MÖD 2005:24

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Umeå tingsrätts, miljödomstolen, deldom den 28 augusti 2003 i mål nr M 112-01 och M 113-01, se bilaga A

KLAGANDE

1. Naturvårdsverket, 106 48 Stockholm

Ombud CL och AF

2. Vapstens Sameby

Ombud LO

MOTPART

Dragon Mining Sweden AB, 556465-5339, Box 96, 921 22 Lycksele

Ombud Advokaten MB

SAKEN

Tillstånd enligt miljöbalken att anlägga och driva en gruva m.m.

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens domslut enligt följande.

A: För verksamheten föreskrivs följande nya slutliga villkor:

Utformning av damm för deponering och efterbehandling av anrikningssand

30. Dammen skall utformas så att dess funktion, efter avslutad drift och sett i ett långtidsperspektiv, utan övervakning och underhåll bibehålls, så att risken för incidenter förebyggs, med ett tryckfall över dammvallen som närmar sig vad som kan betraktas som en hydraulisk gradient stabil mot inre erosion, dock högst motsvarande halva friktionsvinkeln för material som används i dammvallen.

31. Verifiering av dammens funktion skall delrapporteras till tillsynsmyndigheten vart femte år och slutrapporteras efter 30 år. Delrapporterna skall innehålla en prognostisering av dammens möjlighet att efter 30 år kunna betraktas som en långtidsstabil konstruktion. I delrapporterna skall dessutom redogöras för behov och planerat utförande av eventuella korrigerande åtgärder för att uppnå det långsiktiga målet. Samtliga rapporter skall tas fram av oberoende experter. Samråd skall ske mellan bolaget och experterna om vilka åtgärder som skall vidtas. De överenskomna åtgärderna skall därefter vidtas.

B. Den tredje meningen i villkor 22 skall utgå och ersättas av ett nytt stycke med följande lydelse:

”Insättningar skall ske genom;

a) en insättning med ett belopp om 1 miljon (1 000 000) kr innan tillståndet tas i anspråk;

b) en insättning i slutet av varje kvartal med ett belopp om 40 kr/ton behandlad malm under det första driftåret, 10 kr/ton behandlad malm under det andra, tredje och fjärde driftåret och därefter 4 kr/ton behandlad malm;

c) en insättning i slutet av varje år under sex år med början det andra året av drifttiden med ett belopp om tvåhundratusen (200 000) kr;

d) en insättning i slutet av varje år under två års tid med början det första driftåret med ett belopp om femhundratusen (500 000) kr, samt;

e) en insättning i slutet av det andra driftåret med ett belopp om tvåhundratusen (200 000) kr.”

C. Villkor 23 skall ha följande lydelse:

23. Ett förslag till kontrollprogram avseende anläggnings- och recipientkontroll för byggnadsskedet skall ges in till tillsynsmyndigheten senast en månad innan större mark- och anläggningsarbeten påbörjas. Vidare skall ett förslag till kontrollprogram avseende utförandekontroll av dammarna, inklusive stranden, lämnas till tillsynsmyndigheten senast inom en månad innan byggandet av dammen påbörjas. Motsvarande krav skall gälla stranden. Ett slutligt förslag till kontrollprogram skall ges in till tillsynsmyndigheten senast tre månader innan produktionen startar.”

___________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket har överklagat miljödomstolens dom såvitt denna avser dammen för deponering av anrikningssand och, såsom det slutligen fastställt sin talan, yrkat att:

1. Följande nya slutliga villkor skall föreskrivas för verksamheten:

A. Dammen skall utformas så att dess funktion, efter avslutad drift och sett i ett långtidsperspektiv, utan övervakning och underhåll bibehålls, så att risken för incidenter förebyggs, med ett tryckfall över dammvallen som närmar sig vad som kan betraktas som en hydraulisk gradient stabil mot inre erosion, dock högst motsvarande halva friktionsvinkeln för material som används i dammvallen.

B. Verifiering av dammens funktion skall delrapporteras till tillsynsmyndigheten vart femte år och slutrapporteras efter 30 år. Delrapporterna skall innehålla en prognostisering av dammens möjlighet att efter 30 år kunna betraktas som en långtidsstabil konstruktion. I delrapporterna skall dessutom redogöras för behov och planerat utförande av eventuella korrigerande åtgärder för att uppnå det lång-siktiga målet. Samtliga rapporter skall tas fram av oberoende experter. Samråd skall ske mellan bolaget och experterna om vilka åtgärder som skall vidtas. De överenskomna åtgärderna skall därefter vidtas.

2. Det näst sista stycket i villkor nr 22 skall ges ändrad lydelse enligt följande.

”. . . med ett belopp om tvåhundratusen (200 000) kronor, dels en insättning i slutet av varje år under två års tid med början det första driftåret med ett belopp om femhundratusen (500 000) kronor, dels med en insättning i slutet av det andra driftåret med ett belopp om tvåhundratusen (200 000) kronor.”

3. Sista delen av villkor nr 23 skall ges en ändrad lydelse enligt följande:

”. . . anläggningsarbeten påbörjas. Vidare skall ett förslag till kontrollprogram avseende utförandekontroll av dammarna, inklusive stranden, lämnas till tillsynsmyndigheten senast inom en månad innan byggandet av dammen påbörjas. Motsvarande krav skall gälla stranden. Ett slutligt förslag till kontrollprogram skall ges in till tillsynsmyndigheten senast tre månader innan produktionen startar.”

LO har framställt samma yrkande som vid miljödomstolen, dock att man inte längre motsätter sig gruvbrytningen.

Dragon Mining Sweden AB (bolaget) har medgett Naturvårdsverkets yrkanden, utom såvitt avser kravet på att dammen skall utföras så att tryckfallet över dammvallen högst skall motsvara halva friktionsvinkeln för det material som används i vallen.

Bolaget har bestritt samebyns yrkande.

Miljööverdomstolen har den 25 maj 2005 hållit syn i målet.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket delar inte miljödomstolens bedömning att risken för läckage och en torrläggning av dammen till följd av erosion är så obetydlig att den kan bortses från under den långa tidsperiod som vallen måste bestå. Naturvårdsverket menar istället att dammkonstruktionen måste anpassas till en godtagbar långtidsförvaring av anrikningssanden med ett tryckfall över dammvallen som närmar sig vad som kan betraktas som en hydraulisk gradient stabil mot inre erosion. På så sätt kan framtida övervakning och underhåll undvikas.

Inga i naturen förekommande fördämningar har hittats i Sverige med gradienter över 2 procent. I diskussioner om vilken gradient som maximalt skulle kunna vara långsiktigt stabil mot inre erosion nämns erfarenhetsmässigt värden på gradienter motsvarande halva friktionsvinkeln för de specifika material som används. Dessa värden har inte granskats eller verifierats vetenskapligt, men bör enligt Naturvårdsverkets mening kunna anges som en högsta gräns för ett acceptabelt tryckfall över dammen. Detta anses också utgöra bästa teknik enligt ”Draft reference Document on Best available techniques for management of tailings and waste rock mining activities” (BREF on Mining waste).

För att efterkomma kraven i 33 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall måste verksamhetsutövaren under en deponis efterbehandlingsfas tillse att de åtgärder för underhåll, övervakning och kontroll som behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön vidtas under en period av minst 30 år. Dammen skall ha en sådan konstruktion att det efter denna tid inte längre skall behövas övervakning och underhåll för att verifiera dammens funktion. Bolaget bör därför åläggas att svara för underhåll, övervakning och kontroll under en period av 30 år. Till följd av den utökade tiden för tillsyn och den ändrade konstruktionen av dammen bör även säkerheten anpassas i motsvarande mån.

Samebyn

Samebyn har i allt väsentligt anfört samma omständigheter till stöd för sin talan som vid miljödomstolen.

Bolaget

Bolaget åtar sig att förändra dammens konstruktion i huvudsaklig överensstämmelse med vad Naturvårdsverket yrkat. Bolaget motsätter sig emellertid att det i ett villkor fastställs ett uttryckligt krav på hur dammen skall utformas och att utformningen därvid binds upp till att tryckfallet över dammvallen högst skall motsvara halva friktionsvinkeln för det material som används i vallen. De krav på att dammen efter avslutad drift skall kunna bibehållas utan övervakning och underhåll även i ett långtidsperspektiv kan nämligen kunna komma att uppfyllas även med en annan hydraulisk gradient och bolaget skulle genom det allmänna villkoret bli förpliktade att utforma dammens konstruktion på ett sådant sätt. Enligt bolaget skulle ett bifall till Naturvårdsverkets yrkande kunna komma att innebära merkostnader på upp till 3 - 5 miljoner kr.

Vad beträffar säkerheten för verksamheten har bolaget uppskattat de resterande kostnaderna för justeringen av dammens konstruktion till ca 200 000 kr. Detta belopp har därför lagts till de tidigare redovisade kostnaderna för erforderlig behandling av sandmagasinet vid utgången av det andra driftåret, eftersom det är först vid denna tidpunkt som justeringen bedöms bli nödvändig. Vidare har två belopp om 500 000 kr vardera adderats till de tidigare redovisade kostnaderna för efterbehandlingsåtgärder på sandmagasinet under drift vid utgången av det första respektive andra driftåret. Dessa belopp avser avrymning och uppläggning av material för täckning av stranden. Bolaget gör den bedömningen att de belopp som tidigare redovisats för kostnader för uppföljning, rapportering och kontroll efter avslutad drift, d.v.s. 7,9 miljoner kr, är tillräckligt stort för att täcka samtliga dessa kostnader även efter de medgivanden som bolaget har gjort.

Såvitt avser frågan om förlängd tid för tillsyn, så har bolaget tidigare åtagit sig att underhålla, övervaka och kontrollera efterbehandlingen av sandmagasinet fem år efter det att dagbrottet fyllts med vatten, d.v.s. 17,5 år efter det att sandmagasinet är sluttäckt. Bolagets medgivande av Naturvårdsverkets yrkande om underhåll, övervakning och kontroll av sandmagasinet i 30 år innebär således att bolaget åtar sig underhåll, övervakning och kontroll av sandmagasinet i ytterligare 12,5 år utövar vad bolaget tidigare åtagit sig.

Samebyns yrkanden avser i huvudsak bolagets ianspråktagande av marken i området och omfattas av vad som behandlats i målet om markanvisning. Dessa frågor kan inte behandlas ytterligare i detta mål. De störningar som verksamheten som sådan ger upphov till kan förvisso behandlas i det nu aktuella målet, men i dessa delar tillgodoses samebyns intressen väl av de av miljödomstolen meddelade villkoren.

Bolaget har till stöd för sin ståndpunkt beträffande dammens utformning åberopat ICOLD Bulletin 103 (1996), i vilken det bl.a. anges att dammvallen skall byggas så att tryckgradientens lutning är måttlig utan att något specifikt värde på lutningen anges.

YTTRANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Västerbottens län, Fiskeriverket, samt miljö- och byggnadsnämnderna i Storumans och Lycksele kommuner har yttrat sig i målet och därvid samtliga hänvisat till vad de anfört vid miljödomstolen.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Bolaget har medgivit yrkandena om förlängd tid för tillsyn och ökad säkerhet. Det av miljödomstolen lämnade tillståndet bör således i denna del kompletteras med villkor på sätt som framgår av domslutet.

Bolaget har även medgett Naturvårdsverkets yrkande rörande dammkonstruktionen i så måtto att det åtagit sig att av säkerhetsskäl utföra dammen med ett tryckfall över dammvallen som närmar sig vad som kan betraktas som en hydraulisk gradient stabil mot inre erosion. Oenigheten mellan parterna gäller således närmast lämpligheten av att det i ett särskilt villkor fastställs ett uttryckligt krav på hur dammen skall utformas och att utformningen därvid binds upp till att tryckfallet över dammvallen högst skall motsvara halva friktionsvinkeln för det material som används i vallen eller om det är tillräckligt att dammvallens konstruktion bestäms utifrån vad bolaget uppgivit och åtagit sig i målet och som därmed kommer att omfattas av det allmänna villkoret.

Naturvårdsverket har till stöd för sin ståndpunkt åberopat det s.k. BREF-dokumentet om gruvavfall och vad där anges om utformning av avfallsdammar. I detta dokument rekommenderas att den hydrauliska gradienten, för att svara mot kravet på bästa tillgängliga teknik, inte bör överstiga halva friktionsvinkeln hos materialet. I den av bolaget åberopade ICOLD-bullentinen uttrycks motsvarande krav i princip så att dammvallen skall byggas så att tryckgradientens lutning är ”måttlig”. ICOLD-bulletinen anger emellertid inte något specifikt värde på lutningen. De av parterna åberopade dokumenten ger således uttryck för en samsyn i fråga om säkerhet, nämligen att den hydrauliska gradienten i dammvallen bör vara liten.

Det finns än så länge endast begränsade erfarenheter av deponering under vatten under lång tid. Även om risken för ett dammbrott i det nu aktuella fallet får anses i stort sett försumbar finns det risk att läckage uppstår till följd av inre erosion i vallen. Det kan inte uteslutas att ett sådant läckage skulle kunna få allvarliga följder för miljön. För att förhindra läckage från dammen och medföljande störningar finns det därför anledning att vid dammens konstruktion eftersträva en så hög säkerhet som möjligt. Mot denna bakgrund får de eventuella ökade krav som kan bli följden av en utformning av dammen i enlighet med det av Naturvårdsverket åberopade BREF-dokumentet anses motiverade. Den eventuella merkostnad som bolaget har angett skulle kunna uppkomma till följd härav framstår inte som orimlig och några olägenheter i övrigt av betydelse för bolaget av att ett sådant villkor föreskrivs har inte heller framkommit. Med hänsyn till det anförda anser Miljööverdomstolen att tillståndet bör förenas med ett särskilt villkor i enlighet med Naturvårdsverkets yrkande.

Samebyns yrkande skall vid den nu aktuella prövningen beaktas i den utsträckning som den rennäring som samebyn bedriver i området påverkas av störningar från själva gruvverksamheten. Miljööverdomstolen finner härvid att några ytterligare villkor utöver de som miljödomstolen meddelat inte kan anses påkallade. Samebyns överklagande skall därför inte vinna bifall.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2005-08-03

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Henrik Runeson, referent, samt adjungerade ledamoten Per Hallström. Enhälligt.

____________________________

BILAGA A

UMEÅ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DELDOM

SÖKANDE

Svartliden Guld Aktiebolag , 556465-5339, Box 96, 921 22 LYCKSELE

Ombud: Advokat MB, Alrutz´Advokatbyrå AB, Box 7493, 103 92 STOCKHOLM

MOTPARTER

1. Naturvårdsverket, Blekholmsterrassen 36, 106 48 STOCKHOLM

2. Kammarkollegiet, Box 2218, 103 15 STOCKHOLM

3. Länsstyrelsen i Västerbottens län, 901 86 UMEÅ

4. Storumans kommun, 923 81 STORUMAN

5. Lycksele kommun, 921 81 LYCKSELE

6. Vapstens sameby, ordförande L-A Å, Boxfjäll 1168, 920 64 TÄRNABY

Ombud: LO, Bångvägen 61, 921 32 LYCKSELE

7. Sakägare som berörs av den vattenverksamhet som är aktuell i målet

SAKEN

Tillstånd enligt miljöbalken att anlägga och driva en gruva benämnd Svartlidengruvan i Lycksele och Storumans kommuner

Kod enligt SFS 1998:899: 13:2-1

Koordinater: x=7187225, y=1588866 (RT90 2,5 gon V)

_______________

DOMSLUT

Tillstånd

Miljödomstolen, som godkänner miljökonsekvensbeskrivningen, lämnar Svartliden Guld Aktiebolag (bolaget) tillstånd enligt miljöbalken att

- anlägga och driva en gruva benämnd Svartlidengruvan med anrikningsverk för brytning och anrikning av högst 0,3 miljoner ton malm/år under de fyra första åren av drifttiden och därefter 0,5 miljoner ton malm/år,

- bortleda gruvvatten från dagbrottet för gruvan och uppföra de anläggningar som nämnda bortledning förutsätter,

- ta ut processvatten och sanitärt vatten om maximalt 1 100 m3/dygn i första hand i det planerade klarvattenmagasinet, i andra hand i Paubäcken och, vid behov, ur en eller flera grundvattenbrunnar samt uppföra de anläggningar som detta uttag förutsätter,

- dämma upp vattenståndet i Valmyran till högst +476 m för deponering av anrikningssand och efterbehandling härav och för detta ändamål anlägga två dammar med tillhörande anordningar och

- anlägga uppsamlingsdiken och avskärande diken.

Uppskjuten fråga

Frågan om vilka slutliga villkor som skall gälla för efterbehandlingen skjuts upp under en prövotid. Bolaget skall till tillsynsmyndigheten och miljödomstolen anmäla när byggande, drift respektive efterbehandlingsåtgärder påbörjas vid gruvan samt när efterbehandlingsåtgärderna är avslutade.

För tiden fram till dess den uppskjutna frågan är slutligen avgjord skall följande föreskrifter gälla:

P1. Bolaget skall upprätta ett förslag till efterbehandlingsplan för hela verksamheten som omfattas av tillståndet. Arbetet med en sådan plan skall påbörjas omgående. En preliminär plan skall lämnas in till miljödomstolen senast två år efter det att anläggningsarbeten har påbörjats. En slutlig efterbehandlingsplan skall tillställas miljödomstolen i god tid innan verksamheten upphör eller det blir aktuellt med efterbehandling av något delområde.

P2. Utsläpp av metaller, suspenderade ämnen, kväve och kolväten till utloppskanalen (från det efterbehandlade sandmagasinet) och utloppet från det efterbehandlade dagbrottet (dagvatten från det efterbehandlade området) får som riktvärden*) och månadsmedelvärden innehålla högst de totala halter som gäller för motsvarande utsläpp till klarvattenmagasinet under drift enligt vad som föreskrivs i det slutliga villkoret 6. Även den däri föreskrivna begränsningen av pH-värden gäller på motsvarande sätt.

P3. Utsläpp av metaller till utloppet från det efterbehandlade dagbrottet får uppgå till högst följande riktvärden*).

Koppar 3,0 kg/år

Zink 3,5 kg/år

Kadmium 0,2 kg/år

Bly 0,4 kg/år

Krom 7,0 kg/år

Nickel 2,0 kg/år

Arsenik 1,5 kg/år

* Med riktvärde avses ett värde som, om det överskrids, medför skyldighet för verksamhetsutövaren att

vidta åtgärder så att värdet kan innehållas.

P4. Utsläppet av metaller till utloppskanalen från det efterbehandlade sandmagasinet får inte överstiga de riktvärden och årsvärden som gäller för utsläppen av metaller till klarvattenmagasinet under drift enligt vad som föreskrivs i det slutliga villkoret 6.

Slutliga villkor

Allmänt

1. Verksamheten skall bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget uppgett eller åtagit sig i målet, såvida inte annat framgår av denna dom.

Vatten

2. Bolaget skall, innan vattenuttag sker från Paubäcken och grundvattentäkter, anmäla uttagspunkternas lägen, aktuella flöden och tidpunkter för uttagen till tillsynsmyndigheten.

3. Läckage från sandmagasinet skall kunna särskiljas (för provtagning och rening) från läckage från gråbergsupplaget.

4. Bolaget skall till tillsynsmyndigheten redovisa närmare utformning av reningsanordningar för vattenhantering samt uppsamlings- och avskärande diken.

5. Inga utsläpp får ske till Svartlidbäcken eller Paubäcken under byggande och drift eller under det att efterbehandlingsåtgärder pågår.

6. Utsläpp av metaller, suspenderade ämnen, kväve och kolväten till klarvattenmagasinet under drift får som riktvärde och månadsmedelvärde innehålla högst följande totala halter (ej filtrerade prover).

Koppar 9 µg/l

Bly 3 µg/l

Zink 60 µg/l

Kadmium 0,3 µg/l

Krom 15 µg/l

Nickel 45 µg/l

Arsenik 15 µg/l

Suspenderade ämnen 15 mg/l

Kväve, NH4 +NO3

(efter filtrering) 4 mg/l

Opolära alifatiska kolväten 1 mg/l

pH-värdet får som riktvärde vid enskild mätning inte understiga 6, men får inte heller överstiga 8,5.

Utsläppen av metaller till klarvattenmagasinet under drift får inte överstiga följande riktvärden och årsvärden.

Koppar 5,0 kg/år

Zink 9,0 kg/år

Kadmium 0,3 kg/år

Bly 0,8 kg/år

Nickel 6,0 kg/år

Krom 8,0 kg/år

Arsenik 2,0 kg/år

7. Utsläppen av cyanid från destruktionsanläggningen skall vara så låga som möjligt. Halten lättillgänglig cyanid, i utloppet från anläggningen, får inte överstiga 0,5 mg/1 som riktvärde och medelvärde över 14 dagar. Halten total cyanid får under samma tid inte överstiga 2 mg/1 som medelvärde och riktvärde*).

Cyanidhalten i utrinnande vatten från klarvattenmagasinet får som lättillgänglig cyanid inte överstiga 0,1 mg/l vid enskilt mättillfälle.

8. Bolaget skall begränsa kväveutsläppen till vatten bl.a. genom att vidta följande åtgärder:

- val och hantering av sprängmedel skall ske på så sätt att spill vid laddning kan minimeras,

- rutiner tas fram för att se till att utpumpning av vatten från dagbrottet sker innan sprängning och

- utbildning av personal skall ske fortlöpande.

Luft

9. Utsläpp till luft av cyanider och cyanväte (räknat som CN) från cyanidhanteringen får inte överstiga 5 mg/m3 ntg räknat som riktvärde.

10. Utsläpp till luft av stoft från krossningen får inte överstiga 50 mg/m3 ntg som riktvärde.

11. Utsläpp till luft av stoft från kalcineringsugn och smältugn får inte överstiga 10 mg/m3 ntg.

12. Diffus damning skall begränsas på lämpligt sätt.

Buller och vibrationer

13. Buller från verksamheten skall begränsas så att det inte ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå vid bostäder än

50 dB(A) vardagar dagtid (kl. 07-18)

40 dB(A) samtliga dygn nattetid (kl. 22-07)

45 dB(A) övrig tid

Momentana ljud nattetid får som riktvärde uppgå till högst 55 dB(A).

14. Sprängning får endast ske vid i förväg bestämd tidpunkt och efter tydlig, hörbar förvarningssignal. Vibrationshastighet till följd av sprängning får inte överskrida riktvärdet 3 mm/s i vertikal led, som toppvärde i sockel på bottenvåning i närbelägen bebyggelse när denna används.

15. Luftstötvågor till följd av sprängning får utomhus vid bebyggelse inte överskrida riktvärdet 60 Pa (130 dBLin rel 20 µPa), uttryckt som frifältsvärde.

Transporter/trafik

16. Lämpliga åtgärder skall vidtas för att minimera störningar (t ex buller och damning) som kan uppkomma i samband med transporter till och från gruvan.

Kemikaliehantering

17. Anordningar och anläggningsdelar för lakning där cyanid, cyanidhaltigt avfall eller andra farliga kemikalier hanteras skall placeras på tät betongplatta omgiven av betongsarger. Spill skall samlas upp och föras tillbaka i processen eller genomgå destruktion. Invallade ytor skall rymma minst den största cisternens volym.

18. Täta ytor skall finnas under lossningsplatser för kemikalier och i anslutning till kemikalieförråd och produktionsenheter som använder kemikalier. Anordningar skall finnas för att samla upp kemikalieutsläpp och förorenat vatten från brandsläckning.

19. Kemikalier som med fukt eller värme bildar brandfarliga, explosiva eller giftiga ämnen skall förvaras åtskilda från andra kemikalier samt brännbart material.

Avfall

20. Bolaget skall innan gruvbrytning påbörjas till tillsynsmyndigheten inlämna en handlingsplan rörande gråbergshantering. Den skall bl. a. innehålla identifiering, särskiljning och hantering av olika gråbergstyper, uppskattning av hur mycket gråberg som kan förväntas användas externt, hur detta gråberg skall kvalitetssäkras samt utvecklingen av gråbergs- och lakvattenkvaliteten.

21. Gråbergsupplaget skall utformas så att allt vatten från detta kan samlas upp och kontrolleras. En detaljredogörelse över detta skall inlämnas till tillsynsmyndigheten innan gruvdriften påbörjas.

Säkerhet för efterbehandling

22. Bolaget skall ställa säkerhet för kostnaderna för efterbehandling och andra återställningsåtgärder som den verksamhet till vilken tillstånd lämnas genom denna dom kan föranleda. Säkerheten skall ställas genom insättningar av medel på ett bankkonto, som pantförskrivs till förmån för Länsstyrelsen i Västerbottens län. Insättning skall ske med ett belopp om 1 miljon (1 000 000) kronor innan tillståndet tas i anspråk samt därefter med dels en insättning i slutet av varje kvartal med ett belopp om 40 kr/ton behandlad malm under det första driftåret, 10 kr /ton behandlad malm under andra, tredje och fjärde driftåret och därefter 4 kr /ton behandlad malm och dels en insättning i slutet av varje år under sex år med början det andra året av drifttiden med ett belopp om tvåhundratusen (200 000) kronor.

Bolaget skall varje år redovisa behovet av och kostnader för resterande efterbehandling. Om avsatta medel i väsentlig grad överstiger beräknade kostnader får länsstyrelsen medge återbetalning av eventuellt överskott.

Kontroll

23. Ett förslag till kontrollprogram avseende anläggnings- och recipientkontroll för byggnadsskedet skall ges in till tillsynsmyndigheten senast en månad innan större mark- och anläggningsarbeten påbörjas. Vidare skall ett förslag till kontrollprogram avseende utförandekontroll av dammarna lämnas till tillsynsmyndigheten senast inom en månad innan byggandet av dammen påbörjas. Ett slutligt förslag till kontrollprogram skall ges in till tillsynsmyndigheten senast tre månader innan produktionen startar.

24. Under byggande och påbyggnad av dammar skall utförande besiktning ske.

25. Förstagångsbesiktning av verksamheten skall utföras senast sex månader efter det att driften vid anrikningsverket har påbörjats.

26. Om verksamheten upphör för en längre eller kortare tid skall bolaget säkerställa att reningsanordningarnas funktion upprätthålls och andra behövliga försiktighetsmått vidtas i syfte att begränsa utsläpp.

Rennäring

27.Samråd skall årligen ske mellan verksamhetsutövaren och Vapstens sameby. Bolaget skall ta initiativ till dessa samråd och en kontaktperson skall utses inom bolaget för detta ändamål. Bolaget skall som ett resultat av dessa samråd vidta skäliga åtgärder för att minimera de intrång som verksamheten kan innebära för renskötseln.

28. När flyttning av renar förbi gruvområdet skall genomföras skall sprängning i dagbrottet och övrig verksamhet vid och i anslutning till industriområdet tillfälligt upphöra under den tid flyttning sker, om så krävs för att möjliggöra flyttningen. Längre avbrott än två på varandra följande dagar under höst- respektive vårflyttning behöver inte medges.

Övrigt

29. Som kompensation för fiskeskada skall bolaget till Fiskeriverket betala en engångsavgift på tjugofemtusen (25 000) kronor att användas för fiskevårdande åtgärder i det berörda området.

Delegation

Miljödomstolen överlåter med stöd av 22 kap 25 § tredje stycket miljöbalken åt tillsynsmyndigheten att meddela de ytterligare villkor som kan behövas beträffande

- närmare utformning av reningsanordningar för vattenhanteringen samt uppsamlings- och avskärande diken (jfr. villkor 4),

- åtgärder för att begränsa diffus damning (jfr. villkor 12),

- åtgärder för att minimera de störningar som kan uppkomma i samband med transporter till och från gruvan (jfr. villkor 16),

- identifiering, särskiljning och hantering av olika gråbergstyper (jfr. villkor 20),

- utformningen av uppsamlingen av vattnet från gråbergsupplaget (jfr. villkor 21),

- de skäliga åtgärder som behövs för att minimera de intrång som verksamheten kan innebära för renskötseln (jfr. villkor 27).

Innan villkor meddelas med stöd av denna bestämmelse skall tillsynsmyndigheten samråda med miljö- och byggnadsnämnderna i de berörda kommunerna. När det gäller utformningen av diken och skäliga åtgärder för att minimera intrång i renskötseln skall samråd ske även med Vapstens sameby.

Arbetstid och igångsättningstid

Arbetena för vattenverksamheten skall vara utförda senast inom 10 år från det att domen vunnit laga kraft i frågan om tillstånd. Den övriga tillståndsgivna verksamheten skall ha satts igång inom fem år från det att domen vunnit laga kraft i frågan om tillstånd. Om tiderna inte iakttas förfaller tillstånden.

Verkställighetsförordnande

Tillståndet får tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft under förutsättning att bolaget dessförinnan hos Länsstyrelsen i Västerbottens län ställer sådan säkerhet för vattenverksamheten som sägs i 22 kap 28 § första stycket miljöbalken.

Oförutsedd skada

Om vattenverksamheten enligt tillståndet medför skador som miljödomstolen inte förutsett, får den skadelidande framställa anspråk om ersättning. Sådant anspråk skall anmälas till miljödomstolen inom fem år från utgången av arbetstiden.

Fiskeavgift

För främjande av fisket i berörda eller angränsande vattendrag skall bolaget till Fiskeriverket betala en avgift om tjugofemtusen (25 000) kronor.

Prövningsavgift

Miljödomstolen ändrar inte vad som genom beslut den 6 november 2001 bestämts om avgift för prövningen av vattenverksamheten.

Rättegångskostnader

Bolaget skall utge ersättning för rättegångskostnader till Kammarkollegiet med åttatusen (8 000) kronor avseende arvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag till dess betalning sker.

Övriga yrkanden m.m.

Yrkanden och framställningar som inte behandlas ovan avslås.

________________________

BAKGRUND, HANDLÄGGNING M.M.

Genom beslut av Bergsstaten den 10 april 2002 fick bolaget bearbetningskoncession för området Svartlidengruvan K nr 1 i Storumans och Lycksele kommuner. Genom beslut den 6 mars 2003 avslog regeringen ett överklagande av beslutet. Bearbetningskoncessionen, som innebär rätt till utvinning och tillgodogörande av guld och silver, har en giltighetstid på 25 år. Den är förenad med vissa villkor angående åtgärder för att minimera störningar på renskötseln, stängselskyldighet samt återställningsåtgärder och efterarbeten. I Bergmästarens motivering till beslutet om koncession framhålls bl.a. att reglerna i 3 och 4 kapmiljöbalken inte utgjort hinder mot koncessionen.

Vid miljödomstolens huvudförhandling har bolaget uppgett att man lämnat in en ansökan om markanvisning enligt minerallagen (1991:45) till Bergmästaren och att markanvisningsförrättningen ännu inte är avslutad.

I ansökningar, som kom in till miljödomstolen den 22 oktober 2001, har bolaget ansökt om tillstånd enligt 11 kapmiljöbalken (M 112-01) och 9 kap samma balk (M 113-01) för att anlägga och bedriva en gruva i Svartliden. Till ansökningshandlingarna bifogade man bl.a. en miljökonsekvensbeskrivning.

Efter att flera remissmyndigheter, däribland Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Västerbottens län (länsstyrelsen) begärt relativt omfattande kompletteringar av ansökningshandlingarna i olika avseenden lämnade bolaget den 8 mars 2002 in revideringar av ansökan. Däri redovisade man bl.a. vissa förändringar beträffande behandling och utsläpp av vatten samt utformningen av gråbergsupplag. Man gav även in en omarbetad miljökonsekvensbeskrivning.

Ansökan kungjordes i ortstidningar den 18 april 2002. Härefter inkom några yttranden från remissmyndigheter och andra samt krav på ytterligare kompletteringar av ansökan. Bl.a. begärde Naturvårdsverket i en inlaga den 27 juni 2002 att miljödomstolen skulle förelägga bolaget att företa redovisningar och kompletteringar rörande sandmagasinet och gråbergsupplaget. Vidare underrättade Naturvårdverket den 2 juli 2002 regeringen om att verket ansåg att regeringen med stöd av 17 kap 3 § miljöbalken skulle pröva tillåtligheten av den av bolaget planerade gruv- och anrikningsverksamheten i Svartliden.

Bolaget inkom den 27 augusti 2002 med bemötande av ingivna yttranden och kompletteringar föranledda av framställningar från bl.a. Naturvårdsverket, Fiskeriverket och länsstyrelsen. Under hösten 2002 inkom ytterligare krav på kompletteringar från länsstyrelsen och miljö- och byggnadsnämnderna i de berörda kommunerna m.fl. Länsstyrelsen begärde bl.a. ett nytt förslag till ekonomisk säkerhet enligt 16 kap 3 § miljöbalken. Den 12 december 2002 inkom bolaget med ytterligare kompletteringar i detta och i andra avseenden.

Regeringen beslutade den 27 februari 2003 att inte vidta någon åtgärd med anledning av Naturvårdsverkets skrivelse i fråga om tillåtlighetsprövning enligt 17 kapmiljöbalken av gruv- och anrikningsverksamheten. Som skäl för beslutet angavs att regeringen inte ansåg att vad Naturvårdsverket hade anfört om föreslagen metod för efterbehandling utgjorde skäl för tillåtlighetsprövning enligt 17 kapmiljöbalken och att det inte heller i övrigt hade framkommit tillräckliga skäl för en sådan prövning.

Miljödomstolen kungjorde den 4 mars 2003 i ortstidningar att bolaget gett in nytt skriftligt material efter den tidigare kungörelsen och efterhörde synpunkter med anledning av detta. Härefter inkom en del skriftliga synpunkter och slutliga yttranden från remissinstanser, vilka bemöttes av bolaget.

Miljödomstolen höll huvudförhandling med syn på platsen den 3-5 juni 2003.

SÖKANDENS TALAN

Yrkanden

Bolaget har yrkat att enligt 9 kapmiljöbalken få anlägga och driva en gruva kallad Svartliden med anrikningsverk för brytning och anrikning av högst 0,3 milj ton malm/år under de första fyra driftsåren och därefter 0,5 milj ton malm/år, allt i huvudsaklig överensstämmelse med vad man uppgett i målet.

För det fall att ett sådant bedöms erforderligt har bolaget yrkat tillstånd enligt 7 kap 28 a § för de åtgärder som kan påverka Natura 2000-området Paubäcken.

Bolaget har vidare yrkat tillstånd enligt 11 kapmiljöbalken att

- bortleda gruvvatten från dagbrottet för gruvan och uppföra de anläggningar som nämnda bortledning förutsätter,

- utta processvatten och sanitärt vatten om maximalt 1 100 m3/dygn genom en ytvattentäkt, i första hand i det planerade klarvattenmagasinet, i andra hand i Paubäcken och, vid behov, ur en eller flera grundvattenbrunnar samt uppföra de anläggningar som detta uttag förutsätter,

- dämma upp vattenståndet i Valmyran till högst +476 m för deponering av anrikningssand och efterbehandling härav och för detta ändamål anlägga två dammar med tillhörande anordningar och

- anlägga uppsamlingsdiken och avskärande diken.

Slutligen har bolaget hemställt om omedelbar verkställighet av blivande dom utan hinder av talan mot domen och yrkat en igångsättningstid om fem år.

Allmän orientering

Svartliden Guld Aktiebolag ägs av Dragon Mining N.L. bolag och Pioneer Intertrade. Dragon Mining N.L. är ett australiensiskt bolag med inriktning på guldprospektering och leder det projekt som ansökan avser.

Geografisk orientering

Guldfyndigheten är belägen i ett svagt kuperat s.k. förfjällsområde, bevuxet med barrskog, i huvudsak gran, med inslag av björk. Den ligger inom nederbördsområdet för Paubäcken, ett biflöde till Umeälven, och avvattnas av ett biflöde till Paubäcken kallat Svartlidbäcken. Svartlidbäcken rinner upp via två myrområden kallade Hobbmyran och Valmyran till Svartlidtjärnen och ett myrområde kallat Svartlidmyran, belägna mellan höjdpartierna Ekorrliden och Svartliden.

Söder om Ekorrliden ligger ytterligare två myrområden; Grubbäckmyran och Middagsmålsmyran. Grubbäckmyran avvattnas av Grubbäcken som rinner ut i Paubäcken uppströms Svartlidbäckens utflöde. Middagsmålmyran avvattnas av Norrbäcken som mynnar i Örån, vilken i sin tur mynnar i Öreälven. Öster om Svartliden, slutligen, ligger Lergrubbäckens dalgång. Lergrubbäcken mynnar i Storbäcken, som i sin tur mynnar i Umeälven, nedströms Paubäckens utflöde.

Den från fyndigheten närmaste bebyggelsen, ett fritidshus, ligger på ett avstånd av 1,5 km. Närmaste bostadsbebyggelse (Björkås) ligger på ett avstånd av 3 km.

Fyndigheten

Guldet i fyndigheten förekommer i linsformade kroppar som står vertikalt i berget. Kropparna bildar tillsammans en malmzon med en längd av ca 900 m och en bredd av ca 10-60 m.

Malmbasen har beräknats till ca 2,7 milj. ton med en guldhalt om ca 5,7 g/ton. Malmen innehåller även silver. Svavelhalten uppgår till i genomsnitt 2,7 % i malmen och mindre än 1,3 % i sidoberget. Fyndigheten är täckt med morän med en mäktighet om i genomsnitt ca 2-4 m och max. ca 14 m.

Bolaget avser att under de fyra första åren bryta maximalt 300 000 ton malm/år och därefter 500 000 ton malm per år. Med utgångspunkt från ovan redovisade uppgift om malmbasens storlek skulle därmed verksamheten pågå ca sju år. Bolaget har dock förhoppningar om att kunna bedriva verksamheten ytterligare en tid, eftersom malmbasen kan visa sig större än beräknat och då nya fyndigheter kan upptäckas i området.

Uttaget av sidoberg beräknas uppgå till ca 2,7 milj. t/år under de första fyra åren och ca 4,5 milj. t/år därefter.

Geologiska förhållanden i övrigt

I området för fyndigheten består jordlagren av torv, som på vissa ställen underlagrats av ett tunt skikt av siltig sand, och därunder ett upp till ca 20 m mäktigt lager av morän. Moränen är som mäktigast i Svartlidbäckens dalgång och tunnar ut mot höjdpartierna.

Hydrologiska undersökningar som bolaget låtit utföra visar att berggrunden under jordlagren har relativt låg vattengenomsläpplighet.

Hydrologiska förhållanden

Svartlidbäckens avrinningsområde omfattar ca 6,3 km2 . Årsmedelavrinningen i området har på grundval av nederbördsmätningar i metreologiska stationer inom ett avstånd av ca 50 km från Svartliden beräknats till ca 350 mm, vilket innebär att medelvattenföringen i bäcken skulle uppgå till ca 0,07 m3/s. Medelhögvattenföringen bedöms uppgå till ca 0,6 m3/s och medellågvattenföringen till ca 0,009 m3/s.

Medelvattenföringen i Paubäcken bedöms uppgå till ca 3,2 m3/s, medelhögvattenföringen till ca 23 m3/s och medellågvattenföringen till ca 0,5 m3/s.

För Örån kan följande karaktäristiska vattenföringar lämnas

Högsta högvattenföring 460 m3/s

Medelhögvattenföring 238 m3/s

Medelvattenföring 31 m3/s

Medellågvattenföring 5,8 m3/s

Lägsta lågvattenföring 2,0 m3/s

Grundvatten i Svartlidbäckens dalgång bedöms förekomma i huvudsak i gränsskiktet mellan torv och morän och i de övre delarna av moränen. I berggrunden förekommer grundvatten till större delen i sprickzoner. Sprickzoner bedöms inte förekomma i någon större utsträckning i området. Vid de borrningar i berggrunden som bolaget låtit utföra har vatten påträffats endast i ett hål. Kvantiteten av detta vatten var liten. Grundvattenytan bedöms följa topografin i området, med strömningsriktningen mot Svartlidbäcken.

Planförhållanden m.m.

Svartlidenområdet omfattas inte av vare sig detaljplan eller områdesbestämmelser.

Paubäckens huvudfåra samt en skyddszon om 100 m på bäckens båda sidor har efter förslag från länsstyrelsen utsetts till ett särskilt bevarandeområde enligt 7 kap 28 § 2 st miljöbalken. Syftet är att bevara förekomsten av flodpärlmusslor i bäcken. Även Öreälven är godkänd som särskilt bevarandeområde enligt 7 kap 28 § 2 st. miljöbalken. Huvudsyftet är att skydda älven med käll- och biflöden från vattenkraftsutbyggnader.

Höjdsystem och fixpunkter

Samtliga i ansökan förekommande höjduppgifter hänför sig till rikets höjdsystem RHB 70. Höjdfixpunkterna nr 227 RA 7710 ståldubb i sten med höjden +439,857 m, nr 227 RA 771 ståldubb i sten med höjden +455,691m och nr 227 RA 7712 ståldubb i sten med höjden +477,351 m används som fixpunkter för vattenverksamheten.

Rådighet

Samtliga planerade anläggningar kommer att ligga på mark och i vatten som ingår i fastigheterna Pauträsk 1:3 och 1:4 i Storumans kommun samt Rämen 1:1 och Norrbäck 1:3, 1:5 och 1:27 i Lycksele kommun. Bolaget har förvärvat samtliga dessa områden utom den del av Middagsmålsmyran som berörs (Norrbäck 1:3 i Lycksele kommun). Där kommer dock ingen vattenverksamhet att bedrivas varför det inte krävs att bolaget visar rådighet inom detta område.

Planerad verksamhet

Brytning

Brytningen kommer att ske i dagbrott, så länge kostnaderna härför inte framstår som orimligt höga. Därefter kan underjordsbrytning bli aktuell.

Med utgångspunkt från nuvarande bedömning av malmkroppens omfattning kan dagbrottet antas få en längd om ca 1 300 m, en bredd vid markytan om ca 200-300 m och ett djup om maximalt ca 110 m. Den utbrutna malmen kommer att transporteras till en grovkross. Utbrutet gråberg kommer att i första hand utnyttjas för uppbyggnaden av de anläggningar som verksamheten kräver, i andra hand läggas upp inom gruvområdet. Det upplagda gråberget kan komma att bearbetas till krossprodukter, om kvaliteten skulle godkännas och efterfrågan föreligga inom ekonomiskt transportavstånd.

Borrning samt lastning och transport av malm respektive gråberg kommer att ske kontinuerligt. Sprängningar kommer att ske i dagsljus några gånger i veckan, dock mer frekvent i inledningsskedet. Som maskinutrustning kommer konventionella, dieseldrivna lasttruckar, borraggregat och transportfordon att utnyttjas.

Krossning och malning

Grovkrossning kommer att ske i en från anrikningsverket fristående anläggning, varefter malmen forslas till anrikningsverket för ytterligare krossning och malning.

Grovkrossningen och processen i anrikningsverket kommer att ske kontinuerligt.

Anrikning

Efter krossningen förs malmen till tankar i anrikningsverket, där den blandas med en cyanidlösning för lakning. Samtidigt tillsätts kalk för att hålla ett högt pH-värde i tankarna så att utsläpp till luft av cyanat kan undvikas. Motströms lösningen förs aktivt kol, på vilket guldet absorberas. Kolet får därefter genomgå en strippningsprocess, genom vilken guldet överförs till en ny cyanidlösning. Slutligen förs guldet från lösningen till stålull via elektrolytisk återvinning och från stålullen till slutprodukten - tackor - via kalcinering och smältning.

När guldet har utvunnits pumpas processvatten och sand genom en anläggning för destruktion av cyanid (med den s.k. Caro-processen) och fällning av arsenik (med den s.k. Scorodit-processen) innan det pumpas vidare till sandmagasinet för slutlig förvaring. Efter detta reningssteg har cyanid- och arsenikhalten reducerats till <0,5 mg/l. I sandmagasinet bryts cyaniden ner på naturlig väg och halten bedöms ligga omkring 0,15 mg/l efter ett års drift.

Råvaror och övriga förnödenheter

Förbrukningen av råvaror, vatten och energi kan sammanfattas enligt följande.

(Se Tabell 1 nedan)

Cyanid kommer att levereras i form av s.k. prills i storsäck i trälådor och förvaras i låsta förrådsutrymmen.

Vid sprängningarna kommer bolaget att utnyttja färdigblandade ammoniumnitratbaserade sprängämnen. Ammoniumnitrat används vanligtvis som gödningsmedel i jordbruket.

Behovet av råvatten kommer att tillgodoses i första hand genom återföring av klarnat vatten från sandmagasinet samt genom uttag av ytvatten ur det nya klarningsmagasinet eller Paubäcken och, eventuellt, uttag av grundvatten ur en eller flera brunnar.

Behovet av elektrisk energi kommer att tillgodoses genom leveranser, vilket förutsätter viss utbyggnad av elnätet.

Bortledning av gruvvatten

Grundvatten som läcker in i dagbrottet och nettonederbörden över detsamma - gruvvatten - kommer att bortledas genom en ledning till en bassäng för rening och behandling av suspenderat material. Behandlat vatten kommer att kontrolleras och, om vattenkvaliteten är acceptabel, ledas till klarningsmagasinet. Om vattenkvaliteten inte är acceptabel kommer gruvvattnet att överledas till sandmagasinet.

Storleken på gruvvattnet är svår att uppskatta, men storleksordningen redovisas till ca 20-40 m3/tim vid fullt utbyggt dagbrott.

Uttag av processvatten m.m.

Behovet av processvatten kommer så långt som möjligt att tillgodoses genom återföring av klarnat vatten från sandmagasinet. En mindre del av vattenbehovet kommer dock att behöva tillgodoses på annat sätt; 1 100 m3/d ( 12,7 l/s) till dess att återföringen av klarnat vatten är genomförd fullt ut, vilket kan dröja från några veckor till ca sju månader, 59 m3/d (0,7 1/s) därefter, så länge produktionen uppgår till 300 000 ton malm per år, och 98 m3/d (1,1 1/s) under den tid som produktionen uppgår till 500 000 ton malm per år.

I första hand sker uttaget ur klarvattenmagasinet och i andra hand sker uttaget ur Paubäcken och, vid behov, ur en eller flera grundvattenbrunnar som kommer att anläggas i anslutning till industriområdet.

Magasin

Processavloppsvatten från anrikningsverket - anrikningssand - kommer alltså att avledas till ett sandmagasin i Valmyran. Detta förutsätter att vattenståndet i magasinet däms upp till nivån +476 m. Höjningen av vattenståndet kommer att ske successivt, i takt med att magasinet fylls med anrikningssand.

Erforderlig dämning kommer att ske med en damm i norra delen av Valmyran, vilken förses med en tätkärna av packad, siltig och sandig morän som ansluter till befintlig homogen morän och ett erosionsskydd av sprängsten. Själva dammkroppen utförs i sandig, grusig morän.

Påbyggnaden kommer att ske i fyra etapper; etapp 1 och 2 för att klara de första tre driftåren, etapp 3 för återstående drifttid och etapp 4 för erforderlig efterbehandling genom vattentäckning. Etapp l, som utförs innan magasinet tas i drift, kommer att avse den påbyggnad som krävs för de första tre driftåren, med undantag för den del av dammen som ansluter till väg 967. Denna del kommer att utföras efter ett år för att undvika en omedelbar omläggning av vägen.

Innan sandmagasinet tas i drift byggs ytterligare en damm, uppströms sandmagasinet, för att samla upp omgivande ytvatten som annars skulle ha nått magasinet. Därigenom tillskapas ett klarvattenmagasin som kommer att omfatta också Svartlidtjärnen. Den slutliga dämninghöjden kommer att bli +473,5 m. Vatten från klarvattenmagasinet kommer att avledas till Middagsmålsmyran via en grävd kanal. Klarvattendammen kommer att utföras på samma sätt som nedströmsdammen.

Nedströmsdammens krön kommer som högst att ligga på nivån +479 m, och dess slutliga längd blir ca 1 140 m. Motsvarande uppgifter för klarningsdammen är + 474 m och ca 550 m. Båda dammarna kommer att ges en släntlutning om minst 1:2.

Under drifttiden kommer nedströmsdammen att vara försedd med ett nödutlopp som ansluter till dagbrottet via en kanal.

Sandmagasinet kommer att efterbehandlas genom vattentäckning, som uppnås genom höjning av dammen och genom att nödutloppet sätts igen och omgivande ytvatten tillåts rinna in i magasinet. Nedströmsdammen kommer därvid att vara förstärkt av gråbergsupplaget som kommer att ligga i anslutning till dammen.

Det efterbehandlade magasinet kommer att avbördas till Middagsmålsmyran genom ett nytt utskov och en kanal. Läckage kommer att rinna in i dagbrottet.

Uppsamlingsdiken m.m. och avskärande dike

För att hindra den naturliga tillrinningen till Svartlidbäckens dalgång från att nå sandmagasinet och gråbergsupplaget vid Svartliden Gulds anläggningar kommer avskärande diken att grävas; två öster om gruvområdet med mynning i klarvattenmagasinet respektive Björklidbäcken, och ett väster om gruvområdet med mynning i Hobbmyran. När sand- och klarvattenmagasinen efterbehandlas kommer det västra diket att läggas igen efter dammen och det efterbehandlade magasinet avvattnas mot Middagsmålsmyran genom en kanal.

Ett uppsamlingsdike grävs norr om gråbergsupplaget med mynning i en bassäng för sedimentation och kontroll. Industriområdet, slutligen, kommer att förses med ett uppsamlingsdike som mynnar ut i uppsamlingsbassäng.

Utsläpp till vatten

Verksamheten vid anrikningsverket kommer att ge upphov till processvatten i form av s.k. anrikningssand och vatten från lakprocessen. Processvattnet bedöms komma att innehålla cyanid från cyanidlakningen och metaller, främst arsenik, från malmen. Både cyaniden och arseniken kommer att destrueras. Därefter leds anrikningssanden till ett sandmagasin i Svartlidbäckens dalgång ca 400 m söder om fyndigheten för sedimentering. Mer än 90 % av processvattnet som pumpas till sandmagasinet kommer att återpumpas till anrikningsverket.

Läckage från sandmagasinet kommer att samlas upp i ett filter under dammen för magasinet och ledas via ett dräneringsskikt till en uppsamlingsbassäng vid dagbrottet. Från denna återförs läckaget till sandmagasinet. Avrinning från gråbergsupplag och industriområde samt vatten från dagbrottet kommer att ledas till bassänger för sedimentering och kontroll. Vattnet i bassängerna kommer att provtas och pumpas till ett klarningsmagasin vid Svartlidtjärnen om metallhalterna är lägre än eller lika med klass 3 enligt Naturvårdsverkets (NV) bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag (NV rapport 4913). Om metallhalterna är högre än klass 3 pumpas vattnet till sandmagasinet, där det lagras under driftperioden. Från klarningsmagasinet kommer vattnet att släppas ut via en grävd kanal till Middagsmålsmyran som fungerar som ett naturligt filter och ytterligare minskar halterna av kväve, metaller och slam. Därifrån rinner vattnet ut i Middagsmålsmyrbäcken och vidare i bäckar mot Öreälven. Under driftperioden kommer således inget vatten från gruvområdet att rinna mot Paubäcken.

Om höga vattennivåer föreligger i sandmagasinet, renas vattnet i förebyggande syfte med Bauxsol i en bassäng innan det släpps ut i klarningsmagasinet. Om vattennivån i sandmagasinet skulle bli så hög att vatten bräddas från magasinet, t.ex. vid extrema meteorologiska förhållanden, rinner vattnet via ett nödutlopp och en kanal ned i dagbrottet. Därefter pumpas vattnet tillbaka till sandmagasinet.

Det renade och utspädda processvatten som kommer att finnas i sandmagasinet efter avslutad drift planeras att renas ytterligare från metaller till minst NV klass 3 genom behandling med Bauxsol innan efterbehandling påbörjas.

Utsläpp till luft

De större utsläppen till luft från gruvområdet utgörs av emissioner från dieselfordon inom området, personbilar och lastbilar som trafikerar gruvan samt förbränningen av flytande gas för regenereringen av aktivt kol. Åtgärder för att minska bränsleåtgången kommer att göras genom att optimera gruvbrytningen, underhålla fordonsparken samt ha en effektiv processkontroll i lakningsverket.

Utsläppen till luft från spränggaser bedöms som förhållandevis små, och kommer att begränsas genom effektivt planerad och utförd sprängning.

Lakningsprocessen för utvinningen av guld sker i öppna tankar i industribyggnaden, och emissionen av gaser från dessa bedöms bli ringa. Bildandet av cyanvätegas (HCN) kommer att kontrolleras ovanför tankarna så att halterna hålls under det gränsvärde på 5 mg/m3 luft som föreskrivs från hälso- och säkerhetssynpunkt. Inom 200 m från industriområdet skall ingen detekterbar cyanvätegas finnas i atmosfären.

Damning kan uppkomma vid borrning, sprängning och krossning. I den förhärskande vindriktningen, åt sydost, finns inte någon bebyggelse eller något annat intresse som skulle kunna påverkas negativt av damningen. Trots detta kommer åtgärder att vidtas för att minimera damningen, inte minst av arbetsmiljöskäl.

Avfall

Avfall från verksamheten kan delas upp i två huvudtyper; restprodukter och annat avfall.

Restprodukter som kommer från mineralutvinningen och som kommer att efterbehandlas och kvarlämnas på platsen.

(Se Tabell 2 nedan)

Av det brutna gråberget är ca 80 % inaktivt och kan därför krossas och säljas för olika ändamål (ballast, vägbyggnadsmaterial, etc.). Pågående utvärderingar av fyndigheten har indikerat att en förhållandevis mindre andel gråberg kan behöva brytas och att den totala gråbergsvolymen därigenom skulle kunna minska, vilket innebär att deponerad mäng gråberg kan bli betydligt mindre än vad som ovan anges.

Annat avfall består av flera avfallskategorier som uppkommer i anslutning till driften och som kommer att omhändertas enligt fastlagda rutiner. Denna typ av avfall kommer att samlas upp och returneras till leverantör eller transporteras bort för återvinning, destruktion eller deponering enligt gällande regelverk. Hushållsavfallet kommer att omhändertas enligt kommunala föreskrifter.

Miljökonsekvensbeskrivningen

Miljökonsekvensbeskrivningens innehåll

Miljökonsekvensbeskrivningen innehåller en översiktlig beskrivning av vilka åtgärder bolaget avser att vidta för att undvika eller begränsa negativa miljöeffekter av verksamheten. Vidare redovisas olika alternativ; ett nollalternativ samt alternativa lokaliseringar och utformningar. Som nollalternativ redovisas den situationen att den planerade verksamheten över huvudtaget inte genomförs. Alternativa lokaliseringar redovisas endast vad avser främst sandmagasinet, eftersom den övriga verksamheten är knuten till fyndigheten. Slutligen redovisas miljökonsekvenserna av de redovisade alternativen samt alternativens konsekvenser på resurshushållningen.

Sammanfattningsvis konstateras att viss påverkan bedöms uppkomma på naturvärden i omgivningen och på områden av riksintresse för rennäringen av den planerade gruvverksamheten. Lokaliseringen samt utformningen av olika delar av gruvverksamheten har dock valts med största möjliga hänsyn till omgivande miljö. Risken för påverkan på naturvärden och vattendrag i området har på så sätt kunnat begränsas och ingen påverkan bedöms uppkomma på de två Natura 2000-områdena Paubäcken och Öreälven. En etablering av Svartlidengruvan skulle medföra betydande samhällsekonomiska fördelar, som med god marginal bedöms överträffa de ekologiska nackdelarna.

Påverkan på naturvärden i de områden som tas i anspråk

Bolaget har låtit utföra en inventering av naturvärdena i de områden som tas i anspråk av den planerade verksamheten. I miljökonsekvensbeskrivningen redovisas resultatet av inventeringen, resultatet av andra liknande inventeringar som utförts samt, område för område, verksamhetens påverkan på konstaterade naturvärden.

Den planerade verksamheten i gruvområdet kommer att innebära ett ingrepp i ett mindre område med höga naturvärden. Detta ingrepp är oundvikligt på grund av fyndighetens lokalisering. Området kommer dock att efterbehandlas.

Den planerade vägomläggningen kommer att påverka ett område med höga naturvärden. Detta område är dock förhållandevis litet, vilket innebär att miljöpåverkan blir begränsad. Bolaget har valt den lokalisering som ger det minsta intrånget.

Även området för det planerade industriområdet saknar högre naturvärden.

Det planerade sandmagasinet och gråbergsupplaget kommer att ta i anspråk Svartlidbäckens övre lopp och norra Valmyran, som båda har höga naturvärden. Vidare kommer uppsamlingen av omgivande ytvatten i det avskärande diket att innebära en uppdämning av Svartlidtjärnen, Svartlidmyran och nedre delen av Ekorrlidens sydöstsluttning, också dessa med höga naturvärden.

Påverkan på vattenrecipienterna

Avloppsvatten från den planerade verksamheten - gruvvatten, dränage från gråbergsupplagen, läckage från sandmagasinet och utsläpp i nödsituationer - kommer att innehålla metaller (främst arsenik och koppar) cyanid, kväve, suspenderat material, svavelföreningar (eventuellt) och olja.

Under drifttiden kommer utsläpp att ske endast av vatten från dagbrott, gråbergsupplag och industriområdet i övrigt; detta under förutsättning att föreslagna utsläppsvillkor kan innehållas. Utsläppet kommer att ske via klarningsmagasinet till Middagsmyran. Under drifttiden sker således inte något utsläpp till Paubäckens nederbördsområde. När driften avslutats kommer vatten från det efterbehandlade sandmagasinet att avledas till Middagsmålsmyran, medan vatten från det efterbehandlade gråbergsupplaget och dagbrottet samt läckage från sandmagasinet avleds till Svartlidbäcken.

I miljökonsekvensbeskrivningen redovisas beräkningar av utsläppen av metaller m. m. från den planerade verksamheten samt i vad mån bakgrundshalterna i recipienterna kommer att påverkas. Slutsatsen i miljökonsekvensbeskrivningen är att det föreligger viss risk för påverkan på de närmast belägna, mindre vattendragen (Middagsmålsmyran, Tvärbäcken) och Svartlidbäcken, dock inte på Örån/Öreälven respektive Paubäcken.

Utsläppet av kväve skulle kunna leda till en ökad tillväxt av alger och annan växtlighet, vilket hämmar den befintliga floran och faunan i vattendragen. De vattendrag till vilka utsläpp kommer att ske är emellertid att betrakta som näringsfattiga, vilket innebär att kvävet inte är tillväxtbegränsande. På grund därav och då utsläppen dessutom sker via myrområden, där viss nedbrytning kommer att ske, behöver negativa effekter av kväveutsläppet inte befaras.

Avloppsvatten som innehåller suspenderat material kommer att passera sedimenteringsbassänger. Vidare kommer utsläppen att ske via myrmarker. Inte heller när det gäller utsläppet av suspenderat material förutses således några negativa miljöeffekter.

Ett utsläpp av svavelföreningar skulle kunna ge försurande effekter. Genom den kalkning som bolaget åtagit sig att utföra finns inte någon risk för att sådana effekter uppkommer.

Avloppsvatten som kan innehålla olja kommer att passera oljeavskiljare.

Påverkan av bortledningen av gruvvatten

Den planerade dagbrottsbrytningen och bortledningen av gruvvatten kommer att leda till en sänkning av grundvattenståndet i omgivande jordlager och berggrund, dock begränsad till ett avstånd om några hundra meter från dagbrottet, d.v.s. i huvudsak inom gruvområdet. Endast i sprickzoner bedöms grundvattensänkningen sträcka sig längre. Sprickzoner bedöms dock inte förekomma i området i någon större utsträckning.

Påverkan av uttaget processvatten m.m.

Processvatten kommer i första hand recirkuleras från sandmagasinet. Uttag av processvatten kommer att ske ur klarvattenmagasinet. Om uttaget istället sker i Paubäcken kommer det att utgöra en ringa del av vattenföringen i Paubäcken; ca 3 % av medellågvattenföringen under den första tiden (maximalt sju månader) och 0,1-0,2 % därefter. Om uttag sker av grundvatten kommer detta att ge upphov till en avsänkning närmast uttaget. Någon påverkan därutöver förutses inte.

Påverkan av uppsamlings- och avskärande diken

Någon risk för betydande grumling bedöms inte föreligga, eftersom dikena kommer att utformas på ett sådant sätt att grumling kan undvikas (t.ex. meanderformning och stensättning i botten och sidor) och då samtliga utsläpp sker via myrområden.

Genom det avskärande diket vid gråbergsupplaget kommer tillrinningen till Svartlidbäcken att minska och tillrinningen till Björklidbäcken att öka. Därtill kommer att tillrinningen till Svartlidbäcken kommer att minska under den tid som vatten kvarhålls i sandmagasinet. Även tillrinningen till Paubäcken kommer att minska. Tillrinningen till Öreälvens vattensystem kommer dock att öka.

Påverkan på markanvändningen

Svartlidenområdet utnyttjas främst för skogsbruk. En stor del av området avverkades för ca 10-12 år sedan och har därefter återplanterats. Utanför själva gruvområdet bedöms skogsbruket inte komma att påverkas nämnvärt.

Svartlidenområdet genomkorsas av väg 967 som ansluter dels i söder till väg 360 mellan Lycksele och Vilhelmina, dels i nordväst till riksväg 45 mellan Vilhelmina och Storuman. Väg 967 kommer att behöva läggas om inom själva gruvområdet.

Två grenar av en flyttled för renar passerar Svartlidenområdet; en sydost om området och en i Paubäckens dalgång norr om området. Företrädare för Vapstens sameby, som förfogar över flyttleden, har vid samråd påpekat att utrymmet mellan gruvområdet och Paubäcken kommer att bli alltför trångt och att hinder mot att utnyttja den gren av flyttleden som går i Paubäckens dalgång därigenom skulle kunna uppkomma.

Bl.a. av hänsyn till samebyns synpunkter har bolaget valt det lokaliseringsalternativ som innebär det minsta intrånget på samebyns flyttled. Vidare avser bolaget att göra gråbergsupplaget högre än vad som redovisades för samebyn, vilket innebär att avståndet mellan gruvområdet och Paubäcken blir ca 700 m i stället för 500 m. Genom dessa åtgärder bedöms det av samebyn befarade hindret kunna undvikas. I sammanhanget bör även framhållas att flyttningen av renar numera i huvudsak sker per lastbil.

Bolaget avser att fortlöpande samråda med samebyn. Genom detta samråd kommer bolaget att kunna i viss mån anpassa sin verksamhet så att störande moment kan minimeras under de dagar som flyttleden utnyttjas.

Påverkan genom buller m.m.

Buller från verksamheten kommer att ligga inom de riktvärden som Naturvårdsverket rekommenderar för nyetablerad industri; bl.a. på grund av det långa avståndet till den närmaste bebyggelsen. Av samma skäl kommer inte heller vibrationer m.m. att kunna förnimmas.

Transporter

Samtliga transporter kommer att ske via väg 967 såväl söderut som åt nordväst. Under uppbyggnadsfasen kommer transporter att ske av det material som krävs för planerade byggnationer. Trafiken på väg 967 bedöms därigenom öka med 10 %, vad avser personbilar, och ca 20 %, vad avser lastbilar. Under driftfasen kommer transporterna att avse i huvudsak malkroppar till kvarnarna, kalk, kemikalier, sprängämnen samt eventuellt entreprenadmaskiner. Motsvarande trafikökning blir då 10 % för båda fordonsslagen.

Säkerhetsrapport

En säkerhetsrapport har upprättats.

Hänsynsreglerna

Kunskapskravet

Genom de utredningar som bolaget låtit utföra inom ramen för arbetet med förevarande ansökan har bolaget skaffat sig kunskap om den verksamhet som skall bedrivas och verksamhetens miljöeffekter. När väl verksamheten skall påbörjas kommer bolaget att anställa kompetent personal med den utbildning som krävs för att kunna bedriva verksamheten på riktigt sätt med iakttagande av de villkor som miljödomstolen kan komma att föreskriva. Redan idag har dock bolaget tillgång till personal med teknisk och naturvetenskaplig utbildning och långvarig erfarenhet av gruvverksamhet i moderbolaget, Dragon Mining N.L. Kunskapskravet får därmed anses uppfyllt.

Skyddskravet

Omfattande åtgärder kommer att vidtas och kravet på "bästa teknik" bör anses uppfyllt. Genom åtgärderna räknar bolaget med att kunna undvika skador och olägenheter, med undantag av påverkan som sker inom själva gruvområdet. Återställning av gruvområdet kommer dock att ske när verksamheten avslutas.

Lokaliseringskravet

Verksamhetens förenlighet med 3 och 4 kapmiljöbalken prövas i koncessionsärendet enligt minerallagen och skall därför inte prövas i förevarande mål.

Hushållnings- och kretsloppskravet

Gråberg och moränmassor kommer att i möjligaste mån utnyttjas i den planerade gruvverksamheten; för erforderliga byggnationer såsom dammar för sandmagasinet m.m. men också för efterbehandlingen. Bolaget kommer dessutom att undersöka möjligheterna att utnyttja gråberget för externa ändamål.

Vattenförbrukningen kommer att minimeras genom återledningen av vatten från klarvattenmagasinet.

Energi, slutligen, förbrukas huvudsakligen genom transporter av malm från dagbrottet till krossanläggningen och gråberg till upplagen. Något alternativ till de dieseldriva fordon som därvid utnyttjas finns inte. Bolaget har dock sett till att minimera transportavståndet genom att välja en lokalisering av krossanläggningen m.m. i anslutning till dagbrottet.

Produktvalskravet

Kemikalier kommer att användas i begränsad utsträckning. I valet av dessa kemikalier kommer bolaget att beakta respektive kemikalies farlighet.

Efterbehandlingskravet

Planerad efterbehandling sammanfattas enligt följande. Dagbrottet kommer att släntas av i kanterna och fyllas med grund- och ytvatten. Bräddning kommer att ske till Svartlidbäcken. Under fyllnaden kommer vattnet att kontrolleras och, vid behov, renas.

För att kunna bestämma vilka efterbehandlingsåtgärder som skall vidtas avseende sandmagasinet har bolaget undersökt anrikningssandens kemiska sammansättning och utfört vittringsförsök på sanden. Resultatet av dessa undersökningar och försök visar att anrikningssanden har en relativt låg vittringspotential. Bolaget har ändå valt att vidta åtgärder för att motverka vittring, utlakning och transport av syra och metaller. I miljökonsekvensbeskrivningen redovisas två slags åtgärder; täckning med morän respektive vatten. Bolaget har valt vattentäckning, eftersom denna åtgärd är tillräckligt effektiv och mer kostnadseffektiv än moräntäckningen. Vattentäckningen kommer att ske genom att ytvatten från omgivningen tillåts flöda in till magasinet. Innan så sker kommer vattnet i magasinet att renas så att det uppfyller de krav som ställs på övrigt avloppsvatten från gruvan, magasinet att täckas med ett tunt lager av morän, dammarna påbyggas och ett nytt bräddavlopp anläggas. Genom det nya bräddavloppet kommer det efterbehandlade magasinet att avvattnas mot Middagsmålsmyran. Det dike som under drifttiden samlar upp läckage från magasinet kommer att läggas igen, vilket innebär att läckaget kommer att rinna in i det efterbehandlade dagbrottet.

Gråbergsupplaget kommer att efterbehandlas genom täckning med erosionsskydd, bestående av morän. Upplagen kommer därvid att ges mjuka, naturliga former. Beträffande ca 20 % av gråberget bedöms viss risk för urlakning av arsenik föreligga. Denna del av gråberget kommer att kapslas in i ett tätt skikt.

Samtliga byggnader och maskinell utrustning tas bort. Hårdgjorda ytor luckras upp och besås med gräs.

Särskilda bestämmelser för vattenverksamhet

Nyttan av de planerade vattenverksamheterna består i att de är nödvändiga för att den planerade gruvverksamheten skall kunna genomföras. Det kapitaliserade värdet av den produktion som Bolaget räknar med har uppskattats till ca 150 milj. kr/år. Mot denna nytta skall vägas kostnaderna för den planerade gruvverksamheten, sammanlagt ca 200 milj. kr, varav ca 8 milj. kr för vattenverksamheterna. Nyttan av vattenverksamheterna överstiger således kostnaderna för den planerade gruvverksamheten. På grund därav och då några skador inte förutses bör tillåtlighetskravet i 11 kap 6 § miljöbalken vara uppfyllt. Bolaget ser inte heller något hinder med hänsyn till övriga tillåtlighetsregler i 11 kap.

Vissa bestämmelser i 16 kapmiljöbalken

Tidsbegränsning av tillståndet

Den planerade verksamheten bedöms kunna pågå i ca sju år med utgångspunkt från den kunskap om malmbasen som bolaget för närvarande besitter. Man har dock förhoppningar om att kunna bedriva verksamheten under ytterligare en tid, eftersom det kan visa sig att malmbasen är större än beräknat och då nya fyndigheter kan upptäckas i närområdet. Bolaget har valt att begränsa ansökan till en tid av 25 år i överensstämmelse med ansökan om bearbetnings koncession. Någon tidsbegränsning av tillståndet behöver dock inte ske, utan det allmänna villkoret i kombination med nyssnämnda åtagande bör vara tillräckligt.

Miljökvalitetsnormer

Den planerade verksamheten medför inte utsläpp som kan leda till att någon miljökvalitetsnorm skulle överskridas.

BOLAGETS FÖRSLAG TILL SLUTLIGA VILLKOR

Vid huvudförhandlingen har bolaget framställt följande villkorsförslag:

Förslag till villkor för utsläpp till vatten

Innan vattenuttag sker från Paubäcken och grundvattentäkter skall samråd ske med länsstyrelsen avseende uttagspunkternas lägen samt aktuella flöden och tidpunkter för uttagen.

Läckagen från sandmagasinet skall kunna särskiljas (för provtagning och rening) från läckagen från gråbergsupplaget.

Närmare utformning av reningsanordningar för vattenhanteringen bör utformas efter samråd med länsstyrelsen.

Inga utsläpp får ske till Svartlidbäcken eller Paubäcken under byggande, drift och under det att efterbehandlingsåtgärder pågår.

Utsläppen av metaller, suspenderade ämnen, kväve och kolväten till klarvattenmagasinet under drift, utloppskanalen (från det efterbehandlade sandmagasinet) och utloppet från det efterbehandlade dagbrottet (dagvatten från det efterbehandlade området) får som riktvärden och månadsmedelvärden innehålla högst följande totala halter (ej filtrerade prover):

Koppar 9 µg/l (ej filtrerade prover)

Bly 3 µg/l (ej filtrerade prover)

Zink 60 µg/l (ej filtrerade prover)

Kadmium 0,3 µg/l (ej filtrerade prover)

Krom 15 µg/l (ej filtrerade prover)

Nickel 45 µg/l (ej filtrerade prover)

Arsenik 15 µg/l (ej filtrerade prover)

Suspenderade ämnen 15 mg/l (ej filtrerade prover)

Kväve NH4 + NO3 4 mg/l (filtrerade prover)

Opolära alifatiska kolväten 1 mg/l (ej filtrerade prover)

pH i vatten till klarvattenmagasinet under drift, utloppskanalen från det efterbehandlade sandmagasinet och utloppet från det efterbehandlade dagbrottet får som riktvärden inte understiga 6 eller överstiga 8,5.

Utsläppen av metaller till utloppet från det efterbehandlade dagbrottet får inte överstiga följande riktvärden och årsvärden.

Koppar 3,0 kg/år

Zink 3,5 kg/år

Kadmium 0,2 kg/år

Bly 0,4 kg/år

Krom 7,0 kg/år

Nickel 2,0 kg/år

Arsenik 1,5 kg/år

Utsläppen av metaller till klarvattenmagasinet under drift och utloppskanalen från det efterbehandlade sandmagasinet får inte överstiga följande riktvärden och årsvärden.

Koppar 5,0 kg/år

Zink 9,0 kg/år

Kadmium 0,3 kg/år

Bly 0,8 kg/år

Nickel 6,0 kg/år

Krom 8,0 kg/år

Arsenik 2,0 kg/år

Utsläppen av cyanid från destruktionsanläggningen skall vara så låga som möjligt. Halten lättillgänglig cyanid, i utloppet från anläggningen, får inte överstiga 0,5 mg/l som riktvärde och medelvärde över 14 dagar. Halten total cyanid får under samma tid inte överstiga 2 mg/l som medelvärde och riktvärde.

Cyanidhalten i utrinnande vatten från klarvattenmagasinet får som lättillgänglig cyanid inte överstiga 0,1 mg/l som riktvärde vid enskilt tillfälle.

Bolaget skall försöka begränsa utsläpp av kväveföreningar från hantering av sprängmedel genom

−val och hantering av sprängmedel så att spill vid laddning kan minimeras

−rutiner för att se till att utpumpning av vatten från dagbrottet sker före sprängning

−fortlöpande utbildning av personal.

Förslag till villkor för utsläpp till luft

Utsläpp till luft av cyanider och cyanväte (räknat som CN) från cyanidhanteringen får inte överstiga 5 mg/m3 ntg räknat som riktvärde.

Utsläpp till luft av stoft från krossningen får inte överstiga 50 mg/m3 ntg räknat som riktvärde.

Utsläpp till luft av stoft från kalcineringsugn och smältugn får inte överstiga 10 mg/m3 ntg.

Diffus damning skall begränsas på lämpligt sätt.

Förslag till villkor för buller

Bullerbidraget från verksamheten skall begränsas så att det inte ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå vid bostäder än

50 dB(A) vardagar dagtid (kl. 07-18)

40 dB(A) samtliga dygn nattetid (kl. 22-07)

45 dB(A) övrig tid

Momentana ljud nattetid får som riktvärde uppgå till högst 55 dB(A).

Förslag till villkor för vibrationer

Sprängning får endast ske vid i förväg bestämd tidpunkt och efter tydlig, hörbar förvarningssignal. Vibrationshastighet till följd av sprängning får inte överskrida riktvärdet 3 mm/s i vertikal led, som toppvärde i sockel på bottenvåning i närbelägen bebyggelse när denna används.

Luftstötvågor till följd av sprängning får utomhus vid bebyggelse inte överskrida riktvärdet 60 Pa (130 dBLin rel 20 mikroPa), uttryckt som frifältsvärde.

Förslag till villkor för avfall

Bolaget skall innan gruvbrytning påbörjas till tillsynsmyndigheten inlämna en handlingsplan avseende identifiering, särskiljning och hantering av olika gråbergstyper.

Gråbergsupplaget skall utformas så att allt vatten från detta kan samlas upp och kontrolleras. En detaljredogörelse för detta skall inlämnas till tillsynsmyndigheten.

Förslag till villkor avseende efterbehandlingsplan

Bolaget skall upprätta ett förslag till efterbehandlingsplan för hela verksamheten som omfattas av tillståndet. En preliminär plan skall lämnas in till miljödomstolen senast två år efter det att anläggningsarbetena påbörjats.

En slutlig efterbehandlingsplan skall tillställas miljödomstolen i god tid innan verksamheten upphör.

Förslag till villkor avseende säkerhet enligt 16 kap 3 § miljöbalken

Bolaget skall ställa säkerhet för kostnaderna för efterbehandling av den verksamhet till vilken tillstånd lämnas genom denna dom. Säkerheten skall ställas genom insättningar av medel på ett bankkonto som pantförskrivs till förmån för länsstyrelsen; en insättning avseende ett belopp om 1 milj. kr innan tillståndet tas i anspråk samt därefter dels en insättning i slutet av varje kvartal avseende ett belopp motsvarande 40 kr/ton behandlad malm under det första driftåret, 10 kr/ton behandlad malm under andra, tredje och fjärde driftåret och därefter 4 kr/ton behandlad malm, dels en insättning i slutet av varje år under sex år med början det andra driftåret avseende ett belopp om tvåhundratusen (200 000) kr.

Bolaget skall varje år redovisa behovet av och kostnader för resterande efterbehandling. Om avsatta medel i väsentlig grad överstiger beräknade kostnader får länsstyrelsen medge återbetalning av överskott.

Förslag till villkor avseende rennäringen

Samråd skall årligen ske mellan verksamhetsutövaren och Vapstens sameby. Bolaget skall ta initiativ till dessa samråd och en kontaktperson skall utses inom bolaget för detta ändamål.

Närmare utformning av dikning inom verksamhetsområdet skall göras efter hörande av samebyn.

När flyttning av renar förbi gruvområdet skall genomföras skall sprängning i dagbrottet och övrigt verksamhet vid och i anslutning till industriområdet tillfälligt upphöra under den tid flyttning sker, om så krävs för att möjliggöra flyttningen. Avbrottet skall dock inte överstiga två på varandra följande dagar under en sexmånadersperiod.

Förslag till villkor avseende hantering av kemikalier

Anordningar och anläggningsdelar för lakning där cyanid, cyanidhaltigt avfall eller andra farliga kemikalier hanteras skall placeras på tät betongplatta omgiven av betongsarger. Spill skall samlas upp och föras tillbaka till processen eller genomgå destruktion. Invallade ytor skall rymma minst den största cisternens volym.

Täta ytor skall finnas under lossningsplatser för kemikalier och i anslutning till kemikalieförråd och produktionsenheter som använder kemikalier. Anordningar skall finnas för att samla upp kemikalieutsläpp och förorenat vatten från brandsläckning.

Kemikalier som med fukt eller värme bildar brand­farliga, explosiva eller giftiga ämnen skall förvaras åtskilda från andra kemikalier samt brännbart material.

Förslag till villkor avseende kontroll

Ett förslag till kontrollprogram avseende anläggnings- och recipientkontroll för byggnadsskedet skall ges in till tillsynsmyndigheten senast en månad innan större mark- och anläggningsarbeten påbörjas. Ett slutligt förslag till kontrollprogram skall ges in till tillsynsmyndigheten senast tre månader innan produktionen startar.

Förstagångsbesiktning av verksamheten skall utföras senast sex månader efter det att driften vid anrikningsverket har påbörjats.

Om verksamheten upphör för en längre eller kortare tid skall bolaget säkerställa att reningsanordningarnas funktion upprätthålls och andra behövliga försiktighetsmått vidtas i syfte att begränsa utsläpp.

MOTSTÅENDE INTRESSEN

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket har lämnat två yttranden, den 27 juni 2002 och den 11 april 2003. Bolaget har den 26 augusti 2002 bemött de synpunkter verket redovisat i det första yttrandet. Nedan redovisas de ståndpunkter som verket framfört i det senare yttrandet och vid huvudförhandlingen i målet.

Naturvårdsverket har i första hand yrkat att miljödomstolen avslår ansökan och i andra hand att domstolen med stöd av 21 kap 7 § miljöbalken överlämnar målet till regeringen för prövning enligt 2 kap 9 § miljöbalken. Verket har avgränsat till att i huvudsak ta upp följande frågor:

a) Kan den sökta verksamheten anses tillåtlig enligt 2 kap3-7 §§miljöbalken, med hänsyn till den metod för efterbehandling av anrikningssand som bolaget föreslagit?

b) Vilka särskilda krav skulle behöva ställas med avseende på övervakning, kontroll och underhåll för att verksamheten skulle kunna godtas, och skulle det i så fall krävas ekonomisk säkerhet?

c) Krävs det tillstånd enligt 7 kap 28 a § miljöbalken för den sökta verksamheten och bör i så fall sådant tillstånd lämnas?

d) Föreligger det hinder för den sökta verksamheten till följd av 2 kap 9 § miljöbalken?

Verksamhetens tillåtlighet enligt 2 kap 3 § miljöbalken

Enligt Naturvårdsverkets uppfattning kan den föreslagna efterbehandlingsmetoden inte anses innebära att tillräckliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått vidtas, i enlighet med vad som föreskrivs i 12 kap 3 § miljöbalken. Metoden med vattenövertäckning utgör inte bästa möjliga teknik för efterbehandling av anrikningssanden. Visserligen är vattenövertäckning en effektiv metod för att förhindra vittring av materialet, sänkning av pH och utlakning av metaller. Det finns emellertid, enligt Naturvårdsverkets mening, idag inte tillräcklig kunskap om hur en fördämning för en permanent vattenövertäckning i praktiken skall utformas för att kunna säkerställa dess funktion på lång sikt. Enligt Naturvårdsverkets uppfattning kan en permanent efterbehandling med vattenövertäckning av anrikningssanden endast godtas om den kan utföras så att dammens funktion består utan tillsyn och underhåll även i långtidsperspektivet. Sedan efterbehandlingen avslutats skall konstruktionen till sin funktion kunna motsvara en naturlig geologisk formation med förmåga att dämma upp en sjö för all framtid. Några särskilda underhålls- eller övervakningsåtgärder skall inte behövas för att upprätthålla funktionen. Det är dock nödvändigt med övervakning och tillsyn av dammen under en tillräckligt lång tid efter avslutad efterbehandling för att kunna verifiera dammens funktion. Naturvårdsverket menar att det i dagsläget inte finns någon teknik för dammbyggnad som motsvarar de krav som angetts ovan. Den teknik som applicerats på dammkonstruktioner för vattenövertäckning som efterbehandlingsmetod är ursprungligen utvecklad för vattenkraftsdammar där man räknar med att dammen måste övervakas och underhållas kontinuerligt för att funktionen skall bibehållas. En direkt överföring av denna teknik på gruvdammar för vattenövertäckning är inte möjlig eftersom kravspecifikationen för funktionen ser olika ut. En avgörande skillnad mellan en vattenkraftsdamm och en vattenövertäckt gruvdamm är att den förra efter driftskedet kan förlora sitt vatteninnehåll utan att det gör något, men att den senare måste behålla sin vattenyta även efter avslutad gruvdrift för att efterbehandlingen skall fungera.

Mot denna bakgrund, och med hänsyn till den kunskap om s.k. torr täckning som finns idag, anser Naturvårdsverket att torr täckning generellt sätt fortfarande får anses vara en bättre teknik för efterbehandling av anrikningssand än vattenövertäckning genom uppdämning.

När det gäller bedömningen av bolagets ansökan, anser Naturvårdsverket att den föreslagna dammkonstruktionen inte kan anses uppfylla de krav som bör ställas på en långsiktigt säker konstruktion för vattenövertäckning som inte behöver tillsyn och underhåll. Detta framgår bland annat av en PM som SwedPower AB tagit fram på uppdrag av Naturvårdsverket, som även har samrått med Svenska Kraftnäts dammsäkerhetsexpert vid framtagningen av denna ståndpunkt.

Enligt bolagets förslag skall dammkrönet ligga 20 m över lägsta bottennivå. Hela tryckfallet på upp till 20 m kommer att tas upp av tätkärnan som har en tjocklek på 4 m, vilket leder till en hydraulisk gradient över tätkärnan på ca 5 (500 %). Den stora gradienten över tätkärnan kommer att på sikt leda till inre erosion i tätkärnan, vilket leder till att läckage uppstår. Vattenbalansen i dammen kan därmed inte upprätthållas på lång sikt. Därmed kommer även skyddet mot oxidation av anrikningssanden att försvinna, d v s efterbehandlingen förlorar sin funktion. Detta får till följd att vittringen startar och ett surt, metallhaltigt vatten lakar ut till omgivningen.

Bolaget har låtit SGU gör en jämförande genomgång av naturligt uppdämda sjöar i Sverige. Fördämningarna har bestått av olika typer av naturliga geologiska formationer. Den största hydrauliska gradienten i denna genomgång var 2 för existerande sjöar och 4 % respektive 5 % för två sjöar som har varit uppdämda men av olika anledningar tömts. Detta skall jämföras med den hydrauliska gradienten på 500 i tätkärnan i den föreslagna dammkonstruktionen. Naturvårdsverket anser därför att det inte är relevant att jämföra den föreslagna dammkonstruktionen med en naturlig geologisk formation som dämmer en sjö.

Bolaget hävdar att dammen inte behöver övervakas efter avslutad drift eftersom dammen har bedömts ha konsekvensklass 3 enligt RIDAS. Naturvårdsverket vill framhålla att denna bedömning endast avser dammbrott och att klassningen endast avser effekten nedströms av vattnet som lämnat magasinet. Effekten av att efterbehandlingen av sandmagasinet försvinner om dammen läcker har inte ingått i bolagets RIDAS bedömning. Klassningen kan därför inte användas som ett mått på dammens funktion som efterbehandlingsmetod.

Enligt Naturvårdsverkets uppfattning uppfyller alltså inte den dammkonstruktion som bolaget föreslagit de krav som bör ställas på denna typ av anläggning. Den är inte utformad på ett sådant sätt att den kan anses vara långsiktigt hållbar. Flera delar av konstruktionen kan och bör förändras för att dammen bättre skall fylla sin funktion på lång sikt. Naturvårdsverket vill dock påpeka att det fortfarande saknas kunskap om hur inre erosion i dammvallen skall undvikas och vilken nivå på den hydrauliska gradienten som kan anses vara godtagbar i ett visst material för att få en långsiktigt varaktig dämmande funktion. Naturvårdsverket anser att det i dagsläget inte finns underlag för att närmare ange hur dammen bör dimensioneras i dessa avseenden.

Sammanfattningsvis anser Naturvårdsverket att den av bolaget föreslagna efterbehandlingsmetoden inte kan anses utgöra bästa möjliga teknik i syfte att uppnå ett tillräckligt skydd för miljön. Bolaget har inte presenterat något alternativ till den föreslagna metoden som kan utgöra underlag för en prövning i detta mål. Det bör även påpekas att bolaget inte har redovisat några uppgifter om vilka effekter som skulle uppstå om vattenövertäckningen i dammen inte kan bibehållas. Bolaget har inte heller redovisat några förslag på vilka åtgärder som kan och bör vidtas om vattentäckningen i dammen försvinner. Sammantaget har alltså bolaget inte kunnat visa att tillräckliga försiktighetsmått och skyddsåtgärder i enlighet med 2 kap 3 § miljöbalken kommer att vidtas. Med den utformning som ansökan har avseende metoden för efterbehandling anser därför Naturvårdsverket att det saknas förutsättningar för att bifalla ansökan.

Särskilt om avvägningen enligt 2 kap 7 § miljöbalken

På mycket lång sikt kommer det att krävas övervakning, kontroll och underhåll av dammen och tillhörande anläggningar, i syfte att åstadkomma tillräckliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått. Med hänsyn till att den föreslagna dammkonstruktionen inte kan anses ha den långsiktiga hållbarhet som måste krävas i detta sammanhang, menar Naturvårdsverket att det enda sättet att försäkra sig om den nödvändiga säkerheten i efterbehandlingsmetoden skulle vara att se till att det sker kontinuerlig övervakning, kontroll och underhåll av dammen och omgivande anläggningar och områden under den tid som anrikningssanden behöver vara vattenövertäckt. Enligt Naturvårdsverkets bedömning innebär detta att behovet av övervakning, kontroll och underhåll kommer att bestå för all framtid eftersom efterbehandlingen med vattenövertäckning avses vara permanent. Det är enligt Naturvårdsverkets uppfattning bolaget som skall ansvara för sådana framtida åtgärder.

Ett villkor om kontinuerlig övervakning, kontroll och underhåll skulle vidare behöva förknippas med ett särskilt krav på ekonomisk säkerhet. Av den efterbehandlingsplan som bolaget föreslagit framgår att bolaget kommer att läggas ned 2015 i samband med att bolagets samtliga åtgärder och verksamheter i samband med den sökta verksamheten beräknas upphöra. Eftersom det således är klart att bolaget inte kommer att bestå under så lång tid som det finns ett behov av övervakning, kontroll och underhåll av det efterbehandlade området, menar Naturvårdsverket att bolaget redan nu skulle behöva förpliktas att ställa någon form av ekonomisk säkerhet för dessa framtida åtgärder. Det bör särskilt påpekas att denna ekonomiska säkerhet inte skall förväxlas med den säkerhet som krävs för redan planerade efterbehandlingsåtgärder. Den säkerhet som krävs för planerade åtgärder är avsedd att säkerställa att gruvområdet och sandmagasinet kan efterbehandlas på det sätt som bolaget planerat. Denna säkerhet kan antingen tas i anspråk för att utföra dessa åtgärder eller återbetalas till bolaget sedan åtgärderna utförts, om de bekostats på annat sätt. En ekonomisk säkerhet för att täcka de framtida behoven av kontinuerlig övervakning, kontroll och underhåll skulle däremot behöva kvarstå så länge det kan bedömas finnas ett behov av att vidta sådana åtgärder. Som anförts ovan bedömer Naturvårdsverket att ett behov av sådana åtgärder kommer att kvarstå för all framtid. Det är alltså i praktiken omöjligt att förutsäga hur stora kostnader dessa åtgärder kommer att föranleda, vilket medför att det även är omöjligt att beräkna storleken på den ekonomiska säkerheten.

Naturvårdsverket menar därför att det är orimligt att föreskriva villkor med ovan angivna innebörd för verksamheten. Det måste i praktiken betraktas som omöjligt för en verksamhetsutövare, särskilt i form av ett bolag, att uppfylla ett villkor som innebär ett åtagande om att vidta åtgärder i all framtid. Det är vidare i stort sett omöjligt att beräkna storleken på den ekonomiska säkerhet som skulle krävas. Det kan dock förutses att säkerheten skulle behöva täcka avsevärda belopp, bl a med hänsyn till att det måste finnas utrymme för att kunna vidta omfattande underhållsåtgärder på dammvallen.

Sammanfattningsvis anser Naturvårdsverket därför att det, vid en avvägning enligt 2 kap 7 § miljöbalken, inte är möjligt att föreskriva sådana villkor om skyddsåtgärder och försiktighetsmått för verksamheten med föreslagen efterbehandlingsmetod som skulle behövas för att den skall kunna godtas.

Tillstånd enligt 7 kap 28 a § miljöbalken

I närheten av den planerade verksamheten ligger två områden som utpekats som särskilda bevarandeområden enligt rådets direktiv 92/43/EEG (ändrat genom direktiv 97/62/EG), s.k. Natura 2000-områden. Norr om området ligger Paubäcken (SE0810487), som är ett biflöde till Umeälven. Söderut ligger Öreälven (SE0810434). Båda vattendragen är utpekade som naturtypen "Naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ" (3210) och i Öreälven som omfattar hela vattenområdet ingår också naturtypen "Vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor" (3260). De arter i direktivets bilaga 1 som är registrerade för Paubäcken är flodpärlmussla och stensimpa. I Öreälven är lax, stensimpa, utter och bred gulbrämad dykare utpekade enligt Habitatdirektivet. Paubäcken, som ligger närmast det planerade gruvområdet, hyser ett av de rikaste, reproducerande flodpärlmusslebestånden i såväl Sverige som hela Europa, vilket utgör huvudmotivet för utpekandet som Natura 2000-område. Bland de hot som bedömts som störst för Paubäcken är utsläpp av förorenat vatten och försurning av vattnet i bäcken.

Öreälven är en oreglerad älv med naturliga vattenståndsvariationer och ett flertal forsande vattendragssträckor. En naturlig artsammansättning med bl.a. de karaktäristiska arterna lax, utter och flodpärlmussla utgör grunden för utpekandet som Natura 2000-område. Kända flodpärlmusslelokaler i Öreälvens vattensystem förekommer dock i huvudfåran, alltså minst ca 10 km från verksamhetsområdet varför påverkan från den sökta verksamheten på flodpärlmusslan i detta vattensystem är mindre trolig. Enligt Naturvårdsverkets uppfattning riskerar den sökta verksamheten, med den föreslagna utformningen av efterbehandlingen av anrikningssanden, att medföra en sådan betydande påverkan på miljön i Natura 2000-området Paubäcken att det krävs tillstånd enligt 7 kap 28 a § miljöbalken för verksamheten. Verket gör vidare bedömningen att verksamheten inte på ett betydande sätt kommer att påverka miljön i Natura 2000-området Öreälven med källflöden och biflöden. Tillstånd enligt 7 kap 28 a § miljöbalken far endast lämnas om verksamheten, ensam eller tillsammans med andra pågående eller planerade verksamheter eller åtgärder, inte kan skada den livsmiljö eller de livsmiljöer i området som avses att skyddas och inte medför att den art eller de arter som avses att skyddas utsätts för en störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet i området av arten eller arterna. Vid bedömningen av om den berörda arten påverkas negativt på det sätt som här avses, skall de kriterier som anges i 16 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. beaktas. Bedömningen av påverkan på ett Natura 2000-område skall göras med avseende på bevarandemålen för de naturtyper och arter som är utpekade.

Av miljökonsekvensbeskrivningen framgår att inget vatten under driftsfasen kommer att släppas ut till Paubäcken. Enligt Naturvårdsverkets bedömning kan därför inte själva driften av gruvan antas påverka miljön i Paubäcken på ett sådant sätt att det medför tillståndsplikt. Efter driftperioden kommer dock Paubäcken att få ta emot flöden från det efterbehandlade området, i form av dagvatten, utflöden från det efterbehandlade och vattenfyllda dagbrottet samt läckagevatten från sandmagasinet. Vidare kommer flöden av surt och metallhaltigt vatten som kan komma att uppstå till följd av en torrläggning av sandmagasinet att ledas till Paubäcken via Svartlidbäcken. Bolaget har bedömt att halterna i utgående vatten från efterbehandlingsområdet inte kommer att vara så höga att livsmiljöerna i Paubäcken kommer att påverkas negativt.

Bolaget har emellertid inte presenterat något underlag för bedömningen av vilka konsekvenser en torrläggning av sandmagasinet skulle få för omgivningen, inbegripet Paubäcken. I ansökan finns det inte någon redovisning av sådana konsekvenser. Bolaget har endast konstaterat att en torrläggning av sandmagasinet till följd av läckage genom dammvallen skulle medföra att vittring av materialet påbörjas och att utlakning av metaller och syra sker. Någon utredning om omfattningen av metallförorening och försurning till följd av detta finns inte. Enligt Naturvårdsverkets uppfattning skulle en torrläggning av sandmagasinet medföra en betydande risk för att starkt försurat vatten med mycket höga halter av metallföroreningar leds ut i Paubäcken. Då även en tillfälligt hög belastning av surt vatten eller föroreningar kan orsaka skada på flodpärlmusslorna i Paubäcken, skulle denna utveckling medföra en avsevärd försämring av dess bevarandestatus. I enlighet med vad som anförts ovan angående verksamhetens tillåtlighet, anser Naturvårdsverket att den av bolaget föreslagna dammkonstruktionen medför en påtaglig risk för att sandmagasinet på sikt torrläggs. Mot den bakgrunden finns det även en klar risk för att livsmiljön för flodpärlmusslan i Paubäcken skadas till följd av den föreslagna verksamheten. Naturvårdsverket anser därför att verksamheten med föreslagen efterbehandlingsmetod inte bör meddelas tillstånd enligt 7 kap 28 a § miljöbalken.

Andrahandsyrkandet

Om miljödomstolen vid en avvägning enligt 2 kap3-7 §§miljöbalken finner att den föreslagna efterbehandlingsmetoden kan godtas och att verksamheten därför bör anses tillåtlig enligt dessa bestämmelser, samt att tillstånd enligt 7 kap 28 a § miljöbalken kan meddelas, anser Naturvårdsverket att den s.k. stoppregeln i 2 kap 9 § miljöbalken aktualiseras. Även om risken för ett dammbrott förefaller liten med den utformning av dammvallen som bolaget har föreslagit, kan det inte bortses från den osäkerhet som råder beträffande dammens långsiktiga funktion. När det gäller förutsättningarna för en tillämpning av stoppregeln har regeringen i förarbetena till miljöbalken bl a uttalat att "risken [för skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för miljön] får dock inte vara försumbar utan skada eller olägenhet måste kunna förutses med viss sannolikhet” (prop. 1997/98:45, del 2, s. 26). Enligt Naturvårdsverkets uppfattning kan riskerna för avsevärd skada på miljön inte anses vara försumbar i detta fall. Framför allt bör risken för inre erosion i dammen med efterföljande läckage och torrläggning av dammen kunna anses vara tämligen påtaglig. Denna risk framstår som särskilt stor om man beaktar att bolaget inte har föreslagit några skyddsåtgärder eller försiktighetsmått för denna typ av händelse. De skador för miljön som då skulle uppstå måste betraktas som skador av väsentlig betydelse, särskilt med hänsyn till det näraliggande Natura 2000-området Paubäcken.

Enligt Naturvårdsverkets uppfattning bör dessutom omfattningen av de skador som kan uppkomma ha betydelse vid bedömningen av vilken risknivå som kan accepteras. Om de skador som kan uppkomma till följd av en verksamhet är avsevärda, bör det vara tillräckligt med en förhållandevis liten risk för skada för att stoppregeln 12 kap 9 § miljöbalken skall aktualiseras. Vid en sammanvägning av de effekter som kan befaras uppkomma till följd av en torrläggning av sandmagasinet med den övriga miljöpåverkan som projektet kommer att medföra, anser Naturvårdsverket att kriterierna 12 kap 9 § miljöbalken är uppfyllda. Enligt verkets mening kan därför verksamheten med den utformning av efterbehandlingen av anrikningssanden som bolaget föreslagit endast tillåtas om det finns särskilda skäl. Naturvårdsverket kan inte se att sådana särskilda skäl föreligger i detta fall.

Synpunkter redovisade av SwedePower AB

Naturvårdsverket har uppdragit åt SwedPower AB att ge synpunkter på dammkonstruktionen och deponeringsmetoden med hänsyn till långtidsperspektivet. I ett PM daterat den 11 mars 2003 har Å N vid konsultföretaget sammanfattningsvis yttrat: Då endast det valda överdämningsalternativet är utförligt beskrivet är det inte möjligt att jämföra olika alternativ, t.ex. torrtäckning eller pumpning till dagbrottet. Ytterligare för eller nackdelar än de som anges i handlingarna för de alternativa deponeringsmetoderna till vattenövertäckning kan här inte ges. Det bedöms dock, på samma sätt som anges i ansökan, att vattentäckning för tillfället är den mest effektiva metoden för att förhindra att syre tillförs anrikningssanden.

Det bedöms att om tillsyn och underhåll avslutas en relativt kort tid efter det att verksamheten upphört kan man i dagsläget inte garantera att deponeringen i ett långtidsperspektiv får en bibehållen vattenövertäckning. Allmänt anges i handlingarna att vattentäckningen bör ha visst djup för att undvika skadliga reaktioner i anrikningssanden. Det har dock inte hittats i någon beskrivning i handlingarna om förväntade effekter om vattentäckningen inte kan bibehållas i långtidsperspektivet och vilka åtgärder som bör vidtas om vattentäckningen försvinner snabbare än förväntat.

Dammkonstruktionen för sandmagasinet bedöms i stort hålla en jämförbar standard som traditionella vattendammar. Utformningen innehåller dock svagheter i långtidsperspektivet genom utformningen med en smal tätkärna i kombination med smala filter samt att det i stödzonen finns olika material som i kontakten inte uppfyller filterkriterier.

Även om förslaget på dammsektion för vattendränkningsalternativet förbättrats genom omarbetningar så bedöms att ytterligare förbättringar kan göras som t.ex. att anlägga en "beach" uppströms tätkärnan, göra en bredare tätkärna som minskar gradienterna och säkerställa alla materialövergångar genom att de uppfyller filterregler. Konstruktionen skulle därigenom närma sig funktionen för en naturlig geologisk formation. Det bedöms dock att även i det fall där man utarbetar en säkrare konstruktion, som har mycket liten risk för plötsliga eller långsiktligt ökande läckage i långtidsperspektivet, så behöver funktionen bekräftas genom övervakning och mätningar under relativt lång tid (i storleksordning något 10-tal år) efter det att magasinet fyllts upp till dämningsgränsen för första gången och fått sin slutliga utformning. När funktionen bekräftats fungera som avsett eller eventuella åtgärder vidtagits för att förbättra funktionen bedöms att frekvensen för övervakningen markant kan minskas, men inte helt upphöra.

Konsekvensklassning enligt RIDAS bedöms för tillfället ha liten praktisk betydelse, eftersom tillämpningsanvisningar ännu inte utarbetats som är anpassade till gruvdammar i långtidsperspektivet. Erfarenheterna från vattenkraftdammar visar att plötsliga läckage på grund av inre erosion kan uppstå genom dammkroppen eller undergrunden en lång tid efter det att första dämning utförts. En viss övervakning av dammen bedöms härigenom behövas även efter den tidsperiod på 15 år då övervakning enligt handlingarna planeras ske. Frekvensen för tillsynen bedöms dock kunna minskas i förhållande till den inledande 15-årsperioden. Instrumentering för långtidsövervakning behöver underhållas. Om onormala läckage eller andra svagheter upptäcks så kan åtgärder (tätning av läckage, ytterligare dräneringar etc.) behöva vidtas för att säkerställa vattentäckningen av sandmagasinet.

Fiskeriverket

I ett första yttrande ansåg sig Fiskeriverket inte kunna ta ställning till företagets tillåtlighet beroende på betydande brister i ansökan. Den största bristen i detta avseende gällde avsaknaden av uppgifter om fiskbestånd och fiske i de vattendrag som kommer att fungera som primärrecipient för utsläppen. Därför ansåg man att en fiskeribiologisk undersökning måste komma till stånd i dessa vattendrag och efterlyste förslag från bolaget avseende dels kompensation av fiskeskada och dels riktvärden för det sammanlagda årliga utsläppet av tungmetaller. I bolagets ingivna kompletteringar har Fiskeriverkets frågeställningar besvarats, varför verket anser att ansökningshandlingarna numera ger ett tillräckligt bra underlag för ett slutligt ställningstagande i tillåtlighetsfrågan.

Vid huvudförhandlingen har Fiskeriverket tillstyrkt ansökan och yrkandet om omedelbar verkställighet.

Sammanfattningsvis har Fiskeriverket anfört: Fiskeriverket tillstyrker ansökt brytning och anrikning av malm vid Svartliden, eftersom de sjöar och vattendrag (Svartlidtjärnen, Svartlidbäcken, Middagsmålsmyrbäcken, Tvärbäcken och Norrbäcken) som i första hand kommer att beröras av verksamheten ej kan anses vara av större betydelse för det allmänna fiskeintresset. Fiskeriverkets tillstyrkan sker dock med tvekan, främst med tanke på eventuell framtida utsläppspåverkan i Paubäcken. Fiskeriverkets tveksamhet beror främst på de svårbedömda effekterna av den framtida bräddningen från det vattenfyllda dagbrottet. Paubäcken är av stor betydelse för det allmänna fiskeintresset, främst med tanke på bäckens betydelse som sportfiskevatten och reproduktionslokal för flodpärlmussla. En annan tveksamhet gäller huruvida en längre gruvbrytning än den planerade sjuårsperioden kommer att medföra ändrade utsläppsförhållanden. En ytterligare faktor i sammanhanget är att något vattenuttag från Svartlidbäcken ej längre är aktuellt.

Vad gäller riktvärden (månadsmedelvärden) för utsläpp till vatten ansluter sig Fiskeriverket till de villkor som länsstyrelsen föreslagit och bolaget accepterat. Dessa riktvärden skall gälla för samtliga utsläpp till vatten, såväl under driftsfasen som efter efterbehandling av området. Fiskeriverket kan acceptera det förslag till riktvärden för det sammanlagda årliga utsläppet av tungmetaller som bolaget numera lämnat.

Fiskeriverket anser att fiskeribiologiska undersökningar skall ingå i det slutliga kontrollprogram som senare kommer att fastställas av tillsynsmyndigheten för gruvverksamheten vid Svartliden. Omfattningen av dessa undersökningar skall bestämmas i samråd med Fiskeriverket.

Som skälig kompensation för fiskeskada föreslår Fiskeriverket en engångsavgift på

25 000 kr jämlikt lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Avgiften skall inbetalas till åtgärder i det berörda området. Nyttjandet av den föreslagna avgiften skall ske i samråd med berörda fiskerättsägare.

Kammarkollegiet

Kammarkollegiet har anfört: Ett godkännande av planerad verksamhet kräver att man kan försäkra sig om att området inte kommer att ta skada. Naturvårdsverket har uttalat att det finns en klar risk för att livsmiljön för flodpärlmusslan i Paubäcken skadas till följd av föreslagen verksamhet. Kollegiet delar Naturvårdsverkets uppfattning att verksamheten med föreslagen behandlingsmetod inte bör meddelas tillstånd enligt 7 kap 28 a § miljöbalken.

Länsstyrelsen i Västerbottens län

Under målets handläggningstid har länsstyrelsen uttryckt sin tveksamhet till projektets tillåtlighet och tillstyrkt ansökan endast under förutsättning att verksamheten bedrivs i enlighet med de synpunkter och villkor som man föreslagit. Bolaget har efter hand gjort ganska omfattande åtaganden i linje med länsstyrelsens påpekanden och utarbetade förslag. Vid huvudförhandlingen har länsstyrelsen tillstyrkt att bolaget erhåller det begärda tillståndet och att ett s.k. verkställighetsförordnande medges.

I tillåtlighetsfrågan har länsstyrelsen framfört i huvudsak följande: Lokaliseringen av den föreslagna gruvverksamheten mellan två Natura 2000-områden är inte fördelaktig ur miljösynpunkt, särskilt med tanke på dess närhet till Paubäcken. Länsstyrelsens bedömning är dock att själva brytningen av fyndigheten sannolikt bör kunna ske utan risk för Paubäckens naturvärden. Placering av ett sandmagasin med dammvall och gråbergsupplag i samma avrinningsområde som Paubäcken innebär dock ökade risker. Under drifttiden torde dessa risker vara små, men länsstyrelsen vill dock framhålla de långsiktiga riskerna. Man brukar numera i samband med gruvverksamhet förespråka att efterbehandlade områden och dammar bör vara intakta i ett tusenårsperspektiv. Efter ca sju års gruvdrift kan detta bli ett objekt som kräver fortsatt tillsyn och sannolikt ytterligare åtgärder under mycket lång tid framöver.

Enligt miljöbalkens intentioner vore det väl motiverat med ett centralt anrikningsverk, med tillhörande sandmagasin för den nu aktuella och övrig planerad gruvverksamhet i området, med annan lokalisering än det föreslagna. Eftersom verksamheterna inte är samordnade i tiden och dessutom bedrivs av olika verksamhetsutövare kan dock länsstyrelsen i föreliggande mål inte se hur krav skulle kunna yrkas på sådan samlokalisering.

Länsstyrelsen har i bearbetningskoncessionsärendet enligt minerallagen gjort bedömningen att själva gruvbrytningen i koncessionsområdet torde kunna ske utan risk för påverkan på de omgivande Natura 2000-områdena. I nu aktuellt mål bör dock närmare bedömas om risker finns för betydande påverkan på de nämnda områdena utanför koncessionsområdet genom skadliga utsläpp.

I första hand anser länsstyrelsen att av de redovisade lokaliseringsalternativen ger det valda alternativet minst direkta ingrepp i höga naturvärden och har sannolikt den bästa tekniska lösningen. Nackdelarna med detta alternativ är de långsiktiga riskerna för i första hand Paubäcken. En långsiktigt hållbar lösning innebär i princip att dammen skall kunna lämnas utan tillsyn och ytterligare åtgärder för all framtid när driften avslutats och efterbehandlingen har utförts. En förutsättning för detta alternativ är att föreslagen dammkonstruktion är säker i ett långsiktigt perspektiv. Länsstyrelsen saknar dock möjlighet att göra en sådan bedömning. I andra hand yrkas på ett alternativ med torrtäckning, bl.a. eftersom risker med dammarna då elimineras.

Beträffande bolagets slutliga villkorsförslag har länsstyrelsen haft följande invändningar: Utsläppen av kolväten skall avse totalt extraherbara alifater därför att med den metoden mäts även korta kolkedjor, vilka t.ex. förekommer i dieseloljor. Totalutsläppen av metaller skall begränsas genom gränsvärden, inte riktvärden. För utsläppen av cyanid till vatten skall kontrollpunkten vara densamma som föreslagits för utsläpp av metallhalter. Samma kontrollpunkt som för metallutsläppen skall gälla för utsläppen av cyanid till vatten. Utsläpp av stoft till luft från krossningen skall begränsas till 10 mg/m3. Detta begränsningsvärde gäller t.ex. vid Bolidens anläggning. Bolagets åtagande att upprätta en handlingsplan rörande gråbergshanteringen skall föreskrivas som villkor.

Lycksele och Storumans kommuner

har tillstyrkt ansökan och framhållit projektets angelägenhet ur näringslivspolitisk synpunkt p.g.a. de nya arbetstillfällen som skapas.

Miljö- och byggnadsnämnden i Lycksele kommun

har anfört: Av väsentlig betydelse vid prövning av tillåtligheten för aktuellt projekt är frågor om vald deponeringsmetod, vattentäckning, dammsäkerhet m.m. för säkerställande av möjligheterna för ett långsiktigt hållbart nyttjande av områdets naturresurser. Nämnden kan för närvarande inte göra en bedömning i dessa stycken varför ställningstagande får vila. Bolagets yrkande om verkställighetsförordnande avstyrks.

Miljö- och byggnadsnämnden har framställt förslag till villkor i huvudsak med vad länsstyrelsen begärt. När det gäller efterbehandling och säkerhet har man vidare föreslagit följande:

Bolaget skall upprätta ett förslag till efterbehandlingsplan för hela verksamheten som omfattas av tillståndet. En preliminär plan skall lämnas in till miljödomstolen senast två år efter det att anläggningsarbeten har påbörjats. Eftersom det finns behov av tillsyn, underhåll och provtagningar även efter år 2015 måste ansvar och omfattning för detta klarläggas.

Bolaget skall ställa säkerhet för kostnaderna för efterbehandling av den verksamhet till vilken tillstånd lämnas genom denna dom. Storleken på den ekonomiska säkerheten skall relateras till såväl aktuell verksamhet brytningsplan som det faktiska efterbehandlingsbehovet. Bolaget bör därför redovisa ett förslag av vilket det bör framgå vilka medel som vid varje tidpunkt garanteras för slutlig efterbehandling. Förslaget bör vara rimligt från såväl företagsekonomisk som samhällelig synpunkt.

Förslag till kontrollprogram för verksamheten skall lämnas till tillsynsmyndigheten senast en månad innan avröjningsarbetena påbörjas vid gruvanläggningen.

Miljö- och byggnadsnämnden i Storumans kommun

anser att följande skall säkerställas via villkor för verksamheten:

- Vid anläggandet av avskärande dike med anslutning till Björklidbäcken och Paubäcken (inom Storumans kommun) bör en slamfälla göras för att minska finjordsflykt och onödig vattengrumling till recipienten.

- Vattenkvaliteten från dagbrottet, efter avslutning av gruvverksamheten, bör hålla minst klass 2, enligt Naturvårdsverkets rapport 94913, tabell 18.

- I kommande kontrollprogram bör även ingå biologiska parametrar samt kvicksilver för de föreslagna naturliga recipienterna, Paubäcken och Örån/Norrbäcken.

- Halten suspenderat material bör vara max 15 mg/l i utsläppen till aktuella recipienter.

- Kontrollprogrammet bör omfatta fler provtagningspunkter i föreslagna vattenrecipienter.

- En maximal total kväve-, tot-N-, och oljerest- gräns bör fastställas för utsläpp till recipient.

- Vattenuttag från Paubäcken skall anläggas så att det inte skadar musselbestånd.

Vapstens sameby

Ansökan ger en enkelspårig bild av gruvverksamheten. Det saknas redovisning av de negativa effekter och följder som en eventuell gruvbrytning kommer att innebära för samhället i stort och framför allt för det samiska samhället. Identifiering, beskrivning och hur de negativa effekterna som uppkommer vid yttre påverkan av renskötseln och renen saknas. Vidare saknas en bedömning hur påverkan av renskötare, deras miljö, samt deras djur och hushållning av mark och vatten skall kunna bevaras. Här hänvisas till Agenda 21 och Bruntlandkommissionen överenskommelser. Vapstens sameby anser att vid en eventuell gruvdrift skall redan befintliga anrikningsverk nyttjas.

Miljökonsekvensbeskrivningen saknar alternativa lösningar och flexibilitet. Även ett nollalternativ som belyses med objektivitet efterlyses. Underlaget i utredningen som legat till grund för Bergmästarens beslut är mycket bristfälligt, bl.a. ur miljösynpunkt. Detta förhållande har också särskilt påpekats av Naturvårdsverket till miljödomstolen och regeringen. På motsvarande sätt önskar samebyn framföra att det måste göras en ordentligt genomarbetad konsekvensanalys av den in- och påverkan som en framtida gruvdrift kommer att innebära för rennäringen och en särskild avvägning mellan, å ena sidan, de kortsiktiga intressena (utvinning av mineral och vissa arbetstillfällen), å andra sidan, de långsiktiga intressena (skador på miljön och för alltid bestående långsiktiga störningar på rennäringen).

Gruvan kommer att påverka Vapstens samebys renskötsel i så stor utsträckning att det idag inte går att redovisa den totala inverkan och påverkan. Renskötseln kommer att utsätts för långsiktiga störningar vilka kommer att påverka renskötseln för all framtid. Gruvdriften kommer att omöjliggöra en ekologiskt hållbar utveckling samt förhindra en hälsosam miljö för nu levande och kommande generationer inom rennäringen. Gruvan berör flera flyttleder, varav två är markerade som riksintresse för rennäringen (3 kapmiljöbalken - påtaglig skada på ett riksintresse - bestående negativ inverkan). Den fria strövningen blir i stor utsträckning hindrad vid en eventuell gruvanläggning i detta område. Det aktuella området där gruvan avses att etableras är sedan tidigare känt som ett svårt område att passera med renar. Område är känsligt på grund av svåra passager och avverkningsytor. Länsstyrelsen har tidigare genomdrivit tvångsslakt i detta område med anledning av att renar stannat kvar i området. Förhållandena är således på detta sätt svåra och kända i det aktuella området redan före en eventuell gruvetablering.

Gruvverksamhet medför inte bara en hårdare arbetsbelastning och stora kostnader utan även ett psykosocialt lidande för renskötarna i Vapstens sameby. Inget av byns försök att väcka insikt och en förståelse för den problematik man står inför har behandlats eller visats särskild hänsyn. Vapstens sameby har begärt konsekvensanalys av den in- och påverkan som en framtida gruvdrift kommer att innebära för rennäringen, vilket även länsstyrelsens ansvarige för rennäringsfrågor anser vore önskvärt men att ett sådant förfaringssätt skulle enligt ansvarige innebära att det tar för lång tid.

En sammanlagd bedömning av gruvdrift, urbanisering, vattenkraft, skogsbruk m.m. saknas (totalt intrång). Länsstyrelsens yttrande är inte uppbyggt på saklighet och innehåller vaga antaganden. Vapstens sameby har inte varit inblandad i de diskussioner som förekommit om hur rennäringen påverkas och heller inte blivit tillfrågade. Vid efterföljande kontakter med länsstyrelsen i oktober månad 2002 har framkommit att det inte finns något särskilt underlag som behandlar rennäringens markanvändning och områdets betydelse. Länsstyrelsen har i ärendet bara gjort en allmän bedömning utan något underlag. När underlaget för miljökonsekvensberedningen efterfrågas, finns inte heller något särskilt underlag för denna, utan den är också grundad på en samlad bedömning gjord av länsstyrelsens tjänsteman. Samma svar erhålls beträffande underlaget för bedömningar om hur flyttleder påverkas m.m.

Att det saknas en genomgripandeanalys påtalar länsstyrelsen i sitt yttrande till regeringen: "Länsstyrelsen saknar en genomgripande analys av rennäringens förhållande gentemot andra viktiga näringar som är starkt förknippade med markanvändning såsom turism, gruvnäring och energiutvinning." Vapstens sameby kan konstatera att de flesta remissinstanser ger sin tillit och betraktar länsstyrelsen som sakkunnig och därför är det extra viktigt att samebyns krav på en bedömning av det totala intrånget och en konsekvensanalys av den in- och påverkan som gruvdriften kan ha på rennäringen utreds innan någon eventuell gruvverksamhet startar.

När det gäller bedömning av bete inom Vapstens sameby är allt bete viktigt. Renbetet har blivit hårt ansatt och renen är beroende av allt bete, även det som av länsstyrelsen betraktas som dåligt bete. Ett "dåligt" bete kan vid nödsituation (väder, vind, intrång osv.) vara livsviktigt för renens överlevnad. Detta borde inte vara någon hemlighet för en sakkunnig. Området är tungt belastat av skogsbruk. En kommande utbyggnad av vägnätet och ökad trafik samt gifttransporter är ett ökat tryck på rennäringen. Hur skyddas renen och renskötseln mot miljögifter, området har redan ansats hårt av Tjernobyl. Fråga uppkommer därför hur renen och renskötseln i framtiden skall skyddas mot miljögifter m.m. Miljökonsekvensbeskrivningen saknar uppgifter om det.

Statens geologiska undersökning (SGU) har i yttrande helt underlåtit att beakta de nackdelar som finns. Exempelvis har saneringen av gruvdriften hittills kostat staten miljoner kr och beräknas kosta ytterligare miljoner för att sanera den gruvdrift som har bedrivits. När det gäller behovet av guld finns det så att det täcker världens behov redan. Att hänvisa till hela renskötselområdets yta är inte relevant. Vinterbetet som berörs är en av grundförutsättningarna för rennäringens drift. Det område som berör samebyns renar är 13 km2 och består av ett redan hårt ansatt vinterbete inom samma sameby. SGU:s hänvisning till grundläggande hushållningsbestämmelser i miljöbalken är svårförståelig. I området har bedrivets renskötsel i alla tider. Vapstens sameby är speciell utifrån att svenska staten själva har tvångsförflyttat samer till området för att bedriva renskötsel. Andra och tredje generationen "tvångsförflyttade" lever av rennäringen i detta område. Vapstens sameby hävdar att svenska staten har ett särskilt ansvar. Det gäller här ett avbefolkat område som genom gruvkoncessionen endast skulle få ett kort uppsving med ett för alltid efterlämnat giftområde och bestående förfång för rennäringen. Minerallagens bestämmelser (kostnadsersättningar) kan inte gälla för rennäringen då det innebär en ohållbar kostnadsutveckling för renskötseln. Om land skall tas i anspråk på renskötselns bekostnad måste en grundläggande utredning av markens betydelse för renskötseln ligga till grund för ersättning.

Vilka seismologiska rörelser finns det i området kring Svartliden och närbelägna områden? Det saknas utredningar över statistik och kartmaterial av markrörelser i området.

Svartlidbäcken skall enligt förslaget torrläggas. Deltagare i Vapstens sameby har provmetat i Svartlidbäcken och fick på ca 20 minuter sju stycken stenbit. Att meta var inga svårigheter och man såg fisk efter den sträcka som man gick, på båda sidor om Pauträskvägen d.v.s. uppströms respektive nedströms. I området kring bäcken sågs ett rikt liv av grodor och på marken förekommande djur, bl.a. huggormar påträffades. Att torrlägga denna bäck och tillåta denna typ av intrång på naturen kommer att medföra att rödlistade och fridlysta arter kommer till skada, förhållanden som skall redovisas.

Koncessionsbeslutet tycks vara grundat på kortsiktiga arbetsmarknadspolitiska hänsynstaganden och det kan särskilt poängteras att gruvetableringen inte ger några näringsmässiga positiva effekter för rennäringen. Totalt sett kommer en gruvetablering att påverka nuvarande och kommande generationers hälsa och försiktighetsprincipen bör beaktas före de ekonomiska intressena. En gruvetablering motverkar en ekologisk hållbar utveckling och området borde därför bevaras enligt Natura 2000.

Stöttingfjällets fiskevårdsområde

har under målet handläggning påkallat vissa undersökningar och vid huvudförhandlingen ställt krav på åtgärder och ersättning för att utveckla bygden.

Sakägaren H H, Norrbäck 1:5

har tillstyrkt ansökan. Han har bl.a. framställt krav på avsättning av pengar för ersättning och åtgärder av skador som i en framtid kan åsamkas skogsmark nedströms recipienten och att gruvbolaget frikostigt betalar för den mark som berörs.

BOLAGETS BEMÖTANDE

De av Fiskeriverket angivna riktvärdena bör gälla även efter efterbehandlingen, under den tid som det kan anses rimligt att bolaget har ansvar för övervakning, tillsyn och underhåll, d.v.s. fem år efter det att dagbrottet är fyllt med vatten. Bolaget kommer att beakta Fiskeriverkets synpunkter avseende fiskeribiologiska undersökningar i det kommande förslaget till slutligt kontrollprogram. Bolaget godtar den föreslagna fiskeavgiften, vilken ersätter de åtgärder som bolaget tidigare åtagit sig att utföra.

Naturvårdsverket har till att börja med påstått att s.k. torr täckning generellt sett skulle vara en bättre efterbehandlingsmetod än överdämning samt att torr täckning skulle vara den metod som tillämpas "vanligtvis".

I ett memorandum daterat den 6 maj 2003 har Svenska Gruvföreningen - branschorganisationen för svensk gruvindustri - granskat Naturvårdsverkets påståenden enligt ovan. Gruvföreningens memorandum kan sammanfattas enligt följande: Gruvföreningen har gjort en sammanställning av efterbehandlingsobjekt i Sverige; avslutade samt pågående och planerade sådana (samtliga med godkänd efterbehandlingsplan). Av denna sammanställning framgår att båda efterbehandlingsmetoderna förekommer - var för sig och i kombination - och att ingen av metoderna kan anses dominera. Vad beträffar internationella förhållanden konstaterar Gruvföreningen att överdämning är den efterbehandlingsmetod som i många fall rekommenderas av myndigheterna i Kanada - den gruvnation som har ett klimat motsvarande det i Sverige - och att denna rekommendation är baserad på ett omfattande forskningsprogram benämnt MEND. Naturvårdsverkets påstående att torr täckning skulle vara den efterbehandlingsmetod som tillämpas "vanligtvis" stämmer således inte överens med verkligheten. Dessutom bör framhållas att i de fall som torr täckning tillämpats så har denna metod varit det enda alternativet, eftersom magasinen ifråga inte var planerade för någon täckning överhuvudtaget.

Gruvföreningen har vidare gjort en generell jämförelse av efterbehandlingsmetoderna torr täckning och överdämning. Föreningens slutsats är att den ena metoden inte kan anses generellt bättre än den andra, förutsatt att risken för dammbrott hanteras på ett tillfredsställande sätt i en överdämningslösning. Vilken av metoderna som bör väljas måste avgöras från fall till fall med beaktande av rådande lokala förutsättningar. Liknande slutsatser har dragits av Kungliga Tekniska Högskolan i dess remissyttrande till regeringen i ärendet om förbehåll enligt 17 kap 3 § miljöbalken.

En reservation som Gruvföreningen gjort i sitt utlåtande är alltså att i det fall metoden överdämning är beroende av en konstgjord damm, måste risken för dammbrott hanteras med tillräcklig säkerhet. I Svartlidenfallet är risken för dammbrott helt utesluten, eftersom dammvallen i sig är stabil och den dessutom säkrats genom det 300 - 500 m breda gråbergsupplag som kommer att anläggas som ett extra stöd för dammvallen på nedströmssidan. Upplaget blir lika högt eller högre än dammvallen som det ansluter till och sträcker sig längs dammvallens hela längd. Naturvårdsverkets påstående om att torr täckning skulle vara generellt bättre än överdämning saknar således grund. Frågan är då om torr täckning är bättre än överdämning i det speciella fallet; det planerade sandmagasinet vid Svartliden. För att kunna besvara denna fråga har bolaget på grundval av tidigare i målet ingivet material gjort en jämförelse av de två metoderna utifrån dels allmänna värderingsgrunder, dels olika platsspecifika aspekter, motsvarande de "lokala förutsättningar" som Gruvföreningen hänvisat till i sitt utlåtande. Den visar klart att överdämning är "bästa möjliga teknik" i Svartliden. Denna metod är mest effektiv, säkrast och mest ekonomisk.

Naturvårdsverket har inte beaktat ovan angivna lokala förutsättningar och andra aspekter utan koncentrerat sig på dammens konstruktion. Dammens konstruktion innebär, enligt Naturvårdsverket, en alltför stor hydraulisk gradient över dammens tätkärna, vilket på sikt skulle kunna leda till inre erosion och läckage. På sikt skulle alltså, enligt verket, det skydd som vattenöverdämningen innebär riskera att gå förlorat med ökad vittring som följd. Som grund för denna inställning har Naturvårdsverket åberopat utlåtandet från Å N, SwedPower.

Bolaget har låtit Knight Piesold Pty Limited (Knight Piesold) - den australiensiska dammsäkerhetsexpertis som tidigare granskat och modifierat den aktuella dammen - granska Å N slutsatser vad avser risken för inre erosion. Knight Piesold tillbakavisar N:s slutsatser. Man menar att dammens konstruktion i kombination med den kvalitetssäkring som sker vid byggandet innebär att den hydrauliska gradienten saknar betydelse. Detta innebär att risken för inre erosion och ökat läckage är mycket liten, även på lång sikt. Dessutom bör påpekas att en torrläggning förutsätter att läckaget genom dammen ökar från ca 12 m3/tim. (det i ansökan beräknade läckaget) till mer än 100 m3/tim. (med hänsyn till det överskott av vatten i sandmagasinet som bedöms föreligga under normalår), d.v.s. med ca 9 ggr. Att så skulle inträffa bedöms inte som sannolikt, inte ens vid en inre erosion i dammen.

Bolaget vill vidare peka på att en risk för att skyddet mot vittring går förlorat föreligger också vid torr täckning och att denna risk dessutom föreligger i ett kort tidsperspektiv. Som framgår av Gruvföreningens memorandum förutsätter även torr täckning visst vatteninnehåll; detta i syfte att upprätthålla ett vattenmättat skikt i täckningen som skall tjäna som syrebarriär. Vid uttorkning som t.ex. kan inträffa under torrår försvinner denna barriär med ökad vittring som följd. På lång sikt finns även uppenbar risk för att täckningen skadas genom erosion, tjälskador samt påverkan av växter m.m. Torr täckning är således inte bättre än överdämning i detta avseende.

Vid en samlad bedömning av de platsspecifika aspekterna som redovisas kan den slutsatsen dras att torr täckning inte kan anses utgöra en bättre metod för efterbehandling av sandmagasinet i Svartliden än den av bolaget valda metoden överdämning. I Svartliden är torr täckning inte ens en likvärdig efterbehandlingsmetod.

Under alla förhållanden måste ett krav på torr täckning anses "orimligt" vid en avvägning enligt 2 kap 7 § miljöbalken. Vid denna avvägning skall särskilt beaktas nyttan av kravet, jämfört med dess kostnader. Nyttan av att välja torr täckning i stället för överdämning skulle, enligt Naturvårdsverket, bestå i att man därigenom skulle undvika risken för att skyddet mot vittring skall gå förlorat. Nämnda risk vid överdämning anses som mycket liten och motsvarande risk föreligger även vid torr täckning. Dessutom bör beaktas de effekter på omgivningen som skulle kunna uppkomma om skyddet mot vittring går förlorat. En bedömning härav, baserad på de i miljökonsekvensbeskrivningen redovisade vittringsförsöken, är att även om överdämningen i ett långsiktigt perspektiv inte skulle fungera, så kommer vattenkvaliteten i Paubäcken inte att påverkas i någon väsentlig grad. Någon risk för skada av betydelse föreligger således inte. Nyttan av att välja torr täckning - om någon sådan nytta överhuvudtaget skulle föreligga - måste alltså vara mycket liten och kan omöjligen uppväga de betydande merkostnader som metoden innebär, ca 30 Mkr.

Bolaget delar Naturvårdsverkets uppfattning att de av verket angivna kraven på övervakning etc. är "orimliga" enligt 2 kap 7 § miljöbalken. Kraven är "orimliga", eftersom de är alltför långtgående i förhållande till den nytta de för med sig. Risken för inre erosion och ökat läckage betraktas som mycket liten och ett sådant scenario skulle inte innebära skador av någon betydelse. Det bör därför vara tillräckligt med övervakning etc. under en begränsad tid; den tid som behövs för att kunna konstatera att ett långsiktigt stabilt läge inträtt. Enligt bolagets uppfattning bör en tid om ca fem år efter det att efterbehandlingen är slutförd (dagbrottet är fyllt med vatten) vara tillräcklig.

I detta sammanhang bör åter framhållas att risk för en försämring av skyddet mot vittring med ökad vittring som följd föreligger också vid torr täckning. Detta innebär att det även vid denna metod finns behov av övervakning, kontroll och underhåll; ett behov som enligt bolagets uppfattning blir större med tiden allt eftersom skyddet utsätts för erosion och annan naturlig påverkan. Detta innebär att det är svårare att utforma ett krav på övervakning etc. vid torr täckning än vid överdämning.

Konsekvensen av att de av Naturvårdsverket angivna kraven betraktas som "orimliga" är enligt 2 kap 7 § att dessa inte skall gälla. Konsekvensen är inte - som Naturvårdsverket tycks förutsätta - att den sökta verksamheten per automatik skulle vara otillåtlig. Huruvida verksamheten skall anses otillåtlig, efter det att 2 kap 7 § tillämpats, bestäms av den s.k. stoppregeln i 2 kap 9-10 §§, vilka kommenteras nedan.

En bedömning av vilka effekter en torrläggning skulle kunna få är utförd av Golden Associates och finns redovisad. Som angivits ovan är slutsatsen att vattenkvaliteten i Paubäcken inte kommer att påverkas i någon väsentlig grad. Denna slutsats är baserad på i miljökonsekvensbeskrivningen redovisade vittringsförsök, vilka visar att kvalitén på anrikningssanden är sådan att någon risk för urlakning av metaller i någon större utsträckning inte föreligger.

Mot ovanstående bakgrund bestrider bolaget Naturvårdsverkets påstående att Paubäckens bevarandestatus skulle kunna försämras avsevärt. Såvitt bolaget kan bedöma finns inte någon risk för att Paubäcken skall påverkas "på ett betydande sätt", vilket är förutsättningen för att tillstånd över huvud taget skall behöva sökas.

Enligt förarbetena till miljöbalken (prop. 1997/98:45 del. 2 sid. 26) krävs för stoppregelns tillämplighet att påstådd skada eller olägenhet skall gå att förutse med viss sannolikhet. Enligt bolagets uppfattning kan risken för inre erosion i sådan utsträckning att dammen skulle torrläggas betraktas som försumbar. Även en torrläggning av dammen till följd av ett framtida torrare klimat är enligt nuvarande forskning inte troligt. Vidare anser bolaget att även om dammen skulle torrläggas så kan därigenom inte uppkomma några skador av "väsentlig betydelse". Stoppregeln är därför inte tillämplig, vilket innebär att även Naturvårdsverkets andrahandsyrkande skall ogillas. Det ankommer inte på miljödomstolen att pröva huruvida "särskilda skäl" föreligger. Bolaget avstår därför från att yttra sig i denna fråga.

De av länsstyrelsen föreslagna justeringarna av bolagets förslag till villkor avseende ekonomisk säkerhet godtas. Det godtas även att den kommande efterbehandlingsplanen bör fastställas av miljödomstolen.

Som framgår av kommentarerna till Naturvårdsverkets yttrande ovan åtar sig bolaget att övervaka, kontrollera och vid behov vidta underhållsåtgärder under en tid av fem år efter det att efterbehandlingen är slutförd, d.v.s. fem år efter att dagbrottet har fyllts med vatten, vilket bedöms vara tillräckligt för att kunna konstatera att stabila förhållanden inträtt. Kostnaderna härför uppskattas till ca 1,2 Mkr.

Bakgrund och tillvägagångssätt för hantering av gråberg med hänsyn tagen i första hand till risken för bildning av surt och metallhaltigt vatten har preciserats ytterligare i utredningen.

Cyaniddestruktionen och arsenikfällningen kommer att ingå som en integrerad avslutande del av mineralberedningsprocessen och kommer att omfatta allt vatten som hanterats i denna process. Behandlat processvatten, inklusive restprodukter från behandlingen, kommer att ledas till sandmagasinet tillsammans med slurryn med anrikningssand. Det finns varken motiv eller tekniska metoder för att efter vattenbehandlingen separera restprodukterna från slurryn. Användningen av Bauxsol ingår i efterbehandlingen av sandmagasinet och syftar till att binda/stabilisera metallföroreningar i det vatten som samlats i magasinet, och förbrukad Bauxsol, som är inert, lägger sig sedan ovanpå anrikningssanden och bildar ett skyddande skikt av några centimeter. Restprodukterna från cyaniddestruktionen och arsenikutfällningen samt förbrukat Bauxsol kan därmed anses utgöra en del av restprodukten från mineralberedningsprocessen och skall inte kategoriseras separat.

Enligt Artikel 5 i Europeiska Unionens Råds beslut den 19 december 2002 skall de kriterier och förfaranden som återfinns i bilagan till beslutet inte tillämpas på avfall från bl.a. behandling av mineralresurser, såvida detta avfall lagras på plats. Som angivits ovan utgör restprodukterna från cyaniddestruktionen och arsenikfällningen samt förbrukat Bauxsol en del av sådant avfall och skall därför inte omfattas av de kriterier och förfaranden som rådet fastställt. Istället bör den av bolaget utförda kategoriseringen kunna accepteras.

Enligt önskemål från Fiskeriverket har bolaget föreslagit begränsningsvärden för utsläpp av totala metallmängder per år, räknat som riktvärden. Fiskeriverket har godtagit dessa riktvärden. Gränsvärden är meningsfulla endast om det med mätningar är möjligt att kontrollera huruvida föreskrivna värden innehålls eller ej. Det krävs därvid i princip kontinuerliga mätningar av såväl metallhalter som flöden som sedan måste integreras över tiden. En sådan kontroll är inte rimlig. Det bör därför vara tillräckligt med de riktvärden som bolaget föreslagit och Fiskeriverket accepterat.

Det bör framhållas att alla former av oljor, fetter och dylika ämnen är oönskade i guldutvinningsprocessen. Bolaget kommer därför att hålla en mycket noggrann kontroll över de utsläppskällor som finns. I det förslag till villkor som föreskevs av länsstyrelsen och accepterades av bolaget anges analys av opolära alifatiska kolväten. I dessa innefattas petroleumbaserade drivmedel, oljor och fetter, vilket omfattar de ämnen som bolaget kommer att hantera. Bolaget anser därför att ytterligare villkor ej behöver ställas.

Länsstyrelsen har begärt en mer utförlig beskrivning av "föroreningskällorna, tillhörande reningsutrustning, föroreningsgrader samt möjligheter att kontrollera villkoren". Begärd beskrivning lämnas nedan, villkor för villkor.

Cyanväte är en gas som vid lågt pH-värde i lakningsprocessen kan bildas i luftskiktet ovanför tankarna med utspädd natriumcyanid. I förebyggande syfte kommer nämnda pH-värde att hållas över 10, vilket kommer att övervakas kontinuerligt. Samtliga utrymmen där cyanväte kan bildas kommer att ha fasta huvar och kommer inte att kunna tillträdas utan demontering av huvarna. Nämnda utrymmen kommer också att vara försedda med utrustning för gasutsugning samt cyanvätecensorer för kontinuerlig övervakning och larm. Därutöver kommer punktvisa kontrollmätningar att ske med manuella instrument.

Spridning av damm från krossar och transportband kommer att begränsas genom inbyggnad och andra försiktighetsmått - inklusive tillsyn och underhåll - enligt leverantörens rekommendationer. Dammspridningen kommer att kontrolleras fortlöpande.

Kalcineringsugnen och smältugnen kommer att vara försedda med någon form av stoftavskiljare som säkerställer att de i villkoret angivna begränsningsvärdet innehålls. Kontroll bör kunna ske vid besiktning.

Såvitt bolaget kan bedöma avser Vapstens samebyns synpunkter en tillämpning av 3 kapmiljöbalken; en avvägning enligt 3 kap 10 § av å ena sidan intresset av att utvinna guld i Svartlidenområdet (3 kap 7 §), å andra sidan intresset av att bedriva rennäring i området (3 kap 5 §). En sådan avvägning har redan skett i ärendet om bearbetningskoncession. Någon ytterligare prövning enligt 3 kapmiljöbalken skall inte ske (se 4 kap 2 § 4 st minerallagen).

Vad beträffar seismologiska rörelser så ligger gruvan i ett område som tillhör det vanligaste i Sverige med små accelerationer (0,10-0,15 m/s) enligt en utredning som gjorts av Svensk Kärnbränslehantering AB år 2002. Dessa accelerationer ger upphov till påverkan på t.ex. dammkroppen som är mindre än de krafter som den dimensionerats för.

DOMSKÄL

Allmänt

Bolaget har efter uttalade krav från flera av remissmyndigheterna företagit omfattande kompletteringar av ansökningshandlingarna, inte minst miljökonsekvensbeskrivningen. Efter hand har också utformningen av verksamheten anpassats för att natur- och miljöintressena skall tillgodoses på ett bättre sätt. Enligt miljödomstolens mening utgör ansökan med miljökonsekvensbeskrivningen nu ett fullgott underlag för den förestående prövningen.

Tillåtlighet

Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och Vapstens sameby har motsatt sig att verksamheten tillåts. Övriga som har hörts eller låtit höra av sig i målet har tillstyrkt ansökningarna.

Invändningarna från Vapstens sameby har, såsom bolaget hävdat, redan varit föremål för bedömning i ärendet om bearbetningskoncession och är därför inte av sådant slag att de skall beaktas i tillåtlighetsprövningen.

Enligt Naturvårdsverkets uppfattning kan en permanent efterbehandling genom övertäckning av anrikningssanden endast godtas om den kan utföras så att dammens funktion består utan tillsyn och underhåll även i långtidsperspektivet d.v.s. 1000 år. Man har menat att när efterbehandlingen avslutats skall konstruktionen till sin funktion kunna motsvara en naturlig geologisk formation med förmåga att dämma upp en sjö för all framtid. I dagsläget finns inte någon teknik för dammbyggnad, som motsvarar dessa krav. Verket har även gjort gällande att den efterbehandlingsmetod bolaget presenterat (vattenövertäckning) inte utgör bästa tillgängliga teknik. Vidare har man hävdat att risken för inre erosion i dammen med efterföljande läckage och torrläggning av dammen är tämligen påtaglig. De skador för miljön som då skulle uppstå betraktar verket som skador av väsentlig betydelse, särskilt med hänsyn till näraliggande Natura 2000-område. Utifrån detta synsätt har verket gjort gällande att efterbehandlingsmetoden medför att den sökta verksamheten är otillåtlig enligt flera bestämmelser i miljöbalken; hänsynsreglerna, den s.k. stoppregeln och regeln om krav på tillstånd till skydd för särskilda bevarandeområden.

Frågan om efterbehandlingsmetodens tillförlitlighet på lång sikt har uppmärksammats av flera remissinstanser. Vid huvudförhandlingen i målet ägnades frågan en ingående uppmärksamhet.

Bolaget har för sin del hävdat att överdämning generellt sett är en lika säker metod som torrtäckning samt att den i Svartlidenfallet är mest effektiv, säker och ekonomisk av alla tillgängliga metoder.

Miljödomstolen gör följande överväganden.

Risken för dammbrott får inte minst med hänsyn tagen till konstruktionen av gråbergsupplaget anses som närmast obefintlig. Däremot skulle risken för inre erosion och ökat läckage med åtföljande vittring kunna vara mera reell. Efter myndigheternas ifrågasättande av efterbehandlingsmetoden har Naturvårdsverket och bolaget ombesörjt att relativt omfattande utredningar företagits kring dammsäkerheten i detta projekt. I linje med dessa utredningar har bolaget planerat ytterligare säkerhetsåtgärder och försiktighetsmått, däribland en bredare tätkärna, om så bedöms erforderligt.

I ett långsiktigt perspektiv kan risken för läckage och torrläggning av dammen naturligtvis inte uteslutas. Under förutsättning att dammbyggnationen sker på det sätt bolaget har åtagit sig och dammfunktionen blir den avsedda gör dock miljödomstolen bedömningen att risken är så obetydlig att man bör kunna bortse från den i detta sammanhang. Härtill kommer att om domstolen gjort en felbedömning och ett dammläckage ändå skulle inträffa, kommer det inte att kunna ske genom ett snabbt förlopp. Därför bör det finnas möjligheter att vidta begränsande åtgärder efter hand. Vittringen av anrikningssanden sker dessutom med viss fördröjning. Den försurning och ökning av metallhalterna i recipienterna som skulle kunna bli följden av ett dammläckage måste därför uppskattas bli måttlig. De störningar och skador som då skulle kunna uppstå på miljö och hälsa kan inte förväntas bli betydande, inte ens i de närbelägna skyddade områdena eller för känsliga, särskilt bevarandevärda arter som flodpärlmusslan.

Det har heller inte framkommit något som tyder på att det förekommer andra verksamheter eller åtgärder som skulle kunna förvärra eventuella skador eller störningar.

Miljödomstolen anser att såväl efterbehandlingsmetoden som verksamheten i övrigt med föreskrivna villkor uppfyller de krav på hänsyn som miljöbalken och det s.k. art- och habitatdirektivet ställer.

Som framgår nedan menar domstolen att en särskild utförandebesiktning skall föreskrivas för att säkerställa att dammbyggnationen får den avsedda utformningen.

Eftersom risken för skador på hälsan eller miljön eller störning av hotade livsmiljöer och arter bedöms vara liten och skadeverkningarna i förekommande fall mindre betydande är det inte aktuellt att tillämpa stoppregeln i 2 kap 9 § miljöbalken. Av samma anledning krävs inte heller tillstånd enligt 7 kap 28 a § samma balk. Det förtjänar i detta sammanhang påpekas att regeringen, som enligt 4 kap 8 § miljöbalken i överprövningen av ärendet om bearbetningskoncession hade att beakta frågan om tillstånd enligt 7 kap 28 a § miljöbalken, inte fann att gruvverksamheten påfordrade ett sådant tillstånd.

Då inga övriga tillämpbara tillåtlighetsregler, däri inbegripna de särskilda reglerna om vattenverksamhet, kan anses hindra verksamheten skall den tillåtas.

Villkor

Vatten

Inga invändningar har framförts avseende bolagets förslag till villkor beträffande vattenuttag, uttagspunkternas lägen, aktuella flöden, tidpunkter för uttag, läckage från sandmagasin och gråbergsupplag, utformning av reningsanordningar för vattenhantering, bestämmelse om utsläpp till Svartlidbäcken och Paubäcken eller villkor om begränsning av kväveutsläpp till vatten. Även miljödomstolen finner dessa ändamålsenliga varför de bör föreskrivas som villkor.

Bolaget har föreslagit att den närmare utformningen av diken inom verksamhetsområdet skall göras efter hörande av samebyn. Miljö- och byggnadsnämnden i Storumans kommun har framfört att en slamfälla bör göras för att minska finjordsflykt och onödig vattengrumling i recipienten vid anläggandet av avskärande diken i anslutning till Björklidbäcken och Paubäcken samt att vattenuttag i Paubäcken skall anläggas så att det inte skadar musselbeståndet.

Miljödomstolen anser att det är angeläget att både samebyn och miljönämnden får tillfälle att framföra sina detaljsynpunkter i dessa frågor. Detta kan ske genom att bolaget redovisar bl.a. vattenuttagens lägen och dikenas utformning till tillsynsmyndigheten, som får delegation att efter hörande av samebyn och miljö- och byggnadsnämnderna besluta om de ytterligare villkor som kan behövas i dessa avseenden.

Bolaget har lämnat förslag till villkor avseende haltutsläpp av metaller, suspenderade ämnen, kväve och kolväten (opolära alifatiska kolväten) samt pH i vattnet. Miljö- och byggnadsnämnden i Lycksele anser att begränsningsvärdena skall utformas som gränsvärden i stället för riktvärden som bolaget föreslagit. Länsstyrelsen anser att utsläppen av kolväten skall avse totalt extraherbara alifater, men med samma begränsningsvärde som bolaget föreslår.

Gränsvärden förutsätter, enligt bolaget, en mer omfattande kontroll, i princip kontinuerlig mätning. Den kontroll som är möjlig här är av stickprovskaraktär och då är gränsvärden mindre lämpliga. Miljödomstolen delar bolagets och länsstyrelsens uppfattning och anser att det att det är tillräckligt att ange begränsningsvärdena som riktvärden. Det kan ifrågasättas om inte provtagningen borde vara flödesproportionell. Med hänsyn till att även totalutsläppen begränsas i enlighet med vad som framgår nedan och att kontrollprogram kommer att upprättas bedöms dock inte en sådan föreskrift vara nödvändig här.

De förväntade oljeutsläppen är inte omfattande och bolaget har ett intresse av att kontrollera dessa. På grund härav och då det för närvarande saknas en godkänd standardmetod för att mäta totalt extraherbara alifater kan bolagets förslag i detta avseende godtas.

När det gäller totala utsläpp av metaller per år råder enighet beträffande begränsningsnivån. Även här kommer kontrollen att få stickprovskaraktär och riktvärden bedöms vara lämpligare.

Beträffande utsläpp av cyanid råder enighet utom vad gäller kontrollpunkten avseende utgående vatten. Bolaget anser att den skall vara ”i utrinnande vatten från klarvattenmagasinet”. Länsstyrelsen anser att man skall ha samma konstruktion som föreslagits för utsläpp av metallhalter, dvs. i ”utsläpp till klarvattenmagasinet”. En sådan lösning innebär att man har en möjlighet att ha en utspädning i klarvattenmagasinet innan utsläppet når recipienten. Enligt bolagets mening bör utgångspunkten vara att villkoret avser utsläpp till recipienten i annat fall krävs ett högre begränsningsvärde. Miljödomstolen godtar bolagets bedömning.

Luft

Det råder enighet om villkoren för utsläpp till luft utom vad gäller begränsningsvärdet för utsläpp av stoft från krossningen. Länsstyrelsen anser att utsläppet kan begränsas till 10 mg/m3. Bolaget har uppgett att den krossning som planeras skiljer sig något från den som bedrivs i t.ex. Bolidens anläggning och man är därför osäker på om man kan nå den lägre nivån.

Enligt miljödomstolens uppfattning är bolagets förslag tillräckligt.

Buller och vibrationer

Miljö- och byggnadsnämnden i Lycksele kommun anser att bolagets förslag till villkor skall skärpas på så sätt att begränsningsvärdena blir 5 dB lägre när krossning pågår och att sprängning inte får ske nattetid. Miljödomstolen anser att de föreslagna villkoren är väl avvägda. Beträffande sprängningar nattetid har bolaget uppgivit att dessa kommer att ske enbart dagtid, två till tre gånger i veckan. En föreskrift om att sprängning inte får ske nattetid anses därför inte befogad.

Transporter/trafik och kemikaliehantering

Länsstyrelsen har föreslagit ett villkor i syfte att minimera eventuella störningar vid transporter till och från gruvan. Bolaget har accepterat länsstyrelsens förslag. Miljödomstolen anser att villkoret bör kunna meddelas men att det bör kombineras med en delegation till länsstyrelsen att i förekommande fall besluta om särskilda begränsningsåtgärder.

Inga synpunkter har framförts vad gäller bolagets förslag till villkor om kemikaliehantering. Dessa bör kunna meddelas.

Avfall

Bolaget har på länsstyrelsens begäran åtagit sig att upprätta en handlingsplan rörande gråbergshanteringen. Miljödomstolen anser liksom länsstyrelsen att det är ändamålsenligt att föreskriva villkor om detta.

När det gäller deponeringen av avfallet gäller för närvarande i tillämpliga delar bestämmelserna i förordningen (2001:512) om deponering av avfall. Enligt miljödomstolens uppfattning går bolagets åtagande i dessa delar väl ihop med de ståndpunkter som framförs i Europeiska Gemenskapernas Kommissions ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om hantering av avfall från utvinningsindustrin KOM (2003) 319 slutlig”.

Miljödomstolen finner det inte vara motiverat att nu föreskriva ytterligare villkor i denna del.

Prövotid

Frågan om hur efterbehandlingen skall genomföras har således varit föremål för omfattande utredningar och diskussioner under målets handläggning. Den har haft stor betydelse vid bedömningen av verksamhetens tillåtlighet. Efterbehandlingsmetoden är i enlighet härmed ingående planerad och i hög grad redan bestämd. Alla frågor kring dess detaljgenomförande kan dock inte besvaras på förhand. De måste avvakta till dess att erfarenheter vunnits av verksamheten.

För gruvverksamheter som tillståndsprövats enligt den tidigare gällande miljölagstiftningen har det varit vanligt att prövningsmyndigheten i villkor ålagt verksamhetsutövaren att ge in en efterbehandlingsplan för myndighetens godkännande. Lämplighetsskäl talar starkt för en sådan beslutsmodell även i detta fall. Miljöbalken tycks bara medge att ett godkännandeförfarande sker i formen av att frågan om villkor för efterbehandlingen skjuts upp under en prövotid enligt 22 kap 27 § miljöbalken och tillståndsmålet hålls öppet i avvaktan på att den återstående frågan slutligt avgörs.

Provisoriska föreskrifter rörande utsläpp till vatten efter driftfasen bör få gälla fram till dess att efterbehandlingsplanen presenterats, remissbehandlats och legat till grund för bestämmandet av slutliga villkor.

Ekonomisk säkerhet

Den av bolaget föreslagna modellen för ställande av ekonomisk säkerhet innebär en successiv uppbyggnad genom återkommande avsättningar under drifttiden. På så sätt ökar säkerhetsbeloppet i takt med att efterbehandlingsbehovet ökar. Ingen av remissmyndigheterna har principiellt motsatt sig en sådan konstruktion. Den strider inte heller mot bestämmelsen i 16 kap 3 § miljöbalken eller mot den förtydligande bestämmelsen i 15 kap 34 § samma balk.

Enligt miljödomstolens bedömning är den säkerhet som föreslagits tillräcklig för att säkerställa att verksamheten vid gruvan kan avslutas på ett godtagbart sätt.

Kontroll

Förutom den kontroll som verksamhetsutövaren själv föreslagit och tillsynsmyndigheten har accepterat är det motiverat med en särskild kontroll för att säkerställa att dammarna byggs i enlighet med den beskrivning som lämnats i målet och erhåller den funktion som förutsatts. I detta syfte bör också föreskrivas att dammarna skall besiktas under byggande och påbyggnad. Tillsynsmyndigheten kan i enlighet med 26 kap 8 § miljöbalken uppdra åt någon som inte är anställd vid myndigheten att utföra en sådan besiktning.

Verkställighetsförordnande

Av parterna i målet har Naturvårdsverket och Vapstens sameby motsatt sig att ett tillstånd får verkställas omedelbart. Att det framförs invändningar mot själva tillåtligheten av en verksamhet talar allmänt sett för restriktivitet vid bedömningen om ett verkställighetsförordnande bör meddelas.

Bolaget har som skäl för yrkandena om omedelbar verkställighet hänvisat bl.a. till att planeringsprocessen tagit mycket lång tid och varit dyrbar samt till vikten av att få påbörja byggnadsarbetena före den annalkande vintern.

Vid prövning av gruvverksamheter som denna har övergripande frågor kring resurshushållning och avvägning mellan konkurrerande markintressen redan prövats i ärendet om bearbetningskoncession. Vad Vapstens sameby har anfört bör därför inte få påverka verkställighetsfrågan.

De invändningar som Naturvårdsverket har framfört väger inte så tungt att de ställda mot bolagets intresse av ett omedelbart igångsättande bör få förhindra ett sådant. Då det inte heller i övrigt framkommit något skäl som bör föranleda annat skall bolagets yrkanden om s.k. verkställighetsförordnande bifallas.

För de tillståndsgivna arbetena i vatten krävs enligt lag att verksamhetsutövaren ställer säkerhet för den ersättning som kan komma att utgå om domen ändras.

Fiskeavgift och rättegångskostnader m.m.

Bolaget har medgett att betala den av Fiskeriverket begärda kompensationen och Kammarkollegiets rättegångskostnader.

Samtliga ersättningskrav och krav på åtgärder som Stöttingfjällets fiskevårdsområdesförening och sakägaren H H framställt har avvisats av bolaget. Kraven är inte av sådant slag att de kan tillgodoses i målet.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga

Överklagande ges in till miljödomstolen senast torsdagen den 18 september 2003. Det skall vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen.

Margareta Bergström Lena Nilsson

______

I avgörandet som är enhälligt har deltagit t.f. chefsrådmannen Margareta Bergström och miljörådet Lena Nilsson samt de sakkunniga ledamöterna Jörgen Hanaeus och Roland Widmark.

Tabell 1

Ämne 300 kt/år 500 kt/år Enhet/år

Ammoniumnitrat 520 870 t

Malningsmaterial

(stålkulor) 960 1.600 t

Råvatten 22.000 36.000 m3

Aktivt kol 19,1 32 t

Syre 57 95 t

Cyanid 240 400 t

Kaustiksoda 36 60 t

Kalk 900 1.500 t

Väteperoxid 190 317 t

Svavelsyra 550 917 t

Järnsulfat 150 250 t

Diesel 1.040 1.733 t

Flytande gas för

kolregenering 243 405 t

Elektrisk energi 11.400 19.000 MWh

Tabell 2

EWC-kod Avfalltyp Avfall Kvantitet

01 010 01 Avfall från Gråberg utan innehåll 2 160 000 ton/år, år 1-4

brytning av av potentiellt 3 600 000 ton/år, år 5-7

metallhaltiga syrabildande

mineral material

Gråberg med 540 000 ton/år, år 1-4

potentiellt 400 000 ton/år, år 5-7

syrabildande

material

01 03 06 Annat gruv- Anrikningssand 300 000 ton/år, år 1-4

avfall än 500 000 ton/år, år 5-7

det som

anges i 01

03 04 och 01 03 05.

19 07 02 *Lakvatten Läckflöde från 20 000 m3/år, år 5-7

avfallsupplag gråbergsupplag

som inne- med potentiellt

håller farliga syrabildande material

ämnen