Domskäl

Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen (2008-01-03, ordföranden Samuelson och tre nämndemän), yttrade: Äktenskapet mellan A och B har inte ifrågasatts. Vad migrationsdomstolen således har att ta ställning till är om A utgör ett sådant hot mot allmän ordning och säkerhet att han ändå ska vägras uppehållstillstånd. Migrationsdomstolen finner att det är en förhållandevis omfattande och allvarlig brottslighet som A har dömts för och noterar särskilt förekomsten av brott riktade mot B. Det har emellertid nu gått nio år sedan A dömdes senast och ingenting har framkommit som tyder på att han därefter fortsatt att begå brott. Med beaktande av dessa omständigheter finner migrationsdomstolen att A nu inte är att bedöma som ett sådant hot mot allmän ordning och säkerhet enligt 5 kap. 17 a § första stycket 3 utlänningslagen (2005:716) att det finns tillräckliga skäl att, trots stark anknytning till Sverige genom maka och minderåriga barn, vägra honom uppehållstillstånd här. Under sådana förhållanden ska han beviljas uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 1 utlänningslagen. Enligt 5 kap. 8 § utlänningslagen ska ett uppehållstillstånd som ges till en make enligt 3 § första stycket 1 vara tidsbegränsat om makarna inte stadigvarande sammanbott utomlands. Vidare följer av 5 kap. 7 § utlänningslagen att ett uppehållstillstånd ska tidsbegränsas om det med hänsyn till utlänningens förväntade levnadssätt råder tveksamhet om uppehållstillstånd bör beviljas. Migrationsdomstolen finner, mot bakgrund av vad som framkommit om A:s tidigare brottslighet, att hans uppehållstillstånd bör tidsbegränsas till ett år räknat från dagen för denna dom.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2008-11-26, Wahlqvist, Råberg och Berselius, referent), yttrade: Av 5 kap. 3 § första stycket 1 utlänningslagen framgår att uppehållstillstånd ska, om inte annat följer av 17--17 b §§, ges till en utlänning som är make eller sambo till någon som är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige. Av 5 kap. 17 a § första stycket 3 samma lag framgår att uppehållstillstånd får vägras i sådana fall som avses i 3 §, om utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Vid bedömningen av om uppehållstillstånd bör vägras ska, enligt tredje stycket i samma bestämmelse, hänsyn tas till utlänningens övriga levnadsomständigheter och familjeförhållanden.

De nyss redovisade bestämmelserna trädde i kraft den 30 april 2006 (SFS 2006:220) och infördes för att uppnå förenlighet med det av Europeiska unionens råd den 22 september 2003 antagna direktivet 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening.

I artikel 6.1 familjeåterföreningsdirektivet föreskrivs att medlemsstaterna får avslå en ansökan om inresa och vistelse för en familjemedlem av hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa. I samma artikel punkt 2 första stycket stadgas att medlemsstaterna får återkalla ett uppehållstillstånd eller avslå en ansökan om förnyelse av uppehållstillstånd för en familjemedlem av hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa. Enligt punkt 2 andra stycket ska medlemsstaten när den fattar relevant beslut beakta, förutom artikel 17, allvaret i eller typen av brott mot allmän ordning eller säkerhet som familjemedlemmen begått, eller den fara som denna person utgör. I artikel 17 anges att om en ansökan om familjeåterförening avslås, om ett uppehållstillstånd återkallas eller inte förnyas, eller om det beslutas att referenspersonen eller dennes familjemedlemmar ska utvisas, ska medlemsstaterna ta vederbörlig hänsyn till arten och stabiliteten av den berörda personens familjeband och varaktigheten av vistelsen i medlemsstaten samt förekomsten av familjemässig, kulturell eller social anknytning till ursprungslandet.

Av förarbetena till den nämnda lagändringen (prop. 2005/06:72 s. 42) framgår bl.a. följande. EG-domstolen har slagit fast att begreppet allmän ordning och säkerhet är ett gemenskapsrättsligt begrepp som inte får definieras nationellt samt att inskränkningar baserade på omsorgen om den allmänna ordningen förutsätter att det, utöver den störning av ordningen som varje lagöverträdelse innebär, också föreligger ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av samhällets grundläggande intressen.

Något generellt uttalande om vilken typ av brottslighet som enligt 5 kap. 17 a § första stycket 3 utlänningslagen bör motivera ett avslag på en ansökan om uppehållstillstånd kan inte göras utan en bedömning får ske i det enskilda fallet. Tillämpningen av bestämmelsen ska vara restriktiv och det fordras att utlänningen genom sitt beteende utgör ett allvarligt och reellt hot mot ett grundläggande samhällsintresse. Ett sådant hot är företrädesvis för handen då det rör sig om uppsåtligt begångna brott (jfr MIG 2007:10 och MIG 2007:49).

Vid bedömningen av om uppehållstillstånd bör vägras för att sökanden utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet måste enligt Migrationsöverdomstolens mening, förutom brottslighetens art och omfattning samt styrkan i den åberopade anknytningen, även beaktas den tid som förflutit sedan sökanden senast dömdes för brott. Ju längre tid som förflutit sedan den senaste brottsligheten, desto mindre är sannolikheten för att sökanden ska anses utgöra ett hot mot allmän ordning och säkerhet i den mening som avses i bestämmelsen. Det kan dock förekomma fall där brottsligheten är så omfattande eller av sådan art att den, trots att den ligger långt tillbaka i tiden, innebär att uppehållstillstånd bör vägras. Detta måste avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, där den tid som förflutit sedan den senast kända brottsligheten ska vägas mot arten och omfattningen av sökandens brottslighet samt styrkan i den av sökanden åberopade anknytningen. Vid denna bedömning bör särskilt beaktas förekomst av brottslighet som riktat sig mot anknytningspersonen.

Migrationsöverdomstolen gör följande bedömning.

A har en sådan anknytning till Sverige som avses i 5 kap. 3 § första stycket 1 utlänningslagen. Fråga uppkommer då om förhållandena är sådana att det finns skäl för att ändå vägra honom uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 17 a § första stycket 3 samma lag. Migrationsöverdomstolen bedömer att arten och omfattningen av den brottslighet som A dömts för i sig är sådan att den kan utgöra grund för att vägra uppehållstillstånd på grund av 5 kap. 17 a § första stycket 3 utlänningslagen. Såvitt framkommit har A emellertid inte gjort sig skyldig till något brott på över tio år och han har stark anknytning hit genom hustrun B. Med hänsyn härtill finner Migrationsöverdomstolen, även med beaktande av den brottslighet som dessförinnan lagts honom till last och som delvis riktat sig mot anknytningspersonen, att A inte kan anses utgöra ett hot mot allmän ordning och säkerhet i den mening som avses i den aktuella bestämmelsen. Han ska därför beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Tillståndet bör dock tidsbegränsas på så sätt som framgår av migrationsdomstolens dom. Vid angivna förhållanden ska överklagandet avslås.

Domslut

Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet.

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen (2008-03-05, ordförande Söderholm och tre nämndemän), yttrade: Migrationsdomstolen ansluter sig till Migrationsverkets bedömning att det finns förutsättningar att på grund av C:s äktenskap och barn bevilja honom uppehållstillstånd. Frågan är dock vilken betydelse hans tidigare brottslighet har. Som framgår av Migrationsverkets beslut har C under tidigare vistelse i Sverige vid två tillfällen dömts för brott till fängelse, i åtta månader 2003 och i fyra månader 2004. Det är fråga om uppsåtliga brott och brottsligheten har riktats mot hustrun och ett styvbarn. Eftersom det är fråga om flera fall av likartade gärningar finns det enligt domstolens uppfattning, oavsett att det nu gått en tid, en stor risk för att C, om han tillåts återvända till Sverige och familjen, kommer att begå nya likartade brott. Migrationsdomstolen finner därför att C utgör ett hot mot ordning och säkerhet i den betydelse det har enligt utlänningsrätten (jfr MIG 2007:10 och 2007:49). Om domstolen endast hade att beakta C:s eget intresse av att återvända till Sverige och familjen så skulle det således inte finnas någon anledning att närmare överväga en ändring av Migrationsverkets avgörande. Bedömningen är densamma vad gäller hustruns intresse. Det kan noteras att han trots att han vistats här mellan 2001 och 2006, enligt vad som framgår av utredningen, bortsett från familjen, saknar anknytning till Sverige, t.ex. i form av arbete eller studier. Svårigheten i detta mål är att C har två små barn i Sverige och deras intresse och behov av att upprätthålla kontakten med sin far har stor betydelse. Särskilt besvärlig blir avvägningen mellan barnens intresse och risken för upprepad brottslighet när som i detta fall brottsligheten har riktats mot den egna familjen. En nära relation med fadern medför också en uppenbar risk för att barnen under sin barndom kan tvingas uppleva våld och hot i familjen. Enligt domstolens bedömning väger hotet mot allmän ordning och säkerhet över och barnens behov av kontakt med fadern får även fortsättningsvis upprätthållas och utvecklas på annat sätt än genom att C beviljas uppehållstillstånd. Överklagande ska därför avslås.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2008-11-26, Wahlqvist, Råberg och Olsson, referent), yttrade: Av 5 kap. 3 § första stycket 1 utlänningslagen framgår att - - - se under I - - - Vid denna bedömning bör särskilt beaktas förekomst av brottslighet som riktat sig mot anknytningspersonen.

Migrationsöverdomstolen gör följande bedömning.

I målet har inte ifrågasatts att C har en sådan anknytning till Sverige att det finns förutsättningar att bevilja honom uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 § första stycket 1 utlänningslagen. Fråga uppkommer då om förhållandena är sådana att det finns skäl för att ändå vägra C uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 17 a § första stycket 3 samma lag. Den brottslighet som C gjort sig skyldig till omfattar upprepat våld och hot om våld riktat mot hustrun och hennes familj. Den avser också flera fall av övergrepp i rättssak. Brottslighet av nu nämnt slag är av sådan karaktär att brotten, redan sedda var för sig, kan utgöra skäl för att vägra uppehållstillstånd. Det har nu förflutit drygt fyra år sedan C begick de brott för vilka han senast dömdes. Fråga uppkommer därför om den aktuella brottsligheten nu kan anses ligga så långt tillbaka i tiden att den med hänsyn till hans anknytning hit och förhållandena i övrigt inte längre ska utgöra hinder mot att uppehållstillstånd beviljas. Vid denna bedömning finner Migrationsöverdomstolen, främst med beaktande av att en betydande del av brotten riktats mot den egna familjen, att C alltjämt får anses utgöra ett hot mot allmän ordning och säkerhet i den mening som avses i den aktuella bestämmelsen. Migrationsöverdomstolen konstaterar även att det inte kan anses vara oförenligt med barnens bästa att vägra C uppehållstillstånd. Överklagandet ska därför avslås.

Domslut

Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet.