MD 2010:27

KÄRANDEUniversalbolaget i Helsingborg Aktiebolag, Box 22064, 250 22 HelsingborgOmbud: advokaten M. P., Advokatfirman J. & Partners, Box 1133,251 11 Helsingborg

SVARANDE1. S. N. med enskild firma Tip-Top Läder, Kullgatan 1, 283 00 Osby2. N. Försäljning i Osby Aktiebolag, Box 160, 283 23 OsbyOmbud för 1 och 2: advokaten P. E., Advokatbyrån G. AB, Box 739,220 07 Lund

SAKENMarknadsföring av fläckborttagningsmedel

______________________

DOMSLUT

______________________

YRKANDEN M.M.

Universalbolaget i Helsingborg Aktiebolag (Universalbolaget) har yrkat att Marknadsdomstolen vid vite om 750 000 kr - eller annat belopp som domstolen finner verkningsfullt - förbjuder S. N. med enskild firma Tip-Top Läder och N. Försäljning i Osby Aktiebolag (N. AB), att vid marknadsföring av rengöringsmedel och fläcklösare använda förpackningar i enlighet med domsbilaga 1 eller annan liknande förpackning som är förväxlingsbar med Universalbolagets förpackning, domsbilaga 2, eller som vilseleder i fråga om produktens ursprung eller som utnyttjar det renommé som tillkommer Universalbolagets produkt.

S. N. och N. AB (fortsättningsvis gemensamt benämnda N. om det inte är nödvändigt att klargöra vilken av svarandeparterna som avses) har bestritt käromålen.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Marknadsdomstolen har den 17 februari 2010 förordnat att domstolens mål C 35/09 (där S. N. är svarande) och C 2/10 (där N. AB är svarande) ska handläggas gemensamt.

I beslut meddelat den 27 januari 2010 har Marknadsdomstolen ogillat ett av S. N. framställt avvisningsyrkande.

BAKGRUND

Universalbolagets styrelse består av K. A., vars make B. A. är styrelsesuppleant i bolaget. Universalbolaget säljer sedan 2004 rengöringsmedel (fläcklösare) under namnet ”Original UNI fläcklösaren”, vars etikett är registrerad som varumärke sedan 2009. Produkten har dock dessförinnan sedan 2000 marknadsförts och sålts av annat bolag där B. A. varit verksam.

S. N. är innehavare av den enskilda firman Tip-Top Läder. Enligt registerutdrag är firman markerad som inaktiv sedan 1994. N. AB:s styrelse består av K. N., vars make S. N. är styrelsesuppleant i bolaget. Under firmanamnet Tip-Top Läder har ett rengöringsmedel marknadsförts i en etiketterad flaska som enligt Universalbolaget i stora delar är identisk med dess flaska. Vid marknadsföringen har N. AB:s adress angivits.

GRUNDER

Universalbolaget

N. har marknadsfört och sålt en produkt som utgör en kopia och vilseledande efterbildning av Universalbolagets kända och särpräglade originalprodukt, vilket strider mot 14 § marknadsföringslagen (2008:486), MFL, och punkten 13 i den s.k. svarta listan (se bilaga 1 i EG-direktiv 2005/29 vartill det hänvisas i 8 § MFL). N. marknadsföring utgör även dels vilseledande om produktens ursprung respektive om dess kännetecken enligt 10 § andra stycket 2 och 5 MFL, dels renommésnyltning enligt 5 § MFL. N. marknadsföring påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut.

S. N.

I första hand bestrids käromålet på den grunden att S. N. varken har sålt eller marknadsfört den påstådda plagiatprodukten. I andra hand bestrids käromålet på den grunden att den produkt som marknadsförts och sålts är Universalbolagets egen originalprodukt. I tredje hand görs gällande att Universalbolagets produkt varken är känd eller särpräglad.

N. AB

I första hand bestrids käromålet på den grunden att den produkt som marknadsförts och sålts är Universalbolagets egen originalprodukt. I andra hand görs gällande att Universalbolagets produkt varken är känd eller särpräglad.

UTVECKLING AV TALAN

Universalbolaget

Universalbolagets produkt har en särpräglad utformning med en etikett med bl.a. viss färgsammansättning och en fläckliknande figur. Det enda som skiljer N. produkt från Universalbolagets är att N. etikett har en liten regnbåge i ena hörnet och att N. tagit bort den groda som finns avbildad på Universalbolagets etikett. Förväxlingsrisken mellan produkterna är uppenbar.

Den relevanta omsättningskretsen är mycket begränsad. Universalbolagets produkt säljs huvudsakligen på mässor, marknader och över Internet. De kunder som köper produkten över Internet har nästan utan undantag köpt den tidigare på en mässa eller marknad. Inom denna omsättningskrets är Universalbolagets aktuella produkt väl känd och förknippad med bolaget. Den enda konkurrerande produkt som säljs i flytande form på den relevanta marknaden i en likadan förpackning är produkten ”Sixten”.

N. har invänt att dess marknadsföring rör Universalbolagets egen produkt. Det bestrids i och för sig att det är tillåtet att köpa en produkt av någon för att senare förvanska varumärket och sälja det vidare. En av de fakturor som N. härvid har åberopat är förfalskad. N. kan ha köpt maximalt 12 flaskor av originalprodukten från Universalbolaget jämte två flaskor som erhållits som varuprov. Det är orimligt att marknadsföringen avsett ett så litet antal flaskor. Det är med andra ord uppenbart att S. N. med enskild firma Tip-Top Läder, eller i vart fall N. AB, marknadsför ett annat rengöringsmedel i en förpackning som är förväxlingsbar med Universalbolagets förpackning. På plagiatprodukten framgår att Tip-Top Läder, och inte N. AB, är avsändaren.

N. marknadsföring utgör vidare vilseledande framställning avseende produktens ursprung och kännetecken samt innebär dessutom att produktens goda renommé utnyttjas på ett obehörigt sätt.

N.

Det har inte förekommit någon verksamhet inom ramen för S. N. enskilda firma Tip-Top Läder sedan 1994. N. AB har kommit över Universalbolagets produkt dels genom köp, dels genom vissa bytesaffärer som bolagen gjort sinsemellan. Det rör sig om sammanlagt ungefär 100 flaskor som har förvärvats från Universalbolaget.

Universalbolagets produkt är inte särpräglad. Att på en etikett använda sig av en bild föreställande en färgfläck får anses vara vanligt inom produktkategorin fläckborttagare.

Universalbolagets produkt är inte heller känd. Den relevanta omsättningskretsen är mycket stor och utgörs av samtliga hushåll i Sverige och det åligger Universalbolaget att visa att produkten är känd. Även för att vilseledande enligt 10 § MFL och renommésnyltning enligt 5 § MFL ska kunna aktualiseras förutsätts att produkten ifråga är känd.

BEVISNING

På Universalbolagets begäran har det hållits förhör under sanningsförsäkran med B. A. och K. A. samt vittnesförhör med U. K., H. B. och J. L. På N. begäran har det hållits förhör under sanningsförsäkran med S. N. och K. N. Skriftlig bevisning har åberopats.

DOMSKÄL

Universalbolaget har gjort gällande att den av N. marknadsförda produkten är en avsiktlig efterbildning av Universalbolagets kända och särpräglade produkt i strid mot 14 § marknadsföringslagen (2008:486), MFL, och punkten 13 i den s.k. svarta listan (se bilaga 1 till direktiv 2005/29/EG vartill det hänvisas i 8 § MFL). Vidare har Universalbolaget påstått att den påtalade marknadsföringen innebär ett vilseledande angående ursprung och kännetecken enligt 10 § MFL. Avslutningsvis har Universalbolaget gjort gällande att marknadsföringen ifråga innebär att N. på ett obehörigt sätt utnyttjar det goda renommé som är förknippat med Universalbolagets produkt i strid mot 5 § MFL.

N. har bestritt att marknadsföringen strider mot ovan nämnda bestämmelser. Till stöd härför har N. hävdat att den produkt som marknadsförts är Universalbolagets egen originalprodukt samt att produkten i vart fall varken är särpräglad eller känd inom den relevanta omsättningskretsen. S. N. har dessutom för egen del som grund för sitt bestridande åberopat att han inte har bedrivit någon verksamhet inom ramen för sin enskilda firma sedan 1994.

Marknadsdomstolens bedömning

Enligt 14 § MFL får en näringsidkare vid marknadsföring inte använda efterbildningar som är vilseledande genom att de lätt kan förväxlas med någon annan näringsidkares kända och särpräglade produkter. Detta gäller dock inte efterbildningar vars utformning huvudsakligen tjänar till att göra produkten funktionell. För att en produkt ska anses särpräglad krävs att produktens utformning har en huvudsakligen särskiljande funktion, dvs. har till syfte att ge produkten ett utseende som i estetiskt hänseende skiljer den från andra produkter. Tillräcklig grad av kännedom föreligger om produktens utseende är känt inom omsättningskretsen i så hög grad att den förknippas med en viss näringsidkare.

Marknadsdomstolen har i flera fall prövat frågan om en produkts särprägel (se t.ex. MD 1983:3, 2002:27, 2005:12 och 2010:3). Av dessa avgöranden framgår bl.a. att ett föremål som har en grundform som bestäms av funktionella hänsyn kan ha särprägel om det har försetts med sådana särskiljande drag att helheten får anses ha särprägel. Det kan också vara så att ett föremål består av komponenter som var för sig inte är tillräckliga för att ge en förpackning särprägel, men som tillsammans ger den en egen karaktär och därmed särskiljningsförmåga.

När det gäller den flaska som tillhandahållits av Universalbolaget kan konstateras att den har en etikett med en framträdande fläckliknande grön figur med texten ”Original UNI Fläcklösaren”. Den text som förekommer på etiketten - avseende bl.a. innehåll och användningsområden - har varierande storlek, typsnitt och färg samt bakgrundsfärg. Vid en samlad bedömning finner Marknadsdomstolen att etiketten ger tydligt uttryck för estetiska överväganden, varför produkten har sådan särprägel som krävs enligt 14 § MFL. Att andra fläckliknande figurer liksom beskrivande texter torde förekomma på konkurrerande fläckborttagningsmedel har härvidlag ingen betydelse.

Beträffande frågan om kändhet har Universalbolaget hävdat att den relevanta omsättningskretsen utgörs av företag och privatpersoner som köper produkten på mässor, marknader och Internet samt av vissa återförsäljare i Stockholm. N. har å sin sida gjort gällande att den relevanta omsättningskretsen utgörs av samtliga hushåll i Sverige. Av utredningen i målet framgår dels att Universalbolaget säljer ca 2 500 flaskor av den aktuella produkten om året, dels att omkring hälften därav försäljs via Internet, dels att konsumenter liksom företag t.ex. städfirmor handlar produkten. Med hänsyn till att försäljningen till inte obetydlig del sker till privatpersoner via Internet och på annat sätt anser Marknadsdomstolen att den relevanta omsättningskretsen i vart fall måste vara betydligt större än vad Universalbolaget påstått.

Den bevisning som åberopats till styrkande av produktens kändhet utgörs av B. A. och J. L. uppgifter samt av fotografier från Universalbolagets utställningsmontrar på diverse mässor o.dyl. runt om i Sverige. Även om de nyssnämnda två personerna har branschkännedom är deras utsagor allmänt hållna och bygger enbart på egna iakttagelser och uppfattningar. Därtill kommer att B. A. utsaga, med hänsyn till hans nära koppling till Universalbolaget, måste bedömas med försiktighet. De aktuella fotografierna tillåter inte heller några slutsatser om produktens kändhet inom den relevanta omsättningskretsen. Sammantaget kan konstateras att det i målet inte har presenterats någon tillförlitlig utredning angående marknadens kännedom om den aktuella produkten. Universalbolaget har sålunda inte visat att produkten är känd på marknaden.

Av ovan anförda skäl kan alltså Universalbolagets yrkande inte bifallas med stöd av 14 § MFL.

Frågan är då om N. har gjort sig skyldig till vilseledande framställning enligt 10 § MFL såvitt avser produktens kommersiella ursprung eller kännetecken eller till renommésnyltning i enlighet med generalklausulen angående god marknadsföringssed i 5 § MFL.

Beträffande tillämpningen av 10 § MFL förutsätts enligt Marknadsdomstolens praxis och uttalanden i lagförarbeten att den benämning etc. som det refereras till är känd på marknaden (se MD 1987:1, 1988:12 och 2000:5 samt prop. 1970:57 s. 90). Även när det gäller renommésnyltning har det i praxis slagits fast att detta förutsätter att det som utnyttjas på marknaden är känt och dessutom förknippas med företaget i fråga. Med hänsyn till vad som ovan anförts i samband med bedömningen enligt 14 § MFL finner Marknadsdomstolen sålunda att det inte heller föreligger förutsättningar för att bifalla Universalbolagets talan med stöd av 10 eller 5 § MFL.

Universalbolaget har avslutningsvis gjort gällande att N. marknadsföring kan förbjudas med stöd av den s.k. svarta listan. Av 8 § MFL och punkten 13 i den svarta listan följer att det alltid är att anse som vilseledande och otillbörlig marknadsföring att försöka att sälja en produkt som liknar en annan tillverkares produkt på ett sätt som avsiktligen förespeglar konsumenten att produkten är gjord av samma tillverkare. Punkten 13 är snävare formulerad än 14 § MFL och tar sikte på flagranta fall av efterbildningar. I bestämmelsen finns inget uttryckligt krav på särprägel och kändhet hos originalet. Av motiven till MFL framgår dock att den efterbildade produkten i vart fall ska vara särpräglad (se prop. 2007/08:115 s. 102). Punkterna 1-23 i svarta listan förutsätter emellertid att det rör sig om vilseledande affärsmetoder. För att ett vilseledande ska vara för handen krävs det enligt Marknadsdomstolens mening att den efterbildade produkten har uppnått en viss kändhet på marknaden (se Svensson m.fl., Praktisk marknadsrätt, 8:e uppl., s. 348; jfr Bernitz i Festskrift till Marianne Levin s. 140). Som påpekats ovan ger utredningen i målet inte stöd för att anta att produkten är känd inom den relevanta omsättningskretsen. Följaktligen kan Universalbolagets talan inte heller bifallas med stöd av punkten 13 i den svarta listan.

Rättegångskostnader

Enligt huvudregeln i rättegångsbalken ska den part som förlorar målet ersätta motparten dennes rättegångskostnader (18 kap. 1 § RB). Universalbolaget har dock med hänvisning till att S. N. avvisningsyrkande ogillats yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i den delen.

Enligt 18 kap. 4 § RB kan rätten kvitta eller jämka rättegångskostnaderna om det i målet förekommit flera yrkanden och parterna ömsom vunnit och förlorat. Bestämmelsen torde emellertid förutsätta att det rör sig om materiella och inte processuella yrkanden (se NJA II 1943 s. 230, Gärde m.fl., Nya rättegångsbalken, s. 205 f., Sverne Arvill & Sangborn i Karnov 2008/09 s. 2955 f. samt Fitger, Rättegångsbalken, s. 18:18 ff.; jfr dock Ekelöf m.fl., Rättegång III, 7:e uppl., s. 310 f.). Under alla förhållanden kan konstateras att avvisningsyrkandet - vilket grundats på påståendet att S. N. inte bedrivit någon verksamhet inom ramen för sin enskilda firma - rört en fråga av så begränsad och enkel karaktär, som dessutom inte föranlett någon vidlyftig argumentation från parternas sida, att den inte bör anses ha orsakat Universalbolaget någon beaktansvärd merkostnad. Av ovan anförda skäl ska rättegångskostnaderna fördelas enligt huvudregeln i 18 kap. 1 § RB. N. har alltså rätt till full ersättning för sina rättegångskostnader. Det yrkade beloppet är skäligt.

På Marknadsdomstolens vägnar

C H Fallenius

Ledamöter: Christer Fallenius, ordförande, Karin Lindell, Per Eklund och Lennart Göranson. Enhälligt

Sekreterare: Mikael Pauli