MÖD 2008:16

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Umeå tingsrätts, miljödomstolen, dom den 16 maj 2007 i mål nr M 1442-06,

se bilaga A

KLAGANDE

Miljö- och byggnämnden i Bodens kommun, 961 86 Boden

Ombud: advokaten O.W.

MOTPART

Vattenfall AB, 162 87 Stockholm

Ombud: jur. kand. E.A.

SAKEN

Tillsynsavgift

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen avslår överklagandet.

____________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö- och byggnämnden i Bodens kommun (nämnden) har yrkat att Miljööverdomstolen ska fastställa nämndens beslut den 13 december 2005, § 102, dnr 113-2003-407, avseende tillsynsavgift i samband med oljeutsläpp från Laxede kraftverk i Bodens kommun.

Vattenfall AB (Vattenfall) har bestritt ändring. I andra hand har Vattenfall medgett att betala en tillsynsavgift om 6 500 kr vilket motsvarar arvode för 10 timmar enligt nämndens debiteringsunderlag.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN M.M.

Nämnden har anfört bl. a. följande.

Nämnden ser inte något lagligt hinder mot att tillsynsverksamheten kan vara uppdelad så att, som i detta fall, länsstyrelsen utövar tillsyn över vad som är att anse som vattenverksamhet medan tillsynen över den miljöfarliga verksamheten, i nu aktuellt fall hanteringen av oljor vid kraftstationen, ankommer på kommunen. Vad som är att hänföra till vattenverksamhet framgår av legaldefinitionen av begreppet i 11 kap.miljöbalken. Gränsen mellan länsstyrelsens och kommunens kompetensområden skall i förevarande fall dras med hänsyn till innehållet i domarna om tillstånd till anläggning och idrifttagning av Laxede kraftstation. Det torde vara ostridigt att prövningen vid tillståndsgivningen inte har rört t. ex. hanteringen av oljor.

Vattenfall har som grund för bestridandet åberopat vad som anförts såväl vid länsstyrelsen som i miljödomstolen.

REMISSYTTRANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket har anfört bl. a. följande.

Naturvårdsverket bedömer att länsstyrelsen haft det operativa tillsynsansvaret i detta fall vad gäller hanteringen av olja i turbin och turbinhall vid vattenkraftverket.

Naturvårdsverket anser att tillsynsavgifter enligt miljöbalken endast kan omfatta aktiviteter inom ramen för den operativa miljötillsynen riktade mot verksamheten vid kraftstationen medan biståndet till räddningstjänsten inte ingår i tillsynsavgiften enligt miljöbalken.

Av handlingarna i målet framgår att utsläpp skett av turbinolja från vattenkraftverket. Hantering av olja i turbin och turbinhallen är enligt Naturvårdsverket en del av driften av vattenanläggningen. Med beaktande av vad Miljööverdomstolen har uttalat i domarna den 4 april 2007 (M 3195-06 och M 3196-06) måste denna verksamhet anses utgöra en del av den vattenverksamhet som bedrivs vid kraftverket. Med hänsyn härtill och då tillsynen för vattenverksamheten inte överlåtits till kommunen har länsstyrelsen haft det operativa tillsynsansvaret i detta fall vad gäller hanteringen av olja i turbin och turbinhall.

Räddningsverket har anfört bl. a. följande.

Räddningsverket är inte expertmyndighet på tillsyn och tillsynsavgifter enligt miljöbalken. Räddningsverket begränsar därför sitt yttrande till gränsdragningen mellan tillsyn enligt miljöbalken och åtgärder enligt räddningstjänstlagen (1986:1102)/lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. Den senare trädde i kraft den 1 januari 2004 då räddningstjänstlagen upphörde att gälla. Med kommunal räddningstjänst avses i 2 § räddningstjänstlagen, som har samma lydelse som 2 § lagen om skydd mot olyckor, de räddningsinsatser kommunerna skall ansvara för vid olyckor och överhängande fara för olyckor för att hindra och begränsa skador på människor, egendom eller miljön. Kommunen ansvarar för en räddningsinsats endast om detta är motiverat med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt.

Det är svårt att utläsa av handlingarna vad som varit räddningstjänst, sanering och tillsyn enligt miljöbalken.

Ett deltagande i en räddningsinsats kan normalt inte betraktas som tillsyn enligt miljöbalken och någon ersättning kan inte krävas av verksamhetsutövaren eller av den som vållat olyckan.

Beträffande sanering är detta inte en kommunal uppgift enligt räddningstjänstlagen eller lagen om skydd mot olyckor (jfr 53 § räddningstjänstlagen resp. 3 kap.9 § lagen om skydd mot olyckor).

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

En anläggning som uppförs i ett vattenområde är definitionsmässigt vattenverksamhet enligt 11 kap. 2 § första stycket 1 miljöbalken. Med vattenanläggning avses enlig 3 § samma kapitel en sådan anläggning som har kommit till genom en vattenverksamhet, tillsammans med manöveranordningar som hör till anläggningen.

Turbiner i ett vattenkraftverk är en så väsentlig del av kraftverket att de måste anses ingå i vattenanläggningen. Det kan därför med fog hävdas att hanteringen av olja som används i turbinerna omfattas av verksamheten i kraftverksanläggningen enligt den definition som ges i 11 kap. 3 § miljöbalken (jfr Miljööverdomstolens domar den 4 april 2007 i mål nr M 3195-06 och M 3196-06, MÖD 2007:15). Länsstyrelsen är därmed tillsynsmyndighet för verksamheten i dess helhet, men det är möjligt för länsstyrelsen att överlåta den operativa tillsynen med stöd av 10 § förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken. Så har emellertid inte skett i detta fall. Som miljödomstolen funnit har nämnden därför inte haft rätt att debitera någon tillsynsavgift, varför överklagandet ska avslås.

Miljööverdomstolens dom får enligt 23 kap.8 §miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anders Holmstrand, Ulla Bergendal och Peder Munck samt f.d. hovrättsrådet Eva Wagner, referent. Enhälligt.

Föredragande har varit Agneta Ödegaard Herlin

________________________________

BILAGA A

UMEÅ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

Vattenfall AB

162 87 Stockholm

Ombud: Jur kand E.A.

MOTPART

Miljö- och byggnämnden

Bodens kommun

961 86 Boden

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Norrbottens läns beslut den 28 juni 2006 i ärende dnr 505-687-06, se bilaga 1

SAKEN

Avgift för tillsyn i samband med oljeutsläpp hösten 2003 från Laxede kraftverk, Bodens kommun

_____________

DOMSLUT

Med ändring av länsstyrelsens beslut undanröjer miljödomstolen miljö- och byggnämndens i Bodens kommun beslut den 13 december 2005, § 102, dnr 113-2003-427, om tillsynsavgift för Vattenfall AB.

_____________

YRKANDEN M.M.

Vattenfall AB har yrkat, i första hand att miljödomstolen undanröjer miljö- och byggnämndens i Bodens kommun beslut och i andra hand, för det fall att miljödomstolen anser att nämnda beslut skall stå fast, att avgiften bestäms till skäliga 6 500 kronor, vilket motsvarar arvode för 10 timmar enligt nämndens debiteringsunderlag.

Miljö- och byggnämnden i Bodens kommun har bestritt ändring.

UTVECKLANDE AV TALAN

Till stöd för sin talan har Vattenfall AB (Vattenfall) anfört i huvudsak följande. Miljö- och byggnämndens beslut skall undanröjas eftersom det inträffade läckaget vid Laxede kraftverk var en olyckshändelse och inte utgör någon verksamhet som kommunen har tillsynsansvar för enligt miljöbalken. Tillsynsansvaret för vattenverksamheten som bedrivs vid Laxede kraftverk åligger endast länsstyrelsen. Den inträffade olyckshändelsen som innebar oljeläckage vid kraftverket är en händelse som krävt åtgärd av den kommunala räddningstjänsten och som reglerades fram till den 31 december 2003 i räddningstjänstlagen (1986:1102) och därefter i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. Bodens kommuns kostnader för utfört arbete i anledning av ansvar enligt räddningstjänstlagen faller utanför Vattenfalls ansvar. Av underlagen för tillsynsavgiften med tillhörande PM framgår tydligt att kommunens arbete inte har utgjort tillsynsarbete enligt punkten B4 (s.k. U-objekt) i bilagan till förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken utan uteslutande varit räddningstjänstinsatser. Av kommunens PM framgår att Vattenfall medgav att ansvara för kostnaderna för sanering av föroreningarna om så erfordrades. Sådana kostnader är inte att likställa med tillsynsavgift enligt miljöbalken. - Turbinerna är enligt gällande tillstånd för vattenverksamheten vattenanläggningar. En turbin med tillhörande utrustning som bland annat utgörs av en viss mängd olja är en funktionsegenskap för respektive turbin, viken i sig är en nödvändig förutsättning för kraftverkets normala drift och utgör därför inte någon självständig övrig miljöfarlig verksamhet enligt punkten B4 (s.k. U-objekt) i nämnda förordning. - För det fall miljödomstolen anser att kommunens tillsynsansvar även omfattar den aktuella händelsen av läckage av turbinolja vid vattenverksamheten vid Laxede kraftverk så anser Vattenfall att den debiterade avgiften skall justeras ned till 10 timmar eftersom den redovisade tiden till övervägande del avser kommunala räddningsinsatser som regleras enligt räddningstjänstlagen för vilka kostnader Vattenfall inte ansvarar. - Av två domar från Miljööverdomstolen den 4 april 2007 framgår att hantering av olja i vattenkraftverk som används i turbiner, generatorer och transformatorer är en del av vattenverksamheten enligt den definition av en vattenanläggning som ges i 11 kap. 3 § miljöbalken.

DOMSKÄL

Av 27 kap 1 § miljöbalken framgår att kommunfullmäktige får meddela föreskrifter om avgifter för kostnader för prövning och tillsyn enligt balken när det gäller en kommunal myndighets verksamhet. Bodens kommun har den 19 april 1999 antagit taxa inom miljöbalkens område. Kommunens beslut att påföra Vattenfall AB tillsynsavgift för tillsyn i samband med oljeutsläpp från Laxede kraftverk grundar sig på att maskineriet i vattenkraftverket är att hänföra till s.k. U-objekt över vilka miljö- och byggnämnden har tillsynen.

Miljööverdomstolen har i de två av Vattenfall åberopade domarna den 4 april 2007 i mål nr 3195-06 och 3196-06 uttalat bl.a. följande.

Enligt Miljööverdomstolen kan det (. . . ) med fog hävdas att t.ex. hantering av olja som används i turbiner, generatorer och transformatorer är en del av vattenverksamheten enligt den definition av en vattenanläggning som ges i 11 kap. 3 § miljöbalken. Länsstyrelsen är då tillsynsmyndighet, men det är möjligt för länsstyrelsen att överlåta den operativa tillsynen åt en kommunal nämnd med stöd av 10 § förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken. Så har emellertid inte skett i detta fall.

Mot bakgrund av ovanstående har kommunens beslut om tillsynsavgift fattats utifrån felaktiga förutsättningar. Den operativa tillsynen har inte heller i föreliggande fall överlåtits av länsstyrelsen till den kommunala nämnden. Det finns således ingen laglig grund för beslutet som därför skall undanröjas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2

Överklagande skall ges in till Umeå tingsrätt, miljödomstolen, senast den 7 juni 2007 och vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen. Prövningstillstånd krävs.

Pia Sandeskog Jerker Marklund

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Pia Sandeskog och miljörådet Jerker Marklund. Föredragande har varit beredningsjuristen Linda Hämäläinen.