MÖD 2006:69

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Östersunds tingsrätts, miljödomstolen, dom den 31 januari 2006 i mål nr M 3052-03, se bilaga A

KLAGANDE

Sundsvalls kommun, 851 85 Sundsvall

Ombud: advokaten G.Å.

MOTPARTER

1. Trygg-Hansa Försäkringsaktiebolag (publ), 516401-7799,

106 26 Stockholm

2. Bostadsrättsföreningen Strandparken, 716414-2346, c/o K.E.

Ombud för 1 och 2: advokaten A.H.

SAKEN

Skadestånd enligt 32 kap.miljöbalken

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens domslut.

2. Sundsvalls kommun skall ersätta Trygg-Hansa Försäkringsaktiebolag och Bostadsrättsföreningen Strandparken för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen med tvåhundrafemtiosextusenfemhundratjugo (256 520) kr, varav 218 750 kr i ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

___________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Sundsvalls kommun (kommunen) har yrkat att käromålet skall ogillas, befrielse från skyldigheten att utge ersättning för rättegångskostnader samt förpliktande för Trygg- Hansa Försäkringsaktiebolag (Trygg-Hansa) och Bostadsrättsföreningen Strandparken (föreningen) att ersätta kommunen för rättegångskostnader vid miljödomstolen.

Trygg-Hansa och föreningen har bestritt ändring.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har åberopat samma grunder och i allt väsentligt samma omständigheter som vid miljödomstolen, dock med följande tillägg och förtydliganden.

Kommunen

Det av G.B. utförda ingreppet, vilket kommunen tar ansvar för, har på grund av sin art och omfattning inte utgjort skadeståndsgrundande verksamhet enligt 32 kap.miljöbalken. Det var endast fråga om avskrapning av ett ytligt beläget asfaltsskikt. Om ingreppet skulle anses utgöra ”verksamhet” i miljöbalkens mening är det enligt kommunen inte fråga om ”annan liknande störning” enligt 32 kap. 3 § första stycket 8 miljöbalken; åtgärden har bestått i grävning vilket regleras i 32 kap. 5 § miljöbalken.

Kommunen bestrider dock ansvar enligt 32 kap. 5 § miljöbalken. Åtgärden har nämligen inte varit särskilt ingripande eller medfört särskild risk för skada. Kommunen har inte heller haft för avsikt att tillfoga annan skada eller varit vårdslös vid utförandet av grävningen.

Skulle kommunen ändå hållas ansvarig för skadorna bör den gå fri från ansvar eftersom åtgärden vidtagits på grund av det akuta nödläge som uppstått till följd av ihållande regnoväder, s.k. force majeure. Händelseförloppet efter grävningen har varit så säreget och oförutsebart att det inte kan läggas kommunen till last. Skadan skulle ha inträffat oavsett kommunens ingrepp, om än något senare, på grund av att marken var underminerad och lätteroderad.

Kommunen gör inte gällande att kommunens dagvattenledningssystem bidragit till skadorna eller att skadorna bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.

Trygg-Hansa och föreningen

Regnovädret har inte utgjort en ansvarsbefriande omständighet. Händelseförloppet har heller inte varit av sådant slag att kommunen kan fritas från ansvar.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i Miljööverdomstolen i allt väsentlig åberopat samma bevisning som vid miljödomstolen. Förnyade förhör har hållits med B.G., T.J., G.B. och

C-O.M. Miljööverdomstolen har hållit syn.

T.J. har uppgett bl.a. följande. Han åkte tillsammans med en kollega till Bredsands skola för att undersöka om skolan riskerades att översvämmas på grund av det kraftiga regnet. De gick in i skolan en kort stund för att kontrollera en golvbrunn. När de kom ut strömmade vatten mot skolan. Vattnet var väldigt nära att rinna in i skolan. Han såg som sin uppgift att rädda skolan, särskilt som den renoverats för ett antal miljoner kronor till följd av översvämningen året innan. Även om kommunen inte hade ägt fastigheten skulle han ha vidtagit åtgärder för att skydda den. Det rörde sig nämligen om en nödsituation. Den vidtagna grävningen räddade skolan från översvämning. Innan G.B. grävde bort asfalten var det ett kraftigt vattenflöde på Tallvägen längs efter garaget medan endast en mindre mängd vatten rann rakt ner söder om garaget.

G.B. har uppgett bl.a. följande. Han väcktes av en granne vid 11-tiden på kvällen sedan denne upptäckt att det var väldigt mycket vatten vid gång- och cykeltunneln uppe vid skolan. På vägen längs garagets södra sida upp mot skolan var det regnblött på marken men han kunde gå torrskodd i sina träskor. Där Tallvägen svänger av och går längs med föreningens garage forsade däremot mycket vatten. Vid skolan träffade han T.J. och en kollega till denne. De var upprörda över att vatten höll på att tränga in i skolan. Enorma mängder vatten fanns i tunneln och rann mot skolan. Det rann även vatten runt hela skolan. Han erbjöd sig att hjälpa till att leda bort vattnet från skolan med hjälp av sin traktorgrävare, vilket T.J. tacksamt accepterade. För att hämta traktorn, vilken var parkerad på garagets tak, gick han efter Tallvägen längs garaget. Vattnet var vid detta tillfälle ca 10 cm högt där och forsade kraftigt. Efter garagets södra sida rakt ner mot föreningens hus var det däremot inget extremt flöde. Han försökte först köra in med traktorn genom den nedre av infarterna till skolan. Då underlaget kändes för mjukt valde han istället att gräva bort asfalten vid den övre infarten till skolan. Avsikten med grävningen var att leda bort vatten från skolans närhet, vilket också lyckades. Han såg hur vattenflödet vände och forsade ner efter Tallvägen. Vid översvämningen år 2000 gick vattenflödet längs efter föreningens garage och ner mot förskolan norr om garaget. Denna del av Tallvägen eroderade då men inte år 2001. Han tror att det kom mer nederbörd vid översvämningstillfället år 2001 jämfört med år 2000.

C-O.M. har uppgett bl.a. följande. Han utförde skadeutredningen på

Trygg-Hansas uppdrag. Utredningen är baserad på kartmaterial och intervju med G.B. Han har inte intervjuat några av kommunens representanter. Han tittade även på översvämningssituationen år 2000 som visar hur erosionen sker i en opåverad situation, d.v.s. när inga åtgärder har vidtagits. När rapporten skrevs visste han inte att erosion även hade skett vid översvämningstillfället år 2000. Detta påverkar dock inte slutsatserna i rapporten. Det visar istället på att området hade klarat av vattenströmmarna år 2001 om inte asfalten hackats bort och stört strömmarna. Enligt han bedömning startade efter grävningen ett snabbt erosionsförlopp som ändrade strömbilden. Vattnet fokuserades längre ut mot vägen vilket medförde att det istället för att vika av längs garaget norrut tog sig förbi brytpunkten vid garagets sydvästra hörn och forsade vidare rakt österut ned mot föreningens hus. Vattnet fick således genom grävningen en sådan energi och kraft att det tog sig ned på föreningens område.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt 32 kap. 1 § första stycket miljöbalken skall den som orsakar miljöstörning betala skadestånd för bl.a. sakskada som verksamhet på en fastighet har orsakat i sin omgivning. Ansvaret är strikt under förutsättning att störningen inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden. Om däremot skadan orsakats av vårdslöshet utgår ersättning oavsett orts- och allmänvanlighet.

Kommunen har gjort gällande att den i målet aktuella grävningen inte kan betecknas som sådan verksamhet som avses i 32 kap. 1 § första stycket miljöbalken. Enligt Miljööverdomstolen är emellertid den vidtagna grävningen, som utgör en tillfällig, enstaka åtgärd, en verksamhet som kan grunda skadeståndsskyldighet enligt 32 kap.miljöbalken, vilket miljödomstolen också funnit.

Fråga är då om den utförda åtgärden, som Trygg-Hansa och föreningen har gjort gällande och kommunen bestritt, är att anse som ”annan liknande störning” enligt 32 kap. 3 § första stycket punkt 8 miljöbalken. Denna bestämmelse är likalydande med 3 § i den numera upphävda miljöskadelagen (1986:225). Av motiven till miljöskadelagen (prop. 1985/86:83 s. 45) framgår att under punkten ryms ett brett spektrum av störningar. Exempel som nämns är spridning av bakterier m.m. som kan ge ekologiska återverkningar, obehag av insekter, gnistor, hetta, köld och starkt ljussken. Översvämningsskador till följd av utsläpp av avloppsvatten i ett vattendrag tas också upp som ett exempel på vad som utgör annan liknande störning. Vidare sägs att uppräkningen endast är en exemplifiering och inte en fullständig redovisning av vad som kan utgöra en "liknande störning". Vad som däremot inte skall bedömas enligt paragrafen är översvämningsskador på grund av nederbörd (se Miljöbalken - en kommentar del II, Bertil Bengtsson m.fl. s. 32:41). Den utförda åtgärden som Miljööverdomstolen har att bedöma gäller ändringen av vattenflödet till följd av grävningen som G.B. utförde. Grävningen är en specifik åtgärd som vidtogs för att leda bort vatten kring skolan. Detta kan inte anses jämförbart med det fall att nederbörd utan yttre påverkan leds från en fastighet till en annan med översvämningsskador på den angränsande fastigheten som följd. Enligt Miljööverdomstolen talar övervägande skäl för att översvämningsskador som orsakas av att vatten till följd av vidtagna åtgärder släpps in på en fastighet är att anse som skador genom annan liknande störning enligt 32 kap. 3 § första stycket 8. (jfr. Hellner och Radetzki, Skadeståndsrätt, 7 uppl. s. 338). Det framstår som främmande att beteckna den vidtagna åtgärden som sådan grävning som faller under 32 kap. 5 § miljöbalken, som f.ö. är subsidiär i förhållande till 32 kap. 3 § samma balk.

På grund av det anförda skall prövningen ske enligt 32 kap. 3 § miljöbalken. I paragrafens tredje stycke finns en bevislättnadsregel till förmån för den skadelidande. Enligt denna är tillräckligt att visa att det föreligger övervägande sannolikhet för ett orsakssamband mellan störning och skada.

Det har framkommit att vattnet, vid det naturliga opåverkade erosionsförlopp som förekom vid översvämningarna år 2000, rann efter Tallvägen längs garaget och förbi förskolan och således inte ner mot föreningens hus. Både G.B:s och T.J:s vittnesmål visar att bortgrävningen av asfalten fyllde sitt syfte och räddade skolan från översvämning samt att vattnet därefter med stor kraft forsade nedför Tallvägen. Den av C-O.M. utförda skadeutredningen som inte motsägs av B.G:s utredning talar för att den huvudsaliga vattenströmmen skulle ha gått samma väg år 2001 som år 2000 om inga åtgärder vidtagits. Miljööverdomstolen, som gör denna bedömning även med beaktande av de större nederbördsmängderna i samband med 2001 års översvämning, finner därmed att det föreligger övervägande sannolikhet för ett orsakssamband mellan den vidtagna åtgärden och föreningens skada; utredningen ger inte stöd för slutsatsen att skadan inträffat oavsett åtgärden.

Miljööverdomstolen anser att det inte föreligger någon grund som befriar kommunen från ansvar.

Miljööverdomstolen finner därför sammantaget att kommunens överklagande skall avslås och miljödomstolens domslut skall stå fast. Om yrkat belopp råder ingen tvist.

Vid denna utgång skall kommunen ersätta Trygg-Hansa och föreningen för dess rättegångskostnader i Miljööverdomstolen. Vad Trygg-Hansa och föreningen yrkat i det hänseendet är skäligt.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2007-01-19

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, miljörådet Lars Hydén, hovrättsrådet Henrik Runeson, referent, samt adjungerande ledamoten Gregor Holmgren. Enhälligt.

________________________________

BILAGA A

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KÄRANDE

1. Trygg-Hansa Försäkringsaktiebolag, 516401-7799

106 26 Stockholm

2. Bostadsrättsföreningen Strandparken, 716414-2346 c/o K.E.

Ombud: Advokaten A.H.

SVARANDE

Sundsvalls kommun

851 85 Sundsvall

Ombud: Advokaten S.W.

SAKEN

Skadestånd

_____________

DOMSLUT

1. Miljödomstolen förpliktar Sundsvalls kommun dels att till Trygg-Hansa

Försäkringsaktiebolag utge 1 316 553 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 28 december 2002 tills full betalning sker, dels att till Bostadsrättsföreningen Strandparken utge 453 126 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) på 232 500 kr från den 25 februari 2002 och på 220 626 kr från den 28 december 2002 till dess full betalning sker.

2. Miljödomstolen förpliktar Sundsvalls kommun att till Trygg-Hansa

Försäkringsaktiebolag och Bostadsrättsföreningen Strandparken utge ersättning för rättegångskostnader med 539 694 kr, varav 331 250 avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 31 januari 2006 tills full betalning sker. Av rättegångskostnaderna utgör 107 938 kr mervärdesskatt.

_____________

YRKANDEN M. M.

Trygg-Hansa Försäkringsaktiebolag har - såsom talan slutligen

bestämts - yrkat att miljödomstolen förpliktar Sundsvalls kommun att betala 1 316 553 kr jämte ränta enligt 4 och 6 §§räntelagen från den 28 december 2002 tills full betalning sker. Bostadsrättsföreningen Strandparken har - såsom talan slutligen utformats - yrkat att miljödomstolen förpliktar Sundsvalls kommun att utge 453 126 kr jämte ränta enligt 4 och 6 §§räntelagen på 232 500 kr från den 25 februari 2002 och på 220 626 kr från den 28 december 2002 tills full betalning sker. Trygg-Hansa och bostadsrättsföreningen har dessutom yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Sundsvalls kommun har, med vitsordande av skäligheten av yrkade kapitalbelopp och räntor, bestritt käromålen och fordrat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har Trygg-Hansa och bostadsrättsföreningen anfört i huvudsak följande. Somrarna år 2000 och 2001 var nederbördsrika i Sundsvallsområdet. Detta medförde problem med översvämningar. Bland annat översvämmades, under hösten år 2000, en gång- och cykeltunnel som går under E4 i Bredsand. Vattenflödet nedströms tunneln strömmade vid detta tillfälle huvudsakligen i ett dike längs Tallvägen. En del av vattnet sökte sig emellertid ned mot Bredsands skola som fick vattenskador, vilka sedermera åtgärdades. Såväl Bredsands skola som Tallvägen med tillhörande dike, infart och vägtrummor är belägna på fastighet tillhörig Sundsvalls kommun. Mellan den 27 och 28 augusti 2001 förekom ånyo omfattande nederbörd. Återigen översvämmades gång- och cykeltunneln. Detta medförde, som tidigare, att vatten strömmade ner mot Bredsands skola. Kommunen, genom driftschefen T.J., vidtog därför åtgärder i syfte att leda bort vattnet från skolan. Således rekvirerades en traktor med skopa, som användes för att ta upp en ränna eller ett dike tvärs över en väg som utgjorde infart till Bredsands skola. Vattenflödet var mycket stort. T.J. uppmanade föraren av traktorn, G.B., att ”rädda skolan” utan hänsyn till andra skadeeffekter. Asfaltsbeläggningen hackades eller grävdes bort från vägen. Åtgärden att styra bort det starka vattenflödet åt annat håll lyckades. Bortschaktningen medförde emellertid ett okontrollerbart erosionsförlopp. Det förorenade vattnet sökte sig som avsikten var en ny väg upp på Tallvägen. Därefter strömmade vattnet vidare in i Strandparkens bostadsområde där det orsakade omfattande skador på två bostadshus och ett garage. Bostadshusen och garaget, belägna på fastigheterna Sundsvall Dingersjö 54:11-13, tillhör bostadsrättsföreningen. Trygg-Hansa har, efter avslutad skadeutredning, ersatt föreningen för vissa av de uppkomna skadorna. Genom att utge försäkringsersättning har Trygg-Hansa enligt försäkringsvillkoren övertagit föreningens rätt till ersättning från den ansvarige. Som grund för käromålen åberopas att schaktningsarbetet, som skett på kommunens fastighet, har medfört att föreningen förorsakats sakskador. Sundsvalls kommun är därför, enligt 32 kap1 och 3 §§miljöbalken, skyldig att betala skadestånd till föreningen och Trygg-Hansa, som ersatt föreningen för delar av skadorna. Skadorna uppgår till yrkade belopp. Alternativt åberopas att Sundsvalls kommun, enligt 32 kap1 och 5 §§miljöbalken, är skyldig att betala ersättning till föreningen och Trygg-Hansa. Det grävningsarbete som orsakat skadorna har, bl a med hänsyn till det starka vattenflödet, varit särskilt ingripande och medfört särskild risk för skada. Vid utförande av arbetet har kommunen inte heller tagit någon hänsyn till omgivningen utan underlåtit att vidta sådana skyddsåtgärder som anges i 3 kap 3 § jordabalken. Kommunen har därigenom brustit i omsorg.

Till stöd för bestridandet av käromålen har Sundsvalls kommun - såsom grunderna slutligen utformats - åberopat följande omständigheter. I första hand har kommunen gjort gällande att det av G.B. utförda ingreppet på grund av sin art och omfattning inte utgjort skadeståndsgrundande verksamhet enligt 32 kapmiljöbalken. I andra hand har kommunen åberopat att det varit en naturkatastrof i form av regnoväder som orsakat skadorna och att dessa skador skulle ha inträffat, möjligen något senare, oavsett G.B:s åtgärder. Till skadorna bidrog också att kommunens dagvattensystem var överbelastat på grund av regnet och att vatteninträngning i bostadsrättsföreningens fastigheter skedde till följd av s.k. bakfall i föreningens dräneringsledningar, som är sammankopplade med kommunens dagvattenledningssystem. På grund av det akuta nödläget hade kommunen inte möjlighet att företa några skyddsåtgärder.

BEVISNING

Trygg-Hansa och bostadsrättsföreningen har som muntlig bevisning åberopat vittnesförhör med G.B., O.V., C-O.M. och P.S. Som skriftlig bevisning har dessa parter åberopat skadeutredning utförd av Scandiaconsult Sverige AB genom

C-O.M.

Sundsvalls kommun har som muntlig bevisning åberopat vittnesförhör med T.J. och B.G. Som skriftlig bevisning har kommunen åberopat skadeutredning utförd av Sweco Viak AB genom B.G.

G.B. har berättat bl a följande. På grund av regnandet stod vatten mot trösklarna i Bredsands skola och han nämnde för kommunens representant T.J. att han kunde hjälpa till att leda bort vatten med sin frontlastare. T.J. uppmanade honom att rädda skolan och inte ta hänsyn till något. Han ansåg sig därför ha fria händer att ”hacka” på Tallvägen och efter 15 - 25 min hade han grävt en 20 - 30 cm djup ränna under asfalten. Han uppfattade ytan under asfaltskiktet som hård och skopan sjönk inte igenom. Det var torrt i pannrummet och skyddsrummet i ett av föreningens hus där det fanns golvbrunnar. T.J. uppmanade honom att skicka en faktura till kommunen för arbetet med traktorn.

C-O.M. har uppgett bl a följande. I egenskap av civilingenjör med mångårig erfarenhet av bl a geoteknik har han genomfört den skadeutredning som Trygg-Hansa och bostadsrättsföreningen åberopat som skriftlig bevisning. Han vidhåller sina slutsatser enligt utredningen, nämligen att G.B:s avschaktning orsakade erosion, att erosionen utvecklades från infarten bakåt upp mot gång-cykelporten, att erosionen innebar att vattenflödets riktning ändrades, att vattenströmmens huvudsakliga riktning ändrades från att gå runt Strandparkens bostadsområde till att gå igenom bostadsområdet och att erosionen medförde att jordmaterial och slam följde med i vattnet in i bostadsrättsföreningens byggnader. Enligt hans bedömning skulle föreningens byggnader, liksom år 2000, inte ha skadats om G.B. inte utfört grävningsarbetet.

T.J. har omvittnat bl a följande. I egenskap av beredskapsarbetsledare i Sundsvalls kommun anlände han på kvällen till skolan i Bredsand. Genom att ringa räddningstjänsten och saneringsfirmor m.m. försökte han rädda skolan från den hotande översvämningen. Alla tillgängliga resurser var emellertid uttömda och då G.B. erbjöd hjälp med sin traktor accepterade han erbjudandet. Det var hans och en annan kommunanställd persons idé att G.B. med hjälp av traktorskopan skulle slå sönder infarten till skolan och leda om vattenströmmen.

B.G. har uppgett bl a följande. I egenskap av konsult vid Sweco Viak har han svarat för den skadeutredning som Sundsvalls kommun åberopat såsom skriftlig bevisning. Han vidhåller sina i promemorian redovisade slutsatser. Med anledning av att marken var underminerad och lätteroderad anser han det troligt att den övre infarten hade eroderat sönder, om än något senare, även utan G.B:s ingrepp. Det är alltså troligt att de strömningsvägar med jord- och vattenmassor som orsakade skadorna i bostadsrättsföreningens byggnader ändå hade uppstått i ett något senare skede om asfalten i den övre infarten inte hade avlägsnats med traktor. Mängden inträngande ytvatten i skolan hade dock blivit högre om ingreppet inte hade utförts. Han vet inte om dagvattnet steg så högt att inträngning i föreningens dräneringsledningar ägde rum.

DOMSKÄL

Miljödomstolen gör följande bedömning.

I 32 kap 1 § miljöbalken stadgas att skadestånd betalas för bl a sakskada som verksamhet på en fastighet har orsakat i omgivningen. Med verksamhet avses enligt lagens förarbeten även en tillfällig, enstaka åtgärd. Detta innebär att G.B:s åtgärd utgör sådan verksamhet som kan grunda skadeståndsskyldighet. Arbetet ägde rum på en kommunen tillhörig fastighet och av förhören med G.B. och T.J. framgår att arbetet utfördes på initiativ av den sistnämnde i egenskap av kommunföreträdare. De skador som åsamkades bostadsrättsföreningens bostadshus och garage utgör sådan sakskada som anges i 32 kap 1 § miljöbalken. I 32 kap 3 § 1 st miljöbalken anges som ytterligare förutsättning för skadeståndsskyldighet att skadorna skall ha uppkommit på något eller några av de olika sätt som uppräknas i punkterna 1-8 , t ex luftförorening, markförorening, buller eller skakning. Punkt 8 anger ”annan liknande störning” som skadeorsak. Det av G.B. utförda ingreppet är att bedöma som en sådan störning. Miljödomstolen ansluter sig till C-O.M:s bedömning att G.B:s schaktningsarbete orsakade att vattenströmmens riktning ändrades på det sätt kärandeparterna påstått med inträffade skador som följd. Vid sådant förhållande saknar det betydelse för skadeståndsskyldigheten att liknande skador möjligen skulle ha uppkommit även utan G.B:s grävningsarbete. I målet förekommer ingen utredning till stöd för kommunens invändning att skadorna också orsakats av vatteninträngning genom bakfall i dräneringsledningarna. Denna skadeorsak framstår därför som helt osannolik. Nu gjorda överväganden leder miljödomstolen till bedömningen att Sundsvalls kommun har att utge skadestånd till Trygg-Hansa och bostadsrättsföreningen i enlighet med 32 kap 1 § och 3 §miljöbalken. Om storleken av skadeståndet råder inte tvist.

Vid denna utgång är Sundsvalls kommun skyldig att utge ersättning till kärandena för rättegångskostnader. Kommunen har vitsordat skäligheten av kostnaderna.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga

Överklagande skall ges in till Östersunds tingsrätt, miljödomstolen, senast den 21 februari 2006 och vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen

Göran Simonsson

__________

I domstolens avgörande, enhälligt, har deltagit rådmannen Göran Simonsson och miljörådet Lars Fors samt sakkunniga ledamöterna Uno Norberg och Ragnhild Widgren.