MÖD 2004:21

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, deldom 2003-02-07 i mål nr M 193-01, se bilaga A

KLAGANDE OCH MOTPART

Jönköpings kommun, Tekniska nämnden, 551 89 JÖNKÖPING

Ombud

Jur. kand. PL

KLAGANDE OCH MOTPARTER

1. ÅE

2. ME

3. GE

4. BE

Ombud för 1-4

Jur. kand. PÅ

SAKEN

Tillstånd till drift av avfallsanläggning m.m.

________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Miljööverdomstolen undanröjer miljödomstolens deldom och visar målet åter till miljödomstolen för fortsatt behandling.

_______________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Jönköpings kommun har yrkat att Miljööverdomstolen skall i första hand medge att uppläggningen av avfall upp till höjden + 246 m skall gälla utan tidsbegränsning, i andra hand förordna att tidigare meddelat tillstånd för deponering upp till höjden +236 m även fortsatt skall gälla utan tidsbegränsning men i övrigt på de villkor som miljödomstolen har angett eller, i sista hand, utöka tidsbegränsningen till fyra år från det att domen vinner laga kraft. Kommunen har yrkat också att Miljööverdomstolen skall upphäva förpliktelsen om säkerhet för avslutnings- och efterbehandlingsåtgärder.

ÅE m.fl. har yrkat att Miljööverdomstolen inte medger tillstånd till fortsatt deponering.

Part har bestritt motparts ändringsyrkande.

Länsstyrelsen i Jönköpings län och miljönämnden i Jönköpings kommun har yttrat sig till Miljööverdomstolen.

Miljööverdomstolen har avgjort målet utan huvudförhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har sammanfattningsvis anfört följande i Miljööverdomstolen.

Kommunen

Det saknas skäl för en tidsbegränsning av tillståndet. Verksamheten faller utanför tillämpningsområdet för EG-direktivet om grundvattenskydd, eftersom det dels inte finns någon beaktansvärd risk för uttransport av ämnen i tillräcklig mängd och koncentration för att aktivera direktivets krav (artikel 2 b), dels i vart fall inte finns någon beaktansvärd risk för att människors hälsa eller skyddsvärt vatten påverkas, varför det inte handlar om förorening i direktivets mening (artikel 1 d).

Även om verksamheten anses falla inom direktivets tillämpningsområde, skall bestämmelsen om tidsbegränsning inte tolkas som ett obligatorium. Mot bakgrund av syftet med direktivet i stort och den aktuella artikel 11 samt med hänsyn till den svenska lagstiftarens inställning, måste omprövningen kopplas till ett behov. Något sådant finns inte i detta fall.

Skulle bestämmelsen om en tidsbegränsning uppfattas som ett obligatoriskt krav, är det ett oproportionerligt stort anspråk som träffar också den pågående verksamheten enligt det äldre tillståndet. Tidsbegränsningen står därmed i strid mot reglerna om rättskraftiga tillstånd. Det redan givna tillståndet skall därför stå kvar utan tidsbegränsning på grund av koncessionsnämndens lagakraftvunna beslut. Kommunen har dock ingen erinran mot att villkoren i övrigt är gemensamma för den befintliga deponin och höjningen i enlighet med miljödomstolens domslut. Det saknas miljöskäl för att ompröva den befintliga deponin, särskilt med tanke på andra krav, såsom på anpassningsplaner.

I vart fall finns det inte några sakliga skäl - miljöhänsyn - för att sätta ned direktivets tidsgräns om fyra år till den tid om tre år, som miljödomstolen har bestämt.

Det kan inte anses vara ett obligatoriskt krav att kommuner skall ställa säkerhet, när de driver verksamhet med avfallsdeponering. De svenska reglerna i 15 kap. 34 § miljöbalken går mycket längre än vad som krävs enligt EG-direktivet om avfallsdeponering. I detta fall saknas det skäl att belasta kommunen med löpande kostnader för att ställa och hålla ekonomisk säkerhet. Från ekonomisk synpunkt är kommunen per definition en säker verksamhetsutövare.

ÅE m.fl.

En fortsatt deponering av avfall på Hult medför betydande negativa konsekvenser för fastigheterna och de boende där. Det gäller även om tillstånd inte meddelas för den sökta utbyggnaden av deponin. Om verksamheten fortsätter ökar den olägenhet som lukt av sopor och olja innebär. Dessutom ökar risken för lakvattenläckage till Lovsjö kanal och till brunnar på Granö. Den provtagning av brunnsvatten som utförts vid fastigheten U 1:31 visar på förhöjda halter av bly. Det bör utredas varifrån förhöjningen kommer.

Om deponin höjs med tio meter påverkas landskapsbilden för Granö drastiskt. Deponin kommer att bli fullt synlig från bostadshuset på Granö. Sammantaget leder miljökonsekvenserna till ett kraftigt försämrat värde på fastigheterna.

Tillståndet skall i vart fall tidsbegränsas enligt miljödomstolens domslut. Det finns risk för utlakning till brunnar vid Granö. En tidsbegränsning är nödvändig framför allt för att en eventuell påverkan av vattnet skall kunna utredas.

Kommunen

De prover av brunnsvatten som sakägarna har åberopat är inte representativa, eftersom brunnen vid provtillfället inte hade använts på länge. Vid kompletterande provtagning uppgick blyhalten till lägre värden och är nu tillbaka på normala nivåer. Vattnet har hela tiden varit tjänligt som dricksvatten enligt Statens livsmedelsverks gränsvärden. Enligt gällande tillstånd har kommunen dessutom åtagit sig att tillhandahålla ersättningsvatten om kvalitetsförsämringen i sakägarnas vattentäkt beror på deponeringsverksamheten. Någon ytterligare utredning är inte befogad.

Kommunen har upprättat en anpassningsplan enligt 38 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall. Den har getts in till länsstyrelsen som tillsynsmyndighet den 27 juni 2002. Planen har inte godkänts ännu.

Platsen är lämplig för fortsatt deponering.

YTTRANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen

Av kommunens egna uppgifter framgår att den geologiska barriären inte motsvarar kraven i deponeringsförordningen. Den befintliga deponin skall således avslutas så snart som möjligt. Om det är kommunens avsikt att fortsätta deponera avfall på den befintliga deponin efter 2008, skall det av en anpassningsplan klart framgå vilka åtgärder som behöver vidtas för att förordningens krav skall vara uppfyllda så snart som möjligt och senast vid utgången av 2008. Tillståndet bör därför begränsas att gälla i fyra år från det att domen vinner laga kraft, dock längst till och med utgången av 2008.

Länsstyrelsen har förelagt kommunen att utreda och redovisa åtgärder med anledning av klagomål på lukt från avfallsanläggningen. Kommunen har gett in visst material.

Analysresultat av brunnsvatten vid fastigheten U 1:31 i maj och juni 2003 visade förhöjda värden av bly (9.9 respektive 7,3 µg/l). Nya prover kommer att tas.

En utökad deponering på höjden innebär att landskapsbilden påverkas. Kommunen bör därför använda ytan på den befintliga deponin så optimalt som möjligt för att hålla nere höjden utan att ge avkall på nödvändig släntlutning inför avslutningen av deponin.

Miljönämnden

Nämnden avstyrker en höjning av deponin till +246 m. Om Miljööverdomstolen likväl finner att det kan lämnas tillstånd för en höjning, accepterar nämnden att tiden förlängs till fyra år.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL

Kommunen har ansökt om tillstånd att utöka den befintliga deponin inom R 5:3. I anslutning till detta har kommunen begärt bl.a. en utökning av gällande tillstånd för deponering av avfall från den maximala höjden +236 med tio meter till +246. Det tidigare tillståndet har meddelats av Koncessionsnämnden för miljöskydd år 1990 enligt den då gällande miljöskyddslagen.

En grundläggande fråga är om miljödomstolen har gjort en tillräcklig prövning av kommunens begäran om att få höja deponin.

Innebörden av miljödomstolens domslut är att kommunen ges ett nytt tillstånd att under angiven tid fortsätta med hantering och deponering av en viss mängd avfall inom den befintliga deponin. Domen innebär dessutom att koncessionsnämndens tillstånd omedelbart upphör att gälla - när säkerhet har godkänts - och således helt ersätts av det nya tillståndet.

Det är alltså fråga om ett tillstånd för hela den befintliga deponin. Trots detta synes miljödomstolen - efter vad som kan utläsas ur domskälen - i allt väsentligt ha inskränkt sin prövning till höjningen som sådan.

Miljööverdomstolen har i andra mål haft att bedöma omfattningen av den prövning som skall göras vid ökning av en tidigare tillståndsgiven produktion (se beslut den 21 januari 2002 i målen M 2221-01 och M 8118-01; jfr prop. 1997/98:45 del 2 s. 112, även del 1 s. 337, 346 ff.). Huvudprincipen är då att en samlad prövning skall göras av hela verksamheten. Domstolen har dock inte uteslutit att en produktionsökning som undantag kan prövas för sig. En sådan undantagssituation skulle kunna föreligga vid en mindre ökning under en begränsad tid. I ett beslut som gällde komplettering av tillståndet för en avfallsanläggning fann Miljööverdomstolen vid tillämpning av miljöskyddslagen - och med viss ledning av uttalanden i motiven till miljöbalken - att omfattningen av prövningen var en lämplighetsfråga och att den var beroende av omständigheterna i det enskilda fallet (beslut den 24 januari 2001 i mål nr M 1097-00, jfr Bengtsson m.fl., Miljöbalken, s. 9:21 f.).

Den höjning av deponin som kommunen har ansökt om i detta fall, bör bedömas enligt de riktlinjer som Miljööverdomstolen sålunda har dragit upp. Det är visserligen inte fråga om en ökning av produktionen i den meningen att kommunen årligen ges rätt att deponera och hantera en större mängd avfall än tidigare. Att bedöma den översta delen av deponin helt skild från de underliggande delarna ter sig emellertid inte naturligt eller lämpligt. Sakägarna har fört fram invändningar just på den grunden att deponin som helhet leder till negativa följder för miljön, en bedömning som görs också av miljönämnden. Tilläggas kan att kommunen har anfört att flertalet villkor bör vara gemensamma för hela den befintliga deponin, oavsett höjdnivå.

Det kan inte anses vara fråga om något sådant undantagsfall som Miljööverdomstolen har syftat på i sina tidigare avgöranden. Visserligen har miljödomstolen - med hänvisning till det s.k. grundvattendirektivet - gett tillståndet en förhållandevis kort giltighetstid. Verksamhetens art - deponering av avfall - är dock sådan att effekterna på miljön kan kvarstå långt efter utgången av den bestämda tiden. Höjningen kan med hänsyn främst till sin påverkan på omgivningen inte heller betraktas bara som en mindre ökning av verksamheten.

Ett nytt tillstånd förutsätter därför en samlad prövning av hela den befintliga deponiverksamheten. Som redan antytts kan miljödomstolens domskäl inte anses återspegla en sådan prövning.

Frågan om deponins lokalisering måste föras in i bedömningen. Enligt 2 kap. 4 § miljöbalken skall platsen vara lämplig med hänsyn till de allmänna målen i 1 kap. 1 § och såväl grundläggande som särskilda bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden i 3 och 4 kap. balken. Dessutom skall platsen vara sådan att ändamålet med verksamheten kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. Kraven på lokalisering omfattar också befintliga verksamheter, låt vara att frågan då träder i bakgrunden och att den lokalisering som redan har valts och godkänts kan få accepteras av praktiska och ekonomiska skäl. Prövningen kan likväl inte underlåtas. Lokaliseringen kan dessutom få betydelse såtillvida som en från miljösynpunkt mindre lämplig plats kan leda till ökade krav på försiktighetsmått för verksamheten.

Till detta kommer kraven i förordningen (2001:512) om deponering av avfall. I förordningen finns det preciserade krav på lokaliseringen och utformningen av deponier, bl.a. när det gäller geologisk barriär och bottentätning (18-24 §§). Förordningen och det bakomliggande EG- direktivet (1999/31/EG) om deponering av avfall syftar till en avveckling senast vid årsskiftet 2008/09 av deponier som inte uppfyller de nya kraven. Regelverken har dock redan trätt i kraft, och i deponeringsförordningen har det förutsatts att en avveckling i vissa fall kan komma att ske före utgången av 2008 (se bl.a. 42 §). Kommunen har dessutom gett in en anpassningsplan till länsstyrelsen för att kunna fortsätta verksamheten med deponering.

Det kan därför inte ges något nytt tillstånd för verksamheten utan att kommunen har visat att deponeringsförordningens krav är uppfyllda eller att det i vart fall finns förutsättningar för dispens enligt 24 § förordningen. Det har legat på miljödomstolen att pröva den frågan, vilket inte synes ha skett i vidare mån än att domstolen har kompletterat förordningens krav med ytterligare villkor. Att det behövs en prövning understryks av det förhållandet att enligt länsstyrelsens uppfattning den geologiska barriären inte uppfyller förordningens krav och deponin därför bör avslutas så snart som möjligt.

Det bör ankomma på miljödomstolen som första instans att göra den samlade prövning av kommunens ansökan om den befintliga deponin som alltså skall ske. Miljödomstolens dom skall därför undanröjas och målet visas tillbaka dit för fortsatt behandling. Innebörden av detta är att verksamheten tillsvidare regleras av koncessionsnämndens beslut.

Miljööverdomstolen vill avslutningsvis anmärka följande. Miljödomstolen har satt deldomen i det tidigare tillståndets ställe. Vissa villkor som fanns i koncessionsnämndens beslut har emellertid inte någon direkt eller uttrycklig motsvarighet i deldomen. Det gäller bl.a. ett villkor som lägger på kommunen att tillhandahålla ersättningsvatten till sakägare vars vattentäkt kan misstänkas ha blivit otjänlig till följd av förorening från avfallsdeponeringen. Miljödomstolen har inte i domskälen angett orsaken till dessa skillnader eller således om det s.k. allmänna villkoret (villkor 1) skall inbegripa de villkor som utelämnats, om de ingår bland de delegerade frågorna eller om domstolen har avsett att de inte längre skall gälla och vad motivet för detta i så fall är. Det bör därutöver nämnas att Miljööverdomstolen i en nyligen meddelad dom har ansett att förfarandereglerna vid återkallelse av tillstånd i 24 kap. 3 § 6 och 7 §miljöbalken är tillämpbara också när tillståndet har lämnats enligt äldre rätt (dom den 16 december 2003 i mål nr M 3108-03).

Beslutet får enligt 54 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Gudmund Toijer, referent, miljörådet

Rolf Svedberg, hovrättsrådet Lars Dirke och adjungerade ledamoten professorn Gabriel Michanek. Enhälligt.

_________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DELDOM

SÖKANDE

Jönköpings kommun

Ombud:

PL

SAKEN

Tillstånd till drift av avfallsanläggning innefattande årlig behandling av mer än 10.000 ton farligt avfall, samt till att i anslutning till deponin utföra viss vattenverksamhet; nu fråga om deldom beträffande viss verksamhet

DOMSLUT

Tillstånd

Miljödomstolen lämnar Jönköpings kommun tillstånd enligt miljöbalken till fortsatt hantering och deponering av maximalt 94 000 ton avfall per år inom den befintliga deponin på fastigheten Rogberga-Hult X:X i Jönköpings kommun. Tillståndet gäller under tre (3) år från det att domen vunnit laga kraft. Tillståndet omfattar följande avfallsslag; hushållsavfall, avloppsslam, bygg- och rivningsavfall, industriavfall och specialavfall.

Villkor

För tillståndet skall följande villkor gälla.

1. Verksamheten - inbegripet de avfallsslag som tillförs samt åtgärder för att minska störningarna för omgivningen - skall bedrivas i huvudsak på det sätt som bolaget har avgivit i ansökningshandlingarna och i övrigt i målet angivit eller åtagit sig, såvida inte annat framgör av denna dom.

2. Uppläggning av avfall får endast ske inom det område som betecknats "befintlig deponi" i dispositionsplanen i ansökan (tekniskt underlag sid 18) och högst till höjden +246 i gällande höjdsystem. Inom denna höjd skall inräknas avjämning och modulering. Uppfyllnaden skall anpassas till en optimal släntlutning inför avslutningen.

3. Lakvatten från deponeringsanläggningen skall föras till ett utjämningsmagasin med erforderlig storlek så att bräddning inte sker. Vattnet skall överledas till kommunens avloppsreningsverk. Vattennivåerna i dikessystemen skall regleras så att lakvattenläckage till ytvattendiket inte förekommer.

4. Farligt avfall får inte deponeras.

5. Asbestavfall får inte samdeponeras med hushållsavfall eller därmed jämförligt avfall, utan skall deponeras på särskilt markerat område.

6. Avloppsslam får deponeras endast om det inte kan avsättas som jordförbättringsmedel.

7. Tippsår skall dagligen täckas med lämpligt material. Asbestavfall bör täckas på sådant sätt och med sådant material att förekommande emballage inte rivs sönder.

8. Kommunen skall vidta de åtgärder som skäligen kan fordras för att förebygga, hindra eller motverka de olägenheter som kan uppstå genom bildning av aerosoler, utsläpp av luktande ämnen, damning, material som transporteras med vinden, fåglar, råttor och insekter samt bränder. Skyldigheten omfattar såväl deponiverksamheten som de transporter till och från denna som kommunen råder över.

9. Buller från verksamheten skall begränsas så att det inte ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid bostäder än 50 dB (A) vardagars dagtid (kl. 07-18), 40 dB (A) nattetid (kl. 22-07) och 45 dB (A) övrig tid. Nattetid skall dessutom gälla att den momentana ljudnivån vid bostäder på grund av verksamheten inte får överstiga 55 dB (A).

10. Deponeringsområdet skall i sin helhet vara inhägnat.

11. Plan för avslutning av den befintliga deponin skall inges till tillsynsmyndigheten senast den 1 juli 2004.

12. Kontrollprogram med angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod skall finnas.

Erinran

Miljödomstolen erinrar om att för tillståndet även gäller generella föreskrifter enligt bl.a. förordningen (2001:512) om deponering av avfall och Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering av avfall (NFS 2001:14).

Delegerade frågor

Miljödomstolen överlåter, enligt 22 kap. 25 § miljöbalken, åt tillsynsmyndigheten att fastställa de ytterligare villkor som kan fordras dels vid tillämpningen av villkoren 8, 11 och 12 dels i frågorna om insynsskydd samt om tillhandahållande av hushållsvatten och vatten för djurhållning.

Säkerhet

För att säkerställa att skyldigheterna enligt detta tillstånd, vad gäller avslutnings- och efterbehandlingsåtgärder, fullföljs skall kommunen hos Länsstyrelsen i Jönköpings län ställa säkerhet om 6,1 miljoner kronor i 2002 års prisnivå. Säkerheten skall prövas av miljödomstolen innan tillståndet till utökad deponering på höjden enligt denna dom tas i anspråk. Säkerheten skall ställas i form av pant eller borgen (såsom för egen skuld) inklusive bankgaranti. Om flera ingår i borgen skall ansvaret vara solidariskt.

Miljökonsekvensbeskrivning

Miljödomstolen godkänner miljökonsekvensbeskrivningen i de delar som har betydelse för denna dom.

Förordnande om tidigare beslut

Tillståndet enligt denna dom ersätter Koncessionsnämnden för miljöskydds tillståndsbeslut den 21 december 1990, nr 202/90, samt de beslut av Länsstyrelsen i Jönköpings län som meddelats efter delegation i tillståndsbeslutet (se nedan under TIDIGARE BESLUT).

Verkställighetsförordnande

Tillståndet enligt denna dom gäller omedelbart efter det att miljödomstolen godkänt säkerheten enligt ovan.

Övrigt

Miljödomstolen har i protokoll den 31 januari 2003 förordnat att övriga tillståndsyrkanden i målet skall bli föremål för viss ytterligare beredning av domstolen.

TIDIGARE BESLUT

Koncessionsnämnden för miljöskydd har genom beslut den 21 december 1990, nr 202/90, lämnat Jönköpings kommun tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) till fortsatt deponering av avfall på fastigheten Hult X:X intill följande mängder per år:

- hushållsavfall inkl grovsopor 35 000 ton

- industri-, byggnads och sjukhusavfall (normalt) 34 000 ton

- rötslam, inkl sam för täckning av deponerat avfall 13 000 ton

- aska, slagg, flytslam och avloppsverksavfall 10 000 ton

- övrigt avfall 2 000 ton

Uppläggning skall ske högst till höjden +236 i gällande höjdsystem.

För tillståndet gäller 16 stycken villkor. Dessutom har koncessionsnämnden överlåtit till länsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet att meddela kompletterade villkor i vissa frågor. Länsstyrelsen i Jönköpings län har genom beslut den 19 augusti 1993 föreskrivit ytterligare villkor för behandling av oljehaltigt slam samt lokalt omhändertagande av lakvatten.

Länsstyrelsen har vidare i beslut den 22 december 1995 lämnat Jönköpings kommun tillstånd enligt miljöskyddslagen till utsläpp i Huskvarnaån av avloppsvatten från Huskvarna tätort med omnejd och från Hults avfallsupplag efter behandling i reningsverk.

ANSÖKAN

Yrkande

Jönköpings kommun ansöker om tillstånd att utöka befintlig deponi inom Rogberga-Hult X:X samt, i anslutning till därtill, tillstånd till följande verksamheter.

1. att anlägga och driva anläggning för behandling och deponering av avfall, (SNI 90.004-1),

2. att anlägga och driva anläggning för deponering av farligt avfall, huvudsakligen uppgrävda massor och rökgasreningsprodukter, (SNI 90.006-6),

3. att anlägga och driva anläggning för biologisk behandling av avfall, huvudsakligen kompostering och efterbehandling av slam från avloppsreningsverk, rötrester från Simsholmens rötningsanläggning samt park- och trädgårdsavfall, (SNI 90.003-1),

4. att anlägga och driva anläggning för behandling av farligt avfall, huvudsakligen kompostering, termisk behandling samt siktning och tvättning av uppgrävda massor, (SNI 90.006-5),

5. att anlägga och driva anläggning för sortering och omlastning av avfall, huvudsakligen hushållsavfall och verksamhetsavfall samt bottenaska och slagg från avfallsförbränning, (SNI 90.002-1),

6. att anlägga och driva anläggning för mellanlagring av avfall, huvudsakligen balat hushållsavfall och verksamhetsavfall, (SNI 90.002-3),

7. att anlägga och driva anläggning för mellanlagring av farligt avfall, huvudsakligen uppgrävda massor, (SNI 90.005-1),

8. att utöka gällande tillstånd, 202/90, för deponering av avfall från den maximala höjden +236 med tio meter till +246, (SNI 90.004-2),

9. att gräva om Lovsjö kanal på en sträcka av cirka 750 meter,

10. att anlägga våtmarksdammar (för rening av lakvatten) i anslutning till den gamla kanalen och använda massorna inom hela anläggningsområdet,

11. samt att genom schaktning och sprängning avjämna höjdryggen Hästaön samt höjden norr om befintlig deponi och använda massorna inom hela anläggningsområdet.

Kommunen yrkar att tillstånd enligt punkterna 8, 9 och 10 skall meddelas av miljödomstolen i deldom, eftersom prövningen i dessa delar inte beror av regeringens bedömning av tillåtligheten av den utökade verksamheten i övrigt. Det yrkas att deldomen förenas med verkställighet.

Kommunen yrkar även, för det fall regeringen finner verksamheten tillåtlig, verkställighetsförordnande för det därpå följande tillståndet. I vart fall yrkas att åtgärderna för biologisk behandling (punkt 3) och sprängning m.m. (punkt 11) får inledas.

Arbetstiden för att fullfölja vattenverksamheten föreslås bli 10 år från det att den slutliga domen vunnit laga kraft.

Igångsättningstid för den tillkommande miljöfarliga verksamheten föreslås bli fem år efter det att den slutliga domen om tillstånd vunnit laga kraft. Förslaget utgår från att verksamheten anses igångsatt när delar av nya områden för deponering tagits i bruk. Tiden för att området i sin helhet tagits i anspråk kan inte uppskattas.

För deldom att utöka höjden vid befintlig deponi föreslås inte någon sådan tidpunkt, eftersom detta inte kräver byggnadsåtgärder.

Tiden för att anmäla anspråk på ersättning för oförutsedd skada till följd av vattenverksamheten föreslås till fem år från det att den slutliga domen vunnit laga kraft.

Kommunens förslag till villkor

1. Anläggningarna ska utformas och verksamheten ska bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anges i denna ansökan med tillhörande tekniska beskrivning.

2. Tillsynsmyndigheten får föreskriva villkor för omhändertagandet och behandlingen.

3. Avfall som deponeras ska vägas, besiktigas och registreras.

4. Innan nya markområden tas i anspråk för deponering, ska deponins botten tätas på det sätt som redovisas i den tekniska beskrivningen eller, efter samråd med tillsynsmyndigheten, på andra sätt som ger likvärdigt skydd.

5. Deponeringsområden ska avslutas successivt och återställas i samband därmed. Detta sker i samråd med tillsynsmyndigheten.

6. Lakvatten från deponeringsanläggningen ska tas omhand och behandlas lokalt samt därefter överledas till kommunens avloppsanläggning och avloppsreningsverket i Huskvarna.

7. Deponeringsområdet ska i sin helhet vara inhägnat.

8. Bullret från verksamheten ska begränsas så att det inte ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid befintliga bostäder än 50 dB (A) vardagar dagtid kl 07-18, 40 dB (A) nattetid kl 22-07, 45 dB (A) övrig tid samt 55 dB (A) momentant nattetid.

Verksamhetsutövarens egenkontroll ska anpassas till den nya verksamheten. Dokumentationen som beskriver principerna för egenkontrollen ska finnas tillgänglig för anläggningen i stort senast sex månader efter det att den slutliga domen vunnit laga kraft och för enskilda anläggningsdelar senast tre månader efter det att delen i fråga har tagits i drift.

Anläggningar och verksamhet idag

Inkommande avfall registreras via våg och datasystem. Vid mottagningen finns en akutplatta för oljeskadad jord samt garage/förråd. I anslutning till mottagningsenheten färdigställdes 1996 en sortergård (återvinningscentral) för allmänhet och industri. Gården består av containrar uppställda vid kaj. Här tas även små mängder farligt avfall om hand för mellanlagring.

Vid anläggningen finns ytor för sortering av skrot och träfraktioner. Deponering av hushållsavfall och verksamhetsavfall görs i bioceller med tillhörande gasutvinning. För asbest, aska och magnesiumslagg finns separata ytor för deponering.

Till biocellerna finns en gasanläggning för att samla upp och ta ut metangas. Den har fackelstation, kompressorstation, drygt 40 brunnar och ledningssystem. Gasen används för produktion av el och värme i Jönköping.

Oljeavfall från hela länet, huvudsakligen avfall från oljeavskiljare, tas emot och behandlas i en anläggning från 1995.

Tidigare släpptes lakvatten direkt till Lovsjö kanal, men sedan 1977 tas allt lakvatten om hand i ett dikessystem runt upplaget. Lakvattnet avleds till utjämningsmagasin, som också är dränerande. Via två pumpstationer pumpas lakvattnet från dikessystem och utjämningsmagasin till Huskvarna avloppsreningsverk för behandling.

Ett yttre dikessystem avleder vatten som kommer utifrån samt ger kontroll över nivåförhållandena. Vattennivån hålls högre i dessa yttre diken än i lakvattendiket, för att undvika att lakvatten läcker ut till omgivande mark.

Framtida verksamhet

Deponeringen föreslås fortgå som idag tills avfallsförbränningsanläggningen tas i drift (sannolikt 2004/2005). Om man får tillstånd att höja befintlig deponi till + 246 m kommer ytterligare ca 70 000 ton att rymmas, dvs. en årsdeponering,

Transporter

Hult är beläget cirka 20 km från Jönköping. Avfallet transporteras idag huvudsakligen via två alternativa vägar. Den ena, riksväg 31, går genom Tenhults samhälle och den andra utgår från E4 och vidare via Barnarp samhälle. Trafiken kommer troligtvis, beroende på lokalisering av förbränningsanläggningen, att koncentreras till vägen via Barnarp.

Övrigt

Under torra och blåsiga väderförhållanden kan partiklar från deponin transporteras med vinden till omgivningen utanför Hult. Genom att täcka avfallet minskas spridningen av partiklar till omgivningen. De fordon som transporterar avfall till Hult skall under färd såväl till som från Hult vara täckta så att spridningen av partiklar i samband med transport minimeras.

Bullret från verksamheten inom avfallsanläggningen bedöms huvudsakligen komma från de maskiner som arbetar vid deponin. Bullret från dessa bedöms vara mycket begränsat. De ytor som avses användas för övrig verksamhet ligger i huvudsak skyddade bakom befintlig deponi och trädridåer, så att bullerspridningen till bostäder begränsas. Vägvalet för transportfordonen genom Tenhults samhälle är anpassad så att störningen för boende blir liten.

Den planerade deponin och höjningen av befintlig deponi kommer att bli synliga från framför allt Hundshult, men även Granö. I det fall skogen mellan Hults gård och deponin skulle huggas ned kommer det att vara insyn även från Hults gård. Kommunen kommer därför att eftersträva att på lämpligt sätt säkerställa att trädridån mellan Hults gård och deponin bevaras. mellan Granö och lakvattenbehandlingsområdet kommer träd att planteras.

Planförhållanden

För området finns ingen detaljplan. Översiktsplanen anger att området är avsatt för avfallshantering och deponering.

YTTRANDEN

Länsstyrelsen i Jönköpings län tillstyrker den yrkade höjningen av deponien.

Miljönämnden i Jönköpings kommun avstyrker att tillstånd lämnas för en höjning av befintlig deponi på Rogberga-Hult till +246m.

Kommunen bör noggrant utreda orsakerna till de luktolägenheter som förekommer från nuvarande deponeringsverksamhet.

KGC och JC motsätter sig att tillstånd meddelas, då deponin flera gånger orsakat problem genom att lakvatten läckt ut i omgivningen. De yrkar att huvudförhandlingen skjuts på framtiden till kommunrevisionen har granskat färdigt skötseln av avfallssektionen, samt till dess den rättsliga prövningen av påstått villkorsbrott avslutats.

IE och CK yrkar att ansökan avslås.

JW avstyrker tillstånd till utökad deponi på grund av befarade miljökonsekvenser. I andra hand yrkas en mer noggrann analys av miljökonsekvenserna.

Tenhultsortens LRF avdelning genom BS motsätter sig att tillstånd meddelas och hänvisar till skrivelser insända till kommunen under samrådsskedet.

Kommundelsrådet i Tenhult motsätter sig en utökning av deponin vid Hult med hänvisning till risken för störningar för i omgivningen. I andra hand yrkar man lakvattnet även i fortsättningen överleds till reningsverk utan lokal behandling, att kommunen ökar avskjutning av sådana fåglar som samlas vid deponin och att katastroflarm installeras så att Tenhultsborna kan varnas vid brand och utsläpp.

AK motsätter sig att tillstånd meddelas för deponering av farligt avfall då det finns risk för spridning av gifter till omgivningen.

ME, ÅE och BE, ägare till fastigheterna Östra Ubbarp X:X och X:X (Granö) yrkar att ansökan i sin helhet avslås. I andra hand yrkas att miljödomstolen förelägger sökanden att vidare utreda och presentera ett åtgärdsprogram avseende de konsekvenser en utbyggnad av avfallsanläggningen innebär för berörda fastigheter. Vidare yrkas att miljödomstolen, i avvaktan på vidare utredning, avslår kommunens begäran om deldom avseende en utökning av höjden på deponin. Ett sådant tillstånd skall inte medges förrän slutlig dom avseende deponi vunnit laga kraft.

GS och BS ifrågasätter lämpligheten av en utökad deponi i Hult med hänvisning till risken för ökad trafik samt påverkan på landskapsbild.

KC och TC yrkar att ansökan avslås. De anser att annan lokalisering för deponin av farligt avfall utreds. Vidare yrkar de att särskild dom för utökning av fyllnadshöjden ej meddelas.

MB, PB, RS, HR, YI och EI kräver att ett slutdatum för deponin fastställs. De anser att hållfasthetsberäkningar avseende botten bör göras av oberoende expertis. Andra deponiställen borde utredas ytterligare. Det måste klargöras hur kringboende skyddas mot giftig brandrök.

BI framför farhågor för att rökgasreningsprodukterna kan innehålla dioxin m.m.

SC yrkar att ansökan om deldom för att höja deponin med 10 m avslås. Han ifrågasätter lokaliseringen av deponin och framför även farhågor för luftförorening, olägenheter av kråk- och måsfåglar samt påverkan på sin brunn.

JL yrkar att ansökan avslås och att kommunen föreläggs att ta fram en avvecklingsplan för att återskapa och iordningställa det nuvarande deponiområdet samt att arbete påbörjas snarast för planering och projektering av en annan avfallsanläggning i kommunen.

SA yrkar att ansökan avslås samt att ny utrednings om lämplig plats görs och att ny hälsoundersökning görs på dem som bor i anläggningens närhet och fiskar i Lovsjö kanal och i Lovsjön. Han motsätter sig att deldom meddelas liksom verkställighetsförordnande.

PT yrkar att ansökan avslås. Han motsätter sig deldom och verkställighetsförordnande. Han påtalar bl.a. riskerna med deponering på torvmark, påverkan på landskapsbilden, risken för förorening av ytvatten samt olägenheter till följd av transporter.

ME, SE och AE, Östra Ubbarp X, yrkar att ansökan avslås. De påtalar riskerna för förorening av yt- och grundvatten, bränder och transporter.

MR och LR yrkar att miljödomstolen ställer krav på kommunen att ta fram mer miljövänliga förslag till sophantering i kommunen, att helt avstå från förslaget att ta hand om flera andra kommuners sopor, att bevara miljön i södra Vätterbygden fri från ytterligare försämring i fråga om luftkvalitet, vattenkvalitet, människors fysiska och psykiska boende- och bärmiljö samt att klart och tydligt i skrift till innevånarna visa på alla framtagna miljökonsekvenser av eventuell sopförbränning vid Torsvik och deponering på Hulttippen.

KR och BR motsätter sig fortsatt utnyttjande och utbyggnad av deponin och framhåller att den är en stor olägenhet för alla boende runt Hult.

JC yrkar att ansökan avslås.

MB och PM yrkar att ansökan skall avslås, samt att deldom med verkställighetsförordnande inte skall meddelas. Man anser att miljökonsekvenserna inte utretts med tillräcklig säkerhet.

AR och HR bedriver ett jordbruksföretag inkluderande Rogberga prästgård och Granö. De motsätter sig en utbyggnad av Hulttippen. I andra hand yrkar man att lakvattenreningen flyttas så att den inte hotar att förstöra Lovsjö kanal och Lovsjön.

US och JS motsätter sig att tillstånd ges till befintlig och planerad verksamhet samt att deldom meddelas för utökning av fyllnadshöjden. De yrkar att deponin på Hult avslutas snarast och att alternativet Bistocken vid Jära utreds och planeras. Vidare yrkar de att det sker en samordning mellan ansökan om utbyggnad av ett avfallskraftvärmeverk vid Torsvik på så sätt att avfallsanläggningens placering och utseende avgörs först.

AP har översänt en skrivelse samt en namnlista med protester mot en tilltänkt avfallsanläggning i ett alternativt område benämnt Bistocken.

Kommunen har inkommit med påminnelseskrift och anför sammanfattningsvis följande.

Kommunen vidhåller att förhållandena vid Hult ger fullgott skydd även mot långsiktiga föroreningar. Man accepterar att avjämning och modulering räknas in i den yrkade höjden på det sätt som länsstyrelsen anger. Beträffande den befintliga deponin bedömer kommunen att det finns grunder för dispens för deponeringsförordningens krav samt att den ytterligare inverkan inte är av sådan omfattning att det finns skäl att neka, oavsett bedömningen av lokaliseringen i stort.

Beräkning av säkerhet för höjningen av befintlig deponi har gjorts med följande förutsättningar. Kostnad för sluttäckning har beräknats för den yta som överhöjningen upptar. Sluttäckning kan påbörjas fem år efter det att deponeringen avslutats, så att förväntade sättningar kan ske dessförinnan.

Kostnaden för sluttäckning beräknas till 185 kr/m2 för 22.725 m2. Kostnad för miljöanalyser, gasdrift och lakvattenhantering har beräknats för 30 års verksamhet efter det att sluttäckning påbörjats, kostnader motsvarande de som Tekniska kontoret har i dagens verksamhet.

Säkerheten blir, beräknad som kapitaliserat nuvärde av ovanstående kostnader och med 3 % realränta, 6.100.000 kr.

DOMSKÄL

Miljödomstolen anser att en höjning av den befintliga deponin inte påverkar lokaliseringsprövningen av den sökta, i övrigt utvidgade verksamheten (även innefattande viss vattenverksamhet). Miljödomstolen finner därför att frågan om en höjning av den befintliga deponin kan avgöras särskild från den övriga verksamheten. Beträffande målet i övrigt har domstolen i protokoll den 31 januari 2003 förordnat om viss ytterligare beredning.

Miljödomstolen noterar inledningsvis att Vättern är ett av regeringen föreslaget skyddsområde enligt 7 kap. 27 § första stycket 2. miljöbalken. För ett sådant område råder under vissa förutsättningar tillståndsplikt enligt samma kap. 28 a §. Undantagna från tillståndsplikten är dock verksamheter som påbörjats före den 1 juli 2001. Något särskilt tillstånd enligt 7 kap. 28 a § behövs således inte för den nu aktuella höjningen av befintlig deponi.

Miljödomstolen anser att den i målet upprättade miljökonsekvensbeskrivningen kan godkännas i de delar som har betydelse för denna dom.

Miljödomstolen finner att det inte föreligger hinder enligt miljöbalkens bestämmelser mot att medge den sökta höjningen av befintlig deponi. Tillstånd skall därför lämnas. Tillståndet bör begränsas till samma årsmängd som det tidigare tillståndet avsåg, dvs. 94 000 ton. Tillståndet bör även begränsas i tiden. I denna senare fråga vill domstolen anföra följande. Enligt artikel 11 i EG:s s.k. grundvattendirektiv, rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen, får tillstånd till deponering som kan medföra indirekta utsläpp av i bilaga till direktivet angivna ämnen meddelas endast för en begränsad tidsperiod och skall omprövas minst vart fjärde år. Enligt 8 § Naturvårdsverkets föreskrifter (1996:11) om skydd för grundvatten mot förorening med vissa ämnen gäller att tillståndsmyndigheten får ändra, upphäva eller meddela nya villkor när fyra år förflutit från det att ett tillståndsbeslut har vunnit laga kraft. Deponering av avfall av de slag som sker på den befintliga deponin innebär risk för utlakning av flera av de i direktivet upptagna ämnena, även om de försiktighetsmått som anges i förordningen (2002:512) om deponering av avfall vidtas. Miljödomstolen anser att den möjlighet till omprövning av villkor som följer av Naturvårdsverkets föreskrift inte är tillräckligt omfattande för att kunna uppfylla grundvattendirektivets krav på omprövning av tillstånd. I avsaknad av en tillräcklig implementering av direktivet till svensk rätt finner domstolen att direktivet har direkt tillämpning i målet. Tillståndet skall därför tidsbegränsas till högst fyra år. Med hänsyn till att det faktiska deponeringsutrymmet är begränsat finner domstolen att tillståndstiden bör bestämmas till tre år. Domstolen anser vidare att det meddelade tillståndet bör ersätta tidigare tillstånd enligt miljöskyddslagen liksom även de beslut som meddelats på grund av delegation i det tillståndet.

För verksamheten gäller genom förordningen (2001:512) om deponering av avfall samt genom Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering av avfall (NFS 2001:14) generella krav på försiktighetsmått och skyddsåtgärder. Därutöver bör, i enlighet med vad som normalt tillämpas för deponier, de villkor föreskrivas som framgår av domslutet ovan. Vad som utförts efter beslut av länsstyrelsen, på grund av delegation i 1990 års tillstånd, och som bl.a. rör behandling av oljehaltigt slam samt lokalt omhändertagande av lakvatten får nu anses omfattas av det allmänna villkoret i denna dom. Några särskilda villkor i dessa avseenden behövs därför inte.

Miljödomstolen anser att de ytterligare villkor som kan fordras vid tillämpningen av villkoren 8, 11 och 12 samt de i tidigare tillstånd särskilt behandlade frågorna om insynsskydd samt om tillhandahållande av hushållsvatten och vatten för djurhållning är sådana att de lämpligen bör avgöras av tillsynsmyndigheten. Miljödomstolen bör därför delegera dessa frågor enligt 22 kap. 25 § miljöbalken.

Enligt 15 kap. 34 § miljöbalken får tillstånd till en verksamhet som omfattar deponering av avfall meddelas endast om verksamhetsutövaren ställer ekonomisk säkerhet för att de skyldigheter som gäller för deponeringsverksamheten fullgörs eller vidtar någon annan lämplig åtgärd för sådant säkerställande. Kommunen har beräknat säkerheten för den befintliga deponin till 6,1 milj kronor. Säkerheten bör bestämmas till detta belopp.

Enligt 16 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken skall säkerheten prövas av tillståndsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen. Tillståndet skall därför för sin giltighet göras beroende av att miljödomstolen godtagit ställd säkerhet. (Jfr miljööverdomstolens dom DM 114, mål nr M 1064-02).

Tillståndet bör förordnas att gälla omedelbart efter det att ställd säkerhet godkänts.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1

Överklagande senast 28 februari 2003.

Klas Bergenstråhle Bertil Varenius

I detta avgörande har deltagit rådmannen Klas Bergenstråhle, ordförande, och miljörådet Bertil Varenius samt sakkunnigledamöterna Bo Selmer och BörjeEkstrand