HFD 2014 not 7

Skäl att inhämta förhandsavgörande av EU-domstolen förelåg inte / Eftersom det inte fanns någon osäkerhet om EU-rättens tillämpningsområde och innebörd i fråga om överträdelse av förbudet mot dubbelbestraffning / Skäl att bevilja resning förelåg inte när de oriktiga uppgifter som låg till grund för ogillat åtal för bl.a. grovt skattebrott inte var desamma som de som låg till grund för beslut om skattetillägg

Not 7. Ansökan av S.K. om resning ang. överträdelse av förbudet mot dubbelbestraffning i mål om inkomsttaxering och skattetillägg. - Genom en ansökan om stämning som kom in till Stockholms tingsrätt den 5 oktober 2007 väcktes åtal mot S.K. för grovt skattebrott enligt 4 § skattebrottslagen (1971:69) samt grovt bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § brottsbalken. Det grova skattebrottet avsåg att han som företrädare för X AB i skattedeklarationer för bl.a. januari-december 2006 hade lämnat oriktiga uppgifter av betydelse för bolagets arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Det grova bokföringsbrottet avsåg att han under bl.a. 2006 hade låtit bokföra osanna fakturor i bolaget. Såväl tingsrätten som Svea hovrätt ogillade åtalet. - Skatteverket beslutade den 14 november 2007 att för taxeringsåret 2007 skönsmässigt höja S.K:s inkomst av tjänst med 3 000 000 kr avseende lön från bolaget. Skattetillägg påfördes på grund av skönstaxeringen med stöd av 5 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324). Länsrätten i Stockholms län avslog S.K:s överklagande. Sedan han överklagat länsrättens dom satte Kammarrätten i Stockholm ned den skönsmässiga inkomsthöjningen till 1 500 000 kr i dom den 4 februari 2011. Skattetillägget sattes ned i motsvarande mån. Han fullföljde sin talan hos Högsta förvaltningsdomstolen som den 22 juni 2011 beslutade att inte meddela prövningstillstånd. - Högsta förvaltningsdomstolen har den 29 november 2011 och den 10 april 2012 avslagit resningsansökningar från S.K. - S.K. ansökte på nytt om resning och yrkade att förhandsavgörande från EU-domstolen skulle hämtas in. Han anförde bl.a. följande. Han har åtalats för grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott men har friats av hovrätten. Enligt förbudet mot dubbel lagföring och dubbla straff hindrade åtalet Skatteverket från att besluta om skönstaxering och skattetillägg. Skönstaxeringen och skattetillägget ska därför undanröjas. Skattenämndens ordförande deltog både när det grundläggande taxeringsbeslutet och när ett omprövningsbeslut fattades och har dessutom företrätt Skatteverket i skatteprocessen. Det har därför förelegat jäv. Vidare har Högsta förvaltningsdomstolen inte fått tillgång till alla handlingar av betydelse i målet. Skatteverket måste föreläggas att ge in handlingar som saknas. -Högsta förvaltningsdomstolen (2014-02-14, Melin, Dexe, Hamberg, Knutsson, Rynning): Skälen för avgörandet. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - Av artikel 4.1 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll (tilläggsprotokollet) och artikel 50 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna framgår att ingen får lagföras eller straffas två gånger för samma brott. - Högsta förvaltningsdomstolen har i HFD 2013 ref. 71 funnit att kombinationen ansvar för skattebrott och skattetillägg i två olika förfaranden mot en och samma person strider mot förbudet mot dubbla lagföringar och straff enligt artikel 4.1 i tilläggsprotokollet, när förfarandena grundas på samma oriktiga uppgifter. Från det att åtal väcks föreligger då hinder mot att besluta om skattetillägg. Högsta förvaltningsdomstolen har vidare i ett avgörande den 17 december 2013 - som gällde en företrädare för ett aktiebolag - funnit att ett åtal för grovt skattebrott och ett beslut om skattetillägg inte baserades på samma oriktiga uppgifter när åtalet avsåg oriktiga uppgifter av betydelse för bolagets mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter, medan skattetillägget avsåg oriktiga uppgifter som hänförde sig till underlaget för företrädarens egen inkomstbeskattning (mål nr 6645-13, HFD 2013 not. 81). - När det gäller kombinationen ansvar för bokföringsbrott och skattetillägg har Högsta domstolen i NJA 2013 s. 502 funnit att det normalt inte föreligger hinder mot åtal och dom för bokföringsbrott av det skälet att skattetillägg har tagits ut. Som huvudregel är det inte fråga om samma gärning i de båda fallen (se även NJA 2013 s. 746). - Högsta förvaltningsdomstolen gör följande bedömning. - Inledningsvis konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen att det i de delar som är aktuella i målet inte råder någon osäkerhet om EU-rättens tillämpningsområde och innebörd. S.K:s yrkande om att förhandsavgörande från EU-domstolen ska hämtas in ska därför avslås. - Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar vidare att beslutet om skönstaxering av S.K. inte utgör ett sådant beslut som faller inom tillämpningsområdet för förbudet mot dubbla lagföringar och straff. Åtalet för grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott utgjorde därför inte hinder mot skönstaxeringen. - Huvudfrågan i målet är om åtalet för grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott innebar att skattetillägg inte fick tas ut. Avgörande vid denna prövning är om de båda förfarandena grundade sig på samma faktiska omständigheter. - Åtalet för grovt skattebrott avsåg att S.K. i egenskap av företrädare för ett aktiebolag i skattedeklarationer lämnat oriktiga uppgifter till ledning för beslut om arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt för bolaget. Skattetillägget avsåg däremot inkomstbeskattning av honom själv och grundade sig på att en avvikelse genom skönstaxering gjorts från hans självdeklaration. I ett sådant fall anses - som framgår av det ovan redovisade avgörandet den 17 december 2013 - förfarandena inte ha baserats på samma faktiska omständigheter. - Åtalet för grovt bokföringsbrott bestod i att S.K. hade låtit bokföra osanna fakturor i bolaget. Även de omständigheter som låg till grund för detta brott avsåg därmed andra omständigheter än dem som föranledde skattetillägget. - Det som nu sagts innebär att förbudet mot dubbla förfaranden och straff inte har överträtts med utgångspunkt från vare sig åtalet för grovt skattebrott eller åtalet för grovt bokföringsbrott. Redan härav följer att resning inte kan beviljas på denna grund. Vad S.K. har anfört i övrigt utgör inte heller skäl för att bevilja resning eller för att vidta någon annan åtgärd. Resningsansökan ska alltså avslås. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen avslår yrkandet om att förhandsavgörande från EU-domstolen ska hämtas in. - Högsta förvaltningsdomstolen avslår ansökningen om resning. - (mål nr 2052-12, fd Magnander)