MIG 2008:17

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen (2007-06-12, Barbro Molander), yttrade bl.a. följande: Enligt medborgarskapslagen innebär hemvistbegreppet att en utlänning, som kommit till Sverige för att bosätta sig här anses ha haft hemvist här från den tidpunkt han eller hon ansökte om uppehållstillstånd för bosättning om han eller hon därefter får sin tillståndsansökan bifallen (Sandesjö/Björk, Nya medborgarskapslagen med kommentarer, 2005, s. 91). Om utlänningen vid inresan saknar uppehållstillstånd eller har ett uppehållstillstånd som inte gäller för bosättning, t.ex. ett tillstånd för besök eller för gäststudier, kan däremot inresedagen inte tas som utgångspunkt för beräkning av hemvisttiden. I stället tillämpas enligt praxis tidpunkten för utlänningens ansökan om uppehållstillstånd för bosättning, om ansökan senare bifalls. Om en ansökan om förlängning av ett uppehållstillstånd för tillfällig vistelse leder till uppehållstillstånd för bosättning (permanent uppehållstillstånd), räknas hemvisttiden från det att förlängningsansökningen gjordes (a.a., s. 99 f. samt s. 129). - Frågan i målet är om A uppfyller hemvistbegreppet i 11 § medborgarskapslagen. Det kan visserligen förutsättas att han redan när han först sökte asyl i Sverige avsåg att bosätta sig här. Detta skulle kunna innebära att det s.k. subjektiva rekvisitet är uppfyllt (a.a., s. 92). Likväl beviljades han först bara ett tillfälligt uppehållstillstånd och hans vistelse blev således inte godkänd på det sätt han önskade. Därför krävdes det en ny ansökan innan han beviljades uppehållstillstånd för bosättning i medborgarskapslagens mening. Mot den bakgrunden finner migrationsdomstolen att A får räkna sin hemvist i Sverige från den 17 januari 2006 då hans ansökan om uppehållstillstånd, som sedermera resulterade i ett permanent uppehållstillstånd, gavs in. A uppfyller därmed inte det uppställda kravet på fem års vistelsetid i Sverige. Migrationsdomstolen finner att det i detta fall inte finns några särskilda skäl för att göra undantag från detta villkor. Överklagandet ska därför avslås.

A fullföljde sin talan hos Migrationsöverdomstolen.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2008-05-06, Wahlqvist, Riberdahl och Berselius, referent), yttrade:

Enligt 11 § 4 c lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap (MedbL) måste den som vill bli svensk medborgare genom ansökan ha haft sin hemvist i Sverige sedan fem år vid tidpunkten för beslut i medborgarskapsärendet.

I målet är fråga om A uppfyller tidsvillkoret för hemvist i enlighet med bestämmelsen i 11 § 4 c MedbL. Avgörande för svaret på denna fråga är från vilken tidpunkt hemvisten ska beräknas.

Med hemvist i medborgarskapslagen avses ett faktiskt boende i Sverige med avsikt att stanna i landet stadigt. Något krav på folkbokföring eller minsta tid för vistelse uppställs inte. Hemvistbegreppet förutsätter dock att vistelsen i landet är legal. De hemvistsakkunniga uttalade i sitt betänkande SOU 1976:39, Hemvist, beträffande begreppet hemvist i medborgarskapslagstiftningen bl.a. följande (s. 129).

”För att en person skall anses ha tagit hemvist i ett land fordras ej att han redan vistats där någon längre tid. Huvudvikten ligger på det subjektiva villkoret att han har avsikt att stadigt kvarstanna. Vid bedömningen härav tas hänsyn till sådana omständigheter som om han har fast bostad eller har stadigvarande tjänst, yrke eller annan sysselsättning, om han har ett egentligt hem eller huvudsakligen bor på hotell eller pensionat eller hos anförvanter eller bekanta.”

Migrationsöverdomstolen har i sitt avgörande MIG 2007:28 funnit att hemvisttiden ska räknas från den tidpunkt då en person ansöker om tillstånd för bosättning i Sverige.

I förevarande fall ansökte A om asyl i Sverige den 28 januari 2002. Han har därefter utan avbrott legalt vistats i Sverige. Det har inte kommit fram några omständigheter som tyder på att han endast har haft för avsikt att stanna här under en begränsad tid.

Migrationsöverdomstolen finner därför att A redan vid ansökan om asyl ansökt om tillstånd för stadigvarande bosättning. Att han senare, på grund av att han inledningsvis endast beviljades tillfälligt uppehållstillstånd, varit tvungen att på nytt ansöka om uppehållstillstånd saknar enligt Migrationsöverdomstolens uppfattning betydelse för beräkningen av hemvisttiden. A:s hemvisttid ska därför räknas från hans ursprungliga asylansökan, dvs. från den 28 januari 2002. A har således haft hemvist under så lång tid att han uppfyller hemvistkravet på fem år. Frågan om han uppfyller övriga förutsättningar för förvärv av svenskt medborgarskap bör dock prövas av Migrationsverket. På grund härav ska migrationsdomstolens dom den 12 juni 2007 och Migrationsverkets beslut den 12 oktober 2006 upphävas samt målet visas åter till Migrationsverket för fortsatt handläggning.

Domslut

Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen upphäver migrationsdomstolens dom den 12 juni 2007 och Migrationsverkets beslut den 12 oktober 2006 samt visar målet åter till Migrationsverket för fortsatt handläggning.

Anm. Samma dag avgjorde Migrationsöverdomstolen mål nr UM2037-07, där förhållandena var desamma liksom utgången.