MÖD 2008:43

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 2007-05-22 i mål nr M 857-06, se bilaga A

KLAGANDE

1. T.A.

2. U.A.

3. K.A.

Ombud för 1-3: Advokat A.L.

4. S.N.J.

Ombud: W.J.

MOTPARTER

1. Ale kommun, 449 80 Alafors

Ombud: E-M.E.

2. Göteborgs kommun, 404 82 Göteborg

Ombud: M.Ö.

3. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 403 40 Göteborg

SAKEN

Omprövning av villkor för tidigare meddelat tillstånd angående reglering av Mollsjön m. fl. sjöar i Göteborgs och Ale kommuner, Västra Götalands län

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS SLUTLIGA BESLUT

1. Miljööverdomstolen avslår Ale kommuns och Göteborgs kommuns yrkande om avvisning av T.A:s, U.A:s och K.A:s överklagande och S.N.J:s i första hand framställda yrkande.

2. Miljööverdomstolen undanröjer miljödomstolens dom, förutom såvitt avser fastställande av ersättning för rättegångskostnader, och avvisar Ale kommuns och Göteborgs kommuns ansökan om omprövning av villkor i tidigare meddelat tillstånd.

3. Ale kommun och Göteborgs kommun förpliktas att solidariskt utge ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen till T.A., U.A. och K.A. med 56 450 kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

4. Ale kommun och Göteborgs kommun förpliktas att solidariskt utge ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen till S.N.J. med 47 625 kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

__________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

T.A., U.A. och K.A. har yrkat att Miljööverdomstolen ska undanröja miljödomstolens dom och återförvisa målet dit för fortsatt handläggning.

S.N.J. har yrkat att Miljööverdomstolen ska i första hand avslå Ale kommuns och Göteborgs kommuns ansökan om omprövning av tidigare meddelat tillstånd och i andra hand tillerkänna henne ersättning med 1 379 555 kr.

Ale kommun och Göteborgs kommun (kommunerna) har yrkat att T.A:s, U.A:s och K.A:s överklagande och S.N.J:s förstahandsyrkande ska avvisas. Kommunerna har vidare bestritt ändring.

Länsstyrelsen har bestritt ändring.

T.A., U.A. och K.A., S.N.J., Ale kommun och Göteborgs kommun har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

T.A., U.A. och K.A. har i Miljööverdomstolen anfört i huvudsak följande.

De är samägare till fastigheten X 1:1 i Göteborgs kommun. Fastigheten är en jord- och skogsbruksfastighet belägen sydost om Mollsjön. Till fastigheten hör cirka en femtedel av Mollsjöns vattenområde och fastighetens landområde gränsar i norr till vattnet. Vattenförhållandena i Mollsjön är således av stor betydelse för brukandet av fastigheten.

Det har i flera avseenden saknats tillräckligt underlag för bifall till kommunernas ansökan om omprövning av den bakomliggande vattendomen. Vidare har miljödomstolen godtagit, såvitt kan förstås, att inga enskilda intressen påverkas av de ändrade föreskrifterna, enär det inte begärts ändring av de åsatta dämnings- respektive avsänkningsgränserna. Denna slutsats är felaktig.

Nuvarande reglering av Mollsjön innefattar en avtappning om 54 respektive 117 liter per sekund, oavsett tillrinning av vatten till sjön. Detta medför en avsänkning av vattenståndet under den tid då tillströmningen underskrider nämnda mängder. De nu fastställda vattenhushållningsbestämmelserna i kombination med att utloppet ska förses med ett fast skibord innebär naturligen att vattennivån i sjön stabiliseras till samma nivå som skibordet med undantag för tid då tillrinningen underskrider avdunstningen från sjön.

Utgångspunkten för miljödomstolens bedömning av vilka fastigheter som ansökningen berör synes ha varit, att den förändrade avtappningen från sjön leder till nivåer som väsentligen ligger inom ramen för dämnings- respektive avsänkningsgränserna och att kommunerna inte ansökt om någon förändring av dessa gränser. Med beaktande av att den tvingande minimitappningen ändras från 54 respektive 117 sekundliter till 10 sekundliter är det uppenbart att fastigheterna runt sjön kommer att påverkas, såväl fysiskt som rättsligt. Bakomliggande prövning i vattendomstolen år 1930 byggde på att nivån i sjön under vegetationsperioden skulle gå ned under dämningsnivån. Den nu fastställda förändringen undanrycker detta förhållande till men för klagandenas fastighet, oaktat dämnings- eller sänkningsgränserna lämnats orubbade av domstolen.

Inte heller har sökanden i sin ansökan angivit på vilken nivå det fasta skibordet skall anläggas. En sådan uppgift borde ha intagits som villkor för den fortsatta vattenverksamheten. Klagandena har i sig förståelse för att det föreligger ett allmänt intresse av att hålla mer stabila vattennivåer i Mollsjön framöver, men har uppfattningen att utloppet i så fall borde anläggas på en plushöjd någonstans mellan dämnings- och sänkningsgränsen. Med det tillstånd som nu givits av miljödomstolen torde ingen tvekan föreligga om att kommunerna kommer att anlägga skibordet på +9,58 m. I kombination med den kraftigt minskade minimitappningen medför detta skador på klagandenas fastighet och kraftigt försämrade brukningsmöjligheter.

Miljödomstolen och sökandena borde i ljuset av den minskade minimitappningen ha konstaterat, att förändringen i kombination med ett fast skibord kommer att ha påtaglig inverkan på fastigheterna runt sjön och därigenom behandlat klagandena som sakägare i målet. Vidare borde tidigt samråd enligt miljöbalken ha genomförts med de kringboende.

Till stöd för sin ansökan har kommunerna redovisat vissa flödesberäkningar. Beräkningarna stöds av företagna flödesmätningar. Såvitt framgår av miljödomstolens dom synes mätningarna emellertid endast ha utförts under mindre än ett år. Ett sådant underlag är alldeles för bristfälligt för att ge domstolen tillräcklig grund för den ändring av sjöregleringen som nu är ifråga.

Till ansökningen har fogats en av sökanden upprättad redovisning av naturvärdena i och kring Mollsjön. Beskrivningen är uteslutande inriktad på konsekvenserna med och utan förändring av sjöregleringen för djur- och växtlivet samt friluftslivet. Beskrivningen når inte alls upp till de krav som bör ställas i ett mål av förevarande slag. Den handling som ingivits kan möjligtvis beträffande växt- och djurlivet utgöra tillräckligt underlag, men inte i övrigt. Sålunda har över huvud taget inte behandlats konsekvenserna för brukandet av strandfastigheterna. Det görs alltså gällande, att handlingen inte utgjort tillräckligt underlag för domstolens ställningstagande i målet.

Sammanfattningsvis hävdas att miljödomstolen inte haft ett godtagbart underlag för sin bedömning. Bristerna ligger främst i att den hydrologiska utredningen är bristfällig och alltför knapphändig.

S.N.J. har i Miljööverdomstolen anfört i huvudsak följande.

Av tidigare domar framgår att reglering för kraftverksändamål av Stora Sandsjön, Mollsjön, Hållsjön, Stora och Lilla Björsjön får ske mellan vissa angivna dämnings- och sänkningsgränser. Hur stora regleringsvolymer vardera sjön innehåller saknas det uppgift om, vilket är en brist i sökandens ansökan till miljödomstolen.

Kommunerna har i strid mot 1930 års dom utan föregående prövning enligt miljöbalken i Stora Björsjön i befintlig dammbyggnad installerat ett fast V-format skibord med lägsta nivå på +8,20 m. Detsamma har även utförts i Hållsjöns dammbyggnad där har lägsta nivån förlagts på +9,10 m. Det innebär en förändring av regleringsamplituden till 0,33 m respektive 0,15 m.

Regleringsvolymen i Stora Björsjön har därmed utan föregående prövning minskats med ca 87 % och för Hållsjön har minskningen skett med ca 92 %. Enligt givet tillstånd från 1930 skall regleringsvolymen i nämnda sjöar användas för kraftproduktion, när man nu har gjort den genomförda förändringen i regleringsdammarna i strid mot gällande lagstiftning innebär det ett stort kraftproduktionsbortfall med en ekonomisk förlust för klagande, samtidigt som det ur miljösynpunkt har inneburit en större påfrestning på Mollsjön.

Kommunernas hantering av regleringsmagasinen Stora Björsjön och Hållsjön har haft en kraftig negativ inverkan på såväl Mollsjöns vattennivåer som för vattenkraftsproduktionen i Lindåsens kraftverk och står därför i uppenbar strid mot miljöbalkens 11 kap. eftersom åtgärderna inte har något stöd i 11 kap. 12 §.

De utförda åtgärderna innebär en kraftig försämring av dammarnas avbördningsförmåga. I målet finns inte redovisat dammarnas avbördningsförmåga före isättande av skibordet och inte heller efter dess anbringande.

Inför en ombyggnad av dammbyggnaden i Mollsjöns utlopp måste följande redovisas och skulle så ha gjorts innan luckregleringen i Stora Björsjön och Hållsjön ersattes med fasta skibord.

- Lägsta nivå och bredd på skibordet (V-format eller rakt skibord).

- Högsta högvattenföringen för vattendraget vid respektive utflöde ur sjöarna.

- Avbördningskurva (riskerna för överrinning av dammkropparna vid höga flöden och därmed efterföljande risk för dammgenombrott)

- Dammklassificering enligt RIDAS bestämmelser

- Konsekvensbedömningen av åtgärderna (miljökonsekvenser, konsekvenser vid ett dammgenombrott för nedanförliggande fastigheter)

- Risk för att flyttuvor eller andra föremål (t ex bryggor, båtar) täpper till skiet och vad det får för konsekvenser.

Det är vidare anmärkningsvärt att sökandena i sina ansökningshandlingar inte har redovisat hur den föreslagna minimitappningen ur Mollsjön skall ske. Klagande har därför inte någon möjlighet att framföra synpunkter på utformningen eller kontrollera att den kommer att fylla sin funktion på ett tillfredställande sätt.

I tidigare dom från 1930 har det beslutats om en minimitappning förbi Lindåsens kraftverk under juni, juli och augusti med 54 l/s och under övrig tid 117 I/s. I överklagat domslut har det utsagts att minimitappningen ur Stora Björsjön skall vara 5 1/s och ur Mollsjön 10 1/s. Ur miljö- och fiskesynpunkt är det ställt utom allt tvivel att de förändrade tappningsbestämmelserna innebär en klar försämring. Förutsättningarna för det biologiska livet och bottenfaunan i Mollsjöbäcken kommer att genomgå en avsevärd försämring på grund av det minskade vattenflödet under framförallt sommarmånaderna. Det saknas en genomgripande miljökonsekvensbeskrivning (MKB) för hela påverkansområdet.

Produktionsbortfallet i Lindåsens kraftverk är svårt att beräkna på grund av brister i ansökningshandlingen. I normalfallet redovisas ett varaktighetsdiagram och månadsmedelvärden till ansökan vilket är ett måste för att få en mer exakthet i hur stort produktionsbortfallet blir.

Under månaderna maj - september och under normalfallet i januari torde det inte vara möjligt att driva kraftverket på grund av de nya tappningsbestämmelserna. Tidigare har det varit möjligt att nyttja regleringsmagasinen för en utjämning av flödena under dessa perioder. På grund av inrättande av skibord och nya bestämmelser omkring minimitappningen så kommer vattenflödet fram till Lindåsens vattenkraftverk vara för litet för drift av verket. Vattenhushållningsbestämmelserna från år 1930 innebar möjligheter genom en aktiv reglering att spara vattnet vid höga flöden och utnyttja detta vatten vid låga flöden. Denna möjlighet försvinner om överklagad dom vinner laga kraft, med produktionsbortfall som följd.

Det innebär att under perioden juni - augusti kommer produktionsbortfallet att ligga på 103 kWh per dygn och under perioden maj, september och januari på 222 kWh per dygn. Det totala bortfallet blir därmed 29 896 kWh. Priset för elen över Nordpool kan idag låsas fram till och med år 2013 för 53,75 öre exklusive elcertifikat. Produktionsbortfallet blir 504 555 kr.

Klagande hyr ut till Kef-Motor, vilken har fri el ingående i hyran. Under de perioder som kraftverket inte kan vara i drift måste klagande köpa in erforderlig el externt till en beräknad kostnad av ca 35 000 kr. Via en kapitalisering med 4 % ger det ett inkomstbortfall på totalt 875 000 kr. Den totala ersättningen som begärs om inte hela ärendet avslås blir därmed totalt 1 379 555 kr.

Kommunerna har såvitt avser S.N.J:s överklagande vidhållit och vidareutvecklat vad de anförde vid miljödomstolen.

Kommunerna har såvitt avser överklagandet av T.A., U.A. och K.A. anfört följande.

Kommunernas ansökan gäller endast att minimivattenföringen förbi Lindåsens kraftverk ska ändras. Dämnings- respektive sänkningsgränser i Mollsjön skall bibehållas intakta. Det har aldrig varit fråga om en prövning av hela 1930 års dom med samtliga de överväganden som då rimligen måste göras. Fråga är inte om att på nytt göra en avvägning av de dämningsgränser, sänkningsgränser, dammkonstruktioner etc. som prövades i 1930 års dom. Hade det varit fråga om en prövning av hela 1930 års dom skulle T.A., U.A. och K.A. varit att betrakta som särskilt berörda sakägare och de skulle varit givna att samråda med inför en omprövning samt att de skulle varit klagoberättigade. Eftersom ansökan endast avser en omprövning av vattenhushållningsbestämmelsen avseende Lindåsens kraftverk ska deras överklagande avvisas jämlikt 16 kap. 12 § miljöbalken. Vidare ska vad de anfört inte tillmätas någon betydelse i sak.

Samråd har skett enligt miljöbalken 6 kap. 4 § med länsstyrelsen och även med S.N.J. med vilken Ale kommun fört fortlöpande diskussioner under åren 2002-2005. Kommunernas avsikt med ansökan till miljödomstolen har aldrig varit att ändra på de i regleringssystemet ingående sjöarnas dämningsgränser varför sökandena inte haft anledning att betrakta fastighetsägare runt Mollsjön som särskilt berörda enligt miljöbalkens föreskrifter.

Kommunerna kan sammanfattningsvis inte se att T.A., U.A. och K.A. ska betraktas som särskilt berörda i ärendet.

Det kan vidare ifrågasättas om inte T.A., U.A. och K.A. vid tiden för den ursprungliga regleringen av sjösystemet erhållit ersättning för den höjning av vattennivån som då skedde.

Den hydrologiska utredningen baserar sig på fleråriga mätdata från SMHI som har kompletterats med mätningar på plats för att få en tydligare bild av nu aktuellt avrinningsområde. I de företagna mätningarna vid Lindåsens kraftverk finns det inte något som avviker från SMHI:s bakgrundsdata. Båda mätmetoderna bekräftar på olika sätt varandra och ger stöd till sökandenas samlade slutsats.

Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Fiskeriverket och Mollsjöns fiskevårdsförening har åberopat och vidareutvecklat samma omständigheter som de anförde vid miljödomstolen.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL

Prövningens omfattning

Ale kommun och Göteborgs kommun har yrkat avvisning av T.A:s, U.A:s och Knut Anderssons överklagande. Kommunerna har även yrkat avvisning av S.N.J:s förstahandsyrkande.

Frågan om avvisning av överklagandena har ett nära samband med frågan om villkoret rörande minimivattenföring i 1930 års dom kan prövas separat eller om en omprövning samtidigt måste ske av tillståndet enligt 1930 års dom. Miljööverdomstolen börjar därför med att ta ställning till vad prövningen i detta mål bör omfatta.

Det är i 1930 års vattendom tydligt att villkoret i domen rörande minimivattenföring i Mollsjöbäcken förbi Lindåsens kraftverk, har ett nära samband med regleringarna av Mollsjön, Björsjön och Hållsjön. Av domen framgår att minimivattenföringen förbi Lindåsens kraftverk bestämdes mot bakgrund av att sjöregleringarna inte skulle lända till men för bl.a. Lindåsens kraftverk. Å andra sidan angavs i domen att kraftverken inte skulle vara berättigade till större vattenmängd än som kunde antas under förutsättning att regleringarna inte tillämpades. Minimivattenföringen förbi Lindåsens kraftverk bestämdes därför till 54 l/s under sommarmånaderna och 117 l/s under vintermånaderna. I domen angavs vidare att så snart vattentillgången i sjöarna inte var tillräckligt stor för att erhålla de nämnda vattenmängderna så ålåg det sökanden hålla dammarnas luckor fullt uppdragna.

Vattenhushållningsbestämmelsens nära samband med sjöregleringen framgår även av kommunernas ansökan om omprövning av villkoret och av länsstyrelsens inställning till kommunernas ansökan. I ansökan anges nämligen att regleringskyldigheten i Mollsjön utgör risk för negativ påverkan av naturvärden genom att sjön tappas på vatten. Avsikten med ansökan är, enligt kommunerna, att regleringen av Mollsjön ska upphöra och en generellt hög vattennivå hållas i sjön. Detta skulle innebära ett bevarande av naturvärdena. Länsstyrelsen har tillstyrkt ansökan under förutsättning att kommunerna reglerar Mollsjön på så sätt som har angetts i ansökan, d.v.s. att kommunerna håller en generellt hög vattennivå, att korttidsreglering inte förekommer och att en viss minimivattenföring framsläpps från Björsjön och Mollsjön.

Miljööverdomstolen har vid syn kunnat se hur kommunerna har installerat ett fast skibord med en v-formad front framför dammluckan i Hållsjön och fått upplyst att ett motsvarande skibord har installerats vid Björsjön. Kommunerna har uppgett att avsikten är att ett motsvarande arrangemang ska ske vid Mollsjön.

Det är genom dessa åtgärder som kommunerna avser åstadkomma skyddet för miljön och fisket som anförs som skäl till att villkoret rörande vattenföringen i Mollsjöbäcken ska ändras. Ansökan innebär sålunda att kommunerna ska vidta vissa åtgärder som är tillståndspliktiga enligt 11 kap. 2 och 9 § miljöbalken.

Vid en samlad bedömning finner Miljöverdomstolen att villkoret i 1930 års dom rörande minimivattenföring i Mollsjöbäcken förbi Lindåsens kraftverk, har ett så nära samband med regleringarna av Mollsjön, Björsjön och Hållsjön att villkoret inte kan upphävas utan att även tillståndet i 1930 års dom omprövas.

Av det sagda följer att T.A., U.A. och K.A. genom de åtgärder som ansökan får till konsekvens kan komma att tillfogas skada eller annan olägenhet, varför de är att anse som sakägare i målet. Kommunernas yrkande om avvisning av deras överklagande ska därför avslås. Vidare ska yrkandet om avvisning av Sonja N.J:s förstahandsyrkande avslås.

Kommunernas ansökan borde alltså ha fått till följd en omprövning av tillståndet enligt 1930 års dom. Vid denna bedömning är fastighetsägarna runt Mollsjön att betrakta som särskilt berörda sakägare. Samråd skulle ha skett med dem före ansökan om omprövning av domen.

Mot denna bakgrund finner Miljööverdomstolen att bristerna i ansökan är så väsentliga att den inte kan läggas till grund för prövning. Ansökan ska därför avvisas och miljödomstolens dom undanröjas utom såvitt avser fastställande av ersättning för rättegångskostnader.

Rättegångskostnader

Vid den denna utgång föreligger inte skäl att frångå huvudregeln om sökandens kostnadsansvar i ansökningsmål om vattenverksamhet. Ale kommun och Göteborgs kommun ska sålunda solidariskt förpliktas att ersätta motparternas rättegångskostnader. Om beloppen råder inte tvist.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast den 2008-06-16

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, miljörådet Lars Hydén, hovrättsrådet Karin Kussak, referent, och kammarrättsassessorn Kristina Jonsson. Enhälligt.

____________________________________________

BILAGA A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

SÖKANDE

1. Ale kommun

449 80 Alafors

Ombud: E-M.E.

2. Göteborgs kommun

404 82 Göteborg

Ombud: M.Ö.

SAKEN

omprövning av villkor för tidigare meddelat tillstånd ang reglering av Mollsjön m.fl. sjöar i Göteborgs och Ale kommun, Västra Götalands län

Ao: 108:2 x: 6421600 y: 128500

_____________

DOMSLUT

1. Med bifall till ansökan upphäver Miljödomstolen den av Västerbygdens Vattendomstol i dom den 17 november 1930 i mål A.M. 19/1928 ålagda skyldigheten för innehavaren av regleringsrätten för sjöarna Stora Sandsjön, Mollsjön, Stora och Lilla Björsjön samt Hållsjön att tillse att vissa bestämda vattenmängder alltid framrinner vid Lindåsens kraftverk i Mollsjöbäcken.

2. Regleringsrättshavaren åläggs att, istället för den under punkten 1 upphävda skyldigheten, förbi dammbyggnaderna vid Mollsjöns resp. Stora Björsjöns utlopp alltid framsläppa en minimivattenföring om minst 10 resp 5 l/s.

Vad som sålunda bestämts om minimitappning gäller fr.o.m. den dag då förordnandet under punkten 1 vinner laga kraft. Stadigvarande anordningar för minimitappningen skall utföras i samråd med tillsynsmyndigheten och skall vara färdigställda senast två (2) år efter detta lagakraftdatum. När åtgärderna är utförda skall tillståndshavaren till tillsynsmyndigheten och Miljödomstolen inge skiss/ritning över hur minimitappningsanordningarna är utförda och en beskrivning av vilka vattenföringar som avbördas vid olika vattenstånd.

3. Anspråk i anledning av oförutsedd skada till följd av vilkorsändringen får framställas inom sju (7) år från det att ovanstående förordnanden vunnit laga kraft.

4. I ersättning för den kraftförlust som genom ovanstående förordnanden orsakas vid Lindåsens kraftverk skall Ale kommun till S.N.J. utge ersättning med etthundratusen (100 000) kr. Ersättningsskyldigheten inträder när förordnandet enligt punkten 1 vinner laga kraft. Ränta på ersättningsbeloppet skall utgå från samma dag enligt 6 § räntelagen.

5. Ale kommun skall utge ersättning för rättegångskostnader till S.N.J. med etthundrafyratusensexhundrasjuttio (104 670) kr, varav 96 000 kr (inkl 19 200 kr i moms) avseende ombudsarvode och resterande belopp avseende ombudets utlägg, jämte ränta enligt lag.

_____________

ORIENTERING

Vättlefjäll är beläget på gränsen mellan Ale och Göteborgs kommuner. I Vättlefjällsområdet ligger bl.a. sjöarna Stora Sandsjön, Mollsjön, Stora och Lilla Björsjön samt Hållsjön. Sjöarna avrinner åt nord och nordväst genom bl.a. Mollsjöbäcken och Snäckebäcken till Hältorpsån och Hältorpssjön. Hältorpsån rinner ut i Sköldsån ungefär 3 km öster om Sköldsåns utlopp i Göta älv vid Nol.

Den 17 november 1930 meddelade Västerbygdens Vattendomstol i mål AM 19/1928 Ahlafors Nya Spinneriaktiebolag tillstånd att för utnyttjande av vattenkraften vid Risheds vattenfall vid Hältorpssjöns utlopp reglera vattnets avrinning från Stora Sandsjön, Mollsjön, Stora och Lilla Björsjön (sistnämnda två sjöar sjöarna har gemensamt utlopp) samt Hållsjön.

För regleringen av angivna sjöar gavs Ahlafors Nya Spinneriaktiebolag rätt att hålla dammbyggnader vid sjöarnas utlopp samt fastställdes dämningsgränser för regleringarna. För dammbyggnaderna fastställdes också vissa utskovsnivåer, som i praktiken innebär sänkningsgränser för regleringarna.

Till följd av 1930 års dom gäller sålunda följande dämnings- resp. sänkningsgränser i tillämpligt höjdsystem för sjöarna.

Stora Björsjön: dämningsgräns +8,53 m sänkningsgräns +6,00 m

Hållsjön: dämningsgräns +9,25 m sänkningsgräns +7,16 m

Mollsjön: dämningsgräns +9,58 m sänkningsgräns +6,40 m

Stora Sandsjön: dämningsgräns +9,60 m sänkningsgräns +7,43 m

Sjöregleringarna berörde kraftverk belägna mellan sjöarna och Risheds vattenfall. Såvitt framkommit i målet är idag endast ett av dessa i drift, nämligen Lindåsens kraftverk i Mollsjöbäcken. Mollsjön, Stora och Lilla Björsjön samt Hållsjön (men inte Stora Sandsjön) är belägna uppströms Lindåsen.

Vad gäller Lindåsens kraftverk ålades Ahlafors Nya Spinneriaktiebolag i domen att

a) under juni - augusti sköta regleringarna så att vid Lindåsens kraftverk framrinna minst 54 l/s och

b) under året i övrigt sköta regleringarna så att vid Lindåsens kraftverk framrinna minst 117 l/s.

Vidare bestämde Vattendomstolen följande: "Så snart vattentillgången i sjöarna inte är tillräckligt stor för nämnda vattenmängder, åligger det sökanden att hålla dammarnas luckor fullt uppdragna. Sökanden förpliktas att före 1932 års utgång i vattendraget uppströms Lindåsen i sektion, som icke påverkas av dämning vid Lindåsen, upprätta och hålla en vattenståndskala, varå med tydliga märken angivits, vid vilka vattenstånd vattenmängderna 54 sekundliter och 117 sekundliter därstädes framrinna."

Domskälsvis anförd Vattendomstolen bl.a. följande: "Vidkommande av sjöregleringar berörda kraftverken i Mållsjöbäcken vid Lindåsen . . . skall utgås från att regleringarna icke skall lända till men för nämnda kraftverk samt att dessa icke äro berättigade till större vattenmängd än som kan antagas, under förutsättning att regleringarna icke tillämpas . . . framrinna vid Lindåsens kraftverk. Vad dess vattenmängder beträffar, har vattendomstolen funnit, att normala vattenmängden under juni, juli och augusti icke kan sätta lägre än 3 sekundliter per kvadratkilometer, motsvarande vid Lindåsens kraftverk 54 sekundliter . . . ".

Angivna regleringsrättigheter tillkommer sedan 1995 Ale kommun.

YRKANDEN M.M.

Ale kommun har i ansökan om omprövning enligt 24 kap. 8 § miljöbalken och 7 kap. 13 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet yrkat att skyldigheten att tillse att ägaren till Lindåsens kraftverk under månaderna juni, juli och augusti tillförsäkras ett vattenflöde om 54 sekundliter samt under övrig tid av året 117 sekundliter skall upphävas. Enligt kommunen bör Miljödomstolen istället fastslå att Lindåsens kraftverk äger tillgodogöra sig allt vatten som, utan att särskilda regleringsåtgärder behöver vidtagas, framrinna vid Lindåsens kraftverk, samt att kommunen bör åläggas att sköta regleringen så att en minimivattenföring om tio liter per sekund över dämmet vid Mollsjön respektive fem liter per sekund över dämmet vid Stora Björsjön upprätthålles.

Som ersättning för det produktionsbortfall som villkorsändring kan medföra för Lindåsens kraftverk har kommunen erbjudit ägaren kraftverket ett totalt ersättningsbelopp om 33 000 kr.

Som omprövningsgrund enligt 24 kap 8 § miljöbalken har kommunen åberopat dels att villkoren i 1930 års vattendom är strängare än nödvändigt, dels att ändringen påkallas av omständigheter som inte var kända vid tidpunkten för domens meddelande. Vad gäller åberopandet av stadgandet i 7 kap. 13 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet synes kommunen göra gällande att villkorsändringen främjar den allmänna miljövården och fisket.

Göteborgs kommun har biträtt Ale kommuns ansökan under åberopande att kommunen dels äger fastigheter som omfattas av regleringsrättigheterna, dels i området har stora naturintressen som påverkas av regleringen.

Det kan konstateras att ansökningen inte innefattar något yrkande om ändring av fastställda dämnings- och sänkningsgränser.

SÖKANDENAS TALAN

Allmänt

Ale kommun har genom köp 1995 förvärvat fastigheten Ahlafors 1:1 med dammar och tillhörande regleringsrätter. Ale kommun har genom sin tekniska förvaltning skött regleringen av Mollsjön. Regleringen av Hållsjön och Stora och Lilla Björsjön har skötts av Göteborgs kommun. Kraftverket vid Hältorpssjöns utlopp är taget ur drift sedan länge.

Ale Kommun och Göteborgs Stad har ambitionen att åstadkomma en mera naturlig avtappning vilket skulle leda till en mera stabil vattennivå i sjöarna. Detta bör ske genom montering av skibord vid utloppet från sjöarna på en höjdnivå som motsvarar det som uppfattas som sjöns nuvarande strandlinje. Vattennivån i respektive sjö kommer då att anpassa sig till denna höjd och variera naturligt kring denna. Den naturliga variationen i sjöarna uppskattas till 30-40 cm under ett normalår. All avtappning från sjön sker därefter som från vilken naturlig sjö som helst utan reglering - dvs. allt överskottsvatten rinner ut via sjöns utlopp.

Dammbyggnaden i Stora Björsjön har redan kompletterats med ett fast skibord innanför dammluckan. Skibordet anlades under 1990-talet i samband med diskussioner kring det kommande Natura 2000-området Vättlefjäll. Skibordet är V-format och cirka en meter brett. Dess lägsta nivå ligger på nivån + 8,20 m. På motsvarande sätt har dammbyggnaden i Hållsjön under 1990-talet försetts med ett fast skibord i V-form med en lägsta nivå + 9,10 m. Vald skibordsnivå speglar den vattennivå sjöarna naturligen hade inrättat sig efter redan vid tiden för anbringande av skiborden; skibordens anbringande i respektive sjö förändrade alltså inte den redan då naturligt etablerade vattennivån i sjöarna.

Då dammbyggnaderna i Stora Björsjön och Hållsjön försetts med fasta skibord har under senare år all reglering måst ske i Mollsjön, den sjö som har den största magasinsvolymen i området. Mollsjön har härvid under sommarhalvåret tidvis måst avsänkas till sänkningsgränsen. Mollsjöns fiskevårdsförening, fastighetsägarna runt Mollsjön och andra har reagerat på de låga vattennivåerna.

Sjöarna med omgivningar har en viktig funktion för rekreation och friluftsliv. Sjöarna används bl.a. till bad, fiske, paddling och vandring längs stigar och vandringsleder. Friluftslivet påverkas negativt av regleringarna av sjöarna. Tillgängligheten till sjöarna försvåras då vattennivån sänks och omöjliggör fiske och bad. Den allmänna naturupplevelsen minskar då vattennivåerna sänks och strandlinjen upplevs som ful och skräpig.

Om även Mollsjön förses med ett fast dämme kommer bäcken nedströms sjöarna att få lägre flöden under del av året. Samtidigt är detta många gånger det naturliga i icke reglerade vattendrag. För att balansera mellan de båda miljöintressena - en hög, jämn vattennivå i sjöarna och ett bevarat vattenflöde i bäcken - är sökandena dock beredda att låta en minimivattenföring framrinna i bäcken, 10 l/s från Mollsjön och 5 l/s från Stora Björsjön. Det är dock viktigt att denna minimivattenföring inte låses fast i en av domstolen fastställd teknisk lösning. Hur minimivattenföringen skall uppnås torde sökandena kunna lösa efter eget omdöme och förutsättningarna vid respektive sjö. Det skall vidare framhållas att om minimivattenföring föreskrivs, detta inte ökar eller minskar årsmedelvattenföringen förbi Lindåsens kraftverk. Minimivattenföringen har enbart en ekologisk betydelse för miljön och livsbetingelserna i bäcken.

Hydrologiska förutsättningar

Avrinningsområdet för Lindåsens kraftverk är 18 km2. Avrinningen är enligt SMHI drygt 500 mm/år vilket ger närmare 16 l/s km2. Detta ger en medelvattenföring förbi kraftverket på drygt 280 l/s.

Utförda beräkningar tyder på att flödet vid mätstation Lindåsen kommer att understiga 54 l/s under närmare 2 månader/år vid oreglerade förhållanden. De teoretiska beräkningarna har kompletterats med empiriska studier sedan knappt ett år tillbaka där kommunerna har låtit mäta hur vattenflödena under året har utvecklats vid och i nära anslutning till Lindåsens kraftverk. De empiriska studierna bekräftar de teoretiska beräkningarna; Lindåsens kraftverk får, sett över året, mer vatten än de minimivattenmängder som anges i 1930 års dom. Mätresultaten visar att endast under två månader per år finns en risk för att volymen 54 liter per sekund någon gång underskrids. 1930 års dom föreskriver inte att vattenflödet vid var tid skall vara minst 54 liter per sekund. I stället skall domen tolkas som att minimivattenflödet utgör ett genomsnitt under juni, juli och augusti.

Det går inte exakt att beskriva hur flödet kommer att se ut under dessa perioder men man kan anta att det successivt avtar ner mot det genomsnittliga minimiflödet 13 l/s, med avbrott för regnskurar som kan ge periodvis högre flöden.

Naturvärden kring Mollsjön

Göteborgs kommun har inom vattendomens område tillskapat ett Natura 2000-område (SE0520107). Området har bedömts som riksintresse för vilda djur och växter. (Våtmarksområde) Ale kommuns reglering av de av vattendomen berörda sjöarna har en negativ inverkan på Natura 2000-området liksom Mollsjöns närområde.

Sköldsån mynnar i Göta älv vid Nol. I Sköldsåns huvudfåra finns bl.a. asp, id, färna, lax och havsnejonöga. Strömstare och forsärla har observerats i anslutning till åarna, liksom kungsfiskare. Uppströms Hältorpssjön, i Hältorpsån och i Mollsjöbäcken, finns bestånd av strömlevande öring och det har tidigare funnits flodpärlmussla. Sjöarna hyser bestånd av abborre, gädda och ål. I Mollsjön och Stora Sandsjön finns även mört och i Mollsjön dessutom flodkräfta. Den senare har planterats ut i början av 1990-talet. Små kräftor har setts i sjön under senare år. De större sjöarna, som samtliga är målområde, utgör häckningslokal för arter av vattenberoende fågel.

Mollsjön, som är en av Vättlefjälls större sjöar, var tidigare starkt försurningspåverkad. Till följd av kalkningsinsatser från 1980-talet och framåt så har sjön återhämtat sig och sjön med omgivningar hyser idag höga naturvärden. De fiskarter som förekommer är gädda, abborre, mört och ål. Förutom de arter som finns i sjön så hyser frånflödet Mollsjöbäcken bestånd av både stationär öring och elritsa. Ett stort antal fåglar utnyttjar sjön och dess omgivningar som häcknings-, rast- och födosökslokal, bland de häckande arterna kan nämnas storlom, drillsnäppa, kricka, fisktärna och kattuggla. Av dessa är storlom upptagen i bilaga 1 till EU:s fågeldirektiv, vilket innebär att arten skall skyddas bl.a. genom att speciella skyddsområden upprättas. Förutom häckande par rastar flockar med storlom i Mollsjön på höstarna, detsamma gäller bl.a. storskrake. Bland de fåglar som utnyttjar sjön för födosök är fiskgjuse upptagen i Fågeldirektivets bilaga 1.

Storlommens häckning i Mollsjön har under några av de senaste åren misslyckats till följd av vattenregleringen. En sådan reglering kan även påverka flodkräftan, som utpekats som skyddsvärd. Dess reproduktion påverkas negativt då den lägger sin rom på grunt vatten.

Sjön med omgivningar har en viktig funktion för rekreation och friluftsaktiviteter, hela sjön ligger inom riksintresse för friluftsliv. Fisket är organiserat i ett fiskevårdsområde och är tillgängligt för allmänheten genom kortförsäljning. Sjön är också populär som badsjö. Andra friluftsaktiviteter i området är paddling och vandring på stigar och vandringsleder runt sjön. Hela sjön med omgivningar ligger inom ett område som är föreslaget som naturreservat inom regeringens satsning "Tätortsnära natur", där de områden som har störst värden för naturvård och friluftsliv i storstadsregionerna är utpekade.

Den regleringsskyldighet som vattendomen ålägger Ale kommun utgör en stor risk för naturvärdena inom detta område. Vattenståndsregleringar kan få, och har vid flera tillfällen fått, stora konsekvenser för de höga naturvärden som förekommer vid sjöarna. Sänkning av vattennivån under tiden mellan fiskens lek och rommens kläckning innebär att rommen torrläggs och dör. Skadan blir störst för gädda som lägger sin rom på mycket grunt vatten och redan måttliga sänkningar innebär att stora delar av yngelproduktionen slås ut. Flodkräfta påverkas negativt av regleringar eftersom grunda vattenområden där kräftorna normalt lever torrläggs under perioder. För fåglar som häckar i strandbrynet t.ex. storlom, innebär vattenståndsregleringar ofta att häckningen misslyckas. Fiskätande fågel som storlom missgynnas också om fiskens yngelproduktion blir låg eftersom födotillgången minskar.

Vattenflödet från sjöarna anses ha varit till gagn för fiskevården nedströms. Med gällande vattendom har dock vattenflödet i vattendraget under främst sommarperioden varit högre än det skulle ha varit i ett naturligt avrinningssystem av motsvarande storlek. Detta har skapat en olycklig konkurrenssituation mellan två ekosystem, där höga minimiflöden i bäcken har ställts mot kraftig avsänkning av Mollsjön och Stora Björsjön. Bedömningen görs att det inte krävs nuvarande 54 l/s under sommarperioden för att upprätthålla en god fiskevård i vattendraget förbi Lindåsen. Den viktigaste åtgärden för fiskevården bedöms istället vara att säkerställa ett kontinuerligt, om än lågt, flöde i vattendraget. Avrinningsområdet uppströms Lindåsen har ett flertal mindre sjöar och mossar som fungerar som fördröjningsmagasin. Dessa vattensamlingar i kombination med en mindre minimitappning från Mollsjön och Stora Björsjön bedöms säkerställa ett kontinuerligt flöde i vattendraget under sommarperioden. Den minimitappning som bedöms rimlig är 10 l/s från Mollsjön samt 5 l/s från Stora Björsjön. Detta skulle öka det genomsnittliga minimiflödet förbi mätstation Lindåsen från 13 l/s till närmare 25 l/s samtidigt som vattennivån i berörda sjöar bara skulle påverkas marginellt. Om en minimitappning fastställs för nämnda sjöar föreslås en enkel och robust anordning som utgörs av ett rör med fastställd diameter vars storlek anpassas till önskad avtappning. Anordningen placeras på lämpligt ställe genom dammkonstruktionen någon meter under normalvattenytan i sjön, så att man får ett jämnt flöde ut genom hålet så länge sjöytans nivåvariation är måttlig. För att få en långsammare och mer naturlig avtappning från sjöarna går det även att utforma skibordet med en tydlig V-form upptill. Denna konstruktionslösning gör att sjöarna avtappas långsammare under våren och att vattnet då räcker längre in på sommarperioden.

Bjuden ersättning

Enligt 1930 års dom finns vid Lindåsens kraftverk möjlighet att utnyttja fallhöjden mellan dämningsgränsen +19.80 m och en angiven vatten yta nedströms kraftverket på +10,30 m.

För bedömning av karakteristiska vattenföringar för olika delar av Sköldsåns avrinningsområde under oreglerade förhållanden har jämförelser gjorts med ett antal vattendrag och mätstationer som ingår i SMHI:s mätprogram och där förhållandena inte alltför mycket avviker från de för Sköldsån (se aktbil 21 bilaga 1). Utredningen visar att den genomsnittliga lågvattenföringen inom samtliga avrinningsområden utom tre understiger 1 l/s, km2. Under närmare 2 månader årligen i genomsnitt understiger den specifika avrinningen 3 l/s, km2. Uppgifterna om avrinningsområde, sjöandel och genomsnittlig lågvattenföring har utnyttjats för att uppskatta ett genomsnittligt lågvattenflöde för olika delar av Sköldsåns avrinningsområde under oreglerade förhållanden. Värdena på det genomsnittliga minimiflödet, dvs. ett flöde som underskrids i genomsnitt en gång vartannat år, får ses som en relativt grov uppskattning. För Lindåsens del uppgår enligt beräkningarna det genomsnittliga minimiflödet till 13 l/s. Enligt nuvarande bestämmelser ska flödet vid Lindåsens kraftverk under juni - augusti inte understiga 54 l/s, vilket motsvarar en specifik avrinning på 3 l/s, km2. Utgående från ett genomsnittligt värde kan antas att flödet vid mätstation Lindåsen kommer att understiga 54 l/s under närmare 2 månader/år vid oreglerade förhållanden. Det går inte exakt att beskriva hur flödet kommer se ut under dessa perioder men man kan anta att det successivt avtar ner mot det genomsnittliga minimiflödet 13 l/s, med avbrott för regnskurar som kan ge periodvis högre flöden.

Det produktionsbortfall som skall ersättas bör således avse två månader på sommaren eller 61 dagar.

Energiproduktionen E (kWh) vid Lindåsens kraftverk kan beräknas enligt följande.

E = p (vattendensiteten 1000 kg/m3) * g (jordaccelerationen 9,82 m/s2) * Q ( vattenflödena 0,054 resp 0,117 m3/s sommar- resp. vintertid) * h (fallhöjden 9,5 m) * t (tid = 2208 h/sommar och 6552 h/vinter) / 1000.

Utifrån angiven formel kan elproduktionen baserad på minimiflödet enligt vattendomen och en verkningsgrad på 78 % beräknas till 8 676 kWh för sommarperioden respektive 55 782 kWh för vinterperioden. Vid en omräkning till dagsproduktion för sommarperiodens 92 dagar och vinterperiodens 273 dagar kan man konstatera att varje dag under sommarperioden motsvarar en produktion på 94 kWh och varje dag under vinterperioden motsvarar en produktion på 204 kWh.

Beträffande energipris har ett medelpris om 0,33 kr per kWh framräknats ur ett genomsnitt av de senaste tre årens elpriser på elbörsen Nord Pool. Vidare bör användas en kapitaliseringsfaktor om 17,29.

Ersättningen bör således beräknas sålunda: 61 dagar * 94 kWh * 0,33 kr * 17,29 ≈ 33 000 kr.

MOTSTÅENDE INTRESSEN

Länsstyrelsen i Västra Götalands län har anfört följande.

Länsstyrelsen tillstyrker ansökan och yrkar att miljödomstolen fastställer följande villkor för regleringen:

- Regleringen av sjöarna skall utföras i huvudsaklig överensstämmelse med vad sökanden har uppgett i ansökan.

- Korttidsreglering eller annan onaturlig reglering skall ej få förekomma.

- Det skall ständigt framsläppas en minsta vattenföring på 10 l/s från Mollsjön och 5 l/s från St. Björsjön.

De berörda sjöarna ingår delvis i ett Natura 2000-område enligt fågeldirektivet, SE0520107, Vättlefjäll. Storlom förekommer i bl.a. Mollsjön och St. Björsjön. Delar av det berörda området ingår även i Vättlefjälls naturreservat. Området är av riksintresse för friluftslivet. Ytterligare naturvärden och fiskeribiologiska intressen framgår av kommunernas ansökan.

I Mollsjöbäcken förekommer bl.a. öring och elritsa. Längre nedströms, i Sköldsån, förekommer lek- och uppväxtområden för havsöring och lax. Det finns även uppgifter om leklokaler för asp i Sköldsån. Asp är rödlistad, klassificerad som sårbar.

Vättlefjälls naturreservat kan eventuellt komma att utökas. Beträffande storlom nämns i bevarandeplanen i fågeldirektivet som exempel på negativ påverkan onaturliga vattenståndsvariationer. Storlommen bygger sitt bo mycket nära vatten.

Länsstyrelsen bedömer att sökandenas förslag till en mera naturlig avtappning från sjöarna är en angelägen åtgärd för att säkerställa de allmänna naturvårdsintressena i och omkring de berörda sjöarna. För att detta skall vara möjligt att genomföra är det enligt Länsstyrelsens bedömning nödvändigt att villkoret om att förse Lindåsens kraftverk med en minsta mängd vatten upphävs.

Nedströms Hältorpssjön förekommer lekområden för bl.a. lax och asp, vilka kan påverkas negativt av minskande vattenflöden. Det är viktigt att regleringen utförs med hänsyn till dessa skyddsvärda arter. Reglering som medför onaturligt låga flöden från sjöarna bör därför inte få förekomma.

Länsstyrelsen bedömer att en mindre minimitappning bör fastställas för sjöarna. De minimitappningar som föreslagits av sökandena bedöms som rimliga, under förutsättning att sjöarna regleras i enlighet med sökandenas förslag. Det förutsätts att regleringen kommer att utföras på sådant sätt att den inte medför onaturligt långa tidsperioder med endast minimitappning.

Dammarna bör utformas så att de så långt möjligt blir självreglerande och så att det inte finns risk för att vattenhushållningsbestämmelserna överträds. V-formade skibord bedöms vara en lämplig konstruktion. Det är viktigt att skibordet anpassas till både låga och höga vattenflöden. Kontroll och uppföljning bör ske för att säkerställa att skiborden är lämpligt utformade. Röranordningar för minimitappning har den nackdelen att det finns risk för igensättning. Ett alternativ som kan övervägas är att installera flera rör av olika dimensioner på olika nivåer för att erhålla en mer naturligt anpassad lågvattenföring.

Fiskeriverket har anfört följande.

Sjöarna inom Vättlefjällsområdet har tidigare varit starkt försurningspåverkade. Genom kalkningsåtgärder har förhållandena för fisk och annan försurningskänslig fauna successivt förbättrats. Flera sjöar inom Vättlefjällsområdet, bl.a. Mollsjön, nyttjas idag för fritidsfiske. I Mollsjön finns abborre, mört, gädda och ål. Flodkräfta har enligt uppgift utplanterats i sjön 1992. I Mollsjöbäcken, som avrinner från Mollsjön, finns bestånd av strömlevande öring. Här förekommer dessutom elritsa och ål.

I vattensystemets nedre del finns i Sköldsån strömsträckor som utgör lek- och uppväxtområden för havsvandrande lax och öring. Vid elfiskeundersökningar har fångats både lax- och öringungar. Även arter som id, mört, gers, abborre, lake och ål har noterats vid utförda elfisken. Asp förekommer enligt uppgift i vattendraget i samband med leken under våren. Den naturliga produktionen av bl.a. lax och öring i vattendraget ses som värdefull ur allmän fiskesynpunkt. Fiskevårdsåtgärder för att gynna laxfiskbestånden, har i omgångar utförts i Sköldsån.

Fiskeriverket har på plats sett Mollsjön i samband med en avsänkningsperiod. Verket gör bedömningen att betydande påverkan på fisk och fiskemöjligheter kan uppkomma i samband med sådana återkommande avsänkningsperioder som beskrivs i ansökan. Verket har förståelse för att fiskevårdsområdesföreningen och kommunerna önskar mindre och samtidigt mer naturliga variationer i vattennivån i Mollsjön. Samtidigt är det mycket viktigt att förekomsten och produktionen av lax- och havsöring i vattensystemet beaktas. Förekomsten av andra arter som vandrar upp eller lever i vattensystemet, har också betydande värde ur allmän fiskesynpunkt. Exempelvis arter som ål, asp och havsnejonöga bedöms idag ha ett särskilt skyddsvärde. Hur vattentillgången i Sköldsån styrs under året genom reglering har en stor betydelse för fiskförekomsten. Speciellt har låga vattenflöden betydelse för hur fiskbestånden kan fortleva i vattendragen.

De av sökanden lämnade förslagen till viss reglering av sjöar inom vattensystemet samt minimitappning från Mollsjön och Stora Björsjön innebär att ett genomsnittligt minimiflöde förbi Lindåsens kraftverk kan uppgå till ungefär 25 l/s. Enligt sökandena är ett genomsnittligt minimiflöde under oreglerade förhållanden 13 l/s. Enligt gällande tillstånd skall minimiflödet uppgå till 54 l/s.

För att säkerställa vattenframrinning till Sköldsån bör den av sökandena förslagna minimivattenföringen föreskrivas. Regleringen av de olika sjöarna inom avrinningsområdet bör, där så är möjligt, ske så att naturliknande förhållanden avseende vattennivåer och vattenföring bibehålls i både sjöar och vattendrag. Den beskrivna naturliga nivåvariationen på ungefär 30-40 cm i sjöarna bör nyttjas vid regleringen för att säkerställa en viss naturlig avrinning mot de värdefulla vattendragen. Sökandenas förslag att utforma utskoven i sjöarnas utlopp med tydlig V-form, bör komma till utförande.

S.N.J., ägare till Lindåsens kraftverk, har anfört följande.

Ansökningen bör avslås. Om den vinner bifall yrkar hon ersättning av Ale kommun med 2 125 000 kr avseende kraftförlust. Hon har även yrkat ersättning för rättegångskostnader med 104 670 kr, varav 76 800 kr för ombudsarvode avseende 48 timmars arbete.

Tillförsäkran av fastställda vattenmängder till Lindåsens kraftverk innebär inte att det uppkommit någon "olägenhet" i området i förhållande till vad som gällde vid meddelandet av vattendomen 1930. Förhållandena i omgivningen har inte heller ändrats väsentligt. Rättslig grund för ändring eller omprövning av villkor i vattendomen från 1930 föreligger inte.

Hon är lagfaren ägare till fastigheten X 1:7 och det därpå liggande Lindåsens kraftverk sedan 1998. Kraftverket har oavbrutet varit i drift sedan 1929. Under år 2004-2005 installerades två nya turbiner i kraftverket till en kostnad av ungefär 500 000 kr (exklusive eget arbete). Genom 1930 års vattendom har fastslagits att ägaren av Lindåsens kraftverk skall tillförsäkras ett minimivattenflöde om 54 l/s under sommarmånaderna och övrig tid av året ett minimivattenflöde om 117 l/s. Villkoret skall förstås så att denna minimivattenföring skall gälla momentant. Angivna vattenmängder utgjorde en förutsättning för nyssnämnda investering i kraftverket eftersom mindre vattenmängder än ovan angivna minimiflöden medför att kraftverket inte blir ekonomiskt lönsamt. Lindåsens kraftverk kan producera ungefär 1200 kilowatt per dygn.

Göteborgs kommun har under åren 1997-2002 i strid med vattendomen - och även i strid med träffat skötselavtal mellan Ale kommun och Göteborgs kommun - monterat fasta dämmen i såväl Stora Björnsjön som i Hållsjön. Detta har fått till följd att regleringen av vattenflödena till Lindåsens kraftverk måste bäras enbart av den angränsande Mollsjön. Nyssnämnda dämningsåtgärder har medfört att vattentillförseln till Lindåsens kraftverk försämrats väsentligt och blivit ojämn. Ovan nämnda dämningsåtgärder har nämligen medfört att de övriga sjöarna i området inte längre fungerar som vattenreservoarer vilket förutsattes i vattendomen från 1930. Detta har i sin tur påverkar det ekonomiska utfallet från kraftverket. För övrigt har Hållsjön slammat igen runt skibordet sedan detta installerades. Hållsjön är mycket liten och står för endast någon procent av den totala avrinningen i området varför det inte är meningsfullt att tömma den på vatten. De största regleringarna av vattennivån har i första hand skett i Mollsjön och i andra hand i Stora Björsjön. Kommunernas beräkningar avseende förlust av vatten kan inte vitsordas, bl.a. då uppsatt mätskiva vid Lindåsen är sned och därmed missvisande. Skulle villkoren upphävas finns istället risk för att minimivattenflödena inte skulle kunna uppnås under sammanlagt sex månader per år. Beträffande kommunernas ersättningserbjudande borde elpriset bestämmas till minst 60 öre per kWh inklusive tilldelning av elcertifikat. Det av kommunerna framräknade produktionsbortfallet om 94 kWh per dag är för litet. Det skall rätteligen vara 170 kWh per dag.

Ersättningen bör avse sex månaders produktionsbortfall och beräknas enligt följande. Kraftverket har årliga intäkter på 110 000 kr (från april 2006 till jul samma år såldes 104 000 kWh för ungefär 65 000 kr inkl. elceritifikat och exkl. moms). I fastigheten finns en hyresgäst, Kef-Motor A/S, som har fri el ingående i hyran. Per halvår uppgår värdet av denna producerade el till 20 000 kr . Vid ett produktionsbortfall måste makarna J. köpa in el till ett högre pris varför en merkostnad uppstår. Den el som måste inköpas betingar uppskattningsvis ett pris om 35 000 kr. Ersättning bör utgå med 55 000 kr (110 000 kr : 2) + 35 000 kr ≈ 85 000 kr x 25 år = 2 125 000 kr.

Sökandens beskrivning av området som välbesökt rekreationsområde är starkt överdrivet. Den egentliga grunden för kommunernas talan är att de vill undkomma kostnaden för en manuell reglering av vattennivån i aktuella sjöar. Har ett område utpekats som ett Natura 2000-område, har hänsyn redan tagits till förhållanden enligt bl.a. vattendomar.

Påståendet att sjöarna i området skulle ta skada av att Lindåsens kraftverk även fortsättningsvis tillförsäkras vatten i enlighet med gällande vattendom tillbakavisas. Tidigare tömdes nämligen såväl Stora Björnsjön som Lilla Björnsjön samt Mollsjön på vatten två gånger om året utan att detta ansågs medföra någon betydande skada för djurlivet eller växter. I det nu aktuella fallet är det inte fråga om en så drastisk åtgärd som att tömma sjöarna på vatten utan det är fråga om att förhållanden som rått sedan 1930-talet skall bestå.

De förändringar som skett i omgivningen de senaste åren och som påverkar förhållandena i sjöarna har sin orsak i Göteborgs kommuns ovannämnda olovliga dämning av Stora och Lilla Björnsjön samt Hållsjön. Genom de fasta dämningsåtgärder som vidtagits vid Stora Björnsjön samt Hållsjön kommer dessa sjöar ibland att svämmas över. Enligt vattendomen åligger det tillståndsinnehavaren att tillse att översvämningar av detta slag undvikas. När sjöarna svämmar över sköljs växter och djurliv bort vilket påverkar naturförhållandena negativt.

Under torrperioder dvs. perioder med lägre vattenmängder medför de av Göteborgs kommun vidtagna dämningsåtgärderna att Lindåsens kraftverk inte får de vattenmängder som kraftverket behöver. Under torrperioder kan vattennivåerna i de aktuella sjöarna sjunka till 7-8 meter. Djur- och växtliv har dock anpassat sig till dessa vattennivåer vilket innebär att det inte uppkommer någon skada på miljön.

Lindåsens kraftverk är en befintlig verksamhet som är helt avhängig av att angivna minimivattenflöden upprätthålls. Kraftverksverksamheten ger förnyelsebar (grön) energi. Verksamheten är således förenlig med Miljöbalkens krav att förnyelsebara energikällor skall användas. Kraftverksverksamheten är även förenlig med de skydds- och bevarandeintressen som finns i området. Någon avvägning mellan naturintressena och kraftverksverksamheten behöver följaktligen inte ske. För det fall Miljödomstolen är av uppfattningen att en avvägning av de olika intressena skall ske så skall det beaktas att Lindåsens Kraftverk är en befintlig verksamhet som är såväl ekonomiskt som miljömässigt försvarbar och som bedrivits under en mycket lång tid. Det bör även noteras att Mollsjön ligger utanför det område som klassats som skyddsvärt.

Lindåsens kraftverk har idag tre turbiner om 15 kW vardera. En av dem ger maximal effekt redan vid ett vattenflöde om 125 l/s. Vid ett vattenflöde om 54 l/s går denna turbin på halv effekt. Vid lägre vattenflöden än 54 l/s kan emellertid ingen av turbinerna köras. Understiger flödet denna mängd stängs samtliga turbiner av med automatik. De tre turbinerna kan tillsammans maximalt tillgodogöra sig ett vattenflöde om drygt 400 l/s. Den äldre turbin, som för några år sedan byttes ut mot två nya turbiner, kunde maximalt klara ett vattenflöde om 380 l/s. Det händer ofta att kraftverket inte kan tillgodogöra sig allt vatten som flödar till, något som emellertid hade varit möjligt vid en jämnare reglering av vattennivån i sjöarna. I dagsläget släpper kraftverket minst 15 liter vatten per sekund förbi turbinerna för att skona djurlivet.

Mollsjöns fiskevårdsområdesförening har biträtt kommunernas ansökan och förklarat att det bör hållas en jämnare vattennivå i sjöarna.

W.H., Alefiskarna, har uttalat att ett jämnare flöde i vattensystemet är en förutsättning för djurlivet i och omkring ån.

Miljönämnden i Göteborgs kommun har tillstyrkt ansökningen.

T.A., Mollsjönäs gård har (efter Miljödomstolens huvudförhandling) anfört följande.

Mollsjön måste tappas på vatten, annars kan hans tillfartsväg bli översvämmad. Detta hände senast i december 2006. Om vattennivån i sjön inte tillåts att sjunka så kan han inte bruka de gärden som ligger närmast sjön eftersom de blir för sanka att köra traktor på. Om han inte kan bruka den delen av markerna så faller en stor del av nyttan med naturreservatet och Natura 2000-området. Den delen av markerna kommer då att växa igen med säv för att sedan ersättas med sly. Vid en reducerad tappning av sjön måste sjöns högsta tillåtna nivå sänkas med 75 - 100 cm. Sjön har vissa år tidigare blivit nästan tömd utan att detta skadat området. Lommen häckar i sjön vissa år och det har den gjort de år nivån i sjön varit en bit under dämningsgränsen. Om djurlivet kräver en hög nivå bör aktiviteter runt sjön förbjudas under häckningstid.

Ale och Göteborgs kommuner har genmält följande.

Den reglering som för närvarande sker - där Mollsjöns reglering sker på manuell basis medan avrinningen från Björsjön samt Hållsjön sker över skibord vilka anbringats på ovan angivna nivå - står i överensstämmelse med den meddelade vattendomen. De skibord som anbringats i Stora Björsjön samt Hållsjön sitter inom de dämningsgränser respektive gräns för utskovströskel som anges i den nu för omprövning aktuella vattendomen. 1930 års vattendom nämner inte att föreskrivet flöde skall tillföras Lindåsens kraftverk från samtliga aktuella sjöar. Så länge vattenregleringarna sker inom i vattendomen förskrivna dämnings- respektive tröskelnivåer samt att föreskriven minimivattenföring tillförs bl.a. Lindåsens kraftverk, sker regleringen i enlighet med den meddelade vattendomen.

Stora Björsjön och Hållsjön fungerar fortfarande som vattenreservoarer i samma utsträckning som tidigare, fast med utgångspunkt från en numer inte manuellt hanterad utskovsnivå. Den nuvarande fungerande regleringen av sjöarna må möjligen bidra till att Lindåsens kraftverk åsamkas mer ojämn vattentillförsel än tidigare. Det torde dock stå klart att Lindåsens kraftverk mer än väl tillförsäkras i vattendomen föreskriven minimivattenföring, utslaget på årsbasis. Huruvida Lindåsens kraftverk får de vattenmängder som kraftverket behöver är inte relevant i sammanhanget då kraftverket får de vattenmängder som 1930 års vattendom föreskriver.

Beträffande S.N.J:s ersättningsyrkande kan en avskrivningstid om 25 år vitsordas. I övrigt är siffrorna svårtolkade. Beträffande merkostnad pga. elleveranser till hyresgäst torde detta vara en icke ersättningsbar tredjemansskada. Yrkat belopp kan inte vitsordas. Påståendet att en avreglering skulle medföra vattenbrist under sex månader per år är ogrundat. Av ersättningsyrkandet framgår inte klart vilken ekonomisk skada en avreglering skulle åsamka S.N.J. Den ersättning som kommunerna erbjudit sig att betala kan rätteligen inte ta hänsyn till S.N.J:s investering i två nya turbiner.

Ersättningen bör inte beräknas med fokus på intäkter, eftersom hänsyn då inte tas till kostnader. Trots villkoren i 1930 års dom har S.N.J. investerat i två nya turbiner. Endast en av turbinerna klarar att generera el vid ett vattenflöde om 54 liter per sekund. Inte heller har S.N.J:s ersättningsyrkande varit föremål för någon nuvärdesberäkning. Investeringen i två nya turbiner, vilka var för sig inte ens klarar att generera el vid minimivattenföringen 117 l/s under vinterhalvåret, kan rimligtvis inte ligga till grund för något ersättningsyrkande. S.N.J. har inte försökt begränsa sin skada.

DOMSKÄL

Tillståndshavaren är till följd av det i 1930 års dom intagna villkoret skyldig att tillse att det vid Lindåsens kraftverk framrinner 54 l/s under månaderna juni, juli och augusti samt 117 l/s under resterande delar av året. Villkoret kan inte ges annan tolkning än att det gäller momentant. Idag åligger det således tillståndshavaren Ale kommun att se till att kraftverket i varje stund förses med angiven vattenmängd.

Ale och Göteborgs kommuner har yrkat att villkoret skall upphävas och har - om så sker - för avsikt att installera ett fast dämme även i dammbyggnaden vid Mollsjöns utlopp. Därefter skulle det inte krävas några manuella insatser för att efterkomma då gällande regleringsbestämmelser.

I målet har gjorts gällande att kommunerna har brutit mot gällande regleringsvillkor genom att redan tidigare installera skibord i dammbyggnaderna vid utloppen från Stora Björsjön och Hållsjön. Emellertid gäller dels att skiborden är anbringade på sådana nivåer att dämningsgränserna i berörda sjöar inte torde överskridas mer än tidigare (överskridande av dämningsgräns kan alltid inträffa vid extrema flöden, men såvitt beror på regleringen torde här inte förorsakas tillkommande översvämningar), dels att Lindåsens kraftverk såvitt framkommit istället försetts med föreskrivna vattenmängder från enbart Mollsjön. Regleringsbestämmelserna i 1930 års dom torde därför inte ha överträtts. En annan sak är att dammarna getts ett förändrat utseende, något som i princip är tillståndspliktigt. Enligt 11 kap. 12 § miljöbalken gäller emellertid att tillståndsplikten bortfaller om det är uppenbart att varken enskilda eller allmänna intressen skadas genom en åtgärd. Det saknas anledning att i detta sammanhang gå in i bedömning av om denna undantagssituation föreligger eller inte. Denna fråga får istället behandlas tillsynsvägen.

Med anledning av vad T.A. anfört kan i detta sammanhang anmärkas att Miljödomstolen i detta mål inte kan pröva annat än den villkorsändring kommunerna ansökt om. Miljödomstolen är således förhindrad att pröva frågan om en annan nivå på skiborden.

Vad gäller Lindåsens kraftverk skulle ansökt villkorsändring otvivelaktligen leda till produktionsförluster. Som påpekats överstiger årsflödet under oreglerade förhållanden gott och väl de nu föreskrivna minimiflödena. Tidvis skulle emellertid flödena bli så små att kraftproduktion förhindras eller försvåras. Vid bifall till ansökan är ägaren av Lindåsens kraftverk berättigad till ersättning för sin kraftförlust.

Natura 2000-området Vättlefjäll (enligt fågeldirektivet, SE0520107) är ett stort sammanhängande skogs- och vildmarksområden med stora natur- och friluftsvärden. Det främsta syftet med Natura 2000-området är att bevara områdets vildmarkskaraktär med dess värden för de utpekade fågelarterna (storlom, tjäder, sparvuggla, pärluggla, nattskärra, spillkråka, trädlärka och orre). Området utgör även naturreservat och riksintresse för friluftsliv. Stora och Lilla Björsjön samt Hållsjön ligger i allt väsentligt inom angivna skyddade områden. Så gör även ungefär hälften av Mollsjöns yta. Som Fiskeriverket anfört anses sjöarna även ha ett betydande värde ur allmän fiskesynpunkt.

Regleringen av Vättlefjälls sjöar har bedrivits inom stora amplituder. För Mollsjöns del gäller en regleringsamplitud om över 3 m utan särskilt fastställd sommarsänkningsgräns. Så stora regleringsamplituder har typiskt sett stor negativ inverkan på berört biologiskt liv och miljön. Det är vidare uppenbart att en kraftig avsänkning av en sjö särskilt under sommarhalvåret är mycket negativt för friluftslivet. För föreliggande skyddsintressen i området skulle således mycket vara vunnet om regleringen av sjöarna upphörde.

Ale och Göteborgs kommuner har till stöd för omprövningsyrkandet åberopat såväl 24 kap. 8 § miljöbalken som och 7 kap. 13 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

Kommunen är behörig att söka om omprövning av villkoret enligt båda omprövningsbestämmelserna. För bifall till kommunernas talan enligt 24 kap. 8 § miljöbalken krävs att det är uppenbart att villkoret är strängare än nödvändigt eller att ändringen påkallas av omständigheter som inte förutsågs vid domstillfället. För bifall till kommunernas talan enligt stadgandet i lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet krävs inga sådana särskilda skäl; talan skall dock vara till förmån för den allmänna miljövården eller främja fisket.

Som anförts ovan har sjöregleringarna starkt negativ påverkan på föreliggande skyddsintressen. Denna negativa påverkan har självfallet förekommit under hela regleringstiden. Att följderna ansågs kunna accepteras 1930 är avhängigt att den då gällande vattenlagen (1918:523) var en utpräglad exploateringslagstiftning och att miljöintressena vid denna tid gavs begränsad betydelse. Dagens värderingar är andra och i nuläget skulle tillstånd till motsvarande vattenverksamhet inte medges. Emellertid kan knappast påstås att detta ändrade synsätt utgör sådan icke förutsedd omständighet som omtalas i 24 kap. 8 § miljöbalken.

Omprövningsgrunden "strängare än nödvändigt" torde främst avse det förhållandet att ett villkor ställer alltför stränga krav på verksamhetsutövaren. De krav som villkoret aktualiserar här är de insatser som behövs vid och med regleringsdammarna. Det kan knappast hävdas att den omständigheten att regleringsrättshavaren måste handha regleringsdammarna på visst sätt gör det uppenbart att villkoret är för strängt. Vid angivna bedömningar kan således konstateras att det inte finns förutsättningar för bifall till kommunernas talan enligt 24 kap. 8 § miljöbalken.

Vad gäller kommunernas talan i den del den grundar sig på 7 kap. 13 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet kan - mot bakgrund av vad som anförts ovan - konstateras att yrkade villkorsändringar är till avsevärd förmån för den allmänna miljövården och fisket. Tillräckliga skäl för bifall till ansökan på denna grund föreligger därför.

S.N.J. är vid denna bedömning berättigad till ersättning för det produktionsbortfall villkorsändringen förorsakar.

Det är inte möjligt att beräkna den förlust som S.N.J. kommer att drabbas av med detaljnoggrannhet. Det blir istället av naturliga skäl fråga om att göra en relativ grov uppskattning. Föreliggande osäkerhetsfaktorer får i allt väsentligt belasta regleringsrättshavaren. S.N.J. bör således hellre över- än underkompenseras.

Vid ersättningens bestämmande bör utgås från den beräkningsmodell som kommunerna presenterat. Det får emellertid antas att kraftförlusten blir något högre än den som kommunerna antagit. Mot bakgrund av elprisets utveckling måste vidare användas ett betydligt högre försäljningsvärde än 33 öre kWh. Vid en kapitalisering utifrån angivna förutsättningar erhålls en ersättning om knappt 100 000 kr. Det får anses skäligt att runda av ersättningsbeloppet uppåt.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga

Överklagande skall ges in till Vänersborgs tingsrätt, Miljönämnden, senast den 12 juni 2007 och vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen.

Göran Stenman

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Göran Stenman och miljörådet Staffan Ljung samt de sakkunniga ledamöterna Bo Essvik och Östen Andersson.