MÖD 2008:40

Tillåtlighet för verksamheten vid ett raffinaderi samt tillstånd till byggnadsarbeten ----- Att en verksamhet beslutats vara tillåtlig har ansetts innebära att sökanden kommer att få tillstånd till den sökta verksamheten med den lokalisering och huvudsakliga processutformning och kapacitet som sökanden angivit. Men även om en sökt verksamheten förklaras tillåtlig, kan en kommande tillståndsdom med villkor begränsa verksamheten mer eller på annat sätt än enligt ansökan. Det kan således vid prövningen komma att ställas andra krav på den mer detaljerade processutformningen och användningen av produktionsutrustningen, och fler och strängare villkor än sökanden föreslagit. Vidare kan ett godkännande av en miljökonsekvensbeskrivning inte hindra att kompletteringar kan komma att krävas vid tillstånds- och villkorsprövningen.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen deldom, den 27 februari 2008 i mål M 245-07, se bilaga A

KLAGANDE

1. Naturskyddsföreningen i Bohuslän, c/o I.L.

2. H-Å.A.

3. B.A.

4. S.B.

5. I.D:s. K.

6. B.K.

7. J.E.

8. A.E.S.

9. U.S.

10. A-K.H.

11. E.H.

12. B.S.

13. L-O.S.

14. E.W.

15. G.J.

16. J.J.

17. E.G.

18. K.G.G.

19. I.L.

20. P.N-G.

21. D.S.

Ombud för 2-14:

J.T.

Ombud för 15:

J.J.

MOTPARTER

1. Preem Petroleum Aktiebolag, 556072-6977, 115 90 Stockholm

2. Naturvårdsverket, 106 48 Stockholm

3. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 403 40 Göteborg

4. Räddningsverket, 651 80 Karlstad

Ombud för 1:

advokaten L.V.

SAKEN

Fråga om tillåtlighet för ändrad och utökad verksamhet vid raffinaderi samt tillstånd till erforderliga byggnadsarbeten

_____________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen avslår J.T:s huvudmäns yrkande om att målet ska återförvisas, att ny huvudförhandlingen ska hållas och om föreläggande om edition. Det av J.T:s huvudmän åberopade sakkunnigförhöret med J.K. avvisas.

2. Med ändring av vad miljödomstolen förordnat om tillåtlighet förordnar Miljööverdomstolen följande.

Miljööverdomstolen förklarar med stöd av 22 kap. 26 § första stycket miljöbalken att den ansökta verksamheten är tillåtlig i enlighet med vad Preem Petroleum Aktiebolag angett i ansökningshandlingarna och i målet i övrigt angett eller åtagit sig. Verksamheten omfattar förutom befintliga anläggningar följande utbyggnader och förändringar

- cokeranläggning

- ny kaj för utlastning av koks samt uppförande av en täckt lagringsplats för koks

- ombyggnad av befintlig visbreakeranläggning

- ny anläggning för avsvavling av nafta och fotogen från cokern

- ny anläggning för avsvavling av LPG-fraktionen från cokern

- ökad vätgasproduktion

- ökad svavelåtervinning

- installation av kylning med hjälp av havsvatten

- modifiering av befintligt vattenreningsverk

- nya tankar för nafta, gasolja och VGO

- import av tjockoljekomponenter

- nytt bergrum för lagring av propan

- tankar för inblandning av RME och etanol

3. Miljööverdomstolen fastställer vad miljödomstolen förordnat om tillstånd till byggnadsåtgärder.

4. Miljööverdomstolen avslår Naturvårdsverkets yrkande om villkor för byggnadstillståndet.

5. Med ändring av Miljööverdomstolens beslut den 17 april 2008, punkten 2, förordnar Miljööverdomstolen att byggnadstillståndet får tas i anspråk omedelbart.

_____________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturskyddsföreningen i Bohuslän (Naturskyddsföreningen) och samtliga sakägare yrkar att miljödomstolens dom ska upphävas.

H-Å.A., B.A., S.B., I.D:s.K., B.K., J.E., A.E.S., U.S., A-K.H., E.H., B.S., L-O.S. och E.W. har därutöver preciserat talan så att

- i första hand ska utbyggnaden förklaras inte vara tillåtlig, och

- i andra hand ska hela tillståndsprövningen ske i ett sammanhang utan separat tillåtlighetsprövning.

De har vidare yrkat att bolaget ska ge in ytterligare beskrivningar och utredningar samt att det utfärdas föreläggande om edition för Preem Petroleum Aktiebolag att utge den kompletta beskrivningen av kokshanteringssystemet; främst beskrivning av datablad för vattenjet, kvarn, transportband och komplett lastningssystem. Vidare har de yrkat att målet ska återförvisas, att ny huvudförhandlingen ska hållas varvid och sakkunnigförhör ska hållas med J.K.. Preem Petroleum Aktiebolag (bolaget) har bestritt bifall till yrkandena.

Naturvårdsverket anser att den sökta verksamheten är tillåtlig och att tillstånd kan lämnas till de sökta byggnadsåtgärderna, men yrkar att följande villkor ska fastställas för byggnadstillståndet.

- Byggnadsåtgärderna får inte utföras så att anläggningen får en utformning som begränsar eller motverkar möjligheten att slutligen föreskriva andra eller strängare villkor för verksamheten än de bolaget föreslagit såsom exempelvis lokalisering av hamn för inskeppning av råvaror till raffinaderiet.

Länsstyrelsen i Västra Götalands län (länsstyrelsen) och Räddningsverket avstyrker bifall till överklagandena.

Miljööverdomstolen har genom ett beslut den 17 april 2008 inhiberat beslutet om verkställighet i den överklagade domen.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturskyddsföreningen

Naturskyddsföreningen anser att miljödomstolens dom ska upphävas av följande skäl:

- Tillåtlighet har meddelats utan att utreda alla miljö- och hälsokonsekvenser av befintlig verksamhet och från planerad utbyggnad. Bland annat är miljökonsekvenserna av PAH, fackling och råoljelukt inte nämnda.

- Fortsatt utbyggnad har medgivits trots att raffinaderiet inte klarar tillstånd eller uppsatta villkor för befintlig verksamhet med avseende på bl.a. lukt, buller, sot, stoft, fackling mm (jfr 16 kap. 6 § miljöbalken).

- Ansökan saknar väsentliga delar såsom bl.a. uppgifter om utsläppskällor (ex lukt och fackling), skyddsåtgärder och kontrollprogram (jfr 22 kap. 1 § miljöbalken).

- Tillåtlighet till utbyggnad har meddelats utan att föreskriva de för människor och miljö viktiga villkoren. Helheten har därmed gått förlorad.

- Alternativa lokaliseringsplatser saknas.

- Naturreservat och Natura 2000-områden påverkas påtagligt med bl.a. ökande utsläpp av svavel, kväveoxider, VOC, sot och stoft mm.

- Kraftig utökad användning av fossila råvaror i strid mot miljölagstiftningen (jfr 1 kap. 1 § och 2 kap. 5 §miljöbalken) och riksdagens miljömål.

- Regeringen bör pröva tillåtligheten eftersom utbyggnaden har omfattande betydelse på klimatet.

- Fridlysta arter finns inom planerad processarea, orkideen Jungfru Marie Nycklar.

- Remissinstanserna har inte fått yttra sig om hela verksamhetens miljökonsekvenser.

- Olägenheterna från befintlig verksamhet är idag så påtagliga att människor tvingas sälja sina fastigheter och flytta. Miljöstörningarna från verksamheten kan knappast vara i överensstämmelse med att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö enligt miljöbalken.

- Omfattande byggnadsarbeten kan påbörjas utan att miljökonsekvenserna är utredda.

- Miljömålen avseende klimat, försurning, frisk luft, giftfri miljö, ingen övergödning, god bebyggd miljö och ett rikt växt- och djurliv uppfylls inte.

Tillåtlighet

Miljödomstolen har alltför lättvindigt accepterat bolagets yrkande om en uppdelning av ärendet i en tillåtlighetsprövning för sig och en senare villkorsprövning för sig. Bolaget vill undvika en prövning där alla detaljer i form av villkor tas upp samtidigt med tillåtligheten.

I den förra miljölagstiftningen (miljöskyddslagen) var det endast regeringen som kunde meddela tillåtlighet. Tidigare fanns möjligheten att meddela igångsättningsmedgivande för vissa byggnadsarbeten. Men detta var reglerat och skedde definitivt inte på det sätt som miljödomstolen hanterat bolagets ärende.

Miljödomstolen har ingen skyldighet att meddela vare sig tillåtlighet eller tillstånd att starta omfattande arbeten utan vänta på att domen vunnit laga kraft (22 kap. 26 § miljöbalken). Föreningen anser att det är en förutsättning för en noggrann prövning att denna sker i ett sammanhang. Det kan inte heller vara i lagstiftarens syfte att de allra största och miljöfarligaste verksamheterna delar upp tillståndsprövningen i delar som är svåra att överblicka.

Av miljödomstolens egen beskrivning av utsläpp till luft av cancerframkallande PAH från kokstillverkningen framgår att domstolen själv bedömer planerad verksamhet som mycket osäker från miljösynpunkt. I sammanhanget kan också nämnas att det är raffinaderiets avfall, som klassas som farligt avfall på grund av dess giftighet, som nu skall behandlas. Det innehåller höga tungmetallhalter och höga halter av råoljans giftigaste organiska komponenter. Polyaromatiska kolväten (PAH) är en av dessa grupper. Men även oorganiska ämnen kan förekomma i en inte obetydlig mängd. Vad som händer med dessa ämnen i koksprocessen har inte beskrivits. Inte heller har bolaget redovisat föroreningsinnehållet av metaller, salter, tunga organiska ämnen i vare sig avfallsolja eller i den planerade produkten oljekoks.

Hushållnings- och kretsloppsprinciperna

Naturskyddsföreningen bedömer att en fortsatt utbyggnad för att använda mer fossila bränslen och ändliga resurser inte är i överensstämmelse med miljöbalken. Energiförbrukning liksom vattenkonsumtion bör begränsas. Spillvärmen från raffinaderiet bör omhändertas i betydligt större omfattning än idag, t.ex. genom leverans av fjärrvärme till Uddevalla, Trollhättan och Vänersborg.

Bolaget kan inte visa hur kravet enligt 2 kap. 5 § miljöbalken om att förnybara energikällor i första hand ska användas kan uppfyllas. Utsläppen av koldioxid borde i stället för att öka, begränsas till 1990 års nivå. Om Sverige ska klara sina åtaganden om att begränsa klimatpåverkan, är bolagets anläggning en nyckelanläggning.

Lokalisering

En fortsatt utbyggnad av raffinaderiet får enligt 4 kap. 1 § miljöbalken komma till stånd endast om turismen och friluftslivet, då främst det rörliga friluftslivet, inte påverkas eller det kan ske på ett sätt som inte skadar områdets natur- och kulturvärden. Betydande naturvärden finns inom området i form av fridlysta och rödlistade arter. Strax utanför finns naturreservatet Rixö. Raffinaderiet gränsar med sin verksamhet och fartygstrafik direkt till ett kustområde där nya tunga miljöstörande verksamheter som oljeraffinaderier inte får byggas (4 kap. 3 § och 17 kap. 1 §miljöbalken).

Mot denna bakgrund är det viktigt att bolaget ingående redovisar andra tänkbara platser. Det borde enligt föreningens bedömning finnas fler andra tänkbara platser i Sverige eller utanför landet för cokeranläggningen.

Inom 5 km från raffinaderiet bor närmare 3 000 åretruntboende. Under sommaren kommer ytterligare 5 000 personer. Bolagets påstående i ansökan att "Närområdet är glesbebyggt" är således felaktigt. Dessutom påstås i ansökan att "Närmaste sammanhängande bostadsbebyggelse ligger i Lahälla, ca 2 km nordost om processanläggningen". Enligt kartan är dock avståndet till närmaste boende mot nordost mot Lahälla 800 m till Preemraffs anläggning på land, 600 m till produkthamnens kaj och 200 m till fartyg som ligger i väntan på lastning. Mot öster och söder ligger närmaste bebyggelse på ett avstånd av 50-100 m.

I kommunens översiktsplan har ett skyddsområde på ca 1 000 m runt raffinaderiet lagts ut. Detta överensstämmer med Naturvårdsverkets och Boverkets råd för etablering av oljeraffinaderi. Med ledning av de olägenheter som raffinaderiet idag ger bör dock ett större skyddsområde etableras i enlighet med gällande översiktsplan. Nuvarande förslag till detaljplan anger en skyddszon på 500 m från verksamhetens mittpunkt. I denna skyddszon får ingen bo. Beräkningssättet med att utgå från processens mittpunkt kan innebära att skyddsavståndet i verkligheten kan vara 200 m. Ett sådant skyddsavstånd är för litet.

Brister i miljökonsekvensbeskrivning och annat underlag

I miljökonsekvensbeskrivningen har inte redovisats de olägenheter raffinaderiet ger upphov till. Lukt, buller, sot och stoft är några av de immissioner där det saknas beskrivning av konsekvenserna. Miljödomstolen har påpekat brister när det gäller PAH och andra organiska ämnen. Miljödomstolen har angivit att det inte är uteslutet att ytterligare kompletteringar kan krävas. Föreningen anser detta vara en stor brist i underlagsmaterialet och att det inte är förenligt med miljölagstiftningen.

Tekniska data som är viktiga för att bedöma verksamheten saknas. Bland annat saknas en förteckning över alla pannor och andra brännarsystem med angivande av dimensioneringsdata som tillförd energi, reningsutrustning, bränsleval mm.

Med fartyg från andra världsdelar kan arter av både växter och djur komma till Brofjorden. Bolaget kan inte redovisa undersökningar som visar någon kartläggning av eventuellt främmande arter i fjorden eller vilka krav som ställs på dessa fartyg eller hur barlastvattnet omhändertas på ett från natursynpunkt godtagbart sätt.

Bolaget kan inte redovisa hur fartygens avloppsvatten omhändertas. Inte heller kan omhändertagandet inklusive sortering av fartygens hushållsavfall beskrivas.

Inom det nya området kommer det att uppstå ansenliga mängder dagvatten. En del av detta dagvatten kan komma att förorenas av raffinaderiverksamheten och behöver således renas. Om en sådan rening skall ske, och i så fall hur, finns inte redovisat.

Positiva och negativa erfarenheter från andra anläggningar som producerar oljekoks i Europa och USA finns inte redovisat.

Omfattande sprängningar i berg planeras. Bolaget har inte redovisat hur de utsprängda bergsmassorna kommer att omhändertas.

Utsläpp till luft

Lukt har blivit alltmer påtaglig och besvärande runt raffinaderiet. Lukten kan kännas på ett avstånd upp till 10 km från raffinaderiet. Problemen med den alltmer besvärande och troligtvis miljö- och hälsofarliga lukten redovisas inte i miljökonsekvensbeskrivningen.

Facklingen av överskottsgas har ökat kraftigt under de senaste tre åren i strid mot meddelat tillstånd av miljödomstolen. Förbränningen sker på ett miljömässigt primitivt och mycket miljöstörande sätt. Den sker utan tillräckligt med syre vilket ger betydande mängder sot och helt utan rening av stoft, kväve mm. Utsläppen av sot, stoft, kväveoxider, hälso- och miljöfarliga tunga organiska ämnen (PAH, bens[a]pyren m.fl.) mäts inte. Problemen med facklingen av överskottsgas nämns inte i miljökonsekvensbeskrivningen.

Bolaget har underlåtit att göra en undersökning hos alla boende inom ca 3 km avstånd från raffinaderiet om vilka olägenheter som raffinaderiet ger upphov till. Med boende menas både permanentboende och fritidshusägare. En hälsostudie eventuellt kombinerad med en djupare medicinsk studie bör också utföras.

Bolaget kan inte redovisa hur man berörs av föreskriften om utsläpp till luft av svaveldioxid, kväveoxider och stoft från förbränningsanläggningar med en installerad tillförd effekt på 50 MW eller mer (NFS 2002:26) eller av förordningen (1998:946) om svavelhaltigt bränsle. Man kan heller inte visa maximala halter av svaveldioxid, kväveoxider m.m. då vinden blåser från raffinaderiet mot exempelvis närboende i samhället Lahälla. Bolaget har inte redovisat mätningar som verifierar att miljökvalitetsnormerna för svaveldioxid, kväveoxider, partiklar mm kan innehållas. Vissa mätningar har redovisats som månadsmedelvärde. Den tidsperioden är dock ointressant eftersom mätningarna enligt förordningen (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft bör redovisas som medelvärde för timme, dygn, vinter och år.

Buller

Nuvarande bullernivåer är alldeles för höga från raffinaderiet. Hos närboende kan ofta över 50 dB(A) mätas upp. Villkoret är 45 dB(A) utom dagtid. Bolaget har ändå inte vidtagit några omfattande åtgärder.

Den föreslagna nya kajen för utskeppning av oljekoks vid Trommekilen kan innebära ökade bullernivåer. Om planerad koksanläggning skall byggas så förutsätter detta en tyst anläggning som inte bidrar till att öka bullret. Hur en utbyggnad för oljekoks kan nå en bullernivå på endast 30-35 dB(A) kan inte bolaget visa. Inte heller kan bolaget redovisa hur fartygstrafiken kan begränsa ljudnivåerna till under 45 dB(A).

Nuvarande bullervillkor gäller inte närboende som finns i detaljplanelagt skyddsområde. Bolaget kan inte redovisa skälen till varför boende i detta område inte skall ha begränsningar av bullernivån.

Säkerhet

Raffinaderiet är klassat som en Sevesoanläggning. Det betyder att det hanterar sådana farliga ämnen som kan ge allvarliga konsekvenser för omgivning och boende vid händelse av olycka.

Redovisad riskanalys i förslaget till detaljplan är mycket översiktlig. Den beskriver inte de problem med bränder, explosioner, omfattande miljöskador mm som kan inträffa med den utbyggnad som planeras. Istället hänvisas till en säkerhetsrapport för befintlig verksamhet.

I den översiktliga riskanalys som redovisats har utredningen värderat riskerna som låga på grund av "Preemraffs isolerade läge, med få permanentboende i dess närhet". Då har man inte bedömt att raffinaderiet är placerat i ett populärt område för turism och friluftsliv. I närheten finns fler planlagda stugområden (Kleva-Sandvik, Knarrevik och Bräcke). Under sommaren flerfaldigas invånarantalet samtidigt som området har ett stort antal daggäster.

Med uttrycket "få permanentboende" har analysen negligerat de risker som dock finns för de boende som bor i närområdet. Denna undervärdering av olycksriskerna förstärks genom att boende (ca 100 personer) inom skyddszonen överhuvudtaget inte är med i riskanalysen.

I direkt anslutning till skyddsområdet J4 har lagts J2-områden som bl a är avsedda för brandfarliga och explosiva varor. Det innebär att boende i skyddsområdet kan komma mycket nära dessa farliga ämnen (10-200 m). Placering av brandfarliga och explosiva varor så nära boende kan inte vara lämpligt. Planerade J2-områden bör således dras tillbaka så att det blir tillräckligt skyddsavstånd.

En annan aspekt är att raffinaderiet kan vara ett terroristmål. Detta nämns överhuvudtaget inte i riskanalysen.

Utsläpp till mark och vatten

Betydande mängd olja har läckt från raffinaderiet ned i berggrunden. Bland annat läcker olja in i dagvattensystemet som skall vara fritt från olja. Oljeupptagare går kontinuerligt för att hindra att olja kommer ut i fjorden. Enligt uppgift återtas 1 000-tals m3 olja per år. Dock kan inte raffinaderiet visa hur mycket olja som läcker ned i mark och berggrund. Inte heller kan raffinaderiet beskriva de åtgärder som eventuellt planeras för att rena underliggande mark.

Trommekilen är ett exempel på en grund havsvik som är mycket viktig för havets biologiska produktion. Att då tillåta ett avloppsreningsverk för dagvatten i kilen är mycket tveksamt. Bolaget bör istället söka andra lösningar för var avloppsvattnet kan behandlas.

Miljöpåverkan under byggnadstiden

En investering på närmare 10 miljarder kronor är betydande vilket medför en i tid utdragen byggprocess. En ansenlig del av arbetet utgörs av sprängning i berg och plåtarbeten som båda kan vara besvärande. Denna miljöpåverkan under byggnadsperioden har inte redovisats i detalj. Inte heller kan bolaget ge besked om dessa byggnadsarbeten kan begränsas under juni-augusti då det är ett stort antal turister och fritidsboende i området.

Kontrollprogram

Övervakning och kontroll av raffinaderiet är av största betydelse och bör som miljölagstiftningen anger (22 kap. 1 § miljöbalken) kopplas till den prövning som sker av domstolen.

H-Å.A., B.A., S.B., I.D:s.K., B.K., J.E., A.E.S., U.S., A-K.H., E.H., B.S., L-O.S. och E.W.

De har i huvudsak anslutit sig till Naturskyddsföreningens talan och sammanfattat sin talan på följande sätt.

Bolaget har under överskådlig tid systematiskt och notoriskt överskridit gällande gränser. Detta gäller buller och utsläpp till luft, mark och vatten av både partiklar och kemikalier. Bolaget har hela tiden anfört att man kommer att uppfylla givna krav men i stort sett aldrig gjort det. Bolaget beskriver gärna sin verksamhet utifrån ett idealiserat tillstånd, trots att verksamhet av denna art alltid innebär störningar och diskontinuiteter. Det är snarare ett sådant tillstånd som skall vara grund för hur verksamheten borde beskrivas.

Myndigheterna har visat orimlig tilltro till och förståelse för bolagets utfästelser. Det är vår uppfattning att Miljööverdomstolen måste väga in bolagets långvariga överskridanden av tidigare krav i sin bedömning och det måste anses sannolikt att inte heller framtida krav kommer att innehållas.

Från början anlades raffinaderiet som en svensk angelägenhet och delvis av beredskapsskäl. I dag tas råvara huvudsakligen från Ryssland och majoriteten av produktionen går på export. Ägaren befinner sig i Mellanöstern, dit alltså vinsten går. Att Bohusläns miljö ska förstöras för att rysk råolja skall kunna tankas som bensin i amerikanska bilar framstår inte som ett gott skäl att förstöra vår egen miljö. Om de amerikanska miljökraven är högre än de svenska skall detta inte leda till en nedsmutsning här.

Bolagets och miljödomstolens utredningar och beskrivningar är på många punkter bristfälliga, vilket framgår av Naturskyddsföreningens skrift. Att t.ex. helt underlåta att beskriva fridlysta arter gör att man kan fråga vilka andra brister som kan finnas i utredningarna. Innan tillåtlighet kan meddelas måste det säkerställas att alla aspekter är utredda och att bästa teknik har övervägts och att bästa kompetens har använts i utredningarna.

Särskilt bekymmersam är den lätthet med vilken cancerriskerna med både dagens verksamhet och den framtida koksverksamheten avfärdats. Det är vår uppfattning att cancerrisken både för anställda och närboende redan i dag är betydande och att koksverksamheten kommer att innebära ytterligare cancerrisk.

Ett stort antal närboende upplever allvarliga olägenheter och påverkan på hälsa som är så allvarliga att det inte finns utrymme i lagstiftningen att acceptera detta. Inget tyder på att utbyggnaden skulle eliminera dessa olägenheter eller att nya olägenheter inte skulle uppstå i och med utbyggnaden. Det finns då inte författningsstöd för tillåtlighet.

Miljööverdomstolen bör hämta in utredningar angående

- frekvensen av utlösta larm samt orsakerna till dessa

- förutsättningarna att ansluta de fartyg som hyrs in av bolaget till landström vid kaj

- hamnarnas disponering; logistiken och val av plats för fartygen

- en noggrann utredning om utsläpp och spridning av PAH

Bolagets beskrivningar beträffande förväntade emissioner av PAH underkänns helt. De framstår som grovhuggna antaganden utan grund i den tekniska beskrivningen av kokshanteringen.

Det framgår inte vilken fukthalt koksen har. Fukthalters är väsentlig för graden av dammbildning. Lastningen ger sannolikt betydande dammängder och bör vara den största utsläppskällan.

Vidare saknas detaljerad beskrivning av vattenskärning, kvarn och övriga komponenter. Hur koksen lyfts upp från lager till laströret med strumpa framgår inte alls. Det är i och med detta omöjligt att bedöma stoftutsläpp. Den förmodade torra koksen i kombination med de öppna lastrummen gör dock att det kan finnas skäl för oro avseende stoftutsläpp.

Inte heller buller kan uppskattas med precision. De öppna lastluckorna i kombination med tomt lastrum kan ge ett avsevärt buller i början av lastningen. Vidare kan fartygstypen förändra ljud- och stoftemissionerna väsentligt. Det kan inte uteslutas att öppna pråmar används.

Det går alltså inte på något sätt att försäkra sig om att gränsvärden inte överskrids då den tekniska beskrivningen inte är detaljerad nog.

Miljökonsekvensbeskrivningen har ändrats och kompletterats först i Miljööverdomstolen. Det är av vikt att varje väsentlig del i målet kan prövas i minst två instanser. På grund härav bör målet visas åter till miljödomstolen för prövning av den nu föreliggande miljökonsekvensbeskrivningen.

Grunden för yrkandet om edition är att klagandena ska få möjlighet att bedöma buller och stoftutsläpp. Genom de begärda handlingarna ska visas vilka utsläppsnivåer som kan vara sannolika om tillåtlighet ges. Preem har uppgivit att bolaget har spenderat 230 miljoner kronor på att projektera den nya anläggningen, varför de begärda beskrivningarna givetvis måste finnas hos bolaget.

G.J. och J.J. har anfört i huvudsak samma omständigheter som i miljödomstolen.

E.G., K.G.G. och D.S.

Olägenheterna från bolaget har stadigt ökat sedan raffinaderiet startade 1975. Inte minst har utbyggnaderna under 2000-talet påtagligt försämrat förhållanden runt raffinaderiet.

Bullret har ökat markant de senaste tio åren. Hos oss närboende uppmätts numera regelbundet runt 50 dB(A). Villkoret är 45 dB(A) under kväll och natt. Detta är också för högt satt. Det bör sänkas till 40 dB(A) vilket gäller för alla andra miljöstörande verksamheter i Sverige. Ständiga larm på raffinaderiet, som hörs till oss närboende, har ökat oron för större olyckor.

Stark råoljelukt känns i stort sett alltid i vindriktningen. Råoljelukt från raffinaderiet kan numera kännas på ett avstånd över en mil. All lukt måste elimineras.

Facklingen har ökat kraftigt från 9000 ton år 2004 till 36 000 ton år 2006. Ljusskenen kan tidvis vara mycket besvärande. Allt mer sot och stoft ramlar ned runt raffinaderiet. Inte minst utgör facklingen en stor källa eftersom denna tidvis bildar svarta moln. Stoftrening saknas vid facklingen vilket är mycket anmärkningsvärt.

Förhållanden runt raffinaderiet är således mycket besvärande för oss närboende. Olägenheterna uppkommer i stort sett dagligen. En stark oro finns att vår hälsa skall påverkas av det som ovan redovisats men också av alla "osynliga" utsläpp som svavel, kväveoxider, bensen, PAH inklusive bens(a)pyren mm. Antalet förhöjda leukemifall kan kanske inte spåras men för oss finns inte någon annan tänkbar källa som har sådan dominerande påverkan som raffinaderiet.

Att tillåta en ytterligare utbyggnad med allvarliga konsekvenser är inte acceptabelt. Det måste krävas sådana villkor för verksamheten som gör att samtliga olägenheter upphör. Dessutom skall villkoren vara så utformade att dessa inte kan kringgås år efter år. Samtliga miljökonsekvenser måste redovisas på ett korrekt sätt och stränga villkor måste ställas på raffinaderiet.

I.L.

Det blir alltmer besvärande med råoljelukten från verksamheten. Lukten är ofta så stark att man måste gå inomhus. Känslan finns att lukten innebär en hälsofara. En utbyggnad, som dessutom avser avfallsoljor, innebär en betydande sannolikhet för att luktolägenheten kommer att öka. Ett nytt fackeltorn skall byggas som gör att mer överskottsgas kommer ut till omgivningen.

P.N.G.

Olägenheterna från verksamheten är i dag så stora att det är risk för att vår livsmiljö är i uppenbar fara. Ständig fackling, sot, stoft, svavel, kväveoxider, lukt och buller är några av de mest påtagliga problemen. Ytterligare utbyggnad kan inte accepteras. Preemraff får planera för annan plats för sin utbyggnad. Det kan inte vara rimligt att Sveriges och Nordeuropas avfallsoljor skall behandlas mitt i det känsliga Bohuslän. Vår natur mår allt sämre. Havet, luften, klimatet m.m. är på väg att kollapsa. Att försämra situationen med att behandla ännu mer fossila bränslen kan inte vara rimligt. Med hänsyn till raffinaderiets oerhörda påverkan bör tillåtligheten upphävas.

Bolaget

Lokaliseringen vid Brofjorden skedde efter omfattande överväganden. Raffinaderiet har under drygt 30 års tid varit föremål för ombyggnader. Särskilt under den senaste 10-årsperioden har omfattande investeringar skett i syfte att produkterna skall vara alltmer miljöanpassade. Mängden aromater och bensen har minskats kraftigt. Bensin och diesel innehåller numera endast små mängder svavel. Utsläppen från raffinaderiet har kunnat minskas avsevärt trots ökad raffinering och förädling av produkterna.

Syftet med den ansökta verksamheten är att vidareförädla en större andel av råoljan än vad som hittills varit möjligt till fordonsbränslen m.m. Istället för en relativt sett stor andel tunga tjockoljor som förbrukas som fartygsbränsle eller i fasta förbränningsanläggningar erhålls genom tjockoljeprojektet en större andel lättare komponenter som kan omvandlas till dieselbränsle samt, som restprodukt, petroleumkoks. Vidareförädlingen av den nuvarande produktionen är från såväl miljösynpunkt som från hushållningssynpunkt fördelaktig. Minskad produktion av tjockoljor ligger i linje med samt bidrar till att förnybara bränslen kan komma till ökad användning.

Följande processförändringar ingår i projektet och omfattas enligt bolagets uppfattning av miljödomstolens tillåtlighetsavgörande.

- cokeranläggning

- ny kaj för utlastning av koks samt uppförande av en täckt lagringsplats för koks

- ombyggnad av befintlig visbreakeranläggning

- ny anläggning för avsvavling av nafta och fotogen från cokern

- ny anläggning för avsvavling av LPG-fraktionen från cokern

- ökad vätgasproduktion

- ökad svavelåtervinning

- installation av kylning med hjälp av havsvatten

- modifiering av befintligt vattenreningsverk

- nya tankar för nafta, gasolja och VGO

- import av tjockoljekomponenter

- nytt bergrum för lagring av propan

- tankar för inblandning av RME och etanol

Inledande byggnadsarbeten är angelägna och brådskande. Arbetena har avgörande betydelse för bolaget samtidigt som olägenheter för annan av någon betydelse inte kan förutses uppkomna.

Det nu ansökta tjockoljeprojektet innebär en investering i storleksordningen 8 miljarder kronor. Projektet är av sådan omfattning att tillgången på personal och entreprenörer är kritisk för planeringen, vid sidan om den självklara begränsning som ligger i få internationella tillverkare och en fortsatt stark efterfrågan.

Ingen av de listade byggnadsåtgärderna är av den arten att de låser projektets slutliga utformning vad avser miljövillkor. Arbetena kommer att bedrivas inom ramen för gällande detaljplan samt med erforderlig bygglovshantering. Av de byggnadsåtgärder miljödomstolen lämnat tillstånd till (bilaga 1 till den överklagade domen) kan följande genomföras med stöd av nu gällande detaljplan.

Coker-anläggningen

- sprängning av berg, bortforsling och krossning av sprängmassor

- urgrävning och bortforsling av lera

- pålning för fundament

- installation av avlopps- och brandvattensystem under mark

Ombyggnader i befintligt raffinaderi

- installation av nya avloppsledningar mellan nya processanläggningar och vattenreningsverket

- installation av rörledningar i tankfält

- pumpinstallationer i tankfält för matning till de nya processanläggningama

- installation av nya rörgator mellan befintlig processanläggning och nya processenheter

- komplettering av befintliga rörgator för att skapa plats åt nya rörinstallationer

- mark och betongarbeten för ny fackla

- installation av temporära kontor för projektet

- färdigställande av upplagsytor för projektverksamheten

- kylvattentunnel

Följande arbeten kan genomföras om den nya detaljplanen beslutas.

Coker-anläggningen

- formning och gjutning av betongfundament

- gjutning av kabelgravar

- installation av förtillverkade rörgator i betong

- återfyllning av processytor med krossmaterial

- gjutning av "paving" (markbeläggning i betong)

Ombyggnader i befintligt raffinaderi

- installation av anslutande rörledningar mellan befintligt raffinaderi och nya processenheter

- byggnation av nytt ställverk

- färdigställande av infrastruktur såsom vägar, skyddsräcken, allmänbelysning etc.

Bolaget har redovisat prövotidserfarenheter i 11 uppskjutna frågor. Åtskilligt av det klagandena anfört faller inom ramen för dessa prövotidsförordnanden.

Under 12 - 15 månader under åren 2006-2007 har förekommit omfattande driftstörningar i samband med idrifttagning och intrimning av den senaste stora utbyggnaden benämnd gasoljeprojektet. Framför allt har buller utgjort ett problem särskilt för boende norr om raffinaderiet. Klagomålen avseende lukt under dessa år har i och för sig ökat men har likväl begränsats till som mest fem klagomål per månad. Efter revisionsstoppet hösten 2007 har klagomålen under oktober, november och december för såväl buller som lukt legat på mer "normala" nivåer med två till sex klagomål per månad.

Raffinaderiets drift under månaderna januari, februari och mars 2008 har varit god. Oavsett goda driftförhållanden har ett förvånande stort antal klagomål avseende lukt inkommit. Kännetecknande för klagomålen är att de härrör från enstaka klaganden boende i riktning sydväst om raffinaderiet, inklusive Lysekils tätort. Den ökade mängden klagomål avseende lukt i riktning sydväst om raffinaderiet har inte kunnat förklaras med hänvisning till drifttekniska förhållanden. Klagomålen låter sig i allt väsentligt inte heller förklaras av närhet till anläggningen emedan många klagomål härrör från boende på avstånd mellan 4 - 9 km från raffinaderiet.

Det åtgärdsprogram avseende buller som bolaget arbetar med har medfört bättre bullerförhållanden. I en lägesrapport av ÅF-Ingemansson redogörs för hittillsvarande resultat. Arbetet fortlöper. Som ÅF-Ingemansson påpekar innehålles villkor för buller när raffinaderiet är i balans, dvs. driften är normal/god. Minskad fackling och nya fackeltoppar bidrar till minskat buller.

Fackling sker som en direkt följd av driftstörningar. Facklingen, som bidrar till såväl buller, stoft och lukt, har efter målmedvetet arbete och investeringar kunnat begränsas till nivåer som motsvarar vad som förekom fram t.o.m. år 2004. Under de tre första månaderna år 2008 har facklingen uppgått till ca 2 500 ton. Om facklingen fortsatt hålls på denna nivå uppgår den årliga mängden till ca 10 000 ton vilket motsvarar ca 60 % av vad som förekom år 2005, således en påtaglig förbättring. Till detta finns skäl att tillägga att frågan om fackling är föremål för miljödomstolens prövning enligt prövotidsförordnande. Sammantaget kan konstateras att facklingen trots ökad produktion och längre driven raffinering kan förväntas bli ytterligare lägre.

IVL har på uppdrag av Preem under hela 2007 med fortsättning 2008 mätt förekomsten av VOC i omgivningen med hjälp av stationär samt ambulerande utrustning. Mätningar av NO2 och SO2 ingår. IVL har i en lägesrapport i april 2008 redovisat preliminära resultat av mätningarna. Med reservation för preliminära resultat kan slutsatsen dras att inga miljökvalitetsnormer överskrides och inte heller har framkommit överskridanden av miljömål vad avser enskilda ämnen.

Detaljerade studier i arbetsmiljön vid petroleumkoks anläggningar gjordes på 1980-talet i USA. Resultaten indikerar att arbetarna exponerades för PAH-halter på ca 10 μg/m3 som ett geometriskt medelvärde under åtta timmar. Stora variationer förekom dock mellan olika raffinaderier och olika mättillfällen. Den högsta exponeringen observerades för personer som arbetade med utskärningen av kokset och tömningen av koksbehållarna. Gränsvärdet i arbetsmiljö har satt till 2 µg BaP/m3 för åtta timmars exponering och 20 µg/m3 för kortare perioder. BaP är som ett geometriskt medelvärde 0,7 procent av PAH-halten, men andelen kan vara högre, upp till 10 procent.

Om man antar ett årligt medelvärde för PAH på 10 μg/m3 i anslutning till framtida cokerarea vid bolagets anläggning, indikerar spridningsberäkningar en medelhalt av PAH på 20 ng/m3 vid närmaste bostadsområden. Men 10 µg/ m3 uppskattades som en exponering under en period när utskärning och tömning av koks sker. Vid bolaget beräknas koksningen ske i 24-timmarscykler (tömning var 12:e timme vid två/fyra koksbehållare). En tömning beräknas ta mellan 4 och 6 timmar. Om man antar att medelhalten då är 10 μg/m3 och under resten av tiden 1 μg/m3 kommer medelhalten under dygnet att bli 4 - 5,5 μg/m3. Årsmedelvärdet för PAH vid det närmaste bostadsområdet kan då uppskattas till 5-8 ng/m3. Om BaP antas utgöra 10 procent av den total PAH-mängden blir årsmedelvärdet av BaP 0,5-0,8 ng/m3. Om BaP antas utgöra 1 procent, blir årsmedelvärdet av BaP i stället 0,05-0,08 ng/m3. Dessa nivåer kan jämföras med miljökvalitetsnormen 1 ng BaP/m3 och målet för BaP, 0,1 ng BaP/m3 som ska nås till 2020.

Det har gjorts en hälsoriskvärdering för en ny coker vid Tesoro Refinery i California. Koksproduktionen planerades till 1,3 miljoner ton per år, ca 60 procent mer än vad som planeras produceras vid bolagets anläggning. Den beräknade cancerrisken vid den mest belastade punkten (inom raffinaderiområdet) var låg (0,2 cancerfall per 1 miljon individer exponerade under en livstid till en total mängd toxiska ämnen) och följaktligen lägre för boende på någon km avstånd från raffinaderiet. Den årliga emissionen av PAH vid raffinaderiet uppskattades till 1,2 kg och emission av bens(a)pyren till 0,16 kg. Det saknas dock referenser till hur uppskattningarna gjordes. Ett årligt utsläpp av 0,2 kg BaP per år vid bolagets anläggning i Lysekil skulle ge ett årsmedelvärde på ca 2 pg/m3 vid närmaste bostäder.

Rapporterade data är få och det finns osäkerheter i slutsatserna. PAH- halterna kring den framtida cokern och i arbetsmiljön kan komma att behöva kontrolleras när den nya cokern kommit i drift. Men det förefaller osannolikt att BaP-halterna utanför raffinaderiet med en coker skulle överskrida miljökvalitetsnormen för BaP.

Naturvårdsverket

Verket bedömer att underlaget till ansökan är tillräckligt för att ta ställning i tillåtlighetsfrågan. Verket anser att den sökta verksamheten är tillåtlig och att tillstånd till de redovisade byggnadsåtgärderna bör kunna ges. Verket anser dock att frågan om lokaliseringen av kommande in- och utskeppningshamnar bör utredas närmare.

Verket konstaterar att huvuddelen av skälen för överklagandena rör störningar i närområdet. Verket framförde i miljödomstolen att frågan om placeringen av in- och utlastning borde utredas vidare. Huvudmotiv för det ytterligare utredningsbehovet rörande in- och utlastning var enligt verket de förekommande bullernivåerna.

Bolaget har under en lång period haft problem att innehålla riktvärdet för buller.

Sammantaget anser verket att bolaget ännu inte visat att man kommer att kunna nå erforderliga bullernivåer. Naturvårdsverket har förstått att tillsynsmyndigheten anser att bolaget bedriver ett ambitiöst arbete med bullerfrågorna. Bolagets konsult i bullerfrågorna har gjort bedömningen att bolaget bör kunna klara det riktvärde som bolaget åtagit sig i ansökan.

Verket anser att det dels finns en osäkerhet vad avser den nivå bolaget kommer att kunna nå, dels att den av bolaget föreslagna nivån på 45 dB(A) är ett i flera avseenden högt värde. Frågan om lokaliseringen av in- och utskeppning av råvaror och produkter bör därför lämnas öppen. Om det visar sig att bullerproblem kommer att bestå trots de åtgärder bolaget åtagit sig kan det bli aktuellt med en annan lokalisering av viss hamnverksamhet än de som bolaget angett i ansökan.

Frågan om luktproblem är, liksom bullerfrågan, starkt förknippad med bolagets egenkontroll och tillsynsverksamheten. Vad avser luktproblemen bör tillsynsmyndighetens syn i den frågan därför tillmätas stor vikt.

Fackling från raffinaderiet har de senaste åren varit en mycket störande faktor för kring boende. Bytet av fackeltoppar samt andra interna åtgärder för att minska facklingen torde kunna begränsa störningarna.

Verkets bedömning är att anläggningen tillhör de raffinaderier som har lägst utsläpp generellt sett. Utsläpp av svavel kommer trots en viss ökning att vara på en mycket låg nivå i jämförelse med andra europeiska raffinaderier. Inte heller en viss ökning av kolväteutsläppen torde innebära att tillåtligheten kan ifrågasättas.

Länsstyrelsen

Bolaget har i komplettering till ansökan beskrivit förutsättningarna för en alternativ lokalisering till Preemraff Göteborg. Länsstyrelsen anser att den valda lokaliseringen i Lysekil är lämplig.

Buller- och luktproblemen hittills från anläggningen bedöms ur miljö- och hälsosynpunkt inte vara värre än vad som normalt kan förekomma vid en större kemisk industri och de är inte så allvarliga att de föranleder stopp mot vidare utbyggnader. Frågan om begränsningar av buller och lukt genom villkor kommer att bli föremål för överväganden i den slutliga prövningen om utbyggnadstillstånd.

Vid utförda oberoende kontrollmätningar har konstaterats att gällande riktvärden för buller överskridits vid vissa driftsituationer. Bolaget har vidtagit åtgärder och avser vidta ytterligare åtgärder i befintlig anläggning enligt en upprättad åtgärdsplan, så att bullervillkoren åter igen ska kunna innehållas. Extern expertis har kunnat visa vilka åtgärder i samband med utbyggnad som krävs för att bullervillkoren även efter utbyggnad ska kunna innehållas och bolaget avser att vidta dessa åtgärder. Det är länsstyrelsens uppfattning att luktolägenheterna från anläggningen inte uppenbart har blivit värre med åren. Bolaget har vidtagit åtgärder som minskar lukter såsom återvinning av kolväteutsläpp vid produktutlastning till båt. Bolaget för en öppen dialog med länsstyrelsen som hanterar problem med lukter och buller tillsynsvägen.

Bolaget har enligt en i målet redovisad prövotidsutredning vidtagit åtgärder som både minskat mängd facklad överskottsgas och det lågfrekventa bullret som uppstår vid fackling. Överskottsgasen, som utgörs av lågmolekylära kolväten (bränngas) och ren vätgas, genererar vid fackling obetydliga mängder stoft och oförbrända kolväten. Sotande fackling uppstår kortvarigt vid driftstörningar med höga flöden av överskottsgas och till dess att tillförseln av sotreducerande ånga ökats i motsvarande grad. Länsstyrelsen anser att facklingen obetydligt bidrar till hälso- eller miljöproblem genom utsläpp av föroreningar. Störningen utgörs främst av ökat buller. Fackling av överskottsgas är en nödvändig säkerhetsåtgärd. Det hindrar inte att det är viktigt att bolaget vidtar de åtgärder som går för att för att begränsa facklingen både med hänsyn till bullerstörningar och hushållning med naturresurser.

Bolaget har i samband med ansökan inte redovisat förväntade utsläpp till luft och vatten av PAH (polyaromatiska kolväten) som kan förekomma från den planerade cokerprocessen. Med den tekniska beskrivningen av cokerprocessen som underlag och beaktat att tekniken är vedertagen (används t.ex. i Mångstad i Norge) bedömer länsstyrelsen att det inte föreligger risk för utsläppsnivåer som gör cokeranläggningen otillåtlig. De eventuella ytterligare utsläppsbegränsande försiktighetsåtgärder som kan bli aktuella hanteras lämpligen i den fortsatta tillståndsprövningen och kan då även bli föremål för prövotidsvillkor.

Svavelutsläpp till luft redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen. Svavelåtervinningen, som är den dominerande utsläppskällan, är inte en förbränningsanläggning och omfattas därför inte av förordningen om svavelhaltigt bränsle. Specifika svavelutsläpp från förbränningsanläggningarna är mycket låga, 7 mg/MJ i genomsnitt.

Av ansökan framgår det tydligt av redovisade bakgrundshalter, bidrag från raffinaderiet och uppmätta månadsmedelvärden, att halterna i närområdet till raffinaderiet inte är i närheten av fastställda miljökvalitetsnormer för utomhusluft.

Hantering av barlastvatten är beskriven i miljökonsekvensbeskrivningen. Enligt internationella avtal ska barlastvatten bytas ut under resan då fartyg går mellan kontinenter.

Det framgår av ansökan att förorenat dagvatten från hårdgjorda ytor renas i reningsverket tillsammans med processavloppsvattnet.

Av bilaga 1 till miljödomstolens deldom framgår att sprängmassor skall bortforslas och krossas. Krossmassor används för återfyllning av processytor. En mer detaljerad beskrivning anser länsstyrelsen inte vara motiverad.

Räddningsverket

Det är riktigt att säkerhetsrapporten endast beskriver befintlig verksamhet. Säkerhetsrapporten har dock efter bland annat krav från Räddningsverket kompletterats av bolaget. Bolagets slutsats är att man inte funnit några tillkommande allvarliga risker för tredje man eller miljön i den Hazid-analys som genomförts med anledning av det planerade tjockoljeprojektet. Bolaget kommer att presentera uppdaterade riskanalyser när tillståndsprocessen inleds och detaljerna beträffande projektet är klara.

Räddningsverket anser att säkerhetsrapporten med kompletteringar kan ligga till grund för tillåtlighetsprövningen. Med hänsyn till det aktuella projektets omfattning har Räddningsverket accepterat bolagets tillvägagångssätt med att inledningsvis identifiera de tillkommande riskerna i en Hazid-analys.

Fiskeriverket

Fiskeriverket har inget att erinra mot tillåtligheten av verksamheten eller mot övriga förberedande arbeten, utan avser att lämna ytterligare synpunkter när ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen prövas i sin helhet av miljödomstolen i ett senare skede.

Sjöfartsverket

Sjöfartsverket har de senaste åren haft en dialog med några av de rederier som frekvent trafikerar bolagets hamn i Brofjorden och efterfrågat tekniska lösningar för att motverka bl.a. buller från fartygens ventilation. Ett flertal faktiska åtgärder har därefter genomförts. Även fortsättningsvis kommer Sjöfartsverket att försöka påverka rederierna till att anpassa fartygen så att störningarna för boende i närområdet kan minimeras. Vidare undviker lotsarna att i möjligaste mån ankra fartyg i omedelbar närhet till Bohus-Malmön, om andra säkra ankarplatser i närområdet finns tillgängliga.

Miljö- och byggnadsnämnden i Lysekils kommun

Miljö- och byggnadsnämnden vidhåller att den ansökta verksamheten ska förklaras tillåtlig enligt miljöbalken och att tillstånd till erforderliga byggnadsarbeten ska lämnas.

Kommunstyrelsens ordförande har anfört att Lysekils kommun delar miljö- och byggnadsnämndens inställning.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Handläggningsfrågor och processförutsättningar

Miljödomstolen förelade efter sin huvudförhandling bolaget att ge in komplettingar av ansökan avseende bland annat buller från kajer och alternativa placeringar av hamnar, alternativa transportmetoder för koks, facklingens omfattning och åtgärder för att begränsa den och en förteckning över jämförbara cokeranläggningar. Bolagets komplettering skickades till aktförvararen, miljödomstolens remissmyndigheter samt till Lysekils-Munkedals Naturskyddsförening utan att någon uttryckligen gavs tillfälle att yttra sig över den. Även om så borde skett, finner Miljööverdomstolen att felet inte är av det slaget att det bör föranleda en återförvisning av målet till miljödomstolen, särskilt med hänsyn till att frågorna nu kunnat behandlas vid Miljööverdomstolen.

Hans-Åke Andersson m.fl. sakägare företrädda av J.T. har yrkat att målet ska återförvisas till miljödomstolen. Grunden för yrkandet är att en prövning av det kompletterande materialet som bolaget givit in i Miljööverdomstolen ska ske i första instans. Miljööverdomstolen finner inte att de kompletteringar som gjort här är av den omfattning eller karaktär att målet på grund härav bör återförvisas till miljödomstolen för en prövning. Yrkandet om återförvisning ska därför avslås.

J.T:s huvudmän har vidare yrkat att bolaget enligt 38 kap. 2 § rättegångsbalken ska föreläggas att utge en komplett beskrivning av kokshanteringssystemet. Genom de begärda handlingarna avses visas vilka utsläppsnivåer som kan vara sannolika om tillåtlighet ges.

Det är bolaget som har att visa att verksamheten kan bedrivas på ett miljömässigt godtagbart sätt i förhållande till hänsynsreglerna i miljöbalken (2 kap. 1 § miljöbalken). Om bolagets ansökan och övriga handlingar i målet inte är tillräckliga för en bedömning av den miljömässiga påverkan eller inte visar att verksamheten kan bedrivas på ett för människors hälsa och miljön godtagbart sätt riskerar bolaget att ansökan avslås. Mot bakgrund av detta finner Miljööverdomstolen inte skäl att bifalla yrkandet om edition.

J.T:s huvudmän har ingivit ett sakkunnigyttrande från J.K. och begärt att ny huvudförhandling ska hållas i målet varvid J.K. ska höras. Ett hörande av J.K. skulle enligt Miljööverdomstolens bedömning ha en begränsad betydelse för bedömningen av målet. Mot bakgrund härav och med beaktande av de kostnader och den tidsutdräkt som det skulle innebära att hålla ny huvudförhandlig för hörande av J.K. finner Miljööverdomstolen att åberopat förhör med honom ska avvisas och att begäran om ny huvudförhandling ska avslås (jfr 35 kap. 7 § samt 40 kap.7 och 19 §§rättegångsbalken).

Naturskyddsföreningen har yrkat att regeringen ska pröva tillåtligheten av den sökta verksamheten. Raffinaderier omfattas inte längre av något obligatoriskt krav på tillåtlighetsprövning av regeringen. Däremot kan regeringen förbehålla sig rätten till prövning, och miljödomstolen kan också under vissa förutsättningar underställa ett mål regeringens prövning (jfr 21 kap. 7 § miljöbalken). Miljööverdomstolen anser inte att det föreligger sådana omständigheter att bolagets ansökan ska underställas regeringen.

J.T:s huvudmän har yrkat att ytterligare utredning ska krävas in i målet. Även övriga klaganden har påpekat brister i utredningsmaterialet.

Miljööverdomstolen finner att ansökan, inklusive miljökonsekvensbeskrivning och säkerhetsrapport, med de kompletteringar som givits in i målet är tillräcklig för den nu aktuella tillåtlighetsprövningen. Miljökonsekvensbeskrivningen kan således godtas.

Verksamhetens tillåtlighet

Frågor som är av betydelse för en bedömning av den sökta verksamhetens tillåtlighet är utformningen av tillståndsansökan (ansökans omfattning), projektet som sådant och valet av processteknik, lokaliseringen samt förutsättningarna för att kunna begränsa utsläpp, störningar och olägenheter till en godtagbar nivå.

Utformningen av ansökan

Miljööverdomstolen konstaterar att bolagets tillståndsansökan avser ett nytt tillstånd till hela verksamheten vid raffinaderiet i Lysekil; både befintliga anläggningar och det planerade nya tjockoljeprojektet. Ansökan är därmed inte avgränsad på ett sätt som förhindrar en ändamålsenlig prövning.

Tillstånd till raffinaderiverksamhet i Sverige har sedan länge baserats på mängden råvara som tas in vid anläggningen. Det kan ifrågasättas om detta är det lämpligaste sättet att kvantifiera raffinaderitillstånd. Råoljegenomströmningen har oftast inte något samband med omfattande utbyggnader som kan ha stor betydelse för miljöpåverkan. Det kan övervägas om tillståndets omfattning hellre borde kvantifieras genom exempelvis angivande av mängd produkter av olika förädlingsgrad eller om råvarumängden borde kompletteras med uppgift om energiförbrukning vid kvantifieringen av tillståndets omfattning. Denna fråga kan övervägas vid miljödomstolens fortsatta prövning.

Projektet i sig samt processutformningen

Naturskyddsföreningen och sakägarna har invänt att det nya projektet strider mot klimatmålen och mot hushållnings- och kretsloppsprinciperna. Miljööverdomstolen instämmer i de överväganden miljödomstolen redovisat i dessa frågor. Även om det finns ett globalt behov av att upphöra med förbränning av fossila material, som bolagets råvara och produkter, kommer det under en överskådlig framtid att finnas ett behov av sådana produkter. Bolagets projekt innebär i det perspektivet en god hushållning, eftersom råoljan kommer att förädlas till mer kvalificerade produkter. Raffinaderiet har en för branschen hög energieffektivitet. Det finns därmed inte några övergripande principer som hindrar tillåtligheten av projektet som sådant.

Det finns inte heller några bärande invändningar mot valet av processutformning i stort.

Lokaliseringen

Miljööverdomstolen gör inte någon annan bedömning än miljödomstolen när det gäller alternativa lokaliseringar, konflikt med omgivande riksintressen för naturvård och friluftsliv samt naturvärden inom området som avses att exploateras.

En särskild fråga som har betydelse för både lokaliseringen och energihushållningen vid anläggningen är energiinnehållet i bolagets kylvatten och förutsättningarna för att nyttiggöra detta. Frågan aktualiseras eftersom planerade nya processer ska kylas med havsvatten, samtidigt som bolaget också avser att ersätta luftkylning i den befintliga anläggningen med vattenkylning. Från energihushållningssynpunkt vore det givetvis fördelaktigt om spillvärmet kunde nyttiggöras, exempelvis för uppvärmning av bostäder. Det finns dock inte underlag för att kunna nyttiggöra värmet i bolagets närhet vilket innebär att det kan ifrågasättas om en annan plats borde väljas där värmeinnehållet kan tillvaratas.

Spillvärmet härrör till betydande del från den befintliga verksamheten - det har bara bytt media från luft till vatten - och en omlokalisering av den befintliga anläggningen är enligt Miljööverdomstolens mening inte rimlig. Utsläppet av spillvärme från enbart de planerade nya anläggningsdelarna är enligt Miljööverdomstolens bedömning inte av sådan betydelse i förhållande till de faktorer som talar för en samlokalisering av cokeranläggningen med det befintliga raffinaderiet, att det innebär att lokaliseringen av de nya delarna ska underkännas. Det utesluter dock inte att det kan bli fråga om att i villkor reglera energihushållningsfrågorna.

En ny detaljplan som medger ett genomförande av tjockoljeprojektet har antagits av kommunen och regeringen har i beslut den 9 oktober 2008 (nr 15 i ärende M2008/2123/F/P) avslagit överklagandena av planbeslutet. Det föreligger därför inte hinder mot den ansökta verksamheten enligt 2 kap. 6 § miljöbalken.

Utsläpp, störningar och olägenheter

De utsläpp och störningar som skulle kunna vara av sådan omfattning att tillåtligheten av den sökta verksamheten kan ifrågasättas är utsläpp av carcinogener (bland annat PAH), lukt, buller och sotande fackling.

Bolaget har redovisat en studie över förekomsten av leukemi i omgivningarna. Miljööverdomstolen delar den syn miljödomstolen redovisat beträffande studien och som i korthet innebär att även om bolagets verksamhet bidragit till det konstaterade förhöjda utfallet, är det belastningsbilden under tidigare år - då bolagets utsläpp av carcinogener var betydligt högre än nu - som i så fall varit orsaken. Av redovisningen i miljödomstolen framgår också att ytterligare åtgärder är möjliga för att minska utsläppen. Studien ger inte belägg för att den befintliga eller nu sökta verksamheten inte skulle vara tillåtlig.

Den nytillkommande verksamheten kan ge upphov till utsläpp av PAH, bland annat bens(a)pyren. De överslagsberäkningar bolaget redovisat indikerar att haltnivåerna i omgivningen kommer att underskrida den nivå som enligt miljökvalitetsnormen för bens(a)pyren ska klaras från och med år 2013. Miljööverdomstolen bedömer inte att det beräknade utsläppet hindrar att den sökta verksamheten anses tillåtlig. Det är dock angeläget att utsläppet begränsas så långt som möjligt genom lämplig processutformning vid cokern samt att det sker en noggrann uppföljning av utsläppens omfattning.

Miljööverdomstolen bedömer att det finns möjligheter att nedbringa störningarna i form av lukt och buller samt från sotande fackling till sådana nivåer som kan godtas.

Erfarenheterna från idrifttagandet av gasoljeprojektet har dock visat att driftstörningar i samband med sådana stora utbyggnader som det nu också är fråga om, kan ge upphov till betydande störningar för omgivningen i fråga om lukt, buller och fackling. För att förhindra att störningarna överskrider vad som är godtagbart, är det väsentligt att villkoren utformas på ett sådant sätt att även störningar som är kortvariga, men ofta återkommande, begränsas.

Sakägarna har anfört att bolaget tidigare gjort sig skyldigt till villkorsöverträdelser och Miljööverdomstolen konstaterar att sakägarnas förtroende för bolagets förmåga att klara fastställda villkor är lågt. Mot den bakgrunden finner Miljööverdomstolen att det bör övervägas att i kommande tillstånd fastställa specificerade villkor avseende kontrollen av att villkoren rörande främst lukt, buller och fackling innehålls. Eventuellt skulle en samrådsgrupp där bolaget och företrädare för sakägarna regelbundet träffas under ledning av länsstyrelsen eller miljö- och byggnämnden underlätta den fortsatta uppföljningen av verksamheten.

Övrigt

De klagande har i övrigt framfört synpunkter på bland annat hanteringen av fartygens barlastvatten och avloppsvatten, markföroreningar, förorening och hantering av dagvatten, hantering av utsprängda bergmassor och utsläpp till luft av svaveldioxid, kväveoxider och stoft (utöver sot från fackling). Miljööverdomstolen bedömer att de störningar och omgivningshalter som dessa åtgärder och utsläpp ger upphov till kan begränsas till nivåer som är godtagbara, även med hänsyn till gällande miljökvalitetsnormer. De påverkar således inte verksamhetens tillåtlighet.

Slutsats beträffande verksamhetens tillåtlighet

Sammantaget finner Miljööverdomstolen liksom miljödomstolen att den ansökta verksamheten är tillåtlig och att det finns förutsättningar att enligt 22 kap. 26 § miljöbalken i en särskild dom avgöra detta.

Förutsättningar för tillåtlighetsbeslut och byggnadstillstånd

Att verksamheten beslutats vara tillåtlig innebär att bolaget kommer att få tillstånd till den sökta verksamheten med den lokalisering och den huvudsakliga processutformning och kapacitet som bolaget angivit. Även om den sökta verksamheten förklarats tillåtlig, kan kommande tillståndsdom med villkor komma att begränsa verksamheten mer eller på annat sätt än enligt ansökan. Det kan således vid den prövningen komma att ställas andra krav på den mer detaljerade processutformningen och användningen av produktionsutrustningen, och fler och strängare villkor än bolaget föreslagit.

Tillåtlighetsbeslutet innebär således att frågan om lokaliseringen av den nya hamnen inom området är avgjord. Det villkor Naturvårdsverket yrkat kan således inte föreskrivas. Användningen av hamnen; hur fartygen ska vara utrustade, hur de ska placeras vid kajen o.s.v., är dock inte fastställd genom tillåtlighetsbeslutet. Andra exempel på frågor som inte avgörs genom tillåtlighetsdomen är utformningen av kokshanteringen vid cokern och regleringen av buller, där detaljplanegränsen inte nödvändigtvis behöver få avgörande betydelse.

Godkännandet av miljökonsekvensbeskrivningen hindrar - som miljödomstolen konstaterat - inte heller att kompletteringar kan komma att krävas inför tillstånds- och villkorsprövningen. Bland annat kan då utredningar av det slag som yrkats av J.T:s huvudmän beträffande larmen vid anläggningen, förutsättningarna för att ansluta fartyg vid kaj med landström, dispositionen av hamnarna samt utsläpp av PAH komma att aktualiseras på nytt. För tillståndsprövningen fordras också en fullständig säkerhetsrapport.

Enligt Miljööverdomstolens mening fordras en tydligare avgränsning av vad som omfattas av tillåtlighet än den som framgår av miljödomstolens dom. Tillåtlighetsdomen bör därför preciseras så att tillåtligheten, förutom befintliga anläggningar, avser de specificerade utbyggnader och processförändringar bolaget angivit och som framgår av domslutet.

Det har inte rests några invändningar mot de byggnadsåtgärder som bolaget genom den överklagade domen tillåts utföra. Miljödomstolen har överlåtit åt tillsynsmyndigheten att meddela villkor om buller från de anläggningsarbeten som omfattas av meddelat byggnadstillstånd. Miljööverdomstolen finner att den bestämmelsen är tillräcklig för det nu meddelade tillståndet. Störningar från byggverksamheten i övrigt kan regleras vid kommande prövning. Den finns enligt Miljööverdomstolen inte anledning att göra någon annan bedömning den miljödomstolen gjort vad gäller byggnadsdomen.

Bolaget har yrkat att domen ska förenas med ett förordnande om att få ta byggnadstillståndet i anspråk även om domen inte vunnit laga kraft. Syftet med byggnadsdomen är att arbetena ska kunna komma igång så snabbt som möjligt. Eftersom Miljööverdomstolen anser att verksamheten är tillåtlig och det finns skäl att medge bolaget tillstånd att påbörja byggnadsarbeten utan att avvakta att tillstånd till hela verksamheten utfärdas, bör bolagets yrkande bifallas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2008-11-19

Hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Anna-Lena Rosengardten, hovrättsrådet Liselotte Rågmark, referent, och adjungerade ledamoten Anders Enroth. Enhälligt.

_______________________________________

BILAGA A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN DELDOM

SÖKANDE

Preem Petroleum Aktiebolag, 556072-6977

115 90 Stockholm

Ombud: advokaten L.V.

SAKEN

Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken att i bolagets anläggningar vid Brofjorden i Lysekils kommun, Västra Götalands län, efter om- och utbyggnad med bl.a. en cokeranläggning öka produktionen av marknadsanpassade produkter; nu fråga om den sökta verksamhetens tillåtlighet samt tillstånd till erforderliga byggnadsarbeten.

Nbo: 110/111 N: 6472873 E: 290706 Verksamhetskod: 23.30

__________

DOMSLUT

Miljödomstolen förklarar den ansökta verksamheten vara tillåtlig enligt miljöbalkens regler samt lämnar Preem Petroleum Aktiebolag tillstånd att utföra de byggnadsåtgärder som förtecknats i bilaga 1 till denna dom.

Nu meddelat byggnadstillstånd får tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft.

Miljödomstolen godkänner miljökonsekvensbeskrivningen i målet.

Miljödomstolen överlåter med stöd av 22 kap. 25 § tredje stycket miljöbalken åt tillsynsmyndigheten att meddela villkor om buller från de anläggningsarbeten som omfattas av meddelat byggnadstillstånd.

ORIENTERING OCH TIDIGARE TILLSTÅND

Preem Petroleum Aktiebolag, tidigare Skandinaviska Raffinaderi Aktiebolag Scanraff och nedan kallat Preem, Preemraff eller bolaget, driver sedan 1970-talet ett raffinaderi vid Brofjorden cirka åtta km norr om centrala Lysekil. Verksamheten har prövats av regeringen, Västerbygdens vattendomstol, Koncessionsnämnden för miljöskydd och miljödomstolen genom ett flertal beslut och domar.

Vid miljödomstolen finns ytterligare tre ännu ej avslutade mål beträffande raffinaderiet. I mål M 270-99, som avser en ansökan av Naturvårdsverket om omprövning av vissa villkor, har dom meddelats den 30 maj 2000. En del frågor har därvid uppskjutits till avgörande efter prövotider. I mål M 274-99, som avser en ansökan från bolaget om tillstånd att tillverka s.k. miljöanpassad bensin, har dom meddelats den 17 augusti 1999. Även i den domen uppsköts en fråga till avgörande efter prövotid. I mål M 326-01, som avser tillstånd enligt miljöbalken till viss om- och tillbyggnad av raffinaderiet samt tillstånd att öka produktionen och tillverka s.k. EU-anpassade drivmedel, det s.k. gasolje- eller GOP-projektet, har dom meddelats den 30 juni 2004. I domen uppsköts flera frågor till avgörande efter prövotid och bolaget har numera inkommit med prövotidsredovisningar.

ANSÖKAN

Yrkanden m.m.

Preemraff har nu ansökt om tillstånd enligt miljöbalken att genomföra det s.k. tjockolje- eller HOP-projektet, vilket syftar till att omvandla de vid nuvarande produktion återstående tunga eldningsoljorna till lättare komponenter som i sin tur kan omvandlas till diesel med petroleumkoks som restprodukt. Ansökan omfattar även tillhörande utbyggnader på land och i vatten, en ökad produktion vid raffinaderiet från nuvarande tillståndsgivna 11,4 miljoner ton till en årlig genomströmning av 13,4 miljoner ton samt inblandning av etanol, RME, MTBE m.fl. blandningskomponenter till en årlig sammanlagd mängd av 500 000 ton per år.

Preem har vidare yrkat verkställighetstillstånd och att miljödomstolen genom en särskild dom enligt 22 kap. 26 § miljöbalken prövar det ansökta projektets tillåtlighet samt meddelar tillstånd att utföra inledande byggnadsåtgärder enligt en som bilaga 1 till målets tekniska beskrivning, aktbil. 4, fogad förteckning.

Preem har uppgett att tjockoljeprojektet vid raffinaderiet föranleder ny- och ombyggnader vid raffinaderiprocessen, hantering av koks via transportband, lagerutrymmen, en ny kaj för koksfartyg och att vatten från Brofjorden utnyttjas för kylning av processenheter samt tillagt att anläggande av kajen och uttag av havsvatten för kylning är vattenverksamheter som också omfattas av ansökan.

Genom denna deldom prövar domstolen endast frågan om den ansökta verksamhetens tillåtlighet och frågan om tillstånd till byggnadsåtgärder.

Allmänt

Tjockoljeprojektets övergripande syfte är att utgående från högsvavlig råolja på bolagets båda raffinaderier i Lysekil och Göteborg omvandla tunga brännoljor till fordonsbränsle, vakuumgasolja och petroleumkoks. Vakuumgasolja är en råvara som uppgraderas till fordonsbränsle i krackeranläggningar. En mängd motsvarande 35 % av totalt producerad vakuumgasolja kommer övergångsvis att exporteras till raffinaderier med överskott av krackerkapacitet. Produktens innehåll av lätta komponenter, och därmed höga pris, gör den oattraktiv som bränsle för uppvärmning eller elproduktion. Vakuumgasoljan ingår därmed i användningssegmentet fordonsbränslen.

Petroleumkoks kan liknas vid och ersätter normalt högsvavlig stenkol. Koldioxidutsläppet per energienhet är lägre än för kolet. Den huvudsakliga användningen i Europa är till cementindustri alternativt i förbränningsanläggningar som är försedda med reningsutrustning. Petroleumkoks kan även, beroende på vilken råolja som används, nyttjas för tillverkning av anoder för smältverk.

Bolaget avser att dimensionera cokeranläggningen i Lysekil på sådant sätt att även återstodsoljor från Preems raffinaderi i Göteborg kan uppgraderas till fordonsbränsle. Vid maximal överföring av återstodsoljor från Göteborg till Lysekil blir Preems totala produktion av tunga eldningsoljor endast ett fåtal procent av råoljesatsningen i de båda raffinaderierna. Det bör dock i sammanhanget framhållas att från tid till annan kan de råoljekvaliteter som utnyttjas i Preems anläggning i Göteborg eller andra tekniska förhållanden vara sådana att återstoden i Göteborg inte lämpar sig för cokerprocessen i Lysekil. Vid sådant förhållande avser bolaget att importera lämplig återstodsolja från andra raffinaderier, allt i syfte att cokeranläggningen skall kunna utnyttjas till sin fulla kapacitet.

Till- och ombyggnader samt processförändringar

Tjockoljeprojektet innefattar drygt ett tiotal skilda projekt rörande till- och ombyggnader av raffinaderiet och processförändringar.

Cokern är den centrala nya processanläggningen vid raffinaderiet för att uppgradera hittillsvarande tjockoljeprodukter. I anläggningen sönderdelas den tyngsta fraktionen av råoljan till lättare fraktioner. Detta sker i isolerade kokskärl efter uppvärmning i två ugnar. Ett större eller mindre antal kokskärl kan bli aktuella, men fyra kärl är mest sannolikt. Kokskärlen har en höjd av cirka 30 meter och ska omges av en fackverkskonstruktion vilket ger en total höjd av cirka 100 m. Cokeranläggningen får härigenom en höjd motsvarande vad som idag gäller för de högsta installationerna vid raffinaderiet och kommer därför att synas tydligt från vissa väderstreck. Som biprodukt i cokern erhålls koks. I anslutning till cokern kyls och sönderdelas koksen varefter den transporteras via ett nyanlagt slutet transportband till ett nyanlagt kokslager i Lunneberget vid Trommekilen. Kokslagret sprängs ut i berget som ett öppet schakt varöver väggar och tak anbringas. Totalt rör det sig om cirka 2 000 ton koks per dag som produceras i cokern.

Intill lagret i Lunneberget anläggs en ny utlastningskaj. Vattendjupet vid kajplatsen är cirka 14 m och någon muddring förutses inte behövas. Kajen får en längd av 120 m och en bredd av cirka 22 m. Kajen placeras på pålar som drivits till fast botten.

Längs stranden mellan kajens nordvästra kortände och nuvarande produktkaj anläggs en körväg. Körbanan utförs på motsvarande sätt som kajen på pålar som drivits till fast botten. Kajen är i första hand avsedd för koksfartyg men kan också komma att användas för import av återstodsoljor.

Uppgraderingen av tjocka oljor innebär att betydande mängder svavel kommer att avskiljas och därmed minskar svavelinnehållet i motsvarande grad i de färdiga produkterna. För att uppnå detta byggs en anläggning för avsvavling av nafta och fotogen från cokern samt en anläggning för avsvavling av gasfraktionen från cokeranläggningen.

Slutlig kylning av process- och produktströmmar sker idag uteslutande med luftkylare. De nya anläggningsdelarnas kylbehov ska täckas med hjälp av havsvattenkylning. Vatten från Brofjorden på ett djup av cirka 30 m ska ledas via en bergtunnel till processarean, varefter det nyttjade kylvattnet leds åter i en rörledning som läggs på botten i bergtunneln. Ledningen mynnar i Brofjorden på ett djup av cirka 4 m. Kylvattensystemet är slutet på så sätt att havsvattnet passerar förbi värmeväxlare i ett slutet sötvattensystem. Intaget av kylvatten uppgår till högst 6 m3/s. Utsläppet av använt kylvatten skall inte vara mer än 10 grader varmare än intagsvattnet och inte heller ha en högre temperatur än +30 °C.

Trots de stora investeringar och ombyggnader av raffinaderiet som tjockoljeprojektet innebär uppkommer inte några betydande ökade mängder avloppsvatten. För att kompensera för den ökade belastningen på reningsverket ska ytterligare en flotationsanläggning förläggas parallellt med den befintliga flotationsanläggningen. Härigenom säkerställs att vattnet in till det biologiska reningssteget får motsvarande kvalitet som för närvarande.

För att hantera de uppgraderade produkterna behövs lagringsutrymmen. Det erfordras tre ytterligare tankar i det södra tankfältet, var och en med volymen 20 000 - 30 000 m3. Uppgraderingen av tjockolja ger även förutsättningar för ökad produktion av propan, som ska lagras i ett nytt bergrum med en lagringsvolym av högst 20 000 m3. Bergrummet planeras att förläggas norr om processarean med cokern.

För att miljöanpassa drivmedel har sedan ett antal år tillbaka en successivt ökad inblandning av etanol i bensin och RME (rapsmetylester) i diesel ägt rum och en fortsatt ökad inblandning av de förnybara blandningskomponenterna eftersträvas. Inblandning av RME och etanol sker för närvarande vid oljebolagens depåer. Preem anser det vara mer ändamålsenligt att blanda in etanol och RME redan vid raffinaderiet och detta planeras att ske i samband med lastning av produkterna till fartyg.

Blandningskomponenterna är således inte en del i raffinaderiets genomströmning utan en tillsats i syfte att öka andelen förnybart drivmedel. För att vid raffinaderiet kunna hantera etanol och RME behöver ytterligare tankar uppföras.

Flera av de planerade investeringarna omfattar hantering av bergmassor från framförallt byggandet av kokslager, kylvattentunnel samt propanbergrum. Frigjorda massor kommer dels att användas för planering av processareor m.m. och dels att läggas i upplag i syfte att om möjligt avyttras eller på annat sätt nyttiggöras. I den tekniska beskrivningen och i en senare komplettering redogörs för vilka byggnadsarbeten som bör kunna komma till utförande med stöd av ett tillstånd enligt 22 kap. 26 § miljöbalken utan att ett slutligt tillstånd för hela projektet har lämnats, se bilaga 1 till aktbil. 4 samt bilaga 1a och 1b till aktbil. 42.

Med hänsyn till Preems planer för det omfattande tjockoljeprojektet är det av väsentlig betydelse att frågan om tillåtligheten kan avgöras snarast möjligt. Det mycket omfattande planerings- och projekteringsarbetet samt det faktum att tillverkning av anläggningsdelar och komponenter kommer att ta åtskillig tid i anspråk förutsätter ett tidigt besked rörande tillåtligheten. För Sverige har projektet betydelse såvitt avser en ökning av antalet anställda med cirka 50 personer. Vidare ger det under byggtiden sysselsättning för cirka 1 000 underleverantörer. Från miljösynpunkt torde det vara fördelaktigt att utföra inledande byggnadsarbeten successivt under en längre tid, eftersom bullrande arbeten härigenom i högre grad kan bedrivas dagtid jämfört med om all byggverksamhet skall bedrivas koncentrerat under en kort tid.

Miljökonsekvenser

Av en till ansökan fogad miljökonsekvensbeskrivning, aktbil. 18, framgår sammanfattningsvis bl.a. följande avseende miljöpåverkan från ansökt verksamhet.

Lokalisering

Preems raffinaderi vid Brofjorden är det största och mest moderna i landet och lokaliserat i anslutning till en funktionell hamn. Lokaliseringen föregicks av omfattande utredningar och överväganden från bl.a. regeringens och riksdagens sida. Raffinaderiet är i sig av riksintresse och markområdet vid raffinaderiet är även det av riksintresse för sådan typ av verksamhet. Från såväl allmänna planeringssynpunkter som kommunala fastställda och kommande planer är området vid anläggningen avsett för oljeraffinaderi och skall såsom särskilt lämpligt för sådana anläggningar skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana anläggningar.

Någon teoretiskt alternativ lokalisering av oljeraffinaderier längs Sveriges kuster finns inte. Raffinaderiet i Lysekil ligger just vid en för sådan verksamhet anvisad plats. Längs kuststräckan norr om Lysekil till Norges gräns råder däremot totalt förbud mot nyetablering av bl.a. oljeraffinaderier. Längs västkusten söder om Preemraffs anläggning får sådan nyetablering komma till stånd endast på platser där det redan finns sådan etablerad verksamhet. Möjligheten att lokalisera ett raffinaderi till Göteborg, där sådan verksamhet finns idag, förefaller dock med hänsyn till övriga förutsättningar härför inte särskilt goda. Längs stora delar av Östersjökusten måste vidare vid en lokaliseringsprövning turismens och friluftslivets intressen särskilt beaktas. Det framstår som ett orealistiskt scenario att vid en intresseavvägning en nyetablering av ett oljeraffinaderi skulle tillåtas i ett sådant område av riksintresse. Med hänsyn till de skyddsbestämmelser som finns för kustområdena enligt miljöbalken 3 och 4 kap. framstår endast kuststräckan norr om Östhammar som teoretiskt möjlig att lokalisera en industri på. Denna kuststräcka förefaller emellertid än mindre lämplig för etablering av ett raffinaderi mot bakgrund av de fartygstransporter med råolja och färdiga produkter som förutsätts för en sådan verksamhet. En ombyggnad och utökning av produktionen i enlighet med tjockoljeprojektet kan skäligen inte förläggas på en bättre plats än där raffinaderiet finns och lokaliseringen är från alla synpunkter den miljömässigt bästa och produktionsmässigt ekonomiskt rimliga.

Det ansökta scenariet utgår från en årlig genomströmning av 13,4 miljoner ton. Bolaget bedömer att miljöpåverkan vid den framtida driften i cokeranläggningen och övriga förändringar inom tjockoljeprojektet i allt väsentligt blir oförändrad jämfört med vad som gäller nu tillåten drift.

Utsläpp till luft

De kolväten (VOC) som emitteras från raffinaderiet reagerar med andra luftföroreningar i atmosfären under solljusets inverkan, men genom sammansättningen hos de utsläppta kolvätena är reaktionerna relativt långsamma och utsläppen bidrar i liten omfattning till bildningen av fotokemiska oxidanter, inklusive ozon. Generellt bedöms utsläpp av kväveoxiderna vara av något större betydelse för oxidantbildningen än kolvätena. Den ökade och förändrade produktionen i ansökt alternativ bedöms inte bidra till några betydande förändringar av raffinaderiets miljöpåverkan genom utsläpp till luft. Den planerade förändringen beräknas ge oförändrade utsläpp av kväveoxider, flyktiga organiska ämnen och persistenta ämnen som polycykliska aromatiska kolväten och klorerade organiska föreningar.

Det årliga utsläppet av kväveoxider till luft kommer att kunna hållas inom samma villkorsram som gäller för nuvarande verksamhet. Trots en mycket effektiv svavelavskiljning kommer däremot en ökning lokalt av utsläpp till luft av svavel att vara oundviklig som ett resultat av de mycket stora svavelmängder som avskiljs från återstodsoljorna. Avskiljningen av svavel kan också beskrivas på så sätt att cirka 30 000 ton avskiljt svavel blir en biprodukt som kan nyttiggöras istället för att det som för närvarande släpps ut till luft vid förbränning av produkten tunga eldningsoljor vid kraftverk m.m. och i fartyg. Det lokalt ökade utsläppet av svavel vid raffinaderiet påverkar inte på något sätt den lokala miljön. Med ett mer allmänt perspektiv kan göras gällande att uppgradering av tunga eldningsoljor i cokeranläggningar på sikt kommer att innebära minskat nedfall av svavel.

Uppgraderingen av tungoljor kräver med nödvändighet förbränning av raffinaderigas med påföljande utsläpp av CO2. Tjockoljeprojektet ger ett ökat utsläpp av cirka 300 000 ton CO2 per år.

Nya processer, ökad genomströmning samt avgasning av lätta kolväten från koks beräknas ge tillkommande utsläpp av kolväten. Totalt sett beräknas dock VOC-utsläppen endast bli något större än under åren 2005 och 2006 (3 000- 4 000 ton/år) genom de åtgärder som planeras att vidtas, bland annat till följd av ett förbättrat läcksökningsprogram.

Den fraktion från cokern som består av kolväten med 3-4 kolatomer (C3-C4) innehåller propen och buten. De aktuella kolväteströmmarna kommer att ledas till befintliga anläggningar som redan idag uppgraderar dessa komponenter. C4 -fraktionen innehåller upp till 0,5 viktprocent butadien som vid behandling i den befintliga Polyanläggningen omvandlas till bensinkomponent. Propen kommer liksom för närvarande att lagras i kylt bergrum och exporteras för användning som petrokemiråvara. Exportmängden kommer att öka marginellt då denna tillverkningsprocess redan i dag fylls i största möjliga utsträckning genom anpassning av driftbetingelserna i den katalytiska krackeranläggningen. Sammanfattningsvis bedömer bolaget att utsläpp av misstänkt cancerogena kolväten inte kommer att öka.

Installation av en cokeranläggning kan i analogi med koksverk vid järn- och stålindustrier misstänkas innebära utsläpp av polyaromatiska kolväten (PAH). Uppgifter om tänkbara nivåer har sökts bland annat vid bolagets besök hos flera anläggningar med befintliga cokerutrustningar. Hittills har man dock inte kunnat få fram några kvantitativa data, men bolaget fortsätter att utreda huruvida det kan komma att uppstå några betydande utsläpp av PAH.

En nytillkommande miljöaspekt är hantering, transport och lagring av fasta ämnen. Koksen kommer att vara fuktig eftersom den skärs ut med vatten. Hantering och lagring kommer att ske skyddat inom ett övertäckt kokslager. Transporterna till hamn för lastning av fartyg kommer att ske med täckta transportörer. Alla dessa faktorer bidrar till att minimera damning. Utsläppen av partiklar från raffinaderiet bedöms inte öka mer än med knappt 10 ton/år.

En annan aspekt av luftföroreningar kring raffinaderiet är att de ämnen som hanteras kan ge upphov till luktstörningar. Tidvis förekommer luktstörningar i raffinaderiets närområde. Ett antal luktkällor har identifierats och åtgärder planeras. Coker-anläggningen bedöms inte påverka luktsituationen i området.

Preem har uppdragit åt Västra Götalandsregionens Miljömedicinskt Centrum (VMC) att genomföra en undersökning av cancersjuklighet i närområdet till raffinaderiet. Undersökningen utmynnade i ett resultat som inte överensstämde med vad som statistiskt förväntades. Med anledning härav har VMC fortsatt arbetet genom att fördjupa studien till individnivå. Av sistnämnda undersökning framgår att orsaker till de funna resultaten sannolikt står att finna i antingen en ökning på grund av utsläpp av cancerframkallande VOC från Preemraff till näraliggande bostäder eller en slumpmässig anhopning. För närvarande pågår fortsatta utredningar om sjuklighet hos anställda i raffinaderierna i Lysekil och Göteborg samt kartläggning av exponeringen för cancerframkallande ämnen hos raffinaderianställda och hos boende i de aktuella församlingarna.

Utsläpp till vatten

Raffinaderiet har ett avloppsreningsverk som tar hand om avloppsvatten och dagvatten som uppkommer på området. Reningsverket har byggts om och det ombyggda verket togs i drift 2002. Slutliga villkor för det nya verket är fortfarande föremål för miljödomstolens prövning i mål M 326-01. Som redan angetts på sid. 5 ovan avser bolaget också att installera en ytterligare flotationsanläggning parallellt med den befintliga, i syfte att säkerställa fortsatt god rening av avloppsvatten.

Anläggningen är nu avsevärt mer effektiv än före ombyggnaden, främst för kväve och oljekolväten. Avloppsvattnet leds till tre utjämningstankar, till vilka även barlastvatten från fartygen och bräddvatten från bergrumslagren pumpas. Avloppsvattnet från utjämningstankarna renas med mekanisk, kemisk och biologisk rening. Sanitärt avloppsvatten leds in i det biologiska reningssteget. Allt avloppsvatten passerar slutligen en oxidationsdamm innan det släpps ut i Hamreviken och Brofjorden.

Inför den ökade produktionen och utbyggnad med en coker avser bolaget att vidta ett antal åtgärder för att öka reningsverkets effektivitet samt att minska risken för störningar i det biologiska reningssteget. De nya processerna medför en ökning av avloppsvattenvolymen till reningsanläggningen med 15-20 %. De åtgärder som ska vidtas i reningsanläggningen bedöms medföra oförändrade eller marginellt högre utsläpp vid såväl nollalternativet som vid ansökt produktion jämfört med utsläppssituationen under 2004 och 2005. Ett långtgående kemiskt och biologiskt renat avloppsvatten av den karaktär som släpps ut från anläggningen kan innehålla resthalter av dels giftiga ämnen och dels kväve och fosfor som har förmåga att öka växtproduktionen. De utförda laboratorietesterna av avloppsvattnets giftighet gentemot en alg, ett kräftdjur och en fisk visade att vid en utspädning av avloppsvattnet mellan 5-40 gånger uppträder inga effekter på de testade organismerna. Utspädningen i yttre delen av Hamreviken och angränsande delar av Brofjorden är avsevärt större än så och med hänsyn till strömmar och vattenutbyte förefaller det uppenbart att risken är liten för att gifteffekter skall uppträda i Brofjorden.

Undersökningar av effekter i recipienten visar sammanfattningsvis att en exponering av kolväten går att spåra i sediment inom ett relativt begränsat område i Brofjorden samtidigt som halterna kolväten i musslor varit förhöjda under hela under ökningsperioden 1980-2005 lokalt i Hamreviken där avloppsvattnet släpps ut. Undersökningar pekar också på att en viss lokal gödningseffekt uppträder i Hamreviken i det område där utsläppen sker medan några förhöjda halter av växtnäringsämnen inte går att spåra i Brofjorden till följd av utsläppen. Genomförda tester visar att avloppsvattnets toxicitet är låg samtidigt som de verifierande fältstudierna av hälsotillstånd och fortplantning hos fisk visar att några toxiska eller hormonella effekter till följd av utsläppen inte går att belägga i Brofjorden. Några betydande förändringar av utsläppens sammansättning bedöms inte ske i framtiden varför man inte behöver befara någon ökad belastning av miljöstörande ämnen vare sig vid nollalternativet eller ansökt alternativ. Utgående vatten från avloppsvattenreningen bedöms, med de modifikationer som planeras i anläggningen, inte att förändras i relation till nollalternativet. Den påverkan som raffinaderiet har på recipienten kommer inte att ändras.

Den planerade vattenkylningen med utnyttjande av havsvatten från Brofjorden kommer inte att medföra någon märkbar påverkan på vattenrecepienten. I ett generellt perspektiv kan snarast anföras att vattenkylning, såsom varande mer effektiv än luftkylning, innebär effektivare energiutnyttjande.

Buller

Buller från raffinaderiet har från tid till annan tangerat och emellanåt överskridit gällande riktvärden. Preem har fortlöpande arbetat i syfte att begränsa bullerstörningarna. Eftersom det nyligen idrifttagna GOP- projektet ännu inte kommit att utnyttjas fullt ut är bullersituationen i nollalternativet inte uppnådd. Enligt de beräkningar och bedömningar som ÅF-Ingemansson AB i Göteborg utfört på bolagets uppdrag, se aktbil. 8 ff, ska nuvarande villkor kunna innehållas sedan planerade bullerbegränsande åtgärder vidtagits. ÅF-Ingemansson har vidare bedömt att bullervillkoren skall kunna klaras även efter en utbyggnad enligt tjockoljeprojektet.

I sammanhanget är värt att notera att den senaste detaljplanen medfört att två av de sedan länge använda mätpunkterna för buller kommit att hamna innanför detaljplaneområdet för raffinaderiet. Det innebär i sin tur att dessa mätpunkter inte längre är ”villkorspunkter”. Preemraff avser dock att i vart fall övergångsvis fortsätta att mäta buller i även dessa två mätpunkter.

Miljökvalitetsnormer

Den framtida driften vid Preems raffinaderi i Lysekil innebär inte i något avseende att gällande miljökvalitetsnormer riskerar att överskridas. Trots ökningen av svavel- utsläppen kommer luftkvaliteten även i fortsättningen att ligga långt under de nivåer som miljökvalitetsnormen anger. Detsamma gäller för utsläpp av VOC såsom bensen. De mätningar som gjorts för bensen visar på halter som ligger kring miljömålet 1 µg/m3, vilket är lägre än i många tätorter.

De fartygstransporter som Preem bedriver är också föremål för prövotidsförordnande i mål M 326-01. Även för Preemraff i Göteborg har ett motsvarande prövotidsförordnande gällt vilket resulterat i en dom av miljödomstolen den 17 november 2006 i mål M 49-01. Prövotidsfrågan rörande fartygstransporter har för anläggningen i Göteborg slutligt avgjorts genom att Preem vid utgången av 2007 till tillsynsmyndigheten skall inge en handlingsplan som syftar till att begränsa miljöpåverkan från transporterna i närområdet. Tillsynsmyndigheten skall fortlöpande informeras om de åtgärder som vidtas.

Skyddsvärd natur

Åbyfjorden och Gullmarsfjorden, som ligger närmast norr respektive söder om Brofjorden, är upptagna som Natura 2000-områden. Avståndet fågelvägen från raffinaderiet till fjordarna är minst 2 - 3 kilometer respektive 7 kilometer. Den möjliga påverkan på Natura 2000-områden kan isoleras till nedfall av svavel och kväveoxider från raffinaderiet. Enligt beräkningar redovisade i miljökonsekvensbeskrivningen medför luftutsläppen från raffinaderiet endast en mycket marginell påverkan på Natura 2000-områdena. Inte i något avseende kan bedömningen göras att ansökta åtgärder vid raffinaderiet på ett betydande sätt kan komma att påverka miljön i områdena. Omvänt kan sägas att verksamheten vid Preems raffinaderi och driften av cokern med tillhörande anläggningar inte kan skada den livsmiljö eller de livsmiljöer i Natura 2000-området som avses att skyddas och inte heller medföra att den art eller de arter som avses att skyddas utsätts för en störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet i området av arten eller arterna. Eftersom det kan antas att verksamheten inte kan påverka miljön i Natura 2000-områdena erfordras inte något tillstånd enligt miljöbalken 7 kap. 28 a §.

I samband med utarbetandet av en ny detaljplan för området vid raffinaderiet gjordes en miljökonsekvensbeskrivning och som ett underlag till denna gjordes år 2006 en inventering av naturmiljön lokalt. Bedömningen i den miljökonsekvensbeskrivningen är att växt- och djurlivet i närliggande värdefulla naturområden (till exempel Rixö, Åbyfjorden och Gullmarsfjorden) inte kommer att påverkas av nyttjandet av den nya detaljplanen, vare sig i havet eller på land. Lokalt har de höga naturvärden som återfinns inom planområdet delvis fått styra utformningen av planen. Några platser, bland annat kring två bäckar som rinner genom området, har klassats som mark som inte får bebyggas. Vidare har tre skyddsvärda ekar som kommer att påverkas av etableringen av kokstransportband och lager sparats i planen. Effekterna av utbyggnaden bedöms i detaljplanens miljökonsekvensbeskrivning kunna bli att rödlistade lavar, vilka återfinns inom området, försvinner där skogen huggs ner inom ramen för HOP-projektet. Vidare ryms inom detaljplanen en framtida expansion som ytterligare skulle kunna begränsa utrymmet för arter som den rödlistade skogsduvan. Det är naturligtvis mer eller mindre ofrånkomligt att expansionen av byggnader och vägar i ett starkt industrialiserat område innebär en påverkan på närområdet. Men förutsatt att åtgärder vidtas enligt detaljplanens miljökonsekvensbeskrivning för att minska påverkan, antas påverkan på naturmiljön i ett lite större perspektiv bli liten. Den totala planytan är cirka 317 ha och utökningen enligt planen utgör cirka en tredjedel av detta eller 122 ha. För det nu aktuella projektet beräknas en yta på cirka 10 ha beröras. Totalt sett är det sålunda endast är relativt små arealer skyddsvärda områden som kan komma att exploateras. Ingrepp i objekt som omfattas av det generella biotopskyddet kommer att ske vid en bäck som ska kulverteras där koksbandet samt ny väg ska passera. De åtgärder som föreslås i detaljplanens miljökonsekvensbeskrivning för att minska påverkan på skyddsvärda områden inkluderar att minimera grumling och utsläpp till vattendrag vid anläggningsarbeten och att placera konstruktioner så att överdäckning av bäckar i möjligaste mån undviks. Det är även viktigt att tillse att föroreningar inte når vattendragen. Särskilt viktigt är detta i den södra delen av området vilket är tillrinningsområde för en av de skyddsvärda bäckarna.

Förslag till försiktighetsmått m.m.

Preem arbetar fortlöpande med att i skälig utsträckning begränsa miljöpåverkan av verksamheten vid raffinaderierna. I samband med genomförande av tjockoljeprojektet kommer åtgärder som medför att utsläppen av kväveoxider från processen inte ökar trots ökad genomströmning att vidtas.

Som nämnts ovan på sid. 8 kommer utsläppet av svaveldioxid från raffinaderiet att öka som en följd av att ytterligare 30 000 ton svavel tas bort från produkterna. Det innebär samtidigt att betydande utsläpp av svavel undviks i samband med att produkterna används.

Några ekonomiskt rimliga och miljömässigt motiverade åtgärder för att begränsa utsläppet av svavel föreligger inte. Ett ökat utsläpp av svavel bör därför kunna accepteras, åter med hänvisning till den förbättring som uppnås i samband med att produkterna kommer till användning.

Diffusa utsläpp av VOC har varit föremål för prövotidsutredning i mål M 326-01 i det s.k. gasolje- eller GOP-projektet till utgången av år 2006. En separat redovisning som har givits in i mål M 326-01 har också fogats till ansökan i nu aktuellt mål, se aktbil. 12. Utredningen visar att återkommande läcksökning är en framgångsrik väg att begränsa det diffusa utsläppet. Preems förslag är att läcksökningsprogrammet ska förbättras ytterligare, vilket förmodas kunna resultera i att de diffusa utsläppen av VOC på sikt kommer att vara avsevärt lägre trots utökad process, jämfört med tidigare förhållanden. Härtill medverkar även en föreslagen åtgärdsplan i syfte att begränsa diffust läckage från tankarna.

Trots den omfattande ombyggnaden av raffinaderiet som tjockoljeprojektet innebär uppkommer inte några betydande avloppsvattenvolymer. Som ovan redovisats på bl.a. sid. 5 avser bolaget att komplettera reningsverket med en flotationsanläggning. Ytterligare åtgärder erfordras inte för att kunna innehålla de villkor som för närvarande gäller provisoriskt i mål M 326-01.

Beträffande buller från fasta anläggningar kommer bolaget att upphandla tjockoljeprojektet med en utformning som innebär att nu gällande bullervillkor fortsatt skall kunna gälla.

En alltid starkt uppmärksammad frågeställning för bolaget är sjösäkerhet vid transport av produkter till och från raffinaderiet. Högsta tillåten ålder på fartyg, krav på dubbla skrov för samtliga fartyg, eskortbogsering av samtliga råoljefartyg samt lastade produktfartyg över 20 000 ton är exempel på åtgärder som syftar till sjösäkerhet och begränsad risk för haverier. I sammanhanget må erinras om att mycket omfattande utredningar och bedömningar låg till grund för den ursprungliga lokaliseringen av raffinaderiet i Brofjorden. Farleden in mot Brofjorden är lättnavigerad och säker. För att begränsa olägenheter på miljön till följd av eventuella oljeutsläpp finns utrustning lättillgänglig vid raffinaderiets kajer. Samordnade övningar med kustbevakningen sker regelbundet. Inom ramen för det tillstånd som nu gäller för raffinaderiet har under en prövotid utretts samt nyligen konstruerats ett prognossystem för att kunna förutse oljeutsläppens förflyttning i havet.

I målets miljökonsekvensbeskrivning lämnas en uppskattning av de fartygstransporter som tjockoljeprojektet kan antas innebära. Redovisningen skall ses som en uppskattning snarare än en verklig bild av det framtida transportmönstret. Förutsättningarna på marknaden i Sverige respektive på exportmarknader kan fortsatt komma att förändras. Kundernas efterfrågan kan påverkas av ett flertal faktorer och konjunktur, priser m.m. kan få stor betydelse. Det innebär att transporter av såväl råoljor som produkter från raffinaderiet inte kan detaljplaneras annat än med kort framförhållning. Det innebär vidare att också den uppdelning som bolaget för närvarande har mellan långtidschartrade produktfartyg, s.k. timecharter, samt försäljning av produkter direkt till köpare som själva ombesörjer transporter kan komma att ändras. Oaktat att sjötrafik i allt väsentligt styrs genom internationella konventioner och åtaganden har bolaget en vilja att medverka till minskade utsläpp från fartyg. Det må här erinras om att bolaget var en föregångare inom branschen när det gällde att ställa krav på dubbelskrov samt högsta ålder på fartyg som får angöra bolagets anläggningar. Den inriktning som nu i första hand gäller är att begränsa utsläppen av kväveoxider från fartygstransporterna. Med hänsyn till den flexibilitet som måste gälla vid en ständig anpassning till marknaden och kunders krav, är villkor för specifika fartyg eller specifika rutter inte en lämplig väg för åtgärder. Istället har bolaget funnit att ett åtgärdsmål kan formuleras inom ramen för en handlingsplan, på motsvarande sätt som miljödomstolen redan föreskrivit för Preemraff i Göteborg.

Minskning av utsläpp lokalt från transporter kan enligt rättsavgörande komma att bli föremål för villkorsgivning. Som nyss anförts är dock specifikt riktade åtgärder mot enskilda fartyg eller enskilda rutter inte en ändamålsenlig väg. För Preemraff må framhållas att den lokala miljöpåverkan av transporter inte är sådan att särskilda åtgärder utöver vad som nu gäller är särskilt motiverade att vidtas. En allmän reducering av utsläppen till luft av kväveoxider är dock till nytta för miljön även om den sker inom bolagets huvudsakliga transportområde i norra och nordvästra Europa.

Preems handlingsplan är att begränsa kväveoxider från timecharterfartyg inom Europa. Reduktionen kommer att motsvara cirka 90 % av vad som beräkningsmässigt emitteras från Preems transporter med timecharterfartyg på svenskt vatten.

Med nuvarande transporterade produktvolymer inom Sverige kan Preems åtagande beräknas innebära att cirka 250-300 ton NOx per år inte släpps ut till luft från fartyg. Mängden är i storleksordning en tredjedel av hela utsläppet från raffinaderiet och innebär således en påtaglig fördel för miljön.

Något specifikt antal ton per år kan emellertid inte anges. Marknadsförändringarna styr såsom nyss redovisats. Däremot är det ett åtagande vars uppfyllande lämpligen kan redovisas i den årliga miljörapporten.

Med hänsyn till den stora regionala påverkan av kväveoxider är åtagandet till gagn för Sverige, även om reduktionen av utsläpp också sker vid transporter utanför Sveriges territorialgräns.

Preems åtagande är ett led i tjockoljeprojektet och gäller från det år då tjockoljeprojeket är planerat att tas i drift, nämligen 2011.

MOTSTÅENDE INTRESSEN

Naturvårdsverket har yttrat att enligt verkets mening är den ansökta verksamhet tillåtlig och att tillstånd till de förberedande byggnadsåtgärderna kan medges. Enligt verkets uppfattning bör dock frågan om lokaliseringen av in- och utskeppningshamnar utredas närmare. Naturvårdsverket har även yrkat att tillstånd till förberedande byggnadsåtgärder förenas med följande villkor:

”Byggnadsåtgärderna får inte utföras så att anläggningen får en utformning som begränsar eller motverkar möjligheten att slutligen föreskriva andra eller strängare villkor för verksamheten än de bolaget föreslagit såsom lokalisering av hamnar.”

Under förutsättning att bolaget kompletterar underlaget i de avseende som Naturvårdsverket närmare anger nedan har verket även tillstyrkt att miljödomstolen godkänner miljökonsekvensbeskrivningen.

Naturvårdsverket har utvecklat sin talan enligt följande.

Den planerade utbyggnaden av anläggningen kommer att medföra att vissa utsläpp ökar. Utsläppen av svavel förväntas öka med 150 ton per år och mängden VOC från 3 000 till 3 600 årston. Mängden koldioxid förväntas öka från i nollalternativet 1,9 till 2,2 Mton per år. För andra parametrar som kväveoxider och utsläpp till vatten förväntas utsläppsnivåerna kunna hållas på samma nivå som tidigare. - Verkets bedömning är att anläggningen tillhör de raffinaderier som har lägst utsläpp generellt. Utsläpp av svavel kommer trots en viss ökning att vara på en mycket låg nivå i jämförelse med andra europeiska raffinaderier. Inte heller en viss ökning av kolväteutsläppen torde innebära att tillåtligheten kan ifrågasättas. - Den fråga som verket bedömer som i första hand behöver utredas vidare inför en slutlig/fortsatt prövning är frågan om störningar i närområdet och då i första hand bullret. Som framgår av ansökan har bolaget haft problem vid inkörning av de nya anläggningarna vilket bl.a. har förorsakat bullerstörningar. Bolaget har inte kunnat innehålla de riktvärden som finns villkorade. Av ansökan framgår att bolaget bedömer att befintliga villkorsnivåer bör kunna innehållas men i stort sett utan marginal. Verket anser att bullerfrågan bör belysas ytterligare och att bolaget bör närmare redogöra för alternativen att utlastning av koks och import av återstod från Preemraff Göteborg sker i området vid råoljehamnen. Bolaget bör redogöra för vilken bullerreducerande effekt en sådan lokalisering kan ha. Bolaget bör också utförligare än hittills redovisa varför man inte kan godta en sådan lösning. Vad avser buller från fartyg önskar verket att bolaget redogör för möjligheter att avtala med berörda fartyg om begränsningar av buller på motsvarande satt som man avtalat om att endast dubbelbottnade fartyg och sådana som yngre än 25 år får anlöpa bolagets hamnar. - Beträffande bullerbegränsande åtgärder bör bolaget också redovisa vad ett byte av luftkylare skulle innebära såväl ekonomiskt som miljömässigt. - Naturvårdsverket har också efterfrågat vilka åtgärder som krävs för att uthålligt klara villkorsgränser som är 1 dB(A) lägre än nu gällande villkor. - Beträffande energifrågorna efterfrågade Naturvårdsverket en energiutredning. Bolaget har godtagit att lämna en sådan redovisning till utgången av 2008. Verket anser dock att bolaget redan i ansökan bör redovisa de åtgärder som är kända.

Länsstyrelsen i Västra Götalands län har förklarat att enligt myndighetens mening är den ansökta verksamheten tillåtlig samt tillstyrkt att tillstånd lämnas till de förberedande byggnadsåtgärderna och att miljökonsekvensbeskrivningen godkänns.

Länsstyrelsen har sammanfattningsvis redovisat följande bedömning för sitt ställningstagande.

Det ändrade produktmönstret och ökade mängden processad råvara innebär å ena sidan att utsläppet från anläggningen av fossil koldioxid ökar med 300 000 ton/år och svavel med cirka 150 ton/år. Å andra sidan avlägsnas 30 000 ton svavel från produkterna vilket innebär att utsläppet av svavel i användarledet minskar i motsvarande mängd. - De ökade koldioxidutsläppen gör det svårare att uppnå det nationella klimatmålet. Raffinaderiet ingår dock i handelssystemet med utsläppsrätter för koldioxid och enligt miljöbalken 16 kap. 2 § får villkor inte ställas i tillstånd som syftar till att minska koldioxidutsläppen. - Innehållet i MKB:n uppfyller de krav som ställs enligt miljöbalken och säkerhetsaspekten får anses vara tillräckligt belyst. Riskanalyser visar på oförändrad risknivå för omgivningen. - De allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken har beaktats och den utökade verksamheten bedöms inte resultera i väsentligt försämrade förhållanden från miljö- eller hälsosynpunkt. Kompensationsåtgärder bör dock bli aktuella. - Sammantaget kan den ansökta förändrade verksamheten tillåtas vid nuvarande lokalisering och förberedande byggarbeten påbörjas.

Fiskeriverket har inte framställt någon erinran mot tillåtligheten av verksamheten eller mot tillstånd till de förberedande arbetena men inför den fortsatta prövningen påpekat att bolaget behöver förtydliga hur sprängningarna för kylvattentunneln i anslutning till vattnet ska utföras samt vilka skydds- och försiktighetsåtgärder som kommer att vidtas för att minimera påverkan på vattenmiljön.

Inte heller Sjöfartsverket genom Västkustens sjötrafikområde har framställt någon erinran mot nu företagen prövning.

Räddningsverket har begärt att bolaget kompletterar med viss ytterligare information beträffande den inlämnade HAZID-analysen och i fråga om säkerhetsdatablad och information i den säkerhetsrapport som ska utgöra underlag för prövningen innan frågan om tillåtlighet och tillstånd till vissa byggnadsarbeten avgörs.

Miljö- och byggnadsnämnden i Lysekils kommun har förklarat att nämnden ställer sig bakom målsättningen att med tjockoljeprojektet ytterligare öka förädlingsgraden vid raffinaderiet och som sin mening uttalat att några hinder mot tillåtligheten av det ansökta projektet inte föreligger samt tillstyrkt tillstånd till grundläggande byggnadsarbeten och till verkställighetsförordnande. Nämnden har redovisat bl.a. följande synpunkter.

Även efter den senaste utbyggnaden återstår cirka 20 % av råoljan som tunga, svavelhaltiga fraktioner som förbrukas som fartygsbränsle eller vid kraftverk eller andra fasta förbränningsanläggningar. Det är angeläget att i framtiden tillvarata så stor andel som möjligt av råoljan, som är en ändlig resurs, till produktion av drivmedel. Den nödvändiga omställningen av fordonsparken till drift med förnybara icke- fossila drivmedel kommer att ta tid och under en övergångsperiod kommer fossila bränslen att behövas. - Utbyggnadsplanerna överensstämmer med gällande översiktplan ÖP 2006. För genomförande av hela projektet förutsätts antagande av den nya detaljplanen för Preemraffområdet, Dnr. 06/053/214, som har varit föremål för samråd fram till 2007-05-03. - Av ansökan med teknisk beskrivning och övriga bilagor samt miljökonsekvensbeskrivningen framgår inte något som tyder på att projektet inte skulle kunna vara förenligt med miljöbalkens bestämmelser. Nämnden förutsätter dock vid denna bedömning att de handlingsprogram som bolaget arbetar med blir framgångsrika när det gäller att reducera buller och luktstörningar från befintlig verksamhet så att gällande miljövillkor kan innehållas, och att detta kan upprätthållas även efter en utbyggnad enligt föreliggande ansökan.

Naturskyddsföreningen i Bohuslän har, såsom föreningens inställning får förstås, med hänvisning till att bolagets verksamhet inte utvecklas på ett från miljösynpunkt godtagbart sätt och att förhållandena runt raffinaderiet har blivit allt sämre under de 30 år som verksamheten funnits hemställt att prövningen skall uppskjutas i avvaktan på att olägenheterna från befintlig verksamhet åtgärdats och uppfyller de krav som ställs i tillstånd, villkor och föreskrifter. I andra hand har föreningen med hänvisning till brister i ansökan yrkat att verksamheten inte förklaras tillåtlig. Föreningen har också bestritt tillstånd till vissa förberedande byggnadsarbeten och verkställighetsförordnande. Föreningen har redovisat bl.a. följande sammanfattande synpunkter.

Föreningen har i princip inget emot att raffinaderiet utvecklas på ett ur miljösynpunkt godtagbart sätt. Tyvärr sker inte så nu. Preemraff har idag uppenbara svårigheter att klara de miljöåtaganden som uppsatts. Konsekvenserna av nuvarande raffinaderiverksamhet är allvarliga både för människor och miljö. - Preemraff klarar inte att leva upp till de miljömål som idag ställs på minskad klimatpåverkan, minskad försurning, minskad övergödning m.m. Med utbyggnaden så kommer situationen att förvärras istället för att förbättras. Detta anser Naturskyddsföreningen inte är långsiktigt hållbart. - En utbyggnad kan således endast accepteras om de olägenheter som uppstår från befintlig verksamhet först åtgärdas. Detta bör Preemraff visa genom att kraftigt minska utsläppen av klimatpåverkande koldioxid, svavel, kväveoxider, VOC, bensen m.m. till luft. Dessutom bör påverkan på närområdet genom buller, råoljelukt, fackling, sot och stoft elimineras. Först när detta är genomfört kan en utbyggnad diskuteras. - En särskild dom med tillstånd till vissa byggnadsåtgärder kommer att på ett påtagligt sätt binda upp miljöprövningen och verkställighetstillstånd bör inte medges eftersom en eventuell överprövning i ett av Sveriges största miljöärenden bör ske förutsättningslöst enligt lagstiftningens intentioner.

Lysekils-Munkedals Naturskyddsförening har också avstyrkt bifall till ansökan samt bestritt tillstånd till förberedande byggnadsarbeten och verkställighetsförordnande. Föreningen har till stöd för sin inställning anfört sammanfattningsvis följande i fråga om verksamhetens tillåtlighet och ansökta byggnadsåtgärder.

I miljölagstiftningen finns för särskilt skyddsvärda områden särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten. Preems raffinaderi i Lysekil är beläget i ett sådant område. Enligt 4 kap. 1 § miljöbalken får exploatering i sådana områden komma till stånd endast om turismens och friluftslivet, då främst det rörliga friluftslivet, inte påverkas eller det kan ske på sätt som inte skadar områdets natur och kulturvärden. Det allmänna skyddet är således mycket starkt i kapitlet. - Planerat utbyggnadsområde berör över en miljon kvadratmeter med bl.a. betydande plansprängningar. Dessutom kommer höga byggnader att påverka landskapsbilden på långt håll. Strax utanför raffinaderiområdet på ett avstånd av cirka 1 km finns naturreservatet Rixö. Detta är också en kulturmiljö av riksintresse. Större delen av Brofjorden och Trommekilen ingår också som utpekat område i kommunens kulturminnesvårdsprogram. Mot denna bakgrund ifrågasätter föreningen om utbyggnaden kan ske utan att ”påtagligt skada områdenas natur och kulturvärden", se 4 kap. 1 § punkt 2 miljöbalken samt efterlyser underlag för en sådan bedömning. - Preems verksamhet och fartygstrafik gränsar direkt (100 m) till kustområde där nya tunga miljöstörande verksamheter som oljeraffinaderi inte får byggas enligt 4 kap. 3 § och 17 kap. 1 §miljöbalken. Skälet är att denna del av kusten inte får påverkas av bl.a. miljöstörningar. Med raffinaderiets betydande utsläpp och andra störningar sker idag en ansenlig miljöpåverkan in i detta orörda kustområde. - Verksamheter och åtgärder som tar i anspråk mark eller vattenområden skall enligt 2 kap. 4 § miljöbalken och prop. 97/98:45 lokaliseras till de platser som är lämpliga med hänsyn till balkens mål och där minsta möjliga intrång och olägenheter för människors hälsa och miljön uppkommer. En fortsatt utbyggnad av raffinaderiet kan med ledning av att det är placerat i särskilt skyddsvärt område bedömas som synnerligen tveksamt. Därför är det av extra vikt att bolaget ingående redovisar andra tänkbara platser så att dessa kan jämföras med den ansökta. En möjlig lokalisering av den ansökta nya verksamheten skulle därvid kunna vara bolagets anläggning i Göteborg. - Preem bör styrka sin uppgift att raffinaderiet ligga i ett område av riksintresse för industriell produktion enligt 3 kap. 8 § miljöbalken. - De områden där den ansökta verksamheten ska lokaliseras har dessutom höga naturvärden avseende såväl biotoper som förekomst av skyddsvärda och hotade arter. Att bevara värdefulla naturvärden är idag en självklarhet i samhällsplaneringen. Preemraff har på ett mycket godtyckligt sätt undvikit att ta hänsyn till de höga naturvärdena i området för planerad utbyggnad av raffinaderiet. Förening anser att Preemraff bör ta betydligt större naturhänsyn i sin planering. Etablering av kokslager och utskeppningskaj för koks kommer att medföra skador på höga naturvärden vid Lunneberget och i Trommekilen. Processareor, ytor för lagring av brandfarliga och explosiva varor, andra industri- eller kontorsytor bör förläggas inom sådana områden som medför minsta möjliga naturintrång. Samtidigt bör skyddsvärda områden som bevaras ha en buffertzon till störande industriell verksamhet. Om Preemraff inte i alla delar kan tillgodose skyddsbehovet för områden med höga naturvärden bör bolaget kompensera förlusten av värdefulla biologiska lokaler genom att skapa motsvarande lokaler på annat område i nära anslutning till raffinaderiet. Exempelvis kan Djupedal, som är beläget mindre än en kilometer från raffinaderiet och som till stora delar ägs av Preemraff, avsättas tillsammans med Trommekilen som kommunalt naturreservat enligt 7 kap. 4 § miljöbalken. I Djupedal kan på sikt skapas liknande biotoper som vid raffinaderiet. Försök bör göras för att flytta en del av de hotade arterna till detta nya område. - Den utökade verksamheten kommer vidare att leda till ökade utsläpp av koldioxid, ökade lokala miljöproblem såsom buller, lukt, ljus, sot och stoft m.m. Dessa problem har blivit allt större med åren och bolaget ansöker nu om en utökning av verksamheten trots att nuvarande olägenheter inte är lösta. Utsläpp till luft och vatten och andra störningar är så stora att närmiljön runt raffinaderiet inte tål mer. - Miljöpåverkan under byggtiden är inte redovisad. En investering på närmare 10 miljarder kronor är betydande vilket medför en i tid utdragen byggprocess. En ansenlig del av arbetet utgörs av sprängning i berg och plåtarbeten som båda kan vara besvärande. Preem har inte redovisat sin inställning till att begränsa byggnadsarbeten under juni-augusti. - Frågan om tillåtligheten bör underställas regeringens prövning enligt 17 kap.miljöbalken eftersom den panerade utbyggnaden kan betraktas som en ny anläggning - Utsläppen och olägenheterna från verksamheten kommer med utbyggnaden att öka ytterligare samtidigt som bolaget vid nuvarande verksamhet inte kan klara sina åtaganden som utlovats vid tidigare utbyggnader. Att i det läget tillåta bl.a. vissa förarbeten kan inte vara i enlighet med miljölagstiftningen. Föreningen anser att befintlig och planerad utbyggnad skall prövas vid ett och samma tillfälle, varför det bör tas fram underlagsmaterial som är så komplett som möjligt innan tillståndsprövningen kan fortsätta. - Kan inte Preemraff begränsa av koldioxidutsläppen till 1990 års nivå, som är basår för klimatarbetet, så bör någon utbyggnad inte tillåtas. - Om verksamheten skulle anses tillåtlig bör verkställighetstillstånd inte medges på grund av verksamhetens nuvarande och befarade olägenheter.

B.A. har på uppdrag av nätverket Miljörätt Lysekil avstyrkt bifall till ansökan. Han har sammanfattningsvis yttrat följande.

Situationen för närboende har blivit allvarlig. Preem klarar idag inte att leva upp till att säkerställa en god livsmiljö för boende runt raffinaderiet. Det är således tveksamt att i detta läge försämra situationen ytterligare. Miljö- och hälsokonsekvenserna av ständig råoljelukt, höga bullernivåer och höga bensenhalter m.m. är idag för dåligt belysta. - Preem måste krävas på sådana villkor som gör att samtliga olägenheter upphör. Dessutom skall villkoren vara så utformade att dessa inte kan kringgås år efter år. Tidigare meddelade tillstånd har haft ringa betydelse på raffinaderiets miljöpåverkan. Vid varje utbyggnad har olägenheterna snarare ökat än minskat. - Ingen ytterligare utbyggnad kan ske förrän nuvarande olägenheter åtgärdats.

J. och G.J ägare till fastigheten X 3:45, har påpekat att innan tillstånd lämnas måste buller och andra miljöstörningar från verksamheten åtgärdas samt yttrat bl.a. följande.

Olägenheterna från Preems raffinaderi har stadigt ökat sedan raffinaderiet startade 1975. Ett antal tillbyggnader som stadigt försämrat situationen har skett under åren. Inte minst har utbyggnaderna under 2000-talet påtagligt förändrat förhållanden runt raffinaderiet. Förhållandena för dem som närboende är tidvis mer eller mindre olidliga. Kraftigt oljud, stark och frän råoljelukt, stort nedfall av sot och stoft, enorma fackelljus är några av de olägenheter som i stort sett drabbar dem dagligen. Redan år 1998 påtalade de brevledes till dåvarande Scanraff besvärande buller och sotmoln från fackling. Det som har hänt därefter är att facklingen och buller har ökat kraftigt med kolsvarta moln med ständigt fallande sot. Under 2006 och 2007 har deras bullermätningar med mätare kalibrerad med Preems ljudexperter från ÅF- Ingemansson AB, oftast visat runt 50 dB(A) och 70-75 dB(C). Det lågfrekventa bullret är oerhört störande och ohälsosamt. Nattetid blir det naturligtvis dålig sömn, speciellt då de ständigt måste ringa till Preemraff och vädja till dem att sänka ångutsläppet. Under april-juni månad 2007 visade deras mätningar 49 dB(A) och 80dB(C). Det måste odiskutabelt vara ett absolut krav att Preem kan bevisa att alla olägenheter åtgärdats, innan tillstånd till nya etableringar beviljas. Dessutom känner de en stark oro för att deras hälsa skall påverkas av ovan redovisade besvär men också av alla ”osynliga” utsläpp som svavel, kväveoxider, bensen m.m. Antalet förhöjda leukemifall kan kanske inte spåras men för dem som närboende finns inte någon annan tänkbar källa som har sådan dominerande påverkan som raffinaderiet. De vill med skärpa hävda att Preem måste krävas på sådana villkor som gör att samtliga olägenheter upphör. Dessutom skall villkoren vara så utformade att dessa inte kan kringgås år efter år.

BOLAGETS BEMÖTANDE

Avsikten med tungoljeprojektet är att i än högre utsträckning vidareförädla råolja till miljöanpassade drivmedel, med samtidig medverkan till att förbränning av tunga svavelhaltiga oljor minskar. Remissmyndigheterna har över lag ställt sig positiva till bolagets ansökan. Även övriga som yttrat sig synes i princip inte invända mot planerna i och för sig. Däremot anförs från enskilda och organisationer klagomål på störningar från nuvarande raffinaderidrift. Det görs gällande att de störningar som upplevs av närboende måste åtgärdas innan nya tillstånd till förändringar av verksamheten kan meddelas.

Preem vill först framhålla att tungoljeprojektet i grunden är ett miljöprojekt som medverkar till omställning av energianvändningen och minskade utsläpp av framförallt svavel vid användning av raffinaderiets produkter. Samtidigt innebär den ökade förädlingen av drivmedel att verksamheten vid raffinaderiet medför ökad omfattning, ökad fartygstrafik, ny kaj samt kokslager som påverkar utseendet av raffinaderiet, bullerkällor tillkommer och mark bebyggs. Det är lätt att förstå att närboende kan känna oro för ökade störningar samt att invanda förhållanden ändras. Samtidigt bör hållas i minnet att Preemraff är Sveriges största och mest effektiva raffinaderi, bland annat tack vare en fortlöpande anpassning och utbyggnad av verksamheten i takt med ändrade miljökrav och förbrukningsmönster. Raffinaderiet är av riksintresse såsom oljeraffinaderi. Lokaliseringen är beslutad efter en omfattande politisk och administrativ beslutsprocess.

Omgivningspåverkan av raffinaderiet har i alla väsentliga avseenden under årens lopp minskat jämfört med tidigare förhållanden. Det har kunnat ske trots en successiv betydande utökning av produktionen och processerna. Det är dock riktigt att inkörningsproblem förevarit med den senaste utbyggnaden av gasoljeprojektet. Fackling har förekommit i ökad omfattning med påföljande buller och stoftutsläpp m.m. Dessa inkörningsproblem är nu i huvudsak undanröjda.

Ytterligare insatser planeras för att minska risken för fackling. Inom ramen för de prövotidsuppdrag miljödomstolen föreskrivit för gasoljeprojektet har Preem redovisat förslag till åtgärder för minskad fackling. Därtill planeras åtgärder i syfte att säkerställa att bullervillkor för verksamheten skall kunna innehållas med marginal.

Samtliga planerade och föreslagna miljöskyddsåtgärder ger goda förutsättningar för att den nuvarande verksamheten skall kunna bedrivas i enlighet med de villkor som gäller och kommer att fastställas av miljödomstolen som resultatet av pågående handläggning av prövotidsförordnanden.

För tungoljeprojektet har bolaget föreslagit försiktighetsmått och villkorsförslag. Särskild uppmärksamhet har riktats mot den planerade nya kajen för utlastning av koks samt kokslagret.

Det är närmast ofrånkomligt att ny mark måste tas i anspråk för den avsevärda utbyggnad som tungoljeprojektet innebär. Koksproduktionen är en ny aktivitet som inte kan inrymmas i befintliga system för flytande produkter. Lokaliseringen av cokern är given inom processarean. Transportband och kokslager samt kaj är enligt ansökan placerade med beaktande av såväl tekniska och driftmässiga skäl som miljömässiga hänsyn. Alternativ placering har inte i detalj utretts eftersom det för bolaget har varit uppenbart att transportband, kokslager och kaj väster om raffinaderiområdet skulle bli avsevärt mer omfattande än det föreslagna utförandet. Alternativt utförande av transportbandet får dessutom en omfattning av helt andra mått än den av bolaget förordade. För att passera dalgångar och vägar behövs stödpelare eller fackverksben med nivåskillnader av som mest cirka 30 meter. Bandet och nödvändiga stöd kommer att i stor utsträckning bli synliga från havet och i övrigt på ett högst påtagligt sätt ge landskapet en betydligt mer exploaterad prägel. Miljömässigt skulle transportband bli mycket framträdande i landskapet och därtill riskera att vara till hinder för framtida utveckling av raffinaderiet.

På fotomontage har den ansökta lokaliseringen av kokslager och kaj visualiserats och jämförts med två alternativa placeringar i råoljehamnens närhet. Ett av dessa alternativ skulle vara att motta återstodsolja vid den befintliga råoljekajen. Närmare studier av alternativet visar att råoljekajen måste byggas om till en kostnad av cirka 10 miljoner kronor för att möjliggöra att aktuella fartyg skall kunna utnyttja råoljekajen. Enkelt uttryckt är råoljekajen alltför hög för att en god kajfunktion skall kunna uppnås. Till kostnader för ombyggnad av råoljekajen kommer kostnader för en cirka 1,5 km lång isolerad och uppvärmd ledning för återstodsolja. Kostnaderna beräknas till cirka 45 miljoner kronor. Sammantaget anser bolaget att de utredda alternativen skulle medföra orimliga merkostnader utan motsvarande miljönytta.

Bolaget har i en särskild bullerutredning utförd av ÅF Ingemansson AB redovisat förväntade bullernivåer i Lahälla till följd av verksamheten och fartygsrörelser m.m. i Trommekilen. Utredningen redovisar tänkbara situationer där maximalt antal fartyg förekommer liksom mer normalt förväntade lastnings- och lossningsförfaranden. Av utredningen framgår att en påtagligt bullerbegränsande effekt uppnås om merparten av fartygen förtöjs vid kajerna på sådant sätt att bullret från hjälpmaskinerna riktas mot raffinaderiet och/eller mot väster eller sydväst. Resultatet av en sådan förläggning innebär en bullersänkning för i första hand Lahälla med cirka 2 dB(A). Härutöver avser bolaget att vid kaj 5 anordna anslutning av avluftningen från fartygen till en ljuddämpare. Det buller som härrör från s.k. high jets minskar därmed i sådan omfattning att en bullerbegränsning i Lahälla om cirka 2 dB(A) uppkommer, när avluftning sker.

I bullerutredningen har även redovisats ett resonemang rörande buller från fartyg som väntar på kajplats. Ankring av fartyg förekommer vid den av Sjöfartsverket anvisade ankringsplatsen i Trommekilen. Det är Sjöfartsverkets lotsar som självmant avgör var fartyg skall ankras i avvaktan på kajplats. Bolagets ståndpunkt är att de sjöfartsmässiga säkerhetsaspekter som därvid tas ligger utanför den verksamhet som bolaget bedriver. Oaktat detta förs ett resonemang med lotsarna rörande möjligheterna att begränsa förekomsten av ankring i Trommekilen. För fartyg utan lots avser Preem försöka påverka redarna för att uppnå motsvarande hänsyn. Sammantaget visar ÅF Ingemanssons utredning att de av bolaget yrkade bullerriktvärdena, liksom nu gällande bullervillkor, kan innehållas även med den av bolaget planerade kokskajen vid Lunneberget samt import av återstodsolja vid produktkajerna.

Beträffande buller specifikt från fartyg vill bolaget tillägga följande. Merparten av internationella koksleveranser sker med fartyg beställda av köparen. I denna situation finns små möjligheter att förbehålla specifika bullerkrav. Preems möjligheter att påverka buller är att tillhandahålla möjlighet till elanslutning vid kaj samt genom påtryckningar via de branschkontakter som bolaget har. Många olika fartyg anlöper till Preems raffinaderi årligen. Det är dock 10 fartyg som står för 56 % av alla anlöp och 18 fartyg som kommer fler än 20 ggr står för 70 % av anlöpen. Om redarna till dessa fartyg kunds förmås att vid behov ljuddämpa sina fartyg så skulle sannolikheten att klara 45 dBA vid de flesta driftssituationer - för hela verksamheten - öka markant.

Utgångspunkten för bolaget är att bullersituationen omkring raffinaderiet inte skall bli sämre efter utbyggnad av tungoljeprojektet. I erinringar har med rätta framhållits att Preem under senaste år inte till fullo klarade gällande riktvärdet 45 dB(A) för nattbuller. Bolaget menar att orsaker härtill står att finna i de problem som förevarit på ICR-anläggningen. Betydande förbättringar i driften redovisas för första halvåret 2007 med påföljande förbättrad bullersituation. Preem arbetar på bred front, och i enlighet med till domstolen ingiven åtgärdsplan, med att åtgärda bullerkällor, i syfte att gällande villkor skall klaras med viss marginal. Det är en förutsättning för att verksamheten efter utbyggnad fortsatt skall innehålla nu gällande villkor.

Som påpekats från flera håll har störningar vid idrifttagning och inkörning av GOP-anläggningen lett till omfattande fackling sedan slutet av år 2005 till inledningen av år 2007. Åtgärder har vidtagits och ytterligare åtgärder kommer att genomföras. Vissa åtgärder syftar till att uppnå en ökad drifttillgänglighet, vilket i sig innebär minskad fackling. Andra åtgärder syftar till att skapa ett bränngasunderskott. Därutöver avser Preem att under år 2009 installera utrustning för fackelgasåtervinning. Åtgärderna förväntas innebära att facklingen på sikt begränsas högst avsevärt. Erfarenheterna av idrifttagningen av GOP- projektet har vidare lett till ett kunnande och en beredskap för en säkrare idrifttagning av tungoljeprojektet. Såvitt avser villkor för fackling låter sig dessa inte naturligt utformas utöver det allmänna villkoret. Facklingen är i första hand en säkerhetsfunktion. Påtagliga driftsstörningar kan inte heller tillfullo kompenseras genom återvinningssystem. Den allmänna strävan från såväl miljösynpunkt som företagsekonomisk synpunkt är att upprätthålla bränngasunderskott. Nu föreslagna åtgärder för såväl nuvarande verksamhet som den ansökta verksamheten bedöms leda till ett driftsförhållande med bränngasunderskott.

DOMSKÄL

Den ansökan som är föremål för prövning i målet avser hela verksamheten vid Preems raffinaderi i Lysekil, d.v.s. såväl den befintliga verksamheten som den tillkommande cokeranläggning med tillhörande anordningar. Som framgår inledningsvis prövar dock miljödomstolen i denna deldom endast bolagets yrkanden enligt 22 kap. 26 § miljöbalken avseende den ansökta verksamhetens tillåtlighet samt tillstånd till erforderliga arbeten. Prövningen av tillåtligheten och av byggnadsåtgärderna ska göras för hela verksamheten samlat men vid tillåtlighetsprövningen måste dock hänsyn i första hand tas till vilken miljöpåverkan den utökade verksamheten kan befaras medföra i jämförelse med den befintliga verksamheten. För det fall att Preem inte skulle vinna bifall till sin ansökan kan bolaget fortsätta bedriva nuvarande verksamhet med stöd av gällande tillstånd och med den miljöpåverkan som godtagits vid den senaste tillståndsprövningen.

Tillåtlighet

Inför ett ställningstagande i fråga om den ansökta verksamhetens tillåtlighet finner miljödomstolen, bl.a. mot bakgrund av gjorda invändningar i målet, att överväganden är påkallade i följande avseenden:

- Verksamhetens förenlighet med miljöbalkens hushållnings- och kretsloppsprinciper.

- Verksamhetens samlade utsläpp av klimatgaser.

- Konflikt med omgivande riksintressen för naturvård och friluftsliv samt naturvärden inom områden som avses exploateras.

- Överrepresentation av leukemi i raffinaderiets närområde.

- Placering av nya kajer för mottagning av tunga oljor och tillsatskemikalier respektive utlastning av koks.

- Drifts- och miljöproblem förknippade med befintlig verksamhet.

- Påverkan under arbetstiden.

Verksamhetens förenlighet med miljöbalkens hushållnings- och kretsloppsprinciper

Syftet med den ansökta verksamheten är att vidareförädla en större andel av råoljan än vad som hittills varit möjligt till fordonsbränslen m.m. I stället för en relativt sett stor andel tunga tjockoljor som förbrukas som fartygsbränsle eller i fasta förbränningsanläggningar erhålls genom tjockoljeprojektet en större andel lättare komponenter som kan omvandlas till dieselbränsle samt, som restprodukt, petroleumkoks. Andelen fordonsbränsle i produktionen ökar från 64 % till 71 % och andelen tjockolja minskar från 30 % till att bli 14 % vakuumgasolja, 4 % tjockolja och 4 % petroleumkoks.

Mot bakgrund av miljöbalkens hushållnings- och kretsloppsprinciper kan sägas att hela verksamheten vilar på en icke kretsloppsanpassad grund eftersom det är fråga om utvinning och förädling av icke förnybara råvaror till förbränningsändamål.

Av författningskommentaren till den s.k. hushållningsprincipen i 2 kap. 5 § miljöbalken (prop. 1997/98:45, Del 2 s. 20) framgår följande i fråga om nämnda principers innebörd.

Hushållningsprincipen innebär att all verksamhet skall bedrivas och alla åtgärder skall vidtas på ett sådant sätt att råvaror och energi används så effektivt som möjligt och förbrukningen minimeras. Kretsloppsprincipen innebär att vad som utvinns ur naturen på ett uthålligt sätt skall kunna användas, återanvändas, återvinnas och bortskaffas med minsta möjliga resursförbrukning och utan att naturen skadas. Det kan även uttryckas så att det är en princip som siktar mot slutna materialflöden. Att tillämpa hushållningsprincipen innebär exempelvis att en resurs- och energisnål process används vid tillverkning av varor. Avsikten är att tillämpningen av dessa principer skall leda utvecklingen mot ett mer resurshushållande samhälle beträffande råvaror och material och en miljöanpassad varuproduktion.

Framhållas kan att ändamålet med verksamheten - att producera fordonsbränsle - med ny teknik kan tillgodoses på andra sätt som är mer förenliga med nämnda principer, om än möjligen inte i den omfattning som ansökan avser eller som fordras för att tillgodose samhällets drivmedelsbehov.

I propositionen (prop. 1997/98:45 del 1 s. 223) sägs följande i fråga om begränsning av principernas räckvidd vid balkens tillämpning på en miljöfarlig verksamhet.

Kretsloppsprincipen och principen om hushållning med råvaror och energi skall även ingå som en del i de överväganden som skall göras för miljöfarlig verksamhet. I enlighet med det vidare perspektiv som miljöbalken skall bygga på bör också frågor om resurshushållning ingå i prövningen. En sådan avvägning måste naturligtvis i det enskilda prövningsärendet koncentreras på särskilda frågor. Särskilt bör frågor som rör möjligheterna att återvinna och återanvända material samt frågor om avfallshanteringen uppmärksammas. Det bör dock naturligtvis inte komma i fråga att tillståndsmyndigheten skall göra någon självständig bedömning huruvida den producerade varan bör få föras ut på marknaden eller inte.

Med hänvisning till ovanstående finner miljödomstolen att det inte finns stöd i miljöbalken att ogilla en ansökan på den grund att den ansökta produktionen som sådan inte baseras på förnyelsebara råvaror eller ger upphov till återvinningsbara produkter. Med tillämpning av nämnda principer finner domstolen att den ansökta verksamheten snarare innebär ett bättre utnyttjande av råoljan än vad nu tillståndsgiven verksamhet medger.

Verksamhetens samlade utsläpp av klimatgaser

I målet har bl.a. naturskyddsföreningarna invänt att verksamheten i sin helhet samt de ansökta nya processerna ger upphov till omfattande utsläpp av klimatgaser, vilket i sig skulle kunna utgöra ett hinder för dess tillåtlighet.

Enligt den s.k. stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken gäller följande:

Kan en verksamhet eller åtgärd befaras föranleda skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön, även om sådana skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått vidtas som kan krävas enligt denna balk, får verksamheten bedrivas eller åtgärden vidtas endast om regeringen finner att det finns särskilda skäl. - En verksamhet eller åtgärd får inte bedrivas eller vidtas om den medför risk för att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller miljön försämras avsevärt.

Av lagkommentaren till stoppregeln (Bengtsson et.al., Miljöbalken, En kommentar, sid. 2:39 f) framgår följande i fråga om värderingen av skadeverkningarna.

Vid en prövning om de antagna skadeverkningarna är av väsentlig betydelse skall man utgå från den tänkta situationen att försiktighetsmått vidtagits i enlighet med andra bestämmelser i MB - t.ex. att försiktighetsprincipen iakttagits, att lokalisering skett enligt 2 kap. 4 § och att produktvalsprincipen tillämpats enligt 2 kap. 6 §, allt i den mån det inte är orimligt enligt 2 kap. 7 §. Är den störningsnivå eller risknivå som man då kommer fram till oacceptabel blir stoppregeln tillämplig. - Ett annat förhållande som enligt motiven får betydelse är hur pass ofta en olägenhet av det aktuella slaget förekommer. Visserligen skulle frågan om miljön försämras väsentligt prövas med hänsyn inte bara till lokala förhållanden utan också till miljösituationen i stort, men bedömningen skulle göras efter objektiva grunder, och om en olägenhet är vanlig i landet under liknande förhållanden skulle den normalt inte vara av väsentlig betydelse. Uttalandet, som kan motiveras med likhetssynpunkter, tycks begränsa möjligheterna att komma till rätta med mera utbredda miljöproblem: att miljösituationen allmänt sett är otillfredsställande i ett visst avseende borde inte hindra att man ingriper mot miljörisker av det aktuella slaget, när frågan kommer upp vid en myndighet. I varje fall om nya undersökningar pekar på att riskerna är större än man tidigare antagit, bör det inte vara någon vägande invändning att liknande olägenheter konstaterats på annat håll. En annan sak är att man självfallet bör sträva efter en enhetlig praxis när myndigheterna tillämpar stoppregeln.

Mot bakgrund av det anförda kan antas att utsläpp av klimatgaser, såsom koldioxid, medför sådan miljöpåverkan att stoppregeln skulle kunna aktiveras och således läggas till grund för att finna att den aktuella verksamheten inte är tillåtlig. Den bestämmelse om koldioxidutsläpp som införts i 16 kap. 2 § 4 st miljöbalken påverkar inte denna möjlighet eftersom bestämmelsen endast begränsar möjligheten att meddela villkor i syfte att reglera utsläpp av vissa klimatgaser.

Koldioxidutsläppen från raffinaderiet med hittills tillståndsgiven drift har beräknats till 1,9 miljoner ton per år och kommer med ansökt utbyggnad att öka till cirka 2,2 miljoner ton per år. Utsläppen får anses vara stora i ett nationellt perspektiv (Sveriges utsläpp uppgick år 2006 till 51,5 miljoner ton, varav cirka 5 miljoner ton från industriprocesser), vilket är att förvänta med tanke på produktionens omfattning. Produktionen av fordonsbränslen vid anläggningen får dock anses svara mot en efterfrågan på marknaden, som, om bolaget inte skulle tillverka bränslena, skulle tillgodoses genom ökad produktion vid någon annan anläggning. Raffinaderiet i Lysekil har beskrivits som ett av världens mest energieffektiva, varför det är rimligt att anta att motsvarande produktion på annan plats i världen skulle ge upphov till minst lika stora koldioxidutsläpp. Klimatpåverkan orsakad av koldioxidutsläpp kan i denna värdering anses vara likvärdig oavsett var i världen utsläppet sker. Mot denna bakgrund och efter en sammanvägd bedömning finner miljödomstolen att utsläppen av klimatgaser från ansökt produktion inte utgör hinder för att anse att den ansökta verksamheten är tillåtlig.

Alternativa lokaliseringar, konflikt med omgivande riksintressen för naturvård och friluftsliv samt naturvärden inom områden som avses exploateras

Tillstånd till raffinaderiverksamheten vid Brofjorden gavs av Kungl. Maj:t genom beslut i september 1971. Raffinaderiet togs i drift 1975 och verksamheten har därefter tillståndsprövats vid ett flertal tillfällen i samband med utbyggnad och ändring av verksamheten. Raffinaderiverksamheten får mot denna bakgrund anses vara väl etablerad på platsen och enligt miljödomstolens bedömning har bolaget visat att några från miljösynpunkt bättre alternativa lokaliseringar inom Sverige för de nytillkommande verksamheterna inte står att finna.

Bolaget har uppgett att området inom vilket raffinaderiverksamheten bedrivs utgör riksintresse enligt 3 kap. 8 § miljöbalken för tung industri. Bolaget har inte presenterat något belägg för detta eller någon närmare beskrivning av riksintresset och vilka karakteristika som konstituerar intresset. Riksintresset är emellertid upptaget och avgränsat i kommunens översiktsplan efter samråd med NUTEK (Verket för näringslivsutveckling) och Länsstyrelsen, dock utan närmare beskrivning. Enligt ett yttrande den 11 april 2006 från länsstyrelsen till Lysekils kommun med anledning av den nya översiktsplanen påpekar länsstyrelsen att det föreligger viss osäkerhet om statusen på riksintresseområdet. Länsstyrelsen har ändå valt att betrakta det som ett riksintresse, bl.a. med hänvisning till tidigare ställningstaganden i den fysiska riksplaneringen. Av utredningen Hushållning med mark och vatten (SOU 1971:75) framgår på sid. 409 ff följande gällande planeringsförutsättningar för tung industri vid Brofjorden.

I samband med regeringsbeslut, först med anledning av industrilokaliseringarna vid Värö och senare med anledning av raffinaderilokalisering vid Lysekil, har vissa principiella ställningstaganden gjorts beträffande västkustens användning . . .

I samband med att regeringen i november 1970 tillkännagav beslutet att fastställa stadsplanen för OK:s raffinaderi vid Brofjorden redovisades i en av civildepartementet utfärdad kommuniké vissa principer för västkustens utnyttjande. I kommunikén klargjordes att beslutet, vilket baserats på en långsiktig bedömning av markanvändningen på västkusten, innebar: ”att ytterligare ett industriområde öppnas på västkusten samtidigt som återstående delar av kusten för framtiden hålls fria från sådana verksamheter som står i konflikt med rörligt friluftsliv, fritidsbebyggelse och naturvårdsändamål”…….I kommunikén sades vidare: ”Uddevalla - Lysekilsområdet har på grund av dels naturförutsättningarna, bl. a. mycket goda möjligheter att anlägga en djuphamn vid Lysehalvön, dels regionens goda utrustning i fråga om samhällsservice bedömts ha gynnsamma förutsättningar att ta emot industri i ökad omfattning. Regeringen har mot denna bakgrund bedömt det som önskvärt att främja utvecklingen av en samplanerad industriregion baserad på Vänersborg, Trollhättan, Uddevalla och Lysekil.”

Utredningens övervägandena kom att ligga till grund för Naturresurslagen (1987:12) och därpå följande kap. 3 och 4 i miljöbalken. I denna har övervägandena tagit sig uttrycken av särskilda bestämmelser till skydd för turismens och friluftslivets intressen med Brofjorden undantagen.

Avsaknad av aktuell riksintressebeskrivning från NUTEK, som enligt förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden m.m. i egenskap av central förvaltningsmyndighet har ansvaret att lämna uppgifter om industrins riksintressen till länsstyrelserna, gör att områdets ställning som riksintresse kan ifrågasättas. Under alla händelser bör dess tyngd vid en avvägning enligt 3 kap. 10 § miljöbalken mot omgivande och motstående riksintressen (natur och friluftsliv) minska.

Den ansökta verksamheten med coker och tillhörande anläggningar kan befaras medföra intrång i de skyddsintressen som ska tillgodoses inom riksintresset, angivet i 4 kap. 2 § miljöbalken som kustområdet och skärgården i Bohuslän från riksgränsen mot Norge till Lysekil (Brofjorden). Intrång av anläggningar som preciseras i 17 kap.miljöbalken (större infrastruktur- och industrianläggningar samt fritidsbebyggelse) förhindras enligt 4 kap. 3 § miljöbalken på så sätt att sådana anläggningar inte får komma till stånd inom angivet område.

I verksamhetens absoluta närhet finns ytterligare tre riksintresseområden beskrivna (NRO 14063 Bottnafjorden - Åbyfjorden; NRO 14062 Ramsvikslandet, Hållö, Kornö o Gåsö skärgård samt FO1 Norra Bohusläns kust) avseende naturvård respektive friluftsliv. De två naturvärdesbaserade områdena (och då särskilt NRO 14062) kan påverkas negativt av verksamheter utanför områdesgränserna genom bl.a. utsläpp från industriella processer, påslag av olja och anläggande av vindkraftverk. Riksintresset för friluftsliv (FO1) baseras på att det utgör ett av de mest frekventerade områdena i landet och utgör ett betydande mål för också internationell turism. Ett av de s.k. stödkriterierna utgörs av en tilltalande landskapsbild.

Det intrång som bolagets verksamhet medför på de motstående riksintressena utgörs av störd landskapsbild, buller och luftföroreningar, främst lukt från processer och fartygstrafik. Redan befintlig verksamhet medför ett påtagligt intrång i de delar av riksintresseområdena som ligger i verksamhetens närområde. Intrånget kan befaras öka något - om än i begränsad omfattning - i och med ansökt utökad verksamhet. Som exempel på intrång kan nämnas de lukt- och bullerstörningar som har påtalats från boende i Kleva och Sandvik som ligger inom riksintresset. Enligt bolagets egna beräkningar och mätningar föreligger problem med hittillsvarande och framtida höga bullernivåer inom landområden på motsatta sidan Brofjorden (Valeberget, Sandvik) som ligger inom riksintresseområdena för friluftsliv och naturvård (FO1 resp. NRO 14063). Naturvårdsverkets riktlinjer för befintlig industri gällande områden för fritidsbebyggelse och rörligt friluftsliv där naturupplevelsen är en viktig faktor kan befaras överskridas även efter det att bolaget vidtagit möjliga bullerreducerande åtgärder.

Med utgångspunkt från att bolagets verksamhet, trots bristande beskrivning av det industriella riksintresset, är belägen inom ett område som utpekats som riksintressant som en följd av raffinaderiets tillkomst får enligt miljödomstolens mening anses att verksamheten ligger inom sådant mark- och vattenområde som avses i 3 kap. 8 § miljöbalken. Med den begränsning som följer av miljödomstolens bedömning ovan av intressets tyngd ska verksamheten därför åtnjuta riksintressestatus vid en avvägning mot motstående intressen. Miljödomstolen gör vid denna avvägning följande bedömning.

Terrängen i raffinaderiets närområde, jämte de av bolaget beskrivna placeringarna av anläggningsdelarna och försiktighetsmåtten i övrigt, är sådana att de störningar som kan komma att inverka negativt på motstående riksintressen begränsas till raffinaderiets relativa närområde, även om störningarna utan tvivel är påtagliga på platser innanför de gränser som inramar de motstående intressena. Miljödomstolen finner dock att områdena, sedda i sin helhet, trots detta inte påtagligt skadas av raffinaderiverksamheten; i synnerhet inte om övervägandena begränsas till endast tillkommande anläggningar och verksamheter.

Överrepresentation av leukemi i raffinaderiets närområde

Den utredning som bolaget genom Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum låtit göra avseende förekomst av leukemi i raffinaderiets närområde har visat på en statistiskt signifikant överrepresentation av några leukemiformer i Brastads och Lyse församlingar under åren 1995-2004. Ökningen avser den senaste tioårsperioden, då antalet leukemifall är fördubblat jämfört med förväntat antal.

Genom fördjupade utredningar har ett antal tänkbara orsaker kunnat tonas ned. De två mest troliga orsaker som nu kvarstår är antingen en slumpmässig anhopning av leukemifall eller en ökning på grund av utsläpp av cancerframkallande kolväten till luft från raffinaderiet. Bland dessa är bensen och ett antal alkener, t.ex. eten, propen och 1,3-butadien de mest potenta cancerogenerna. Samband mellan utsläpp och uppmätta halter i närområdet kan anses klarlagt för bensen och propen, medan det är mera oklart för eten och 1,3-butadien. Leukemi antas ha en induktions- eller latenstid på 5 - 10 år varför belastningsbilden under åren 1985 - 1999 torde vara mest relevant som jämförelse när ansökt verksamhet och utsläpp värderas.

Av VMC:s rapport framgår att utsläppen av bensen har minskat avsevärt under de senaste tjugo åren; från cirka 200 årston på 1990-talet till 50 - 60 årston från 2003 och framåt (36 ton år 2005 enligt miljökonsekvensbeskrivningen). Med hänsyn till osäkerheter i fråga om utsläpp och spridning bedömer VMC att haltbidraget av bensen från raffinaderiet under 2000-talet har legat på cirka 2 µg/m3, under 2 µg/m3 för eten, under 5 - 10 µg/m3 för propen samt under 0,5 µg/m3 för 1,3-butadien. Lågrisknivån för bensen anges till 1,3 µg/m3, för eten 1,2 µg/m3, för propen 18 - 360 µg/m3 samt för 1,3-butadien 2,5 µg/m3. För bensen finns en undersökning, utförd bl.a. på anställda vid svensk petrokemisk industri, som visar att lågrisknivån för mycket lång tids exponering kan ligga lägre.

Mot bakgrund av resultatet av hittills gjorda utredningar har bolaget uppdragit åt VMC att fortsätta utredningsarbetet, omfattande bl.a. mätningar av långtidsexponering och kartläggning av cancersjuklighet hos raffinaderianställda i Sverige.

Miljödomstolen konstaterar att utsläppen under den tid då nu registrerade sjukdomsfall torde ha inducerats var 5 - 10 gånger högre än nuvarande utsläpp. Trots detta kan befaras att haltbidraget från bolagets verksamhet kan leda till överskridanden av lågrisknivåerna för bensen och eten. Till sin ansökan har bolaget fogat en utredning av möjliga åtgärder för att minska VOC-utsläppen från verksamheten. Med ledning av vad som anges i utredningen har bolaget i miljökonsekvensbeskrivningen redovisat att åtgärder kommer att vidtas i form av ändrade läcksökningsrutiner och ett åtgärdsprogram för tankar. Av utredningen framgår att ytterligare åtgärder kan vidtas, dock till högre reduktionskostnader. Eftersom VOC- (och därmed också bensen-) utsläppen minskat under senare år och ytterligare utsläppsbegränsande åtgärder kan vidtas vid befintliga anläggningar finner miljödomstolen verksamheten såsom den beskrivs för nollalternativet och för det ansökta utökade alternativet tillåtlig. Värderingen av hur långtgående åtgärder för att begränsa utsläpp av VOC i allmänhet och bensen m.fl. i synnerhet som är skäliga ska göras i den fortsatta tillståndsprövningen.

De nya processerna som ingår i tjockoljeprojektet kommer att omfatta produktion och hantering av koks. Kokstillverkning kan befaras ge upphov till utsläpp till luft av cancerframkallande PAH. Bolaget har inte redovisat vilken omfattning detta kan komma att få och i än mindre grad vilka halter av PAH som utsläppen kan förväntas medföra. PAH och i synnerhet bens(a)pyren som är den för koksanläggningar mest tydliga föreningen har vid koksverk av andra slag (ej petroleumkoks) visats förekomma i halter som vida överstiger föreslagna lågrisknivåer. Den miljötekniska standarden vid dessa verksamheter är emellertid inte känd, men kan antas vara avsevärt sämre än vad som kan bli fallet vid bolagets anläggning. Uppgifter om utsläpp och spridning av PAH från framställning av petroleumkoks vid liknande verksamheter har inte gått att få fram. Koksprocessen vid Preemraff avses vara helt sluten mot atmosfären till dess att koksen kylts ner till cirka +80 - 90°C, varefter urskärning sker med högtrycksvatten. Under dessa förhållanden kan antas att avgång av gasformiga cancerogena PAH är mycket begränsad. Även under de förhållanden som kan väntas råda i senare skede av processen kan antas att utsläpp av gasformiga cancerogena PAH är försumbar och att spridning av dessa till luft till allra största delen kommer att ske i adsorberad form på fasta partiklar. Partikelbundet PAH förekommer främst i fraktioner med diameter omkring 0,01 - 0,5 µm. Spridning på detta sätt kan ske inom stora områden, beroende på bl.a. partikelstorlek och väderförhållanden. Vattenkylning och skärning med högtrycksvatten bidrar till att minska damning från koksen. Övriga åtgärder som minimerar partikelutsläpp kan omfatta vatten- eller oljebegjutning av koks eller stoftavskiljning från berörda anläggningar. Sådana åtgärder bör kunna vidtas vid de anläggningsdelar i Preems raffinaderi i Lysekil där kokshantering förekommer. Vilka och hur långtgående åtgärder som kan komma att fordras får avgöras genom den fortsatta prövningen av ansökan.

Placering av nya kajer för mottagning av tunga oljor och tillsatskemikalier respektive utlastning av koks

Bolaget har kompletterat sin ansökan med redovisningar av möjliga åtgärder för att begränsa bullerspridning från fartyg på redd och i hamn samt om påverkan på motstående riksintressen vid alternativa placeringar. Dessa kompletteringar leder enligt miljödomstolens bedömning till att det av bolaget ansökta läget för hamnen vid Trommekilen ska godtas. Frågor om vilka åtgärder som skäligen kan krävas för att minimera buller m.m. jämte villkor för dessa störningar får avgöras inom ramen för fortsatt prövning.

Drifts- och miljöproblem förknippade med befintlig verksamhet

Gasoljeprojektet, till vilket bolaget erhöll tillstånd 2004, har under uppbyggnads- och intrimningsskedet lett till omfattande extra fackling under perioden oktober 2005 - augusti 2007. Detta har i sin tur föranlett omfattande klagomål från närboende. Bolaget har i kompletteringar till sin ansökan redovisat ett antal åtgärder som har genomförts och som bolaget avser att genomföra framgent i syfte att minska facklingsbehovet. Åtgärderna syftar bl.a. till att minska produktion och tillförsel av bränngas för att på så vis skapa ett bränngasunderskott vilket underlättar möjligheterna att reglera förhållanden då överskott av bränngas genereras genom störningar i processer m.m. Ett antal andra åtgärder vidtas och planeras för att minimera facklingsbehoven respektive för att minska störningar från fackling, bl.a. genom utbyte av samtliga fackeltoppar. Målet ska enligt bolaget vara att facklingen åtminstone inte ska överstiga den fackling som förekom under 2004 och att fackling ska ske på sätt som minimerar störningar i form av utsläpp och buller. Vad bolaget redovisat får anses utgöra tillräcklig grund för att bedöma verksamheten som tillåtlig. Hur långtgående åtgärder som behövs för att minimera facklingen och störningar från den fackling som inte kan undvikas får omfattas av den fortsatta prövningen av bolagets ansökan.

Tillstånd till byggnadsarbeten

Bolaget har i den tekniska beskrivningen och i en senare komplettering redovisat de arbeten som omfattas av yrkandet om byggnadstillstånd (jfr ovan sid. 6). Arbetena finns listade på den av bolaget som bilaga 1 till den tekniska beskrivningen ingivna förteckningen och har fogats till denna dom som bilaga 1. Yrkandet avser inte sådana arbeten som kan föregripa den slutliga prövningen av tillstånd till och villkor för den sökta verksamheten. Miljödomstolen finner därför att hinder inte möter mot att lämna tillstånd till arbetena.

Det framstår som uppenbart att det är mycket angeläget för bolaget att arbetena kan komma igång snarast. Verkställighetstillstånd ska därför lämnas.

Arbetena kan befaras medföra ökade störningar, främst i form av buller, för närboende. För buller finns riktlinjer i Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2004:15) om buller från byggplatser som kan ligga till grund för krav på skyddsåtgärder och annat som behövs för att begränsa störningar. Bolaget har inte närmare beskrivit dessa störningar eller vilka skyddsåtgärder som skäligen bör vidtas. Arbetena är emellertid av sådan natur att de bäst lämpar sig för reglering efter hand som arbetena planeras och fortskrider. Länsstyrelsen bör därför ges rätten att vid behov meddela de villkor som fordras för att begränsa bullerstörningar från anläggningsarbetena under byggtiden.

Övrigt

Vad bolaget redovisat i fråga om risk för brand vid hantering och transport av koks inom verksamhetsområdet föranleder inte nu någon särskild reglering av denna. Bolaget bör emellertid inför detaljplaneringen av anläggningarnas utformning överväga lämpligaste tekniska lösning med hänsyn taget till såväl risker för som behovet av att minimera stoftutsläpp och utsläpp av PAH från kokshanteringen.

Miljödomstolen bedömer slutligen att miljökonsekvensbeskrivningen kan godtas.

Detta utesluter naturligtvis inte att ytterligare kompletteringar kan komma att krävas i samband med prövning av vilka villkor som skall gälla för verksamheten.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga

Överklagande skall ges in till Vänersborgs tingsrätt, miljödomstolen, senast den 19 mars 2008 och vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen.

På miljödomstolens vägnar

Jonas Sandgren

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Jonas Sandgren, miljörådet Joen Morales samt de sakkunniga ledamöterna Dan Löfving och Jan Wallén