MÖD 2004:60

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 2004-01-26 i mål nr M 3172-03, se bilaga A

KLAGANDE

AT

MOTPART

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Mölndals kommun, 431 82 MÖLNDAL

SAKEN

Miljösanktionsavgift

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar endast på det sättet miljödomstolens dom och miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut att den miljösanktionsavgift AT skall betala bestäms till ettusen (1 000) kronor.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

AT har yrkat att Miljööverdomstolen upphäver beslutet om att påföra henne miljösanktionsavgift.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har bestritt att miljödomstolens avgörande i sak ändras men har inget att erinra mot att miljösanktionsavgiften sänks till det belopp (1000 kr) som numera gäller.

Målet har med stöd av 23 kap. 6 § första stycket miljöbalken avgjorts utan huvudförhandling.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

AT har med åberopande av samma omständigheter som hon åberopat vid miljödomstolen gjort gällande att det skulle vara uppenbart oskäligt att påföra henne en miljösanktionsavgift. Hon har vidare anfört att miljö- och hälsoskyddskontoret enligt 4 § förvaltningslagen (1986:223) bort upplysa henne om anmälningsplikten.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har genmält bl.a. att AT fått korrekt information av hälsoskyddskontoret innan hon startade verksamheten.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

I målet har inte framkommit sådana omständigheter att det kan anses uppenbart oskäligt att påföra AT miljösanktionsavgift. Hon skall således betala en sådan avgift för att hon tagit ifrågavarande lokaler i bruk innan anmälan hade gjorts.

Punkten 1.1 i bilagan till förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter, som är aktuell i detta mål, har ändrats så att avgiften har sänkts från 5 000 kr till 1 000 kr. Ändringen har trätt i kraft den 1 april 2004.

När det gäller frågan om avgiftens storlek gör Miljööverdomstolen följande bedömning. Enligt 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken skall straff bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs. Gäller annan lag när dom meddelas, skall den lagen tillämpas, om den leder till frihet från straff eller till lindrigare straff. Enligt Miljööverdomstolen bör denna regel analogt tillämpas när fråga uppkommer om utdömande av miljösanktionsavgifter. Den avgift som AT skall betala skall följaktligen bestämmas till 1 000 kr.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsråden Arne Kardell, referent, och Roland Halvorsen samt miljörådet Rolf Svedberg. Enhälligt.

_________________________________

BILAGA A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

AT

MOTPART

Miljö- och hälsoskyddsnämnden, Mölndals kommun, 431 82 MÖLNDAL

ÖVERKLAGAT BESLUT

Miljö- och hälsoskyddsnämndens i Mölndals kommun beslut den 14 oktober 2003, § 119

SAKEN

miljösanktionsavgift

Nbo: 108:7

__________

DOMSLUT

Miljödomstolen avslår överklagandet.

__________

YRKANDEN M. M.

AT med firma Frisörsalongen Klippt & Skuret har överklagat miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut med yrkande att påförd miljösanktionsavgift undanröjs. Till stöd för överklagandet har hon anfört bl.a. följande. Inför uppstarten av salongen besökte hon miljö- och hälsoskyddskontoret vid fyra tillfällen för att få råd och anvisningar. Inte vid något av dessa besök fick hon information om den år 1999 införda anmälningsplikten. Miljö- och hälsoskyddskontoret bekräftar endast ett av dessa besök och påstår även att hon då skulle ha fått information om anmälningsplikten. Detta upplever hon som en kränkande efterhandskonstruktion.

DOMSKÄL

Enligt 30 kap. 1 § miljöbalken skall miljösanktionsavgift betalas av näringsidkare som vid bedrivandet av näringsverksamhet bl. a. påbörjar en verksamhet som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöbalken eller föreskrifter meddelade med stöd av balken, utan att tillstånd meddelats eller anmälan gjorts. Avgiften skall tas ut även om överträdelsen inte skett uppsåtligen eller av oaktsamhet dock inte om det är uppenbart oskäligt.

Av 38 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd framgår att den som avser att driva lokaler där allmänheten yrkesmässigt erbjuds hygienisk behandling skall göra en anmälan till den kommunala nämnden innan lokalen tas i bruk.

Regeringen har genom förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter meddelat närmare föreskrifter om de överträdelser för vilka miljösanktionsavgift skall betalas och om avgifter-nas storlek för olika överträdelser. Av punkten 1.1 i bilagan till nämnda förordning framgår att miljösanktionsavgift om 5 000 kronor skall betalas av näringsidkare som vid bedrivande av näringsverksamhet innan anmälan har gjorts tar i bruk lokaler där allmänheten yrkes-mässigt erbjuds hygienisk behandling.

Det är ostridigt att MO utan föregående anmälan tagit i bruk lokaler där allmänheten yrkesmässigt erbjuds hygienisk behandling. Någon skyldighet för tillsynsmyndigheten eller annan att informera verksamhetsutövare om de krav som ställs på dem enligt lag finns inte. Det ankommer på var och en att känna till innehållet i gällande rätt. Det som AT anfört eller som i övrigt framkommit i målet medför inte att det skulle anses uppenbart oskäligt att ta ut miljösanktionsavgift. Det beslutade avgiftsbeloppet överensstämmer med det belopp som regeringen föreskrivit för överträdelser av ifrågavarande slag. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har således haft fog för sitt beslut. Överklagandet skall därför avslås.

ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär D).

Överklagande senast den 16 februari 2004.

På miljödomstolens vägnar

Gunnar Bergelin

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Gunnar Bergelin och miljörådet Roger Carlsson Ödmark. Föredragande har varit beredningsjuristen Eva Högmark.