HFD 2015 not 9

Not 9. Ansökan av P.S. om resning i mål ang. ledningsprövning i fondbolag. - E. Öhman J:or Fonder AB (Öhman Fonder) anmälde den 18 november 2010 till Finansinspektionen att P.S. valts till styrelseledamot i bolaget vid en extra bolagsstämma den 1 november 2010. - Finansinspektionen beslutade den 22 februari 2011 att påtala för Öhman Fonder att P.S. inte uppfyllde de krav som ställs på den som ska ingå i bolagets styrelse och att, om hon fortfarande ingick i bolagets styrelse den 20 maj 2011, inspektionen kunde besluta att hon skulle träda ur styrelsen eller återkalla bolagets tillstånd att driva fondverksamhet. I beslutet hänvisade Finansinspektionen till 2 kap. 1 § 4 lagen (2004:46) om investeringsfonder (numera lagen om värdepappersfonder). Enligt den punkten gäller bl.a. att den som ska ingå i styrelsen för ett fondbolag har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av bolaget och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift. - P.S. överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm som avslog överklagandet. Kammarrätten i Stockholm biföll däremot hennes överklagande och upphävde underinstansernas avgöranden. Finansinspektionen överklagade kammarrättens dom. I dom den 22 november 2013 i mål nr 2531-12 (HFD 2013 ref. 74) biföll Högsta förvaltningsdomstolen överklagandet och fastställde, med upphävande av kammarrättens dom, det slut som förvaltningsrättens dom innehöll. - P.S. ansökte om resning och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle undanröja domen den 22 november 2013 och ta upp målet till förnyad handläggning. Hon anförde bl.a. följande. Finansinspektionen är en utomordentligt viktig myndighet för Finansdepartementet och mellan dem bedrivs ett omfattande samarbete i olika frågor. I Högsta förvaltningsdomstolens avgörande deltog fyra justitieråd vilkas oberoende och opartiskhet det från objektiv utgångspunkt finns anledning att ifrågasätta med hänsyn till deras starka kopplingar till såväl Finansdepartementet som Finansinspektionen. Tre av justitieråden har under många år fram till 2009 innehaft chefsbefattningar på Finansdepartementet. Under denna tid var de kollegor med två av styrelseledamöterna i Finansinspektionen. Ett av dessa justitieråd har under 2010 och 2011 haft anknytning till departementet som särskild utredare och som ledamot i en skatteutredning. På Finansdepartementets uppdrag var ett av justitieråden under flera år styrelseordförande i AB Bostadsgaranti som då sorterade under detta departement. Ett annat justitieråd har en bror som är rättschef i Finansdepartementet och var dessutom under 1990-talet kollega i Svea hovrätt med en av styrelseledamöterna i Finansinspektionen. Vidare deltog två av justitieråden i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande den 29 maj 2012 att inte tillerkänna HQ AB talerätt mot Finansinspektionens beslut att återkalla HQ Bank AB:s tillstånd att bedriva bankrörelse m.m. Till detta kommer att två justitieråd under tjänstgöring i Lagrådet granskat förslag till ändringar i lagen om investeringsfonder. Högsta förvaltningsdomstolen har också gjort sig skyldig till oriktig rättstillämpning och motsvarande grovt rättegångsfel. I 2 kap. 1 § lagen om investeringsfonder föreskrivs inte någon sådan ledningsprövning som Finansinspektionen företagit och som enligt domstolen har varit korrekt. Stöd för hur prövningen ska göras kan analogivis hämtas från förarbetsuttalanden till reglerna om ägarprövning i fråga om banker (prop. 1995/96:173 s. 70). Av dessa uttalanden framgår att om en person ska fråntas sin auktorisation bör det krävas att det är klarlagt att denne är olämplig. Eftersom P.S. redan var ledningsprövad av Finansinspektionen för uppdraget i bl.a. HQ AB är ingripandet mot henne att jämställa med ett beslut om återkallelse av hennes auktorisation och innebär i realiteten ett yrkesförbud. Den enskilde ska i ett sådant fall inte behöva styrka sin egen lämplighet utan det måste ställas höga krav på konkretion och på att de omständigheter som läggs till grund för ett beslut är utredda och klarlagda innan ett ingripande sker. I motsats till vad Finansinspektionen anfört i sin egen vägledning har dock några dokumenterade och kontrollerade fakta inte åberopats mot P.S:s lämplighet. P.S. har i stället ålagts bevisbördan i fråga om förhållanden som inte konkretiserats eller preciserats av Finansinspektionen. Vidare har Högsta förvaltningsdomstolen inte beaktat aktiebolagslagens bestämmelser om ansvarsfördelning mellan moderbolag och dotterbolag. En ledamot av en styrelse i ett moderbolag har inte ansvar för driften i ett dotterbolag annat än vid särskilda förhållanden såsom att ledningen i dotterbolaget visat sig inte vara kompetent eller att det på annat sätt framkommit varningssignaler som utlöser en aktivitetsplikt. P.S. blev först under våren 2010 varse de problem som förelåg i banken och hon vidtog då tillsammans med andra i styrelsen adekvata åtgärder. Detta förhållande, liksom annat underlag som tillförts processen efter Finansinspektionens beslut, har inte beaktats av Högsta förvaltningsdomstolen. Att domstolen således inte prövat målet i hela dess vidd måste anses utgöra ett grovt rättegångsfel. - Högsta förvaltningsdomstolen (2015-02-10, Sandström, Almgren, Silfverberg, Askersjö, Baran) : Skälen för avgörandet . - Rättslig reglering m.m. I 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) anges att resning får beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Enligt 41 § förvaltningsprocesslagen gäller i fråga om jäv mot den som handlägger mål enligt denna lag bestämmelserna i 4 kap.rättegångsbalken om jäv mot domare. Bestämmelser om jäv finns i 4 kap. 13 § rättegångsbalken. I punkterna 1-9 nämns vissa konkreta omständigheter som medför jäv. Enligt punkt 10 är en domare jävig, om det finns någon annan särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet. - Bestämmelserna om jäv ska tolkas med beaktande av Europakonventionen och dess krav i artikel 6.1 på att var och en har rätt att få sin sak prövad i en oavhängig och opartisk domstol. Europadomstolen skiljer i sin praxis mellan subjektiv och objektiv opartiskhet. Med subjektiv opartiskhet menas att en domare rent faktiskt inte har en förutfattad mening eller en önskan att främja den ena partens intressen medan man med objektiv opartiskhet menar att det finns garantier för att varje legitimt tvivel i detta hänseende kan uteslutas (se RÅ 2009 ref. 8). - Invändningarna om jäv. P.S. har gjort gällande att flera av de justitieråd som deltog i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande den 22 november 2013 var jäviga på grund av kopplingar till Finansdepartementet och till Finansinspektionen. - Finansinspektionen lyder visserligen under regeringen och hör till Finansdepartementets ansvarsområde men är, i likhet med andra förvaltningsmyndigheter, fullt självständig enligt 12 kap. 2 § regeringsformen i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda. - Varken det förhållandet att justitieråden tidigare har tjänstgjort på Finansdepartementet eller att de har någon annan koppling till detta departement ger anledning att ifrågasätta deras oberoende och opartiskhet vid överprövningen av beslut som i första instans fattats av Finansinspektionen. Detsamma gäller den omständigheten att justitieråden tidigare arbetat på samma arbetsplats som några av de styrelseledamöter som ingick i Finansinspektionens styrelse när beslutet fattades. - Den invändning om jäv som Högsta förvaltningsdomstolen härefter har att ta ställning till gäller det förhållandet att två av justitieråden tidigare har granskat lagförslag om bl.a. ändringar i lagen om investeringsfonder när de tjänstgjort i Lagrådet. - Av Europadomstolens avgöranden framgår att om en domare haft befattning med saken i en annan egenskap får frågan om domarens partiskhet bedömas med hänsyn till dennes ställning och funktion vid detta tillfälle (se Europadomstolens domar i målen Procola mot Luxemburg den 28 september 1995, McGonnell mot Förenade konungariket den 8 februari 2000 och Kleyn m.fl. mot Nederländerna den 6 maj 2003). - Att en domare tidigare i ett annat sammanhang, utan anknytning till det aktuella målet, har tagit ställning i en rättsfråga som uppkommit i målet torde endast under mycket speciella förhållanden medföra jäv. En domares tidigare medverkan i lagstiftningsarbete har sålunda inte lett till att domaren därigenom ansetts ha tagit befattning med saken på ett sådant sätt att det förelegat jäv vid handläggningen av mål som rört tillämpningen av den aktuella författningen (RÅ 1993 ref. 31, RÅ 2005 ref. 1 och NJA 2010 s. 274). - I de yttranden som P.S. hänvisar till har Lagrådet granskat bl.a. förslag till ändringar i lagen om investeringsfonder. I yttrandena berörs inte frågeställningar som senare aktualiserades i ärendet om ledningsprövning. Redan av detta skäl finns det inte anledning att befara en bristande opartiskhet hos de justitieråd som vid de aktuella tillfällena tjänstgjorde i Lagrådet. - När det slutligen gäller P.S:s invändning mot de två justitieråd som deltog i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande angående HQ AB:s talerätt mot Finansinspektionens beslut att återkalla HQ Bank AB:s tillstånd att bedriva bankrörelse avsåg det målet enbart en processuell fråga utan betydelse för den bedömning som Högsta förvaltningsdomstolen senare hade att göra i ledningsprövningsärendet. Något hinder för justitieråden att delta i båda avgörandena har därmed inte förelegat. - Sammanfattningsvis har det inte framkommit något som är ägnat att rubba förtroendet för justitierådens oberoende och opartiskhet vid avgörandet av Högsta förvaltningsdomstolens mål nr 2531-12. - Frågan om oriktig rättstillämpning m.m. Av resningsförfarandets karaktär av extraordinärt rättsmedel följer att grund för resning inte föreligger med mindre det i resningsmålet framkommer omständigheter som ändrar bilden i sådan omfattning att en omprövning av det tidigare avgörandet måste anses motiverad eller det annars finns anledning att anta att den prövande myndigheten eller domstolen vid sin bedömning gått klart utöver vad som framstår som riktigt. Enbart den omständigheten att det kan ha funnits utrymme för skilda bedömningar i ett ärende innebär inte att det föreligger förutsättningar för resning. - Ett skäl som P.S. anfört till stöd för ansökningen om resning är att Högsta förvaltningsdomstolen inte har beaktat den utredning som tillkommit efter Finansinspektionens beslut. - I den klandrade domen har Högsta förvaltningsdomstolen ansett att Finansinspektionens beslut angått P.S. på ett sådant sätt att hon haft rätt att överklaga det. Det material och den information som hon under processen tillfört målet har ingått i Högsta förvaltningsdomstolens underlag för prövningen av överklagandet. Det finns inte stöd för att utgå från annat än att domstolen har beaktat detta vid överprövningen av det beslut som i första instans fattats av Finansinspektionen. Skäl att bevilja resning på denna grund föreligger inte. - I övrigt har P.S. till stöd för påståendet att Högsta förvaltningsdomstolen gjort sig skyldig till oriktig rättstillämpning väsentligen upprepat argument och invändningar som förts fram och beaktats i den ordinarie processen. Fråga är med andra ord inte om några nytillkomna omständigheter som ändrar bilden av sakförhållandena på ett sådant sätt att en omprövning är motiverad. Vad som anförts ger inte heller något stöd för slutsatsen att de rättsliga bedömningar som den klandrade domen bygger på är uppenbart oriktiga. - Sammanfattande slutsats. Mot bakgrund av vad som anförts finner Högsta förvaltningsdomstolen att invändningarna om jäv, grovt rättegångsfel och oriktig rättstillämpning inte ger anledning att bevilja resning. Med hänsyn härtill och då det inte heller framkommit något annat särskilt förhållande som kan utgöra synnerliga skäl för förnyad prövning ska ansökningen avslås. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen avslår ansökningen. - (mål nr 2770-14, fd Håkansson)