MIG 2015:14

JD ansökte i maj 2013 om permanent uppehållstillstånd i Sverige. I sin ansökan uppgav JD bl.a. att hon har en svenskfödd mor, att hon årligen besöker Sverige för att träffa släktingar, att hon talar svenska och har studerat vid ett svenskt universitet samt att hennes syster bor i Sverige.

Migrationsverket

Migrationsverket beslutade den 14 november 2013 att avslå ansökan med i huvudsak följande skäl. JD och hennes syster är båda vuxna. JD tillhör därför inte systerns kärnfamilj. JD har inte ansökt om uppehållstillstånd relativt snart efter det att systern beviljades permanent uppehållstillstånd. Hon kan därför inte få uppehållstillstånd som anhörig till systern på grund av hushållsgemenskap enligt 5 kap. 3 a § första stycket 2 utlänningslagen (2005:716). JD:s situation är inte att anse som udda eller ömmande och uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 a § tredje stycket utlänningslagen kan därför inte beviljas. Inte heller finns någon annan grund för uppehållstillstånd.

JD överklagade Migrationsverkets beslut till Förvaltningsrätten i Göteborg, migrationsdomstolen (2014-01-22, ordförande Lundahl), som i dom avslog överklagandet. Domstolen fann i likhet med Migrationsverket att JD inte kunde beviljas uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 a § första stycket 2 utlänningslagen och anförde i övrigt bl.a. följande. Det finns vidare möjlighet att bevilja uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 a § första stycket 4 utlänningslagen (numera 5 kap. 3 a § första stycket 5 utlänningslagen) om en utlänning har svenskt ursprung eller har vistats i Sverige under lång tid med uppehållstillstånd. De omständigheter som JD har framfört är inte tillräckliga skäl för att kunna bevilja henne uppehållstillstånd på denna grund. Det har inte heller kommit fram sådana ömmande eller udda omständigheter som utgör synnerliga skäl för att bevilja henne uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen.

JD överklagade migrationsdomstolens dom och yrkade att hon skulle beviljas permanent uppehålls- och arbetstillstånd och anförde i huvudsak följande.

Hon har rätt till uppehålls- och arbetstillstånd på grund av sitt svenska ursprung. Enligt tidigare praxis beviljades uppehållstillstånd på grund av svenskt påbrå för personer som hade en far eller mor som var svenskfödd. Hennes mor är född och uppväxt i Sverige. När hennes syster beviljades uppehållstillstånd 1997 var tillståndet baserat enbart på att hon hade en svenskfödd förälder. Inga krav ställdes på att systern skulle ha annan anknytning till Sverige. Hon har samma svenskfödda förälder som systern och lag och praxis har inte ändrats sedan 1997. Det saknas skäl att göra en annan bedömning av begreppet svenskt ursprung i hennes fall när omständigheterna i grunden är exakt desamma som i systerns fall. Moderns ursprung är alltså i sig tillräckligt för att det ska anses finnas svenskt påbrå i utlänningslagens mening och för att kunna bevilja henne uppehållstånd.

Migrationsverkets krav på att anknytningen till Sverige bör manifesteras även på annat sätt saknar stöd i lag och praxis. I vilket fall som helst har hon oaktat sitt svenska påbrå genom moderns ursprung en stark anknytning till Sverige. Hennes släkts svenska ursprung kan härledas till i vart fall 1821. Hennes syster är svensk medborgare sedan 2007 och bor med sina två barn i Göteborg. Hon har en stark känslomässig anknytning till systern och hennes barn. Hon har besökt Göteborg varje sommar och några jular sedan födseln på grund av sin starka anknytning till staden och har därigenom upprätthållit en nära och kontinuerlig kontakt med sina släktingar i Sverige. Hon har också studerat en termin vid Göteborgs universitet. Den tid som hon sammantaget har vistats i Sverige uppgår till sju och ett halvt år. Vidare talar hon flytande svenska. Hon har inte bildat egen familj i USA utan är ensamstående. Hon har dessutom tillgång till en bostad i Göteborg som ägs av hennes föräldrar. Försörjningen är tryggad genom föräldrarna fram till dess att hon finner ett eget arbete. Den sammantagna anknytningen till Sverige, inbegripet det svenska ursprunget, är tillräcklig för att hon ska beviljas uppehållstillstånd.

Migrationsverket ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde bl.a. följande.

Det har inte framkommit att JD:s anknytning till Sverige genom svenskt ursprung är sådan att uppehållstillstånd kan beviljas. Enligt äldre praxis beviljades uppehållstillstånd på grund av svenskt påbrå för personer som var svenskfödda, liksom för dem som hade en svenskfödd far eller mor. Av Utlänningsnämndens praxis framgår att svenskt påbrå inte är nog i sig, utan anknytningen till Sverige bör manifesteras även på annat sätt, t.ex. genom längre vistelser i Sverige, svensk utbildning eller kunskaper i svenska språket. Den omständigheten att sökanden har en egen familj i hemlandet bör också tillmätas betydelse liksom andra omständigheter som visar att sökanden har stark anknytning till hemlandet.

JD har en mor som är svenskfödd och som både är svensk och amerikansk medborgare. Modern bor inte i Sverige och har såvitt framgår inte gjort det på många år och moderns ursprung kan i sig inte innebära att JD har sådan anknytning till Sverige som medför att hon ska beviljas uppehållstillstånd. Den omständigheten att JD har en syster och två syskonbarn som är svenska medborgare och bosatta i Sverige är i sig inte heller tillräcklig för att bevilja henne uppehållstillstånd. Att utländska personer semestrar i Sverige på årlig basis och då bor hos släktingar är troligen mycket vanligt. Det kan konstateras att det inte finns något stöd för JD:s uppgifter om att hon vistats i Sverige sammanlagt sju och ett halvt år. Information rörande hennes vistelser i Sverige som vuxen, till exempel de senaste tio åren, saknas. Det ifrågasätts inte att JD talar svenska. Omfattningen av de studier som hon har bedrivit i Sverige är dock alltför liten för att kunna ge någon anknytning till landet. Det finns sammantaget anledning att ifrågasätta vilken anknytning JD har till det svenska samhället förutom till sin i Sverige bosatta syster.

JD är född och uppvuxen i USA. Hon har gått i skola och på universitet i USA och arbetar där. Hon har aldrig varit bosatt i Sverige och det är oklart hur mycket hon har vistats här. JD kan härleda en del av sitt ursprung till Sverige men på en förhållandevis blygsam nivå jämfört med den anknytning hon har till USA. Hon har inte heller kunnat visa någon större personlig anknytning till förhållandena i Sverige. JD:s syster beviljades uppehållstillstånd i Sverige för gäststudier före det att hon beviljades permanent uppehållstillstånd på grund av särskild anknytning till Sverige. JD har inte tidigare haft uppehållstillstånd i Sverige och hon har inte studerat i den omfattning som hennes syster har gjort. Systerns situation var annorlunda än vad JD:s situation är i dag. Med hänsyn till den restriktivitet som krävs vid bedömningen är den sammantagna anknytningen till Sverige, inbegripet det svenska ursprunget, inte tillräcklig för att bevilja JD uppehållstillstånd i landet.

Av övrig utredning i målet framgick att JD reste viseringsfri in i Sverige den 21 augusti 2014 och att hon därefter beviljats uppehållstillstånd under perioderna 19 november 2014-19 februari 2015 samt 20 februari-18 maj 2015 för att besöka sin syster.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen, (2015-09-04, Fridström, Axelsson, Braun, referent), yttrade:

1. Tillämpliga bestämmelser

I 5 kap. 3 a § utlänningslagen regleras förutsättningarna för när uppehållstillstånd får beviljas på grund av anknytning i fall som inte bygger på familjeåterföreningsdirektivet (rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening). Bestämmelserna är fakultativa. I första stycket 1-4 preciseras vilket släktskap som i sådana fall ska kunna ligga till grund för uppehållstillstånd i Sverige och av punkten 5 framgår att uppehållstillstånd får ges till en utlänning som har svenskt ursprung eller som under lång tid har vistats i Sverige med uppehållstillstånd.

2. Förarbeten m.m.

2.1. Nuvarande utlänningslag

Av förarbetena till 5 kap. 3 a § första stycket 5 utlänningslagen framgår att bestämmelsen motsvarar dittills gällande första stycket 4, med en viss redaktionell ändring, och att någon ändring i sak inte är avsedd (prop. 2013/14:217 s. 43). Bestämmelsen i 5 kap. 3 a § första stycket 4 utlänningslagen hade i sin tur överförts i oförändrad lydelse från den dåvarande 5 kap. 3 § första stycket 8 utlänningslagen i samband med att familjeåterföreningsdirektivet genomfördes i Sverige den 30 april 2006.

I förarbetena till sistnämnda bestämmelse (prop. 2004/05:170 s. 182 f. och s. 277) angavs bl.a. följande. Det saknas en särskild grund för att bevilja uppehållstillstånd till en person som har svenskt ursprung, t.ex. en person som tidigare under en längre tid haft men sedan förlorat sitt svenska medborgarskap, eller som har svenskt påbrå. Motsvarande gäller personer som vistats i Sverige under lång tid med uppehållstillstånd. Enligt långvarig och fast praxis beviljas uppehållstillstånd i sådana fall. Även dessa situationer bör enligt regeringens mening regleras särskilt. Tidigare förarbetsuttalanden (se prop. 1983/84:144 s. 76 f. och s. 81) ska ha fortsatt giltighet.

2.2. Äldre utlänningslagstiftning

I 2 kap. 4 § första stycket 1 utlänningslagen (1989:529) föreskrevs att uppehållstillstånd fick ges till en utlänning som var nära anhörig till en i Sverige bosatt person eller som annars hade särskild anknytning till Sverige.

I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1988/89:86 s. 146 f.) anfördes bl.a. följande. Förutom släktanknytning kan även annan särskild anknytning till Sverige beaktas då det gäller att bedöma en ansökan om uppehållstillstånd. Omständigheter som har betydelse är en tidigare längre vistelse i Sverige eller svenskt ursprung. En hänvisning gjordes till prop. 1983/84:144. I sistnämnda proposition (s. 77 och s. 81) anfördes bl.a. följande om den då gällande ordningen såvitt avsåg anknytning till Sverige genom svenskt påbrå. Enligt den praxis som Statens invandrarverk har utbildat beviljas tillstånd för personer som är svenskfödda, liksom för dem som har en far eller mor som är svenskfödd. För tredje generationens svenskättlingar räcker emellertid inte enbart svenskt påbrå som grund för uppehållstillstånd. En bedömning sker i stället från fall till fall, varvid hänsyn tas till bl.a. längre vistelser för besök i Sverige, anknytning genom släktingar här och kunskaper i svenska.

I samband med att möjligheten till anhöriginvandring väsentligen begränsades den 1 januari 1997 ändrades utformningen av 2 kap. 4 § första stycket 1 och det första stycket delades upp i flera punkter, där det i de första tre punkterna närmare preciserades vilka kategorier av anhöriga som ska ha möjlighet till bosättning i Sverige. I 2 kap. 4 § första stycket 4 angavs att uppehållstillstånd får ges till en utlänning som annars har särskild anknytning till Sverige. Av förarbetena till bestämmelsen (prop. 1996/97:25 s. 285) framgår att punkten 4 motsvarade slutet av tidigare 2 kap. 4 § första stycket 1, dvs. att uppehållstillstånd fick ges till en utlänning som hade särskild anknytning till Sverige. Vidare angavs bl.a. följande. Genom den precisering som gjorts i punkterna 1-3 av vilket släktskap som ska kunna ligga till grund för uppehållstillstånd i Sverige kan det i undantagsfall bli nödvändigt att bevilja uppehållstillstånd med stöd av punkten 4 för vissa anhöriga som inte helt uppfyller kraven för tillstånd enligt punkterna 1-3.

3. Praxis

Regeringen har i beslut den 11 december 1997 (reg. 70-97) prövat bl.a. frågan hur punkterna 3 och 4 i dåvarande 2 kap. 4 § första stycket 1989 års utlänningslag förhöll sig till varandra i vissa speciella situationer och hur dessa punkter förhöll sig till motsvarande äldre lagstiftning. Regeringen ansåg i avgörandet beträffande 2 kap. 4 § första stycket 4 i den då gällande utlänningslagen att bestämmelsen i vissa avseenden hade karaktär av undantagsbestämmelse och att de allra flesta fall av anhöriginvandring torde kunna inrymmas i de mer preciserade punkterna 1-3. Regeringen underströk att uttalandena i förarbetena som redovisades i beslutet inte kunde anses uttömmande och att andra tänkbara situationer för bestämmelsens tillämpning än de exemplifierade måste kunna beaktas, men att det var viktigt att karaktären av undantagsbestämmelse bibehölls.

Utlänningsnämnden har i ett vägledande beslut (UN 309-98) prövat frågan om svenskt påbrå har ansetts kunna omfattas av begreppet särskild anknytning i den då gällande 2 kap. 4 § första stycket 4 i 1989 års utlänningslag. Nämnden konstaterade i avgörandet att möjligheten till anhöriginvandring väsentligt begränsats från den 1 januari 1997, att uppehållstillstånd i princip endast ska beviljas för make/maka och minderåriga barn, att för övriga kategorier ställs krav på bl.a. hushållsgemenskap eller att det finns udda eller ömmande omständigheter och att bestämmelsen i 2 kap. 4 § första stycket 4 ska tillämpas endast i undantagsfall. Mot denna bakgrund fann nämnden att det fanns anledning att också bedöma möjligheten till invandring på grund av svenskt påbrå med restriktivitet. Nämnden var av uppfattningen att det inte bör vara tillräckligt att sökanden är född i Sverige eller har en far eller mor som är född här i landet. Enligt nämndens mening borde anknytningen till Sverige manifesteras även på ett annat sätt, t ex. genom längre vistelser i Sverige, svensk utbildning eller kunskaper i svenska språket. Vidare borde den omständigheten att sökanden har en egen familj i hemlandet också tillmätas betydelse liksom andra omständigheter som visar att sökanden har stark anknytning till hemlandet. Nämnden ansåg att en avvägning därmed bör göras i det enskilda fallet mellan sökandens anknytning till Sverige och till hemlandet.

4. Migrationsöverdomstolens bedömning

Inledningsvis konstateras att JD inte längre tycks göra gällande att hon ska beviljas uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 a § första stycket 2 utlänningslagen. Migrationsöverdomstolen finner i vilket fall som helst i likhet med underinstanserna att det saknas förutsättningar för att bevilja henne uppehållstillstånd med stöd av nämnda bestämmelse.

Frågan i målet är i första hand om JD ska beviljas uppehållstillstånd på den grunden att hon kan anses ha svenskt ursprung enligt 5 kap. 3 a § första stycket 5 utlänningslagen. Bestämmelsen är fakultativ (uppehållstillstånd "får" ges). Ordalydelsen ger i övrigt inte någon närmare vägledning när det gäller vad som avses med svenskt ursprung. Av de förarbeten till nuvarande utlänningslag som redogjorts för ovan framgår att tidigare förarbetsuttalanden (prop. 1983/84:144) ska ha fortsatt giltighet. Vägledning för tillämpningen kan alltså hämtas från dessa, enligt vilka tillstånd kunde beviljas för personer som var svenskfödda och för dem som hade en far eller mor som var svenskfödd.

Den praxis som senare utvecklades av regeringen och Utlänningsnämnden och som avgörandena ovan är exempel på, gav i jämförelse med dessa förarbetsuttalanden uttryck för en större restriktivitet i tillämpningen. Denna praxis påverkades av att möjligheten till anhöriginvandring väsentligen begränsades från den 1 januari 1997 och innebar att uppehållstillstånd i fall som det nu aktuella endast skulle beviljas i undantagsfall. I och med införandet av nuvarande utlänningslag valde lagstiftaren att reglera tillståndsgrunden svenskt ursprung särskilt i 5 kap. 3 a § första stycket utlänningslagen, medan undantagsbestämmelsen annan särskild anknytning placerades i tredje stycket i samma bestämmelse. Tillståndsgrunden svenskt ursprung har alltså inte ansetts behöva omfattas av samma restriktivitet vid tillståndsgivningen som förutsätts för tillämpningen av bestämmelsens tredje stycke.

Migrationsöverdomstolen anser att bedömningen av frågan om svenskt ursprung bör ha sin utgångspunkt i om sökanden är född i Sverige eller om denne har en mor eller far som är svenskfödd. Även om bedömningen av tillståndsfrågan inte ska ske med samma restriktivitet som vid tillämpningen av tredje stycket i bestämmelsen, är det enligt Migrationsöverdomstolens mening rimligt att nämnda faktorer inte ensamma är avgörande för om uppehållstillstånd bör beviljas. Det bör också krävas att det finns någon eller några omständigheter som visar att sökanden har annan anknytning till Sverige av någon betydelse. En sådan tillämpning ligger i linje med vad som krävs för uppehållstillstånd enligt andra ledet i punkten 5, nämligen att sökanden under lång tid har vistats i Sverige med uppehållstillstånd. Faktorer som längre eller många vistelser i Sverige, svensk utbildning eller kunskaper i svenska språket samt anknytningen till Sverige i jämförelse med anknytningen till hemlandet bör därför tillmätas betydelse.

JD:s mor är född och uppvuxen i Sverige och svensk medborgare. Därmed är en av grundförutsättningarna för uppehållstillstånd enligt den aktuella bestämmelsen uppfylld. JD har vidare anknytning till Sverige genom sin syster som är svensk medborgare sedan 1997 och som bor här med sina barn. Även om hon inte har styrkt att hon vistats i Sverige i den omfattning hon påstått, saknas skäl att ifrågasätta att hon sedan barndomen regelbundet har tillbringat perioder i landet för att bl.a. hålla kontakt med sin släkt. I tillägg till det har JD under det senaste året vistats i Sverige i tre månader under viseringsfri tid samt i sex månader med uppehållstillstånd. Hon talar svenska och har bedrivit vissa studier här. Migrationsöverdomstolen anser att dessa omständigheter sammantaget är tillräckliga för att JD ska anses ha svenskt ursprung i den mening som avses 5 kap. 3 a § första stycket 5 utlänningslagen. Hon ska därför beviljas ett permanent uppehållstillstånd.