlig definition på begreppet »bosatt». För s. k. dubbel bosättning har däremot avtalen sär skilda bestämmelser om hur det skall förfaras för att undanröja uppkom men dubbelbeskattning.
Tillämpningen av kommunalskattelagens bosättningsregler har föranlett talrika avgöranden i högsta instans. De sakkunniga har i sitt betänkande
(s. 64) gjort en sammanställning av en mångfald regeringsrättsutslag, till
vilka får hänvisas. Av dessa torde sammanfattningsvis framgå att en i en skild tjänst anställd person anses bosatt utomlands om han på grund av- tjänsten uppehållit sig där ett år eller längre. År han däremot anställd i svensk allmän tjänst är en längre tid än ett år erforderlig. Denna princip har iakttagits även i avgöranden, som meddelats efter det dubbelbeskatt- ningssakkunniga avlämnat sitt betänkande, t. ex. RÅ 1963 ref. 10, 1964 not Fi 754.
Då vistelsen utom riket föranletts av sjukdom har enligt förefintliga rätts fall bosättning i Sverige alltjämt ansetts föreligga även om vistelsen ut sträckts till att överstiga ett år. I visst fall har vistelse utom riket ända upp till tre år inte ansetts tillräcklig för att konstituera bosättning hos den främ mande staten.
När vistelsen utomlands huvudsakligen har sin orsak i studier anses bo sättning i Sverige också föreligga, oaktat den studerande uppehåller sig utom riket under längre tid än ett år.
Frågan om tillämpningen av bosättningsreglerna har uppmärksammats av riksskattenämnden, som hos Kungl. Maj :t hemställt om översyn av de samma. I sin hemställan anför nämnden till en början bl. a. följande.
Gällande regler om skyldighet för fysiska personer att erlägga skatt för inkomst ha gällt i det närmaste oförändrade sedan tillkomsten av 1928 års kommunalskattelag. Det ligger i sakens natur att tillämpningen av dessa regler, som icke föranledde några större svårigheter vid tiden för sin till komst, med hänsyn till numera rådande skattetryck samt ökad interna tionell rörlighet erbjuder helt andra problem än tidigare. De angivna båda
Kungi. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
faktorerna göra det numera angeläget på ett helt annat sätt än tidigare, att lagstiftningen ger ett såvitt möjligt klart och entydigt svar på frågan huru vida skattskyldighet i Sverige föreligger trots en relativt långvarig, av ar- betsanställning föranledd vistelse i utlandet. Särskilt gäller detta beträffande länder, med vilka Sverige icke avslutat dubbelbeskattningsavtal. Icke minst för landets av den internationella marknaden starkt beroende näringsliv måste det vara av väsentlig betydelse med lättillämpade regler rörande t. ex. beskattningen av de stora industri- och samfärdselföretagens anställda vid vistelse utom riket.
I fortsättningen erinrar riksskattenämnden om sitt den 26 juni 1957 av givna utlåtande över en av den skandinaviska styrelsen för undervisnings- sjukhuset i Korea gjord framställning angående åtgärder för att tillförsäkra personalen vid sjukhuset skattefrihet. I utlåtandet anfördes bl. a. som följer.
Enligt rådande praxis torde anställning utomlands under en tid av mer än ett år medföra, att i beskattningshänseende bosättning här i riket icke längre anses föreligga. Härvid är den omständigheten att den skattskyldiges familj kvarstannar här i riket, icke av avgörande betydelse för bedömandet av frågan om den skattskyldiges bosättning. Ett flertal rättsfall från rege ringsrätten giver stöd för den nu uttalade uppfattningen. (Se exempelvis 1955 ref. 45 jämfört med det i Geijer—Rosenqvist—Sterners Skattehandbok del II, 3:e uppl., s. 569, omnämnda rättsfallet 1955: 1684.)
Med hänsyn till vad sålunda får anses gälla i fråga om skattskyldigheten för svenskar, som vistas utomlands, torde den svenska personalen vid undervisningssj ukhuset i Korea icke vara skattskyldig här i riket för de i samband med anställningen i Korea utgående löneförmånerna, därest an ställningstiden — vilket synes vara avsett — överstiger ett år. Med hänsyn härtill lärer det enligt riksskattenämndens mening icke vara erforderligt med särskilda lagstiftningsåtgärder i syfte att bereda skattefrihet för ifråga varande personal.
Nämnden konstaterar vidare i sin hemställan att utlåtandet hälsats med tillfredsställelse på flertalet håll såsom en visserligen stel men relativt lätt- tillämpad regel, samt fortsätter.
Ur dessa synpunkter har riksskattenämnden funnit utgången i det av re geringsrätten den 4 juni 1959 (RÅ 1959 ref. 20) avdömda målet otillfreds ställande. Vid sin livliga kontakt med taxeringstjänstemännen å länsstyrel serna har riksskattenämnden funnit, att detta prejudikat medfört stor osäkerhet vid tillämpningen av 53 § KL.
Att frågan om skattskyldighet i Sverige — på sätt framgår av nämnda avgörande —- skall vara beroende av »arten av klagandens uppdrag» i ut landet och »övriga i målet förekomna omständigheter» är för den skatt skyldige otillfredsställande.
Det må tilläggas, att de tveksamma fallen äro så många och så skiftande till sin natur, att möjligheten att begära förhandsbesked icke ter sig som en tillfredsställande lösning.
Avslutningsvis hemställde riksskattenämnden, att problemet skyndsamt måtte göras till föremål för utredning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
27
De sakkunniga
Behovet av nya bosättningsregler
De sakkunniga uttalar mot bakgrund av regeringsrättens praxis på om
rådet och riksskattenämndens nyss berörda framställning att nuvarande
bosättningsregler delvis är oklara, och att man har haft svårigheter att på
de gällande reglernas grund nå fram till fasta principer. För de skattskyldiga
är detta givetvis en nackdel. Den som avser att flytta till annat land bör ha
ett berättigat anspråk på att någotsånär kunna överblicka vilka konsekven
ser flyttningen kommer att få för honom i beskattningsavseende.
Vidare framhåller de sakkunniga, att de svenska reglerna på området ge
nomgående torde vara ganska liberala. En jämförelse med skattelagstift
ningen i ett flertal andra länder, bl. a. Norge, Storbritannien och Förenta
staterna, torde nämligen ge till resultat, att enligt de svenska reglerna en
kortare utlandsvistelse regelmässigt medför att bosättning här i riket inte
längre anses föreligga; Sverige avstår sålunda tidigare än flera andra länder
från att beskatta dem som rest utomlands. Det kan i vissa fall även inträffa,
att Sverige härigenom icke kan utnyttja en beskattningsrätt som är förbe
hållen vårt land genom dubbelbeskattningsavtal. Följden kan därvid bli att
inkomst och förmögenhet helt undgår beskattning.
Genom arbetet i OECD:s skattekommitté och efter rekommendation av
OECD:s råd föreligger numera enligt de sakkunnigas mening tämligen en
hetliga principer för en reglering av hithörande frågor genom dubbelbeskatt
ningsavtal. Dessa principer har i stort sett kunnat följas i nyare avtal, av
vilka några redan hunnit träda i tillämpning. Det framstår såsom angeläget,
att de interna svenska reglerna så långt möjligt anpassas till nämnda prin
ciper.
Det förhållandet att de interna svenska reglerna gör det möjligt att ge
nom tämligen kort tids vistelse utomlands undgå svensk beskattning har,
enligt vad erfarenheten gett vid handen, utnyttjats i åtskilliga fall, där om
ständigheterna gör det sannolikt att skatteskäl utgjort viktiga motiv för ut
landsvistelsen. Från allmän synpunkt framstår det såsom ett berättigat öns
kemål att inom rimliga gränser kunna tillvarata de svenska intressena i
sådana fall.
De sakkunniga uttalar att såsom en vägledande princip för bosättningsreg-
lerna bör vara att man inte försvårar en utflyttning, som uppenbarligen
förestavats av andra skäl än skattemässiga. Å andra sidan bör reglerna för
övriga fall vara så utformade att vårt land kan behålla beskattningsrätten
åtminstone för en tid. Om på grund härav dubbelbeskattning skulle upp
komma, kan denna enligt de sakkunniga undanröjas genom tillämpning av
dubbelbeskattningsavtal, i den mån den skattskyldige utflyttat till stat, med
vilken sådant avtal ingåtts. I övriga fall kan under vissa förutsättningar den
av de sakkunniga föreslagna möjligheten att avräkna utländsk skatt från
den svenska statliga inkomstskatten stå till buds. De sakkunniga anför där
efter följande.
Att uppnå det sålunda åsyftade resultatet genom att tillskapa en enkel
schablon för att avgöra var en skattskyldig skall anses bosatt torde inte vara
möjligt. En mera nyanserad behandling av olika förekommande fall synes
— såsom också ett studium av OECD-reglerna torde ge vid handen — allt
jämt vara påkallad.
Den frågan kan då ställas, om bosättningen i alla lägen bör vara avgöran
de för skattskyldigheten eller, annorlunda uttryckt, om man utan undantag
bör upprätthålla principen att de som anses bosatta i Sverige skall vara här
skattskyldiga för alla inkomster oberoende av var de förvärvats. Vad angår
inkomster av anställningar utomlands är situationen ofta den att sådan in
komst — som vanligen är underkastad skatteplikt på anställningsorten — i
överensstämmelse med rådande svensk praxis skäligen icke bör beskattas i
Sverige, trots att det kvarstår så starka anknytningar till vårt land att det i
och för sig kunde vara naturligt att anse den skattskyldige bosatt här; han
har t. ex. hustru och barn kvar i den gemensamma bostaden i Sverige. Vi får
i sammanhanget framhålla, att det torde vara en internationellt vedertagen
princip, att inkomster av enskild anställning beskattas i det land där arbe
tet utförts. Detta gäller även i det fall att lönen utbetalas från hemlandet,
om anställningsperioden sträcker sig över sex månader. Härtill kommer det
särskilda intresset för en arbetstagare, som avser att tjänstgöra utomlands,
att kunna överblicka huru mycket av den erbjudna lönen som skall avgå i
skatt. — Vad åter angår andra slag av inkomster, som förvärvas under vis
telse i utlandet, har redan antytts, att en skärpt hållning från svensk sida
kan vara motiverad.
Under sådana förhållanden synes det rationellt att i fråga om tjänstein
komster av nu avsett slag göra avsteg från principen att skattskyldigheten
för här bosatta personer skall vara oinskränkt. Skattefrihet bör sålunda kun
na medges i viss utsträckning för utomlands förvärvade tjänsteinkomster
även för sådana personer. Vissa skäl kunde tala för att komplettera en regel
av sådan innebörd med bestämmelser om att den statliga inkomstskatten på
ev. inkomster i Sverige i progressionshänseende skulle beräknas, som om
skattskyldighet förelegat jämväl för den utomlands förvärvade tjänstein-
komsten. Andra skäl, bl. a. den prekära ställning ifrågavarande skattskyldiga
stundom intager i länder med vilka Sverige icke har dubbelbeskattningsav
tal, talar emellertid emot införandet av sådana bestämmelser; dessa skulle
f. ö. innebära en skärpning i förhållande till vad nu får anses gälla. — I fråga
om andra slags inkomster än tjänsteinkomster bör däremot bosättningen
liksom hittills vara avgörande.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
Ettårsregeln
De sakkunnigas förslag innebär, att löneinkomster, som förvärvas under
en icke alltför kort utlandsvistelse skall vara fria från svensk skatt, även om
inkomsttagaren är att anse som bosatt i Sverige. Den tid för utlandsvistelse
som bör krävas för att skattskyldighet till vårt land inte skall föreligga fö
reslår de sakkunniga till ett år. Förslaget ansluter sig därigenom i viss mån
till nuvarande praxis vid tillämpning av bosättningsreglerna. Tidskravet for
muleras av de sakkunniga så att anställningen skall ha varat mer än ett år
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
29
eller enligt kontrakt eller på annan grund kan antas skola vara under lika
lång tid. Förhållandena sådana de föreligger under beskattningsåret får bli
avgörande vid denna bedömning. Regeln bör enligt de sakkunniga omfatta
både tjänsteinkomster, som uppbärs hos utländska arbetsgivare, och löner,
som utgår t. ex. till svenska företags representanter i utlandet. Den föreslag
na regeln förutsätter självfallet, att tjänsten är av sådan beskaffenhet att
dess utövning kräver vistelse utomlands. Vidare anges, att tjänsten skall
ha utövats i ett och samma främmande land. Detta innebär ett krav på att
den skattskyldige under åtminstone ett år skall ha sammanhängande uppe
hållit sig i visst främmande land. Regeln bör enligt de sakkunniga sålunda
inte vara tillämplig, om den skattskyldige reser omkring på uppdrag i olika
länder och vistelsen icke i något enskilt land varat minst ett år — sj älvfallet
bortses här från helt korta, tillfälliga besök i Sverige eller annat land.
Inkomster undantagna från ettårsregeln
De sakkunniga har funnit att vissa undantag från ettårsregeln är nödvän
diga. Härom anför de sakkunniga följande.
Enligt dubbelbeskattningsavtalen bibehåller nämligen Sverige i regel be
skattningsrätten till löner, som utbetalas av svenska staten och svensk kom
mun till sina anställda samt av rederiföretag och luftfartsföretag till dem
som är anställda ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller
norskt luftfartyg. Avtalens regler i sistnämnda hänseende sammanhänger
med det skandinaviska luftfartssamarbetet inom SAS. För att sådana löner
icke skall bli helt obeskattade är det nödvändigt att svensk skatt uttages
trots att anställningen utomlands varar mer än ett år. Såsom löner från
svenska staten är härvid att anse t. ex. löner till svensk militärpersonal som
ställts till Förenta Nationernas förfogande för tjänstgöring utom riket. Ut
över den lön ifrågavarande kategorier uppbär enligt de svenska avlönings-
reglementena äger de i regel uppbära dagtraktamenten från Förenta Natio
nerna. Dessa traktamenten torde vara att jämställa med av staten anvisade
icke skattepliktiga traktamentsersättningar (32 § 3 mom. KL) och således
undantagna från skatteplikt. — Till löner från svenska staten får även hän
föras löner som utbetalas av något riksdagens verk, t. ex. riksbanken, även
som löner som utgår från kyrkofonden och uppbäres av utom riket tjänst
görande präster, varvid dock beskickningspredikanterna beskattas enligt
bestämmelserna i 69 § KL och 17 § IF.
I betänkandet understryks att den föreslagna regeln om frihet från svensk
skatt endast är avsedd att gälla inkomster av anställning i egentlig bemär
kelse, däremot inte pension eller andra förmåner, som härrör av ett förutva
rande tjänsteförhållande här i riket.
Treårsregeln
I fråga om andra inkomster än lön o. d. bör enligt de sakkunniga de all
männa bosättningsreglcrna gälla. Beträffande utformningen av dessa regler
menar de sakkunniga att vissa skärpningar är påkallade. Dessa bör självfal
30
let inte medföra, framhålls det i betänkandet, att svensk beskattning upp rätthålls i fall då det redan från början är uppenbart, att en utflyttning är definitiv, dvs. att alla väsentliga band med Sverige varaktigt avklippts. Så är enligt de sakkunniga t. ex. fallet, när svensk kvinna ingår äktenskap med utlänning och makarna bosätter sig i mannens hemland eller när en skatt skyldig avflyttar med familj och bohag och i samband med avflyttningen av vecklar alla intressen i Sverige. De sakkunniga framhåller att situationen emellertid ofta inte är så klar. Särskilt i fråga om dem som uppbär rörelse inkomster eller inkomster av fri verksamhet kvarstår ofta anknytningar av olika slag till Sverige, exempelvis att den skattskyldige har bostad och fa milj kvar i Sverige, behåller en fastighet eller fortsätter att driva en rörelse. I dylika fall bör man, enligt de sakkunniga, kräva, att utflyttningens mera slutgiltiga karaktär tar sig uttryck i att vistelsen utomlands varat en ganska lång sammanhängande tid — självfallet bortsett från kortare affärs- och semesterresor o. d. till Sverige. Bosättningen bör med andra ord i de mind re klara fallen icke anses upphöra redan i och med avresan utan som regel först då den skattskyldige uppehållit sig utomlands under några år.
De sakkunniga anser att denna deras tankegång lämpligen bör komma till uttryck i en regel om bevisbördans fördelning och anför härom följande.
Sålunda bör den skattskyldige, om han tidigare än förslagsvis tre år efter utflyttningen vill undgå en i princip oinskränkt skattskyldighet i Sverige, va ra skyldig att visa, att anknytningar av förut antytt slag icke kvarstår. Efter treårsperiodens utgång bör det däremot ankomma på det allmänna att styr ka, att det alltjämt kvarstår en så stark anknytning till Sverige att en varak tig utflyttning inte kan anses föreligga. Vi är medvetna om att en regel av sådant innehåll kan medföra det resultatet, alt samma person de tre första åren efter sin avresa av de svenska myndigheterna behandlas som bosatt här och alltså oinskränkt skattskyldig och därefter —■ utan att förhållandena ändrats — betraktas som bosatt utomlands och inskränkt skattskyldig. Hål ler man emellertid fast vid att ett av de i praktiken viktigaste kriterierna på utflyttningens definitiva karaktär ofta ligger i utlandsvistelsens varaktig het, synes denna konsekvens av regeln inte behöva inge betänkligheter.
Vid prövningen av de enskilda fallen bör hänsyn givetvis tagas till samt liga relevanta omständigheter. Lagtexten bör liksom hittills angiva, att en svensk medborgare alltjämt kan komma att betraktas som bosatt i Sverige och därmed underkastad oinskränkt skattskyldighet, om han har bo eller familj här i riket. Det bör också utsägas, att andra omständigheter kan på verka bedömningen i samma riktning, t. ex. att den skattskyldige har kvar en fastighet eller fortsätter en rörelse. Givetvis bör man vid bedömningen av här nämnda och likartade omständigheter fästa avgörande vikt vid deras reella betydelse. Om någon t. ex. är ledare, direkt eller indirekt, för ett svenskt företag — och efter utflyttning utövar ledningen från utlandet -— kan enbart detta förhållande vara tillräckligt för att man skall anse honom vara ur beskattningssynpunkt alltjämt bosatt i Sverige. —- Den skattskyldige bör i regel anses ha kvar sitt bo här i riket, även om möblerna är här maga sinerade. Särskild anledning att antaga fortsatt bosättning i Sverige bör lik som tidigare finnas, om den skattskyldige såsom skäl för utlandsvistelsen
Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966
31
anger, att han skall bedriva studier, vårda sin hälsa e. d. Man bör vidare
vara berättigad att kräva att den skattskyldige bosatt sig på viss utländsk
ort och där skaffat sig fast bostad. Uppehåller han sig däremot i utlandet
under kringresande eller under flyttning med kortare intervaller — ett halv
år eller mindre -— mellan olika orter i ett och samma land eller i olika län
der, bör han sålunda alltjämt — så länge han behåller sitt svenska medbor
garskap — kunna anses ha den största anknytningen till Sverige och på den
grunden alltjämt ha sitt egentliga bo och hemvist i Sverige. Viss betydelse
synes i detta sammanhang kunna tillmätas, huruvida han i det främmande
landet behandlas som där bosatt skattskyldig.
Även om man enligt vårt förslag sålunda alltjämt i viss utsträckning blir
hänvisad till att göra en individuell bedömning av särskilda fall, torde emel
lertid den nyss förordade bevisbörderegeln, i sådana fall som hittills föror
sakat svårigheter i tillämpningen, kunna medföra, att den skattskyldige re
gelmässigt betraktas såsom bosatt här i riket under de första tre åren. Efter
denna tids utgång torde däremot bedömningen vanligen resultera i att bo
sättningen anses ha upphört. Reglerna bör utformas så att bedömningen
skall grundas på de under beskattningsåret föreliggande omständigheterna
och alltså, åtminstone i princip, utan avseende på förhållandena under tiden
mellan beskattningsårets utgång och tidpunkten för taxeringsfrågans slut
liga prövning.
De sakkunniga anser dock, att de nyss återgivna strängare reglerna en
dast skall gälla svenska medborgare. För utlänningar skulle de nuvarande
mera allmänt hållna bestämmelserna kunna bibehållas, vilket innebär att
såsom bosatt i Sverige räknas den som här har sitt egentliga bo och hemvist.
Därutöver skall enligt de sakkunniga iakttagas, att en utlänning, som sta
digvarande hor i vårt land eller som under längre tid, utan andra avbrott
än rent tillfälliga, vistas i Sverige, skall anses vara bosatt i riket. Härav tor
de bl. a. följa, att om en i Sverige bosatt utlänning avreser till annat land
den oinskränkta skattskyldigheten vanligen upphör redan i och med avresan
om det inte rör sig om ett tillfälligt besök där. Skillnaden mot stadigvaran
de vistelse enligt 68 § KL torde i fråga om utlänningar enligt de sakkunni
gas uppfattning ligga däri, att man i denna paragraf avser en kortvarigare
men sammanhängande vistelse. Varar vistelsen i Sverige längre tid, anses en
utlänning bosatt här och bosättningen avbryts icke genom tillfälliga resor
till annat land.
De sakkunniga understryker att de föreslagna bosättningsreglerna i stör
re eller mindre utsträckning kan försättas ur kraft genom dubbelbeskatt
ningsavtal. Enligt de av OECD:s råd rekommenderade principerna för dub
belbeskattningsavtal skall emellertid resp. staters interna regler i första
hand bli avgörande vid bedömning av frågan om en skattskyldig skall
anses bosatt i landet eller ej. Härav följer, att de svenska skattemyndigheter
na i första hand skall tillämpa de interna svenska reglerna. Detta kommer
även att bli fallet, när skattskyldighetsfrågan enligt avtalet skall bedömas
t. ex. med utgångspunkt från »centrum för levnadsintressena».
De ändringar i nu gällande regler som föreslagits av de sakkunniga avser
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
32
endast utflyttningsfall. Vid inflyttning torde de nuvarande för in- och utflytt-
ningsfallen gemensamma allmänt hållna reglerna om bosättning vara till fyllest såväl för svenska medborgare som för övriga. De innebär att såsom bosatt här i riket skall räknas den som här har sitt egentliga bo och hem vist.
Det bör emellertid erinras om att enligt 68 § KL den som stadigvarande vistas i Sverige skall likställas med den som här har sitt egentliga bo och hemvist. Denna regel kan sålunda, oavsett bosättningen, leda till oinskränkt skattskyldighet i vårt land. Om en utlandssvensk vistas i Sverige något mer än sex månader, kan detta exempelvis vara tillräckligt för att han ^kall bli oinskränkt skattskyldig till Sverige.
Vad här sagts torde i tillämpliga delar äga giltighet även i fråga om in flyttade utlänningar.
Remissyttrandena
Allmänna synpunkter
I remissyttrandena vitsordas i regel behovet av ny lagstiftning på områ det. Det framhålls sålunda i åtskilliga yttranden, att nuvarande bosättnings- regler inte är tillfredsställande. Den praktiska tillämpningen av reglerna uppges efter hand ha medfört allt större svårigheter och gett upphov till många taxeringsproblem och skatteprocesser. Såsom skäl för ändrad lag stiftning framhålls även internationaliseringen av det ekonomiska livet och det alltmer intensiva utbytet av arbetskraft mellan olika länder.
Principerna för de sakkunnigas förslag rörande det skattemässiga bosätt- ningsbegreppet har godtagits i flertalet remissyttranden. Viss kritik mot förslaget har dock framförts.
Bl. a. riksskattenämnden anser de föreslagna bosättningsreglerna i viss mån vara behäftade med samma brister som nuvarande regler på området. En samlad bedömning av samtliga omständigheter i ärendet måste således göras även enligt de nya reglerna. Enklare och mer entydiga regler hade va rit önskvärda så att de skattskyldiga själva i flertalet fall kan bedöma hur bosättningsfrågan bör besvaras. Förslaget har likväl den obestridliga för tjänsten, att enkla regler skapats när det gäller beskattning av den form av inkomster, som i detta sammanhang har den största praktiska betydel sen, nämligen löneinkomster. För den som överväger att för viss tid ta an ställning utomlands — och flertalet fall utgörs av sådana — är det primära skatteproblemet utan tvivel frågan om beskattning av löneinkomsten skall ske här i riket eller inte. På den punkten torde de föreslagna reglerna ge klart besked.
Även kammarrätten anser det tveksamt om de föreslagna nya reglerna kommer att åstadkomma enkelhet i tillämpningen och möjlighet för den skattskyldige att överblicka konsekvenserna i beskattningsavseende av ut-
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
flyttning. Länsstyrelsen i Kronobergs län och SACO anför liknande syn
punkter.
Överståthållarämbetet har en principiell invändning att göra mot försla
get.
De sakkunnigas förslag innebär, att gällande bosättningsregler vid utflytt
ning ur riket något skärpas, medan desamma sättas ur kraft då fråga är
om inkomst av enskild anställning i ett främmande land, därest anställ
ningen varat minst ett år. Häri ligger emellertid enligt ämbetets mening en
klar inkonsekvens för det fall att man fortfarande vill anknyta den oin
skränkta skattskyldigheten till villkoret, att den skattskyldige skall anses
ha varit här i riket bosatt.
Det är ämbetets uppfattning, att gällande regler angående bosättningsbe-
greppet äro av så grundläggande betydelse inom den svenska skattelag
stiftningen att det icke lämpligen bör ifrågakomma att införa uttryckliga
undantag av innebörd att den oinskränkta skattskyldigheten blir beroende
av andra omständigheter än frågan huruvida den skattskyldige här har
sitt egentliga bo och hemvist.
Näringslivets skattedelegation anser, att man redan med nuvarande bo
sättningsregler kan komma till rätta med de verkliga missbruken. Delega
tionen anser det vidare knappast sannolikt att de sakkunnigas förslag i
praktiken kommer att ge det åsyftade resultatet. Det torde nämligen inte
kunna hindra att definitiv utflyttning anses föreligga för sådana som strä
var efter att inte längre bli beskattade i Sverige. De föreslagna reglerna tor
de, enligt delegationen, vidare komma att leda till ökat antal kollisionsfall
i förhållande till dubbelbeskattningsavtalens bosättningsregler. Genom för
slaget uppkommer temporär dubbelbeskattning, innan de svenska skatte
myndigheterna genom förhandlingar med utländska skattemyndigheter eller
eljest uppgett sina skatteanspråk.
Handelskamrarna i Skåne och Gävle uttalar sig i samma riktning.
Sveriges advokatsamfund anser att skatteflykten genom bosättning utom
lands och det snabbt stigande antalet tvister om bosättningsort motiverar
skärpning och förtydligande av bosättningsreglerna. Samfundet förordar,
att förslaget blir föremål för ytterligare överväganden.
Riksförsäkringsverket finner att de föreslagna reglerna ytterligare fjär
mar det skatterättsliga bosättningsbegreppet från det motsvarande begrepp
som begagnas inom socialförsäkringen.
Treårsregeln
Den föreslagna regeln att det under de första tre åren i princip skall ålig
ga den skattskyldige att visa, att han bosatt sig utomlands och icke längre
är bosatt i Sverige tillstyrks eller lämnas utan erinran av kammarrätten,
centrala uppbördsnämnden, allmänna ombudet hos mcllankommunala pröv-
ningsnämnden liksom av flertalet länsstyrelser. Riksskattenämnden har
som förut nämnts inte velat motsätta sig förslaget.
3 lliliang till riksdagens protokoll 1066. 1 samt. Nr 127
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
33
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
I flera yttranden framhålls att grundtanken med den föreslagna regeln
är riktig och att förslaget innebär en förbättring i jämförelse med nuva
rande regler. Länsstyrelserna i Stockholms, Jämtlands och Västerbottens
län ifrågasätter om inte samma bevisbörderegel bör gälla även efter de första
tre åren.
Treårsregeln har avstyrkts av Föreningen Auktoriserade revisorer, han-
delskamrarna i Gävle och Skåne samt Småland och Blekinge, Kooperativa
förbundet, näringslivets skattedelegation, Sveriges advokatsamfund och
SACO. Kooperativa förbundet anför sålunda.
I allmänhet torde enligt nuvarande praxis en skattskyldig, som varit här
i riket bosatt, men som på grund av anställning eller annan verksamhet
utomlands, vistats där mer än ett år, icke anses som bosatt här i riket, även
om han har kvar bo eller familj i Sverige. En sådan praxis synes tämligen
väl överensstämma med internationell praxis och är tillfredsställande för
de fall, som utan tvekan torde vara de som främst och i största omfattning
beröres av dessa regler, nämligen i svenska företag anställda, som utsändes
för tjänstgöring i främmande land under några års tid. Enligt de föreslag
na reglerna kan emellertid en sådan anställd vid vistelse utomlands två ä
tre år bliva i princip oinskränkt skattskyldig här i riket enbart av den an
ledningen att han t. ex. har sina möbler här magasinerade. Även om en här
av föranledd dubbelbeskattning, såsom de sakkunniga påpekar, helt eller
delvis kan undanröjas genom föreliggande dubbelbeskattningsavtal eller ge
nom den i föreslagna regler medgivna rätten att avräkna utländsk skatt, är
en sådan ordning icke tillfredsställande, om man vill realisera den vägle
dande princip som de sakkunniga själva uppställt, nämligen att icke för
svåra en utflyttning, som icke förestavats av skatteskäl. Med tanke på den
internationella rörlighet på arbetsmarknaden, som numera föreligger och
i viss utsträckning eftersträvas, icke minst vad gäller utvecklingsländerna,
finnes all anledning att betona vikten av att målsättningen kan förverkli
gas, såvitt gäller de »legitima» utflyttningsfallen. De fall av verkligt miss
bruk, som förekommer i detta hänseende, bör vara möjliga att beivra även
med nuvarande praxis. De ändringar, som kan behöva vidtagas i fråga om
gällande regler för bosättning, bör därför inriktas på att närmare klargöra
vad som här antagits vara allmän praxis.
En minoritet inom kammarrätten (kammarrättsråden Fröberg och Spens)
anser att bevisbörderegeln i praktiken ofta kommer att få verkan av legal-
presumtion. Detta innebär ett avsteg från naturlig fördelning av bevisbördan
och är ägnat att leda till materiellt oriktiga avgöranden. I
I fråga om utformningen av de speciella kriterier, som inom treårsregeln
skall anses konstituera väsentlig anknytning till Sverige, har vissa uttalan
den gjorts i remissyttrandena.
Bl. a. riksskattenämnden förutsätter, att innehavet av en sommarstuga
här i landet inte ensamt skall medföra att ägaren till fastigheten skall anses
som här bosatt. Inte heller bör bosättning här föreligga för den som inte
har annan anknytning till Sverige än att han uppbär pension härifrån.
35
Näringslivets skattedelegation erinrar om att de sakkunniga för att bo
sättning alltjämt skall anses föreligga i Sverige uppställt det villkoret, att
fråga skall vara om väsentlig anknytning till Sverige, men det skall an
komma på den skattskyldige att visa att förekommande anknytning — som
marstuga, magasinerade möbler etc. — icke är väsentlig.
Länsstyrelsen i Blekinge län anser det angeläget med ett förtydligande av
de omständigheter, vilka innefattas i uttrycket »väsentlig anknytning till
Sverige». Man synes härvid enligt länsstyrelsen böra i högre grad än som
skett ta fasta på syftet med avflyttningen. En sådan omständighet som att
skattskyldig kan visa, att han avflyttat för att driva näringsverksamhet
med fast driftställe i ett främmande land, bör i regel motivera att han
anses där bosatt, även om han har viss anknytning till Sverige, exempelvis
genom innehav av en mindre fastighet här i landet. Bedömningen bör bli
en annan beträffande en person med förvärvsverksamhet, som inte är knu
ten till viss ort eller visst land, såsom fallet är exempelvis i fråga om en för
fattare, skådespelare eller yrkesboxare.
Uttrycket »eljest har väsentlig anknytning till Sverige» betecknas av
länsstyrelsen i Jönköpings län som diffust. Det måste innebära att »egent
ligt bo och hemvist» inte blir detsamma som regelmässig vistelse under
dygnsvila enligt folkbokföringsförordningen. Men då bör också en utförliga
re definition ges om vilka andra omständigheter, som skall vara avgörande
för bosättningen.
Länsstyrelsen i Kristianstads län har funnit att reduktionsregeln i 9 §
tredje stycket förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögen
hetsskatt hör kompletteras med en bestämmelse av innehåll att inkomst av
anställning utomlands, för vilken skattskyldighet icke föreligger ehuru
vederbörande är att anse som bosatt i Sverige, skall anses som här i riket
förvärvad inkomst av tjänst vid beräkningen av den beskattningsbara för
mögenheten. Länsstyrelsen befarar att i dessa fall deklarationer för förmö
genhet inte kommer att avlämnas i avsedd omfattning.
Ettårsregeln
De sakkunnigas förslag att avlöning o. d. som erhållits för anställning
utomlands i princip inte skall beskattas i Sverige, om anställningen varat
mer än ett år eller avsetts skola vara så lång tid har i regel tillstyrkts eller
lämnats ulan erinran. Särskilt har behovet av ettårsregeln understrukits av
många av de remissinstanser som ställt sig avvisande till treårsregeln.
I några yttranden har ettårsregeln dock mött viss kritik, överståthållar-
ämbetet anser att ettårsregeln inte behövs, eftersom den av de sakkunniga
föreslagna regeln om rätt till avräkning av utländsk skatt mot svensk
skatt skulle undanröja eventuell dubbelbeskattning av sådan tjänstein-
komst.
Andra remissinstanser har ansett ettårsregeln alltför generös. Länssty
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
36
relsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att svenska tekniker m. fl., som
tjänstgör utomlands för svenska företagare, ofta i praktiken torde vara
helt skattefria för sina inkomster under denna tjänstgöring. I Sverige åbe
ropas utomlandsvistelse och förefintliga dubbelbeskattningsavtal som skäl
för skattefrihet och myndigheterna i tjänstgöringslandet torde merendels
sakna uppgifter om vederbörandes inkomstförhållanden.
Länsstyrelsen i Södermanlands län förordar att ettårsregeln ersätts med
en tvåårsregel av i övrigt samma innehåll, medan länsstyrelsen i Östergöt
lands län helt avstyrker ettårsregeln. Länsstyrelsen finner den medföra
skatteprivilegier som inte kan anses motiverade och som ur andra synpunk
ter måste anses stötande. Länsstyrelsen i Kristianstads län ifrågasätter om
inte ettårsregelns tillämpning bör begränsas till fall där det styrks eller
görs sannolikt, att inkomsten beskattas i den främmande staten.
I fråga om ettårsregelns utformning har vissa synpunkter framkommit
i remissyttrandena.
I flera yttranden har föreslagits att för ettårsregelns tillämpning inte
skall krävas att anställningstiden utomlands skall ha varat minst ett år i
ett land. Så t. ex. anser Sveriges advokatsamfund att beskattningen eljest
blir direkt avhängig av om arbetsgivaren — exempelvis en svensk export
industri — flyttar den anställde mellan olika platser inom samma land
eller i olika länder. De sakkunnigas syfte med bestämmelsen, nämligen att
sovra ut alltför korta utomlandsanställningar samt alltför rörliga arbets
tagare, bör enligt advokatsamfundet kunna uppnås genom att föreskriva
att vistelsen utom Sverige måste ha viss varaktighet, exempelvis ett år,
samt att skattebefrielse åtnjuts endast för lön, som uppbärs till följd av
arbete under minst tre månader i samma land. Taxeringsnämndsordföran-
denas riksförbund anser det vara tillräckligt för ettårsregelns tillämpning,
att ettårsvistelsen utomlands till övervägande del ägt rum i ett land.
De sakkunnigas förslag att från ettårsregelns tillämpning undanta bl. a.
de i allmän tjänst anställda har mött viss kritik, överbefälhavaren och
SR anser att skattereglerna bör vara desamma, oavsett vem som är ar
betsgivare. Länsstyrelsen i Kalmar län erinrar om att ettårsregeln leder till
att skattekonsekvenserna blir olika vid en och samma arbetsplats om, t. ex.
i ett u-land, en person är anställd i statens tjänst och en annan person i
svensk enskild tjänst.
Länsstyrelsen i Blekinge län befarar att det förhållandet, att ettårsregeln
skall gälla inte blott när uppehållet i ett främmande land varat mer än ett
år utan också när det kan antas att så skall bli fallet kan ge upphov till
missbruk. Möjlighet bör finnas för taxeringsintendent att i besvär till pröv-
ningsnämnd yrka ändring av taxeringsnämnds beslut, om det visar sig att
vistelsen i ett främmande land inte omfattat mer än ett år och detta inte
orsakats av sjukdom eller annan omständighet, över vilken den skattskyl-
dige eller dennes arbetsgivare ej kunnat råda.
Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966
Liknande synpunkter anförs av centrala uppbördsnämnden samt av läns
styrelserna i Jämtlands och Västerbottens län.
Länsstyrelsen i Malmöhus län, Föreningen Sveriges kronokamrerare och
kronokamreraren i Hälsingborg anser att kravet på viss varaktighet av an
ställning utomlands bör kompletteras med krav på vistelse utomlands un
der samma tid. Eljest skulle regeln kunna tillämpas på person, som bor
kvar i Sverige men dagligen reser till och från ett grannland.
Allmänna löner, pensioner m. m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
37
Gällande rätt
Fysisk person, som inte är bosatt i Sverige, är skattskyldig här för in
komst av tjänst som uppburits härifrån och förvärvats genom verksamhet
här (53 § KL, 6 § IF). Båda dessa förutsättningar skall vara uppfyllda för
att skattskyldighet skall anses föreligga. Löner till personer, som anställts
på svenska beskickningar och konsulat i utlandet och som redan före an
ställningen var bosatta utomlands (lokalanställda), beskattas sålunda inte,
inte ens om de är svenska medborgare.
Vidare gäller att en person, vilken inte är bosatt eller stadigvarande vis
tas här, skall beskattas i Sverige för pension, undantagsförmån o. d. som
härrör från ett förutvarande tjänsteförhållande, om den tidigare verksam
heten huvudsakligen utövats i vårt land. Detta gäller inte bara egenpension
utan också änke- och pupillpension (punkt 2 av anvisningarna till 53 § KL).
Om tjänsten inte utövats genom verksamhet i Sverige, kan däremot pen
sion och därmed likartad inkomst inte beskattas här. Detta gäller även om
inkomsten härrör från ett förutvarande tjänsteförhållande hos svensk ar
betsgivare. Pensioner till t. ex. exporthandelns representanter, missionärer
och andra, som under hela anställningstiden varit bosatta utomlands, be
skattas således inte om pensionären bor utrikes.
Icke blott pensioner utan även livränta, som härrör från ett tidigare
tjänsteförhållande, beskattas här i riket om verksamheten huvudsakligen
utövats här.
I punkt 2 av anvisningarna till 53 § KL stadgas vidare att person, som är
bosatt utom riket, inte är skattskyldig för pension, livränta eller andra med
inkomst av tjänst likställda förmåner, som inte åtnjuts på grund av något
tjänsteförhållande. Stadgandet korresponderar mot rätten att erhålla av
drag för premier. Den som är bosatt utom riket kan nämligen — i motsats
till här bosatta — inte från sina här i riket skattepliktiga inkomster erhål
la allmänt avdrag för pensionsförsäkringspremier. Sambandet mellan av-
dragsrätt för premier och skattskyldighet för utfallande pensionsbelopp
bryts emellertid, om en bär bosatt person som erhållit avdrag för premier
till pensionsförsäkring, utflyttar till annat land. Trots de tidigare åtnjutna
avdragen blir pensionsbeloppen inte beskattade.
38
Av bestämmelserna följer även, att folkpension icke kan bli föremål för
beskattning i Sverige, om mottagaren i skattehänseende är att anse som bo
satt utomlands.
I flertalet av de dubbelbeskattningsavtal som Sverige ingått med främ
mande makter har intagits särskilda regler angående uppdelning av be
skattningsrätten till pensioner och likartade inkomster. Därvid har i de
flesta överenskommelserna åtskillnad gjorts mellan å ena sidan sådana
pensioner som utgår från stat, kommun och annan dylik offentligrättslig
person (offentlig pension) och å andra sidan sådana som utgår från annat
håll (enskild pension).
Beskattningsrätten till offentliga pensioner har i de flesta avtalen i prin
cip förbehållits utbetalarstaten, oftast dock endast i fråga om f. d. anställ
da hos vederbörande offentligrättsliga institution. Därjämte har i åtskilliga
fall tillika uppställts det villkoret att mottagaren är medborgare i utbetalar
staten.
I övriga avtal, dvs. avtalen med Canada, Danmark, Frankrike, Island,
Marocko, Norge, Nya Zeeland och Tunisien, har beskattningen av offentliga
pensioner reglerats efter andra grunder. Bestämmelserna i ämnet har där
utformats på grundval av bosättningsprincipen. Sålunda skall en svensk
statlig pension, som uppbärs av en person bosatt i någon av de nämnda sta
terna, beskattas i pensionärens bosättningsland.
I fråga om enskild pension plägar beskattningsrätten tilldelas mottaga
rens bosättningsland. Detta gäller dock inte avtalen med Finland och In
dien. I sistnämnda båda avtal föreskrivs, att enskild pension skall beskattas
i den stat där den tidigare verksamheten utövats resp. i den stat från vil
ken pensionen utbetalas.
Även i fråga om löner har i de flesta överenskommelserna åtskillnad
gjorts mellan löner som utgår från det allmänna (allmän lön) och från an
nat håll (enskild lön).
Beskattningsrätten till allmän lön har i de av Sverige ingångna dubbel
beskattningsavtalen i än större utsträckning än som är fallet med offent
lig pension förbehållits utbetalarstaten.
När det gäller beskattningen av enskild lön har i allmänhet i avtalen som
huvudregel intagits den bestämmelsen att beskattningsrätten tilldelats den
stat där verksamheten utövas.
Den beskattningsrätt som Sverige erhållit genom avtalen kan, såsom
framgår av en jämförelse med de förut återgivna bestämmelserna i KL,
inte alltid utnyttjas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966
39
De sakkunniga
De sakkunniga uttalar att i flera länder gäller som en allmän princip, att
löner och pensioner m. m. beskattas i utbetalarstaten, även om mottagaren
inte är bosatt där. För Sveriges del har denna princip genomförts endast
i begränsad utsträckning. Hos den som inte är bosatt eller stadigvarande
vistas här i riket beskattas inkomst av tjänst som uppburits härifrån, blott
i den mån inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket.
De nuvarande interna svenska reglerna synes de sakkunniga otillfreds
ställande i flera hänseenden. Pensioner, som utbetalas av stat eller annan
offentligrättslig juridisk person, får enligt dubbelbeskattningsavtalen i all
mänhet beskattas i utbetalarstaten, i vart fall om mottagaren är medborgare
i samma stat. Detsamma gäller enligt de flesta avtal beträffande löner från
offentligrättsliga juridiska personer, i synnerhet om mottagaren är med
borgare i det land från vilket lönen utbetalas. Med nuvarande regler i KL
kan denna beskattningsrätt inte alltid utnyttjas. Resultatet kan bli att des
sa inkomster blir helt obeskattade.
Enligt de sakkunnigas mening framstår detta resultat som särskilt otill
fredsställande mot bakgrund av den allmänna tjänstepensioneringen. ATP-
pensionerna, för vilka avgifterna i regel medfört avdrag vid taxeringen, ut
betalas av det allmänna och får enligt vissa dubbelbeskattningsavtal därför
beskattas i Sverige.
De sakkunniga finner att beträffande löner, arvoden o. d. synes det endast
erforderligt vidta sådan ändring att Sverige kan fullt utnyttja den rätt att
beskatta löner från stat och kommun som må ha tillerkänts vårt land genom
dubbelbeskattningsavtal. I övrigt bör nuvarande regler kvarstå oförändrade.
Detta innebär, att från Sverige utbetalda löner i privat tjänst till utomlands
bosatta liksom hittills inte blir underkastade svensk beskattning, om inte
verksamheten utövats i Sverige. Löner och arvoden, som utbetalas av stat och
kommun, föreslås däremot bli beskattade i Sverige, även om de går till
utomlands bosatta personer. Därmed uppnås i princip överensstämmelse
med vad de sakkunniga i ett annat avsnitt förordat beträffande löner till
i Sverige bosatta, som arbetar utanför riket. Förslaget innebär bl. a. att
svensk skatt uttas hos s. k. lokalanställda vid svenska beskickningar i ut
landet.
I fråga om pensioner, som utbetalas från Sverige av stat eller kommun
till utomlands bosatta, anser de sakkunniga — i överensstämmelse med
vad de förordat beträffande löner — att pensionerna i princip alltid skall un
derkastas svensk beskattning, oberoende av om den tidigare verksamheten
utövats i Sverige eller ej. ATP-pensioner och folkpensioner föreslås bli inbe
gripna i de pensioner som härigenom blir beskattade. De sakkunniga på
pekar vidare att tjänstepensioner, som hänför sig till enskild tjänst, i fram
liden i betydande utsträckning kommer att erhållas från den allmänna
40
tjänstepensioneringen. Förslaget får sålunda den innebörden att huvudde
len av de tjänstepensioner till utomlands bosatta, som nu inte beskattas i
Sverige, principiellt kommer att bli underkastade svensk skatt.
Enligt de sakkunnigas uppfattning är det naturligt, att kompletterings-
pensioner till den allmänna tjänstepensioneringen följer samma regler som
ATP-pensionerna, dvs. beskattas i Sverige om inte annat följer av ingånget
dubbelbeskattningsavtal.
De sakkunniga har kommit till den uppfattningen att starka skäl finns
för att stadga principiell skattskyldighet för alla pensioner som utbetalas
från Sverige. Utredningsförslaget är utformat med utgångspunkt härifrån.
De sakkunniga är väl medvetna om att Sverige genom åtskilliga dubbel
beskattningsavtal avstått från att beskatta enskilda pensioner, som går till
någon som är bosatt i den andra avtalsslutande staten, och att den före
slagna regeln om skattskyldighet i Sverige sålunda i betydande utsträck
ning inte kommer att tillämpas. Det synes emellertid vara till fördel om
man internt i Sverige kan ha så enhetliga regler som möjligt.
Förslaget om principiell skattskyldighet för alla från Sverige utbetalade
pensioner inbegriper även pensionsbelopp som utfaller på grund av pen
sionsförsäkring, oavsett om försäkringen tagits i samband med tjänst eller
ej. Enligt de sakkunnigas mening finns inte anledning att göra avsteg från
principen om beskattning av utfallande pensionsbelopp, därför att pen-
sionstagaren bosätter sig i utlandet. I denna del bygger förslaget på förut
sättningen att premierna varit avdragsgilla vid inkomsttaxering i Sverige.
Undantag från skattskyldigheten föreslås i enlighet härmed skola gälla,
om den som erlagt premierna inte tidigare kunnat utnyttja avdragsrätten
på grund av att han inte varit skattskyldig här.
Slutligen anmärks att förslaget inte innebär någon ändring i nuvarande
regler om beskattning av livränta och periodiskt understöd, som utbetalas
till utomlands bosatta. De blir liksom hittills i allmänhet inte beskattade
i Sverige.
Såsom inledningsvis nämnts har dubbelbeskattningssakkunniga i en sär
skild promemoria (Fi-stencil 1963: 9) behandlat frågan om beskattning
av experter i internationell biståndsverksamhet. De sakkunniga har därvid
undersökt i vilken utsträckning ändringar i gällande skatteregler erfordras
för experter som anställs av FN och dess fackorgan, inom ramen för det
s. k. Opex-programmet (Operational and Executive Personnel, dvs. experter
som ställs till utvecklingslands förfogande för att besätta direkt administre
rande och verkställande poster) eller också av NIB.
Det må här inskjutas att sedan promemorian avlämnats och de däröver
avgivna remissyttrandena inkommit NIB avvecklats och ersatts av styrelsen
för internationell utveckling (SIDA). Den följande redogörelsen för pro
memorian och — i ett senare avsnitt — remissyttranden kommer att beröra
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966
41
NIB och dess anställda. I allt väsentligt gäller motsvarande förhållanden
SIDA och de hos SIDA anställda.
De sakkunniga har ansett att nuvarande skattelagstiftning behöver änd
ras i detta hänseende endast såvitt avser experter hos NIB. I fråga om be
skattningen av dessa experter innehåller promemorian i huvudsak följande.
De två beskattningsalternativ som de sakkunniga anser praktiskt möj
liga är att antingen låta NIB-experterna i skattehänseende vara jämställda
med den svenska beskickningspersonalen i utlandet eller att låta dem följa
allmänna regler.
De speciella beskattningsregler som gäller för svenska diplomater m. fl.
vid svenska beskickningar i utlandet redovisas av de sakkunniga. Reglerna
innebär att de alltid skall behandlas som bosatta i Sverige. Det oaktat är
de av ålder befriade från kommunalskatt för sina löneinkomster, med bibe
hållen rätt att åtnjuta allmänna avdrag och kommunalt ortsavdrag i fråga
om andra inkomster. För kapitalinkomster och inkomster av tillfälliga
uppdrag o. d. erläggs från och med året efter utflyttningen kommunalskatt
för gemensamt kommunalt ändamål efter 5 kr. för skattekrona. Friheten
från kommunal skatt på löneinkomsten påverkar avvägningen av de sär
skilda skattefria ersättningar som erhålls för att täcka fördyrade levnads
kostnader m. m.
I fråga om beskickningspersonalen gäller, att den icke blir underkastad
internationell dubbelbeskattning. Detsamma är i allt väsentligt fallet med
NIB:s experter. De länder, där dessa experter är verksamma, brukar i bi-
ståndsavtalen förbinda sig att icke beskatta de från Sverige utbetalda löner
na. Beträffande andra inkomster kan i förhållande till en del länder åbero
pas dubbelbeskattningsavtal. I sista hand kan NIB-experten, om de sakkun
nigas förslag härom bifalls, begära avräkning i Sverige av statlig skatt, som
erlagts i det land där han är verksam. De sakkunniga anför härefter bl. a.
följande.
Slutligen skall erinras om att NIB-experternas ställning och uppgifter
-— även om detta i och för sig icke bör vara avgörande — i viktiga hänseen
den skiljer sig från beskickningspersonalens. Den senare har inträtt i eu
statlig karriär, som innebär att de, bortsett från vissa avbrott, skall tjänst
göra i utlandet under större delen av sin aktiva tid. Någon motsvarighet
till denna karriär är, enligt vad som inhämtats, icke avsedd för NIB-exper
ternas del. Nämnda experter anställes för två år åt gången, och anställnings
tiden torde normalt bli högst fyra år. Endast i relativt fåtaliga fall räknar
man med att denna tid skall nämnvärt överskridas. Det torde i så fall vara
fråga om experter, som nått toppen av sill karriär och har något tiotal år
kvar av sin aktiva tid; dessa kan tänkas kvarstå som experter till pensions
åldern. Experterna får i motsats till diplomaterna i viss utsträckning mera
marknadmässiga löner.
Inte heller på annan grund finner de sakkunniga det befogat att princi
piellt behandla svenskar, som fullgör utlandstjänst för NIB, på annat sätt
42
än andra tjänstemän i utlandstjänst. Statsmakterna har i fråga om sina
befattningshavare hittills valt att tillerkänna dem bruttolöner och att utta
skatt på dessa löner. Det kan därför icke anföras några bärande skäl att
tillämpa en annan princip på NIB:s experter och utge skattefria nettolöner.
En sådan princip skulle innebära ett avsteg från principen om likformighet
i beskattningen och skulle f. ö. ur statens synpunkt i stort sett endast inne
bära en bokföringsmässig reduktion av anslag, utgifter och skatteintäkter.
De sakkunniga har den uppfattningen att de i betänkandet föreslagna all
männa beskattningsreglerna bör tillämpas även på NIB-experterna. I förtyd
ligande syfte bör dock 32 § 3 mom. KL och punkt 7 av anvisningarna till
samma paragraf kompletteras med en för NIB-experterna avsedd avdrags-
regel.
Enligt 32 § 3 mom. KL och nämnda anvisningspunkt gäller att vad staten
anvisat till bestridande av särskilda med vissa tjänster eller uppdrag förena
de kostnader inte utgör skattepliktig intäkt. Såsom exempel på sådana er
sättningar nämns bl. a. vissa särskilda lönetillägg och därmed likställda för
måner till diplomatisk och konsulär personal. Även NIB-experterna uppbär,
utöver löneförmåner, utlandstillägg och andra ersättningar för täckande av
särskilda kostnader i samband med tjänstgöring utom riket.
För att undanröja varje tvekan om att NIB-experternas utlandstillägg
och andra särskilda ersättningar är skattefria är det, enligt de sakkun
niga, lämpligt att i punkt 7 av anvisningarna till 32 § 3 mom. KL räkna
upp deras skattefria förmåner på samma sätt som redan nu gäller för be-
skickningspersonalen. Innehållet i de avsedda bestämmelserna blir själv
fallet beroende av det avlöningssystem som kan komma att beslutas. Med
det avlöningssystem som vid tiden för promemorians upprättande tillämpa
des för NIB-experterna borde bestämmelserna omfatta utlandstillägg, fa
milj etillägg, fri bostad, särskilt utrustningsbidrag samt bidrag för resa till
Sverige under semester.
Remissyttrandena
Dubbelbeskattningssakkunnigas förslag till lösning av frågorna om be
skattning av allmänna löner och offentliga pensioner har i sina huvuddrag
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av så gott som samtliga remissinstan
ser. Även förslaget rörande enskilda pensioner o. d. har i regel tillstyrkts,
ehuru kritik framförs i några remissyttranden.
Allmänna löner
De sakkunnigas förslag har avstyrkts blott av en remissinstans, nämligen
länsstyrelsen i Jönköpings län. Länsstyrelsen anser att det förnämsta skä
let för den föreslagna skärpningen av skattskyldigheten för allmänna löner
synes vara att vår interna lagstiftning skall möjliggöra den beskattning som
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
43
enligt dubbelbeskattningsavtal tillkommer Sverige. Länsstyrelsen vill inte
godta en sådan princip för lagstiftningen.
Kammarrätten aktualiserar om man med löner från stat och kommun
bör jämställa löner från allmänna inrättningar, statliga företag m. m. dylikt.
Det ifrågasätts om inte en sådan prövning bort ske främst med hänsyn till
de projekt, som övervägs att överföra vissa statliga verk till aktiebolags
form.
Överbefälhavaren erinrar om att svensk militärpersonal i FN-tjänst f. n.
anses fullgöra svensk statlig tjänstgöring. Vid denna åtnjuter personalen
tjänstledighet från ordinarie befattningar. FN svarar till största delen för
lönekostnaderna. ÖB anser att man bör ompröva frågan om denna tjänst
göring skall betraktas som statlig tjänst. Denna prövning bör även gälla
personal vid undervisningssjukhuset och övervakningskommissionen i Ko
rea samt utlandsanställda i internationellt biståndsarbete. Ur såväl rekry
terings- som rättvisesynpunkt bör likartade skatteregler gälla för alla des
sa personalkategorier.
Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse berör frågan om beskattning av
prästerlig befattningshavare med utlandstjänstgöring. Enligt styrelsens me
ning kan de bidrag styrelsen får ur kyrkofonden för löner inte jämställas
med lön från svenska staten. Varje enskilt bidrag från fonden är nämligen
inte av den storleken att det kan anses som skälig bruttolön för utlands
tjänstgörande befattningshavare. Ingen statlig myndighet fastställer lönepla-
ceringen eller utfärdar direktiv för lönesättningen. Något statligt anställ
ningsförhållande torde därför inte föreligga för sjömansprästerna.
Kabinettssekreteraren berör den förut nämnda konsekvensen av de sak
kunnigas förslag att de lokalanställda vid svenska utlandsmyndigheter skul
le bli skattskyldiga i Sverige för inkomst av anställningen. Skattskyldighet
skulle även föreligga för den som är medborgare i den främmande staten.
En sådan skattskyldighet synes strida mot 1961 och 1963 års Wienkonven-
tioner om diplomatiska och konsulära förbindelser. Kabinettssekreteraren
tillägger följande.
Antalet lokalanställda inom Sveriges utrikesrepresentation, avlönade an
tingen av utrikesdepartementet eller byggnadsstyrelsen, utgjorde den 1 ja
nuari 1963 ungefär 370. Av dessa var cirka 80 svenska och 290 utländska
medborgare. Inemot 30 av de sistnämnda var medborgare i tredje stat. För
budgetåret 1961/62 uppgick avlöningsanslagen för lokalanställda till i runt
tal 3 300 000 kr. —--------
Bortsett från den med beskattningen förenade ökade administrationen
torde avlöningsanslagen till lokalanställda få höjas i regel minst med de be
lopp vartill den svenska skatten uppgår, enär en sänkning av personalens
reallönenivå av rekryteringsskäl ej kan ifrågakomma.
Kretsen av lokalanställda utlänningar vid svenska utlandsmyndigheter
är vidare synnerligen heterogen. Vanligen utgöres de lokalanställda utlän
ningarna av chaufförer, vaktmästare, kontor sbud, trädgårdsmästare, port
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
44
vakter samt telefonist- och skrivbiträdespersonal. I en del länder förekom
mer lokalanställda som är analfabeter. Vissa stater står främmande inför
det svenska familjebegreppet; exempel finns bland lokalanställda på poly-
gami. I vissa fall åtnjuter lokalanställd naturaförmåner, t. ex. fri bostad
och kost. I några fall har den lokalanställde att själv svara för socialför
säkringsavgifter, i andra fall förutsättes att den svenska myndigheten be
strider sådan utgift. I vissa länder utgår till lokalanställd årsgratifikation,
i andra fall inte. Lönen till lokalanställd utbetalas som regel av den svenska
utlandsmyndigheten i resp. stationeringslands valuta, alternativt tredje
lands valuta.
Offentliga pensioner
Utredningsförslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga re
missinstanser utom länsstyrelsen i Jönköpings län, som avstyrker försla
get av samma skäl som länsstyrelsen åberopat gentemot förslaget i vad
det avser allmänna löner.
Enskilda pensioner o. d.
Även den del av förslaget som berör enskilda pensioner o. d. tillstyrks i
regel av remissinstanserna. Förslaget avstyrks dock av länsstyrelsen i Jön
köpings län, näringslivets skattedelegation, Kooperativa förbundet och Skå
nes handelskammare. Dessa remissinstanser kritiserar, att förslaget upp
häver de enhetliga principer som hittills gällt beträffande beskattning av
löner och pensioner till personer, bosatta utomlands. Näringslivets skatte
delegation anför härom bl. a. följande.
Enligt nuvarande regler för utomlands bosatta anställda är det i princip
likgiltigt, om vederbörande får ersättning för det utförda arbetet i form av-
större lön och mindre pension eller vice versa. Om kravet på att verksam
heten skall ha utövats bär i riket slopas beträffande pensioner, kommer
denna likställdhet att gå förlorad. Genom den föreslagna bestämmelsen om
skattefrihet för inkomst av anställning vid längre tids vistelse utomlands
skulle motsvarande konsekvens inträda för här i riket bosatta tjänstein-
komsttagare. En följd av förslaget kan bli att de, som är anställda utom
lands av ett svenskt företag, kommer att söka avstå från pensionsförmåner
för att i stället få den aktuella lönen höjd eller ock att söka få pension från
utländskt dotterbolag till det svenska företaget.
Delegationen tillägger, att då ATP-pensionerna för i enskild tjänst an
ställda härrör från avgifter som erlagts av privata arbetsgivare, det knap
past kan vara riktigt att kategoriskt jämställa dem med pensioner till stats-
eller kommunanställda. Även här bör således en distinktion göras mellan
anställda i enskild tjänst och anställda hos stat eller kommun, på samma
sätt som skillnad görs beträffande beskattningen av löner och arvoden mel
lan dessa båda grupper. Enligt delegationen anses såväl ATP-pensioner
som folkpensioner i princip utgå på grund av försäkring. Det finns sålunda
inte några bärande skäl för att ATP-pensioner, folkpensioner och komplet-
teringspensioner till den allmänna tjänstepensioneringen skall beskattas i
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
45
Sverige i de fall, då de intjänats genom verksamhet i utlandet. Pensioner som intjänats i enskild tjänst bör därför beskattas efter samma principer som f. n. Delegationen erinrar om att enligt OECD-rekommendationen för dubbelbeskattningsavtal bör rätten att beskatta enskilda pensioner förbe hållas bosättningslandet.
Även de sakkunnigas förslag till beskattning av härifrån utgående för- säkringspensioner till i utlandet bosatta personer avstyrks av de nämnda remissinstanserna. Det framhålls, att förslaget kan leda till att pensions försäkringar kommer att tecknas i utländska i stället för svenska försäk ringsbolag. Detta påpekas även av försäkringsinspektionen och Sveriges advokatsamfund.
Försäkringsinspektionen påpekar, att förslaget leder till komplikationer, när vederbörande endast skall beskattas för en del av utfallande pensions belopp på grund av att han (eller hans arbetsgivare) inte kunnat dra av pre mierna i deras helhet här i Sverige. Att begära att en anställd skall före bringa utredning inte endast om han själv har utnyttjat sin avdragsrätt för pensionsförsäkringspremier utan även rörande arbetsgivarens av- dragsförhållanden då det gäller ATP-avgifter och premier för andra för säkringar, måhända decennier tillbaka, är att lägga en orimlig bevisbörda på honom. — Denna svårighet har även observerats av kammarrätten, all männa ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, Kooperativa förbundet, näringslivets skattedelegation och Skånes handelskammare.
Överståthållarämbetet ifrågasätter om inte den föreslagna lagstiftningen bör omfatta även vissa former av livräntor o. d., t. ex. då rörelseidkare be tingar sig ersättning för överlåtelse av sin rörelse i form av periodiska ut betalningar, att utgå under längre tid, och sedan utflyttar till annat land.
Sveriges köpmannaförbund anser att pension upp till viss storlek alltid bör vara skattefri för den som är varaktigt bosatt i utlandet, om han genom intyg av svensk läkare kan visa, att sådan bosättning är nödvändig för hans hälsa.
Kammarrätten anför bl. a. följande.
I utlandet hela beskattningsåret bosatt pensionär erhåller icke några all männa avdrag —- med undantag för avdrag för kommunala skatter — och åtnjuter icke ortsavdrag eller avdrag för nedsatt skatteförmåga. En sådan pensionär blir på grund härav förhållandevis hårt beskattad. Såsom exem pel må nämnas att änka, som flyttat till i utlandet bosatt barn, kommer att bli underkastad oskäligt hård beskattning. De sakkunniga har icke till prövning upptagit detta förhållande. Kammarrätten anser att så bort ske.
Sveriges köpmannaförbund föreslår slutligen, att de föreslagna bestäm melserna inte skall gälla pension på grund av försäkring som tillkommit eller avtalats före den dag de sakkunnigas betänkande publicerades.
Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966
46
Experter i internationell biståndsverksamhet
Såsom av den tidigare redogörelsen framgår har de sakkunniga inte fö reslagit några särskilda bestämmelser för beskattning av experter, som av FN eller dess fackorgan anställts för internationell biståndsverksamhet. De sakkunnigas ståndpunkt har allmänt godtagits av remissinstanserna.
Motsvarande gäller i regel de sakkunnigas uttalanden rörande beskatt ning av den s. k. Opex-personalen. Länsstyrelserna i Stockholms och Malmö hus län har dock ansett, att Opex-tjänstemännen i beskattningshänseende bör likställas med dem som direkt anställs i FN-tjänst.
Även i fråga om beskattningen av NIB-experterna accepteras i allmänhet de sakkunnigas synpunkter och förslag. Icke någon remissinstans har re kommenderat det i promemorian diskuterade alternativet att jämställa NIB- experterna med den diplomatiska utlandspersonalen.
Riksskattenämnden ifrågasätter emellertid riktigheten av att undanta från beskattning NIB-experternas alla ersättningar för ökade levnadskostnader.
Särskilt med tanke på att ersättningar utgår för fördyrade levnadskostnader även för familjemedlemmar kommer beloppen såvitt framgår av promemo rian att täcka mer än vederbörandes av utlandsstationeringen förorsakade ökade levnadskostnader.
Överståthållarämbetet uttalar i detta hänseende bl. a. följande.
Ett genomförande av de sakkunnigas förslag härutinnan skulle ävenledes kunna tänkas få vissa icke önskvärda konsekvenser. Av skilda skäl, till exempel rekryteringssvårigheter, skulle sålunda en tendens kunna tänkas utbilda sig att utgiva löneförmåner i form av ökade skattefria bidrag. Såsom exempel av intresse i förevarande sammanhang vill överståthållarämbetet framhålla den praxis, som utbildat sig inom FN:s fackorgan, att anmäla så gott som samtliga experter inom biståndsverksamheten såsom »officials» med därav automatiskt följande skattefrihet, en skattefrihet som vid saklig bedömning ofta torde kunna ifrågasättas. I vart fall synes det överståthållar ämbetet högst sannolikt, att de föreslagna bestämmelserna skulle i allmän het komma att uppfattas och även i realiteten ofta innebära skatteprivile- gier, som icke skulle få åtnjutas av andra skattskyldiga i motsvarande an ställningssituation, till exempel de privatanställda.
I några yttranden hävdas att NIB-experternas löneinkomster skall vara skattefria i Sverige. Länsstyrelsen i Jönköpings län har sålunda, såsom tidigare nämnts, avstyrkt att skattskyldighet för allmänna löner utsträcks.
SACO och TCO påpekar, att experter med samma arbetsuppgifter och reel la kontakt med Sverige kommer att beskattas efter olika principer beroende på vem som är huvudman. Detta förhållande är enligt organisationerna inte tillfredsställande.
NIB erinrar om dubbelbeskattningsavtalens inverkan på beskattningen.
Av de olika aktuella avtalen kan med de sakkunnigas förslag uppkomma antingen fullständig skattefrihet eller beskattning i Sverige eller också be skattning i expertens hemland. NIB framhåller, att reglerna om beskattning
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
47
av olika kategorier biståndspersonal, med vilka nämnden har befattning,
bör vara så utformade att nämnden på ett rationellt sätt kan fullgöra sina
arbetsuppgifter. — I fråga om beskattningens inverkan på personalrekryte
ringen anför nämnden följande.
Nämndens uppgift på rekryteringsområdet är dels att tillse att behövlig
personal anskaffas till de bilaterala fältprojekten och andra med svenskt
stöd bedrivna biståndsinsatser, dels att svara för en effektiv rekrytering av
svenskar till den multilaterala biståndsverksamheten. Fullgörandet av denna
uppgift skulle äventyras, därest icke villkoren för de olika tjänsterna och
uppdragen vore någorlunda likformiga. Den behövliga likformigheten skulle
i och för sig kunna uppnås utan identiska beskattningsregler, eftersom be
skattade löner i princip kan anpassas så att de ungefärligen motsvarar skat
tefria nettolöner. Det synes dock i hög grad tveksamt, om det skulle gå att
inom en och samma löneplan för den bilateralt anställda personalen lämna
utrymme för en rättvis anpassning till de många skiftande former för be
skattning som enligt vad nyss sagts skulle bli tillämpliga. Ett lönesystem
motsvarande dessa anspråk skulle under alla förhållanden bli utomordent
ligt komplicerat och innebära mycket betydande praktiska svårigheter. En
anpassning till förliandenvaron av sidoinkomster bleve under alla förhål
landen icke möjlig, vilket sannolikt skulle få den ur rekryteringssynpunkt
olyckliga konsekvensen, att personer med större dylika inkomster nödgades
avstå från bilaterala engagemang. Det får icke heller anses uteslutet, att en
bart den omständigheten, att bilaterala befattningar i motsats till övriga
här behandlade uppdrag och tjänster icke vore förenade med skattefrihet,
skulle skapa svårigheter vid rekryteringen till sådana befattningar. Härtill
kommer en annan psykologisk faktor, nämligen den som gäller effekten av
att de beskattade bruttolönerna för de bilateralt anställda finge föras upp
till högst betydande belopp för att motsvara nuvarande nettolöner och de
skattefria FN-lönerna.
Även länsstyrelsen i Göteborgs och Dohus län och SACO befarar att de
skilda beskattningsregler som kan bli tillämpliga kan få menliga konse
kvenser för rekryteringen.
NIB uttalar vidare, att från nämndens synpunkt skulle erforderlig likfor
mighet i beskattningshänseende mellan förekommande kategorier av bi-
ståndsexperter uppnås, om den bilaterala fältpersonalen tillförsäkrades
skattefrihet vid tjänstgöring om minst ett år, dvs. den tidsgräns som gäller
för skattebefrielse för personalen vid nordiska biståndsprojekt och andra
med svenska statsmedel delvis finansierade experter, vilka icke har nämn
den som huvudman. Eu sådan tidsgräns är motiverad också av det skälet,
att en mera fast etablering i tjänstgöringslandet regelbundet sker blott därest
tjänstgöringen uppgår till minst ett år. Nämnden anför vidare följande.
Den författningsmässiga grundvalen för en skattefrihet av nu nämnt slag
finge, såvitt nämnden förstår, skapas genom att undantagsbestämmelsen i
53 § KL och 0 § IF, i den av dubbclbeskattningssakkunniga i huvudbetän-
kandet föreslagna lydelsen av dessa paragrafer, gjordes tillämplig även be
träffande nämndens fältpersonal. Gentemot att på delta sätt särbehandla
en viss kategori med svenska statsmedel avlönad, utlandstjänstgörande per
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
48
sonal kan visserligen invändningar göras med hänsyn till principen om lik formighet i beskattningen. Enligt nämndens mening kan dock såsom stöd för en dylik särbehandling åberopas, att nämndens fältpersonal — som en dast i viss utsträckning rekryteras från svensk statlig tjänst — fullgör ar betsuppgifter av mycket särpräglad beskaffenhet.
Även SACO och TCO föreslår att NIB:s experter befrias från skatt för sin lön från NIB vid tjänstgöring utomlands minst ett år.
Riksskattenämnden, Kooperativa förbundet och näringslivets skattedelegation anser att i enskild tjänst anställda experter i internationell bistånds verksamhet vid eventuell beskattning i Sverige skall få avdrag för fördyra de levnadskostnader normalt med samma belopp som de fått i form av ut- landstillägg, om detta inte har utgått efter förmånligare grunder än som gäller för NIB-experterna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
Departementschefen
Gällande bestämmelser om när en person skall anses vara i skattehän seende bosatt i Sverige är i viss mån oklara. Särskilt frågan om den som mer eller mindre tillfälligt vistas i utlandet fortfarande skall anses som bo satt här har tilldragit sig uppmärksamhet. Genom det alltmer utvecklade mellanfolkliga umgänget har dessa frågor ofta ställts på sin spets. Ett be tydande antal svenskar förlägger sin verksamhet till utlandet under längre eller kortare tid. Det gäller här inte bara det enskilda näringslivets ökade internationella engagemang. Även statens åtaganden inom ramen för FN och u-landshjälpen m. m. har varit en pådrivande faktor. Därtill kommer emellertid att mer eller mindre skenbar utflyttning från Sverige förekom mit även i många fall, där det avgörande motivet synes ha varit att vinna skattemässiga fördelar.
Tillämpningen av gällande bestämmelser har erbjudit svårigheter. Anta let av regeringsrätten avgjorda mål på detta område har varit betydande och vissa förskjutningar i praxis har ägt rum under årens lopp. Dubbel- beskattningssakkunniga har framhållit, att nuvarande regler för det skatte- rättsliga bosättningsbegreppet inte är tidsenliga. De sakkunnigas uppfatt ning därvidlag har vunnit instämmanden från flertalet av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över de sakkunnigas betänkande.
Vad som framkommit under de sakkunnigas utredning och vid remissbe handlingen av betänkandet ger enligt min uppfattning vid handen att nu varande regler på området bör revideras. Därvid bör eftersträvas att de nya reglerna får en sådan form att de blir mer klargörande framför allt för dem som står i begrepp att ta anställning utomlands men också för dem som ämnar varaktigt utflytta från Sverige. Skattekonsekvenserna bör med andra ord så långt det är möjligt kunna överblickas i förväg.
49
anställda i exportnäringarnas tjänst att tillträda befattningar utom riket.
Samtidigt bör man, sett från det allmännas synpunkt, göra det möjligt att
åtminstone under någon tid bibehålla den oinskränkta skattskyldigheten
för sådana som uppehåller sig utomlands mer eller mindre tillfälligt utan
att samtidigt ta definitivt hemvist där och under denna tid alltjämt bibehål
ler stark anknytning till Sverige. De nya bestämmelserna bör med andra
ord ge en möjlighet till att — åtminstone temporärt — hindra internationell
skatteflykt. Det sagda innebär inte att den som av skatteskäl eller andra
skäl önskar bosätta sig utomlands skall förvägras att ta detta steg. Avsikten
är snarare att motverka skenbosättning i utlandet. Den utflyttade får be
stämma sig om han vill ta alla de konsekvenser som är förknippade med
en utflyttning och klippa av de band som binder honom vid Sverige.
I fråga om lagstiftningens allmänna uppläggning på detta område biträ
der jag de sakkunnigas uppfattning. Denna innebär, såsom framgår av det
förut sagda, att det under en tid av tre år efter utflyttningen i princip bör
åligga den skattskyldige att visa, att han verkligen bosatt sig i utlandet. Kan
han inte visa detta anses han fortfarande bosatt i Sverige. För den som tagit
anställning utomlands skall dock skattskyldighet här i riket för inkomst av
anställningen i regel inte föreligga om anställningen varat eller är avsedd
att vara under mer än ett år.
Nuvarande huvudregel att såsom bosatt här i riket räknas den som här
har sitt egentliga bo och hemvist bör alltså bibehållas och kompletteras
med den nyss nämnda särskilda bevisbörderegeln (treårsregeln). Fråga är
alltså i princip inte om någon egentlig förskjutning av gällande bosätt-
ningsbegrepp utan snarare om en processuell reglering av bevisbördan.
Att det skall ankomma på den skattskyldige att visa att en utflyttning verk
ligen kommit till stånd bör inte möta betänkligheter, eftersom det ju är han
som disponerar över bevismaterialet.
Vid bedömandet av om en person skall anses vara bosatt i Sverige eller
icke bör, såsom de sakkunniga föreslagit, en vägning ske av samtliga fak
torer som kan vara av betydelse för frågan. Detta torde överensstämma med
motsvarande bestämmelser i de flesta andra länders skattelagstiftning. Jag
vill understryka vikten av att — till skillnad mot vad i allmänhet tidigare
gällt — särskild hänsyn skall tas till den anknytning som den utflyttade har
med sitt nya hemland.
I den föreslagna lagtexten (punkt 1 av anvisningarna till 53 § KL) anges
sådana omständigheter som tyder på att svensk medborgare, som uppehåller
sig utomlands, likväl skall anses bosatt i Sverige. Som exempel anges att
han har kvar bo eller familj, driver rörelse eller innehar fastighet här i riket
eller eljest har väsentlig anknytning till Sverige. Uppräkningen bör själv
fallet inte förstås så, att bosättning i Sverige anses föreligga så snart någon
av de särskilt angivna förhållandena föreligger. Fråga är i stället om fakto
rer som måste vägas in i helhetsbilden av hans förhållanden. I denna ingår
4 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 127
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
50
givetvis också motsvarande bedömning av hans anknytning till vistelselan det. Innehavet av t. ex. en fritidsfastighet i Sverige visar sålunda inte i och för sig, att hemvistet i Sverige bibehållits. Även andra faktorer måste till komma. Att en i utlandet bosatt person ärver fastighet eller rörelse i Sve rige leder naturligtvis inte heller ensamt till att bosättningen ändras.
överlag framgår av remissinstansernas yttranden att de föreslagna be stämmelserna kommer att visa sig vara mer effektiva än de nuvarande vid bekämpandet av den skatteflykt som uppkommer vid en skenbar utflyttning- ur landet. Den uppfattning som några remissinstanser, bl. a. näringslivets skattedelegation, uttalat att man med nu gällande regler skulle kunna kom ma till rätta med missbruken och missförhållandena, kan jag icke dela. Er farenheterna från den praktiska tillämpningen av bestämmelserna talar ett helt annat språk.
Som nyss antytts har de sakkunniga föreslagit att treårsregeln skall kompletteras med en ettårsregel. Denna innebär att, även om bosättning i Sverige anses vara för handen, skattskyldighet inte föreligger för inkomst av anställning utomlands, om anställningen där varat mer än ett år eller en ligt kontrakt e. d. kan antas komma att vara minst ett år. Från ettårsre- gelns tillämpning undantas dock enligt förslaget inkomst av anställning hos svenska staten eller svensk kommun eller ombord på svenskt fartyg eller på svenskt, danskt eller norskt luftfartyg i vilka fall Sverige enligt in ternationellt vedertagna regler behåller beskattningsrätten.
Några länsstyrelser har ansett ettårsregeln vara alltför välvillig. Regeln har sålunda inte ansetts erforderlig för att undgå dubbelbeskattning av an- ställningsinkomsten, eftersom de sakkunnigas förslag om avräkning av ut ländsk skatt mot svensk undanröjer sådan dubbelbeskattningseffekt även gentemot länder, med vilka vi inte ingått dubbelbeskattningsavtal. Där emot skulle ettårsregeln kunna leda till att inkomsten blir helt obeskattad, nämligen om vistelselandet inte utnyttjar möjligheten att beskatta in komsten.
Flertalet remissinstanser har dock accepterat ettårsregeln och även jag vill förorda den. Enligt internationell sedvänja får nämligen vistelselandet anses ha rätt att beskatta inkomst av anställning inom sitt land, när anställ ningen är av så lång varaktighet som mer än ett år. I dubbelbeskattningsav talen brukar sådan beskattningsrätt inträda redan vid ett halvt års eller ännu kortare vistelse. Ettårsregeln är dessutom ägnad att förenkla det praktiska taxeringsarbetet och ger vidare den enskilde möjlighet att klart bedöma sin skattesituation, när han står i begrepp att tillträda anställning utomlands.
Om anställningsinkomst på grund av ettårsregeln inte beskattas i Sverige föreligger likväl skattskyldighet här för all annan inkomst och för förmö genhet, i den mån dubbelbeskattningsavtal inte föranleder annat. Vid sådan beskattning skall den skattskyldige, så länge han kan anses bosatt i Sverige,
Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966
51
inkomst- och förmögenhetsbeskattas i vanlig ordning. Han blir då berätti gad till ortsavdrag och andra avdrag, som tillkommer i Sverige bosatta. Självfallet får han däremot inte göra avdrag för omkostnader för den an- ställningsinkomst som inte beskattas i Sverige.
Jag vill förorda lagstiftning på grundval av dubbelbeskattningssakkunni- gas förslag om treårs- och ettårsreglerna. Som nyss antytts bör ettårsregeln inte gälla inkomst av anställning hos svenska staten eller svensk kommun. Till frågan om beskattningen i dessa fall återkommer jag i det följande.
I ett hänseende synes dock en mindre jämkning i de sakkunnigas förslag motiverad. Såsom förutsättning för ettårsregelns tillämpning har de sak kunniga uppställt krav på att anställningen utomlands skall ha varat minst ett år i ett främmande land. Mot bakgrunden av vad som framkommit vid remissbehandlingen synes den uppmjukningen kunna ske, att bundenheten till ett land utgår. Ettårsregeln synes kunna få tillämpas, så snart verksam heten på grund av anställning med den föreslagna varaktigheten varit för lagd utanför Sverige, dock inte under kringresande såsom t. ex. handelsre sande, marknadsundersökare och liknande verksamhetsformer.
Den föreslagna lagstiftningen synes på ett godtagbart sätt förena önske målen att kunna motverka skatteflykt genom åtgärder som ger sken av utflyttning ehuru en sådan inte är avsedd i verkligheten samtidigt som klara och liberala regler skapas för beskattning av dem som tar anställning utomlands. I sistnämnda hänseende torde de föreslagna bestämmelserna bidra till att underlätta bl. a. näringslivets rekrytering av svensk personal vid dotterföretag i utlandet.
Såsom framgår av det föregående är ettårsregeln inte avsedd att tilläm pas i fråga om lön o. d. från staten eller svensk kommun till person som vistas i utlandet. Enligt den internationella skatterätten anses utbeta- larstaten ha uteslutande rätt att beskatta sådan lön.
Denna princip har hos oss kommit till uttryck i regler enligt vilka perso nalen i utrikesförvaltningen anses bosatt i Sverige även vid stationering utomlands. Beskattning sker då i huvudsak enligt de regler som gäller för andra i Sverige bosatta personer. Principen har också lett till uttryckliga bestämmelser i skatteförfattningarna om skattefrihet för utländsk diploma tisk personal i Sverige.
Den svenska statliga verksamheten utomlands har utvidgats väsentligt på senare år. Framför allt inom ramen för det internationella biståndsarbete som bedrivs genom SIDA har numera ett betydande antal statsanställda sin verksamhet förlagd utomlands utan att tillhöra utrikesförvaltningen.
Dubbelbeskattningssakkunniga har övervägt frågan om beskattningen av den utomlands stationerade personalen i det internationella utvecklings arbetet. De sakkunniga avvisar därvid tanken på att i beskattningshänseende likställa denna personal med utrikesförvaltningens personal. Ej heller någon remissinstans har velat förorda en sådan lösning i första hand.
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
52
I stället har de sakkunniga ansett att vanliga beskattningsregler skall gälla för dem som utomlands deltar i det internationella utvecklingsarbetet. Såsom allmän regel bör gälla att lön från staten alltid skall beskattas i Sve rige, oberoende av om vederbörande anses här bosatt eller inte. Någon risk för internationell dubbelbeskattning av denna lön föreligger inte.
De sakkunnigas förslag har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Vissa av dem har dock velat att ettårsregeln skall tillämpas även i dessa fall.
Jag vill förorda de sakkunnigas förslag, som står i överensstämmelse med den internationella skatterätten. Att tillämpa ettårsregeln i dessa fall skulle blott leda till, att SID A-personalens löner skulle bli helt obeskattade. Själv fallet bör dock, såsom även de sakkunniga förordat, de särskilda förmåner i form av utlandstillägg m. m. till lönen som SIDA-personalen får vara skat tefria på sätt gäller för den diplomatiska utlandspersonalens motsvarande förmåner.
Statlig lön utbetalas även till vissa personer som är anställda vid våra beskickningar och konsulat utan att tillhöra utrikesförvaltningen i egentlig mening. Det gäller här s. k. lokalanställda, dvs. personer som anställs direkt av utlandsmyndigheten. De är i stor utsträckning icke svenska medborgare och de tjänstgör i allmänhet som chaufförer, vaktmästare, kontorsbud, träd gårdsmästare, telefonister, skrivbiträden o. d. Även för SIDA:s biståndspro jekt rekryteras vissa personalgrupper på platsen.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle även de lokalanställda omfattas av skattskyldighet i Sverige för sin lön från svenska staten. Förslaget har mött invändningar. Med hänsyn till Wienkonventionerna om diplomatiska och konsulära förbindelser bör sålunda regeln i första band jämkas så att den som är medborgare i anställningslandet alltid fritas från skattskyldighet. Huvudregeln bör vara att övriga lokalanställda är skattskyldiga här för sin inkomst från svenska staten.
Av remissyttrandena framgår emellertid att en sådan skattskyldighet knappast kan upprätthållas helt generellt. I länder, vilkas samhällssystem mera avsevärt skiljer sig från vårt, skulle en beskattning av lokalanställda kunna leda till svårigheter. Samma problem har tidigare i viss mån mött i fråga om sjömansbeskattningen. I princip erlägger alla icke-nordiska sjö män, som är anställda ombord på svenskt fartyg, sjömansskatt till Sverige med 15 % av lönen. Med hänsyn till de speciella förhållandena i fjärran far vatten har emellertid Kungl. Maj :t enligt 37 § 3 mom. förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt befogenhet att bestämma, att sjömans skatt inte skall erläggas av sjömän eller vissa grupper sjömän vid fart i särskilda farvatten. Detta bemyndigande har utnyttjats genom kungörelse den 16 maj 1958 (nr 302) som tar sikte på utländska sjömän, anställda på fartyg i fjärran östern.
Skattskyldighet i Sverige för lokalanställd förutsätter — eftersom den av de sakkunniga föreslagna löneskatten inte tas upp i detta sammanhang —
Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966
53
även deklarationsplikt. Det är uppenbart att en sådan i många fall inte rim
ligen kan utkrävas. Visserligen kommer huvuddelen av de lokalanställda
utlänningarna att vara fritagna från skattskyldighet i Sverige såsom varan
de medborgare i anställningslandet. Men det torde komma att finnas lokal
anställda, som är medborgare i ett tredje land eller statslösa och på vilka
de anförda betänkligheterna mot skattskyldighet i Sverige kvarstår.
Svårigheterna synes bäst kunna lösas efter mönster från sjömansskatte-
lagstiftningen. Kungl. Maj :t bör därför få befogenhet att medge befrielse
från skattskyldighet för lokalanställd i här avsedda fall. En förutsättning
för befrielse bör vara att den lokalanställde inte är svensk medborgare. Be
myndigandet bör vidare begränsas till utomeuropeiska länder. Självfallet
bör det inte utnyttjas i fråga om alla sådana länder. Fråga bör företrädes
vis vara om u-länder.
Jag vill förorda att frågan om beskattning i Sverige av lokalanställda lö
ses efter dessa riktlinjer.
I fråga om pensioner från svenska staten eller svensk kom
mun föreslår de sakkunniga, att i överensstämmelse med vad de föreslagit i
fråga om statlig lön sådan pension skall anses som skattepliktig inkomst
här i riket, även om pensionären är bosatt i utlandet. Jag vill förorda detta
förslag, som så gott som enhälligt godtagits av remissinstanserna.
I fråga om A T P-p ension har de sakkunniga föreslagit generell skatte
plikt, när pensionen utbetalas från Sverige. Förslaget har i regel tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Näringslivets skattedelega-
tion har dock ansett, att ATP-pension till en i utlandet bosatt person bör
beskattas här blott om den intjänats genom verksamhet i Sverige.
Med hänsyn till den offentligrättsliga karaktär AP-fonderna har anser jag
att ATP-pension i skattehänseende bör behandlas på samma sätt som stat
lig pension. Detta torde även stå i överensstämmelse med den internatio
nella skatterätten, även om någon fast praxis inte ännu hunnit utbilda sig
på området. I flera av Sverige under senare år ingångna dubbelbeskattnings
avtal har sålunda överenskommits att utbetalarlandet behåller beskattnings
rätten till pensioner inom socialförsäkringens ram.
Jag vill därför förorda de sakkunnigas förslag även i detta hänseende.
De sakkunniga har vidare föreslagit en utvidgad beskattning i Sverige av
andra pensioner, som utbetalas från Sverige till personer som är bo
satta utomlands. Det gäller här såväl enskilda pensioner på grund av förut
varande tjänsteförhållande som pensioner och livräntor på grund av frivil
liga försäkringar.
Med hänsyn till de erinringar som vid remissbehandlingen framförts mot
en utvidgad beskattning på detta område anser jag, att förslaget inte f. n.
bör föranleda lagstiftningsåtgärd.
Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966
54
Som jag inledningsvis uttalat har de sakkunniga föreslagit att bevill
ningsavgiften för offentliga föreställningar skall upphöra att utgå
och ersättas av en mer rationellt utformad definitiv källskatt för samtliga
löntagare, som tillfälligt vistas i Sverige. I anslutning härtill föreslog de sak
kunniga även att här i riket bosatta och mantalsskrivna utländska artister,
som f. n. erlägger bevillningsavgift för inkomst av offentlig föreställning,
skulle betala inkomstskatt enligt samma regler som gäller för andra här bo
satta. Vad gäller beskattningen av här bosatta utländska artister har för
slaget allmänt accepterats av remissinstanserna, även av dem som ställt sig
starkt kritiska till tanken att generellt slopa bevillningsavgiften. Man har
ansett det vara otillfredsställande att utländska artister, som bosatt sig i
Sverige, f. n. har valrätt att fortsätta att erlägga den jämförelsevis låga be
villningsavgiften för inkomst av offentliga tillställningar.
Jag delar helt denna uppfattning. I likhet med de sakkunniga anser jag
således att beskattningen av denna grupp löntagare bör helt anknyta till
bosättning här i landet. Den som är bosatt här och medverkar i eller ger
offentlig föreställning bör erlägga vanlig inkomstskatt för sin inkomst oav
sett medborgarskap. Nu gällande undantagsbestämmelser i KL, IF och för
ordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter bör ändras i enlighet härmed. Härav
föranleds även vissa ändringar i de föreskrifter om rätt att ge eller med
verka i offentlig föreställning, som meddelas av Kungl. Maj:t (SFS 1913:
380, 1965: 617). På grund av de administrativa komplikationerna anser jag
övervägande skäl tala för ett bibehållande av bevillningsavgiften för de
artister som tillfälligt uppehåller sig i Sverige.
Jag kan tillägga, att en övergång till vanlig inkomstbeskattning medför
att skattskyldig, som omfattas av förslaget, i fortsättningen kan tillgodo
räkna sig pensionspoäng för ifrågavarande inkomst enligt lagen om allmän
försäkring. Om förslaget genomförs, kommer nämligen inkomst, som hit
tills inte varit pensionsgrundande, att bli föremål för inkomsttaxering och
medtas för pensionsberäkningen. III.
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
III. Avräkning av utländsk skatt och därmed sammanhängande frågor
Avräkning av utländsk skatt
Gällande rätt m. m.
Den svenska skattelagstiftningen bygger bl. a. på den principen, att in
ternationell dubbelbeskattning skall undvikas genom överenskommelser
med vederbörande främmande stat. Sådana avtal har också ingåtts med
ett betydande antal stater.
55
Enligt de svenska dubbelbeskattningsavtalen undanröjs den mellanstat- liga dubbelbeskattningen i regel genom den s. k. exempt-metoden. Denna metod innebär, att beskattningsrätten till viss inkomst eller förmögenhet förbehålls den ena staten med den andras uteslutande. Internationell dub belbeskattning kan emellertid undanröjas även på annat sätt, exempelvis med s. k. credit of tax. Innebörden av detta förfaringssätt är sammanfatt ningsvis, att det land i vilket den skattskyldige är bosatt medger avräkning från sin egen skatt för den skatt som påförts utomlands för inkomst, som även beskattas i hemviststaten. I flera av de av Sverige ingångna dubbel beskattningsavtalen har denna metod i begränsad omfattning kommit till användning då fråga varit om inkomster av visst slag. Åtgärden att avräkna utländsk skatt från svensk skatt har även lagts till grund som allmän me tod för undvikande av dubbelbeskattning i några på senare tid ingångna svenska dubbelbeskattningsavtal.
Genom lagstiftning år 1951 om vidgad rätt att vid taxering erhålla av drag för utländska skatter infördes till förmån för den, som drabbas av in ternationell dubbelbeskattning, rätt till avdrag för erlagd utländsk skatt vid beräkningen av inkomst från särskild förvärvskälla. Bestämmelserna upp tas i punkt 4 av anvisningarna till 20 § KL och gäller enligt 2 § IF även vid den statliga taxeringen. Om den utländska skatten är att anse som omkost nad i förvärvskällan får avdrag vid inkomstberäkningen ske antingen skat ten är preliminär eller definitiv. Utländska speciella skatter anses alltid som omkostnad i förvärvskälla. Annan utländsk skatt — allmän skatt -— betraktas som omkostnad, om och i den mån skatten hänför sig till sådan inkomst som är skattepliktig i den utländska staten på grund av att för värvskällan anses lokaliserad där. Vidare krävs att inkomsten uppbärs av fysisk person under tid då han är bosatt i Sverige eller av inländsk juri disk person. Med skatt till utländsk stat likställs skatt till utländsk delstat, provins eller kommun; med inkomstskatt likställs skatt på förmögenhet, till vilken inkomsten hänför sig, men inte sådan skatt på förmögenhet som huvudsakligen har karaktär av engångsskatt.
Om viss inkomst är undantagen från beskattning här i riket enligt över enskommelse med utländsk stat är avdrag inte tillåtet för utländsk skatt som belöper på den undantagna inkomsten. Avdrag såsom för omkostnad i förvärvskälla får inte heller ske för utländsk allmän skatt, när enligt över enskommelsen dubbelbeskattningen såvitt avser denna skatt, helt undan röjs på annat sätt än genom undantag från skatteplikt, t. ex genom avräk ning av den utländska skatten från den svenska.
Ytterligare lindring av internationell dubbelbeskattning kan i särskilda fall erhållas enligt den interna svenska lagstiftningen. Sålunda kan Kungl. Maj :t på ansökan av den, som blivit föremål för sådan dubbelbeskattning, efterskänka statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt om ömmande om ständigheter eller eljest synnerliga skäl föreligger. Bestämmelserna i ämnet,
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
56
som inte har tillämpats i större utsträckning, återfinns i 23 § IF och 23 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt.
I fråga om inkomst av fastighet i utlandet eller där självständigt bedri ven rörelse, gäller särskilda föreskrifter för beräkning av nettoinkomsten. Bestämmelserna är intagna i 38 § 2 mom. och 39 § 2 mom. KL samt i punkt 4 av anvisningarna till 38 §. Inkomsterna beskattas såsom inkomst av ka pital. Vid beräkning av nettoinkomsten av fastighet och rörelse i utlandet fås, i motsats till vad som annars gäller för beräkning av inkomst av fas tighet och rörelse, avdrag göras även för det som av inkomsten använts för ny- eller ombyggnad av fastigheter och anläggningar. Innebörden av de sär skilda föreskrifterna redovisas närmare i ett följande avsnitt.
Frågan om befrielse från svensk skatt för inkomst av verksamhet i ut landet och för utdelning från utländska aktiebolag behandlades av den kom mitté, som utredde spörsmålet om vidgad rätt att vid taxering erhålla av drag för utländska skatter. Kommittén framlade emellertid inte något för slag i ämnet. En sammanfattning av kommitténs synpunkter på frågan finns i dubbelbeskattningssakkunnigas betänkande s. 127—134.
Frågan har därjämte aktualiserats i skilda sammanhang genom fram ställningar till Kungl. Maj :t från olika organisationer.
I utländsk lagstiftning förekommer ofta generella bestämmelser om en sidigt undanröjande av internationell dubbelbeskattning genom s. k. credit of tax. Dubbelbeskattningssakkunniga lämnar sammanfattande redogörel ser för sådana bestämmelser i Amerikas förenta stater, Danmark, Storbri tannien och Förbundsrepubliken Tyskland (bet. s. 134—140).
De sakkunniga
Såsom inledningsvis nämnts föreslår de sakkunniga, att den svenska lag stiftningen kompletteras med generella regler om avräkning av utländsk skatt från svensk skatt. Denna rätt skall i princip tillkomma svenska juri diska personer och i Sverige bosatta enskilda personer. De sakkunniga an ser, att starka skäl talar för att genom interna svenska lagstiftningsåtgärder undanröja den dubbelbeskattning som kvarstår för svenska skattskyldiga i förhållandet till länder med vilka dubbelbeskattningsavtal ännu inte in- gåtts.
De sakkunniga diskuterar två olika metoder för att undanröja denna dub belbeskattning. Den ena innebär att ytterligare förmåner skulle medges vid beräkning av inkomster från utlandet. Den andra metoden innebär avräk ning av utländsk skatt från svensk skatt. Båda metoderna är förenade med såväl för- som nackdelar. Avräkningsmetoden anses dock medföra större fördelar och mindre nackdelar än den andra metoden. De sakkunniga har därför byggt sitt förslag på avräkningsmetoden.
I övrigt torde beträffande de sakkunnigas allmänna motivering i frågan få hänvisas till betänkandet, s. 140—144.
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
57
När det gäller att utforma en lagstiftning om rätt att från svensk skatt avräkna skatt som erlagts i utlandet, möter enligt de sakkunniga i huvud sak två problem. Det ena gäller omfattningen av rätten till avräkning, när mare bestämt vilka inkomster som förfarandet skall avse och vilka skatter som skall kunna ingå i avräkningen. Det andra problemet består i att åstad komma en lämplig samordning med nuvarande regler om rätt att såsom om kostnad åtnjuta avdrag för utländsk skatt. I samband härmed kommer också förhållandet till dubbelbeskattningsavtalen i blickpunkten.
Avräkningsråttens omfattning
I fråga om de inkomstslag som bör omfattas av en rätt till avräkning av utländsk skatt föreslår de sakkunniga att fråga skall vara om inkomst som är skattepliktig i den utländska staten på grund av att den förvärvskälla från vilken inkomsten härflyter anses lokaliserad där. Förslaget anknyter här till den avgränsning som föreskrivits i tredje stycket av punkt 4 av an visningarna till 20 § KL i fråga om rätten att njuta avdrag för utländsk allmän skatt som omkostnad.
De sakkunniga framhåller att det i allmänhet inte torde förorsaka några svårigheter att avgöra vilka inkomster från utlandet som kan komma i be traktande. Bland inkomstslag som skall inbegripas nämner de sakkunniga i första hand inkomster av utländsk fastighet och av rörelse i utlandet — självständig eller bedriven från filial eller annat fast driftställe. Rätten till avräkning bör enligt de sakkunniga även gälla inkomster av annat slag, som, om de uppburits från Sverige av en i utlandet bosatt person, skulle ha beskattats här enligt interna svenska skatteregler. Enligt de sakkunnigas mening finns exempelvis inte anledning att utesluta tjänsteinkomster som avser verksamhet i annat land.
Det ligger emellertid i sakens natur, uttalar de sakkunniga, att avräknings- förfarandet åtminstone i princip inte kan användas för att lösa fall av s. k. dubbel bosättning, dvs. att medge avräkning för skatter som den skatt skyldige erlagt på den grund att han ansetts ha hemvist i den utländska sta ten. De sakkunniga anser det emellertid vara att gå för långt att kräva, att den skattskyldige styrker, att han i den främmande staten betraktats så som utomlands bosatt och endast på grund av förvärvskällans belägenhet blivit föremål för beskattning. Det för avräkningen väsentliga bör vara, att förvärvskällans belägenhet konstituerar skatteplikt för en utanför den främmande staten bosatt person. Den omständigheten att den skattskyldige av den utländska stalen anses där bosatt bör alltså inte hindra avräkning, om han kan visa att han skulle ha fått erlägga skatt för intäkten i fråga, även om han ansetts vara bosatt utanför nämnda stat.
Vad beträffar frågan om vilka svenska och utländska skatter som bör in gå i ett avräkningsförfarande finner de sakkunniga det erforderligt att vissa begränsningar iakttas, åtminstone till dess erfarenheter vunnits. Dubbelbe- skattningssakkunniga föreslår att de skatter som skall få utnyttjas för av
58
räkningen på svensk sida begränsas till den statliga inkomstskatten. I fråga om utländska skatter föreslås att rätten till avräkning skall omfatta skatter som utgår på inkomst och erlagts, vid källan eller annorledes, till den ut ländska staten eller däri ingående delstat. Därvid skall det enligt förslaget röra sig om inkomstskatter i egentlig mening och inte exempelvis engångs skatter.
De sakkunniga motiverar sin uppfattning bl. a. med grundsatsen att ett avräkningsförfarande inte bör medge större förmåner än som kan följa på grund av mellanstatliga dubbelbeskattningsavtal. De sakkunniga anförde.
Att avräkningsförfarandet endast kan avse allmänna skatter på inkomst eller förmögenhet är uppenbart. Det möter emellertid vissa svårig heter att bestämma vilka svenska och utländska skatter som bör kunna ingå i avräkningen. De förut återgivna utländska avräkningsreglerna visar, att man härvidlag sökt sig fram på olika vägar. Att så blivit fallet samman hänger med att gränsen mellan allmänna skatter på inkomst och förmö genhet, å ena, samt övriga skatter, å andra sidan, är flytande. Självfallet måste det krävas att de skatter som skall ingå i avräkningen både är att hänföra till intäkten i denna dess egenskap och även i övrigt är jämförbara.
Vid förhandlingar om dubbelbeskattningsavtal genomgås skattesystemen å ömse sidor, varvid en detaljerad prövning av olika skatter kan ske; det eftersträvas härvid att medtaga så många skatter som möjligt. Det har visat sig, att svårigheter framför allt förelegat i fråga om skatter till svenska kom muner och deras utländska motsvarigheter. Sådana skatter har i viss ut sträckning fått lämnas utanför. Sålunda inbegrips den svenska kommunal skatten icke i dubbelbeskattningsavtalen med Canada, Japan och ett flertal förutvarande eller nuvarande utomeuropeiska brittiska territorier, och den har först nyligen kunnat medtas i förhållande till Storbritannien. Även i fråga om förmögenhetsskatten saknas stundom utländsk motsvarighet. Däremot uttas i de allra flesta länder av staten, eventuellt av delstat, en allmän inkomstskatt som motsvarar den svenska statliga inkomstskatten.
Med hänsyn till vad nu anförts synes det påkallat att iakttaga vissa be gränsningar i fråga om de skatter som skall ingå i det tilltänkta avräknings förfarandet. Det bör undvikas, att detta förfarande innebär större förmåner än som kan erhållas genom ett blivande dubbelbeskattningsavtal. Tillämp ningen skulle också försvåras, om de svenska myndigheterna skulle få pröva anspråk på avräkning av ett flertal olikartade skatter i samma land.
Förslaget förutsätter att den utländska skatten har erlagts av den skatt skyldige själv. De sakkunniga har inte ansett sig kunna föreslå någon motsvarighet till de amerikanska reglerna om rätt till avräkning för skatt, som erlagts för exempelvis ett dotterbolags inkomst. En sådan rätt bör näm ligen enligt de sakkunnigas uppfattning inte rimligen ingå i de föreslagna reglerna, som tar sikte på att komplettera men inte ersätta systemet av mel lanstatliga avtal. Härtill kan läggas att en sådan rätt synes kunna komma i konflikt med den förut angivna principen att inte medge större förmåner än som kan uppnås genom mellanstatliga avtal. Den skulle även kunna för orsaka svåröverblickbara komplikationer.
Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966
59
I betänkandet betonas vidare att avräkning enligt sakens natur endast
medges i fråga om utländsk slutlig skatt. Har skatten erlagts preliminärt,
bör avräkning alltså inte kunna erhållas, förrän beslut föreligger om den
slutliga skatten och denna i sin helhet betalts. Har en skattskyldig samma
år i en och samma stat betalt såväl preliminära som slutliga skatter, kan
avräkning behöva sökas för de olika skatterna vid skilda tidpunkter —
för det belopp som omfattas av den preliminära skatten sedan denna blivit
fastställd såsom slutlig.
De sakkunniga tillägger att de föreslagna reglerna kan sägas innebära en
viss begränsning i förhållande till ett mera fullständigt avräkningsförfa
rande. Det bör emellertid beaktas, anför de sakkunniga, att i praktiskt före
kommande fall på svensk sida den statliga inkomstskatten och i vederbö
rande utländska stat denna skatts motsvarighet, åtminstone i regel, väger
tyngst bland olika förekommande direkta skatter. Oftast torde dubbelbe
skattningen komma att i praktiken helt undanröjas.
I detta sammanhang erinrar de sakkunniga om att i vissa avtal, som på
senare år slutits med u-länder, bl. a. Thailand, finns bestämmelser av in
nebörd att Sverige skall medge avräkning av skatt i det andra landet trots
att den utländska skatten efterskänkts för att uppmuntra den industriella
utvecklingen i nämnda land, s. k. tax incentives, som brukar avse femårs
period eller annan begränsad tid. Ur synpunkten av intresset att främja
svenska investeringar i u-länderna kunna vissa skäl tala för att inrymma
en motsvarande anordning i det nu föreslagna interna svenska avräknings-
systemet. Av praktiska hänsyn finner de sakkunniga en sådan anordning
inte lämplig. Tillämpningen av sådana regler torde åtminstone tills vidare
böra förutsätta förhandenvaron av ett dubbelbeskattningsavtal. I
I fråga om inkomster av sjöfart och luftfart finner de
sakkunniga rådande speciella förhållanden påkalla att också vissa andra
slag av utländska skatter skall få avräknas mot svensk statlig inkomstskatt.
Beträffande denna del av förslaget anför de sakkunniga bl. a. följande.
Beskattningen av sådana inkomster är i utlandet ofta anordnad på annat
sätt och är stundom hårdare än i fråga om andra inkomstslag. En vanlig
metod är att lägga skatt på bruttot av frakt- och biljettintäkter som upp-
burits inom vederbörande land eller på annat sätt anses ha anknytning till
detta. Formellt kan skatten likväl framträda som en skatt på nettoinkomst
och, åtminstone teoretiskt, inrymma möjlighet till en exakt nettoinkomstbe
räkning. I praktiken tillämpas emellertid vanligen regler av innebörd att, i
avsaknad av sådan beräkning, viss procent av bruttointäkterna skall anses
utgöra nettointäkt. Även andra typer av beskattning förekommer, stundom
med kommun eller motsvarande enhet som skattens mottagare, stundom
med mer eller mindre starkt inslag av bruttobeskattning. Härtill kommer att
det möter svårigheter att vid en inkomstberäkning avgöra i vad mån sjöfarts-
och luftfartsinkomster skall kunna anses lokaliserade till visst land.
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
60
Dessa skatter är enligt de sakkunniga delvis av sådan beskaffenhet att de inte skulle kunna komma i fråga till avräkning enligt de i det föregående föreslagna bestämmelserna.
De sakkunniga anser det därför skäligt att i fråga om sjöfart och luftfart något utvidga den krets av utländska skatter som kan avräknas. Avräkning föreslås sålunda, utom för statliga inkomstskatter i vanlig mening, kunna erhållas beträffande skatter till stat eller annan offentligrättslig person, i den mån skatterna beräknas på grund av fraktintäkter eller biljettintäkter, som uppburits i vederbörande utländska stat eller efter därmed jämförlig grund, t. ex. på viss andel av företagets totala bruttointäkter. Även härvid lag avses i princip slutliga skatter.
Vidare föreslås en särskild regel för att beräkna hur stor del av rederiets eller luftfartsföretagets nettointäkt som skall anses lokaliserad till veder börande utländska stat. Enligt förslaget anknyts denna beräkning till brut- tofraktintäkternas och bruttointäkternas fördelning på olika länder.
Vad angår skattelättnadens storlek bör enligt de sakkunnigas mening ett avräkningsförfarande få till resultat att dubbelbeskattningen undanröjs, så vitt angår de skatter som omfattas av avräkningen. Intill dess närmare er farenheter vunnits bör därför den svenska statliga inkomstskatten, i vad den belöper på den i utlandet beskattade inkomsten och så långt den svenska statliga inkomstskatten förslår, minskas med vad som erlagts i utländsk statlig inkomstskatt för samma inkomst. Är den utländska skatten lägre än den svenska, kan den alltså i sin helhet avräknas från denna. Är däremot den svenska skatten lägre, kan avräkning erhållas endast så långt den svenska skatten räcker.
En följd av förslaget blir, tillägger de sakkunniga, att en individuell be räkning skall göras med avseende på varje utländskt skattebelopp, som an mäls till avräkning. De sakkunniga har inte ansett sig böra förorda någon motsvarighet till de amerikanska »by country»- och »over alD-principerna1. Om den skattskyldige till avräkning anmäler en utländsk skatt, som är högre än den svenska, och en, som är lägre, begränsas därför avräknings- beloppet i det första fallet till den svenska skattens belopp och i det andra till den utländska skattens belopp. En sammanslagning av de utländska resp. svenska skattebeloppen och därmed följande utjämning till den skatt skyldiges fördel skall inte få ske. Vad nu sagts bör gälla oberoende av om de utländska skatterna erlagts i ett och samma land eller i olika länder.
De sakkunniga framhåller även att avräkningsmetoden i princip är obe roende av när de utländska resp. svenska skatterna påförts. Om beskatt- ningsperioderna är olika, måste emellertid de utländska skatterna uppdelas på de olika svenska beskattningsår till vilka inkomsterna hänför sig.
I samband med förslaget att avräkning skall få utnyttjas intill det lägre av den svenska och den utländska skattens belopp berör de sakkunniga frå-
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
61
gan om hur man räknar ut det belopp, som den utländska inkomsten mot svarar i svensk statlig inkomstskatt. I första hand beräknas beloppet av den utländska inkomsten i svensk valuta. Samtliga omkostnader och andra av- dragsgilla poster — utom den utländska skatten — skall dessförinnan ha fråndragits, varvid i förekommande fall svenska skatteregler blir avgöran de för vad som är avdragsgillt eller ej. Därefter beräknas vad den utländska nettoinkomsten motsvarar i svensk statlig inkomstskatt. Huru därvid skall förfaras är inte utan vidare givet; olika principer, mer eller mindre schablon mässiga, är tänkbara. Utgångspunkten måste vara, framhåller de sakkun niga i det följande, att den statliga inkomstskatten belastar skilda delar av den skattskyldiges inkomst lika. Från tillämpningssynpunkt hade det varit enklast att härvid räkna med den beskattningsbara inkomsten. Detta skulle emellertid enligt de sakkunnigas mening vara oriktigt. Det skulle innebära, att man bortsåg från den del av den skattskyldiges inkomster som motsvaras av ortsavdrag och allmänna avdrag och inte ansåg avdragen hänförliga till den utländska intäkten. Det sagda kan också uttryckas så, att den genomsnittliga skattebelastningen på den utländska inkomsten — och därmed »taket» för avräkningen — skulle bli högre än på inkomsterna i Sverige.
Beräkningen bör, anför de sakkunniga vidare, grundas på totalinkomsten före allmänna avdrag såsom också brukar ske i tillämpningskungörelserna till dubbelbeskattningsavtalen. Även underskottsavdrag — och med dem bör i förevarande sammanhang jämställas förlustavdrag — bör fördelas i lika mån på svenska och utländska inkomster. Beräkningen av den genom snittliga skattebelastningen bör alltså grundas på den skattskyldiges sam manlagda inkomst av olika förvärvskällor, med andra ord på vad som i våra deklarationsblanketter benämns »sammanräknad inkomst».
De sakkunniga föreslår pa dessa grunder att den del av svensk statlig inkomstskatt som hänför sig till den utländska inkomsten skall beräknas efter förhållandet mellan den utländska inkomsten och den skattskyldiges sammanräknade inkomst av olika förvärvskällor. Förslaget innebär att be räkningen utförs enligt följande formel:
den utländska nettointäkten
---------------—---- —------------ X
total svensk statlig inkomstskatt
sammanraknad inkomst
Det sagda belyses i betänkandet av ett sifferexempel.
Om en ogift fysisk person haft en utländsk nettointäkt av 20 000 kr., för vilken skatt erlagts i utlandet med 5 000 kr., svenska nettointäkter om till hopa 22 000 kr., allmänna avdrag om 8 000 kr. och ortsavdrag av 2 250 kr., blir den beskattningsbara inkomsten (20 000 -f- 22 000 — 8 000 — 2 250 =) Öl 700 kr. och den svenska statliga inkomstskatten 9 455 kr. Av denna skatt anses på den utländska nettointäkten om 20 000 kr. belöpa
X 9 455 = 4 502 kr.
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
20 000 + 22 000
62
Även om den utländska skatten är högre, kan avräkning enligt förslaget
endast erhållas med detta belopp. Det ekonomiska resultatet av avräkningen
blir, att den skattskyldige i den utländska staten och i Sverige erlägger sam
manlagt (5 000 + 9 455 — 4 502 =) 9 953 kr., vilket innebär att den ut
ländska intäkten beskattas blott en gång men efter den högsta, dvs. i detta
fall den utländska skattesatsen.1
Samordning med gällande bestämmelser om lindring i internationell
dubbelbeskattning
I betänkandet har de sakkunniga övervägt frågan om förhållandet mel
lan de föreslagna avräkningsreglerna, å ena, samt bestämmelserna angå
ende omkostnadsavdrag ävensom dubbelbeskattningsavtalen, å andra si
dan.
Vad först angår omkostnadsavdraget erinrar de sakkunniga om
att rätten till sådant avdrag enligt anvisningarna till 20 § KL i princip bort
faller, om dubbelbeskattningsavtal finns med den ifrågavarande utländska
staten. De sakkunniga anser sig inte böra förorda att samma princip till-
lämpas i avräkningsfallen. Dubbelbeskattningsavtalen är nämligen i regel
fullständiga och anvisar regler för lösning av alla uppkommande dubbel-
beskattningssituationer medan däremot det föreslagna avräkningsförfaran-
det inte innebär någon sådan fullständig lösning. De sakkunniga anför vi
dare bl. a. följande.
Från de skattskyldigas synpunkt måste det vara till uppenbar fördel, om
avdragsrätten bibehålls. Avräkningsförfarandet måste enligt sakens natur
äga rum i efterhand, vilket innebär att den skattskyldige avsevärd tid måste
ligga ute med skattebeloppet. Avdragsrätten åter kan begagnas redan i sam
band med den ordinarie taxeringen. Härtill kommer, att värdet av den före
slagna avräkningen är olika i skilda lägen. Den torde ofta innebära, att
dubbelbeskattningen helt undanröjs; i andra fall blir skattelättnaden där
emot mindre. Det är rentav tänkbart, att avräkningsförfarandet under sär
skilda förhållanden icke innebär nämnvärda fördelar utöver dem som
erhålls genom avdragsrätten. Med tanke på sistnämnda fall måste det vara
ett berättigat intresse för de skattskyldiga att liksom hittills kunna er
hålla en omedelbar lättnad genom rätten till avdrag för den utländska skat
ten.
De sakkunniga är sålunda av den uppfattningen att gällande regler om
avdrag vid taxeringen för utländsk skatt såsom omkostnad i förvärvskälla
bör bibehållas vid sidan om ett avräkningsförfarande och att en samord
ning bör komma till stånd.
De sakkunniga föreslår att samordningen med omkostnadsavdrag för ut
ländsk skatt skall ske enligt följande regler. Har sådant avdrag erhållits
vid inkomsttaxeringen — vare sig den utländska skatten är slutlig eller er
lagts preliminärt — skall beräkningen av den svenska statliga inkomstskatt
som hänför sig till den utländska intäkten utföras som om sådant avdrag
1 Ytterligare sifferexempel finns i bet. s. 155—158.
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
ej åtnjutits. Vidare skall det belopp varmed avräkning högst kan erhållas
den utländska skatten eller den beräknade svenska statliga skatten på
den utländska intäkten, beroende på vilken som är lägst — minskas med
ett belopp motsvarande den svenska statliga och kommunala inkomstskatt
som den skattskyldige undgått genom avdraget. Sistnämnda belopp utgör
i fråga om den statliga beskattningen skillnaden mellan total statlig in
komstskatt, beräknad utan hänsyn till omkostnadsavdrag för utländsk
skatt, och den statliga inkomstskatt som verkligen påförts den skattskyl
dige. På samma sätt framräknas den skattelättnad som den skattskyldige
erhållit vid kommunaltaxeringen på grund av omkostnadsavdraget, dvs. den
utgör skillnaden mellan den kommunalskatt som skulle ha påförts, om om-
kostnadsavdrag för utländsk skatt ej erhållits, och den kommunalskatt som
verkligen påförts.
I detta sammanhang påpekar de sakkunniga att en skattskyldig som un
derlåter att göra omkostnadsavdrag för den utländska skatten, nästa år kan
erhålla utskyldsavdrag vid statstaxeringen för den däremot svarande högre
kommunalskatten. Denna förmån motsvaras enligt de sakkunnigas mening
emellertid i stort sett av olägenheten att längre tid behöva ligga ute med det
högre belopp i statlig och kommunal inkomstskatt som får erläggas, om den
utländska skatten inte avdrages som omkostnad.
I motsats till vad gäller omkostnadsavdraget anser de sakkunniga en sam
ordning inte vara praktiskt möjlig mellan det föreslagna avräkningsför-
farandet och dubbelbeskattningsavtalen. Skälet mot att medge
omkostnadsavdrag för utländsk skatt när dubbelbeskattningsavtal finns är
i främsta rummet att dessa avtal innefattar en fullständig och exklusiv lös
ning av uppkommande dubbelbeskattning. Samma skäl torde utesluta att
det föreslagna avräkningsförfarandet och ett dubbelbeskattningsavtal till-
lämpas vid sidan av varandra. De sakkunniga finner att en valrätt för den
skattskyldige knappast heller är tänkbar — sådan valrätt finns inte heller
i fråga om avtal och omkostnadsavdrag. Härav drar de sakkunniga slut
satsen att de föreslagna avräkningsreglerna inte skall tillämpas, om på
grund av överenskommelse med främmande stat dubbelbeskattning av den
ifrågavarande inkomsten kan undanröjas eller lindras.
Ansöknings förfarandet
Enligt förslaget skall erforderliga bestämmelser om rätt till avräkning
av utländsk skatt meddelas i nya 24—28 §§ IF. För tillämpning av bestäm
melserna förutsätts att den skattskyldige ansöker om avräkningen. De sak
kunniga förutser att prövningen av sådana ansökningar kan bli tämligen
komplicerad och föreslår därför att handläggningen av ärendena anförtros
vederbörande prövningsnämnd i analogi med vad som gäller ackumulerad
inkomst.
Ett utkast till arbetsblankett för prövningsnämnderna i ärenden om av
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
63
räkning av utländsk skatt är intagen i betänkandet som bilaga (s. 239).
Ansökan om avräkning skall enligt förslaget vara inkommen inom ett år efter det taxeringen till statlig inkomstskatt vunnit laga kraft. Har den ut ländska skatten slutgiltigt, dvs. genom laga kraft vunnet beslut, påförts senare, bör emellertid ettår sfristen räknas från denna tidpunkt. Taxerings- intendenten föreslås avge yttrande över ansökningen.
Det bör åligga den skattskyldige att förebringa erforderlig utredning. Man bör emellertid, tillägger de sakkunniga, räkna med att svårigheter kan föreligga att lämna samtliga de uppgifter som erfordras för beräkning av den utländska inkomstens belopp, av den statliga inkomstskatt som belöper på den utländska inkomsten eller av den skattelättnad som tidigare erhål lits genom att den utländska skatten avdragits såsom omkostnad. Står det klart att den skattskyldige är berättigad till avräkning, bör sådan kunna medges med skäligt belopp, även om fullständiga uppgifter inte kan lämnas i nyss angivna hänseenden. Det ligger i sakens natur, framhålls det, att avräkningsbeloppet i här avsedda fall bestäms med försiktighet. Den skatt skyldige bör givetvis inte, genom att underlåta lämna erforderliga upplys ningar, kunna erhålla avräkning med större belopp än eljest.
Remissyttrandena
Förslaget om införande av bestämmelser om ensidiga åtgärder för undan röjande av internationell dubbelbeskattning har i princip tillstyrkts av samt liga myndigheter och organisationer som yttrat sig därom. Behovet av för fattningsbestämmelser som ett komplement till ingångna dubbelbeskatt ningsavtal erkänns genomgående i dessa remissyttranden. Även riktigheten av den föreslagna principen för skattelättnaden vitsordas allmänt. Den av- gränsning av rätten till avräkning som de sakkunniga föreslagit möter emel lertid invändningar i flera remissyttranden, huvudsakligen från näringslivets organisationer.
Skånes handelskammare uttalar — i anslutning till vad de sakkunniga an för i sin allmänna motivering av förslaget — att invändningar förvisso kan göras mot att en ensidig svensk lagstiftningsåtgärd av denna typ vidtas. Den kan till äventyrs försvåra lösningar på längre sikt av dubbelbeskattnings- frågorna genom internationella avtal. Detta betyder dock mindre med tanke på de omedelbara vinningar, som systemets införande skulle medföra, överståthållarämbetet anför liknande synpunkter men understryker att de stater med vilka Sverige ännu inte har avtal över huvud torde vara ointresserade av sådana. Ämbetet ansluter sig till uppfattningen att billighetsskäl gör det angeläget att frågan om ensidiga åtgärder till lindring i dubbelbeskattning bringas till en positiv lösning.
Riksskattenämnden och Sveriges advokatsamfund framhåller att förslaget
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 är 1966
65
i praktiken framför allt torde få betydelse i fråga om svenska insatser i u-
länderna. Nämnden tillägger att man genom förslagets utformning dock eli
minerar effekten av att inom sådana länder den ekonomiska utvecklingen
uppmuntras genom skattefavörer till utländska företag, som startar verk
samhet i landet i fråga (tax incentives). Frågan om man skall införa ett cre-
dit of tax-system får i själva verket anses mera som en allmänpolitisk be-
dömningsfråga än som en skattefråga.
Sveriges advokatsamfund anser det förståeligt att de sakkunniga funnit
det motiverat att iaktta restriktivitet, men styrelsen anser att det ändock bör
övervägas om man icke kan ta steget fullt ut och medge befrielse från in
ländsk skatt utan hänsyn till om den utländska skatten i det enskilda fallet
understigit den skatt som skulle ha påförts i Sverige.
Enligt näringslivets skattedelegation hälsas huvudtanken i de sakkunnigas
förslag med tillfredsställelse av svensk företagsamhet med intressen utom
lands liksom av hemvändande utlandssvenskar, som f. n. i förhållande
till åtskilliga främmande länder blir föremål för dubbelbeskattning. Ett
svenskt credit-system bör emellertid likställa svenska utlandsintressen med
andra, jämförliga länders utlandsintressen. Systemet bör därför inte ut
formas på ett sätt som undanröjer dubbelbeskattning i mindre omfattning
än motsvarande regler i dessa andra länder. Delegationen framhåller, att den
föreslagna lagstiftningen — trots de sakkunnigas positiva inställning — fått
en sådan utformning att den för svensk företagsamhet och svenska utlands
intressen över huvud taget inte kan sägas till fullo uppfylla detta krav. Be
tydligt mer långtgående regler har t. ex. sådana med Sverige jämförliga
främmande länder som Amerikas förenta stater, Canada, Danmark, Neder
länderna och Storbritannien. De sakkunnigas förslag till avräkningsförfaran
de torde enligt delegationen i fråga om tillämplighetsområde och med hän
syn till vissa föreslagna speciella spärregler inte ens kunna jämföras med
det credit of tax-system, som tillämpas i Västtyskland.
Delegationen berör i sitt yttrande även olika åtgärder i form av eftergifter
i skattelagstiftningen som medel att främja investeringar och annan ekono
misk verksamhet i u-länderna.
Flera av de hörda myndigheterna som i princip tillstyrker bestämmelser
om rätt till avräkning av utländsk skatt ger uttryck för uppfattningen att det
föreslagna avräkningsförfarandet kommer att bereda svårigheter i tillämp
ningen.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser sålunda att förslaget inte bör genom
föras i oförändrat skick eftersom tillämpningen av de föreslagna reglerna
kan väntas bli invecklad och tidskrävande. 1 stället för komplicerade regler
som syftar till en viss millimeterrättvisa borde man f. n. nöja sig med scha
blonregler i tabellform. Även länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att
förnyade överväganden hör göras för att nå en önskvärd förenkling av reg
lerna.
ö II i han a till riksdagens protokoll 1906. 1 samt. ,Vr 127
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
.4 vrukningsråttens omfattning
Som redan nämnts har huvudsakligen vissa näringsorganisationer kriti serat den begränsade räckvidden av förslaget om rätt till avräkning och framfört önskemål om utvidgningar i olika hänseenden. Kritiken gäller i främsta rummet den begränsning som ligger däri att endast svensk statlig inkomstskatt och utländsk statlig och delstatlig inkomstskatt ingår i avräk ningsförfarandet. Vidare har man invänt att förslaget inte tar hänsyn till de investeringsbefrämjande åtgärder på skatteområdet som vidtagits i vissa u-länder. En annan anmärkning mot förslaget är att skatt, som i utlandet påförs svenskt dotterbolag, inte kan avräknas från moderbolagets skatt i Sverige.
Dessa synpunkter kommer till uttryck i Kooperativa förbundets yttrande. Förbundet anser att det kan ifrågasättas om de sakkunnigas ledande motiv för begränsningarna — att större lättnad inte bör ernås genom interna åt gärder än genom ingående av dubbelbeskattningsavtal — är i alla avseenden bärande men konstaterar att förslaget även bortsett härifrån i vissa delar blivit snävare än vad som synes erforderligt från de sakkunnigas utgångs punkt. Svensk kommunal inkomstskatt och utländsk motsvarighet ingår så lunda inte i avräkningsförfarandet. Gentemot förslaget kan invändas att all anledning finns att anta att kommande dubbelbeskattningsavtal kommer att inkludera svensk kommunalskatt såsom varit fallet med samtliga under senare tid ingångna avtal med u-länder och såsom är fallet i flertalet övriga ingångna avtal. Förbundet fortsätter.
Beträffande utländsk motsvarighet kan anmärkas att skattesystemen i de länder, varom fråga nu är, dvs. de med vilka avtal icke slutits, kan förete sådana olikheter gentemot det svenska att jämförelser ifråga om fördel ningen mellan statliga och kommunala skatter inte blir hållbara. Det torde vara överväganden av detta slag som föranlett statsmakterna i Danmark att, då motsvarande lagstiftning där infördes, medge avräkning från inländska skatter till stat och kommun för all direkt skatt för inkomst som utgår i främmande stat, oavsett om den är att anse som statlig eller kommunal in komstskatt. Det kan vidare anmärkas att motsvarande rätt numera före ligger enligt den engelska lagstiftningen.
Kooperativa förbundet framhåller vidare att även skatter av bruttoskatte- typ generellt bör få inräknas i avräkningsförfarandet på sätt de sakkunniga föreslagit i fråga om sjöfart och luftfart. Förbundet anför.
Det kan i förstone synas tämligen givet att avräkningsförfarandet såväl beträffande svensk som utländsk skatt skall begränsas till direkta skatter på inkomst. Med hänsyn till det förut berörda förhållandet att utländska skattesystem starkt kan avvika från det svenska och inkludera närings- skatter av olika slag blir slutsatsen mindre självklar. Särskilt ifråga om sjöfart och luftfart har de sakkunniga själva funnit detta så påtagligt att man ifråga om sådan verksamhet föreslagit en vidgad avräkningsrätt. För bundet kan inte finna annat än att samma vidgade avräkningsmöjlighet med fog bör tillkomma även handels- och industriföretag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
67
Av samma uppfattning är näringslivets sknttedelegation som uttalar bl .a. följande.
Ehuru inkomster av sjö- och luftfart i utlandet icke minst beroende på den inkomstberäkning, som tillämpas i ett flertal främmande stater, ofta blir mycket hårt beskattade och av denna anledning kräver speciellt hän synstagande, bör någon åtskillnad mellan sådan rörelse och annan rörelse icke göras beträffande de subjekt, som uttager de utländska skatter, för vilka avräkning skall kunna åtnjutas. Även tillverknings- eller varuförsälj- ningsrörelse blir icke sällan i utvecklingsländerna föremål för t. ex. sköns- mässig bruttobeskattning, som uttages av kommuner eller andra kommu nala enheter. Då dessa skatter kan uppgå till relativt betydande belopp och belastar rörelsen såsom sådan, bör avräkningsförfarandet givetvis omfatta dessa skatter, oavsett om den utländska staten eller annat offentligrättsligt subjekt är skattemottagare.
Länsstyrelsen i Blekinge län anser det rimligt med hänsyn till de starkt varierande grunder, efter vilka skatt uttas i olika länder, att vid avräkning en beakta även skatter av närmast kommunal natur och även s. k. engångs skatter, vilkas uttagande ingår som ett led i den direkta beskattningen.
Länsstyrelsen föreslår att riksskattenämnden erhåller i uppdrag att för de länder, som kan beröras av ett avräkningsförfarande, ange de olika slag av skatter detta bör omfatta. Endast härigenom blir det möjligt för en skatt skyldig att bedöma skattefrågans ekonomiska betydelse för tilltänkt för värvsverksamhet utomlands och för prövningsnämnderna att med någon garanti för ett riktigt resultat verkställa påkallade skatteavräkningar.
Föreningen Auktoriserade revisorer framhåller att fog saknas för att inte inbegripa samtliga direkta skatter i avräkningen.
Samma synpunkt hävdas av näringslivets skattedelegation, Skånes han
delskammare och handelskammaren i Gävle, som bland de direkta skatterna i detta sammanhang nämner även engångsskatter och skatt på förmögen het. Beträffande engångsskatter anför näringslivets skattedelegation bl. a.
Att över huvud taget söka uppdra en skillnad mellan engångsskatter på inkomst och inkomstskatter »i egentlig mening» torde knappast vara möj ligt och skulle i vart fall medföra betydande tillämpningssvårigheter. Någon klar gränsdragning mellan engångsskatter och andra skatter kan icke sägas existera. I u-länderna uttas ofta under ett eller ett par år tilläggsskatter på inkomst av alla eller visst slag. Även om dessa skatter rubriceras såsom en gångsskatter, bör de ju givetvis inbegripas i etl avräkningsförfarande, som avser att undanröja dubbel beskattning.
Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att en större noggrannhet än f. n. måste iakttas vid gränsdragningen mellan allmän och speciell ut ländsk skatt. Närmare föreskrifter till ledning för denna gränsdragning synes erforderliga.
Del särskilda problem som uppkommer i fall av s. k. tax incentive, dvs. då lättnad medges vid den utländska beskattningen, berörs i yttranden från näringslivets organisationer.
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 727 år 1966
Skånes handelskammare finner den föreslagna begränsningen för avräk ningen till alt avse erlagda utländska skatter olämplig, eftersom en sådan begränsning skulle få den effekten att meddelade skatteeftergifter i utlan det för lokaliseringsändamål eller för att befrämja utvecklingen i vissa pro vinser skulle komma den svenska statskassan till godo i stället för avsett ändamål. Handelskammaren ifrågasätter därför huruvida inte avräkning i vart fall bör medges även för uppdebiterad skatt, som efterskänkts för att uppmuntra den industriella utvecklingen i landet.
Näringslivets skattedelegation påpekar att regler har intagits i svenska dubbelbeskattningsavtal med vissa u-länder som innebär att avräkning skall ske från svensk skatt med ett belopp motsvarande den skatt som normalt skulle ha utgått i dessa länder, om inte skattebefrielse eller skattenedsätl- ning medgetts för viss tidsperiod. Delegationen uttalar i fortsättningen bl. a. följande.
För att en svensk intern lagstiftningsåtgärd skall få erforderlig effekt i det alltmer betydelsefulla förhållandet till u-länderna, måste den i ifrågava rande hänseende utformas så att den skattelättnad, som det främmande landet avser att ge det svenska företaget, inte förlorar sin verkan genom att avräkning inte kan ske i Sverige. Avräkning måste därför medges även i de fall, då någon utländsk skatt inte erlagts. Detta är så mycket mera an geläget som den svenska politiken gent emot dessa länder ju syftar till att i möjligaste mån stödja utvecklingen av deras näringsliv. En sådan regel skulle visserligen strida mot grundprincipen att fråga skall vara om undan röjande av dubbel beskattning men förhållandet till u-länderna kräver sär skilda åtgärder. För övrigt har man i Sverige i förhållandet till flera u-län der redan tidigare inte tvekat att bryta mot berörda princip.
Mot en ordning innebärande rätt att avräkna utländsk skatt, som inte erlagts, kan möjligen invändas, att i vissa fall svårigheter i praktiken torde kunna uppkomma att bestämma storleken av en skatt, som inte erlagts. Man torde emellertid i sådana fall, då den skattskyldige inte kan förebringa erforderlig utredning om hur stor skatt han skulle haft att erlägga, därest han inte åtnjutit skattelättnad, kunna förfara så som de sakkunniga före slagit i andra fall av utredningssvårigheter, nämligen att medge avräkning med skäligt belopp.
Kooperativa förbundet finner däremot i likhet med de sakkunniga det inte lämpligt att införa generella regler om detta spörsmål i det tilltänkta credit of tax-systemet utan föreslår alt en bestämmelse av liknande inne börd som den i motsvarande västtyska lagstiftning införs, enligt vilken
Kungl. Maj :t eller annat lämpligt organ i speciella fall skulle kunna medge erforderliga lättnader i förevarande avseenden.
Näringslivets skattedelegation anser att frågan om internationell kedje- beskattning av bolagsvinst, som förvärvas i utlandet av svenska dotterbolag, bör beaktas vid utformningen av svenska regler om avräkning. Delegationen förordar att det föreslagna avräkningsförfarandet efter mönster från lag stiftningen i Amerikas förenta stater kompletteras med en regel om avräk ning av inkomstskatt som erlagts utomlands av dotterbolag för bolagsvinst, i vad skatten belöper på utdelning till det svenska moderbolaget. Om rätt
69
till sådan avräkning inte inkluderas, skulle avräkningsförfarandet ge olika resultat beroende på vilken etableringsform som det svenska företaget be gagnat sig av i utlandet. Om företaget etablerar sig i form av filial, kan inkomstskatt som påförs filialen i det främmande landet avräknas enligt förslaget, liksom den utländska transfereringsskatt som eventuellt uttas. För det fall åter att det svenska företaget bildar ett dotterbolag, kan med den begränsning i avräkningsförfarandet som föreslagits endast avräknas utländsk skatt, som vid vinsthemtagning drabbar det svenska företaget.
Även Kooperativa förbundet berör denna fråga och anser att en skatte frihet för utdelning från dotterbolag i utlandet bör övervägas. I svenska dubbelbeskattningsavtal finns bestämmelser av denna innebörd. Förbundet konstaterar att de sakkunniga inte lämnat någon mer utförlig motivering varför man inte ansett sig kunna biträda ett förslag i denna riktning. I ytt randet anförs bl. a.
Innebörden av de sakkunnigas förslag i nu förevarande avseende blir att ett svenskt moderbolag, som åtnjuter utdelning från utländskt dotterbolag och som har att i utlandet erlägga skatt för utdelningen, kommer — under förutsättning att den utländska skatten icke är högre än den svenska bo lagsskatten — i samma läge, som om utdelningen tagits till beskattning enbart i Sverige. Vad det svenska bolaget följaktligen går miste om är den skattefrihet för utdelning som bolaget normalt skulle ha åtnjutit, därest fråga varit om ett svenskt dotterbolag. Inkomsten i dotterbolaget i fråga kommer med andra ord att tredubbelt beskattas. Det finns sålunda beträf fande denna speciella form av inkomst en särskild anledning att överväga om icke en tillämpning av exempt-metoden vore påkallad. En sådan skatte frihet skulle kunna betraktas som en konsekvens av nu gällande interna regler för skattefrihet vid kedjebeskattning. En skattefrihet för utdelning från utländska dotterföretag, där förhållandena är sådana att skattefrihet skulle ha medgetts om dotterbolaget varit svenskt, borde sålunda kunna föreskrivas utan att för den skull något väsentligt avsteg från den valda credit of tax-metoden skedde.
Skånes handelskammare framhåller beträffande den föreslagna metoden för beräkning av skattelättnadens storlek att avräkningsförfarandet kom plicerats genom spärregler om individuell beräkning för varje utländskt skattebelopp och begränsning till det lägsta av det utländska resp. det svenska skattebeloppet. En förenkling av förfarandet bör prövas enligt den s. k. by country-regeln, som innebär att avräkning sker för varje främmande land för sig.
Även kammarrätten ifrågasätter om inte i förenklingssyfte hänsyn vid beräkningen kan tas till all utländsk skatt och all inkomst från ett och sam ma främmande land.
Liknande synpunkter anförs av näringslivets skattedelegation och Koope rativa förbundet.
Sveriges redareförening framhåller att beskattningen av svenska rederier i allmänhet ställer sig högre än i Sverige i de länder som uttar skatt även om rederiföretaget saknar fasl driftställe i beskattningslandet. Detta för
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
70
hållande tillsammans med den föreslagna samordningen med omkostnads avdraget för utländsk skatt leder till att den föreslagna lättnaden för rede riernas del som regel blir illusorisk. Detta beror på att avräkningen av ut ländsk skatt får avse högst den svenska inkomstskatt som hänför sig till den utländska nettoinkomsten. Då nämnda spärregel i flera dubbelbeskatt ningsavtal inte gäller för rederiföretag, hemställer föreningen att den utgår även i den generella lagstiftningen såvitt angår rederier och luftfartsföre tag.
Näringslivets skattedelegation konstaterar att de sakkunniga inte föresla git särskilda regler om förskjutning till senare år av utländsk skatt som överstiger den svenska skatten. Ehuru frågan inte torde vara av samma betydelse som den berörda spärregeln, innebär avsaknaden av regler en yt terligare begränsning i förhållande till mera fullständiga avräkningsförfa randen i andra länder.
Länsstyrelsen i Värmlands län kommer vid sin granskning av förslaget in på vissa svårigheter som kan uppkomma då en skattskyldig har såväl inkomst som förlust inom samma förvärvskälla i utlandet. Enligt länssty relsens mening bör de sakkunnigas formel för proportionering av den svens ka statliga inkomstskatten på utländsk nettointäkt korrigeras för sådana fall. Länsstyrelsen anför följande exempel. Antag att nettointäkten härrör från en i utlandet självständigt bedriven rörelse och belöper sig till 10
000 kr. Om den skattskyldige även innehar fastighet eller bedriver en annan rörelse i utlandet och antas fastigheten eller rörelsen ha lämnat under skott med 5 000 kr., blir inkomsten av verksamhet i utlandet 5 000 kr. En dast detta belopp blir beskattat i Sverige och anses därvid enligt gällande regler som inkomst av en och samma förvärvskälla. De sakkunnigas for mel såsom den kommer till uttryck både i kommentaren och i förslaget till lagtext innehär att man vid en skatteavräkning, som avser nettointäkten' på 10 000 kr., skulle sätta 10 000 kr. i täljaren men endast 5 000 kr. i näm naren. Detta måste ge ett felaktigt resultat.
Kammarrätten ifrågasätter om inte vissa jämkningar av avräkningssy- stemet kan tänkas i förenklingssvfte. Sålunda förefaller det kammarrätten tveksamt om ägandet av en mindre fastighet i utlandet, exempelvis bygg nad avsedd endast för fritidsvistelse, men beskattad, skall medföra tillämp ning av det invecklade avräkningsförfarandet. Även torde det vara värt att överväga om avräkning inte bör uteslutas, om den utländska skatten inte uppgått till visst lägsta belopp.
Samordning med gällande bestämmelser om lindring i internationell dubbelbeskattning
Riksskattenämnden konstaterar att om förslaget genomförs kommer i de svenska skatteförfattningarna att finnas bestämmelser för ett ensidigt un danröjande eller lindrande av internationell dubbelbeskattning uppbygg
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
71
da efter två olika principer, nämligen dels enligt punkt 4 av anvisningarna till 20 § KL om rätt till avdrag för utländsk skatt såsom omkostnad i för värvskällan, dels det föreslagna avräkningsförfarandet. Nämnden anser det inte lyckligt med dessa delvis parallella regler. Det får vidare anses vara mindre tillfredsställande, att utländsk skatt såsom omkostnad beaktas vid taxering till såväl statlig inkomstskatt som kommunal inkomstskatt, medan avräkningsreglerna skulle gälla blott utländsk statlig och delstatlig skatt gentemot svensk statlig inkomstskatt.
Länsstyrelsen i Jönköpings län ifrågasätter om inte i samband med infö rande av avräkningsrätten bestämmelserna om avdrag vid inkomstberäk ningen bör borttas då de endast delvis fyller syftet att undanröja dubbel beskattning. Rätten till avdrag vid inkomstberäkningen synes böra avskaf fas även därför att avräkningsförfarandet eljest blir alltför invecklat.
Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Gotlands och Blekinge län.
Näringslivets skattedelegation framhåller att omkostnadsavdrag som er hållits vid den kommunala inkomsttaxeringen inte bör återföras till beskatt ning vid avräkning av utländsk skatt, om inte även den kommunala in komstskatten skall medtas i avräkningsförfarandet så att den utländska skatten får avräknas mot denna. Delegationen tillägger.
Det torde över huvud inte vara matematiskt riktigt att, som de sakkunni ga föreslagit, återföra kommunal inkomstskatt till full beskattning. Genom att i efterhand upphäva ett tidigare åtnjutet omkostnadsavdrag ökar den kommunala inkomstskatten med ett belopp, motsvarande skillnaden i kom munal inkomstskatt med och utan sådant avdrag. Enär den skattskyldige vid taxeringen till statlig inkomstskatt emellertid är berättigad till avdrag för kommunalutskylder, kan det inte vara riktigt att återföra hela kommu nalskatten till beskattning.
Uttalanden av samma innebörd görs av Kooperativa förbundet och i ett av universitetskanslern överlämnat yttrande från professorn i finansrätt med finansvetenskap vid Uppsala universitet.
A nsökn in gsf örfa rand et
Kammarrätten anser att avräkningsförfarandet har blivit invecklat, nå got som kanske är ofrånkomligt, och att handläggningen av förfarandet med rätta har anförtrotts åt prövningsnämnd.
Även länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län tillstyr ker att avräkningsförfarandet förläggs till prövningsnämnden. Förstnämn da länsstyrelse framhåller att det är naturligt att det ankommer på den skattskyldige att förebringa fullständig utredning liksom att i förekomman de fall styrka sina uppgifter. För taxeringsintendenten torde möjligheterna till utredning och kontroll av lämnade uppgifter vara ytterst begränsade.
Länsstyrelsen i Jönköpings län förordar att avräkningsförfarandet i sin helhet omhänderhas av lokala skattemyndigheten. Ansökan om avräkning
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
72
bör alltså inges dit och denna myndighet bör omedelbart kunna omräkna den statliga inkomstskatt som sökanden skall erlägga eller har erlagt.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller att antalet ärenden hos varje prövningsnämnd kan väntas bli ganska ringa, vilket ger nämnden otillräck lig erfarenhet. Enligt länsstyrelsens mening bör avräkningen ske centralt för hela riket, förslagsvis hos riksskattenämnden, överståthållarämbetet el ler mellankommunala prövningsnämnden. Preklusionstiden för ansökan om avräkning bör anknytas till annan och mera lätt konstaterad händelse än att taxeringen har vunnit laga kraft. Länsstyrelsen påpekar slutligen att ny avräkning bör kunna ske, om taxeringen ändras genom extraordinära be svär eller eftertaxering åsätts.
Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår att ansökan om avräkning skall inges före utgången av året efter taxeringsåret. Tiden för påförandet av utländsk skatt bör därvid inpassas i svenskt taxeringsår. Om besvär anförts, synes ansökningstiden kunna räknas till ett år efter lagakraftägande ut slag.
Sveriges advokatsamfund anför att den föreslagna bestämmelsen om alt restitutionsränta ej skall utgå inte synes riktig. Den skattskyldige blir till följd av bestämmelsen utan kompensation för den temporära likviditets- minskning som det innebär att ligga ute med skatten.
Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966
Fastighet i utlandet och utomlands självständigt bedriven rörelse
Gällande rätt m. m.
Enligt 38 § 2 mom. KL räknas intäkt av fastighet i utlandet samt av utomlands självständigt bedriven rörelse till intäkt av kapital. All sådan fastighet och rörelse som den skattskyldige haft i utlandet anses därvid enligt 18 § KL som en särskild förvärvskälla. I denna förvärvskälla gäller se dan kommunalskattelagens tillkomst särskilda regler för beräkning av nettoinkomst enligt 39 § 2 mom. och punkt 4 av anvisningarna till 38 § KL. Sålunda är den skattskyldige berättigad till avdrag ej blott för omkostnader utan även för vad som av inkomsten har använts för förvärvskällan under beskattningsåret i fråga, exempelvis i form av investeringar i byggnader eller inventarier. Uppkommer underskott på fastighet eller rörelse i utlan det får avdrag endast ske från inkomst av annan sådan fastighet eller rö relse och ej från inkomst av annat slag som beskattas i Sverige.
De angivna bestämmelserna avser endast rörelse i utlandet som bedrivs självständigt. Utgör rörelsen däremot en filial av en i Sverige utövad rö relse tillämpas de vanliga reglerna för beskattning av rörelseinkomst.
Knngl. Maj:Is proposition nr 127 dr 1 !)!>(>
73
De sakkunniga
I samband med förslaget om avräkning av utländsk skatt har dubbelbe- skattningssakkunniga upptagit de nämnda särbestämmelserna till ompröv ning. Att så har skett, förklarar de sakkunniga, beror emellertid inte på eu önskan att avlägsna vad som skulle kunna framstå såsom oberättigade för måner. Härvidlag torde frågan ha ganska liten praktisk betydelse. Viktigare är för de sakkunniga, att nämnda regler i andra avseenden — och särskilt i betraktande av företagsbeskattningsreglernas utveckling — framstår som föråldrade och mindre rationella.
1 fråga om dubbelbeskattning av ifrågavarande inkomster konstaterar de sakkunniga att läget radikalt förändrats sedan reglernas tillkomst. Då 1921 års kommunalskattekommitté framlade sitt förslag i ämnet torde kommit tén ha räknat med att dessa inkomster skulle bli beskattade såväl i Sverige som i den stat där fastigheten eller rörelsen fanns. Numera har avtal, var igenom förekommande dubbelbeskattning kan helt elimineras, ingåtts med ett flertal länder. I fråga om övriga länder föreligger sedan 1950-talets bör jan rätt att avdra där påförda skatter såsom omkostnad. Genomförs försla get om rätt att avräkna utländsk skatt, torde enligt de sakkunnigas mening dubbelbeskattning inte längre förekomma i sådan utsträckning att man däri kan hämta motiv för lättnader av nu gällande slag.
De sakkunniga anför att det rentav kan ifrågasättas om de särskilda be stämmelserna vid en total bedömning i verkligheten kan anses innebära några nämnvärda förmåner. I fråga om beskattningen av fastighet i utlan det anmärker de sakkunniga att rätten till avdrag för investeringsutgifter självfallet kan i vissa fall innebära en betydande förmån. Kostnader för nybyggnader och förbättringsarbeten kan dras av på en gång. Avdragsrät- tcn är emellertid begränsad till vad som efter omkostnader kvarstår av årets intäkter från fastighet eller rörelse i utlandet. Underskott får icke avdras från intäkter i Sverige, och de får inte överflyttas till annat beskattnings år; reservering av medel för framtida investeringar är ej tillåten, och av drag för avskrivningar torde icke kunna erhållas. Detta innebär, att i re gel endast begränsade investeringskostnader kan dras av.
En särskild olägenhet med nuvarande regler består enligt de sakkunniga däri att den skattskyldige i regel har att tillämpa två olika system för re dovisningen av fastighetsinkomsten. Samtidigt som han i Sverige deklarerar inkomsten enligt de särskilda reglerna för utlandsfastigheter, beskattas fas ligbeten i det landet där den är belägen enligt bestämmelser, som ofta ansluter sig betydligt närmare till de svenska reglerna för beskattning av fastigheter i Sverige än till de svenska reglerna för beskattning av fastighet i utlandet.
Olägenheterna av nuvarande regler synes de sakkunniga vara än större när det gäller intäkter av självständigt bedriven rörelse i utlandet. Visserli gen får, i brist på föreskrifter av annan innebörd, antas, att inkomsten
74
i princip skall beräknas efter bokföringsmässiga grunder. Denna princip måste emellertid anses underkastad betydande modifikationer. Den skatt skyldige har å ena sidan rätt till avdrag för investeringskostnad, så långt in täkterna från utländsk rörelse och fastighet efter omkostnader därtill för slår. Ä andra sidan torde åtminstone i princip rätten till avskrivningar på fastigheter och inventarier i rörelsen bortfalla. Inte heller kan den skatt skyldige utnyttja de möjligheter till resultatutjämning som innefattas i lag stiftningen om investeringsfonder av olika slag. De sakkunniga finner även att skäl kan anföras för att som en konsekvens av förbudet mot reserve- ring av medel anta, att den skattskyldige icke äger göra nedskrivningar på varulager — bortsett från inkurans och prisfallsrisk i egentlig bemärkelse — och ej heller eljest avdragsgilla avsättningar till pensionsstiftelser. För lustutjämning kan inte heller ske. Liksom i fråga om fastighet kan den skattskyldige få redovisa sin inkomst av i utlandet självständigt bedriven rörelse till Sverige och den främmande staten efter väsentligt skilda system.
Av det hittills anförda har de sakkunniga föranletts att i första hand undersöka i vad mån vanliga regler för inkomstberäkningen kan tillämpas i dessa fall. För att så skall kunna ske talar enligt de sakkunniga redan det förhållandet att inkomster av filialer i utlandet beskattas enligt de van liga reglerna för företagsbeskattningen utan att delta, såvitt bekant, föran lett olägenheter.
Vad angår inkomster av fastighet i utlandet torde man, enligt vad de sak kunniga uttalar, vara berättigad att anta att kommunalskattelagens be stämmelser om jordbruksfastighet och annan fastighet i Sverige redan nu gäller i tillämpliga delar med de särskilt angivna undantagen. I vissa fall kan svårigheter uppkomma, i synnerhet vid beskattning av skogsinkoms- ter. Att i praktiken allvarligare svårigheter förekommit är dock inte be kant för de sakkunniga.
1 detta sammanhang berör de sakkunniga även frågan om tillämpning av bestämmelserna om inkomstberäkning för en- och tvåfamiljsfastighet. som är belägen i utlandet. Härom anför de sakkunniga.
Beträffande eu- och tvåfamilj sfastigheter följer av de nuvarande reglerna om rätt till avdrag för omkostnader och investeringar, att villaschablouen inte skall tillämpas. Borttages dessa regler och ersättes med en hänvisning till vad i allmänhet stadgas om inkomstberäkning i kommunalskattelagen, kominer villaschablonen att gälla även för en- och tvåfamiljshus i utlandet. Att så sker innebär i och för sig en förenkling. Sannolikt kominer clt något större antal sådana fastigheter än nu att visa skattepliktigt överskott. Även denna konsekvens finner vi i och för sig önskvärd. För närvarande tor de det vara förenat med skattemässiga fördelar att ha villor för feriebruk i främmande länder. Någon risk för att beskattningen skall bli alltför hård torde inte föreligga med hänsyn till rätten till omkostnadsavdrag för ut ländsk skatt och den av oss föreslagna rätten att begära avräkning av ut ländsk statlig inkomstskatt. Skatt här i riket för garantibelopp ifrågakom- mer icke.
Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966
75
Den enda svårigheten vid tillämpning av villaschablonen på fastighet i ut
landet torde vara att få fram det värde, på vilket schablonbeloppet skall be
räknas. Emellertid föreskrives i 24 § 2 mom. EL, att om taxeringsvärde
icke finns åsatt, skall intäkten beräknas på grundval av fastighetens värde,
uppskattat enligt de grunder, som gällt för åsättande av taxeringsvärde för
året näst före taxeringsåret. I nu avsedda fall synes uppskattningen kunna
verkställas med hjälp av uppgifter om värde, som kan ha åsatts av myn
dighet i det land där fastigheten är belägen, uppgifter om anskaffnings
värde, storlek och standard osv.
Bestämmelserna om beskattning av annan fastighet synes de sakkunniga
inte i övrigt vara förenade med några problem i detta sammanhang. Ej heller
torde enligt de sakkunnigas bedömning några särskilda problem utöver dem
som antytts i fråga om fastigheter behöva förekomma, om de allmänna be
stämmelserna för beräkning av rörelseintäkter blir tillämpliga även på
självständigt bedrivna rörelser i utlandet.
De sakkunniga föreslår därför att intäkter av fastigheter och självstän
digt bedrivna rörelser i utlandet i princip likställs med intäkter av motsva
rande slag i Sverige. Gällande särbestämmelser om rätt till avdrag för in
vesteringskostnader ersätts enligt förslaget av eu hänvisning till vad som i
allmänhet stadgas om avdrag från bruttointäkt av fastighet resp. rörelse.
De sakkunniga påpekar, att i den mån den tidigare rätten till avdrag för
investeringar i byggnader och inventarier utnyttjats, förbud övergångsvis
bör gälla mot avdrag för avskrivning.
Vissa modifikationer i de allmänna reglerna för inkomst av fastighet och
rörelse föreslås kvarstå. Enligt de sakkunnigas förslag skall således under
skott av fastighet eller självständigt bedriven rörelse i utlandet liksom hit
tills få avdras endast från annan sådan utländsk inkomst. Härför åbero
par de sakkunniga praktiska skäl, främst svårigheterna för myndigheterna
att kontrollera den skattskyldiges uppgifter. Förslaget innebär även att nu
varande ordning bibehålls i fråga om gemensam förvärvskälla för skatt
skyldigs fastighet och rörelse i utlandet. Inkomster av ifrågavarande slag
räknas liksom hittills till inkomst av kapital.
De sakkunniga föreslår därutöver att en särskild rätt till förlustutjäm
ning införs genom elt nytt stadgande i kommunalskattelagen. Förslaget av
ser utjämning mellan inkomster och förluster av fastighet och självständigt
bedriven rörelse i utlandet. Med tanke på den begränsade räckvidden av en
sådan rätt har förslaget utformats avsevärt enklare än de allmänna reg
lerna i förordningen om förlustutjämning (SFS 1960:63). De sakkunniga
anser det skäligt att bestämmelserna om eu sådan förlustutjämning även
blir något förmånligare än de vanliga reglerna. Enligt förslaget skall un
derskott på fastighet och självständigt bedriven rörelse i utlandet få dras
av även senare beskattningsår än det varunder underskottet uppkommit.
Som enda begränsning bör enligt de sakkunniga gälla, att underskottsav-
draget utnyttjas under den sexårspcriod som föreskrivs i förordningen om
förlustutjämning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1960
Kungi. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
Förslagen föranleder ändringar i 39 § 2 inom. och punkt 4 av anvis ningarna till 38 § KL.
Med hänsyn till att viss oklarhet råder om hur fastighet i utlandet skall behandlas i realisationsvinsthänseende föreslår de sakkunniga ett förtydli gande i 35 § 2 mom. fjärde stycket KL så att därav framgår, att fastighet i utlandet skall räknas som fastighet när fråga är om beskattning av realisa tionsvinst.
Remissyttrandena
Dubbelbeskattningssakkunnigas förslag om beräkning av inkomst av fas tighet i utlandet och utomlands självständigt bedriven rörelse har tillstyrkts i princip av flertalet remissinstanser.
Överståthållarämbetet ifrågasätter dock om tillräckliga skäl f. n. kan anses föreligga att genomföra de föreslagna ändringarna. Det kan visser ligen anses konsekvent att enhetliga beräkningsgrunder tillämpas vid in- komstuppskattningen, likgiltigt var fastigheten är belägen eller rörelsen bedrivs. Detta utesluter dock inte att nuvarande regler kan vara rationella från andra utgångspunkter, t. ex. från rent praktiska. Ämbetet ifrågasätter även om inte i denna beskattningsfråga de praktiska fördelarna av nuva rande ordning bör väga tyngre än förut antydda principiella synpunkter.
Huvudvikten synes böra läggas vid att reglerna är enkla att tillämpa och att de skattskyldigas uppgifter är jämförelsevis lätta att kontrollera. Här efter fortsätter överståthållarämbetet.
Ämbetet kan inte finna annat än att nuvarande regler, som innebär att inkomsten skall beräknas efter en kontantprincip, uppfyller kravet på att vara enkla och ändamålsenliga, medan de föreslagna reglerna däremot kan vara ägnade att komplicera såväl inkomstberäkningen som taxeringsförfa- randet. Sistnämnda förhållande får särskilt anses vara fallet vad beträffar förslaget om avräkning av underskott. Den olägenhet åter, som kan bestå däri, att de skattskyldiga får redovisa sin inkomst till Sverige och den främmande staten efter väsentligt skilda system, kan icke anses bli avhjälpt genom förslaget. Snarare får det anses vara förenat med större nackdelar att behöva överföra ett främmande system till ett inhemskt sådant av helt avvikande typ än till den redovisning enligt kontantmetoden, soni skall lämnas enligt nuvarande ordning.
Mot förslaget att underskott på fastighet och rörelse i utlandet liksom hittills inte skall få utnyttjas som allmänt avdrag invänder näringslivets skattedelegation att förbudet mot underskottsavdrag enligt vad som fram går av förarbetena till nu gällande lagstiftning motiverats med den förmån liga inkomstberäkning som de skattskyldiga har genom möjligheten att på en gång avdraga nybyggnads- och andra liknande kostnader. Delegationen anför vidare.
77
Om ändring skall ske av reglerna för inkomstberäkningen avseende ifrå gavarande inkomstslag och nyssberörda förmån för de skattskyldiga så lunda skulle upphävas, bör rimligen någon begränsning i fråga om under skottsavdrag icke upprätthållas. 1921 års kommunalskattekommittés ut talande -— som av de sakkunniga åberopats såsom skäl för att bibehålla be gränsningen av underskottsavdraget — nämligen, att ett stadgande om en sådan begränsning torde befinnas påkallat jämväl av svårigheter för taxe ringsmyndigheterna att kontrollera riktigheten av de uppgifter, som avser fastighet i utlandet, torde väl knappast gälla numera.
I några remissyttranden berörs förslaget om förlustutjämning mellan in komster och förluster av fastighet och självständigt bedriven rörelse i ut landet.
Kammarrätten ifrågasätter om inte en bearbetning av reglerna bör ske för att vinna närmare överensstämmelse med innehållet i förordningen om förlustutjämning. I ett flertal hänseenden stadgas där hinder för förlust utjämning. Så t. ex. bortfaller rätten till förlustutjämning om förlusten för förluståret inte uppgått till visst belopp.
Såväl riksskattenämnden som länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att reglerna rörande avdrag för förskjutbara förluster rätteligen hör hem ma i förordningen om förlustutjämning.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anmärker att den föreslagna bestäm melsen synes kunna tolkas så, att —• om exempelvis en fastighet utvisar överskott och en rörelse underskott — den skattskyldige har fritt val att avstå från underskottsavdraget till ett senare år, trots att detsamma kun nat utnyttjas det år, då underskottet uppkommit.
Förslaget att fastighet i utlandet uttryckligen skall förklaras vara att räkna som fastighet när fråga är om beskattning av realisationsvinst häl sas med tillfredsställelse av riksskattenämnden. Liknande mening uttalas av länsstyrelsen i Stockholms län.
Kammarrätten uttalar att regeln om realisationsvinst vid försäljning av utom riket belägen fastighet bör omformuleras så att därav framgår huru vida regeln även gäller beträffande utländsk tomträtt.
Länsstyrelsen i Södermanlands län påpekar att taxering av realisations vinst å fastighet i utlandet skall ske i den skattskyldiges hemortskommun enligt 14 § IF. Det synes lämpligt, att motsvarande regel gäller, när fråga är om taxering till kommunal inkomstskatt.
Sveriges köpmannaförbund anför att penningvärdeförsämring inträffat i vissa länder med sådan snabbhet, att en realisationsvinstbeskattning vä sentligen skulle drabba rena inflationsvinster. En sådan beskattning torde knappast vara avsedd. Enligt förbundets mening bör därför ifrågavarande vinst få reduceras med sådant belopp, som direkt kan hänföras till penning värdeförsämring.
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
6 liihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Kr 127
Vissa frågor i samband med rätten till omkostnadsavdrag för utländsk skatt
Gällande rätt m. m.
När en skattskyldig på grund av bestämmelser i dubbelbeskattningsavtal
taxeras till progressiv skatt för lägre inkomst eller förmögenhet än som
skulle ha skett till följd av internt gällande beskattningsregler, skulle även
skatteprogressionen kunna påverkas. Till förebyggande härav förbehåller
sig vanligen vardera avtalsslutande staten genom bestämmelse i avtalet
möjligheten att utta progressiv skatt efter den skattesats som skulle ha till-
lämpats på den skattskyldiges hela inkomst eller hela förmögenhet. Hur de
svenska statliga skatterna skall framräknas i sådana fall framgår av sär
skilda anvisningar, som fogats till kungörelserna om avtalens tillämpning.
I 20 § 2 mom. andra stycket TF har likartade bestämmelser intagits med
avseende bl. a. på fall då överenskommelse slutits med främmande stat till
undvikande av dubbelbeskattning. Motsvarande gäller enligt 20 § 2 mom.
förordningen om statlig förmögenhetsskatt. Med undantag för smärre re
daktionella ändringar har bestämmelserna varit oförändrade sedan 1928.
Bestämmelserna innebär, att Kungl. Maj :t kan förklara, att skattskyldig
skall erlägga statlig skatt med högre belopp än gällande bestämmelser an
nars skulle föranleda. Skatten får dock inte utgå med större andel av det
lägre beskattningsunderlag som fastställts på grundval av överenskommel
sen än tillämplig skattesats på det underlag som skulle ha fastställts, om
hänsyn inte tagits till överenskommelsen.
Sedan år 1951 kan en skattskyldig, som drabbas av internationell dubbel
beskattning, erhålla avdrag för utländsk allmän skatt vid inkomsttaxering
en såsom omkostnad i förvärvskällan. Bestämmelserna härom finns i punkt
4 av anvisningarna till 20 § KL och har redovisats i det föregående.
Här kan erinras om att omkostnadsavdrag för utländsk skatt inte får åt
njutas, om den utländska skatten belöper på inkomst, som är undantagen
från beskattning i Sverige enligt överenskommelse med utländsk stat. Av
draget får ej heller åtnjutas om enligt sådan överenskommelse dubbelbe
skattning helt undanröjs på annat sätt, såsom genom avräkning av den ut
ländska skatten från den svenska.
Trots att avdrag sålunda inte får medges för den händelse dubbelbeskatt
ning helt undanröjs genom avtal, har i bl. a. skattelitteraturen uttalats, att
avdrag för den utländska skatten likväl skulle tillgodoföras den skattskyl
dige i ett speciellt hänseende. Man har då avsett den progressionsberäkning
som skall äga rum enligt förut nämnda bestämmelser i dubbelbeskattnings
avtalen och de anvisningar som fogats till tillämpningskungörelserna. Frå
gan har aktualiserats i den praktiska tillämpningen under senare år. Något
avgörande i högsta instans, som kan tjäna som vägledning för att bedöma
frågan, föreligger ännu inte.
78
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
79
Som motivering för den nyss angivna ståndpunkten har anförts i huvud
sak följande. Enligt avtalen och anvisningarna skall vid progressionsberäk-
ningen den beskattningsbara inkomsten uträknas, som om avtalet inte
fanns. Om avdrag inte medgavs för den utländska skatten, innan man be
räknade skattesatsen för den skattskyldiges hela inkomst — således in
klusive den utländska inkomsten — skulle han bli beskattad efter en högre
skattesats än som författningsenligt skulle ha tillämpats, om dubbelbeskatt
ningsavtal inte förelegat. Ett sådant förfarande skulle enligt den nämnda
uppfattningen strida mot avtalens progressionsbestämmelser och även bryta
mot grundsatsen, att ett dubbelbeskattningsavtal inte bör få medföra en
skärpning av den skatt som annars skall utgå enligt svensk skattelag.
Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966
De sakkunniga
De sakkunniga framhåller, att något behov av avdrag för utländsk skatt
såsom omkostnad givetvis inte föreligger i den mån förekommande dubbel
beskattning helt undanröjs genom mellanstatliga avtal. I enlighet härmed
stadgas också förbud mot att göra avdrag för den utländska skatten i så
dana fall. Enligt dubbelbeskattningsavtalen gäller i allmänhet att den om
ständigheten att en skattskyldigs inkomster genom sådant avtal blir skatte-
mässigt uppdelad mellan två stater inte skall medföra, att den skattskyldige
i progressionshänseende blir gynnsammare behandlad än om hela hans in
komst hade beskattats i en av staterna.
Ordalagen i dubbelbeskattningsavtalen ger enligt de sakkunniga inte stöd
för den tolkningen, att vid progressionsberäkningen den tillämpliga skatte
satsen skulle beräknas på det lägre inkomstbelopp som framkommer, sedan
avdrag tillgodoförts för den utländska skatten. De sakkunniga anför.
Vad man velat utsäga med de ifrågavarande formuleringarna i avtalen
torde allenast vara, att man vid bestämmandet av skatteprocenten skall räk
na med även den del av inkomsten som enligt avtalet inte får beskattas i
Sverige. Att så bör vara fallet blir uppenbart, om man håller i minne att så
väl avdragsrätten som avtalen syftar till att motverka internationell dub
belbeskattning. Är denna helt undanröjd genom avtal, saknas varje förnuf
tigt motiv för att medge en ytterligare lättnad med sådant syfte. Om avdrag
för den utländska skatten i dylikt fall skulle tillgodoföras den skattskyldige
vid progressionsberäkningen, skulle han bli överkompenserad.
Även om något egentligt utrymme för tvekan om de nuvarande bestäm
melsernas innebörd knappast torde finnas, anser de sakkunniga det önsk
värt, att bestämmelserna förtydligas på förevarande punkt. De sakkunniga
föreslår en jämkning i 20 § 2 mom. IF så att det tydligare framgår, att där
avsedd progressionsberäkning skall grundas på den beskattningsbara in
komst som skulle ha fastställts, om hela inkomsten beskattats endast i Sve
rige.
80
Kungi. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
I betänkandet behandlas även ett par spörsmål avseende tillämpningen av reglerna om omkostnadsavdrag för utländsk skatt i fall, då dubbelbe skattningsavtalen inte är fullständiga. De sakkunniga nämner i detta sam manhang att kommunala skatter inte omfattas av avtalen med Canada och Japan samt det äldre brittiska avtalet. I sådana fall torde enligt de sakkun niga av avdragsreglernas formulering följa, att vid den kommunala taxe ringen avdrag får ske för eventuell kommunal skatt i den andra staten. Häremot finns intet att erinra. Av ordalagen i reglerna skulle emellertid kunna utläsas, att vid kommunaltaxeringen avdrag får ske även för den utländska statliga inkomstskatten. Ett sådant resultat bör däremot enligt de sakkunnigas uppfattning inte godtas. Dubbelbeskattningen undanröjs ju helt genom avtalet såvitt avser statlig inkomstskatt i båda staterna och något rimligt skäl att medge ytterligare lättnad med avseende på sådan skatt finns inte. En avdragsrätt i förevarande fall, där den utländska stat liga inkomstskatten så att säga trätt i stället för den svenska, skulle f. ö. enligt de sakkunniga innebära detsamma, som om avdrag för svensk stat lig inkomstskatt skulle få göras vid kommunaltaxeringen, något som skulle stå i strid med en av grundprinciperna i den svenska skattelagstiftningen.
De sakkunniga anmärker, att även i ett annat hänseende erinringar kan riktas mot avdragsreglernas utformning. Oaktat dubbelbeskattningsavtalen i regel syftar till att helt undanröja dubbelbeskattning med avseende på de skatter som omfattas av avtalen, kan stundom tvekan uppkomma om så i alla lägen verkligen skett. Härom uttalar de sakkunniga bl. a.
Om det sålunda i något fall skulle kunna påvisas, att dubbelbeskattning kvarstår till någon obetydlig del, synes det icke motiverat att av denna an ledning tillerkänna den skattskyldige en avdragsrätt, som i praktiken skulle innebära att den svenska skatten på inkomsten i fråga nedgår till omkring hälften; han skulle därigenom komma i en betydligt gynnsammare position än om inkomsten beskattats enbart i Sverige.
De sakkunniga säger sig vara medvetna om att i några äldre dubbelbe skattningsavtal — framför allt de med Amerikas förenta stater och med Schweiz — kvarstår en mera avsevärd dubbelbeskattning. Det erinras dock i betänkandet om att revision av de bägge avtalen sedan länge stått på dag ordningen.
På grund av det anförda föreslår de sakkunniga en omformulering av sista stycket av punkt 4 av anvisningarna till 20 § KL i viss anslutning till den av dem föreslagna rätten att avräkna utländsk statlig inkomstskatt från svensk sådan skatt. Förslaget syftar till att på ett tydligare sätt än hittills markera, att dubbelbeskattningsavtalen och avdragsrätten för utländska allmänna skatter utgör olika metoder att motverka dubbelbeskattning.
81
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
Remissyttrandena
Med ett par undantag godtar remissinstanserna uttryckligen de sakkun nigas förslag eller lämnar desamma utan erinran. Allmänna ombudet i mellankommunala pr övning snämnden uttalar, att ändringsförslagen synes vara befogade och tillstyrker att de genomförs.
I fråga om förslaget till ändrad lydelse av bestämmelsen om skattepro- gression framförs erinringar endast i yttrandet från näringslivets skattedelegation. Delegationen anför bl. a.
Ehuru avdraget för utländsk skatt i realiteten innebär viss lindring av dubbelbeskattning, är detsamma ett omkostnadsavdrag, som man tidigare ansett var skäligt att den skattskyldige tillgodoräknades, enär han ju icke borde beskattas för högre inkomst än han verkligen uppbar. När storleken av den utländska inkomsten skall fastställas vid progressionsberäkningen skall man givetvis utgå från nettoinkomsten, således intäkten efter de av drag, som den skattskyldige äger åtnjuta enligt svensk skattelag. Då den erlagda utländska skatten är en avdragsgill omkostnad, bör den medräknas vid bestämmandet av avdragsbeloppets storlek.
Vissa skäl talar sålunda onekligen för att vid beräkningen av tillämplig progressiv skattesats icke medräkna den del av den utländska intäkten, som konsumeras av utländsk skatt. I motsats till de sakkunniga anser vi så ledes att den skattskyldige skall tillgodoföras den utländska skatten vid progressionsberäkningen.
Mot den föreslagna avfattningen av reglerna om rätten till omkostnads avdrag för utländsk skatt riktas erinringar av kammarrätten, Kooperativa förbundet och näringslivets skattedelegation. Sålunda framhåller kammar rätten, att ändring av författningen inte bör ske, om innehållet i gällande avtal, även om de avses skola ändras, kan medföra, att varken avdrag för utländsk skatt erhålls eller dubbelbeskattning undanröjs genom avtalet. De sakkunniga synes inte våga uttala att så ej kan bli fallet. Kooperativa för bundet anför liknande synpunkter.
Näringslivets skattedelegation avstyrker förslaget och erinrar om vad som föregick införandet av regeln om avdrag för utländsk skatt som om kostnad. Därvid uttalades av den kommitté som hade utrett denna fråga, att en regel om omkostnadsavdrag för utländsk skatt i vissa fall, då avtal förelåg, kunde leda till en större skattelättnad än som erfordrades för att dubbelbeskattningen skulle helt undanröjas. Kommittén ifrågasatte där för att skattelättnaden skulle stanna vid dubbelbeskattningens undanrö jande. Delegationen anför vidare.
Vederbörande departementschef uttalade i den till grund för lagstiftning en om omkostnadsavdraget liggande propositionen, att även om en sådan överkompensation endast kunde uppkomma i vissa ytterlighetsfall det na turligen i och för sig icke vore tillfredsställande, att avdragsreglerna skulle kunna medföra angiven verkan. Men att å andra sidan reducera omkost nadsavdraget — som i fråga om kupongskatt sedan lång tid hade tillämpats i praxis — förklarade departementschefen sig dock icke kunna förorda.
82
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
I anslutning till de sakkunnigas förslag till lagtext föreslår kammar rätten, att nuvarande hänvisning till närmast föregående stycke i anvis ningspunkt 4 till 20 § KL bibehålls.
Departementschefen
Det internationella samarbetet på skatteområdet syftar främst till att begränsa olägenheterna av sådana konflikter mellan skilda nationella be- skattningssystem som medför dubbelbeskattning av samma person för sam ma inkomst eller förmögenhet. För att lösa dessa problem sker sedan länge en uppdelning av beskattningsrätten mellan staterna genom tvåsidiga över enskommelser. Dessa s. k. dubbelbeskattningsavtal ingås vanligen mellan den skattskyldiges hemviststat och den stat där inkomstkällan eller för- mögenhetstillgången finns.
Sverige begagnade sig tidigt av denna väg som medel att tillgodose den skattskyldiges krav på en rättvis beskattning och samtidigt avlägsna de hinder för handelsutbyte och andra mellanstatliga förbindelser som skat tereglerna kan uppställa. Dubbelbeskattningsavtal har under årens lopp slu tits med ett stort antal länder. I förhållande till dessa länder åtar sig vårt land på grundval av ömsesidighet vissa generella inskränkningar i den skattskyldighet som stadgas i den svenska skattelagstiftningen. Avtalen in nehåller också regler för speciella spörsmål om vinstberäkning, diskrimine ring m. m. och ger även möjlighet till taxeringskontroll över gränserna.
Lindring i förekommande dubbelbeskattning kan i viss omfattning med ges även med stöd av bestämmelser i de svenska skatteförfattningarna. Det är här fråga om ensidiga åtgärder som inte förutsätter någon motprestation från den andra statens sida. Jag erinrar om bemyndigandet för Kungl. Maj :t att under vissa förutsättningar dispensera från den statliga beskatt ningen som ursprungligen meddelades av 1928 års riksdag. Samtidigt antogs särskilda bestämmelser om beräkningen av inkomst av fastighet och rörelse i utlandet, vilka i förekommande fall verkar till lindring av dubbelbeskatt ning i Sverige och det land där tillgångarna ligger. Längre gående åtgärder vidtogs genom lagstiftning år 1951. Sedan detta år räknas även allmän direkt skatt, som erlagts till utländsk stat eller kommun, som avdragsgill kostnad vid taxering i Sverige av inkomst från källa i beskattningslandet. Denna rätt till omkostnadsavdrag för utländsk allmän skatt medför en lättnad i den svenska beskattningen som kan uppgå till omkring hälften eller mer av den utländska skatten.
Det torde numera stå klart att den lindring i internationell dubbelbe skattning som kan medges genom hittills vidtagna interna åtgärder inte är tillräcklig. Ökade insatser i främmande länder av svenska enskilda per soner och företag gör det angeläget att ytterligare minska verkningarna av mellanstatlig dubbelbeskattning. I direktiven till dubbelbeskattnings-
83
sakkunniga anförde jag att övervägande skäl talar för att vårt land lik som hittills i första hand strävar efter att avtalsvägen undanröja förekom mande internationell dubbelbeskattning. Som en tänkbar utväg — innan man på detta sätt kunde åstadkomma en lösning över hela fältet — antydde jag möjligheten att i viss begränsad utsträckning och under särskilda vill kor medge avräkning för skatt som uttagits i utlandet. De sakkunniga har nu framlagt förslag till bestämmelser om sådan avräkning av utländsk skatt.
Dubbelbeskattningssakkunnigas förslag innebär att man nu går vidare på den väg man slog in på år 1951. Skatt av vissa slag, som erlagts i utlan det, skall enligt förslaget jämställas med svensk statlig inkomstskatt. Skatt skyldig som hör hemma här får avräkna den utländska skatten från den svenska. Om denna huvudlinje i förslaget har inga delade meningar före kommit bland dem som yttrat sig. Jag anser att ett avräkningsförfarande av denna innebörd bör införas i svensk skattelagstiftning som en generell me tod att lindra internationell dubbelskattning när mellanstatligt avtal saknas.
De sakkunnigas utredning och vad som framkommit vid remissbehand lingen visar att man egentligen hyser tvekan endast om vilka svenska och utländska skatter som bör ingå i avräkningen och om vissa detaljfrågor inom avräkningsinstitutet. Det är i huvudsak i dessa hänseenden som erin ringar framförs mot de sakkunnigas förslag.
Enligt förslaget skall avräkningen omfatta skatt som erlagts till utländsk stat eller delstat. Skatten skall vara av slutlig karaktär och i princip hän föra sig till nettoinkomst från källa i beskattningslandet. Sådan skatt får enligt förslaget avräknas från den svenska statliga skatten på inkomsten. Däremot skall kommunalskatten inte minskas genom avräkning. Som en spärregel skall vidare gälla att avräkningsbeloppet aldrig får överstiga den statliga inkomstskatt som belöper på den utländska inkomsten. De föreslagna reglerna får till resultat att den utländska inkomsten i prin cip beskattas statligt endast en gång men efter den skattesats som tillämpas i den stat som uttar den högsta skatten.
I några remissyttranden, främst från näringslivets håll, har framförts önskemål om större möjligheter att avräkna utländsk skatt mot svensk skatt. Man har uttalat att svenska företag i detta hänseende inte bör ställas i sämre läge än konkurrerande företag i länder som har ett avräknings- institut. Avräkningen borde enligt dessa önskemål ske även mot såväl den svenska kommunalskatten som förmögenhetsskatten. I fråga om skatter, som belastar inkomsten i utlandet, borde avräkning tillåtas för samtliga skatter, inbegripet engångsskatter, oavsett om skatterna utgår till utländsk stat eller delstat eller uppbärs för utländsk kommuns räkning.
Jag är inte nu beredd att förorda en vidare omfattning av avräkningen än vad de sakkunniga föreslagit. Avräkningsförfarandet är avsett att ge lindring i dubbelbeskattning som uppkommer i förhållande till länder med vilka Sverige ännu inte slutit skatteavtal. Genom ensidigt vidtagna åtgärder
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
84
bör man enligt min mening inte medverka till större skattelättnad än som kan påräknas bli följden av ömsesidiga åtaganden i skatteavtal. I länder, som vi inte har avtal med, torde ibland utgå pålagor av varierande natur till kommunala enheter förutom statliga och delstatliga skatter. Man har an ledning att räkna med att sådana kommunala pålagor kan komma att falla utanför en reglering av dubbelbeskattningen genom avtal. Tills vidare erfa renheter nåtts bör därför på sätt de sakkunniga föreslagit i princip endast inkomstskatt till utländsk stat eller delstat ingå i avräkningsförfarandet. Med hänsyn till denna begränsning anser jag det riktigast att på svensk sida endast den statliga inkomstskatten tas i anspråk för att kompensera be skattningen i utlandet. Förekommande dubbelbeskattning torde därmed ock så i flertalet fall bli helt undanröjd.
I avräkningsförfarandet bör således ingå skatter, som uttas av utländsk stat eller delstat och som i övrigt är jämförliga med den statliga inkomst skatten i Sverige. Häri ligger bl. a. att de utländska skatterna i princip skall utgå på nettoinkomst. Däremot bör från avräkningsförfarandet uteslutas sådan utländsk skatt av engångsnatur som någon gång kan förekomma un der extraordinära förhållanden. I den mån utländsk skatt av visst slag enligt de föreslagna reglerna inte kan gå i avräkning mot svensk skatt, står i all mänhet möjligheten öppen för den skattskyldige att vid taxeringen dra av skatten som omkostnad.
De sakkunniga har uppmärksammat att speciella förhållanden förelig ger i fråga om företag med inkomst av internationell sjö- och luftfart. I många länder beläggs dessa inkomster med skatter, som formellt kan framträda som skatt på nettoinkomst men i praktiken beräknas pa brut tot av frakt- och biljettintäkter som uppburits i vederbörande land. Så dana skatter på trafikintäkter kan ibland uttas även av utländsk kommun. Med hänsyn härtill bör nyssnämnda beskattningsformer ingå i avräkningen för svenska rederier och flygföretag. Förhållandet torde oftast vara det att skatten på frakt- och biljettintäkter träder i stället för annan inkomstbe skattning av trafikverksamheten. När det gäller inkomst av internationell sjö- och lufttrafik anser jag mig därför kunna förorda att avräkningsför farandet utvidgas att inbegripa även skatter med inslag av bruttobeskatt ning som utgår till utländsk stat eller kommun.
Det har i några yttranden ifrågasatts att avräkning av utländsk skatt skall kunna ske även om skatten helt eller delvis efterskänkts av den ut ländska staten. Man syftar här på s. k. tax incentives, dvs. skattefavörer som utländsk stat utfäster för att främja verksamhet av visst slag eller i viss del av landet. Det hävdas att den utländska skattelättnaden skulle få avsedd verkan endast om, såsom tillåts enligt vissa svenska dubbelbeskattningsav tal, avräkning från svensk skatt får ske med fullt belopp oavsett skattelätt naden i utlandet.
I denna fråga kan jag för min del ansluta mig till de sakkunnigas upp
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
85
fattning att en tillämpning av avräkningsregler av det slag som nu ifråga satts tills vidare bör ske endast på grundval av ett dubbelbeskattningsavtal. Jag får i detta sammanhang framhålla att det vid ingående av dubbelbeskatt ningsavtal visat sig möjligt att från svensk sida erbjuda tämligen långt gående lättnader i svensk beskattning oavsett att temporär skattefavör meddelats från det andra avtalslandets sida. Erfarenheter från avtalsför handlingarna visar emellertid att avgränsningen av utländska skattefavörer av tax incentive-typ kräver ingående undersökning av den utländska skatte lättnadens art och syfte. Generella och ensidigt verkande åtgärder på detta område skulle kunna få konsekvenser i beskattningshänseende som är svåra att överblicka.
I fråga om samordningen mellan ett avräkningsförfarande och andra åtgärder till lindring i dubbelbeskattning uppkommer vissa avvägnings- problem. Det framhålls i flera remissyttranden att de föreslagna bestäm melserna om avräkning av utländsk skatt är invecklade och kan ge upp hov till svårigheter i tillämpningen. Jag är medveten om att ett visst admi nistrativt merarbete uppkommer om man inför ett avräkningsinstitut i skat telagstiftningen. Jag anser emellertid att omfattningen av detta merarbete inte bör överdrivas. Några remissinstanser har ifrågasatt om inte gällande rätt till omkostnadsavdrag för utländsk skatt bör upphävas i förenklande syfte. I och för sig talar bl. a. förenklingssynpunkter för att de nuvarande reglerna om omkostnadsavdrag bör bortfalla. Emellertid får jag erinra om att den skattskyldige genom sådant avdrag erhåller lättnad redan vid den svenska taxeringen för exempelvis preliminär skatt som erlagts till ut ländsk stat. Lättnad enligt avräkningsförfarandet blir däremot möjlig först vid den senare tidpunkt då den utländska skatten fastställts såsom slutlig skatt. Härtill kommer att rätten till omkostnadsavdrag under alla omstän digheter bör bibehållas för sådana utländska skatter som enligt det förut anförda inte bör ingå i avräkningen. Med hänsyn härtill bör enligt min me ning möjligheten att göra avdrag för utländsk skatt som omkostnad bibe hållas. Omkostnadsavdrag bör sålunda kunna medges vid sidan om skatteav- räkning. Självfallet skall dock vid bestämmande av det belopp med vilket avräkning skall medges hänsyn tas till omkostnadsavdrag som åtnjutits vid inkomsttaxering.
Det avräkningsförfarande som jag här förordat överensstämmer med den av dubbelbeskattningssakkunniga föreslagna anordningen för avräk ning av utländsk skatt. I fråga om metoden för beräkning av det belopp varmed statlig inkomstskatt skall minskas på grund av erlagd utländsk skatt ansluter jag mig således till vad de sakkunniga föreslagit. Fråga om avräkning bör prövas efter ansökan av den skattskyldige. I likhet med de sakkunniga anser jag det vara lämpligt att sådana ärenden handläggs av prövningsnämnden för den skattskyldiges hemortskommun eller i förekom mande fall av mellankommunala prövningsnämnden.
Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966
86
Det ligger i sakens natur att den skattskyldige har att lämna erforderliga uppgifter för avräkningen, främst avseende den utländska inkomsten och den skatt som uttagits i utlandet. Om den skattskyldige på grund av sär skilda omständigheter, t. ex. om skatten har erlagts av utländsk arbets givare, inte kan prestera fullständiga upplysningar, bör avräkning likväl kunna medges med ett skönsmässigt bestämt belopp om det står klart att den anställde har rätt till avräkning av utländsk skatt. Fastställandet av av- räkningsbelopp i det enskilda fallet synes kunna väsentligt underlättas om beräkningen sker med hjälp av arbetsblankett av det slag som föreslagits av de sakkunniga. Det ankommer på riksskattenämnden att föranstalta om formulär till sådan arbetsblankett.
Mot prövningsnämnds beslut över ansökan om avräkning bör talan kunna föras i samma ordning som vid vanlig taxeringsprocess. Om förut sättningarna för beslutet om avräkning av utländsk skatt ändras, t. ex. där för att taxeringen till svensk statlig inkomstskatt därefter ändras, bör om räkning ske av avräkningsbeloppet. Det torde ingå i taxeringsintendentens allmänna åligganden enligt 17 § taxeringsförordningen att tillse att ny be räkning Siker i sådana fall.
Vid tillkomsten av de f. n. gällande bestämmelserna som reglerar beskatt ningen av inkomst av fastighet och självständigt bedriven rörel se i utlandet såsom inkomst av kapital (18 §, 38 § 2 mom. och 39 § 2 mom. KL jämte anvisningar) torde man enligt de sakkunniga ha räknat med att denna inkomst skulle bli beskattad i såväl Sverige som i den främmande staten. Om förslaget om rätt till avräkning för utländsk skatt antas torde sådan dubbelbeskattning oftast bli undanröjd.
Nuvarande rätt till avdrag för investeringsutgifter vid beräkning av in komst av fastighet i utlandet kan i vissa fall vara till förmån för den skattskyldige. Avdragsrätten är dock begränsad till belopp som motsvaras av inkomster under samma år och inom samma förvärvskälla, dvs. inkomst av fastighet och självständigt bedriven rörelse i utlandet. I likhet med de sakkunniga har jag därför kommit till den uppfattningen att nuvarande be stämmelser vid en samlad bedömning inte innebär några nämnvärda för måner. Om avdraget för investeringsutgifter — såsom föreslås — utbyts mot dels värdeminskningsavdrag och dels förlustavdrag inom förvärvs källan, omfattande en tidrymd av sex år, bör detta enligt min mening i längden leda till en jämnare beskattning.
Allt oftare förekommer att här bosatta personer skaffar sig villor utom lands för rekreation. Beskattningen av inkomst, som är hänförlig till sådana villor, har av de sakkunniga föreslagits böra ske enligt schablonreglerna i 24 § 2 mom. KL. Med hänsyn till bl. a. att de utländska fastigheterna inte åsätts taxeringsvärden efter samma normer som gäller för svenska fastig heter kan emellertid en beskattning enligt dessa schablonregler bli miss
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
87
visande. Därtill kominer att schablonreglerna i vart fall inte skulle gälla
för fritidsvillor som uthyrs i inte endast ringa omfattning. Jag anser därför
att beskattningen av inkomst av fastighet i utlandet oavsett fastighetens art
bör följa de vanliga reglerna i 24 § 1 mom. samt 25 § 1 och 2 mom. KL. Jag
ansluter mig med denna jämkning till de sakkunnigas förslag om beskatt
ning av inkomst av fastighet i utlandet.
På de sakkunnigas rekommendation, som lämnats utan invändning av
remissinstanserna, föreslår jag dessutom att bestämmelserna i 35 § 2 mom.
fjärde stycket KL förtydligas så att bestämmelserna om beskattning av vinst
genom försäljning av fastighet inom riket också får gälla för fastighet be
lägen utomlands. Inkomst genom försäljning av sådan fastighet bör beskat
tas i den skattskyldiges hemortskommun.
När en här i riket bosatt person bedriver verksamhet utomlands sker
det i regel genom ett där bildat bolag eller genom en filial till den svenska
rörelsen. På filialverksamheten tillämpas våra vanliga regler för företags
beskattning. Verksamhet i form av självständigt bedriven rörelse före
kommer ytterst sparsamt. Som exempel kan nämnas fall då en person
tar bosättning här i landet och fortsätter att utöva en tidigare etablerad
rörelse i utlandet eller då en här bosatt person, som inte är rörelse-
idkare, ärver en i utlandet bedriven rörelse. I jämförelse med de vanliga
reglerna för filialrörelse synes nuvarande särbestämmelser för självständigt
bedriven rörelse i utlandet innebära bestämda olägenheter. Det kan som de
sakkunniga framhållit inte vara rationellt och tidsenligt med olika regler
för en i utlandet självständigt bedriven rörelse och en filial. Varken de sak
kunniga eller remissinstanserna har redovisat några nackdelar med tillämp
ningen av våra vanliga regler för beskattning av inkomst av rörelse på
filialer utomlands. De sakkunnigas förslag att upphäva nuvarande särbe
stämmelser på detta område bör därför genomföras.
Vissa modifikationer i de allmänna reglerna bör fortfarande bibehållas.
Sålunda bör underskott av fastighet och självständigt bedriven rörelse lik
som hittills få dras av endast från andra inkomster av fastighet och rörelse
i utlandet. Denna begränsning av avdragsrätten för underskott bör enligt
näringslivets skattedelegation upphävas. Emellertid torde det vara svårt för
myndigheterna i Sverige att kontrollera den skattskyldiges uppgifter röran
de underskott. De sakkunniga har därför funnit praktiska skäl tala för att
nuvarande ordning upprätthålls. Jag delar denna uppfattning. Till skillnad
mot vad tidigare gällde kommer den föreslagna förlustutjämningen inom
förvärvskällan att i betydande grad neutralisera verkningarna av begräns
ningen i rätten till avdrag för underskott.
De sakkunniga har funnit önskvärt att förtydliga progressions be
stäm mel ser na i 20 § 2 mom. IF för att markera att omkostnadsav
drag för utländsk skatt inte medges när dessa föreskrifter tillämpas. Jag
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
88
vill framhålla att bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 20 § KL om avdrag för utländsk skatt som omkostnad i förvärvskälla inte fanns vid tillkomsten av de nämnda progressionsbestämmelserna i IF. Dessa tar sikte på den situationen att ett dubbelbeskattningsavtal föreligger. Som framgår av den föregående redogörelsen bör dubbelbeskattningsavtal å ena sidan samt avräkning och omkostnadsavdrag för utländsk skatt å andra sidan ses som olika metoder för lindring i internationell dubbelbeskattning. Jag fin ner i likhet med de sakkunniga att om den skattskyldige skulle få omkost nadsavdrag för utländsk skatt i samband med progressionsberäkning skulle han bli överkompenserad. Att så blir fallet framgår om man i stället för skattebefrielse med progressionsförbehåll tänker sig avräkningsmetoden tillämpad. Medges omkostnadsavdrag för utländsk skatt i samband med progressionsberäkning erhålls vid en sådan jämförelse en lägre svensk genomsnittlig skattesats än vid begagnandet av avräkningsmetoden. Den genomsnittliga skattesatsen skall självfallet bli lika oavsett vilken metod som används. Jag delar de sakkunnigas uppfattning att det inte finns nå got motiv att utöver undanröjande av dubbelbeskattning medge en skatt skyldig ytterligare lättnad i form av omkostnadsavdrag vid progressions- beräkningen.
Då nuvarande bestämmelser gett anledning till tvekan om deras rätta innebörd, bör 20 § 2 mom. IF förtydligas på denna punkt.
De sakkunniga har i detta sammanhang tagit upp ett par frågor om till- lämpningen av avdragsreglerna, då dubbelbeskattningsavtalen är ofullständiga. Här avses de avtal som inte inbegriper den kom munala beskattningen, vilket doek numera — efter ändring av avtalen med Japan och Canada — är fallet endast beträffande det tidigare brittiska avtalet, som alltjämt gäller i förhållande till en rad nybildade stater. De sakkunni ga har emellertid påpekat, att avdragsreglerna utformats så att avdrag för utländsk statlig skatt får ske vid den svenska kommunalbeskattningen även om dubbelbeskattningsavtal ger lättnad för den utländska statliga skatten. Jag delar de sakkunnigas mening, att ett sådant resultat inte kan godtas. Om ett avtal medför lindring i dubbelbeskattning, bör ytterligare lättnad i den svenska inkomstbeskattningen i form av omkostnadsavdrag ej komma i fråga.
De sakkunniga har också riktat uppmärksamheten på att vissa dubbelbe skattningsavtal visserligen syftar till att helt undanröja dubbelbeskattning, men att så ändå inte sker i en del fall på grund av avtalsreglernas utform ning. I syfte att förhindra den överkompensation för den skattskyldige som rätten till avdrag för utländsk skatt här kan medföra i vissa situationer har de sakkunniga föreslagit ändrade regler. Dessa innebär att omkostnads avdrag för utländsk skatt inte medges, då dubbelbeskattningsavtal medför undanröjande av eller lindring i dubbelbeskattning.
Kungi. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
89
Ett par remissinstanser har ställt sig kritiska till en ändring som kan
innebära att avdrag för utländsk skatt vägras trots att dubbelbeskattningen
inte helt undanröjs genom avtal.
Jag är medveten om att en ändring i enlighet med de sakkunnigas förslag
i undantagsfall kan medföra det läge som påpekats av dessa remissinstan
ser. Jag vill dock erinra om att de dubbelbeskattningsavtal som de sakkun
niga åsyftar till stor del numera ändrats eller ersatts av nya. Genom änd-
ring av avtalen med Storbritannien och Amerikas förenta stater samt ett
nytt avtal med Schweiz har dubbelbeskattning i förhållande till dessa län
der helt undanröjts. Den dubbelbeskattningssituation som påtalats av de
sistnämnda remissinstanserna synes därför framdeles kunna uppkomma
endast i extrema undantagsfall och då avse endast förhållandevis obetydliga
belopp. Jag anser mig därför kunna biträda de sakkunnigas förslag på den
na punkt.
Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966
IV. Hemställan
Enligt de förslag som jag i det föregående förordat fordras ändringar i
kommunalskattelagen, förordningen om statlig inkomstskatt och förord
ningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
Det synes lämpligt att de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari
1967 och tillämpas första gången vid 1968 års taxering. I fråga om de före
slagna bosättningsreglerna torde detta innebära att den förut angivna tre-
årsregeln i allmänhet inte blir tillämplig om utlandsvistelse har påbörjats
före år 1964. Om avresan från Sverige har skett senare, synes treårsregeln
med de modifikationer som kan vara överenskomna i dubbelbeskattnings
avtal kunna få betydelse vid 1968 års taxering för frågan om en svensk
medborgares skatterättsliga bosättning här i landet. I enlighet härmed bör
ettårsregeln om inkomst av anställning utomlands gälla vid beskattning av
inkomst som förvärvas under inkomståret 1967 eller del därav. De nya
bestämmelserna om avräkning av utländsk skatt torde böra gälla sådan
utländsk skatt som förfaller till betalning och erläggs den 1 januari 1967
eller senare. Erforderliga författningsförslag har utarbetats inom finans
departementet på grundval av de förslag som framlagts av dubbelbeskatt-
ningssakkunniga.
I prop. 1966: 103 har föreslagits bestämmelser om rätt år för avdrag vid
inkomstberäkningen beträffande allmän varuskatt och arbetsgivaravgift
in. m. I propositionen uttalades avslutningsvis att förslagen borde medföra
ändrad lydelse även av 53 § 1 mom. KL och 6 § 1 mom. IF och att denna
fråga skulle upptas i samband med regleringen av vissa internationella
skattefrågor. De nu upprättade författningsförslagen upptar även dessa
ändringar.
90
Under åberopande av det anförda och under framhållande att hinder inte synes möta mot att ärendet behandlas under riksdagens höstsession hem ställer jag att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att an taga förslagen till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);
2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
3) förordning om ändring i förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Göran Sellvall
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966
91
Innehåll
Propositionens huvudsakliga innehåll................................................................
1
Författningsförslag ......................................................................................
3
I. Inledning .................................................................................... jg
II. Beskattning vid vistelse eller bosättning utomlands ........................ 22
Bosättningsbegreppet.................................................................................... 22
Gällande rätt................................................................................................ 22
De sakkunniga ...................................................................... 27
Behovet av nya bosättningsregler ................................................ 27
Ettårsregeln ........................................................................................... 28
Inkomster undantagna från ettårsregeln .................................. 29
Treårsregeln ........................................................................................... 29
Remissyttrandena .................................................................................... 32
Allmänna synpunkter......................................................................... 32
Treårsregeln ........................................................................................... 33
Ettårsregeln ........................................................................................... 35
Allmänna löner, pensioner in. m............................................................ 37
Gällande rätt......................................................................................... 37
De sakkunniga.............................................................................. 39
Remissyttrandena .................................................................................... 42
Allmänna löner .................................................................................... 42
Offentliga pensioner ........................................................................... 44
Enskilda pensioner o. d..................................................................... 44
Experter i internationell biståndsverksamhet ......................... 46
Departementschefen .................................................................................... 43
III. Avräkning av utländsk skatt och därmed sammanhängande frågor 54
Avräkning av utländsk skatt ................................................................. 54
Gällande rätt m. m..................................................................................... 54
De sakkunniga........................................................................................... 5g
Avräkningsrättens omfattning ....................................................... 57
Samordning med gällande bestämmelser om lindring i inter
nationell dubbelbeskattning............................................................. 52
Ansökningsförfarandet ...................................................................... 63
Remissyttrandena .................................................................................... 64
Avräkningsrättens omfattning ....................................................... 66
Samordning med gällande bestämmelser om lindring i inter
nationell dubbelbeskattning ........................................................... 70
Ansökningsförfarandet ...................................................................... 71
Fastighet i utlandet och utomlands självständigt bedriven rörelse 72
Gällande rätt m. m................................................................................... 72
De sakkunniga........................................................................................... 73
Remissyttrandena .................................................................................... 7g
Vissa frågor i samband med rätten till omkostnadsavdrag för ut
ländsk skatt............................................................................................. 73
92
Gällande rätt m. ... ............................................................
De sakkunniga..................................................................
Remissyttrandena ...........................................................
Departementschefen ...........................................................
IV. Departementschefens hemställan.......................................
Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966
78
79
81
82
89
MARCUS BOKTR. STH1.M 1966 660330