MÖD 2004:25

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, miljödomstolen, dom 2004-01-21 i mål nr M 49-03, se bilaga A

KLAGANDE

1. Bygg- och miljönämnden i Tierps kommun

2. Mehedeby Fastighetsägare- och Vägförening genom SK

MOTPART

Banverket

SAKEN

Föreläggande att ansöka om tillstånd för transport av flygbränsle

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen avvisar Mehedeby Fastighetsägare- och Vägförenings talan.

2. Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens dom.

_________________________

YRKANDE I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Klagandena har yrkat att Miljööverdomstolen fastställer nämndens föreläggande om att Banverket skall ansöka om tillstånd för transport av flygbränsle på de järnvägssträckor som löper genom vattenskyddsområde inom kommunen.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL

Mehedeby Fastighetsägare- och Vägförening har inte visat att föreningen är behörig att föra talan i målet. Föreningens talan skall därför avvisas. Då det inte kan uteslutas att SK bor i sådan närhet av den aktuella vägsträckan att han kan anses berörd av verksamheten och domen gått honom emot, får S K anses berättigad att föra talan för egen del.

Miljööverdomstolen instämmer i miljödomstolens bedömning att det vid en tillståndsprövning skall göras en samlad bedömning av de olägenheter som järnvägen ger upphov till och inte enbart dem, som härrör från de tåg, som kommer att transportera flygbränsle. Den avgränsning som nämnden gjort är således inte lämplig från prövningssynpunkt. Den ansökan som Banverket skulle tvingas göra genom föreläggandet kan inte läggas till grund för en tillståndsprövning. En sådan prövning måste avse samtliga transporter på den aktuella sträckan inom vattenskyddsområdet. Miljödomstolens dom skall därför fastställas.

Miljööverdomstolen vill beträffande frågan om betydelsen av den fastställda järnvägsplanen hänvisa till att Högsta domstolen i ett avgörande den 25 februari 2004 funnit att en fastställd vägplan inte hindrar en prövning enligt 32 kap. 12 § miljöbalken.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Rose Thorsén, referent, och adjungerade ledamoten, professorn Gabriel Michanek. Enhälligt.

STOCKHOLMS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLENS, DOM

KLAGANDE

Banverket

MOTPART

Bygg- och miljönämnden i Tierps kommun

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Uppsala län beslut den 19 december 2002, dnr 25-5324-02, se domsbilaga 1

SAKEN

Föreläggande att söka tillstånd för transport av flygbränsle

____________________

DOMSLUT

Med bifall till överklagandet undanröjer miljödomstolen bygg- och miljönämndens i Tierps kommun föreläggande.

_____________

YRKANDEN M.M.

Banverket har överklagat länsstyrelsens beslut, såvitt det avser bygg- och miljönämnden i Tierps kommun föreläggande redovisat under punkten 1 i länsstyrelsens beslut, och yrkat att föreläggandet skall undanröjas. Till stöd för sin talan har Banverket anfört bl.a. följande. Föreläggandet innebär en tillståndsprövning av en enskild transport för vilken Banverket inte är ansvarig. - Järnvägen är miljöfarlig verksamhet på grund av de störningar som järnvägen orsakar under normal drift. Det är alltså fråga om buller och skakningar från den normala tågtrafiken som gör järnvägen till miljöfarlig verksamhet. I lagstiftningen om transport av farligt gods regleras under vilka förutsättningar som transporter av sådant gods får ske i landet. Den som har att iaktta reglerna om transport av farligt gods är den som utför eller låter utföra transporterna. För transporter på järnväg bär trafikutövarna själva det fulla ansvaret. – Enligt lagen om transport av farligt gods (1982:821) kan tillsynsmyndighet – för järnvägstransporter är det Järnvägsinspektionen – meddela de förelägganden och förbud som uppenbart behövs. Järnvägsinspektionens förelägganden och förbud skall riktas mot den som svarar för transporterna, dvs. trafikutövarna. Den rätten har inte myndighet som utövar tillsyn enligt miljöbalken. En enskild transport av farligt gods kan således inte hindras med stöd av miljöbalken så länge transporten följer gällande regler för transport av farligt gods. – Om nämnden anser att skyddsåtgärderna på den ifrågavarande sträckan inte är tillräckliga har nämnden möjlighet att förelägga Banverket att vidta ytterligare skyddsåtgärder. – Vid en tillståndsprövning av en ändring av en tillståndspliktig verksamhet skall hela den tillståndspliktiga verksamheten prövas. En tillståndsprövning kan således inte avse en enskild transport utan endast hela verksamheten, dvs. järnvägsdriften.

YTTRANDEN

Bygg- och miljönämnden har vidhållit sitt beslut.

Länsstyrelsen har vidhållit sitt beslut samt därutöver anfört bl.a. följande. Det är Banverket som upplåter spåranläggningen för järnvägstransporter och som ytterst är ansvarig för driften och förvaltningen av anläggningen. Banverket har därmed det offentligrättsliga ansvaret enligt miljöbalken för den miljöpåverkan som järnvägstrafiken medför.

Naturvårdsverket har avstyrkt bifall till Banverkets överklagande.

Räddningsverket har anfört bl.a. följande. Lagen (1982:821) om transport av farligt gods reglerar bl.a. järnvägstransporter av farligt gods. Lagen gäller såväl nationell- som internationell transport. Genom förordningen (1982:923) om transport av farligt gods görs bilaga 1 (RID) till bihang B i fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik (COTIF) tillämpligt för internationella transporter i Sverige. RID kom till stånd för att underlätta internationella transporter och utgöra en överenskommen miniminivå för tekniska krav på transporter av farligt gods. – Genom Rådets direktiv 96/49/EG av den 23 juli 1996 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg görs RID tillämpligt på alla järnvägstransporter såväl inom som mellan medlemsstaterna. Detta innebär bl.a. att medlemsstaterna skall anpassa sin lagstiftning angående nationella och internationella järnvägstransporter till RID. Fritt uttryckt innebär direktivet att sådana järnvägstransporter – såväl nationella som internationella – som uppfyller RID skall tillåtas inom Sverige. Direktivet är implementerat i svensk lagstiftning genom lag (1982:821) om transport av farligt gods, förordning (1982:923) om transport av farligt gods och genom Statens räddningsverks föreskrifter (2002:2) om transport av farligt gods på järnväg. – Artikel 5 i direktivet utesluter särregler som syftar till att höja transportsäkerheten då denna får anses tillförsäkrad genom de tekniska reglerna i RID. Regeln tillåter dock undantag som motiveras av skyddet mot miljön. Räddningsverket menar dock att undantaget endast gäller sådant miljöskydd som inte är betingat av brister i transportsäkerheten. Om det skulle anses vara möjligt att förbjuda transporter av farligt gods med hänsyn till skyddet av miljön är det Räddningsverkets mening att ett sådant förbud måste behandla alla likvärdiga transporter av farligt gods på samma sätt. Om så inte sker är förbudet sannolikt diskriminerande och därför i strid med EG-rätten. – Räddningsverket anser att farligt gods skall kunna transporteras inom hela järnvägssystemet. Det kan dock i undantagsfall finnas områden där det kan vara motiverat att införa vissa restriktioner. Vidare kan det vara befogat att på vissa platser i anslutning till järnvägen vidta särskilda skyddsåtgärder.

DOMSKÄL

Bygg- och miljönämnden i Tierps kommun har meddelat det överklagade föreläggandet med stöd av 9 kap. 6 § andra stycket miljöbalken. Enligt nyssnämnda stadgande får tillsynsmyndighet i enskilda fall förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd, om verksamheten medför risk för betydande föroreningar eller andra betydande olägenheter för människors hälsa eller miljön.

Miljödomstolen noterar att nämndens föreläggande mot Banverket avser att verket skall söka tillstånd för att få frakta, låta frakta eller upplåta järnvägen (vissa järnvägssträckor) för frakt av petroleumprodukter avsedda som flygbränsle på Stockholm – Arlanda flygplats.

Den första fråga som miljödomstolen har att besvara är om Banverket är att anse som verksamhetsutövare genom att bedriva miljöfarlig verksamhet bestående i att frakta, låta frakta eller upplåta järnvägen för frakt av petroleumprodukter avsedda som flygbränsle på Stockholm – Arlanda flygplats. Definitionen av miljöfarlig verksamhet

9 kap. 1 § miljöbalken innebär att balkens tillämpningsområde, såvitt avser miljöfarlig verksamhet, har begränsats till att endast avse olägenheter som härrör från användningen av vad som på miljöskyddslagens tid brukade kallas fasta störningskällor. Olägenheter vars uppkomst är att hänföra till rörliga utsläppskällor, t.ex. bilar och tåg omfattas däremot inte av balkens bestämmelser om miljöfarlig verksamhet.

Den miljöfarliga verksamhet som Banverket bedriver består i användande av järnvägen (trafikanläggningen) för järnvägstrafik. Vid en eventuell tillståndsprövning av Banverkets verksamhet skall således en samlad bedömning göras av de olägenheter som järnvägen ger upphov till och inte enbart olägenheter som härrör från enskilda tåg med särskilt specificerad last och adressat. Enligt miljödomstolens mening kan alltså en eventuell tillståndsansökan, avseende den verksamhet som Banverkets bedriver, inte begränsas till att avse ett tillstånd till att få frakta, låta frakta eller upplåta av järnvägen för frakt av petroleumprodukter avsedda som flygbränsle på Arlanda flygplats. Föreläggandet går inte att följa och det skall därför redan på grund av det anförda undanröjas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 2 (TSH-MD 2)

Överklagande, ställt till Miljööverdomstolen, Svea hovrätt, skall ha inkommit till miljödomstolen, Stockholms tingsrätt, senast den 11 februari 2004. Prövningstillstånd krävs.

Bjarne Karlsson Jan-Olof Arvidsson

I avgörandet har deltagit rådmannen Bjarne Karlsson, ordförande, miljörådet Jan-Olof Arvidsson samt de sakkunniga ledamöterna Björn Hasselhuhn och Håkan Hamrelius. Domen är enhällig. Föredragande har varit beredningsjuristen Eva Åkerlund.