MÖD 2001:38

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 1999-11-23 i mål nr M 255-99,

se bilaga

KLAGANDE

WestWind Mollösund Aktiebolag, 556519-9105, Box 2300,

474 13 MOLLÖSUND

Ombud

Dan Persson

MOTPARTER

1. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 403 40 GÖTEBORG

2. A-LP m.fl. sakägare

SAKEN

Tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) att anlägga vindkraftverk på fastigheten Orust Tången 4:40 i Orust kommun

________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen avslår överklagandet.

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

WestWind Mollösund AB (bolaget) har yrkat bifall till sin ansökan hos Länsstyrelsen i Västra Götalands län.

Länsstyrelsen i Västra Götalands län och A-LP m.fl. sakägare har bestritt ändring.

Miljööverdomstolen har hållit förhandling i målet, varvid syn har hållits på fastigheten Orust Tången 4:40.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i Miljööverdomstolen åberopat i huvudsak samma omständigheter och utredning som vid länsstyrelsen och miljödomstolen samt tillagt bl.a. följande.

Bolaget

Det finns inte något område som har utpekats som riksintresse för vindkraft i landet, men det har inte varit lagstiftarens mening att tills så sker över huvud taget inga vinkraftverk skall etableras. För att möjliggöra etablering bör miljödomstolarna göra en avvägning mellan de miljöstörningar som uppkommer och fördelen med alternativa energikällor som inte förbrukar råvaror eller på annat sätt innebär ett stort intrång i närmiljön. Inom flera av landets vindrika områden har tillstånd till vindkraftverk meddelats. Som exempel kan nämnas Gotland, Kalmarregionen, Hallandskusten och Skåne. I vissa fall har tillstånd meddelats även inom områden som utpekats som skyddsvärda. Det råder inte någon tvekan om att Bohuslän är ett vindrikt landskap som lämpar sig för vindkraftverk. Riksdagen har också slagit fast att vindkraft är en av de energikällor som bör nyttjas i större utsträckning. Det bör därför vara ett krav från nationell synpunkt att vindkraftsetableringen ökar även i Bohuslän.

Länsstyrelsens grundsyn är också att det är önskvärt med en etablering av vindkraft i länet. Det är viktigt både av ekonomiska skäl och naturresursskäl att ta till vara på de gynnsammaste förhållandena för placering av vindkraftverk. I förarbetena till lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) framhålls att när det gäller vindkraften det är en självklarhet att lokalisering måste kunna ske vid de delar av kusten där vindförhållandena är tillräckligt goda, antingen på land eller nära kustlinjen eller i vattnet utanför kusten. Vidare framhålls att bestämmelserna för de högexploaterade kusterna och Gotland inte bör utesluta möjligheterna till en sådan lokalisering. I praxis har vindkraftverk ansetts inte begränsa möjligheterna att nyttja det omkringliggande området för friluftsliv. En avvägning mellan å ena sidan riksintresset för friluftsliv på den aktuella platsen och å andra sidan intresset av vindkraftsetablering leder till att fördelarna vid etablering väger över. Vad gäller bullerstörningar klarar bolaget att innehåll en ekvivalent bullernivå om 40 dB(A) vid bostäder, vilket är praxis för vindkraftsanläggningar.

Länsstyrelsen i Västra Götalands län

Länsstyrelsen har i ett policydokument från år 1996 beträffande den s.k. högexploaterade kuststräckan Göteborg-Lysekil anfört att som krav för vindkraftsetablering skall gälla att verken inte skadar natur- och kulturmiljöer eller turistmiljöer, särskilt inte inom de återstående fortfarande oexploaterade kustdelarna. Länsstyrelsen förordar i stället en utbyggnad av vindkraft öster om Europaväg 6 trots att vindenergin där är lägre där än i kustlandskapet. Länsstyrelsen har år 2000 arbetat fram ett planeringsunderlag för vindkraften i länet med motsvarande innebörd som den tidigare policyn. I underlaget anges beträffande den södra Bohuskusten att det endast undantagsvis går att hitta lägen för vindkraftverk som är förenliga med etablerade riksintressen och att möjliga lokaliseringar i första hand bör utredas genom kommunal översiktsplanering.

Bolaget har vid val av lokalisering inte beaktat vad som framförts i länsstyrelsens policydokument utan i stället valt en plats där det finns starka motstående intressen. Turismen är av stor betydelse för Mollösundsområdet och oexploaterade strandnära områden är skyddsvärda. Natur- och kulturvärdena enligt 3 kap. NRL bör långsiktigt ges företräde framför vindkraftsintresset. En etablering av vindkraftverk i nationallandskapet skulle medföra en påtaglig skada.

Enligt länsstyrelsens bedömning kommer bolaget inte att klara att innehålla en ekvivalent bullernivå om 40 dB(A) vid de närmast belägna bostäderna som är fritidsbebyggelse. Områdets karaktär får anses var jämställt med områden planlagda för fritidsbebyggelse eller för rörligt friluftsliv där naturupplevelsen är en viktig faktor. Länsstyrelsen anser därför att 35 dB(A) är den relevanta godtagbara bullernivån.

Sakägarna

Flertalet sakägare som yttrat sig i ärendet har avstyrkt bifall till bolagets ansökan. Sakägarna har som huvudsakliga skäl anfört att de ansökta vindkraftverken skadar de riksintressen som gäller för det aktuella området och att verken för med sig oacceptabla störningar.

REMISSMYNDIGHETERNAS YTTRANDEN

I Miljööverdomstolen har Boverket, Energimyndigheten, Orust kommun, Naturvårdsverket och Försvarsmakten yttrat sig.

Boverket anför bl.a. följande.

Boverket avstyrker överklagandet. Ansökan ger inte stöd för att lokalisera anläggningen på den ansökta platsen. Lokalisering har inte stöd i den aktuella översiktsplanen för Orust kommun och det finns en uppenbar risk att lokaliseringen ensamt eller i kombination med ytterliggare utbyggnad påtagligt skadar de värden som är av riksintresse i området.

Den ansökta platsen har ur vindenergisynpunkt mycket goda förhållanden. I övrigt gäller att platsen ingår i ett större kustområde vars natur- och kulturvärden är av riksintresse enligt 3 kap. 1 § naturresurslagen (1987:12) (NRL). Platsen ingår även i ett område som är av riksintresse för friluftslivet enligt 2 kap. 6 § NRL. I länsstyrelsens handlingar framgår också att den valda platsen omfattas av strandskydd enligt 15 § naturvårdslagen (1964:822).

Miljökonsekvensbeskrivningen visar att den främsta påverkan på omgivningen rör landskapsbilden. Bullerstörningarna och skuggbildningen kan vara problem som berör fastigheter men klarar enligt ansökan de riktvärden respektive normer som utvecklats. Någon alternativ plats har inte studerats och presenterats i ansökan.

Den gällande översiktsplanen för Orust vann laga kraft den 21 maj 1997. I planen finns ett område upptaget som lämpligt för vindkraftsetablering och planen utgör sålunda i denna del en precisering av bestämmelserna i 2 kap. 8 § NRL. Den ansökta platsen ligger dock ca en kilometer från det avsatta området.

Det är i de kommunala översiktplanerna som hushållningsbestämmelserna i

2 och 3 kap. NRL i första hand konkretiseras och dessa är sedan vägledande vid prövningar enligt bl.a. miljöskyddslagen. Som underlag för denna konkretisering kan finnas planeringsunderlag från berörd länsstyrelse.

För att samhället långsiktigt skall kunna hantera de värden som finns angivna i hushållningsbestämmelserna behövs således en långsiktig hållning till etablering av vindkraftverk i förhållande till de värden som ska skyddas. Översiktsplanen är det instrument som främst skall användas för att hantera hushållningsbestämmelserna i 2 och 3 kap. NRL. Översiktsplanerna måste också kunna hantera regionala och nationella intressen som rör den fysiska planeringen. Om översiktsplaner inte utvecklas eller används som ett styrinstrument för tillämpningen av hushållningsbestämmelserna och avvägningar mellan dem, är det stor risk att lokaliseringsprövningarna inte kan hantera kumulativa effekter av skilda projekt som sammantagna innebär en påtaglig skada på olika värden. Därmed hotas allvarligt möjligheterna att precisera, långsiktigt försvara och utveckla de värden samhället vill skydda samt skapa den livsmiljö som medborgarna vill ha.

Vindkraften har stora miljöfördelar och kan ge utkomstmöjligheter men den påverkar samtidigt landskapet lokalt och regionalt. Kommunen har i den kommunala översiktplanen preciserat var man anser att vindkraften är lämplig att etablera. Den föreslagna etableringen ligger utanför det område som den gällande översiktsplanen tagit upp som lämpligt. De aktuella vindkraftverken kan påverka förutsättningarna att etablera annan vindkraft inom ett större område. Etablering i dessa delar av Bohuslän med riksintressen enligt 3 kap. 1 § men också 2 kap. 6 § behöver sättas in i en större helhetsbild över områdets samlade värden. Förutsättningarna för att värdena ska bestå och vad som kan hota dessa behöver beskrivas. Bortsett från andra etableringar behöver inte detta enskilda projekt innebära påtaglig skada på riksintressena. De kumulativa effekterna av flera projekt tillsammans kan dock komma att påtagligt skada riksintressena. Upplevelsen av landskapets kvaliteter från friluftslivssynpunkt kan komma att förändras successivt med ett allt större inslag av vindkraft.

De föreslagna verken ligger också inom strandskyddsområde. Några särskilda skäl för strandskyddsdispens har inte angetts annat än åtkomst till marken och vindenergiförutsättningarna. Men några särskilda skäl varför just den aktuella platsen skulle få dispens har inte angetts och har inte heller förankrats i någon plan.

Hur den föreslagna etableringen påverkar det område som i översiktsplanen är upptaget som lämpligt för vindkraft har inte redovisats. Det är dock sannolikt att den landskapsbildsmässigt kan läsas ihop med eventuella kommande verk i det i översiktsplanen utpekade vindkraftsområdet.

Energimyndigheten anför bl.a. följande.

Vindkraftsanläggningar som det nu aktuella är av nationellt intresse av ett slag som vanligtvis har goda förutsättningar att samverka med andra befintliga intressen. Vindkraften representerar ett betydande och miljövänligt komplement till elproduktion från vatten- och kärnkraft, och den bör bedömas främst utifrån en sådan utgångspunkt. Vindkraften bör däremot inte bedömas utifrån att den i viss formell mening kan betraktas som "miljöfarlig verksamhet". Tillståndsprövningen är varierande över landet varför tydligare riktlinjer för en enhetlig rättstillämpning är av vikt.

Den svenska energipolitiken är tydligt inriktad på en ökad användning av förnybara och inhemska energikällor. I miljöbalkens 2 kap. 5 § stadgas att i första hand skall förnybara energikällor användas. Redan år 1991 i propositionen om god livsmiljö uttrycktes att det är angeläget att ta tillvara de goda förutsättningar för vindkraft som finns i Sverige. Riksdag och regering har i olika sammanhang vidtagit åtgärder för att främja utbyggnad av vindkraft, bl.a. mot bakgrund av den omställning av det svenska energisystemet som skall ske för att reducera användningen av fossila bränslen och därigenom minska utsläppen av t.ex. koldioxid. Sveriges energipolitik innebär således ett krav på ökad elproduktion från vindkraftverk. För att möjliggöra en sådan omställning krävs givetvis att rimliga förutsättningar skapas.

Vindkraft bör numera betraktas som en etablerad energikälla som är en av de mest miljövänliga energikällor vi har i dag. Råvaran vinden kräver inga transporter och produktionen är helt utsläppsfri. Genom att söka utnyttja den goda vindenergitillgången, inte minst längs våra kuster, kan vi bidra till att minska behovet av miljöskadlig fossil kondenskraft. Utbyggnad av vindkraft bidrar till att uppfylla flera av de nationella miljökvalitetsmålen. Det är Energimyndighetens mening att dessa miljöfördelar måste vara tungt vägande i en viktning mot andra intressen av varierande slag.

Utbyggnad av anläggningar för energiproduktion, av vilket slag det än är, kan innebära nackdelar för andra intressen. Vindkraftsetableringar skall därför ske med en rimlig avvägning i förhållande till andra intressen så att den totala nyttan överväger. Miljöbedömningarna begränsar sig i detta fall, liksom i många andra fall, endast till värdering av de lokala konsekvenserna. Genom att enbart värdera den enstaka vindkraftparkens påverkan på den lokala miljön, uppnår man inte en erforderlig helhetssyn beträffande miljökonsekvenserna.

En vindkraftetablering är inte med automatik oförenlig med befintliga bevarandeintressen. Den frågan måste prövas i varje enskilt fall mot bakgrund av vad som betingar bevarandeintresset, i detta fall riksintresset för friluftsliv i det aktuella området. Någon sådan prövning förefaller inte ha ägt rum i miljödomstolen.

Det aktuella området uppfyller väl de kriterier för riksintresse för vindkraft som Energimyndigheten för närvarande arbetar med.

Sammanfattningsvis bör enligt Energimyndigheten prövningar av vindkraftsetableringar göras i ett större perspektiv än vad som för närvarande sker och detta trots att formella beslut inte fattats att peka ut områden av riksintresse för vindkraft. Utbyggnad av vindkraft skall ske på platser som är väl lämpade för denna verksamhet och kan i många fall ske i samverkan med andra intressen.

Orust kommun genom dess kommunstyrelse instämmer i länsstyrelsens uppfattningar och avstyrker bifall till ansökan. Kommunen har anfört att den för närvarande arbetar med att ta fram en ny översiktsplan som skall innehålla en helhetslösning av kommunens energifrågor. I arbetet ingår att peka ut nya platser för vindkraftsetablering. Det går för närvarande dock inte att ange vilka områden som kommer att pekas ut.

Naturvårdsverket anför bl.a. följande.

Området där vindkraftverken föreslås bli lokaliserade utgör riksintresse för friluftslivet enligt 2 kap. 6 § NRL. Området tillhör vidare de högexploaterade kustområdena och är, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i området, i sin helhet av riksintresse enligt 3 kap. 1 § NRL. I första hand är 3 kap. 1 § NRL den i målet aktuella bestämmelsen, men även 2, 3 och 4 §§ i samma kapitel ger riktlinjer för planeringen av framtida mark- och vattenanvändning för att främja en långsiktig hushållning. Slutligen gäller strandskydd intill 300 meter från strandlinjen på land och i vattnet.

Bohuskusten har en särprägel med sina fiskesamhällen och sitt småskaliga jordbruk. Den har också spår av en omfattande och storskalig fiske- och stenindustri. Skärgårdarna och fastlandskusten är sedan lång tid starkt nyttjade för fritidsbebyggelse och av friluftsliv.

Vindkraftverken skulle, med hänsyn till områdets natur- kultur- och friluftsvärden, medföra påtaglig skada. Områden av riksintresse för produktion av vindenergi har ännu inte pekats ut. Följaktligen saknas förutsättningar för att göra en avvägning mellan intresset att använda marken för den aktuella anläggningen och riksintresset friluftsliv m.m. Bestämmelserna i 2 kap. 10 § är således inte tillämpliga.

Beträffande tillämpningen av 3 kap. 1 § lämnar bestämmelserna i paragrafen knappast något utrymme för att i detta fall tillåta uppförandet av de två vindkraftverken.

Försvarsmakten har ingen erinran mot det ansökta företaget.

DOMSKÄL

De rättsliga förutsättningarna för prövningen

Av 6 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken följer att målet skall prövas i sak enligt miljöskyddslagens (1969:387) bestämmelser medan miljöbalkens bestämmelser styr förfarandet.

Enligt 4 § miljöskyddslagen skall för miljöfarlig verksamhet väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. I 4 a § andra stycket miljöskyddslagen stadgas att lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) skall tillämpas vid prövning av miljöfarlig verksamhet.

I 2 kap. NRL finns grundläggande hushållningsbestämmelser för mark- och vattenanvändningen i landet. I bestämmelserna redovisas skilda typer av mark- och vattenanvändningar som är av särskild betydelse från allmän synpunkt.

Naturvårdsverket har genom beslut den 21 december 1987 förklarat området kring Mollösund vara av riksintresse för friluftslivet enligt vad som anges i 2 kap. 6 § NRL.

I 2 kap. 6 första stycket § NRL föreskrivs att mark- eller vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av områdenas naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet, så långt möjlig skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- och kulturmiljön. Är området av riksintresse för angivna ändamål följer av paragrafens andra stycke att det skall skyddas mot åtgärder med sådan verkan som avses i första stycket.

Enligt 2 kap. 1 § NRL skall mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. I de fall ett område av sådant slag som enligt vad som anges i 2 kap. 5-8 §§ NRL är av riksintresse för flera oförenliga ändamål skall enligt 2 kap. 10 § första stycket NRL företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Av paragrafens andra stycke följer att ett beslut med stöd av första stycket inte får strida mot hushållningsbestämmelserna i 3 kap. NRL. Det kan tilläggas att den grundläggande tanken självfallet är att mark- och vattenområden som omfattas av bestämmelserna också skall komma till användning för det ändamål som är fördelaktigast från allmän synpunkt eller i förekommande fall bevaras orört.

3 kap. NRL anger särskilda hushållningsbestämmelser för vissa av riksdagen utpekade områden. Syftet med bestämmelserna är att skydda områdenas betydelsefulla natur- och kulturvärden så att dess värden inte går förlorade genom olika ingrepp.

Mollösund ligger inom det område som omfattas av de särskilda hushållningsbestämmelserna i 3 kap. NRL.

Av 3 kap. 1 § första stycket och 4 § första stycket NRL framgår att bl.a. kustområdena och skärgårdarna från Brofjorden till Simpevarp är av riksintresse med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns där. Vidare framgår av de nämnda lagrummen att exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i dessa områden endast om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden. Av 3 kap. 4 § NRL framgår vidare beträffande områdena att ny fritidsbebyggelse får komma till stånd endast undantagsvis och att nya industrianläggningar av i lagen angivet slag får komma till stånd endast på platser där sådana anläggningar redan finns. För större vindkraftsparker finns dock ett i lagen angivet undantag från nyetableringsförbudet, som Miljööverdomstolen återkommer till i det följande.

Bestämmelserna i 3 kap. 1 § NRL innebär sålunda som framgått att en påtaglig skada på det aktuella områdets natur- eller kulturvärde medför att exploateringsföretaget inte får komma till stånd. Vid prövningen av enskilda ärenden i vilka 3 kap. NRL skall tillämpas har man att utgå från att avvägningen mellan olika intressen redan är gjord av riksdagen. Detta medför att i konkurrenssituationer skall natur- och kulturvärdena ges företräde, förutsatt att exploateringsintresset för med sig sådana påtagliga skador på bevarandeintressena som anges i lagen.

Enligt Miljööverdomstolen ligger det med hänsyn till regleringen i 3 kap. NRL närmast till hands att först pröva ansökan enligt där angivna bestämmelser. Först om denna prövning ger vid handen att hinder mot verksamheten enligt 3 kap. NRL inte föreligger, skall en sådan intresseavvägning som avses i 2 kap. NRL göras för att bestämma den lämpligaste markanvändningen.

Utgångspunkter för prövningen enligt NRL

Mollösund tillhör som tidigare framgått den s.k. högexploaterade kuststräckan i Bohuslän. Denna kuststräcka har, liksom de obrutna kusterna, stora värden för natur- och kulturvården, friluftslivet och turismen. Konkurrensen om marken mellan bevarandeintressen och exploateringsintressen är stor. Syftet med de nu aktuella skyddsbestämmelserna är att de förhållandevis begränsade områden som forfarande är oexploaterade och samtidigt har stora bevarandevärden, också i fortsättningen skall kunna utnyttjas för friluftsliv och rekreation på ett allsidigt sätt. I förarbetena framhålls dessa områdens särskilda betydelse som utflykts- och semesterområden för stora delar av befolkningen − inte minst på grund av att områdena ligger nära de mest tätbefolkade områdena i landet (se prop. 1985/86 s. 84).

Det anges å andra sidan i NRL:s förarbeten att det är en självklarhet att en lokalisering av vindkraftverk måste kunna ske vid de delar av kusterna där vindförhållandena är tillräckligt goda. Bestämmelserna för bl.a. de högexploaterade kusterna bör därför inte utesluta möjligheterna till en sådan lokalisering (se prop. 1985/86:3 s. 100). Samma synsätt ligger bakom den år 1990 införda ändringen i NRL, som innebär att sådana större gruppstationer för vindkraft som avses i 4 kap. 1 § första stycket 8. NRL och som skall tillståndsprövas av regeringen undantas från det tidigare berörda absoluta nyetableringsförbudet i 3 kap. 4 § andra stycket NRL (se prop. 1989/90:126 s. 14 f.).

Vid en prövning enligt 3 kap. 1 § NRL av frågan huruvida ett exploateringsföretag kan genomföras på ett sätt som inte påtagligt skadar de skyddade natur- och kulturvärdena, bör enligt Miljööverdomstolen följande utgångspunkter gälla.

En naturlig utgångspunkt för prövningsmyndighetens ställningstaganden är de planeringsinstrument som kommunerna och länsstyrelserna tagit fram. Bedömningen av det ansökta exploateringsföretagets inverkan bör omfatta dess totala påverkan på miljön och omgivningen, där både miljöföroreningar och andra miljöstörningar samt ingrepp i miljön av annat slag skall beaktas. Härvid har utformningen av anläggningen och framför allt dess inverkan på landskapsbilden stor betydelse. Det aktuella områdets känslighet för de mest påtagliga störningarna bör också tillmätas stor betydelse. Prövningen bör omfatta exploateringsåtgärder som ger bestående negativ inverkan men även åtgärder som ger en tillfälligt stor inverkan på skyddade intressen. De här redovisade utgångspunkterna är avsedda att tillmötesgå de långtgående krav på skydd för natur- och kulturmiljöer mot exploateringsåtgärder av någon betydelse som lagen avser att ge.

Bedömningen av vindkraftföretaget enligt NRL

Av utredningen i målet framgår bl.a. följande beträffande Mollösund och det ansökta vindkraftföretaget.

Fastigheten Orust Tången 4:40 är belägen nordost om samhället Mollösund. Samhället ligger på den södra spetsen av en halvö som består av en smal landtunga på Orust sydvästra sida. Tången 4:40 är obebyggd och fastigheten har låg växtlighet med berg i dagen i varierande höjder. Verken med åtföljande anläggningar föreslås bli placerade i ett relativt otillgängligt område ett par hundra meter från havet. Från platsen där det ena verket föreslås bli placerat, på en mindre höjd strax väster om den länsväg som löper över landtungan, består utsikten norrut av en havsvik och landtungans förlängning. I nordväst finns det öppna havet mot ön Bråtö. Österut ser man det smala Tångesund och ön Lyr. På håll skönjer man några bostadshus. Det andra verket föreslås bli placerat i en mindre sänka öster om länsvägen relativt nära Tångesund. Även från denna plats kan man på håll se bostadshus. Beträffande båda platserna gäller att man inte kan se de närmast belägna bostadshusen som ligger ca 300 meter från de planerade vindkraftverken. Från båda platserna kan man på avstånd se det befintliga vindkraftverket "Molly", som är uppfört norr om samhället Mollösund. I anslutning till samhället finns även en kraftledning och ett vattentorn.

De ansökta vindkraftverken är på vardera 600 kW. Invid varje kraftverk skall en separat transformatorkiosk placeras. Nedgrävda kablar skall ansluta till det allmänna elnätet. Som framgått skall vindkraftverken placeras på var sin sida om den enda väg, länsväg 744, som löper över landtungan. Det skall byggas nya vägar mellan vindkraftverken och länsvägen. Avståndet mellan verken är ca 200 meter. Höjden över havet för kraftverkens fundament är 15 respektive 17 meter. Vindkraftverkens navhöjd blir 45 meter och rotordiametern 42 meter. Verkens maximala höjd blir således ca 66 meter.

De två vindkraftverken skulle enligt Miljööverdomstolens bedömning komma att i viss utsträckning förändra landskapsbilden i Mollösund. Det aktuella området är emellertid redan i dag förhållandevis exploaterat och det bär tydliga spår av mänsklig verksamhet, bl.a. i form av vägar och bebyggelse samt, inte minst, det befintliga vindkraftverket och andra befintliga relativt höga byggnationer.

Miljööverdomstolen finner att det ansökta exploateringsföretaget inte skulle komma att påtagligt skada de natur- och kulturvärden som finns i Mollösundsområdet. Det möter därför inte hinder enligt bestämmelserna i 3 kap. 1 § NRL att ge tillstånd till den ansökta verksamheten.

Som tidigare framgått har Mollösund bedömts vara av riksintresse även för friluftslivet enligt bestämmelserna i 2 kap. 6 § NRL. Enligt Miljööverdomstolens bedömning skulle vindkraftverken dock inte i någon större utsträckning försämra möjligheterna till eller värdet av ett rörligt friluftsliv i Mollösundsområdet. Det ansökta företaget skulle sålunda inte påtagligt skada friluftslivet och det möter därför inte heller hinder enligt de nu aktuella bestämmelserna i 2 kap. 6 § NRL att meddela tillstånd.

Det har gjorts gällande att det aktuella området är av riksintresse för energiproduktion enligt vad som sägs i 2 kap. 8 § NRL och av det skälet vid tillämpning av 2 kap. 10 § NRL skall ges företräde framför bevarandeintresset. Miljööverdomstolen gör den bedömningen − oavsett om intresset av energiproduktion är att betrakta som ett riksintresse eller ej − att de båda intressena inte är oförenliga på den aktuella platsen. Det finns därför inte något skäl att ge företräde till det ena på sätt som anges i 2 kap. 10 § NRL. Det grundläggande synsättet beträffande markanvändning som kommer till uttryck i paragrafen − att mark- och vattenområden som omfattas av bestämmelserna skall komma till användning för det ändamål som är fördelaktigast från allmän synpunkt eller i förekommande fall bevaras orört − bör emellertid få genomslag vid den lokaliseringsprövning enligt 4 § miljöskyddslagen som nu skall göras.

Lokaliseringsprövningen enligt 4 § miljöskyddslagen

För att en verksamhet skall vara tillåtlig enligt den angivna paragrafen krävs att den valda platsen medför att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Enligt Miljööverdomstolen bör särskilt stränga krav ställas på sökandens lokaliseringsutredning när, som i detta fall, lokaliseringen av ett företag med betydande påverkan på landskapsbilden föreslås ske i ett område med starka bevarandeintressen och med stor konkurrens om marken. Mot bakgrund av kommunernas ledande roll när det gäller markplanering bör kommunens ståndpunkter normalt sett väga tungt i lokaliseringsfrågan i ett fall som detta. Detsamma gäller länsstyrelsens ståndpunkter utifrån intresset att få till stånd en för länet samlad markanvändningsplanering avseende vindkraftens utbyggnad.

Orust kommun och länsstyrelsen har avstyrkt bifall till ansökan. Länsstyrelsen förordar generellt sett en utbyggnad av vindkraft öster om Europaväg 6 och beträffande den södra Bohuskusten förordas att möjliga vindkraftslokaliseringar i första hand bör utredas genom kommunal planering. Orust kommun har i nu gällande översiktsplan pekat ut ett område kring Väst-Tången som lämpligt för vindkraft. Kommunen har också hänvisat till det pågående arbetet med att ta fram en ny översiktsplan som skall innehålla en helhetslösning av kommunens energifrågor. I detta arbete anges ingå att peka ut nya områden för vindkraftsexploatering.

I normalfallet bör en tillståndsansökan innehålla en utredning om alternativa lokaliseringar samt vilka ekonomiska och andra konsekvenser som följer av dessa lokaliseringar. I detta fall där lokaliseringen är starkt ifrågasatt är det ett oavvisligt krav att ansökan innehåller utredning om alternativa lokaliseringar. Bolaget har i förevarande fall inte lämnat någon sådan redovisning med motiveringen att det till följd av markägarfrågan inte finns någon alternativ lokalisering för bolagets del.

Miljööverdomstolen finner att bolaget inte har visat att den valda platsen medför att ändamålet med vindkraftverksamheten kan vinnas med minsta möjliga intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Bolagets överklagande skall därför avslås.

Miljööverdomstolens dom får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I Miljööverdomstolens avgörande har deltagit hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, hovrättslagmannen Ulf Bjällås, fastighetsrådet Anders Dahlsjö (skiljaktig), hovrättsrådet Mats Dahl, referent, och hovrättsassessorn Aneta Blåder.

___________________________

Protokollsbilaga M 9540-99

Fastighetsrådet Anders Dahlsjö är skiljaktig beträffande skälen för Miljööverdomstolens avgörande enligt följande. Jag anser att Miljööverdomstolens skäl från det stycke som avslutas med meningen " Verkets totala höjd blir således ca 66 meter." bör ha följande lydelse.

Orust kommun och länsstyrelsen har avstyrkt bifall till ansökan. Länsstyrelsen förordar generellt sett en utbyggnad av vindkraft öster om Europaväg 6 och beträffande den södra Bohuskusten förordas att möjliga vindkraftslokaliseringar i första hand bör utredas genom kommunal planering. Orust kommun har i nu gällande översiktsplan pekat ut ett område kring Väst-Tången som lämpligt för vindkraft. Kommunen har också hänvisat till det pågående arbetet med att ta fram en ny översiktsplan som skall innehålla en helhetslösning av kommunens energifrågor. I detta arbete anges ingå att peka ut nya områden för vindkraftsexploatering.

Redan de två vindkraftverken skulle komma att förändra landskapsbilden i Mollösundsområdet i en utsträckning som inte är betydelselös. Det kan inte heller uteslutas, med hänsyn till det efterfrågetryck som föreligger, att den aktuella ansökan vid ett tillstånd kommer att följas av ytterligare ansökningar i området. Även detta förhållande måste beaktas vid tillståndsprövningen. Det får därmed anses tveksamt om inte redan det ansökta exploateringsföretaget skulle komma att påtagligt skada de natur- och kulturvärden som finns i Mollösundsområdet.

Emellertid bör prövningen inte endast innefatta en bedömning om vindkraftsetableringen påverkar natur- och kulturvärdena i den närmaste omgivningen. I stället skall utgångspunkten vara de samlade natur- och kulturvärdena efter hela den aktuella kuststräckan (jämför prop. 1985/86:3 s. 171). Varje vindkraftsetablering skall sålunda sättas in i ett större sammanhang. Vid prövningen bör iakttas att det helhetsvärde som utgör grunden för riksintresset enligt 3 kap. 1§ NRL inte urholkas genom successiva förändringar. Kommunala översiktsplaner och övergripande regionala analyser skall normalt vara vägledande vid prövning i det enskilda ärendet och bör inte frångås eller föregripas med mindre än att det är uppenbart att så kan ske utan att riksintresset påtagligt skadas. Det innebär att det aktuella företaget inte bör tillåtas.