HFD 2014 not 42

Not 42. Ansökan av Kvänum Badene Vind AB om rättsprövning av ett beslut ang. bygglov för vindkraftverk. - Miljö- och byggnadsnämnden i Vara kommun beslutade den 7 april 2009 att bevilja bygglov för uppförande av sammanlagt fyra vindkraftverk på fastigheterna Badene 2:1, 4:1 och 4:2. Sedan beslutet överklagats avslog Länsstyrelsen i Västra Götalands län överklagandet i beslut den 17 januari 2013. Efter överklagande av Försvarsmakten upphävde regeringen (Socialdepartementet, 2013-05-08) , med ändring av länsstyrelsens beslut, Miljö- och byggnadsnämndens beslut. Som skäl för sitt beslut anförde regeringen följande. En ny plan- och bygglag (2010:900) trädde i kraft den 2 maj 2011 då plan- och bygglagen (1987:10) upphörde att gälla. Enligt övergångsbestämmelserna till den nya lagen ska äldre föreskrifter fortfarande gälla för ärenden som avser överklagande av beslut i ett ärende som har påbörjats före den 2 maj 2011. Den numera upphävda plan- och bygglagen, förkortad ÄPBL, ska därför tillämpas i detta ärende. - Av 2 kap. 1 § andra stycket ÄPBL framgår bl.a. att bestämmelserna i 3 och 4 kap.miljöbalken, MB, ska tillämpas vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked. Enligt 3 kap. 9 § andra stycket MB ska områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsvarets anläggningar skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna. Av 3 kap. 10 § MB framgår bl.a. att ett riksintresse för totalförsvaret har företräde vid konkurrens mellan olika allmänna intressen. - Regeringen konstaterar att Badene 2:1 (tidigare Badene 2:1, 4:1 och 4:2) är belägen inom ett område i närheten av Såtenäs flottiljflygplats, som har utpekats som riksintresse för totalförsvaret. - Av handlingarna framgår att Såtenäs flottiljflygplats har en omgivningspåverkan i form av behov av hindersfrihet inom en viss zon. Försvarsmakten har 2010 beslutat om vilket område som bör vara hindersfritt, s.k. stoppområde, för att inte påtagligt försvåra flygverksamheten taktiskt eller operativt. Försvarsmakten har i ärendet närmare beskrivit sin verksamhet vid Såtenäs flottiljflygplats och redovisat bl.a. de säkerhetsrisker som är kopplade till den utbildnings- och övningsverksamhet som bedrivs. - Aktuella vindkraftverk är avsedda att uppföras inom det område där behov av hindersfrihet föreligger enligt Försvarsmaktens beslut 2010. Av vad som har framkommit i ärendet om den verksamhet som bedrivs vid Såtenäs kan enligt regeringens mening uppförandet av fyra vindkraftverk på sökta platser medföra krav på begränsningar i den militära verksamheten och på sikt försvåra nyttjandet av flygplatsen och därmed påtagligt skada riksintresset. - Regeringen finner mot denna bakgrund att det finns ett starkt allmänt intresse som talar mot att tillåta sökta åtgärder. Vid prövningen ska emellertid både allmänna och enskilda intressen beaktas. Vid en sådan prövning finner regeringen att det allmänna intresset har sådan tyngd att Kvänum Badene Vind AB:s enskilda intresse av att få utföra sökta åtgärder på fastigheten bör stå tillbaka. Vad bolaget har anfört utgör inte skäl till annat ställningstagande. - Kvänum Badene Vind AB ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att beslutet skulle upphävas. Bolaget yrkade i andra hand att ärendet skulle återförvisas till regeringen för ny handläggning. Bolaget yrkade även att Högsta förvaltningsdomstolen skulle hålla syn. - Bolaget anförde bl.a. följande. Regeringen är inte konsekvent när den i tillämpningen av 3 kap. 9 § MB bara ser till de omständigheter som Försvarsmakten åberopar. Nya riktlinjer från Försvarsmakten kan inte tillämpas på bygglov som utnyttjas. Försvarsmakten har varit informerad under bygglovsprocessen och har inte haft några invändningar mot uppförandet av vindkraftverken. Försvarsmaktens agerande i ärendet har bidragit till att bolaget inrättat sig efter bygglovsbeslutet. Vindkraftverken hade vid tidpunkten för det klandrade avgörandet varit uppförda och i drift i nära ett år. Det är uppenbart att regeringen missförstått detta eftersom den i det klandrade avgörandet utgår ifrån att verken är ”avsedda att uppföras.” Frågan måste också bedömas i ljuset av 1 kap. 5 § ÄPBL enligt vilket lagrum hänsyn ska tas till både enskilda och allmänna intressen. Regeringen gör inte någon individuell bedömning och ser inte till omständigheterna i det enskilda fallet. Regeringens sparsmakade motivering gör det omöjligt att kontrollera vilka skäl och hänsyn som har bestämt utgången (jfr HFD 2011 ref. 10). Med tanke på beslutets ingripande karaktär ställs höga krav på utredning vid beslutsfattande och motivering. Vindkraftverken medför inte någon ytterligare begränsning av Försvarsmaktens verksamhet. Vid en avvägning mellan olika intressen, vilken regeringen har underlåtit att göra, är det uppenbart att vindkraftverken i detta fall kan samexistera med Försvarsmaktens verksamhet. Beslutet brister i proportionalitet mellan vad det allmänna vinner och vad den enskilde förlorar. I andra likartade ärenden har regeringen avslagit Försvarsmaktens överklaganden. Regeringen har i de ärendena ansett att Försvarsmakten redan hade fått begränsa sin verksamhet i berörda områden eftersom det fanns flera uppförda vindkraftverk där. - Högsta förvaltningsdomstolen beslutade den 18 december 2013 att bereda regeringen tillfälle att avge yttrande i målet. - Regeringen anförde bl.a. följande i sitt yttrande. Regeringen har gjort bedömningen att verksamheten vid Såtenäs kommer att begränsas och att riksintresset för totalförsvaret enligt 3 kap. 9 § MB därmed riskerar att påtagligt skadas. Försvarsmakten är beroende av hinderfria områden för att kunna utföra sin flygverksamhet med den typ av utbildning som förekommer vid Såtenäs flygflottilj. I båda de av bolaget åberopade regeringsärendena finns i respektive områden redan ett antal vindkraftverk som är uppförda i grupper. Försvarsmakten bedömdes redan i och med det ha fått begränsa sin flygverksamhet i dessa områden. De i ärendena aktuella verken var uppförda respektive skulle uppföras i anslutning till de befintliga grupperna. De hinderfria områdena minskades inte genom de nya verken. Det aktuella ärendet kan inte i alla delar likställas med de två åberopade ärendena. I varje enskilt fall måste regeringen göra en bedömning av om ett vindkraftverk påtagligt kan försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av de militära anläggningarna om verket ska uppföras i ett område som behövs för totalförsvaret. Detta gäller oavsett om vindkraftverket redan har uppförts eller inte. Det är inte så att 3 kap. 9 § MB inte kan tillämpas av en överinstans därför att den ifrågasatta åtgärden redan har utförts. - Högsta förvaltningsdomstolen (2014-06-26, Jermsten, Nord, Saldén Enérus, Bull) : Skälen för avgörandet . Högsta förvaltningsdomstolen finner inte skäl för att hålla syn och avslår yrkandet därom. - Av 1 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut framgår att en enskild får ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Enligt 7 § ska Högsta förvaltningsdomstolen upphäva regeringens beslut om det strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som klart framgår av omständigheterna. Detta gäller dock inte om det är uppenbart att felet saknar betydelse för avgörandet. - Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att det föreligger en viss handlingsfrihet vid beslutsfattandet, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (jfr prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - I ärendet tillämpliga bestämmelser i ÄPBL och miljöbalken anges i det klandrade beslutet. I det klandrade beslutet har regeringen funnit att uppförandet av vindkraftverken kan medföra krav på begränsningar i den militära verksamheten och på sikt försvåra nyttjandet av flygplatsen och därmed påtagligt skada riksintresset. Vid en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen i ärendet har regeringen funnit att det allmänna intresset har en sådan tyngd att bolagets enskilda intresse av att få utföra sökta åtgärder på fastigheten bör stå tillbaka. - Högsta förvaltningsdomstolen gör följande bedömning. - Enligt 3 kap. 9 § första stycket MB ska mark- och vattenområden som har betydelse för totalförsvaret så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan motverka totalförsvarets intressen. Vidare ska enligt paragrafens andra stycke områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsvarets anläggningar skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna. Enligt 3 kap. 10 § MB ska, om ett område är av riksintresse för flera oförenliga ändamål och området behövs för en anläggning inom totalförsvaret, försvarsintresset ges företräde. Övriga i målet aktuella bestämmelser är allmänt hållna och ger ett förhållandevis stort utrymme för olika bedömningar. - I förevarande mål är det fråga om ett markområde som Försvarsmakten utpekat som ett område av riksintresse för totalförsvaret. De i målet aktuella bestämmelserna reglerar bl.a. hur intresseavvägningen mellan det allmänna och det enskilda intresset ska göras. Vad beträffar riksintresset för totalförsvaret lämnar reglerna ett mycket litet utrymme för hänsyn till andra intressen. - Mot den nu angivna bakgrunden finner Högsta förvaltningsdomstolen att regeringen i sin avvägning hållit sig inom det bedömningsutrymme som de berörda reglerna innefattar. I målet har inte heller framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller att det vid handläggningen förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen avslår yrkandet om syn. - Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att regeringens beslut ska stå fast. - (mål nr 5383-13, fd Johansson)