MÖD 2003:42

Tillstånd enligt vattenlagen till utförande av hamnanläggning-----Ett båtvarv erhöll tillstånd enligt vattenlagen att på en fastighet anlägga en småbåtshamn. Arbetena innebar schaktning på ett större markområde samt viss muddring. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att den miljökonsekvensbeskrivning som var upprättad i målet inte uttryckligen tog sikte på en prövning enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken (MB), men att den ändå var tillräcklig för att det skulle vara möjligt att bedöma vattenföretagets inverkan på de skyddsvärda marina livsmiljöerna i Natura 2000-området. Med de villkor som föreskrivits av miljödomstolen kunde inte anläggandet av hamnen antas medföra någon betydande negativ inverkan på dessa. MÖD ansåg därför att verksamheten inte var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § MB och avslog överklagandena. Även fråga om rättegångskostnader.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 2000-07-11 i mål nr M 76-99,

se bilaga A

KLAGANDE OCH MOTPARTER

1. Naturskyddsföreningen i Bohuslän

Ombud

Jur. kand. KAL

2. J A

3. BMS

4. L J

5. LJ

Ombud för 2-5

Advokaten PM

KLAGANDE OCH MOTPART

Carlanders Båtvarv Aktiebolag, 556062-6912, Ödsby 4920,

455 93 MUNKEDAL

Ombud

Advokaten AL

SAKEN

Tillstånd till utförande av hamnanläggning vid Korsvik i Saltkällefjorden, Munkedals kommun, Västra Götalands län

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen avskriver L Jns överklagande i målet.

2. Miljööverdomstolen avskriver Carlanders Båtvarv Aktiebolags överklagande i målet.

3. Miljööverdomstolen avvisar Carlanders Båtvarv Aktiebolags yrkande om annan lydelse av villkorspunkten 3 i miljödomstolens dom.

4. Miljööverdomstolen avslår överklagandena i övrigt.

5. Carlanders Båtvarv Aktiebolag skall utge ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen till advokaten PMs huvudmän med tolvtusenfemhundra (12 500) kr avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag till dess betalning sker.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturskyddsföreningen i Bohuslän (Naturskyddsföreningen) har yrkat att Miljööverdomstolen avslår Carlanders Båtvarv Aktiebolags ansökan om att få utföra hamnanläggning.

J A, L J, B-M S och L Jn (Ahlstrand m.fl.) har yrkat att Miljööverdomstolen dels avslår Carlanders Båtvarv Aktiebolags ansökan, dels fullt ut bifaller deras yrkande om ersättning för rättegångskostnader vid miljödomstolen. De har vidare yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

Carlanders Båtvarv Aktiebolag (båtvarvet) har yrkat att Miljööverdomstolen bifaller båtvarvets begäran om tvångsrätt för att företa erforderlig avschaktning på fastigheten Munkedal Ödsby 2:18.

Båtvarvet har därefter återkallat sitt överklagande. Efter att båtvarvet förelagts att slutföra sin talan har båtvarvet yrkat att Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens dom med förtydligandet att vad miljödomstolen i domslutet föreskrivit inom parentesen i villkorspunkten 3 inte längre skall gälla.

Part har bestritt motparts yrkande.

Miljööverdomstolen har avgjort målet utan huvudförhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.

UTVECKLANDE AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturskyddsföreningen

Rådighet

Till vattenföretag får räknas sådan verksamhet som måste vidtas för att vattenföretaget skall kunna komma till stånd. Båtvarvet har inte rådighet över hela det område där nödvändiga åtgärder för hamnens utförande kommer att vidtas. Redan på denna grund bör ansökan avslås.

Vattenföretagets tillåtlighet

Delar av det markområde där vattenföretaget är planerat att utföras är av riksintresse för naturvård och friluftsliv enligt 2 kap. 6 § naturresurslagen (1987:12). Områden som är av riksintresse för friluftsliv eller naturvård skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön. Det räcker med att det finns en risk för påtaglig skada. Mot bakgrund av de omfattande geotekniska undersökningar som krävts kan det dessutom konstateras att båtvarvet inte förmått visa att platsen är den lämpligaste.

Arbetena för och kring den planerade hamnen är mycket kostsamma. Båtvarvet har inte visat att stabiliseringsåtgärder skulle vara nödvändiga om ingen hamn skulle byggas. Kostnaderna för stabilisering och skador vid äventyr av ett sådant företag bör därför fullt ut läggas i vågskålen för vad företaget kostar. De båtplatsavgifter som kommer att kunna uppbäras motsvarar inte drift- och kapitalkostnader. Båtvarvet hävdar att en hamn kommer att få positiva sidoeffekter för företaget som uppväger kostnaderna. Detta förhållande har inte ens gjorts sannolikt av båtvarvet. Av det anförda följer att vattenföretaget inte ens kan anses nyttigt för båtvarvet. En hamn skulle med största sannolikhet innebära en ökad belastning på Gullmarsfjordens naturreservat. Området där hamnen är planerad att utföras har dessutom betydelse som sådan våtmark som regeringen för närvarande försöker skapa. Vid en sammantagen bedömning kan fördelarna av företaget från allmän och enskild synpunkt inte anses överväga kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av det.

Natura 2000

Gullmarsfjorden är numera förtecknat av regeringen som särskilt bevarandeområde enligt 7 kap. 28 § miljöbalken. Enligt övergångsbestämmelserna måste varje verksamhet som inte påbörjats innan reglerna trädde i kraft underkastas den nya tillståndsprövningen. Tillstånd får inte ges till en verksamhet eller åtgärd som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område. Det räcker med en risk för betydande påverkan för att tillstånd skall krävas. Båtvarvet har inte visat att det inte finns någon risk för betydande påverkan på Natura 2000-området. Någon utredning rörande företagets förenlighet med bestämmelserna i 7 kap.miljöbalken har inte redovisats. Prövningsmyndigheten får tillåta verksamheten eller åtgärden först efter att ha förvissat sig om att verksamheten eller åtgärden, ensam eller tillsammans med andra pågående eller planerade verksamheter eller åtgärder inte kan skada livsmiljön. Någon utredning för att bedöma påverkan på Natura 2000-området har inte tagits fram i målet.

Miljökonsekvensbeskrivningen

Den miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som finns i ärendet genomfördes på ett tidigt stadium. Planerna för hur en marina skall kunna åstadkommas har förändrats flera gånger sedan dess, nu senast i inlagor till Miljööverdomstolen. Den föreliggande MKB:n är inte ett tillräckligt beslutsunderlag i ärendet. Dessutom kan vissa slutsatser i MKB:n ifrågasättas, bl.a. hävdas att den aktuella viken bottenfryser vilket skulle leda till total utslagning. Vidare kan uppgiften om att kraftig grumling i vattnet skulle vara en normal och naturlig företeelse ifrågasätts. Uppgiften om att vattnet skulle vara starkt skiktat och att det skulle leda till att de olika vattenskikten till stor del är isolerade från varandra stämmer inte.

Ahlstrand m.fl.

Sakägare

J A, B-M S och L J har förvärvat fastigheten Munkedal Ödsby 2:18 av L Jn. Den sistnämnde är således inte längre sakägare i målet och för inte längre talan.

Villkorat tillstånd

Miljödomstolen har funnit att anläggandet av båthamnen är tillåtligt enligt vattenlagens (1983:291) bestämmelser endast under förutsättning att erforderliga stabilitetsfrämjande åtgärder vidtas på fastigheten Munkedal Ödsby 2:18. Eftersom Munkedal Ödsby 2:18 inte kommer att ställas till båtvarvets förfogande finns inte förutsättningar för att genomföra vattenföretaget. Det saknas möjlighet att meddela tillstånd i en situation där sökanden vid tidpunkten för domen inte har civilrättslig behörighet att utföra alla de åtgärder som är nödvändiga för vattenföretagets genomförande. För att meddela villkorade tillstånd bör domstolen finna att bristen i tillåtligheten är tillfällig och att den med hög grad av sannolikhet kommer att helas. I förevarande fall finns det inte anledning att tro att fastigheten Munkedal Ödsby 2:18 kommer att ställas till båtvarvets förfogande eller att en fastighetsreglering skulle vara möjlig.

Vattenföretagets tillåtlighet

Båtvarvet kan inte undgå att presentera ett underlag för bedömning av tänkbara alternativa platser. I avvaktan på en sådan utredning har man att utgå från att det finns lämpliga platser för en småbåtshamn av motsvarande storlek som kan anläggas utan omfattande stabiliseringsåtgärder och att båtvarvet inte styrkt att det valt bästa plats för verksamheten. Det förhållandet att det krävs omfattande geotekniska undersökningar pekar dessutom på att platsen inte är lämplig.

Vattenföretaget kommer att utföras inom Gullmarns naturvårdsområde. Vattenföretaget motverkar syftet i de för området gällande föreskrifterna. Miljödomstolen har i domskälen anfört att tillståndet inte ger sökanden rätt att vidta åtgärder i strid mot föreskrifterna. Domstolen anför i skälen att domslutet bygger på förutsättningarna att dispens från föreskrifterna lämnas av länsstyrelsen. Då något villkor av denna innebörd inte tagits in i domslutet uppfyller vattenföretaget inte tillåtlighetskravet i 3 kap. 2 § vattenlagen.

Miljödomstolen har okritiskt godtagit båtvarvets uppgift att hamnen är viktig för den framtida utvecklingen av varvsrörelsen. Miljödomstolen har dessutom anfört att de positiva sidoeffekterna är omöjliga att mäta i pengar. Vari dessa sidoeffekter skulle bestå är oklart. Klart är att intäkterna från den framtida hamnverksamheten är begränsade. Båtvarvets påstående att båthamnen skulle medföra ökad försäljning av nyproducerade båtar är inte underbyggt. Kostnaderna för själva anläggningsåtgärderna torde ostridigt uppgå till åtminstone 5 - 6 mkr. Till detta kommer kostnader för stabilitetsfrämjande åtgärder. Båtvarvet kan inte räkna med att få tillstånd enligt miljöbalken för att lägga upp muddermassor på angiven plats. Båtvarvet har alltså att utgå från att muddermassorna måste köras bort från platsen och att stabiliseringen i stället utförs med rena berg- och jordmassor. Det finns inte underlag för att bedöma storleken på dessa tillkommande kostnader, men det torde röra sig om i vart fall några miljoner kr. Båtvarvet har inte visat att vattenföretaget är samhällsekonomiskt tillåtligt.

Båtvarvet

Stabilitetsfrämjande åtgärder

Fördjupade geotekniska undersökningar har genomförts och resultaten av dessa undersökningar visar att den i miljödomstolens dom föreskrivna avschaktningen är obehövlig för att åstadkomma tillräcklig stabilitet inom området. Båtvarvet är därför inte längre betjänt av någon tvångsrätt rörande området på fastigheten Munkedal Ödsby 2:18. Miljödomstolens dom bör kunna fastställas med det förtydligandet att vad som angivits inom parentesen i villkorspunkten 3 inte längre skall gälla. Detta innebär ingen ändring av vattenföretaget, eftersom de stabilitetsfrämjande åtgärderna på land inte utgör något vattenföretag. Den förändring som borttagandet av avschaktningen innebär bör dessutom rymmas inom miljödomstolens villkor att tillståndet får tas i anspråk endast om stabilitetsfrämjande åtgärder utförs i väsentligen samma utsträckning som angetts i målet.

För det fall att Miljööverdomstolen ändå skulle finna att avschaktningen på fastigheten Munkedal Ödsby 2:18 är ett absolut och självständigt villkor, utgör det förhållandet att bolaget för närvarande inte äger dispositionsrätt till området inte skäl att bifalla överklagandet. Avschaktningen av området saknar funktionsmässig koppling till vattenföretaget. Det bör vara möjligt att genom fastighetsreglering få dispositionsrätt till området.

Båtvarvet bifogar en geoteknisk rapport från den 1 november 2000 i vilken resultaten av genomförda undersökningar sammanställts av Hans Lindquist vid GEO-Gruppen AB, en PM från den 5 september 2000 över de arbeten Geoteknisk Spets-Teknik AB utfört för Hans Lindquists räkning, en stabilitetsutredning från den 2 november 2000 utförd av Geoteknisk Spets-Teknik AB och en fördjupad stabilitetsutredning från den 17 januari 2002 utförd av Statens geotekniska institut.

Rådighet

Tryckbanken och avschaktningen utgör inte en del av det sökta vattenföretaget. Vidare kan vattenföretaget enligt vad som anförts ovan utföras utan disposition av området på fastigheten Munkedal Ödsby 2:18.

Vattenföretagets tillåtlighet

Det finns ingen alternativ lokalisering till hamnen. Anläggandet av hamnen är så nära sammanflätat med möjligheterna att bygga upp tryckbanken på fastigheten att detta omöjliggör ett genomförande med annan lokalisering än den sökta.

De myndigheter som yttrat sig i miljödomstolen har inte invänt att anläggandet av hamnen skulle motverka syftet med gällande naturvårdsområdesbestämmelser. Definitivt ställningstagande till frågan om företagets förenlighet med aktuella allmänna intresse kommer att avgöras av länsstyrelsen vid behandling av den dispensansökan som givits in av båtvarvet.

Båtvarvet har i miljödomstolen lämnat en redogörelse för de företagsekonomiska överväganden båtvarvet gjort inför beslutet att investera i hamnanläggningen. Uppbärandet av båtplatsavgifter har utgjort endast en marginell del. De stora förtjänsterna med hamnen är de förbättrade möjligheterna hamnen innebär för båtvarvets verksamhet med förvaring, underhåll och reparationer av fritidsbåtar samt att det genom hamnen tillskapas möjligheter för sjösättning och upptagning av båtar under ordnade och säkra förhållanden. Därtill räknar båtvarvet med att en ökad uppmärksamhet kommer att riktas mot de båtar som tillverkas på varvet. Genom anläggandet av hamnen tillskapas även möjlighet att på ett ekonomiskt försvarbart sätt vidta de åtgärder som behövs för att stabilisera närområdet, till skydd för såväl den planerade hamnanläggningen som den befintliga bebyggelsen och varvet. Fördelarna överväger klart de kostnader och olägenheter som vattenföretaget medför.

Natura 2000

Att Gullmarn utgör ett skyddsvärt vattendrag inom ramen för Natura 2000 innebär inte att vattenföretaget inte får komma till stånd inom området. Företagets inverkan på den marina miljön är för övrigt mycket liten. Länsstyrelsen har att bedöma huruvida en viss verksamhet eller åtgärd på ett betydande sätt kan komma att påverka miljön i ett Natura 2000-område. Länsstyrelsen har klargjort sin inställning att sådan inverkan enligt länsstyrelsens mening inte är påräknelig och att tillståndsplikt enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken inte föreligger.

Miljökonsekvensbeskrivning

Den kritik Naturskyddsföreningen riktar mot utredningen saknar förankring i sakliga förhållanden och har ingen substans. Naturskyddsföreningen har påpekat att planerna på utförandet av hamnanläggningen har förändrats sedan MKB:n genomfördes. Det är riktigt att omfattningen och utförandet av de stabilitetsfrämjande åtgärderna justerats under hand. Dessa förändringar påverkar dock inte den marinbiologiska bedömningen och har i övrigt endast inneburit minskat ingrepp i naturmiljön.

Ahlstrand m.fl. bemötande

Stabilitetsfrämjande åtgärder

Båtvarvet har först i Miljööverdomstolen presenterat ytterligare geotekniska undersökningar enligt vilka det skulle vara tillräckligt att bygga tryckbankar för att uppnå stabilitet i området. Detta skulle eventuellt innebära att det inte finns behov av att ta fastigheten Munkedal Ödsby 2:18 i anspråk för avschaktning. Att det helt säkert skulle vara på detta sätt framgår emellertid inte av undersökningarna. Miljödomstolens avsikt med villkorspunkten 3 framgår klart av domskälen och det saknas anledning att diskutera om punkten skall ges ändrad innebörd. Den tolkning som båtvarvet har gett uttryck för kan inte anses vara korrekt. Det kan vidare inte komma ifråga att ändra domen till förmån för båtvarvet. Båtvarvets yrkande av innebörden att villkorspunkten 3 skall lindras/ förtydligas så att föreskriften om avschaktning på fastigheten Ödsby 2:18 upphävs, skall avvisas.

Naturskyddsföreningens bemötande

Stabilitetshöjande åtgärder

Det är tveksamt om det av båtvarvet till Miljööverdomstolen redovisade tillvägagångssättet att bygga tryckbankar för att uppnå tillräcklig stabilitet i området kan anses förenligt med miljödomstolens villkor för tillståndet (punkterna 3 och 5).

REMISSYTTRANDE I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Västra Götalands län har avstyrkt bifall till överklagandena och anfört att vad som framförts i målet inte föranleder länsstyrelsen att frångå sin uppfattning att tillstånd kan lämnas.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Återkallelse av överklagande

L Jn har uppgett att han sålt fastigheten Munkedal Ödsby 2:18 och att han inte längre för talan i målet. Hans överklagande skall därför avskrivas från fortsatt handläggning.

Båtvarvet har återkallat sitt överklagande varför målet även i denna del skall avskrivas från fortsatt handläggning.

Yrkande beträffande stabilitetsfrämjande åtgärder

Efter det att båtvarvet återkallat sitt överklagande har varvet framställt ett nytt yrkande och begärt att Miljööverdomstolen upphäver vad miljödomstolen i domslutet föreskrivit inom parentesen i villkorspunkten 3. Grunden för yrkandet är att nya undersökningar enligt båtvarvet visar att det inte är erforderligt att avschakta något markområde inom fastigheten Munkedal Ödsby 2:18 för att uppnå tillräcklig stabilitet i området. Det nya yrkandet har emellertid framställts efter överklagandetidens utgång, varför Miljööverdomstolen är förhindrad att ta upp det till prövning. Miljööverdomstolen vill dock framhålla att miljödomstolen i villkorspunkten 3 endast föreskrivit att stabilitetsfrämjande åtgärder skall utföras i väsentligen samma utsträckning som angetts i målet.

Rådighet

I likhet med miljödomstolen finner Miljööverdomstolen att båtvarvet har den för vattenföretaget erforderliga rådigheten.

Vattenföretagets tillåtlighet

Vad som anförts i Miljööverdomstolen föranleder inte Miljööverdomstolen att göra någon annan bedömning än den som miljödomstolen har gjort beträffande tillåtligheten av vattenföretaget.

Natura 2000

Gullmarsfjorden har genom regeringsbeslut i maj 2001, alltså efter miljödomstolens dom, anmälts till Europeiska gemenskapernas kommission som ett område av intresse för gemenskapen i enlighet med rådets direktiv (92/43/EEG) om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Därefter har området förtecknats av Naturvårdsverket i enlighet med 7 kap. 27 § miljöbalken och 15 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. (Natura 2000-objekt Gullmarsfjorden, SE0520171). För att bedriva verksamheter som på ett betydande sätt kan påverka miljön inom ett sådant område krävs tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken. Enligt övergångsbestämmelserna gällande denna paragraf, vilken trädde i kraft den 1 juli 2001, krävs dock inte tillstånd för verksamheter som påbörjats före ikraftträdandet. Den i målet ansökta verksamheten har ännu inte påbörjats och kan följaktligen vara tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a §.

Den i målet upprättade miljökonsekvensbeskrivningen tar inte uttryckligen sikte på en prövning enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken. Miljökonsekvensbeskrivningen innehåller dock tillräckligt med uppgifter för att det skall vara möjligt att bedöma vattenföretagets inverkan på de livsmiljöer som skall skyddas i Gullmarsfjorden. Någon komplettering av miljökonsekvensbeskrivningen är därför inte erforderlig.

Gullmarsfjorden är av stor betydelse bl.a. på grund av dess rika marina djurliv. Av Naturvårdsverkets förteckning över naturområden som avses i 7 kap. 27 § miljöbalken, NFS 2001:19, framgår att det främst är bevarandet av olika marina livsmiljöer som föranlett att Gullmarsfjorden föreslagits som ett Natura 2000-område.

Det område inom vilket hamnen avses att anläggas är inte orört utan båtvarvet bedriver redan i dag en relativt omfattande verksamhet där. Anläggandet av hamnen medför olägenheter för det marina livet främst genom de grumlande arbeten som kommer att genomföras samt riskerna för föroreningar av bl.a. oljespill och drivmedel. Då båtvarvet har att efterkomma de av miljödomstolen föreskriva villkorspunkterna 6 och 9 bedöms dock risken för påverkan på den marina miljön som liten. Inte heller i övrigt kan anläggandet av hamnen och tryckbanken antas komma medföra någon betydande negativ påverkan på de livsmiljöer till skydd för vilka Gullmarsfjorden har föreslagits till Natura 2000. Eftersom anläggandet av småbåtshamnen inte bedöms påverka miljön i Gullmarsfjorden på ett betydande sätt är verksamheten inte tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken.

Naturskyddsföreningens och J As m.fl. överklaganden i målet skall därmed avslås.

Rättegångskostnader

18 kap.rättegångsbalken är tillämplig i målet i den mån vattenlagen inte innehåller särskilda bestämmelser om rättegångskostnader.

Av 20 kap. 1 § tredje stycket vattenlagen följer att en sakägare som klagar till högre rätt får stå sina egna kostnader om han förlorar, men att han inte kan åläggas ett betala sökandens kostnader annat än med tillämpning av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

I 18 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken anges att om en parts talan avvisas, anses parten som tappande.

J A m.fl. har fått avslag på sina överklaganden och får därmed stå sina egna kostnader. Emellertid har båtvarvet framställt ett yrkande som avvisats och båtvarvet anses enligt 18 kap. 5 § rättegångsbalken som tappande i denna del. J A m.fl. har sålunda rätt att få en del av sina rättegångskostnader ersatta av båtvarvet. Miljööverdomstolen finner att båtvarvet skall utge ersättning för rättegångskostnader till J A m.fl. med ett skäligt belopp om 12 500 kr.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2003-05-23

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Marinette Andersson, referent, och kammarrättsassessorn Malin Larsson. Enhälligt.