MÖD 2005:17

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom den 9 december 2003 i mål nr M 195-02, se bilaga A

KLAGANDE

RH

Ombud

Advokaten SM

MOTPART

Lunds Kommun, Vårfrugatan 1 B, 223 50 LUND

Ombud

Advokaten MÅ

SAKEN

Ersättning för miljöskada

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens domslut.

2. RH skall ersätta Lunds kommun för rättegångskostnader i hovrätten med etthundratrettiosextusenetthundrafyrtio (136 140) kr, varav 106 000 kr avser ombudsarvode och 30 140 kr utlägg, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

RH har yrkat bifall till sin vid miljödomstolen förda talan, med den ändringen att det yrkade kapitalbeloppet har satts ned i anledning av att han erhållit ersättning från sin hyresvärd med 29 843 kr. Yrkat kapitalbelopp uppgår således till 163 744 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det ursprungligt yrkade beloppet, dvs. 193 587 kr, från den 8 mars 2002 till den 12 maj 2004 samt på 163 744 kr för tiden därefter till dess betalning sker. RH har vidare yrkat befrielse från skyldigheten att ersätta Lunds kommuns rättegångskostnader vid miljödomstolen samt yrkat ersättning för egna rättegångskostnader vid såväl miljödomstolen som Miljööverdomstolen.

Lunds kommun har bestritt ändring samt yrkat ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i allt väsentligt fört sin talan på det sätt som framgår av miljödomstolens dom. Lunds kommun har dock i Miljööverdomstolen pekat på att RH, i enlighet med vad som framgår av Lunds tingsrätts dom den 10 maj 2004, mål nr T 3271-03, i ett mål mellan honom och hans dåvarande hyresvärd, Stig Marlow, vidgått att han vid ett möte våren 2001 inte accepterade den av Stig Marlow föreslagna åtgärden att sätta in en tilläggsruta i fönstren. RH har i Miljööverdomstolen bestritt att han vidgått detta.

I hovrätten har förnyade förhör hållits med RH, PA, KH, LG och GE. Syn har hållits i RHs lägenhet. Parterna har även i Miljööverdomstolen åberopat skriftlig bevisning.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

En avgörande förutsättning för att RHs talan skall kunna vinna bifall är att den skada han yrkar ersättning för är ersättningsgill enligt miljöbalken.

Enligt 32 kap. 1 § miljöbalken skall skadestånd betalas för personskada och sakskada samt ren förmögenhetsskada som verksamhet på en fastighet har orsakat i sin omgivning. De skador som RH yrkar ersättning för, minskat boendevärde och ersättning för åtgärdande av bullerstörning, utgör former av ren förmögenhetsskada. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2000 s. 737 slagit fast att störningar som medför inskränkningar i en fastighetsägares boendemöjligheter utgör följdskador av ekonomisk natur som var ersättningsgilla enligt reglerna i miljöskadelagen, vilka numera uppgått i 32 kap. miljö-balken.

Frågan är om en hyresgäst har rätt till ersättning från en verksamhetsutövare för minskat boendevärde och kostnader för åtgärdande av en störning i en av honom förhyrd bostadslägenhet till följd av störningar enligt miljöbalken. I denna del gör Miljööverdomstolen följande bedömning.

En hyresgäst betalar för boendevärdet genom hyra till hyresvärden och det är hyresvärden som har att tillse att bostadslägenheten är i sådant skick att den enligt den allmänna uppfattningen i orten är fullt brukbar för det avsedda ändamålet (12 kap.9 och 15 §§jordabalken) samt i övrigt överensstämmer med hyresavtalet. Uppstår det hinder eller men i nyttjanderätten under hyrestiden svarar hyresvärden både för åtgärdande av bristen (faktiskt eller ekonomiskt) och för nedsättning av hyran under den tid lägenheten är i bristfälligt skick (12 kap.11 och 16 §§jordabalken). Om det är någon annan än hyresvärden som orsakat störningarna för hyresgästen kan hyresvärden i sin tur rikta talan mot denne för den ekonomiska skada som han lidit till följd av åtgärdande och minskad hyresintäkt under perioden.

Att en tillhandahållen bostadslägenhet - i förhållande till avtalsvillkor och bestämmelser i 12 kap.jordabalken - är behäftad med brister på grund av buller kan, så länge någon person- eller sakskada inte uppstått för hyresgästen, inte utlösa skadeståndsansvar enligt miljöbalken för verksamhetsutövaren direkt gentemot hyresgästen eftersom denne i förhållande till verksamhetsutövaren inte orsakats någon ren förmögenhetsskada till följd av störningarna. Den ekonomiska skada som hyresgästen lider beror i stället på att hyresobjektet inte uppfyller de krav som uppställs i 12 kap.jordabalken eller som framgår av hyresavtalet. RH kan således inte anses ha lidit någon ersättningsgill skada enligt miljöbalken. Det har inte ens påståtts att hyresvärden överlåtit eventuella anspråk på miljöskadeersättning till RH. Miljödomstolens domslut skall därför fastställas.

Vid denna utgång skall RH ersätta kommunen för rättegångskostnader i hovrätten. Om det beloppet råder inte tvist.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast den 17 maj 2005

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Per-Anders Broqvist, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Marinette Andersson samt tf. hovrättsassessorn Mikael Karanikas, referent. Enhälligt.

__________________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KÄRANDE

RH

Ombud: SM

SVARANDE

Lunds kommun, Vårfrugatan 1 B, 223 50 LUND

Ombud: MB

SAKEN

Ersättning för miljöskada

__________

DOMSLUT

1. Käromålet ogillas.

2. H förpliktas att betala kommunens rättegångskostnader med tvåhundratjugosjutusenåttahundrasextio (227 860) kr, varav i ombudsarvode exklusive mervärdesskatt 162 000 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag.

YRKANDEN M.M.

RH har för egen och sin hustru I-B Hs räkning yrkat skadestånd jämlikt 32 kap 1 § miljöbalken av kommunen med 193 587 kr jämte ränta, varav 112 994 kr för bekostnad av bullerisolerande treglasfönster och 80 593 kr för minskat boendevärde, allt i av honom sedan den 1 juli 2000 förhyrd lägenhet på andra våningen i fastighet med adress X.

Kommunen har bestritt käromålet.

H:s utveckling av sin talan

Sakförhållanden

Parter och fastighetsförhållanden

H hur sedan den 1 juli 2000 bosatt i en hyreslägenhet i fastigheten X 4, belägen på X. Fastighetens ägare var tills nyligen SM. Lägenhetsytan är 190 kvm och hyran uppgår för närvarande till 11 349 kr/mån. Hyran har under boendetiden ökat till detta belopp. H:s lägenhet har sju fönster som vetter mot X.

Verksamhet

Kommunen är huvudman för gator och allmänna platser i Lund och i den egenskapen ansvarig för störningar från därå förekommande trafik. Kommunen är också huvudman för kollektivtrafiken i Lund.

Emissioner

X är centralt belägen i Lund. Sex av sju lokala busslinjer trafikerar gatan dygnet runt och stannar utanför fastigheten X 4. Gatan är genomfartsväg för de flesta region- läns- flyg- och Köpenhamnsbussar samt även för taxibilar på väg till taxiterminalen vid järnvägsstationen. Dessutom trafikeras gatan av varu- och postleveranser till en livsmedelsbutik och ett huvudpostkontor i angränsande kvarter. Livsmedelbutiken öppnar kl 08.00 varje dag varför varutransporterna i stor omfattning sker innan kl 07.00. Detsamma gäller frekventa tömningar av sopor och glas hos två till fastigheten angränsande pubar.

På X gata passerar dagligen (vardagar) ca 300 bussar fördelat enligt följande (avseende busslinjerna 1-5 och 91-95). Årligen passerar 100 000 bussar.

Vardagar Lördagar Söndagar

Kl 07 - 19 220 181 123

Kl 19 - 24 60 61 59

Kl 00 - 07 23 18 -

I stort sett samtliga bussar gör stopp eller bromsar in vid busshållplatsen vid fastigheten X 4.

Störningar

Trafiken på X gata genererar olägenheter i form av skakningar och buller. Kollektivtrafiken medför störningar särskilt i samband med att bussarna stannar och startar vid hållplats, med broms- och accelerationsljud samt pys från trycktankar. Vidare medför genomfartstrafiken motorbuller och skakningar. Gatubeläggningen utgörs av gatsten vilket ytterligare förstärker buller och vibration.

H är införstådd med att störningar från trafik i en tätort måste tålas inom ramen för vad som är skäligt med hänsyn till förhållandena på orten och motsvarande störningars allmänna förekomst under jämförliga förhållanden. Läget för H:s bostad vid X gata är emellertid särskilt utsatt för trafikstörningar, eftersom flertalet av kommunens busslinjer trafikerar gatan. Ingen annan gata i Lund torde vara lika hårt trafikerad med ovan angivna fordonsslag som X gata.

Bullersaneringsplan för Lunds kommun anger en målsättning på 30 dB(A) ekvivalent ljudnivå för dygn och 45 dB(A) maxljudnivå kl 19-07.

Enligt SOSFS 1966:7 anses maximalt godtagbar ljudnivå vara 35-45 dB(A). Det högre riktvärdet för maximalt buller, 45 dB(A), är avsett som skydd mot insomningssvårigheter, uppvaknande och eftereffekter av störd sömn.

Immissioner

Kort efter inflyttning till bostaden vid X gata varseblev H och hans hustru att det var omöjligt att sova en hel natt utan att bli störd av trafiken på gatan. H:s lägenhet är särskilt utsatt av störningarna från kollektivtrafiken då sju av lägenhetens fönster vetter mot gatan. Den lokaltrafik som passerar på gatan stannar vid en hållplats i direkt anslutning till fastigheten. H och hans hustru har besvärats svårt av bullret och nattetid även av skallrande fönster orsakad av kollektivtrafiken.

På anmodan av H har miljöförvaltningen i Lunds kommun kontrollerat ljudnivån i H:s lägenhet. Bullermätningen utfördes 2001-09-19 kl 16.00 - 2001-09-20 kl 16.00 i ett rum som vetter mot X gata. Vid mätningen uppmättes ett antal maxvärden överstigande 45 dB(A) under perioden 22.00 - 07.00.

Skada

En ostörd sömn är väsentligt för hälsa och välbefinnande och en förutsättning för att vi skall fungera väl i vårt dagliga liv. Sömnstörningar är därför en av de allvarligaste effekterna av bullerexponering. Buller kan ge upphov till effekter både under insomningsfasen och under sömnfasen. Intermittent buller samt stora skillnader mellan bakgrund och toppnivå medför större risk för sömnstörningar än ett jämt och regelbundet eller förutsägbart buller

H har mot bakgrund av de störningar han upplever varit i kontakt med kommunen för att få bidrag från kommunen för installation av bullerfönster. Enligt kommunens bullersaneringsplan från 1992 är alla fastigheter där ljudnivån överstiger 45 dB(A) nattetid som momentanvärde berättigade till bidrag för bullerisolerande åtgärder under förutsättning att åtgärden medför en reduktion av ljudnivån till 30 dB(A). Fastighetens ägare beviljades bidrag av kommunen om totalt 18 000 kr för fastighetens samtliga 26 fönster.

Mot bakgrund av de sömnproblem makarna H led av ansåg de sig till slut nödsakade att uppsöka läkare. Denne konstaterade samband mellan H:s åkommor och den störda nattsömnen samt ordinerade blodtrycksnedsättande medel. H såg sig i detta läge tvungen att själv åtgärda problemen genom att själv bekosta bullerfönstren. Kostnaden har uppgått till 130 994 kr, varav H erhållit de 18 000 kr som fastighetsägaren beviljades av kommunen. H har betalat de 112 994 kr den 8 mars 2002.

Förutom kostnaden för installation av bullerfönster har H under tiden från juli 2000 till och med installationen den 1 december 2001, drabbats av skada i form av minskat boendevärde eftersom lägenheten under denna tid varit utsatt för höga bullerimmissioner. Det minskade boendevärdet uppskattas till halva hyreskostnaden från juli 2000 till dess bullerreducerande åtgärder vidtagits, till 80 593 kr (18 månaders hyra/2).

Rättsläge

Användning av gator och andra allmänna platser för trafik utgör miljöfarlig verksamhet i enlighet med 9 kap 1 § 3 p miljöbalken. Kommunen ansvarar i egenskap av verksamhetsutövare för skador genom härav uppkommande störningar.

Enligt 32 kapmiljöbalken skall verksamhetsutövare utge skadestånd för skador som uppkommit bl a genom buller, skakningar och andra liknande störningar. Ren förmögenhetsskada ersätts om skadan är av någon betydelse.

Skada som inte orsakats med uppsåt eller genom oaktsamhet ersätts i den utsträckning störningen inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållanden på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.

Grund för käromålet

Den kollektivtrafik som bedrivs av Lunds kommun har medfört skada för H dels i form av kostnader om 112 994 kr för bullerreducerande åtgärder, dels i form av minskat boendevärde under tiden juli 2000 - 1 december 2001.

Skadorna har orsakats genom störning som inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.

Kommunen är strikt ansvarig för de skador som drabbat käranden och skyldig att utge ersättning för uppkomna skador.

Kommunens utveckling av svaromålet

Kommunen har under hösten 2000 erbjudit fastighetsägaren till X 4 bidrag till bullerskyddsåtgärder. Redan vid den tidpunkten var det således klarlagt att kommunen ersatte erforderliga ljudisoleringsåtgärder, t ex insättning av en tilläggsruta. Den fördröjning som uppkommit är något som kommunen inte kan lastas för.

RHs kontakter med ledande politiker och tjänstemän i Lunds kommun har huvudsakligen varit inriktade på att övertyga dessa om att kommunen skulle bekosta ett byte av samtliga fönster mot X gata. Som exempel kan nämnas sammanträffande med LG den 22 maj och den 4 juni 2001 och GB den 17 september 2001. LG lovade att undersöka vilka regler som gällde för bidrag till bullerskyddsåtgärder och återkom till H med denna information. GB förklarade att han som politiker inte hade några möjligheter att intervenera i ärendet och uppmanade RH att ta kontakt med kommunens tjänstemän.

H har inte fört några diskussioner om vilka skyddsåtgärder eller försiktighetsmått som kommunen i sin egenskap av verksamhetsutövare kunnat företa för att minska bullret. Än mindre har det förts några diskussioner om mindre ingripande åtgärder på fönstren. Bortsett från ett e-postbrev om vilka regler som gällde för bidrag till bullerskyddsåtgärder senhösten 2000 till tekniska förvaltningen har RH inte gjort någon skriftlig framställning till Lunds kommun.

Först sedan H insett att de dittillsvarande kontakten inte skulle leda till att kommunen bekostade nya fönster tog han en kontakt med tillsynsmyndigheten. Här kan noteras att H redan dessförinnan hade tagit in anbud på fönsterbyte. Kontakterna med miljöförvaltningen ledde inte till annat än att förvaltningen genomförde en bullermätning i H:s bostad. H har inte uppmanat tillsynsmyndigheten att ingripa mot verksamhetsutövaren och inte begärt att kommunen skulle fatta något överklagbart beslut i ärendet.

Det brev som en miljöinspektör på miljöförvaltningen skickade till BG den 31 oktober 2001 innehåller ingen begäran om kommentarer, förslag till åtgärder eller liknande. Brevet - som inte kan vara ett uttryck för tillsynsmyndighetens uppfattning i frågan - innehåller flera direkta felaktigheter.

H har gjort gällande att det har varit nödvändigt att byta fönstren för att åstadkomma avsett resultat. H har inte närmare angett vad det är för resultat som avses. Av bullersaneringsplanen framgår att det krav som skall vara uppfyllt efter bullersaneringen är att en dygnsekvivalent nivå om 30 dBA. Avsteg med upp till fem enheter kan i enstaka fall accepteras för fastigheter med enkla fasader. Ett ytterligare krav är att det inte skall förekomma en ljudnivå överstigande 45 dBA vid fler än fem passager av tunga fordon per natt (22.00-06.00). Här måste sannolikt avsteg accepteras, både avseende nivå, frekvens av störningar samt den tysta periodens längd.

Trafikbullret från X gata inklusive användningen av busshållplatsen går under alla förhållanden inte utöver vad som skäligen bör tålas med hänsyn till förhållanden på orten eller till störningens allmänna förekomst under jämförliga förhållanden. Då fastighetsägaren fått bidrag för bullerisolering skall bedömningen av allmänvanlighetsrekvisitet göras med utgångspunkt från att bidraget använts.

Sammanfattande grunder för bestridandet

Det buller som kommunen kan vara ansvarig för har inte förorsakat någon skada. Enbart förhållandet att det nattetid kan ha förekommit en ljudnivå överstigande 45 dBA vid fler än fem passager av tunga fordon per natt (22.00-06.00), innebär inte att det har uppkommit en skada enligt 32 kapmiljöbalken.

Kostnaderna för det av H utförda fönsterbytet är inte ersättningsgill skada. Dessutom har det i den mån makarna H:s sömnproblem berodde på trafikbuller funnits andra åtgärder för att komma till rätta med detta problem., bl a byte av sovrum.

I andra hand gör kommunen gällande att den utförda åtgärden har varit onödigt omfattande. Det utbetalda bidraget täcker kostnaden för erforderliga ljudisoleringsåtgärder, t.ex. insättning av en tilläggsruta, vilket normalt är en fullt tillräcklig åtgärd. Därefter skulle bullret under alla förhållanden ha varit sådant att det skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.

I sista hand gör kommunen gällande att det hade varit tillräckligt att installera bullerfönster i ett av sovrummen för att komma till rätta med makarna H:s sömnstörningar.

Ljudnivån har inte medfört några skador av ekonomisk natur och har inte varit av den omfattningen att den har gett upphov till minskat boendevärde. Dessutom har det inte uppkommit någon minskning i boendevärdet eftersom H var medveten om bullersituationen när han flyttade in i lägenheterna. Dessa var bullerstörda från början och kommunen har inte orsakat någon minskning i lägenheternas boendevärde.

För det fall H ansett att bullerstörningarna ledde till minskat boendevärde har det ålegat honom att som en skadeförebyggande åtgärd begära hyresnedsättning av hyresvärden. Slutligen kan någon ersättning för minskat boendevärde inte komma ifråga eftersom bullret varit sådant att det skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden. Under alla förhållanden skall avräkning ske med ett belopp som motsvarar vad som bör tålas utan ersättning.

Genom att flytta in i den bullerstörda lägenheten har H varit medvållande till hela den påstådda skadan i så hög grad att skadeståndet skall jämkas till noll.

DOMSKÄL

RH har hörts under sanningsförsäkran och uppgivit bl a: Han hade stor yrkesmässig erfarenhet av miljöfrågor genom tjänstgöring som bl a byrådirektör på länsstyrelsens naturvårdsenhet, ledamotskap i Sydkrafts koncernstab och sakkunnig i miljödomstol. Före flyttningen till X gata hade familjen bott i villa i Lund. Man var införstådd med buller under dagtid men inte av att busshållplatsen nattetid skulle störa så starkt att han och hustrun fick allvarliga sömnproblem. Han och hustrun kunde bli väckta upp till tio gånger per natt. Ljudet från instannande eller startande bussar förstärktes av att gatan eljest nattetid var tyst. En intilliggande nattklubb hade vidtagit omfattande ljudisoleringsåtgärder och störde ej. H tog kontakt med ledande befattningshavare i kommunen bl a kommundirektören LG och kommunstyrelsens ordförande angående störningarna. Han fick del av kommunens ”Bullersaneringsplan Lund”. Planen och egna ljudmätningar bekräftade att ljudnivån nattetid överskred vad som kunde tålas. Med de kommunala företrädarna diskuterade H olika åtgärder bl a flyttning av busshållplatsen och omdirigering av busstrafiken eller kommunens bekostande av byte av samtliga fönster mot gatan. Antalet var från början fem fönster. Efter det H den 1 mars 2001 hyrt en angränsande lägenhet om 40 kvadratmeter blev det sju fönster. H bedömde kommunens hösten 2000 gjorda erbjudande om bidrag till tilläggsrutor för 1 000 kr per kvadratmeter fönsteryta som otillräckligt. Fastighetsägaren SM hade gett uttryck för samma åsikt. Med hänsyn till sömnproblemen och därav föranledd hälsorisk, som verifierades av bl a en dotter, som är läkare, såg sig H nödsakad att ta saken i egna händer. H bedömde att det krävdes nya treglasfönster för att minska störningarna till dräglig nivå. Efter att först ha kontaktat ett par fönstertillverkare, som förklarat att de ej kunde klara uppställda krav, åtog sig ett byggbolag i Lund, Aug. Lundberg, att leverera fönster som skulle uppfylla ljudnivåkraven. Dessa nya fönster var av standardtyp. Stadsarkitekten hade sagt, att det av estetiska skäl ej varit tillåtet att byta bara enstaka fönster. H hade varit närvarande vid kommunens mätningar i september 2001 och i januari 2003. Vid den första mätningen i sovrummet hade det varit obebott och dörrarna till rummet hade varit stängda för att hindra ovidkommande ljud. Lägenhetens planlösning var sådan, att det ej gått att använda rummen mot gården som sovrum. Enda möjligheten, ett litet serveringsrum intill köket, hade varit otjänligt. Det var riktigt att numera på vardagar mellan kl 23.50 - 06.00 några stadsbussar inte passerade busshållplatsen utanför lägenheten.

PA har som privat sakkunnig åt H avgett utlåtande i målet över bullermätningarna, störningarnas art och omfattning m m, se domsbilaga 1. A har i vittnesförhör bekräftat sitt utlåtande samt betonat eller tillagt: Orienterande bullermätningar låg till grund för förvaltningens eller miljönämndens ev. fortsatta handlande. Det kunde ta sig uttryck i förslag till åtgärder, föreläggande eller förbud. Vid den första mätningen i september 2001 var, enligt vad A tjänstemän uppgivit, makarna H hemma i lägenheten. Det kalibrerade och tekniskt avancerade mätinstrumentet var då placerat i sängkammaren på en sänggavel. Uppmätta och förväntade flera ljudtoppar nattetid över 45 dBA var av den storleken att ljudnivån gav sömnproblem och innebar hälsorisker, vilket motiverat miljöförvaltningen att ingripa. Miljöförvaltningen hann emellertid inte att inskrida, innan H satt in nya fönster. ”Helt plötsligt var det redan gjort”. Mätningen i januari 2003 skedde i ett annat rum mot gatan med mätinstrumentet två meter från fönster och en och en halv meter från golv. Den mätningen visade att en förbättring skett och att bullret nattetid blivit godtagbart. A menade att mätningarna hos H fyllt sitt ändamål. Riktigheten av förvaltningens orienterande mätningar i andra och liknande sammanhang hade aldrig ifrågasatts. A kunde på grund av bristande sakkunskap på området ej uttala sig om det varit tillräckligt att insätta tilläggsruta i befintliga fönster i stället för nya treglasfönster. Han kunde inte heller bedöma om tre- eller tvåglasfönster var bäst ur ljuddämpningssynpunkt.

Civilingenjören KH med firman WSP Akustik har på uppdrag av kommunen lämnat utlåtande över innebörden av bullersaneringsplanen, ljudmätningarna, fasadisolering samt gjort bedömning av isoleringsåtgärder, vilket utlåtande åberopats av kommunen, svid 3-5 domsbilaga 2.

H har i vittnesmål bekräftat sitt utlåtande och tillagt eller betonat: Kritiken mot sättet att genomföra mätningarna kvarstod. Man borde ha mätt i flera positioner och mätinstrumentet borde ej ha lämnats obevakat. Ovidkommande störningskällor såsom skrik från gatan, telefonsignal, spolning i toalett, stängning av dörr m m kunde ha påverkat mätresultatet. Med ett bevakat instrument hade man kunnat backa och radera ovidkommande ljud. Som framgick av bedömningen under 1.3 i utlåtandet borde det ha räckt med att byta glaset i innerbågen mot ett tjockare. Effekten av t ex ett byte från 3 mm till 8 mm kunde framtas beräkningsmässigt; dock att för en exakt bedömning krävdes trafikräkning och mätning vid samtliga fönster. På tillgängligt underlag var H:s bedömning grov. H bedömde erfarenhetsmässigt att treglasfönster generellt ej gav bättre ljuddämpningseffekt än tvåglasfönster. Tvåglasfönster kunde i vissa fall fungera bättre i sagda hänseende. Treglasfönster var ur energisynpunkt bäst.

Vittnesförhör på kommunens begäran har dessutom ägt rum med f d kommundirektören LG och tekniske chefen GE, båda i Lunds kommun.

G: Han var nu pensionerad men i tjänst år 2001. Han hade haft vissa kontakter med RH, som var tjänsteman för internationella miljöfrågor. Inför en förestående tjänsteresa till Kina nämnde H, att han hade bekymmer med buller i sin lägenhet. G sade, att den frågan ej hörde till ”hans bord”. G tog dock kontakt med tekniske chefen G E, som upplyste om möjligheten för fastighetsägaren att söka bidrag för tilläggsfönster enligt bullersaneringsplanen. G vidarebefordrade upplysningen till H, som svarade att fastighetsägaren inte ville söka bidrag och att H ville ha utbetalning till sig själv. G hänvisade H till miljöchefen PA. G hade aldrig sagt, att han tyckte det var riktigt att kommunen betalade H. Däremot kunde han ha sagt, att han inget hade att invända mot att H tog anbud på eget initiativ. H hade verkat lite påstridig.

E: Han är civilingenjör och teknisk chef i Lunds kommun och arbetar som sådan med gatu- och trafikfrågor. Kommunen tog förhållandevis tidigt tag i bullerfrågan. E deltog i kartläggning och utarbetande av bullersaneringsplanen i början av 1990-talet. Storleken på bidraget, vid aktuell tidpunkt 1 000 kr per kvadratmeter fönsteryta och nu 1200 kr, var satt med utgångspunkt från att beloppet skulle i stort sett räcka till nödvändig bullerreduktion genom insättning av tilläggsruta men ej till nya fönster. E hade inte i något fall erfarit att den bidragsberättigade varit missnöjd. Företagen hade anpassat sig till nivån på bidraget och kommit på bra metoder för fönsterbyte till tjockare glas och utvidgning av innerbåge. E hade i sammanhanget endast träffat H en gång och då tydligt förklarat vad som gällde enligt planen. Bidraget är att betrakta som en schablon. I speciella fall måste kommunen vara beredd att gå vidare för att utreda behovet. H hade förekommit en sådan utredning.

Skriftlig bevisning m m

Båda parter har åberopat Lunds kommunala bullersaneringsplan, vägtrafikbuller, varav här intas avsnittet kommunalt mål, domsbilaga 3. Kommunen har påpekat att Naturvårdsverket enligt föreskrifter år 2001 ställt samma krav inomhus som planen, alltså < 30 dBA och < 45 dBA vid fler än 5 passager nattetid. Kommunen har också påpekat, att den aktuella fastigheten hänförts till prioritetsgrupp 3. - Båda parter har också åberopat planritning över lägenheten.

H har åberopat

1. Intyg 2002-03-21 från leg läkaren CN rörande I-B H och som lyder: Hon har högt blodtryck. Hennes blodtryck hade gått upp när hon var här i nov -01 och hon fick mer blodtryckssänkande medicin. Dålig sömn kan medföra sämre blodtryckskontroll.

2. Brev 2000-12-01 från Lunds kommun, tekniska förvaltningen till fastighetsägaren S M. Ur brevet inhämtas bl a följande: 26 fönster i bostadsrum mot X gata är berättigade till bidrag. Vilka fönster detta är framgår av bilaga 1. Åtgärdas samtliga fönster och ventiler kommer bidraget att vara ca 25 000 kr, dock högst den faktiska kostnaden. Det går bra att åtgärda endast vissa av fönstren och ventilerna, men i så fall utgår bidrag endast till dessa. Villkoret är dock att samtliga fönster och ventiler i samma rum måste vara åtgärdade. - Eftersom bidraget inte utbetalas förrän ljudreduktionen uppfyller de angivna kraven, bör ni vid upphandling av entreprenör ställa som villkor att entreprenaden inte godkänns förrän bidraget beviljats. För att bidraget skulle delas ut krävdes att inomhusnivåerna understeg 30 dBA.

3. Brev 2002-01-18 från Lunds kommun, tekniska förvaltningen, till SM, där förvaltningen bekräftade att fasadåtgärderna på aktuell fastighet var godkända enligt besiktning den 11 januari 2002. Sju fönster hade åtgärdats och ett bidrag på 18 000 kr skulle översändas. (Beloppet avräknat i käromålet).

4. Fakturor 2002-02-18 jämte betalningsavier för av H nedlagda kostnader för byte av sju fönster om totalt 130 994 kr.

5. Tjänsteskrivelse 2003-01-16 från Lunds kommun, miljöförvaltningen, till H enligt vilken förvaltningen redovisar resultat av bullermätning den 15-16 januari 2003. Resultatet visade under perioden kl 23-06 endast en ljudtopp över 45 dBA mot elva vid föregående mätning. Den ekvivalenta ljudnivån hade under samma tid sjunkit från 24,3 till 20,3 dBA.

Kommunen har åberopat KH ovan nämnda utlåtande samt kopia av stämningsansökan till Lunds tingsrätt (mål T 5828-03) enligt vilken H krävt hyresnedsättning av fastighetsägaren för minskat boendevärde.

Miljödomstolen har hållit syn i och utanför lägenheten med där å andra sidan gatan belägen busshållplats.

Miljödomstolens bedömning

Trots vittnet H:s erinringar mot bullermätningarna finner domstolen genom miljöchefen A:s uppgifter om de orienterade bullermätningarnas syfte och genomförande samt kommunens agerande att mätresultatet den 19-20 september 2001 icke kan lämnas utan avseende. Resultatet indikerar ett överskridande av tolerabla gränsvärden, som vid en prövning av miljöskada normalt föranleder åtgärd. Kommunen har själv som verksamhetsutövare accepterat mätningarna och ställt bidrag för bullerreducerande åtgärd till förfogande. Kommunens inställning att det över huvud taget ej uppkommit någon skada godtas ej.

Enligt 32 kap 1 § miljöbalken ersätts person- och sakskada samt ren förmögenhetsskada. Domstolen anser att nödvändig kostnad för bullerreducering är en ekonomisk följdskada besläktad med sakskada, som i och för sig är ersättningsgill. Vad däremot gäller begärd ersättning för minskat boendevärde har det ålegat H att vända sig mot sin kontraktspart, hyresvärden, med begäran om hyresnedsättning eller åtgärd för avhjälpande av brist eller men i hyresrätten. Det har han numera också gjort. Ett minskat boendevärde i föreliggande situation kan enligt domstolens mening ej övervältras på skadeståndssubjekt enligt miljöbalken.

Vad gäller kostnaden för installation av bullerfönster har kommunen i andra hand gjort gällande att H själv vållat sig den utgift eller olägenhet han begär att kommunen skall betala genom att på eget bevåg vidta onödigt omfattande åtgärd, nämligen genom att låta insätta nya fönster i stället för tilläggsrutor. Den sistnämnda mindre ingripande åtgärden skulle enligt kommunen ha varit fullt tillräcklig och täckts av det kommunala bidraget.

Av utredningen framgår att kommunen hösten 2000 erbjöd fastighetsägaren till H:s lägenhet bidrag för bullersanering. I brev den 1 december bekräftade kommunen erbjudandet om högst 25 000 kr, vilket enligt vad som framgått i målet skulle i stort sett ha täckt insättning av erforderliga tilläggsrutor och tätning för ett schablonpris om 1 000 kr per kvadratmeter fönsteryta.

H var orienterad om erbjudandet men bedömde att den mindre ingripande åtgärden ej var tillräcklig. Han valde att i stället byta samtliga sju fönster mot nya enligt anbud den 28 juni 2001.

H är bevisskyldig för att av honom vidtagen åtgärd och åsamkad kostnad varit nödvändig för att uppfylla i planen angivna bullerkrav. Till stöd härför föreligger i huvudsak endast hans egna uppgifter.

K H har i utlåtande och vittnesmål hävdat, att det räckt med att glaset i innerbågen ersatts med tjockare glas jämte tätning för att uppfylla kraven. GE vittnesmål ger stöd för H:s uppfattning. Den åtgärd bidraget täckte hade enligt E inte föranlett några klagomål i andra fall. Noterbar är också hans uppgift att branschen tekniskt anpassat sig till bidragets storlek.

Gentemot vad H och E uttalat har H icke styrkt sitt påstående att installationen av nya fönster varit nödvändig för att nå ställda miljökrav. Bedömningen av vad som skäligen bort tålas skall alltså göras med utgångspunkt från att den åtgärd som bekostats av bidraget varit tillräcklig. H har inte heller visat att till förekommande av makarna H:s påstådda sömnbesvär det förelegat något hinder mot att lika tidigt installera tilläggsrutor som nya fönster.

På grund av det anförda finner domstolen att H ej är berättigad till ersättning varken för egen ådragen kostnad för installation av fönster eller för minskat boendevärde. Käromålet skall alltså ogillas.

Rättegångskostnader

H skall som tappande part betala kommunen dess rättegångskostnader. Han har vitsordat skäligheten av vad kommunen begärt utom vad gäller ersättning till KH.

H har för arbete med sitt utlåtande begärt 53 320 kr, baserat på en timersättning om 920 kr. För utlägg och tidsspillan i anledning av inställelse vid huvudförhandlingen har han begärt 25 080 kr utan presentation av räkning eller kvitto. Han har muntligen specificerat kostnaden på följande sätt. Hotell, resekostnad och traktamente 3 000 kr. Genomgång av eget utlåtande före huvudförhandlingen och förberedande av vittnesmålet 8 timmar å 920 kr = 7 360 kr. Restid med bil Göteborg - Lund och åter inklusive närvaro vid huvudförhandlingen 16 timmar å 920 kr = 14 720 kr. Kommunen har medgivit att betala vad H begärt, totalt 78 410 kr.

Domstolen finner att H:s ersättningskrav överskrider skälig nivå. Ersättningen för utlåtandet bör begränsas till 40 000 kr. H var kallad till huvudförhandlingen kl 14.00 och han hördes ungefär mellan kl 15-16. För själva huvudförhandlingen åtgick alltså ca 2 timmar. Återstår gör 22 timmar, som han icke specificerat på annat sätt än att tiden åtgått till restid och inläsning. H:s ersättningsansvar bör härför skäligen begränsas till 12 880 kr (14 timmar å 920 kr). Totalt bestäms återbetalningsskyldigheten för H till 55 880 kr.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 4

Överklagande senast 2003-12-30 ställs till Svea Hovrätt

Gunnar Gyllenram Torsten Sojdelius

I detta avgörande har deltagit f d lagmannen Gunnar Gyllenram, ordförande, och fastighetsrådet Torsten Sojdelius samt sakkunnigledamöterna Carl-Ivar Höijer och Jim Sundén.