MÖD 2008:7

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom den 26 januari 2006 i mål nr M 4726-04 och M 322-00, se bilaga A

KLAGANDE OCH MOTPARTER

1. Länsstyrelsen i Kalmar län, 391 86 Kalmar

2. Västerviks kommun genom miljö- och byggnadsnämnden i Västerviks kommun, 593 80 Västervik

KLAGANDE OCH MOTPART

Västervik Miljö och Energi AB

Ombud: advokaten M.E.

SAKEN

Tillstånd till verksamhet vid avfallsanläggning

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

A. Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens dom på så sätt att de slutliga villkorspunkterna 2, 5, 14, 15 och 17 ska ha följande ändrade lydelser.

2. Deponering och övrig hantering får ske av de avfall som anges i bilaga 1 till miljödomstolens dom. Efter tillsynsmyndighetens godkännande får dock även andra avfallstyper deponeras och i övrigt hanteras under förutsättning att dessa bedöms ha egenskaper som är likvärdiga med de nyss nämnda avfallstyperna.

5. Bolaget ska till tillsynsmyndigheten ge in ett förslag till avslutningsplan inom tid som tillsynsmyndigheten bestämmer.

14. Dagvatten och vatten som inte påverkats av föroreningar ska senast sex månader efter laga kraftvunnen dom avledas till recipienten i separat ledningssystem.

15. Lakvatten från deponin för farligt avfall och icke farligt avfall ska avledas till dammen, förstnämnda lakvatten senast sex månader efter laga kraftvunnen dom.

17. Lakvatten från deponi för farligt avfall och den nya deponin för inert och icke farligt avfall ska behandlas i reningsanläggning för respektive deponi innan det avleds till dammen. Till reningsanläggningen för lakvatten från deponin för icke farligt avfall ska även föras lakvatten från ytor för behandling och lagring av avfall. Det renade lakvattnet får innan det tillförs dammen som riktvärden och kvartalsmedelvärden inte innehålla högre halter föroreningar eller större mängder som riktvärde och årsvärde än vad som framgår av nedanstående tabell

Ämne Föroreningshalt (mg/l) Utsläppsmängd (kg/år)

fr. varje reningsanläggn. totalt från

reningsanläggningarna

Zink 0,05 3

Krom-tot 0,05 1,4

Kadmium 0,001 0,03

Koppar 0,05 1,4

Nickel 0,05 1,4

Bly 0,01 0,3

Kvicksilver 0,001 0,03

Arsenik 0,05 1,2

Tot-P 1 36

NH4-N 20 700

22. Om halterna föroreningar i förorenade jordmassor (före eller efter behandling) underskrider de nivåer som anges för Mindre Känslig Markanvändning (MKM) (för närvarande Naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889) får massorna nyttiggöras inom anläggningen för konstruktionsändamål, t.ex. i deponins sluttäckning utanför tätskiktet. Om andra avfallsmassor ska användas ovanför tätskiktet vid sluttäckningen ska dessa vara inerta och uppfylla kriterierna för mottagning av inert avfall enligt NFS (2004:10).

B. Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens domslut på så sätt att det under rubriken Delegerade frågor görs följande tillägg.

Miljööverdomstolen överlåter åt tillsynsmyndigheten att godkänna avfallstyper som får deponeras och hanteras i enlighet med villkor 2.

C. Med upphävande av Miljööverdomstolens beslut om inhibition den 15 maj 2006 förordnar Miljööverdomstolen att denna dom ska gälla omedelbart.

_______________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Västerviks kommun (kommunen) har yrkat att tillståndet begränsas på så sätt att behandling av förorenade massor (Tillståndet punkt C.) begränsas på så sätt att endast förorenade jordmassor som inte utgör farligt avfall får behandlas. Kommunen har vidare yrkat att villkoren 5, 14, 15, 20 och 23 ges följande ändrade lydelser.

5. Avslutning av befintlig deponi för icke-farligt avfall ska ske i enlighet med avslutningsplan som i enlighet med förordningen om deponering ska behandlas och godkännas av tillsynsmyndigheten.

14. Dagvatten och vatten som inte påverkats av föroreningar ska, så snart det rimligen kan ordnas, avledas till recipienten i separat ledningssystem. Närmare anvisningar om tidpunkten för färdigställande av ledningssystemet får bestämmas av tillsynsmyndigheten.

15. Lakvatten från deponin för farligt avfall ska efter rening, så snart det rimligen kan ordnas, avledas till biodammen. Lakvatten från den nya deponin för icke farligt och inert avfall ska från drifttagandet av deponin efter rening avledas till biodammen. Närmare anvisningar om tidpunkten för färdigställande av avledningen för lakvatten från deponin för farligt avfall får bestämmas av tillsynsmyndigheten.

20. Täckning och rening av utgående luft ska vid mellanlagring och behandling…

22. Endast avfall som uppfyller kraven på inert avfall enligt NFS (2004:10) får användas som konstruktionsmaterial utanför deponins tätskikt.

23. Vid sluttäckning av deponierna kan i skyddsskiktet blandas i rötslam eller annat näringstillskott innehållande maximala mängder näringsämnen och tungmetaller motsvarande de som anges i Naturvårdsverkets föreskrifter SNFS (1994:2) om skydd för miljön när avloppsslam används i jordbruket.

Kommunen har härutöver yrkat att villkor 17 kompletteras med högsta tillåtna mängder föroreningar som får släppas ut till biodammen från de båda reningsanläggningarna under ett år samt att villkoret kompletteras med uppgift om från vilken tidpunkt lakvatten från ytor för behandling och lagring av avfall ska föras till reningsanläggningen.

Länsstyrelsen i Kalmar län har yrkat följande ändring såvitt avser villkor 2 samt att villkoren 22 och 23 ska ha följande ändrade lydelser.

Villkor 2

I första hand yrkas att domens bilaga 1 revideras och begränsas på så sätt att fullständiga (sexsiffriga) avfallskoder anges samt att avfallstyper som inte får deponeras och för vilka dispensmöjlighet saknas inte tas upp i bilagan.

I andra hand yrkas att det av tillståndet ska framgå att avfallstyper som omfattas av 8 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall, deponeringsförordningen, (t.ex. flytande avfall) inte får deponeras, att tillsynsmyndigheten har rätt att förbjuda deponering av andra avfallstyper som bedöms olämpliga att deponera, att deponering av avfallstyper som utgör farligt avfall ska anmälas till tillsynsmyndigheten i god tid innan deponering påbörjas samt att det krävs dispens från länsstyrelsen för deponering av avfallstyper som omfattas av deponeringsförbud enligt 9 och 10 §§deponeringsförordningen.

Vidare yrkas att villkor 2 och bilaga 1 endast ska gälla avfall som ska deponeras varför ”övrig hantering” ska utgå ur villkoret.

Villkor 22

I första hand yrkas att villkoret upphävs och att Miljööverdomstolen överlåter åt tillsynsmyndigheten att föreskriva villkor för användandet av avfallsmassor vid konstruktion av deponin.

I andra hand yrkas att villkoret ges en formulering med följande innebörd:

22. Om jordmassor ska användas ovan tätskiktet i sluttäckningen ska halten föroreningar i jordmassorna understiga de nivåer som anges för känslig markanvändning i naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889.

Om andra avfallsmassor ska användas ovanför tätskiktet vid sluttäckningen ska dessa uppfylla kriterierna för att få tas emot på en deponi för inert avfall enligt Naturvårdsverkets föreskrift NFS (2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall.

Villkor 23

23. Mindre mängder rötslam får användas för att gynna växtetableringen på skyddsskiktet. Beräkningen av lämplig giva ska ske utifrån naturvårdsverkets föreskrift NFS (1994:2).

Bolaget har yrkat att villkoren 5, 14 och 15 ges följande ändrade lydelser.

5. Bolaget ska till tillsynsmyndigheten ge in ett förslag till avslutningsplan inom tid som tillsynsmyndigheten bestämmer.

14. Dagvatten och vatten som inte påverkats av föroreningar ska senast sex månader efter laga kraftvunnen dom avledas till recipienten i separat ledningssystem.

15. Lakvatten från deponin för farligt avfall och icke farligt avfall ska avledas till dammen, förstnämnda lakvatten senast sex månader efter laga kraftvunnen dom.

INSTÄLLNING TILL MOTPARTS YRKANDEN

Kommunen har - för det fall kommunen inte får framgång med sina yrkanden - medgivit att villkor 5, 14 och 15 utformas i enlighet med vad bolaget har yrkat rörande dessa villkor, dock att villkor 5 då förtydligas så att det framgår att villkoret endast gäller den befintliga deponin för icke farligt avfall samt att samma deponi inte omfattas av villkor 15. Kommunen har vid dessa förhållanden också godtagit länsstyrelsens andrahandsyrkande såvitt avser villkor 22 och dess yrkande avseende villkor 23.

Länsstyrelsen har medgivit ändring i enlighet med vad kommunen och bolaget har yrkat beträffande villkor 5, 14 och 15 samt i enlighet med vad kommunen yrkat beträffande villkor 20. Vad avser villkor 17 har länsstyrelsen medgivit kommunens yrkande att även den totala mängden föroreningar som får släppas ut till biodammen regleras. Länsstyrelsen har bestritt annan ändring av villkor 22 och 23 än i enlighet med det egna yrkandet.

Bolaget har vad gäller villkor 2 medgivit länsstyrelsens yrkande om att det av villkoret ska framgå att tillsynsmyndigheten har rätt att förbjuda deponering av andra avfallstyper som bedöms olämpliga att deponera. Såvitt avser villkor 17 har bolaget medgivit att detta ändras på så sätt att villkoret kompletteras med riktvärden för årliga utsläpp enligt följande.

Ämne Utsläppsmängd i kg per år

Bly 0,3

Kadmium 0,03

Koppar 1,4

Krom 1,4

Nickel 1,4

Zink 3

Kvicksilver 0,03

Arsenik 1,2

TOT-P 36

NH4-N 700

Bolaget har bestritt ändring i övrigt.

INTERIMISTISKT FÖRORDNANDE

Miljööverdomstolen har i beslut den 15 maj 2006 förordnat att tillståndet enligt miljödomstolens dom får tas i anspråk utan hinder av att villkoren enligt punkterna 5, 14 och 15 inte är uppfyllda, samt att villkoren enligt punkterna 14 och 15 ska vara uppfyllda senast sex månader efter det att tillståndet tagits i anspråk.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Västerviks kommun

Behandling av förorenade jordmassor

Anläggningen för behandling av förorenade massor består av täta plattor med avlopp till oljeavskiljare. Det är inte visat att anläggningen kommer att erbjuda rening med bästa möjliga teknik för massor som är så förorenade att de utgör farligt avfall. Anläggningen är lokaliserad med relativ närhet till flera bostadsområden. Endast icke-farligt avfall bör få behandlas. Behandlingen bör begränsas till jordmassor och inte andra avfallstyper som inte närmare diskuterats i tillståndsansökan, såsom t.ex. förorenade sediment, industrislam eller byggnadsmaterial.

Villkor 5, 14 och 15

Avsaknad av tidpunkt då villkoren ska börja gälla innebär att de gäller omedelbart. Om verksamhetsutövaren utnyttjar sitt verkställighetsförordnande bryter man direkt mot villkoren. Verksamhetsutövaren kan inte styra över när anpassningsplanen (villkor 5) godkänns av miljö- och byggnadsnämnden. Vad gäller villkor 15 bör verksamhetsutövaren ha en rimlig tid att projektera, upphandla och bygga de aktuella ledningarna.

Villkor 17

De båda reningsanläggningar som omfattas av villkoret ska ta emot och rena lakvatten, dels från de två deponierna och dels från olika ytor som används för behandling och lagring av avfall. Halterna föroreningar bedöms kunna variera beroende på vilken verksamhet som för tillfället pågår på ytorna. Halterna föroreningar kan bli mycket låga på grund av utspädningseffekter då en yta som inte ger upphov till mycket föroreningar kopplas dit, vilket sänker föroreningshalterna i vattnet men inte påverkar mängden föroreningar. Riktvärden på hur stor mängd av de olika föroreningarna som får släppas ut i biodammen per år bör därför finnas.

Kravet på rening av lakvatten från ytor för behandling och lagring av avfall gäller omedelbart. Om bolaget utnyttjar sitt verkställighetsförordnande bryter man direkt mot det aktuella kravet. Bolaget bör ha en rimlig tid att projektera, upphandla och bygga reningsanläggning.

Villkor 20

Vid nedbrytning av föroreningar genom biologisk behandling åtgår syre. Vid nedbrytning kan bildas värme, vilken kan göra att avgången till luft av flyktiga föroreningar ökar. Med en täckning av massorna enligt villkoret torde, för att upprätthålla den biologiska aktiviteten, krävas en tillsats av syre, antingen genom inblåsning eller genom att täckningen vid vissa tillfällen tas bort och omrörning av massorna sker. Det finns då en risk att flyktiga föroreningar från massorna då avgår till luft i stället för att brytas ned.

Villkor 1 och 22

Miljödomstolen har inte angivit vilka krav som ska gälla för nyttiggörande av andra avfallstyper än förorenade jordar. Eftersom miljödomstolen inte motsagt bolagets yrkande om att avfall som uppfyller kraven för aktuell deponiklass får användas som konstruktionsmaterial under tätskiktet får detta yrkande anses omfattas av villkor 1.

I villkor 22 har miljödomstolen fastställt att om halterna föroreningar i förorenade jordmassor underskrider de nivåer som anges för MKM i Naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889 får massorna nyttiggöras inom anläggningen. Däremot har miljödomstolen inte tagit ställning till vilka kvalitetskrav som ska gälla för användning av andra typer av avfall utanför tätskiktet. Från tillsynssynpunkt är det mycket angeläget att detta fastställs.

När det gäller kvalitetskrav bör samma krav ställas som vid användning av avfall för anläggingsändamål, dvs. att avfallet ska vara inert. I Naturvårdsverkets föreskrifter NFS (2004:10) finns kriterier för vilka avfall som får läggas på deponier för inert avfall. Dessa kriterier bedöms vara det närmaste som idag finns för att konkretisera definitionen av inert avfall. Kriterierna är framtagna för att kunna tillämpas på olika avfallsslag, till skillnad från kriterierna för MKM som är framtagna enbart för tillämpning av förorenad mark. Kriterierna är också tillräckligt tydliga för att verksamhetsutövaren själv ska kunna avgöra om ett visst avfall får användas eller inte.

Villkor 23

Med hänvisning till det nationella delmålet att senast år 2015 ska minst 60 % av fosforföroreningarna i avlopp återföras till produktiv mark, varav minst hälften bör återföras till åkermark bör användning av avloppsslam i sluttäckningen endast accepteras i den mån dess fosforinnehåll verkligen behövs som ersättning för annan växtnäring som annars skulle behöva tillföras. I övre delen av skyddsskiktet behövs näringsämnen och organsikt material för att ge bra förutsättningar för etablering av lämplig vegetation. Men mer näring än vad som behövs för denna etablering bör inte få tillföras. I så fall blir användningen av slammet mer ett sätt för kvittblivning än ett användande av näringsämnen. Risk finns också för urlakning av näringsämnen från slammet och att dessa hämnar i yt- eller grundvatten och bidrar till problem med övergödning. För jordbruksmark finns gränsvärden för tillförsel av näringsämnen per ytenhet i Naturvårdsverkets föreskrifter SNFS (1994:2). Samma näringsmängd per ytenhet bör åtgå ungefär för etablering av vegetation på deponin.

Länsstyrelsen i Kalmar län

Villkor 2

I domens bilaga 1 finns en lista på vilka avfallstyper som får deponeras och i övrigt hanteras. Av villkor 2 framgår att deponering och hantering av andra avfallstyper utöver listan får ske först efter anmälan till tillsynsmyndigheten.

Listan kan inte tolkas på annat sätt än att samtliga avfallstyper under respektive rubrik får deponeras. Den inledande uppräkningen av fullständiga (sexsiffriga) avfallskoder blir därmed överflödig. Listan innebär att ca 85 % av alla avfallstyper som finns uppräknade i avfallsförordningens bilaga 2 får deponeras utan anmälan eller samråd med tillsynsmyndigheten.

Länsstyrelsens uppfattning är att tillsynsmyndigheten bör ha god kännedom om vilka avfallstyper som deponeras och även kunna stoppa deponering av avfallstyper som kan vara olämpliga att deponera på anläggningen. Det kan heller inte vara avsikten med 22 kap. 25 a § miljöbalkens att i det närmaste alla avfallstyper listas upp för deponering.

Under de i domen listade kapitelrubrikerna finns ett stort antal avfallstyper som enligt 8 § deponeringsförordningen över huvud taget inte får deponeras, t ex flytande avfall, och många typer av farligt avfall som troligen inte bör deponeras på anläggningen, t ex 101401 (kvicksilverhaltigt avfall från rökgasrening på krematorier). Många av redovisade avfallstyper utgör dessutom organiskt eller brännbart avfall som enligt 9 och 10 §§deponeringsförordningen inte får deponeras utan särskild dispens från länsstyrelsen. Dispens kan endast meddelas för ett år i taget.

Villkor 22

Användande av avfall som konstruktionsmassor på deponin är att betrakta som uppläggning av inert avfall för anläggningsändamål, kod 90.007-1/2 utifrån SNI i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH). För närvarande pågår ett omfattande förändringsarbete av bilagan till FMH, vilket innebär att kraven på avfallsmassor som ska användas till konstruktionsändamål troligen kommer att förändras. Mot denna bakgrund yrkas i första hand att Miljööverdomstolen överlåter till tillsynsmyndigheten att utifrån formuleringarna i bilagan till FMH avgöra vilka krav som ska gälla för användande av avfallsmassor vid konstruktion av deponin.

I Naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889 finns framtagna generella riktvärden avsedda att vara till vägledning vid bedömning av förorenade områden samt om det föreligger saneringsbehov. Riktvärdena är inte avsedda att användas vid användande av förorenade massor på icke förorenade områden. Om Miljööverdomstolen anser att det är angeläget att riktvärden fastställs kan länsstyrelsen acceptera att de riktvärden som finns föreslagna för känslig markanvändning i rapporterna fastställs.

Om även andra typer av avfallsmassor än jordmassor ska användas vid konstruktion ovanför tätskiktet bör massorna åtminstone uppfylla kraven för att få läggas på en deponi för inert avfall. Dessa krav innebär inte att avfallet motsvarar definitionen på inert avfall men eftersom riktvärden för vad som definitionsmässigt utgör inert avfall saknas bör, åtminstone i detta sammanhang, gränsvärdena för avfall till inert deponi kunna användas.

Villkor 23

Användande av avfall som konstruktionsmassor i deponin är att betrakta som uppläggning av inert avfall för anläggningsändamål. I princip ska därför massorna vara inerta. Rötslam innehåller normalt höga halter av närsalter, framför allt fosfor. Sverige har länge haft som nationell målsättning att fosforn i slammet ska tas tillvara och återföras till jordbruksmark som ersättning för konstgödsel. Naturvårdsverket har i föreskrift NFS (1994:2) beslutat om gränsvärden för tillförsel av näringsämnen vid gödsling med rötslam. Att blanda in så mycket som 30 % rötslam i skyddsskiktet på deponin innebär en klar risk för läckage av närsalter till omgivningen då den kommande vegetationen på deponin troligen inte kan tillgodogöra sig slammets innehåll av växtnäring. Vattenrecipienten är redan kraftigt påverkad av utsläpp från deponerat avfall. Att ytterligare öka belastningen av närsalter i området är därför mycket olämpligt. Länsstyrelsen anser däremot att en mindre slamgiva i det översta skiktet av skyddstäckningen kan accepteras som gödsel för etablering av lämplig vegetation. Vid beräkningen av lämplig giva bör man utgå från gränsvärdena som anges i NFS (1994:2).

Bolaget

Villkor 5

Villkorets lydelse kan tokas som att en godkänd plan ska finnas redan när tillståndet tas i anspråk. Bolaget behöver viss tid för att lämna ett förslag till tillsynsmyndigheten och tillsynsmyndigheten behöver viss tid för att, i enlighet med delegationen, godkänna förslaget.

Villkor 14 och 15

De åtgärder som avses i villkor 14 och 15 ska vara vidtagna redan när tillståndet tas i anspråk. Åtgärderna är ännu inte utförda och bolaget behöver viss tid för att utföra åtgärderna.

BEMÖTANDE

Bolaget har till bemötande av kommunens yrkande anfört följande.

Villkor 17

Under förutsättning att värdena bestäms på sätt som bolaget vidgått så har bolaget medgett att villkoret kompletteras med värden för årliga utsläpp av samma föroreningar för vilka bestämts utsläppshalter. Värdena bör bestämmas med väl tilltagna marginaler, eftersom förhållandena, som kommunen också påpekar, kan variera stort mellan olika år beroende på verksamheten och klimatiska förhållanden.

De totala mängderna föroreningar i lakvatten som släpps ut i recipienten bestäms av halterna föroreningar och volymerna vatten. Halterna i sin tur bestäms av reningsutrustningen och hur denna drivs. Reningsutrustningen är utförd för att klara de haltvärden som anges i tillståndet. Volymerna vatten bestäms av nederbörden och av storleken på de ytor, där lakvatten uppstår. Annat vatten än nederbördsvatten tillförs inte. Detta är alltså förutsättningar som är givna och som det endast finns begränsade möjligheter att påverka.

Bolagets förslag utgår från de i villkoret angivna utsläppshalterna och en lakvattenmängd om drygt 12 000 m3/år. Som kommunen yrkar, bör värdena anges som riktvärden. Vid beräknandet av de värden som bolaget har föreslagit, har inte enbart beaktats nederbördsmängder utan även andra faktorer, såsom osäkerheten om hur haltvärdena kan uppfyllas och behov av att kunna utöka lagrings- och behandlingsytor.

Tillskottet av aktuella metaller till Kvännaren från verksamheten måste anses som mycket måttligt. Som framgår av miljökonsekvensbeskrivningen utgör samtidigt tillskotten av fosfor och kväve till recipienten en mycket liten del av de tillskott som kommer från jord- och skogsbruk.

Den i villkoret omnämnda reningsanläggningen för deponin för farligt avfall är redan uppförd. Reningsanläggningen för deponin för icke farligt avfall ska vara uppförd senast när den nya deponin tas i drift. Detta kommer att ske senast när den befintliga deponin måste tas ur drift, dvs. vid utgången av år 2008. Dessförinnan finns ingen reningsanläggning, till vilken vatten från ytor för lagring och behandling kan föras. Någon tidpunkt för när reningsanläggningen senast ska tas i drift eller när nyssnämnda vatten ska föras till denna anser bolaget därför inte vara behövligt.

Villkor 1 och 22

Bolaget hänvisar till vad som anförts i miljödomstolen. Motsvarande villkor har meddelats för andra avfallsanläggningar. Eftersom det står helt klart att bolaget och kommunen har olika uppfattning i frågan, bör det inte överlåtas åt kommunen att avgöra denna.

Villkor 23

Slammet från kommunens avloppsreningsverk är av hög kvalitet och uppfyller normalt kraven för spridning på jordbruksmark. Trots detta så tar lantbruket i dagsläget inte emot slammet för spridning på åkrar. Att blanda in slam i täckmassorna är därför ett bra sätt att nyttiggöra slammet. Att bränna slammet eller deponera det är givetvis sämre alternativ både från miljö- och hushållningssynpunkt.

I Naturvårdsverkets allmänna råd (2004:5) till förordningen om deponering av avfall sägs att andelen stabiliserat biologiskt nedbrytbart material inte bör överstiga 40 volymprocent. När det gäller halter föroreningar är det stor skillnad mellan att lägga ut slam på åkermark och att lägga den som täckning på en deponi. I det senare fallet kommer marken under överskådlig framtid inte att användas på ett sådant sätt, att föroreningarna genom odling eller bete kan spridas så att det medför olägenheter för människors hälsa eller miljön. De gränsvärden som anges i den av kommunen åberopade föreskriften avser dessutom årlig tillförsel medan det här är fråga om tillförsel som sker vid ett enstaka tillfälle.

Det är viktigt att täckningen initialt får ett rikligt näringsinnehåll, eftersom detta påskyndar etableringen av växtlighet. Detta medför ett minskat läckage av vatten från nederbörd genom tätskiktet och minskad ytavrinning under den närmaste tiden efter täckningen.

Villkor 20

Avsikten med biologisk behandling av förorenade jordar och annat material är att förekommande kolväten ska brytas ned. Det utesluter inte att små utsläpp kan ske, särskilt vid behandling av jordar förorenade med lättflyktiga ämnen. För det fallet har bolaget redovisat möjligheten att låta processen ske under duk med undertryck och behandling av frånluften. Detta kommer att ske när det finns risk för lukt till omgivningen. Detta följer av villkor 8 med tillhörande delegation. Behandling under duk med rening av frånluften kommer också att ske om det bedöms att det finns risk för att arbetsmiljön för dem som arbetar på anläggningen ska påverkas negativt. Någon ytterligare reglering behövs inte.

Villkor 15

Det finns redan en reningsanläggning för lakvatten från deponin för farligt avfall. Ledning för överföring av det renade vattnet till dammen har emellertid ännu inte anlagts. Bolaget föreslår den ändring av villkoret som framgår av bolagets eget överklagande.

För den nya deponin för icke farligt avfall kommer att finnas en separat reningsanläggning med tillhörande ledning till dammen. Ledningen kommer att tas i drift samtidigt med den nya deponin och reningsanläggningen. Villkoret kan därför inte tolkas på annat sätt än att det är först efter det att reningsanläggningen tagits i drift, som avledning till dammen ska ske. Bolaget har i och för sig inget att invända mot den ändring som kommunen yrkar, men anser att den är obehövlig.

Bolaget har till bemötande av länsstyrelsens yrkande hänvisat till vad som anförts ovan till bemötande av kommunens yrkande avseende villkor 22 och 23 och har därutöver anfört följande.

Villkor 22

Ett krav om att jordmassor inte får hålla högre halter föroreningar än som anges för känslig markanvändning skulle innebära en från miljö- och hushållningssynpunkt helt onödig begränsning.

Villkor 2

Bolaget har under målets gång i miljödomstolen förtecknat de slag av avfall som bolaget vill ha tillstånd till att deponera; de slag av avfall som önskas deponeras i deponin för farligt avfall har angivits med sexsiffriga koder och de slag av avfall som önskas deponeras i deponin för icke farligt avfall har angivits genom de tvåsiffriga kapitelrubrikerna i bilaga 2 till avfallsförordningen. Även om det inte klart framgår av bilagan, avser alltså de sexsiffriga koderna farligt avfall och de tvåsiffriga koderna icke farligt avfall. Den inledande uppräkningen av sexsiffriga koder är således inte överflödig. Länsstyrelsens ändringsyrkande är redan uppfyllt i fråga om det farliga avfallet.

Under de olika kapitlen finns olika slag av avfall som inte får deponeras. Bestämmelser om sådana avfall finns i 8-12 §§deponeringsförordningen. Att endast avfall som har behandlats får deponeras framgår av 14 § förordningen. Det av miljödomstolen lämnade tillståndet kan inte tillämpas i strid mot dessa bestämmelser.

Av de avfallstyper som i avfallsförordningen anges med en sexsiffrig kod kan inte alltid avgöras om avfallet är t.ex. flytande eller organiskt. Att i tillståndet ange avfallstyperna med hjälp av de sexsiffriga koderna innebär således inte att man sållar bort sådana avfall som inte får deponeras på grund av att de t.ex. är flytande eller organiska. Från den utgångspunkten saknar det därför betydelse om den sexsiffriga koden används.

Enligt 4 § Naturvårdsverkets föreskrifter (2004:10) ska avfall som deponeras genomgå en grundläggande karakterisering. Denna ska innehålla bl.a. uppgifter om den sexsiffriga avfallskoden enligt avfallsförordningen. Uppgifterna i den grundläggande karakteriseringen ska dokumenteras skriftligt och bevaras i minst 10 år. Kravet på grundläggande karakterisering innebär att avfallshanteraren måste skaffa sig en god kännedom om de avfall som ska deponeras på hans anläggning. Skyldigheten att dokumentera innebär likaså att tillsynsmyndigheten har möjlighet att skaffa sig en god kännedom om avfallet. När det gäller tillsynsmyndighetens möjligheter att stoppa olämpligt avfall torde dessa inte bli större om varje avfall räknas upp i tillståndet.

Enligt 25 § samma föreskrifter får avfall som inte klassificeras som farligt läggas på en deponi för icke-farligt avfall. Bestämmelsen innehåller således ingen begränsning när det gäller avfallstyper.

När det gäller Länsstyrelsens andrahandsyrkande har bolaget inga invändningar mot förslaget i första strecksatsen att tillsynsmyndigheten ges möjlighet att förbjuda deponering av olämpliga avfall. Bolaget bestrider första ledet i strecksatsen, dvs. att det meddelas förbud mot deponering av avfall enligt 8 § deponeringsförordningen, eftersom förbudet framgår av förordningen. Bolaget bestrider också förhandsanmälan enligt andra strecksatsen. Enligt villkor 2 får deponering och övrig hantering av andra typer av avfall än som räknas upp i bilaga l ske först efter anmälan till tillsynsmyndigheten. Beträffande farligt avfall har Länsstyrelsen haft tillfälle att granska bolagets förslag till farliga avfall som får deponeras och har inte tidigare haft något att invända mot de typer av avfall som räknas upp i förslaget. Förslaget i tredje strecksatsen är onödigt eftersom fråga regleras i 13 § deponeringsförordningen.

Kommunen

Villkor 17

Kommunen saknar en tydlig motivering till de av bolaget föreslagna tillåtna utsläppsmängderna. I skrivelsen anges att förslaget utgår från de i villkoret angivna utsläppshalterna och en lakvattenmängd om drygt 12 000 m3/år, med väl tilltagna marginaler. Kommunen konstaterar att dessa marginaler måste anses som väldigt väl tilltagna samt varierar mellan olika parametrar. Således medger den föreslagna utsläppsmängden arsenik ett lakvattenflöde på 24 000 m3 med den maximalt tillåtna föroreningshalten, zink ett lakvattenflöde på 60 000 m3 och övriga parametrar flöden däremellan.

Enligt uppgift från SMHI kan nederbörden, beroende på naturliga klimatvariationer, under ett år med maximal nederbörd uppgå till maximalt 150 % av nederbörden ett normalår (normalåret beräknas som medelvärde under en 30-årsperiod). En marginal på dubbla normalflödet bör vara tillräcklig för samtliga parametrar. Riktvärdena skulle i så fall bli enligt följande tabell:

Ämne Föroreningshalt Utsläppsmängd

(mg/l) från varje (kg/år) totalt från

reningsanläggning reningsanläggningarna

Zink 0,05 1,2

Krom 0,05 1,2

Kadmium 0,001 0,024

Koppar 0,05 1,2

Nickel 0,05 1,2

Bly 0,01 0,24

Kvicksilver 0,001 0,024

Arsenik 0,05 1,2

Tot-P 1 24

NH4-N 20 480

De tillåtna utsläppsmängderna bör i enlighet med försiktighetsprincipen hållas så låga som möjligt, särskilt med beaktande av att utredning avseende recipienten Kvännarens status och känslighet för de aktuella utsläppen saknas.

Kommunen förutsätter att villkorets innebörd blir sådant att både riktvärdena för föroreningshalt från varje reningsanläggning och total utsläppsmängd från båda reningsanläggningarna ska underskridas för att villkoret ska anses uppfyllt.

Kommunen vidhåller sitt yrkande om att villkoret ska kompletteras med uppgift om från vilken tidpunkt lakvatten från ytor från behandling och lagring av avfall ska föras till reningsanläggningen.

Övriga villkor

Vad gäller villkor 22 och 23 hänvisas till vad som framgår ovan om kommunens inställning till motparts yrkande. Avseende villkor 5, 14 och 15 överensstämmer kommunens och bolagets skäl för ändring med varandra.

Angående den av länsstyrelsen överklagade bilagan med avfallstyper som får deponeras anser kommunen att det ur tillsynssynpunkt vore positivt om det förtydligas hur bilagan ska tolkas.

Länsstyrelsen

Villkor 17

Länsstyrelsen har medgivit kommunens yrkande om att även den totala mängden föroreningar som får släppas till biodammen ska regleras. Bolagets förslag till totalt tillåtna utsläppsmängder per år är dock alltför höga. Eftersom någon verklig bedömning av hur mycket föroreningar som recipienten (sjön Kvännaren) tål inte har gjorts bör belastning på sjön begränsas i största möjliga utsträckning. Sjön belastas förutom av lakvatten även av läckage från åkermark, skogsmark och dagvatten.

Bolaget bedömer att ca 12 000 m3 lakvatten kommer att ledas till dammen per år och att föroreningshalterna som riktvärde inte ska överskrida vad som anges i tabellen i villkor 17. En beräkning utifrån dessa halter och lakvattenmängden 12 000 m3 ger totalutsläpp på mindre än hälften av bolagets föreslagna riktvärden för årsutsläpp vilket enligt länsstyrelsens bedömning innebär omotiverat stora marginaler, i synnerhet då de mäts som riktvärden. Länsstyrelsen anser därför att de av kommunen yrkade riktvärdena för totalutsläpp är för högt satta och bör sänkas. En marginal på 50 % utöver de mängder som uppkommer vid 12 000 m3 lakvatten bör vara rimlig.

Villkor 2

Bolaget torde med utgångspunkt från vad som tidigare deponerats på anläggningen samt avfallsförordningens bilaga 2 enkelt kunna redovisa en lista med sexsiffriga koder över vad man avser deponera istället för att redovisa hela kapitelrubriker.

Om ytterligare avfallstyper kommer i fråga för deponering kan tillsynsmyndigheten med stöd av villkor 2 medge detta.

Det finns ingen anledning att i tillståndet reglera vilka avfallstyper som får mellanlagras, behandlas, sorteras mm. på samma sätt som de avfallstyper som ska deponeras. Villkor 2 bör därför endast gälla avfall som ska deponeras, dvs. "övrig hantering" bör strykas från villkor 2 och bilaga 1.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Behandling av förorenade massor (tillståndet punkt C)

Tillståndet till behandling av avfall avser enligt punkt C i miljödomstolens domslut förorenade jordar och massor med vissa angivna behandlingsmetoder. Miljööverdomstolen finner inte anledning föreskriva att avfallen inte får utgöra farligt avfall. Kommunens yrkande ska därför avslås.

Villkor 2

Enligt 22 kap. 25 a § miljöbalken ska en dom som omfattar tillstånd till deponering alltid innehålla en förteckning över de typer av avfall och den totala mängd som får deponeras. Vilken grad av specifikation av vilka typer av avfall som tillståndet omfattar får avgöras från fall till fall (jfr Miljööverdomstolens dom 2008-02-06 i mål nr M 4585-06). I första hand är reglerna i deponeringsförordningen och NFS (2004:10) avgörande för vilka avfall som får deponeras på en viss deponi och normalt sett saknas det anledning att alltför detaljerat ange detta i ett tillstånd. Miljööverdomstolen finner att det inte finns anledning att i tillståndet precisera avfallstyperna i högre grad än vad som redan är fallet enligt det villkor som föreskrivits av miljödomstolen. Deponering och hantering av annat avfall än det som anges i bilagan till miljödomstolens dom bör dock få ske först efter godkännande av tillsynsmyndigheten och under förutsättning att avfallet har egenskaper som är likvärdiga med dem som angetts i villkoret.

Villkor 5, 14 och 15

När det gäller villkor 5, 14 och 15 är myndigheterna och bolaget ense om att villkoren inte kan börja gälla omedelbart utan först efter viss tid. Miljööverdomstolen gör samma bedömning.

Beträffande själva utformningen av villkoren har kommunen yrkat att det av villkor 5 ska framgå att det gäller endast för den befintliga deponin eftersom de nya deponierna omfattas av delegationen till tillsynsmyndigheten. Bolaget har yrkat att villkoret ska gälla hela anläggningen. Någon skillnad i sak mellan villkorsförslagen föreligger inte enligt Miljööverdomstolens uppfattning eftersom delegationen omfattar rätten att bestämma när en avslutningsplan ska lämnas in. Villkoret bör därför utformas enligt bolagets förslag.

Villkor 14 bör utformas i enlighet med vad bolaget yrkat.

Bolagets förslag till villkor 15 innebär att allt lakvatten - från såväl den gamla som de nya deponierna - ska ledas till dammen. Att det för de nya deponierna handlar om vattnet efter rening framgår av villkor 17 och någon precisering i villkor 15, som kommunen föreslagit, behövs därför inte. Villkoret bör därför utformas enligt bolagets förslag.

Villkor 17

Kommunen har yrkat att villkoret ska kompletteras med begränsningsvärden för de totala utsläppen i kg per år, bestämda som riktvärden. Bolaget har medgett yrkandet och föreslagit sådana värden. Kommunen har i sitt bemötande föreslagit värden som ligger lägre, för metallerna omkring 20 % och för kväve och fosfor omkring 50 %.

Miljööverdomstolen konstaterar i likhet med parterna att det i första hand är nederbördsförhållandena som är avgörande för mängden lakvatten och därmed också för de totala föroreningsmängderna. Detta kan inte bolaget påverka. En annan faktor som spelar in är storleken på ytorna för lagring och behandling eftersom vatten från dessa ytor ska omhändertas i reningsanläggningen. Hur stora dessa ytor får vara är inte direkt reglerat i tillståndet. Med hänvisning till det som anförts finner Miljööverdomstolen inte skäl att föreskriva strängare värden än de som bolaget åtagit sig. Villkorspunkten 17 ska därför kompletteras på sätt som framgår av domslutet.

När det gäller tidpunkten delar Miljöverdomstolen bolagets uppfattning. Någon särskild tidpunkt behöver därför inte anges.

Villkor 20

Villkoret föreslogs av bolaget och bedömdes som ändamålsenligt av miljödomstolen. Villkoret tillsammans med villkor 8 och den delegation till tillsynsmyndigheten, gällande åtgärder mot lukt, utgör enligt Miljööverdomstolens bedömning en tillräcklig reglering av frågan. Vad som framkommit här ändrar inte denna bedömning.

Villkor 22

Enligt villkoret får förorenade jordmassor nyttiggöras inom anläggningen om halterna av föroreningar underskrider de nivåer som anges för mindre känslig markanvändning, MKM, i rapporterna 4638 och 4889. Bolaget har i ansökan beskrivit att avfallsmassor - inte bara jordmassor - ska nyttiggöras i anläggningen om halterna av föroreningar inte överstiger vad som sagts ovan. I villkoret görs ingen skillnad mellan användning inom eller utanför tätskikten.

Kommunen har överklagat villkoret och yrkat att det ska reglera alla typer av avfallsmassor och att gränsen för användning ska vara att avfallsmassorna är inerta. Som inert ska då räknas avfall som uppfyller de kriterier som anges i NFS (2004:10) för att få lägga avfallet på deponier för inert avfall (mottagningskriterierna i 22-24 §§).

Länsstyrelsen har i första hand yrkat att villkoret upphävs och att tillsynsmyndigheten får meddela villkor om hanteringen. Länsstyrelsen har i andra hand godtagit villkoret men med den ändringen att halterna ska motsvara känslig markanvändning och dessutom yrkat att en komplettering med innebörd att om andra avfallsmassor än jordmassor ska användas ska dessa var inerta enligt kommunens yrkande.

Användning av avfall som konstruktions- och täckmaterial kan avse användning inom eller utanför deponins tätskikt. Denna användning kan anses utgöra ett återvinningsförfarande om avfallets mängd och funktion motsvarar det jungfruliga material som annars skulle ha använts. I ett sådant fall gäller inte deponeringsförordningen utan kraven på skyddsåtgärder får bestämmas enligt miljöbalkens hänsynsregler. (Se Miljööverdomstolens dom 2007-10-19 i mål nr M 7856-06, MÖD 2007:29). Deponeringsförordningen ska inte heller tillämpas på ”användningen av lämpligt inert avfall för byggnadsändamål i deponier, vid restaurering eller för mark-, väg- eller utfyllnadsarbete” (4 § deponeringsförordningen). Även i detta fall ska hänsynsreglerna tillämpas för att bestämma miljökraven och det måste också avgöras hur begreppet inert ska tolkas i det enskilda fallet.

När det gäller användning av avfallsmassor inom deponins tätskikt finns det enligt Miljööverdomstolens bedömning inte något skäl att uppställa några särskilda krav för sådan användning utöver vad som i övrigt gäller enligt tillståndet och deponeringsförordningen.

Beträffande avfall som ska användas utanför gör Miljööverdomstolen följande bedömning.

Miljööverdomstolen har i den ovan nämnda domen (MÖD 2007:29) ansett att det är tillräckligt att kräva att jordmassor, som ska användas i sluttäckningsarbeten vid en deponi, uppfyller kraven på mindre känslig markanvändning (MKM). Nämnda krav avser visserligen, som parterna också har framhållit, de maximala halter av föroreningar som kan accepteras om den förorenade jorden ska ligga kvar, och inte en generell friklassningsregel för förorenade avfallsmassor. När det rör sig om jordmassor, och inte avfall i största allmänhet, anser Miljööverdomstolen att de nämnda MKM-värdena kan vara lämpliga att användas för att definiera de jordmassor som får användas för detta ändamål på en deponi. Jordmassor som uppfyller MKM-kraven kan enligt Miljööverdomstolen i detta fall tillåtas användas för sluttäckningsändamål då en sådan användning enligt Miljööverdomstolens bedömning inte medför någon skada eller olägenheter för människors hälsa eller miljön. Någon mer kvalificerad markanvändning än mindre känslig kan det knappast bli tal om på en deponi. Länsstyrelsens yrkande att värden för känslig markanvändning ska användas bör därför avslås.

När det gäller andra typer av avfall anser Miljööverdomstolen, i likhet med kommunen, att utgångspunkten bör vara att avfallet ska vara inert och som en rimlig tolkning av detta begrepp de mottagningskriterier för inert avfall som tidigare nämnts. Bolaget har även medgett detta. Villkor 22 ska därför kompletteras enligt det som anges i domslutet.

Villkor 23

Både länsstyrelsen och kommunen har, med hänvisning till risken för läckage av näringsämnen och hushållningen med fosfor, yrkat att villkoret ändras så att Naturvårdsverkets föreskrift (NFS 1994:2) om skydd för miljön när avloppsslam används i jordbruket ska användas för bestämning av lämplig giva. Bolaget å sin sida åberopar Naturvårdsverkets allmänna råd (2004:5) till förordningen om deponering av avfall där det framgår att andelen biologiskt nedbrytbart material inte bör överstiga 40 %. Bolaget framhåller också att det är stor skillnad mellan att lägga ut slam som del av täckningen av en deponi, som sker vid ett tillfälle, och användningen på jordbruksmark där tillförseln är tänkt att ske årligen.

Vad som framkommit i Miljööverdomstolen föranleder inte någon annan bedömning än den miljödomstolen gjort. Myndigheternas yrkande om ändring ska därför avslås.

Verkställighet

Eftersom tillståndet enligt miljödomstolens förordnande får tas i anspråk omedelbart bör även de ändringar som följer av Miljööverdomstolens dom gälla omedelbart. Vad Miljööverdomstolen förordnat interimistiskt genom beslutet den 15 maj 2006 ska därvid upphävas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast den 2008-03-25

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Liselotte Rågmark, referent, och t.f. hovrättsassessorn Anna Backman. Enhälligt.

________________________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

SÖKANDE

Västervik Miljö och Energi AB

Ombud: Advokaten M.E.

SAKEN

Tillstånd till verksamheten vid Målserums avfallsanläggning, Västerviks kommun

x: 6405510 y: 1546400 SNI-kod: 90.004-2 m.fl.

DOMSLUT

Tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken

Miljödomstolen lämnar Västervik Miljö och Energi AB tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken till befintlig och planerad verksamhet vid Målserums avfallsanläggning innefattande mottagning, sortering, behandling, lagring, deponering och bortskaffande av högst 300 000 ton avfall per år och vidare rätt att utföra de bygg- och anläggningsarbeten som verksamheten förutsätter vid Målserums avfallsanläggning enligt följande.

A. Deponering med högst 45 000 ton icke farligt och inert avfall och högst 20 000 ton farligt avfall per år.

B. Beredning med högst 95 000 ton hushålls- och industriavfall per år för förbränning i Stegeholmsverket

C. Behandling med högst 50 000 ton förorenade jordar och massor per år får ske genom:

- biologisk behandling

- jordtvätt

- termisk behandling

- stabilisering och solidifiering

D. Lagring av avfall och massor avsedda för avslutning av deponierna samt kompostering av avloppsslam tillsammans med park- och trädgårdsavfall, hästgödsel och liknande material.

Tillstånd att deponera på befintlig deponi för icke farligt avfall och inert avfall gäller till den 31 december 2008.

Miljödomstolen medger undantag enligt 24 § förordningen (2001:512) om deponering från kravet i 20 och 21 §§ om geologisk barriär för anslutningen mellan den nya deponin för icke farligt avfall och den befintliga deponin..

Villkor

Följande slutliga villkor skall gälla för verksamheten.

Allmänt

1. Verksamheten - inberäknat åtgärder för att begränsa skador och olägenheter för människors hälsa och miljön - skall bedrivas i huvudsak på det sätt som sökandena angett eller åtagit sig i målet om inte annat framgår av denna dom.

2. Deponering och övrig hantering får ske av de avfall som anges i bilaga 1 till denna dom. Deponering och övrig hantering av andra typer av avfall, utöver av vad som framgår av bilagan, får ske först efter anmälan till tillsynsmyndigheten.

3. Deponering får endast ske under förutsättning att de gränsvärden som anges i Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfarande för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall, SNFS 2004:4, innehålles.

4. En beskrivning av den nya deponin för icke-farligt och inert avfall och den planerade utbyggnaden av deponin för farligt avfall skall inges för godkännande till tillsynsmyndigheten. Beskrivningen skall innehålla bl. a förslag till teknisk konstruktion av konstgjord geologisk barriär, bottentätning och dränering och lakvattendiken. Deponering får ej påbörjas förrän tillsynsmyndigheten godkänt beskrivningen.

5. För befintlig deponi skall finnas en av tillsynsmyndigheten godkänd avslutningsplan.

6. Anläggningen skall i erforderlig omfattning vara inhägnad för att hindra obehöriga tillträde.

7. Verksamheten skall bedrivas så att insyn mot pågående verksamhet begränsas. Sökanden skall verka för att omgivande vegetation bibehålles i den utsträckning som krävs för ge erforderligt insynsskydd.

8. Avfall som kan orsaka lukt skall hanteras på sådant sätt att luktolägenheter undviks. Om luktolägenheter trots det uppkommer skall orsakerna undersökas samt rimliga åtgärder vidtas för att begränsa olägenheter.

9. Avfall skall hanteras så att olägenheter orsakade av damning, vindspridning av avfall eller spridning med djur inte uppkommer.

10. För verksamheten skall finnas ett kontrollprogram som möjliggör en bedömning av om villkoren följs. I kontrollprogrammet skall anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder.

11. Tillståndshavarna skall inom sex månader från det att domen vunnit laga kraft till tillsynsmyndigheten för godkännande inge ett förslag till reviderat kontrollprogram och skötselföreskrifter.

12. Buller från verksamheten, skall begränsas så att den ekvivalenta ljudnivån utomhus vid bostäder som riktvärde* inte överstiger

- 50 dB(A) vardagar kl 07.00-18.00

- 40 dB(A) natt kl 22.00-07.00

- 45 dB(A) övrig tid

Nattetid får momentanvärdet som riktvärde* inte överstiga 55 dB(A).

∗Med riktvärde avses ett värde som, om det överskrids, medför skyldighet för tillståndshavaren att vidta åtgärder så att värdet kan innehållas.

13. Uppstår tvist vid utformning av kontrollprogram, utformning av teknisk konstruktion mm får frågan hänskjutas till miljödomstolen för prövning.

Behandling av lakvatten

14. Dagvatten och vatten som inte påverkats av föroreningar skall avledas till recipienten i separat ledningssystem.

15. Lakvatten från deponin för farligt avfall och icke farligt avfall skall efter rening avledas till dammen.

16. Den damm till vilken lakvatten pumpas från pumpstationen i Källhagen skall vara tätad senast inom två år från dagen för denna dom. I god tid innan tätningen påbörjas skall en anmälan lämnas till miljö- och byggnadsnämnden där de planerade arbetena beskrivs. Sökanden skall även utreda om en rensning av dammen kan förbättra reningseffekten och i så fall genomföra rensningen inom samma tid.

17. Lakvatten från deponin för farligt avfall och den nya deponin för inert och icke farligt avfall skall behandlas i reningsanläggning för respektive deponi innan det avleds till dammen. Till reningsanläggningen för lakvatten från deponin för icke farligt avfall skall även föras lakvatten från ytor för behandling och lagring av avfall. Det renade lakvattnet får innan det tillförs dammen som riktvärden och kvartalsmedelvärden inte innehålla högre halter föroreningar än vad som anges i följande tabell.

Ämne Föroreningshalt (mg/l)

Zink 0,05

Krom-tot 0,05

Kadmium 0,001

Koppar 0,05

Nickel 0,05

Bly 0,01

Kvicksilver 0,001

Arsenik 0,05

Tot-P 1

NH4-N 20

Behandling av förorenade massor

18. Mellanlagring och behandling av förorenade jordar och massor skall ske på täta ytor.

19. Mellanlagring av avloppsslam skall, om det förvaras åtkomligt för nederbörd, ske på hårdgjord yta där lakvatten kan samlas upp.

20. Täckning skall vid mellanlagring och behandling ske om avfallet har en halt av följande grupper av kolväten överstigande fem gånger MKM- värdena enligt Naturvårdsverkets rapport 4889.

- Alifatiska kolväten C5 - C8 och C8 - C10

- Aromatiska kolväten C8 - C10

- Bensen, refererande till halten 0,4 mg/kg TS

- Summa toluen, etylbensen och xylen (TEX), refererande till halten 60 mg/kg TS

Täckning skall dessutom ske om det uppstår olägenheter genom lukt eller annan olägenhet, t.ex. damning, även om ovanstående värden underskrids.

21. Varje ny behandlingsmetod skall anmälas till tillsynsmyndigheten.

22. Om halterna föroreningar i förorenade jordmassor (före eller efter behandling) underskrider de nivåer som anges i för Mindre Känslig Markanvändning (MKM) i Naturvårdsverkets rapport 4638 och rapport 4889 får massorna nyttiggöras inom anläggningen, t.ex. i deponins sluttäckning utanför tätskiktet.

23. Vid sluttäckning av deponierna kan i skyddsskiktet blandas in maximalt 30 viktprocent rötslam.

24. Avfall som innehåller fettlösliga ämnen får inte deponeras tillsammans med aska från avfallsförbränning.

25. Flytande kemiska produkter samt farligt avfall skall hanteras så att det inte sprids till omgivningen vid spill eller olyckshändelse. Lagring skall ske under tak och över invallad ogenomsläpplig yta utan avlopp. Inom invallningen skall rymmas det största kärlets volym plus 10% av de övriga kärlens volym. Sorptionsmedel skall finnas tillgängligt.

Delegerade frågor

Miljödomstolen överlåter enligt 22 kap 25 § tredje stycket miljöbalken åt tillsynsmyndigheten att meddela behövliga villkor om

1. Utförande av planerad utbyggnad av deponier.

2. Åtgärder mot lukt om luktstörningar av betydelse uppstår.

3. Avslutning och efterbehandling.

4. Tillsyn, övervakning och kontroll.

Miljökonsekvensbeskrivning

Miljödomstolen godkänner den i målet upprättade miljökonsekvensbeskrivningen.

Förordnande rörande tidigare tillstånd m.m.

Tillståndet ersätter det genom deldom 2001-09-12, M 320-00, meddelade tillståndet att bedriva verksamhet vid Målserums avfallsanläggning.

Miljödomstolen avskriver målet M 322-00 från vidare handläggning.

Igångsättningstid

Verksamheten avseende nya anläggningsdelar skall ha påbörjats senast år 2012. I annat fall förfaller tillståndet i icke ianspråktagna delar.

Verkställighet

Miljödomstolen förordnar att tillståndet får tas i anspråk av kommunen utan hinder av att domen inte har vunnit laga kraft.

Säkerhet

Tillståndet får tas i anspråk endast under förutsättning att kommunen, för att säkerställa att de skyldigheter som gäller för deponeringsverksamheten fullgörs, har ställt ekonomisk säkerhet om minst 40 miljoner kronor med revidering vart tredje år. Säkerheten skall ställas i form av pant eller borgen enligt bestämmelserna i 2 kap 25 § utsökningsbalken och prövas av miljödomstolen i särskild ordning. Säkerheten skall förvaras hos Länsstyrelsen i Kalmar län.

TIDIGARE PRÖVNING

Verksamheten vid Målserums avfallsanläggning har under 1980-talet tillståndsprövats enligt miljöskyddslagen av Koncessionsnämnden för miljöskydd.

Genom en deldom 2001-09-12 meddelade Miljödomstolen vid Växjö tingsrätt Västerviks kommunen och Västerviks Värmeverk AB tillstånd enligt miljöbalken att vid Målserums avfallsanläggning motta, sortera, behandla och mellanlagra 90 000 ton avfall per år och därav deponera 30 000 ton per år, varav högst 10000 ton farligt avfall (klass 1-avfall).

Vidare meddelades tillstånd till de byggnadsåtgärder som verksamheten förutsatte.

Tillstånd att deponera icke-farlig avfall och inert avfall vid avfallsanläggningen tidsbegränsades till utgången av 2008.

Miljödomstolen förordnade att frågor om åtgärder och villkor för hantering av lakvatten från avfallsanläggningen samt lakvattnets påverkan på recipienten skulle skjutas upp under en prövotid fram till den 31 december 2003. Ett program för undersökningar under prövotiden godkändes av Miljödomstolen genom ett beslut 2002-05-27.

En redovisning för utredningar under prövotiden och förslag till åtgärder och slutliga villkor gavs, efter medgivet anstånd, in till Miljödomstolen den 29 oktober 2004.

ANSÖKAN

Sökanden, numera Västervik Miljö och Energi AB, har framställt sin ansökan i huvudsak enligt följande.

Yrkande

Sökanden yrkar tillstånd enligt miljöbalken till verksamheten vid Målserums avfallsanläggning innefattande mottagning, sortering, behandling, lagring och bortskaffande av högst 300 000 ton avfall per år, varav

- deponering med högst 45 000 ton icke-farligt och inert avfall och högst 20 000 ton farligt avfall, allt per år

- beredning med högst 95 000 ton hushålls- och industriavfall per år för förbränning i Stegeholmsverket

- behandling med högst 50 000 ton förorenade jordar och massor per år; behandling får ske genom biologisk behandling, jordtvätt, termisk behandling, stabilisering och solidifiering

- lagring av avfall och massor avsedda för avslutning av deponin och kompostering av avloppsslam tillsammans med park- och trädgårdsavfall, hästgödsel och liknande material.

Sökanden yrkar att dispens lämnas enligt 24 § deponeringsförordningen från kravet i 20 och 21 §§ om geologisk barriär för anslutning mellan den nya deponin för icke farligt avfall och den befintliga deponin.

För den befintliga deponin för icke-farligt avfall ansöker sökanden att tillstånd ges till utgången av år 2008. Sökanden hemställer att igångsättningstiden för nya verksamheter bestäms till utgången av 2012, blivande tillstånd får utnyttjas även om domen överklagas och att miljökonsekvensbeskrivningen godkänns.

Villkor

Sökanden föreslår att följande slutliga villkor skall föreskrivas för ett tillstånd.

1. Verksamheten - inberäknat åtgärder för att begränsa skador och olägenheter för människors hälsa och miljön - skall bedrivas i huvudsak på det sätt som sökandena angett eller åtagit sig i målet om inte annat framgår av denna dom.

2. En beskrivning av den nya deponin för icke-farligt och inert avfall och den planerade utbyggnaden av deponin för farligt avfall skall inges för godkännande till tillsynsmyndigheten. Beskrivningen skall innehålla bl. a förslag till teknisk konstruktion av konstgjord geologisk barriär, bottentätning och dränering och lakvattendiken. Deponering får ej påbörjas förrän tillsynsmyndigheten godkänt beskrivningen.

För befintlig deponi för icke-farligt avfall skall finnas en av tillsynsmyndigheten godkänd avslutningsplan.

3. Den damm till vilken lakvatten pumpas från pumpstationen i Källhagen skall vara tätad senast inom två år från dagen för denna dom.

4. Lakvatten från deponin för farligt avfall och den nya deponin för inert och icke farligt avfall skall behandlas i reningsanläggning för respektive deponi innan det avleds till åsen. Till reningsanläggningen för lakvatten från deponin för icke farligt avfall skall även föras lakvatten från ytor för behandling och lagring av avfall. Det renade lakvattnet får innan det tillförs åsen som riktvärden och kvartalsmedelvärden inte innehålla högre halter föroreningar än vad som anges i följande tabell.

Ämne Föroreningshalt (mg/l)

Zink 0,05

Krom-tot 0,05

Kadmium 0,001

Koppar 0,05

Nickel 0,05

Bly 0,01

Kvicksilver 0,001

Arsenik 0,05

Tot-P 1

NH4-N 20

5. Anläggningen skall i erforderlig omfattning vara inhägnad för att hindra obehöriga tillträde.

6. Verksamheten skall bedrivas så att insyn mot pågående verksamhet begränsas. Sökanden skall verka för att omgivande vegetation bibehålles i den utsträckning som krävs för ge erforderligt insynsskydd.

7. Avfall som kan orsaka lukt skall hanteras på sådant sätt att luktolägenheter undviks. Om luktolägenheter trots det uppkommer skall orsakerna undersökas samt rimliga åtgärder vidtas för att begränsa olägenheter.

8. Avfall skall hanteras så att olägenheter orsakade av damning, vindspridning av avfall eller spridning med djur inte uppkommer.

9. Buller från verksamheten, skall begränsas så att den ekvivalenta ljudnivån utomhus vid bostäder som riktvärde inte överstiger

- 50 dB(A) vardagar kl 07.00-18.00

- 40 dB(A) natt kl 22.00-07.00

- 45 dB(A) övrig tid

Nattetid får momentanvärdet som riktvärde inte överstiga 55 dB(A).

10. Mellanlagring och behandling av förorenade jordar och massor skall ske på täta ytor.

11. Täckning skall vid mellanlagring och behandling ske om avfallet har en halt av följande grupper av kolväten överstigande fem gånger MKM- värdena enligt Naturvårdsverkets rapport 4889 Förslag till riktlinjen för förorenande bensinstationer.

- Alifatiska kolväten C5 - C8 och C8 - C10

- Aromatiska kolväten C8 - C10

- Bensen, refererande till halten 0,4 mg/kg TS

- Summa toluen, etylbensen och xylen (TEX), refererande till halten 60 mg/kg TS

Täckning skall dessutom ske om det uppstår olägenheter genom lukt eller annan olägenhet, t.ex. damning, även om ovanstående värden underskrids.

12. Varje ny behandlingsmetod skall anmälas till tillsynsmyndigheten.

13. Om halterna föroreningar i förorenade jordmassor (före eller efter behandling) underskrider de nivåer som anges i för Mindre Känslig Markanvändning (MKM) i Naturvårdsverkets rapport 4638 och rapport 4889 får massorna nyttiggöras inom anläggningen, t.ex. i deponins sluttäckning utanför tätskiktet.

14. Som ekonomisk säkerhet för fullgörande av de skyldigheter som gäller för deponeringsverksamheten vid deponin för farligt avfall och den planerade deponin för icke farligt avfall skall sökanden ställa pant eller borgen.

Säkerheten skall täcka kostnaderna för beräknade framtida efterbehandlingsåtgärder. En beräkning av dessa kostnader skall ges in till tillsynsmyndigheten senast den 1 juni 2006. En reviderad beräkning skall därefter ges in till myndigheten den 1 juni vart tredje år.

15. Sökanden skall inom sex månader från det att domen vunnit laga kraft till tillsynsmyndigheten för godkännande inge ett förslag till reviderat kontrollprogram och skötselföreskrifter.

Sökanden föreslår att Miljödomstolen enligt 22 kap 25 § tredje stycket miljöbalken överlåter åt tillsynsmyndigheten att meddela ytterligare föreskrifter i följande avseenden:

D1. Utförande av planerad utbyggnad av deponier.

D2. Åtgärder mot lukt om luktstörningar av betydelse uppstår.

D3. Avslutning och efterbehandling

D4. Tillsyn, övervakning och kontroll

Som framgår ovan föreslår sökanden att villkor om övervakning och kontroll delegeras till tillsynsmyndigheten.

Denna ansökan

Nuvarande tillstånd att deponera icke-farligt avfall och inert avfall är tidsbegränsat till utgången av 2008. Kommunen avser därför att avsluta den befintliga deponin för sådant avfall senast vid utgången av 2008, i enlighet med den avslutnings- och anpassningsplan som upprättats för deponin enligt förordning (2001:512) om deponering av avfall.

Även för tiden efter 2008 kommer emellertid att finnas behov av att deponera avfall och kommunen planerar därför att i anslutning till den befintliga deponin på Målserums anlägga en ny deponi för icke farligt och inert avfall. Samtidigt kommer Målserums avfallsanläggning troligen att få ökad regional betydelse, eftersom flera mindre kommuner i regionen kommer att behöva avsluta sina deponier senast under 2008 på grund av de tekniska kraven i deponeringsförordningen (2001:512).

Förbränningen vid Stegeholmsverket förväntas öka, vilket innebär att det behövs större ytor för mellanlagring och behandling av avfalls bränsle. På grund av den ökade förbränningen kommer även mängden restprodukter för deponering att öka. På grund av den utökade förbränningen i Stegeholmsverket kommer behovet av att deponera flygaska att öka, och därför planerar sökandena även att utöka deponin för farligt avfall.

Sökanden avser att, utöver den hantering som sker på anläggningen idag, utöka verksamheten med mottagning och balning av plastavfall som sedan kommer att transporteras bort för återvinning eller energiutvinning, behandling av förorenade jordar och massor samt kompostering av slam med inblandning av park- och trädgårdsavfall.

Sammantaget innebär dessa förändringar att verksamheten vid avfallsanläggningen till sin volym behöver ökas avsevärt.

Nuvarande verksamhet

Vid Målserums avfallsanläggning sker mottagning, sortering, behandling, mellanlagring och deponering av avfall. Inom Målserum finns även en anläggning för behandling av det avfallsbränsle som förbränns i Stegeholmsverket. En allt mindre mängd avfall deponeras. Under 2002 mottogs totalt 60 408 ton avfall, varav 16 427 ton deponerades. Under 2003 mottogs 68 376 ton, varav 14 995 ton deponerades.

De anläggningar och verksamheter som finns idag vid Målserum är följande.

- Mottagningsstation med våg, kontor och personalutrymmen finns vid infarten i den nordvästra delen av området. Inom samma del av området som mottagningsstationen finns även garage, återvinnings station, lagerytor för utsorterat material t.ex. glas och kylmöbler. Inom denna del av anläggningsområdet finns även förrådsytor, mottagningsstation för farligt avfall samt en byggnad för återbruk (produkter som kan återanvändas).

- Lagringsfickor för avloppsslam samt en mindre platta för förorenade massor med oljeavskiljare finns i den norra delen av området.

- Yta för kompostering av trädgårdsavfall och/ellert avloppsslam samt motsvarande organiskt avfall finns i den nordöstra delen av området.

- Anläggning för behandling av avfallsbränsle (malning) finns inom den östra delen av anläggningsområdet. Där finns också ytor för säsongslagring av torra fraktioner av avfallsbränsle.

- Deponin, som upptar något mindre än halva ytan av anläggnings området, börjar i områdets södra del och sträcker sig till platsen för garage och lagringsytor vid mottagningsstationen. Till viss del utnyttjas deponiytan även för uppställning av utrustning för insamling av avfall och lagring av avfall och utsorterat material.

Den särskilda anläggningen för lokalt omhändertagande och behandling av lakvatten från Målserum består aven biodamm och en våtmark som är placerad ca 800 m syväst om Målserum.

Planerad verksamhet

Även i framtiden planeras verksamheten vid Målserum att vara deponering av avfall, utsortering ur avfall samt behandling och lagring av avfall och avfallsbränsle samt lagring av fraktioner/material som utsorterats ur avfall. De större förändringar som planeras är följande:

- Den totala mängden avfall som kommer att hanteras inom Målserum planeras att öka från idag högst 90.000 ton per år till högst 300.000 ton per år,

- Fortsatt deponering av icke-farligt och inert avfall efter 2008 avses ske på en ny deponi i anslutning till den befintliga deponin får dessa avfallstyper. Även brännbart avfall som enligt 12 § NFS 2004:4 är undantaget från deponeringsförbudet kommer att deponeras. Avfall vars fysiska eller kemiska egenskaper efter behandling är sådana att avfallet inte bör eller kan återvinnas eller bortskaffas på annat sätt än genom deponering kan också komma att deponeras. Innan det sker deponering av sådant avfall kommer samråd att ske med tillsynsmyndigheten.

- Behandling och mellanlagring av förorenade jordmassor och motsvarande avfall som även kan utgöras av farligt avfall,

- Anläggande aven ny till- och utfartsväg i östra delen av anläggnings området med anslutning till Lunnargatan. Lunnargatan är en gata i det industriområde som ligger sydost om Målserum.

Avfallsmängder

Den totala avfallsmängden som planeras att mottas vid Målserums avfallsanläggning kommer, som tidigare nämnts, att uppgå till högst 300.000 ton per år med nu planerad fördelning av årsmängder enligt följande.

- Deponering av högst 45.000 ton icke farligt avfall och inert avfall. Fram till och med utgången av 2008 kommer detta avfall att deponeras inom befintlig deponi och därefter inom en ny deponi i anslutning till den befintliga.

- Deponering av högst 20.000 ton farligt avfall som främst kommer att utgöras av flygaska från Stegeholmsverkets avfallsförbränning. Till en början kommer deponering att ske inom den befintliga deponin (cellen) får farligt avfall och sedan på anslutande nya celler som i likhet med den befintliga cellen kommer att byggas och utformas i enlighet med deponeringsförordningens krav.

- Behandling av högst 95.000 ton avfallsbränsle i form av brännbart hushålls- och industriavfall.

- Behandling av högst 50.000 ton förorenade jordmassor inklusive jordmassor som klassas som farligt avfall.

- Kompostering av högst 10.000 ton avloppsslam.

- Lagring av osorterat och sorterat avfall. Den totala mottagna årsmängden avfall kommer inte att överstiga 300.000 ton per år även om lagringsbehovet av avfall kommer att uppgå till 150.000 ton eller mer vid någon tidpunkt under året.

Deponering av icke farligt avfall

För att kunna fortsätta deponering av icke-farligt och inert avfall efter 2008 planeras en ny deponi att anläggas i anslutning till befintlig deponi för dessa avfallstyper. Deponin kommer att anläggas med en konstgjord geologisk barriär och användas för deponering av icke- farligt och inert avfall som inte kan återvinnas eller återanvändas. Den nya deponin kommer att utformas i enlighet med kraven i deponeringsförordningen på bottentätning, lakvattenuppsamling m.m.

Den nya deponiytan bör ansluta till den befintliga, för att den redan ianspråktagna ytan ska kunna utnyttjas effektivt och för att kunna utnyttja den befintliga deponins höjd. Slänten på den befintliga deponin kommer att prepareras med tätskikt och dränering. Botten på den nya deponin anläggs med både geologisk barriär, bottentätning och dränering. Avrinningen från den nya ytan konstrueras så att inget vatten riskerar att rinna in i den gamla deponin.

Någon geologisk barriär kommer inte att anläggas i slänten på den gamla deponin. En geologisk barriär på befintligt avfall är tekniskt mycket svår att genomföra och skulle heller inte fylla någon funktion för att minska deponins miljöpåverkan. Konstruktionen med tätskikt och dränering innebär att den exponerade överytan inte kommer att öka, och att de lakvattenmängder som bildas i gränszonen mellan deponiytorna kommer att samlas upp av bottentätningen på den nya deponin och avledas via den nya deponibotten i stället för att infiltrera i den gamla delen av deponin. På så vis möjliggörs lakvattenuppsamling från hela den nya deponin.

Även om tätningen mellan den nya och den gamla deponin skulle försvagas på sikt bedöms det inte innebära några problem från miljösynpunkt, eftersom deponin då har sluttäckts enligt de nya reglerna.

Deponi för farligt avfall

På deponin för farligt avfall deponeras idag i huvudsak flygaska från Stegeholmsverket. Deponin är som tidigare nämnts utformad så att den uppfyller kraven i deponeringsförordningen.

Deponeringen av farligt avfall, främst flygaska från Stegeholmsverket, avses att öka från idag högst 10.000 till högst 20 000 ton per år. Detta innebär att deponin för farligt avfall måste byggas ut tidigare än förut planerat. Även den utökade deponin kommer att utformas för att uppfylla kraven i deponeringsförordningen. Utökningen kommer att ske etappvis med nya celler inom deponiområdet.

Behandling av förorenade jordmassor

Anläggningen skall kunna tillhandahålla behandlingsmetoder som minskar volymen förorenat material, bryter ner föroreningarna eller minskar föroreningarnas farlighet och spridning. Ofta tas stora mängder förorenade massor emot under kort tid, och behandlingen sker ofta kampanjvis, vilket innebär att det finns behov av bra lagringsytor. Lagringen innebär också att provtagning och utredning om lämplig behandling kan göras. All lagring kommer att ske på tät yta. Det eventuella dagvatten som ändå uppstår kommer att återföras till jordmassorna eller ledas till lakvattensystemet. Massor som är förorenade med flyktiga ämnen kommer att täckas och utgående luft kommer vid behov att renas. Olika jordmassor kommer att lagras åtskilda.

Beroende på vilken typ av föroreningar som finns i jorden kommer olika behandlingsmetoder att användas. Följande behandlingstekniker kan bli aktuella vid Målserum:

- Biologisk behandling

- Jordtvätt

- Termisk avdrivning

- Stabilisering

- Solidifiering

Lakvattenhantering

Utsläpp av föroreningar till vatten sker framför allt genom lakvatten från verksamheten. Med lakvatten avses vatten som har kommit i kontakt med avfall. Därav framgår att lakvatten från den befintliga deponin för icke farligt avfall får infiltrera i den ås på vilken deponin är belägen. Lakvatten tillsammans med grundvatten pumpas därefter upp i fyra brunnar på åsens sida och leds till en lakvattendamm, där luftning sker. Dammen är för närvarande inte tät men kommunen har för avsikt att vidta åtgärder för att täta den. Från dammen leds vattnet till en våtmark som angränsar till sjön Kvännaren.

Den befintliga deponin för farligt avfall har tätats i överensstämmelse med deponiförordningens bestämmelser. Lakvatten från deponin samlas upp och pumpas till en luftningsbrunn och vidare till ett sandfilter för partikelavskiljning. Efter filtret finns ett jonbytarfilter och ett torvfilter bestående av torv blandat med krossmaterial. Via en tät uppsamlingsdamm avleds vattnet till åsen, där det genomgår samma hantering som lakvattnet från den befintliga deponin för icke farligt avfall.

Lakvatten från den planerade deponin för icke farligt avfall kommer att samlas upp och tillsammans med lakvatten från lagrings- och behandlingsytor ledas till en ny behandlingsanläggning för lakvatten. Det är ännu inte klart hur anläggningen skall utformas utan denna fråga är föremål för utredning. Belastningen på den nya anläggningen kommer att domineras av vatten från lagrings- och behandlingsytor. Det blir därför viktigt att utjämningskapaciteten blir tillräcklig. Själva reningssteget blir sannolikt en filteranläggning med filter för både tungmetaller och organiska ämnen. Filterteknik är en känd och väl beprövad teknik.

Processvatten från eventuell behandling av förorenade jordar och massor genom jordtvätt kommer så långt som möjligt att recirkulera. Vatten som behöver tas ur recirkulationen kommer att omhändertas särskilt.

En del av ytorna för sortering av avfall kommer att förses med tak och kommer därmed inte att ge upphov till något lakvatten utan avrinnande vatten avleds som dagvatten.

Lokalisering och planer

Fortsatt verksamhet vid Målserums avfallsanläggning innebär att av exploatering opåverkade mark- eller vattenområden inte behöver tas i anspråk för verksamheten. För den planerade nya deponin och övrig verksamhet på anläggningen kommer att behöva utnyttjas mark som är belägen inom nuvarande anläggningsområde. Dessutom kommer ett område som för närvarande ligger utanför anläggningsområdet att utnyttjas för sortering, behandling och lagring se.

Något område utpekat som riksintresse enligt 3 kapmiljöbalken berörs inte av verksamheten. Inte heller berörs något område som omfattas av de särskilda bestämmelserna i 4 kapmiljöbalken eller som skall beredas skydd enligt 7 kap 27 § miljöbalken.

Målserums avfallsanläggning medför påverkan på miljön genom utsläpp av lakvatten från anläggningen. Denna påverkan orsakas emellertid, och kommer även framgent, att främst orsakas av den befintliga deponin för icke farligt avfall. Genom de olika skyddsåtgärder som planeras kommer påverkan inte att öka vid en fortsatt och utökad verksamhet.

Den utredning som gjorts i fråga om förutsättningarna för att på Målserums avfallsanläggning anordna en ny deponi, visar att det visserligen inte förekommer någon naturlig geologisk barriär inom området, men att förutsättningarna är goda för att anordna en konstgjord geologisk barriär på det sätt som anges i deponeringsförordningen.

Mot bakgrund av det nu anförda bedömer sökandena att de konflikter som kan uppstå mellan den sökta verksamheten och motstående intressen nästan helt hänför sig till den påverkan som direkt eller indirekt uppkommer för boende i den närmaste omgivningen. Vissa delar av verksamheten bedrivs och kommer även i framtiden att bedrivas nära bostäder. Närheten till bostäder och även olika inslag i den hantering av avfall som sker vid anläggningen har tidvis inneburit avsevärda störningar i form av framför allt lukt i omgivningen. Genom olika skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått anser sig dock sökandena ha lyckats begränsa dessa olägenheter till en godtagbar nivå. För möjligheterna att även i fortsättningen hålla sådana störningar på en låg nivå talar även de förbud mot att deponera organiskt avfall som träder i kraft den 1 januari 2005. Risken för lukt kommer att minska både av detta skäl och genom den successiva efterbehandling av den befintliga deponin som kommer att ske, och vilken kommer att minska risken för lukt från tidigare deponerat organiskt material.

Sökanden anser sig numera ha fått så stor erfarenhet och kunskap om verksamheten med beredning av bränsle till Stegeholmsverket, att risken för lukt från denna verksamhet är liten.

Sammanfattningsvis bedömer sökandena att den planerade framtida verksamheten vid Målserums avfallsanläggning, trots närheten till bostäder, kommer att medföra endast begränsade störningar för omgivningen.

För att söka finna den bästa platsen för kommunens framtida avfallshantering har sökandena låtit utreda ett antal ytterligare lokaliseringsalternativ.

Vid en samlad bedömning av de olika alternativens påverkan på människors hälsa och miljö samt med beaktande av 2 kap 7 § miljöbalken anser sökandena att en lokalisering till Målserum är det bästa alternativet för kommunens framtida avfallshantering.

Området där Målserums avfallsanläggning är belägen är i kommunens översiktsplan avsatt för avfallshantering och deponering. Någon detaljplan finns inte för området.

Efterbehandling

Befintliga deponier på Målserums avfallsanläggning är en deponi för icke-farligt och inert avfall samt en deponi för farligt avfall. Den planerade nya deponin är en deponi för icke-farligt och inert avfall. Dessutom planeras en utvidgning av den befintliga deponin för farligt avfall. På avfallsanläggningen bedrivs eller planeras - förutom deponering - sortering och mellanlagring av avfall, mellan lagring och behandling av förorenad jord, kompostering av park- och trädgårdsavfall samt lakvattenrening. När verksamheten någon gång i framtiden upphör kommer endast deponierna att finnas kvar, medan allt material och all utrustning som ingår i den övriga verksamheten kommer att föras därifrån.

Sökandens avsikt är att åtgärderna skall uppfylla de krav som vid tidpunkten för efterbehandlingen gällande lagstiftning uppställs för efterbehandling av deponier av de här aktuella klasserna.

Säkerhet för efterbehandling

Efterbehandlingskostnaden för den befintliga deponin för icke farligt avfall beräknas till ca 40 milj kr. Enligt anpassningsplanen kommer sluttäckningen att utföras i etapper och pågå under ungefär tio år. Som ekonomisk säkerhet för efterbehandlingskostnaderna skall sökanden ställa pant eller borgen.

Miljökonsekvensbeskrivning

Tidigt samråd har hållits. Genom ett beslut 2004-05-14 förklarade Länsstyrelsen att verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Därefter har utökat samråd genomförts.

Den ansökta verksamheten bedöms efter vidtagna skyddsåtgärder inte innebära några risker för människors hälsa och säkerhet eller miljön i form av utsläpp till vatten och luft eller annat.

YTTRANDEN

Naturvårdsverket har i yttrande till miljödomstolen framför bland annat följande.

Av ansökan framgår att Västervik Miljö och Energi AB föreslår villkor för maximala halter av föroreningar i behandlade förorenade massor som används utanför området. Bakgrunden till de halter som föreslås som villkor framgår av bilagan till kompletteringarna i ärendet. I bilagan förs ett resonemang kring användning av Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenande områden och att dessa bör kunna tillämpas vid användning av de behandlade förorenade massorna.

Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenade områden är inte avsedda att tillämpas för tillförsel av föroreningar via användning av behandlade massor som konstruktionsmaterial. Naturvårdsverket anser att det inte är acceptabelt att tillföra föroreningar upp till de halter som anges som generella riktvärden.

De generella riktvärdena är framtagna för att bedöma riskerna vid existerande förorenade områden. Riktvärdena ger vägledning till när halterna av föroreningar är så höga att det kan vara aktuellt med en sanering av området. Bakom de generella riktvärdena finns en beräkningsmodell som bland annat beaktar exponering och spridning av föroreningarna. Ett villkor för att de generella riktvärdena går att tillämpa för ett förorenat område är att förutsättningarna för området motsvarar beräkningsmodellen.

Bedömningen av lämpligheten för att återanvända förorenade massor bör göras specifikt för respektive område. Att föra in villkor om när behandlade massor allmänt kan återanvändas utanför deponiområdet går emot principen om plats specifik bedömning. Naturvårdsverket anser inte att villkoren för deponin och verksamheten för behandling av förorenade massor bör omfatta gränsvärden som anger hur behandlade massor kan användas utanför området.

Länsstyrelsen i Kalmar län har i yttrande och vid huvudförhandlingen framfört bland annat följande.

Kompostering

Länsstyrelsen anser att mindre mängder rötslam kan användas som gödselmedel i skyddsskiktet ovanför tätskiktet men de mängder sökanden avser använda (10-30 % vilket innebär 1500-4500 ton per hektar) bedöms vara alldeles förstora. Vegetationen på deponin kommer inte att kunna ta upp alla närsalterna i slammet vilket medför en mycket stor risk för utlakning till omgivande mark- och vatten. Vatten som avrinner från skyddsskiktet kommer att avledas direkt till recipient utan rening vilket kan orsaka övergödning.

Mängden rötslam i skyddsskiktet bör baseras på näringsinnehållet i slammet och vad som kan tas upp av vegetationen. Lämplig giva bör motsvara kraven för de mängder som får spridas på jord bruks mark enligt naturvårdsverkets föreskrift SNFS 1994:2 om skydd för miljön när avloppsslam används i jordbruket.

Sökanden bör redovisa även annan avsättning för kompostmaterialet eftersom endast en mycket begränsad del kan användas i skyddstäckningen.

Lakvatten

Sökanden anser inte att det är lämpligt att idag binda upp sig för exakt utformning av reningsanläggning för lakvattnet från den nya deponin för icke-farligt avfall och redovisar därför inte hur. anläggningen kommer att utformas. Länsstyrelsen anser inte att denna fråga skall överlåtas till tillsynsmyndigheten. Sökanden bör komplettera så att frågan huvudsakligen kan avgöras av miljödomstolen. Om miljödomstolen väljer att besluta på befintligt underlag bör utredningsvillkor föreskrivas.

Länsstyrelsen anser generellt att infiltrationen av lakvatten till åsen bör minimeras p.g.a. att kontrollen över lakvattnet då till stor del förloras. Om renat lakvatten infiltreras innebär det en utspädning av lakvattnet från den befintliga deponin vilket försämrar möjligheten att samla upp och rena detta lakvatten.

De halter och mängder av föroreningar i lakvattnet som kommunen redovisar i PM 2005-04-28 är uppmätta då lakvattnet samlas upp efter de artesiska brunnarna vid Källhagen. Detta vatten består endast till ca 20 % av lakvatten. 80 % utgör grundvatten och annat vatten med vilket lakvattnet blandats. Redovisade halter bör därför multipliceras med 5 innan de jämförs med medianvärden från andra deponier i RVF:s rapport 00:7. För vissa parametrar blir halterna i Målserums lakvatten då högre än medianvärdena från andra deponier, tex. för kvicksilver, arsenik och koppar. För kvicksilver blir värdet ca 20 gånger högre.

Lokalisering

Kommunen bör utföra och redovisa fördjupade studier för de lämpligaste alternativen i den översiktliga undersökningen. Alternativ med uppdelning av verksamheten bör också redovisas. Tex. att enbart behandlingen av avfallsbränsle bedrivs på Målserum men att övrig verksamhet nylokaliseras eller flyttas till annan befintlig anläggning.

Sluttäckning

Endast icke förorenade avfallsmassor eller jungfruligt material bör tillåtas i skyddsskiktet.

Undantag från bottentätning och geologisk barriär

Deponeringen av icke-farligt avfall på den befintliga deponin bör upphöra och deponin bör istället avjämnas med inerta konstruktionsmassor så att sluttäckning kan ske snarast möjligt. Jungfruliga massor i form av morän bör också kunna användas. Undantag från kraven på bottentätning och geologisk barriär bör därför inte medges i denna del.

Undantag från kravet på geologisk barriär bör medges för den nya deponins anslutning till den gamla.

Recipient

Länsstyrelsen anser att en mer utförligare beskrivning av recipienten och avfallsanläggningens påverkan behövs.

Farligt avfall

Länsstyrelsen föreslår att villkor om hantering av farligt avfall får följande lydelse:

En förteckning över de typer av farligt avfall som hanteras i verksamheten skall lämnas till tillsynsmyndigheten och avse förhållandena när detta tillstånds beslut vinner laga kraft. Förteckningen skall inges inom 30 dagar från datum för laga kraft vunnet beslut och förteckna avfallstyp, avfallskod samt kort hanterings beskrivning för respektive typ av avfall.

Mottagande av nya typer av farligt avfall, utöver ovanstående förteckning, får ske först efter anmälan till tillsynsmyndigheten.

Tillsynsmyndigheten får förbjuda att uppenbart olämpligtfarligt avfall tas emot på anläggningen.

Avfallstyper till deponi

Länsstyrelsen föreslår följande villkorsformulering föreslås får att ge utrymme får deponering av ytterligare avfallstyper:

Deponering av andra typer av avfall, utöver ovanstående förteckning, får ske först efter anmälan till tillsynsmyndigheten.

Förslag till ytterligare villkor

Länsstyrelsen konstaterar att föreslagna riktvärden - på föroreningar i lakvattnet - är mycket höga relativt andra deponier. Endast värdet för ammoniumkväve är lägre än medianvärdena för ett antal svenska deponier som redovisas i RVF:s rapport 00:7. Föreslagna riktvärden är också för de flesta föreslagna parametrar mycket högre än de halter som redovisas för lakvattnet i bilaga l i PM 2005-04-28. Miljödomstolen bör fastställa betydligt lägre riktvärden än de som sökanden föreslagit.

Kvicksilver bör också ingå i listan med riktvärden eftersom halten är ca 20 x högre än vad som redovisas i RVF:007.

Länsstyrelsen anser att förslaget till villkor två - om föroreningshalter i framställd jord - är överflödigt eftersom användandet av dessa avfallsprodukter alltid skall anmälas till tillsynsmyndigheten i förväg enligt uppläggningspunktema i FMH-bilagan om det finns någon risk för förorening av mark eller vatten.

Miljö och byggnadsnämnden i Västerviks kommun har i yttrande och vid huvudförhandlingen framför bland annat följande.

1. Miljö- och byggnadsnämnden yrkar i första hand på att sökanden skall åläggas att komplettera ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen, på de punkter som tidigare har begärts av miljö- och byggnadsnämnden och länsstyrelsen men som ännu inte redovisats i begärd omfattning, innan miljödomstolen tar upp ansökan för prövning. Detta gäller bland annat:

- fördjupade studier av alternativa lokaliseringar inkl uppdelning av verksamheten

- mer utförlig beskrivning av noll-alternativ gällande verksamhetens olika delar

- beräkning av naturlig geologisk barriär

- konstruktion av lakvattenuppsamling, - behandling m.m. för ny deponi

- deponigasutredning

- åtgärder gällande ovidkommande vatten i befintligt lakvattensystem

- utredning artesiska brunnar med mera i befintligt lakvattensystem

- recipientbeskrivning

- Efter att komplettering skett önskar nämnden på nytt få möjlighet att yttra sig i ärendet.

Flera av de ovan nämnda punkterna är av väsentlig betydelse vid bedömningen av lokaliseringen av verksamheten, varför tillstånd inte bör medges på befintligt underlag. Efter att komplettering skett önskar nämnden på nytt få möjlighet att yttra sig i ärendet.

2. När miljödomstolen väljer att avgöra ärendet bör bedömningen av tillåtligheten för verksamhetens olika delar göras med stor hänsyn till närheten till både befintliga bostäder samt till det påbörjade planarbetet för ett nytt bostadsområde vid Gertrudsvik, beläget ca 500 meter norr om avfallsanläggningen.

3. Om miljödomstolen ändå väljer att bevilja tillstånd på befintligt underlag anser nämnden att följande synpunkter ska beaktas:

Miljö- och byggnadsnämnden anser att följande frågor, som omfattar den viktigaste miljöpåverkan från en deponi, inte kan anses utgöra villkor av sådan mindre betydelse som avses i miljöbalken 22 kap 25 § 3 stycket och motsätter sig därför att de delegeras till tillsynsmyndigheten:

- Behandling av lakvatten för nya deponin för icke-farligt avfall (D1)

- Utförande av planerad utbyggnad av deponier (D3 samt villkor 2)

- Behov av utredning om utvinning av deponigas (D5)

Då förutsättningar för att avgöra frågorna saknas i dagsläget bör miljödomstolen i första hand begära att ansökan kompletteras på dessa punkter innan ansökan prövas eller i andra hand besluta om utrednings-/prövotidsvillkor.

Miljö- och byggnadsnämnden anser inte heller på övriga föreslagna punkter (D2, D4, D6, D7 och D8) att någon delegation av att meddela villkor behöver ske till tillsynsmyndigheten. De bedömningar som behöver göras på de angivna punkterna, förutom vad som regleras i de villkor som föreslås nedan, kan ske i den ordinarie tillsynen genom förelägganden etcetera.

Om tillstånd ges bör det förutom de villkor som sökanden föreslagit regleras på nedanstående punkter. I de fall miljö- och byggnadsnämnden har ett färdigt förslag till villkorsformulering har denna skrivits med kursiv text. Övriga punkter anser vi bör skrivas in som villkor eller annan begränsning men har ingen färdig formulering:

Deponier

a) Avfall som innehåller fettlösliga ämnen får inte deponeras tillsammans med aska från avfallsförbränning.

b) Det föreslagna villkor 2 bör i första hand konstrueras som ett utredningsvillkor där verksamhetsutövaren senast ett visst datum till miljödomstolen skall redovisa teknisk konstruktion av konstgjord geologisk barriär, bottentätning samt dränering och lakvattendiken för den nya deponin för icke-farligt och inert avfall och den planerade utbyggnaden av deponin för farligt avfall. I andra hand bör formuleringen av villkoret ändras till följande: "I god tid före anläggning av den nya deponin för icke-farligt och inert avfall och den planerade utbyggnaden av deponin för farligt avfall skall en anmälan om detta lämnas till tillsynsmyndigheten. Anmälan skall innehålla teknisk konstruktion av konstgjord geologisk barriär, bottentätning samt dränering och lakvattendiken. Verksamhetsutövaren ansvarar för att konstruktionen uppfyller kraven i deponeringsförordningen och vad som uppgetts i tillståndsansökan."

c) Verksamhetsutövaren skall under driftfasen av deponin för farligtavfall samt den nya deponin för icke-farligt och inert avfall utföra erforderliga undersökningar för att ta fram underlag till utformningen av skydd enligt 21 § deponeringsförordningen. Verksamhetsutövaren skall i god tid innan driftfasens avslutande till tillsynsmyndigheten skriftligen redovisa hur man avser uppfylla kravet i 21 §. Lakvattenuppsamlig och behandling får inte upphöra förrän ett godkänt skydd enligt 21 § har anordnats och utprovats.

Sluttäckning av deponier

e) I god tid innan sluttäckning av varje deponi påbörjas skall en anmälan om detta lämnas till tillsynsmyndigheten. I anmälan ska detaljprogrammet för sluttäckningen redovisas med konstruktion och funktion med ritningar och beräkningar för de material som planeras användas i sluttäckningens samtliga olika skikt.

f) Sluttäckningen av deponin ska inledas så snart sättningarna i avfallet har tagits ut och sedan utföras så fort som möjligt med en rimlig insats av maskiner och personal.

Motivering: Planering av sluttäckningen bör ske så att de material som behövs finns att tillgå då täckningen påbörjas. Material kan t ex börja tas emot och mellanlagras i förväg, samt vid behov användas som förbelastning för att påskynda uttagningen av sättningar i avfallet. Det är inte rimligt att tidplanen för sluttäckningen baseras på den årliga tillgången till avfall och material.

Lakvatten

g) Ett utredningsvillkor avseende lämplig utformning av reningsanläggning för lakvatten från den nya deponin för ickefarligt avfall bör föreskrivas. Olika alternativ bör utredas för att avgöra vad som är bästa möjliga teknik i detta fall. Resultatet av utredningen bör redovisas till Miljödomstolen senast den 31 december 2006, varefter domstolen bör besluta om slutliga. villkor. Även funktionen av reningsanläggningen för lakvatten från deponin för farligt avfall och ev förändringar av den anläggningen kan ingå i utredningsvillkoret.

h) Om Miljödomstolen väljer att i det nu aktuella beslutet fastställa riktvärden för renat vatten, från reningsanläggningar för deponi för farligt avfall och den nya deponin för icke-farligt och inert avfall enligt sökandens förslag bör det förtydligas att villkoret gäller för vatten från båda reningsanläggningarna var för sig. Riktvärdena bör sättas betydligt lägre än enligt sökandens förslag. De föreslagna värdena är mycket höga både i förhållande till de uppmätta halterna i lakvattnet från Målserums befintliga deponier och i förhållande till lakvatten från andra deponier. Förutom de parametrar som föreslås bör även riktvärde för kvicksilver och ev andra relevanta parametrar fastställas. Villkoret bör även kompletteras med högsta tillåtna mängder som får släppas ut per år (för att undvika utspädningseffekter vid tillförsel av mindre förorenat vatten).

i) Tätning av biodammen skall ske inom två år efter att tillståndet vunnit laga kraft. I god tid innan tätningen påbörjas skall en anmälan lämnas till miljö- och byggnadsnämnden där de planerade arbetena beskrivs. Sökanden skall även utreda om en rensning av dammen kan förbättra reningseffekten och i så fall genomföra rensningen inom samma tid.

j) Det är viktigt att mängden "rent" vatten (som inte kräver ytterligare rening) som infiltreras i grundvattenmagasinet och därmed tillförs lakvattensystemet med biodammen begränsas så långt det är möjligt, för att reningen av det vatten som verkligen behöver renas ska bli så effektiv som möjligt.

k) Av tillståndet bör tydligt framgå vilken reningsanläggning förorenat vatten från upplagsytor, mellanlager för förorenad jord och avloppsslam, kompostering och annan behandling skall ledas till och när detta skall vara genomfört.

l) Vid behandling samt mellanlagring av förorenad jord och avloppsslam skall eventuellt överskottsvatten som inte kan recirkuleras samlas upp och behandlas på lämpligt sätt, beroende - på föroreningsinnehåll. Om det tillförs någon reningsanläggning inom Målserum skall det omfattas av utsläppsvillkoren. Oljehaltigt vatten skall renas i typgodkänd oljeavskiljare klass 1 eller motsvarande, Vatten som innehåller föroreningar som inte kan renas i tillräcklig omfattning i anläggning på Målserum skall skickas för behandling hos godkänd extern behandlingsanläggning.

Användning av avfall som konstruktionsmaterial

m) Miljö- och byggnadsnämnden anser att användning av avfall som konstruktionsmaterial i sluttäckningen av deponierna samt på andra platser inom anläggningen omfattas av SNI-koderna 90.007-1 eller 2 i bilagan till förordningen (1998:899) om. miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (förutom möjligen användning i utjämnings-/terasseringsskikt under tätskiktet i sluttäckningen, som istället skulle kunna anses utgöra en fortsatt deponering). Miljödomstolen förutsätts pröva denna användning eftersom den beskrivits i ansökan och domen i detta ärende bör därför omfatta även dessa koder. Villkor bör föreskrivas för vilka krav som ska ställas på de avfall som ska användas.

n) För användning av avfall som konstruktionsmaterial under tätskiktet i sluttäckningen (dvs utjämnings-/terasseringsskikt) kan miljö- och byggnadsnämnden acceptera att det fram till utgången av 2008 räcker att det uppfyller kraven för att få deponeras på den aktuella deponiklassen. Detta förutsätter att alla krav som gäller deponering även gäller användning i sluttäckningen, bland annat grundläggande karakterisering m fl krav enligt NFS 2004:10, förbud mot användning av brännbart och organiskt avfall, flytande avfall med mera. Dessutom måste avfallet naturligtvis ha de rätta fysikaliska förutsättningar för att fungera som konstruktionsmaterial. Från och med 2009 bör högre krav ställas på avfallet för att inte i praktiken möjliggöra en fortsatt deponering. Vilka krav som då ska gälla bör kunna överlåtas åt tillsynsmyndigheten att avgöra beroende på hur koderna i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd då är formulerade.

o) Avfall som ska användas som konstruktionsmaterial över tätskiktet i sluttäckningen (dvs skyddstäckning och dräneringsskikt) skall uppfylla kraven för att få deponeras på en deponi för inert avfall enligt NFS 2004:10. I den övre delen av skyddstäckningen (vegetationsskiktet) kan dock visst organiskt material exempelvis matjord och slam blandas i för att ge bra förutsättningar för att möjliggöra lämplig vegetation, men då endast i den utsträckning som behövs för detta ändamål. På samma sätt kan organiskt material vid behov användas i metanoxiderande skikt om detta bedöms behöva anläggas.

p) Avfall som ska användas som konstruktionsmaterial på annan plats än deponiytor skall uppfylla kraven för att få deponeras på " en deponi för inert avfall enligt NFS 2004:10.

q) Innan upplagring av avfall för användning som konstruktionsmaterial påbörjas skall utredning ske som visar att avfallet uppfyller kriterierna för att få användas som konstruktionsmaterial. "

r) Miljö- och byggnadsnämnden vill även poängtera att vi inte anser att sökanden i ansökan visat att bottenaskan från Stegeholmsverket utgör ett icke-farligt avfall, varför det inte går att ta ställning rill om askan får användas för konstruktionsändamål.

Förorenad jord

s) Med hänsyn till närheten till befintliga och planerade bostäder anser miljö- och byggnadsnämnden att behandlingen av förorenade massor bör begränsas till förorenade jordmassor som inte utgör farligt avfall. Ordet jordmassor bör användas för att tydliggöra att det är just sådana massor det handlar om och inte något annat, t ex industrislam eller byggnadsmaterial.

t) Formuleringen av det föreslagna villkor 7 bör ändras så att lydelsen blir: "Mellanlagring och behandling av förorenade jordmassor skall ske på täta och hårdgjorda ytor"

u) Jord som innehåller föroreningar där risk finns att de avgår till luft istället för att brytas ner skall såväl vid mellanlagring som behandling täckas och utgående luft renas. (Komplement till det föreslagna villkor 8.)

w) Vid användning av den "anläggningsjord"/"biomull" som produceras genom kompostering av avloppsslam med inblandning av park- och trädgårdsavfall måste hänsyn tas till vilket näringsinnehåll som behövs för det aktuella ändamålet. Slammet bör återgå till kretsloppet och om det skall användas i detta sammanhang skall det i så fall vara som ersättningsmaterial' för annan växtnäring som annars skulle krävas.

x) Miljö- och byggnadsnämnden anser inte att det faktum att en jord uppfyller kraven för MKM i NV rapport 4638 innebär att den kan användas vid alla typer av mindre känslig markanvändning. Riktvärdena i rapporten gäller för efterbehandling av förorenad mark vilket är något helt annat än att lägga ut nya massor på en plats. Det är mer lämpligt att tillämpa SPCR 089 "Certifieringsregler för biomull" eller SPCR 148 för anläggningsjord. Användningen av jorden måste även bedömas och vid behov prövas av myndigheten på den plats dit det avyttras, se även under punkt v) ovan.

y) Miljö- och byggnadsnämnden anser inte att det kan accepteras att luktolägenheter uppkommer hos närboende en gång varannan månad när komposten syresätts och vänds. Om inte skyddsåtgärder räcker till för att förhindra olägenhet bör verksamheten inte tillåtas. Villkor när det gäller lukt bör därför formuleras som föreslås under punkt ff) nedan.

z) Mellanlagring av avloppsslam skall, om det förvaras åtkomligt för nederbörd, ske på hårdgjord yta där lakvatten kan samlas upp.

aa) Avloppsslam som komposteras ska genomgå hygienisering i enlighet med bilagan till Naturvårdsverkets allmänna råd 2003:15.

Övervakning och kontroll

bb) Ett villkor med följande lydelse bör skrivas: "För verksamheten skall finnas ett kontrollprogram som möjliggör en bedömning av om villkoren följs. I kontrollprogrammet skall anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder."

cc) kontrollprogrammet enligt föregående villkorspunkt skall redovisas för tillsynsmyndigheten senast 3 månader efter att tillståndet vunnit laga kraft.

dd) I övrigt bör frågor om övervakning och kontroll kunna hanteras i det ordinarie tillsynsarbetet.

Övrigt

ee) Flytande kemiska produkter samt farligt avfall skall hanteras så att det inte sprids till omgivningen vid spill eller olyckshändelse. Lagring skall ske under tak och over invallad ogenomsläpplig yta utan avlopp. Inom invallningen skall rymmas det största kärlets volym plus 10% av de övriga kärlens volym. Sorptionsmedel skall finnas tillgängligt.

ff) Det föreslagna villkor 4 bör formuleras som följer: Avfall som kan orsaka lukt skall hanteras på ett sådant sätt att luktolägenheter inte uppstår. Om luktolägenheter uppkommer skall orsakerna skyndsamt undersökas samt åtgärder vidtas för att förhindra olägenheter. Om inte andra skyddsåtgärder kan vidtas för att förhindra olägenheten skall den hantering som orsakar luktolägenheten upphöra.

gg) Lagring samt malning av lätt nedbrytbart organiskt avfall får vid ordinarie drift endast ske inomhus med erforderlig ventilation och luktfilter. Om driftstörningar inträffar som kan föranleda hantering utomhus eller på annat sätt orsaka luktolägenhet skall tillsynsmyndigheten samt närboende omedelbart informeras.

hh) Ett villkor bör föreskrivas om när den nya infartsvägen till anläggningen skall vara färdigställd.

SÖKANDENS BEMÖTANDEN

Länsstyrelsens yttrande

Kompostering

Bolaget åberopar Envipros ovannämnda PM och föreslår att frågan när den aktualiseras får bli föremål för samrådsförfarande mellan bolaget och tillsynsmyndigheten. Frågan bör kunna ingå i den delegation som bolaget i ansökan har föreslagit under D4.

Lakvatten

Bolaget vidhåller att det ar olämpligt att nu behöva binda upp sig för en utformning av reningsanläggningen för den nya deponin för icke farligt avfall. Det bör i stället först uppställas krav på vad anläggningen skall prestera och därefter får anläggningen utformas så att kraven kan uppfyllas.

Någon annan behandling av lakvattnet från den befintliga deponin för icke farligt avfall än luftning i dammen planeras inte. För luftningen saknar det betydelse att även behandlat lakvatten från nya deponier tillförs dammen. Infiltration av lakvatten från nya reningsanläggningen i åsen kan samtidigt ses som en extra polering av lakvattnet innan det släpps ut i recipienten. Detta är ett miljömässigt bättre alternativ än att lakvattnet avleds direkt till recipienten.

Lokalisering

Avståndet till bostäder är relativt kort från den del av Målserumsanläggningen där det kommer att ske deponering men betydligt längre från de verksamheter som kan befaras orsaka störningar t.ex. i form av buller, kringblåsning av papper och plast och problem med damning.

I miljökonsekvensbeskrivningen redovisas dessa förhållanden samt de skyddsåtgärder som vidtagits och de som kommer att vidtas. Vad gäller bullerstörningar kan dessutom konstateras att mellan deponi området och närmaste bostäder ligger en speedwaybana med långt högre ljudnivå än vad som alstras vid deponin. Sökanden bedömer att med redovisade skyddsåtgärder kan verksamheten bedrivas med endast begränsade störningar för de närmast boende.

Som tidigare redovisats uppfyller ingen av de tio platser som studerats som alternativ till Målserum kraven på geologisk barriär. Det är överhuvudtaget mycket svårt att i Västerviksregionen finna lämpliga geologiska förhållanden för en deponi. Därför måste en konstgjord geologisk barriär anordnas oavsett om deponiverksamhet skall fortsätta vid Målserum eller om en ny deponi skall anläggas någon annanstans. En konstgjord barriär innebär stora anläggningskostnader men samtidigt en stor säkerhet att det lakvatten som eventuellt uppkommer kan omhändertas under kontrollerade former. Deponeringen av farligt avfall inom Målserum sker redan idag på en yta med konstgjord barriär och deponeringen av icke farligt avfall kommer att ske på sådan yta efter år 2008. All deponering inom Målserum kommer således fr.o.m. 2009 att ske på mark som uppfyller kraven på geologisk barriär, förutom den del för vilken undantag sökts.

Den befintliga deponin ligger direkt på grusmaterial i grusåsen och det lakvatten som bildas blandas med grundvatten. Som bolaget redovisat tidigare kommer en fortsatt deponering under begränsad tid att vara till fördel för att minska lakvattenbildning och mängden föroreningar i lakvattnet från den befintliga deponin.

Under 1980-talet utförde VBB undersökningar av grundvattenförhållandena inom Målserumsområdet, vilka presenterades i ett antal delrapporter och slutligen i en sammanfattande rapport den 10 mars 1986. Enligt rapporten från 1986 anges i sammanfattningen följande. "Undersökningarna har entydigt visat på att grundvattnet från avfallsområdet har sitt utflöde i östra diket (där lakvattnet uppsamlas idag). Detta torde vara koncentrerat till området mellan rören C och F. Något grundvattenflöde från avfallsområdet genom berggrunden eller via jordlagren åt vare sig norr eller söder torde inte förekomma". Den befintliga deponin ligger inom detta avgränsade grundvattenområde, vilket även kommer att vara fallet för de nya deponierna.

Att anlägga en ny deponi på en ny plats skulle innebära dålig hushållning med mark till orimliga kostnader. Investeringskostnaderna för en nyanläggning har i lokaliseringsutredningen beräknats till mellan 50 och 100 Mkr. Till detta kommer även kostnader för byggande av vägar, ledningar m.m. Även transportkostnaderna skulle öka. Driftskostnader för två anläggningar skulle uppkomma även om all verksamhet flyttades till en ny plats.

Att anlägga en deponi på en ny plats skulle dessutom innebära att man tar i anspråk ett nytt och sedan tidigare opåverkat område för deponiverksamhet. Att anlägga en ny deponi på mark som är opåverkad är ett stort ingrepp. Detta bör enligt bolagets mening endast ske i undantagsfall. Det finns heller inget annat område än Målserum, som i kommunens översiktsplan är avsatt för avfallshantering. Det behövs en deponi i Västerviksområdet och syftet med fortsatt och utökad avfallsverksamhet i Västervik är att det även i framtiden skall ske en rationell och resurseffektiv avfallshantering med minsta möjliga miljöpåverkan.

En avslutning och sluttäckning av den gamla deponin innebär att det kommer att gå åt stora mängder massor under en ganska lång tidsperiod. Det är därför ur miljösynpunkt mycket positivt att lokalisera återvinningsanläggningar (rening av förorenade jordar, rötslamkompost etc.) inom området. Vid sluttäckning kommer att behövas stora mängder material både under och över tätskikt. En lokalisering av återvinningsanläggningarna vid Målserum innebär att det mesta av materialet som behövs vid sluttäckning redan finns på plats. Detta innebär ett minskat transportarbete, ett kostnadseffektivt, resurssnålt och ur miljösynpunkt bra utnyttjande av det återvunna materialet. Mängden material för sluttäckning rör sig om ca 400 000 ton vilket innebär ett minskat transportarbete på ca 14 000 lastbilar med släp. Detta minskade transportarbete får anses som en väsentlig fördel ur miljösynpunkt.

Med utgångspunkt från ovan redovisade förhållanden bedömer bolaget sammantaget att en fortsatt samlad avfallsverksamhet vid Målserum är det bästa alternativet ur miljösynpunkt samt även det bästa alternativet för kommunens avfallsverksamhet och Västerviks Värmeverks avfallsförbränning.

Sluttäckning

Bolaget är medvetet om att uppläggning och lagring av massor, om det sker som en separat verksamhet, kan vara tillstånds- eller anmälningspliktig verksamhet enligt de SNI-koder som Länsstyrelsen anger. I denna ansökan ingår emellertid lagringen och användningen av massor för konstruktions- och täckmaterial som en del av den sökta verksamheten och skall prövas av Miljödomstolen. Det är därför enligt bolagets uppfattning av mindre betydelse till vilken eller vilka SNI- koder som lagringen skall hänföras.

I Sverige finns ett stort antal deponier som kommer att läggas ner 2008 och därefter skall sluttäckas. Vid sluttäckning av dessa deponier kommer att krävas mycket stora mängder material. Material behövs för att skapa bl.a. rätt släntlutningar samt terrasseringar och sättningsutjämnande lager under tätskikt. Över tätskikt behövs stora mängder material som skyddsskikt och vegetationsskikt.

Alla konstruktionsmaterial en används med huvudsyfte att skapa en miljösäker deponi. Vid många deponier kommer den begränsande faktorn för att kunna sluttäcka vara tillgången på tillräckligt stora mängder material med rätt egenskaper. Materialen måste t.ex. ha egenskaper så att inte sättningar riskeras i deponin, vilka kan skada tätskiktet. Vissa typer av restprodukter har egenskaper som lämpar sig väl för dessa ändamål. Det gäller t.ex. olika typer av bottenaskor från förbränningsanläggningar och blandningar mellan bottenaskor och andra typer av restprodukter. Användning av sådana typer av restprodukter vid sluttäckningsarbeten kan i många fall vara en förutsättning för att kunna åstadkomma en sluttäckning inom rimlig tid.

Användningen är således inte ett försök att ”smygdeponera” avfall efter 2008 utan användningen av dessa restprodukter är i stället ett sätt att så fort som möjligt kunna skapa en långsiktigt miljösäker sluttäckning av deponin. Om restprodukter inte till åts kan sluttäckningen behöva senareläggas med ökad miljöpåverkan som resultat.

I landet har flera olika typer av restprodukter undersökts och föroreningsinnehåll, lakegenskaper etc. är mycket väl dokumenterade. Detta gäller t.ex. bottenaskor från avfallsförbränning. Givetvis avser bolaget att undersöka bottenaskan från Stegeholmsverket innan den används som konstruktionsmaterial.

Alternativ till att använda restprodukter är att använda jungfruliga material såsom sand, grus etc. Naturgrus är en ändlig resurs och bör användas endast när alternativ saknas. Att bryta och krossa berg är ett ingrepp i naturen och innebär alltid en miljöpåverkan. Därför är användningen av restprodukter vid sluttäckning fördelaktigt från hushållnings- och miljösynpunkt.

I landet diskuteras användning av t.ex. bottenaskor vid andra slag av anläggningsarbeten, t.ex. vid byggande av vägar och parkeringsplatser. I Malmö har man redan använt stora mängder avfallsaskor i ett större projekt. Mot denna bakgrund anser bolaget att restprodukter med föroreningsinnehåll upp till kraven för aktuell deponik1ass som konstruktionsmaterial bör kunna användas under tätskiktet.

Bolaget håller med om att riktvärden i Naturvårdsverkets rapport 4638 inte bör användas när massor skall läggas ut på områden som tidigare inte är förorenade. En deponi kan dock inte anses som ett opåverkat område. Det kommer inte i framtiden att utnyttjas för känslig markanvändning. Bolaget anser därför att massor som uppfyller riktvärden för MKM är lämpliga att använda.

Miljö- och byggnadsnämnden anser i sitt yttrande att det är mer lämpligt att använda riktvärden i certifieringsregler för biomull. Dessa riktvärden bygger på Naturvårdsverkets föreskrifter avseende användning av avloppsslam i jordbruket samt slamöverenskommelsen avseende spridning av slam på jordbruksmark. Bolaget anser att det inte är rimligt att ställa samma krav på slam som skall användas på en deponi som vid spridning på jordbruksmark. Det kan samtidigt konstateras att det inte är särskilt stora skillnader på riktvärdena för MKM jämfört med riktvärden i certifieringsreglerna. För några metaller är det till och med lägre riktvärden för MKM.

Parameter MKM SPCR089

Bly 300 100

Koppar 200 600

Nickel 200 50

Zink 700 800

Kadmium 12 2

Krom 250 100

Kvicksilver 7 2,5

Tabell. Riktvärden för mindre känslig markanvändning i naturvårdsverket rapport 4638 jämfört med riktvärden för certifiering av biomull (SPCRO89) vid användning på jordbruksmark.

Undantag för bottentätning och geologisk barriär

Enligt 38 § deponeringsförordningen skall en anpassningsplan innehålla uppgifter om hur angivna bestämmelser skall uppfyllas senast vid utgången av år 2008. En avslutningsplan behöver däremot enbart innehålla uppgifter om hur deponin skall avslutas i enlighet med bestämmelserna i förordningen. Det innebär att krav på bl.a. bottentätning och geologisk barriär inte ställs på deponier som skall avslutas vid utgången av år 2008. Detta synes också vara Naturvårdsverkets uppfattning såsom den uttrycks i verkets handbok 2004:2 med allmänna råd till deponiförordningen. Den befintliga deponin på Målserum skall avslutas senast år 2008 och ansökan är beträffande denna deponi att betrakta som en avslutningsplan. Att massor som skall användas för konstruktion och täckning i vissa fall utgör avfall innebär inte att deponering skall anses fortgå efter år 2008. Deponin behöver därför endast uppfylla förordningens krav på avslutning.

Farligt avfall och avfallstyper

Bolaget har redovisat avfallstyper som kan komma deponeras i överensstämmelse med bilaga 1 till denna dom.

Miljö och byggnadsnämndes yttrande

Alternativa lokaliseringar

Bolaget anser att den utredning som finns med i ansökan jämte vad bolaget framfört i kompletteringsskriften och ovan väl uppfyller de krav som kan ställas på en lokaliseringsutredning. Bolaget anser därför att ytterligare kompletteringar inte behövs.

Nollalternativet

Nollalternativet har i miljökonsekvensbeskrivningen beskrivits som nuvarande verksamhet, d.v.s. den verksamhet som Miljödomstolen har lämnat till stånd till i nuvarande tillstånd. Detta alternativ är väl beskrivet i domstolens mål M 233-00 och bolaget anser inte att det är nödvändigt att lämna en närmare beskrivning i detta sammanhang.

Geologisk barriär

Som bolaget redovisar i ansökan saknas naturliga geologiska barriärer - såsom begreppet definieras i deponeringsförordningen - för såväl den befintliga deponin för icke farligt avfall som för den planerade deponin för sådant avfall. Det är av den anledningen som det för den planerade deponin måste anordnas en konstgjord barriär i enlighet med kraven i deponeringsförordningen. Den kommer att utföras för att uppfylla förordningens krav oberoende av de barriäreffekter som underliggande mark kan ha. Det är därför inte meningsfullt att göra en sådan beräkning som nämnden begär.

Lakvatten

Bolaget anser att den beskrivning av lakvattenhanteringen som lämnats i bilaga A till ansökan är tillräcklig. När det gäller det närmare utförandet aven behandlingsanläggning hänvisas till vad som ovan anförs i motsvarande fråga från Länsstyrelsen.

Ovidkommande vatten

Bolaget har i bilaga A till ansökan beskrivit grundvattenförhållandena och tillrinningen samt omnämnt det avskärande dike som finns. Åtgärder för att ytterligare begränsa tillrinningen av grundvatten planeras inte. Däremot kommer tillrinningen av "ovidkommande vatten" att begränsas avsevärt genom den kommande täckningen av den befintliga deponin. Bolaget anser inte att det behövs några kompletteringar i denna punkt.

Artesiska brunnar

Nämnden har inte motiverat sitt krav och bolaget anser inte att det finns anledning att göra den begärda utredningen.

Recipientbeskrivning

Bolaget hänvisar till det svar som ovan lämnats på Länsstyrelsens motsvarande fråga. Bolaget anser därför att det underlag som givits in till Miljödomstolen är tillräckligt för att domstolen skall kunna pröva ansökan.

Hänsyn till befintlig och planerad bebyggelse

Bolaget har i miljökonsekvensbeskrivningen redogjort för de konflikter som kan finnas med nuvarande kringliggande bostadsbebyggelse. Någon detaljplan för det planerade bostadsområdet vid Gertrudsvik finns ännu inte. Avståndet är dessutom så pass stort, ca 500 m, att eventuell framtida bebyggelse inte skall behöva påverkas av verksamheten. I Boverkets m.fl. allmänna råd 1995:5 Bättre plats för arbete anges 500 m som riktvärde för skyddsavstånd mellan bostäder och deponier.

Delegation

Bolaget har i ansökan med bilagor beskrivit den planerade verksamheten med de anläggningar m.m. som behöver utföras. Någon detaljerad redogörelse har emellertid inte lämnats eftersom förberedelserna för arbetet med den nya deponin, efterbehandling av den gamla deponin, reningsverk m.m. ännu inte har nått så långt, att ett sådant underlag kan lämnas. Det underlag som finns i målet bör enligt bolagets mening vara tillräckligt för att Miljödomstolen skall kunna pröva tillåtligheten av verksamheten och meddela mer övergripande bestämmelser om denna. En mera detaljerad beskrivning av hur den nya deponin, reningsverk m.fl. anläggningar skall utformas kommer inte att kunna presenteras förrän i samband med att bolaget handlar upp de tjänster, entreprenader m.m. som kommer att behövas. Den kommer då att grunda si g på deponeringsförordningens bestämmelser och vad som därutöver bestäms i tillståndet. Motsvarande gäller efterbehandling av den befintliga deponin och nya deponier.

I deponeringsförordningen anges vad som krävs av blivande täckning. Hur den närmare skall utföras får enligt bolagets mening avgöras när man känner till förutsättningarna för den återstående driften, tillgång på olika slags massor för konstruktion och täckning m.m.

Bolagets förslag till delegation i punkterna D3, D4, D6 och D7 grundar sig på ovanstående resonemang, vilket synes ha godtagits av Miljödomstolen i gällande tillstånd, se villkor 2 i Miljödomstolens dom.

Beträffande övriga punkter vill bolaget framföra följande.

D1

Bolaget föreslår ovan att Miljödomstolen föreskriver ett villkor för utsläpp av renat lakvatten från var och en av reningsanläggningarna för den nya deponin för icke farligt avfall och deponin för farligt avfall. Någon prövning av Miljödomstolen av utformningen av de båda reningsverken anser bolaget inte behövas reningsanläggningen för farligt avfall - deponin är för övrigt redan utförd - utan det bör vara tillräckligt att ett förslag till utförande anmäls till tillsynsmyndigheten. Denna får på det sättet möjlighet att påverka utförandet.

D2

Bolaget vill kunna samråda med tillsynsmyndigheten om lämpliga åtgärder om lukt skulle uppstå. Samrådet kan i och för sig komma att utmynna i förelägganden av tillsynsmyndigheten.

Eftersom bolaget nu låtit göra en utredning om förekomsten av deponigas och denna utredning visar att mängderna gas är för små för utvinning bör det finnas tillräckligt underlag för att Miljödomstolen skall kunna avgöra frågan. Bolaget frånfaller därför förslaget om delegation.

D8

En dom skall enligt 22 kap 25 § 3. innehålla bestämmelser om tillsyn, besiktning och kontroll. Bolaget anser inte att Miljödomstolen bör meddela sådana bestämmelser utan det bör i stället överlåtas åt tillsynsmyndigheten.

Deponier

a) Bolaget har inget att erinra.

b) Bolaget anser att den redovisning som 1ämnats i ansökan är tillräcklig. Nämndens andrahandsyrkande överensstämmer i stort med bolagets förslag till villkor 2.

c) De krav som nämnden föreslagit finns redan beskrivna i deponeringsförordningen samt i Naturvårdsverkets handbok 2004:2. Sökanden anser inte att frågorna behöver regleras i detta tillstånd.

d) Bolaget hänvisar till vad som anförts under avsnittet ”deponigas" i kommentarer till Länsstyrelsens yttrande ovan.

e) Att en anmälan skall göras ligger i bolagets förslag till delegation i D4.

f) Bolaget hänvisar till vad som anförts under avsnittet "Sluttäckning" i kommentarer till Länsstyrelsens yttrande ovan.

g) Bolaget hänvisar till vad anförts under avsnittet Lakvatten i kommentarer till Länsstyrelsens yttrande ovan.

h) Det framgår av bolagets förslag att villkoret skall gälla var och en av reningsanläggningarna. Bolaget anser inte att totala mängder föroreningar bör bestämmas. I övrigt hänvisas till vad som anförts under avsnittet Lakvatten i kommentarer till Länsstyrelsens yttrande ovan.

i) Bolaget har inget att erinra.

j) Bolaget hänvisar till vad som anförts under avsnittet Lakvatten i kommentarer till Länsstyrelsens yttrande ovan.

k) Bolaget anser inte att dessa frågor behöver regleras i tillståndet.

l) Även vatten som förorenats på det sätt som nämnden anger utgör lakvatten. Det är bolagets avsikt att behandla detta vatten i reningsverket för lakvatten från den nya deponin för icke farligt avfall när reningsverket är uppfört. I avvaktan på detta anser bolaget att vattnet bör få hanteras på samma sätt som lakvatten från den befintliga deponin.

m)-r) Bolaget hänvisar till vad som anförts under avsnittet "Sluttäckning" i kommentarer till Länsstyrelsens yttrande ovan.

s) Bolaget anser inte att det finns något samband mellan störningar för närboende och klassificering av massorna som farligt avfall. Om massor innehåller t.ex. höga metall halter ökar inte risken för störningar. Inför varje efterbehandlingsprojekt bedöms behandlingsbarheten utifrån massornas karaktär, konsistens, föroreningsinnehåll m.m. Behandlingsmetod väljs och behandlingstid, risk för störningar m.m. uppskattas. Massor innehållande föroreningshalter som inte bedöms kunna behandlas eller där behandling inte är ekonomiskt rimligt tas inte in för behandling. Några generella haltnivåer för föroreningskoncentrationer i inkommande massor är därför svåra att ange eftersom behandlingsbarheten även är avhängig av andra faktorer och kombinationer av faktorer som kornstorleksfördelning, vatteninnehåll, mineralhalt, näringsinnehåll m.m.

Tillstånd söks för behandling av max 50 000 ton förorenade jordmassor inklusive jordar som utgör farligt avfall. Bolaget bestrider nämndens yrkande att massor som är farligt avfall inte skall få behandlas och att ett tillstånd skall begränsas till enbart jord.

t) Bolaget har inget att erinra.

u) Bolaget bestrider nämndens förslag till villkor. Det ger utrymme för en tolkning att jord, som innehåller även mycket små mängder föroreningar som kan avgå till luft, måste täckas och avgående luft renas. Bolaget godtar ett villkor under förutsättning att det sätts en gräns motsvarande den som föreslagits i bolagets förslag till villkor 8.

v) Bolaget har frånfallit sitt villkorsförslag, se inledningen till denna skrift.

w)-x) Bolaget hänvisar till vad som anförts under avsnittet ”Sluttäckning” i kommentarer till Länsstyrelsens yttrande ovan.

y) Erfarenheter från kompostering av rötslam i Linköping visar att lukt som uppstår vid de tillfällen då kompostlimporna vänds inte är särskilt kraftig. För vändning av komposten kan dessutom väljas sådana tillfällen då gynnsamma väderleksförhållanden råder. Bolaget bedömer att eventuella problem med luktolägenheter kommer att bli begränsade.

z) Bolaget har inget att erinra.

aa) Huvuddelen av slammet härrör från kommunens avloppsreningsverk och är redan hygieniserat genom rötning. Mindre mängder slam från enskilda 3-kammarbrunnar avvattnas och körs till slamkomposten utan rötning och blandas in med övrig kompost. Dessa mängder är förhållandevis små och komposteringen bedöms uppfylla de tider och temperaturer som anges i Naturvårdsverkets allmänna råd 2003:15.

bb)-ee) Bolaget har inget att erinra.

ff) Bolaget bestrider den sista meningen i nämndens förslag.

gg) Bolaget har inget emot att underrätta tillsynsmyndigheten men eftersom en driftstörning kan inträffa mycket hastigt blir det sannolikt ofta en underrättelse i efterhand. Om det visar sig att en driftstörning medför luktolägenheter av någon betydelse har bolaget inget emot att underrätta de närboende.

hh) Det är inte bolaget som kommer att bli väghållare för den nya vägen utan det är kommunen. Bolaget har därför formellt inget inflytande över när vägen byggs, men kan givetvis försöka påverka kommunen så att den byggs så snart som möjligt.

Säkerställande av efterbehandling

Bolaget har i sin kompletteringsskrift 2005-05-09 lämnat ett preliminärt förslag till säkerhet för efterbehandling. Bolaget har ytterligare övervägt frågan och nu kommit fram till att det tidigare förslaget inte är lämpligt. Bolaget vill i stället ställa säkerhet i form av en kommunal borgen.

När det gäller den befintliga deponin för icke farligt avfall vill bolaget framföra följande.

För denna deponi kommer ett nytt tillstånd närmast att motsvara en avslutningsplan enligt 38 § tredje stycket förordningen (2001:512) om deponering av avfall. I en sådan plan behöver säkerhet inte ställas även om deponering fortgår till utgången av 2008. Bolaget anser att det är en märklig konsekvens av lagstiftningen att krav på säkerhet ställs för det fall att tillstånd söks för den återstående tiden fram till längst utgången av 2008, men inte om det för samma tid upprättas en avslutningsplan som godkänns av tillsynsmyndigheten. Att tillstånd till den befintliga deponin söks kan, liksom i detta fall, bero på att en ny deponi skall placeras i anslutning till den gamla, varvid en tillståndsansökan torde behöva avse även den gamla deponin.

Som framhållits i kompletteringsskriften är det dessutom kommunen som har det huvudsakliga ansvaret för efterbehandling av den befintliga deponin. Kommunen är helt införstådd med detta och enligt ett arrendeavtal som slutits mellan kommunen och bolaget skall kommunen stå för sluttäckning och avslutning av gamla deponier samt drift av lakvattensystem så länge detta krävs. Detta bör enligt kommunens uppfattning utgöra tillräcklig säkerhet för att efterbehandling kommer till stånd. Bolaget vill hänvisa till att det av 15 kap 34 § miljöbalken framgår att även annan lämplig åtgärd kan godtas. Att man vid bestämmandet av säkerhet kan ta hänsyn till en tidigare ägares efterbehandlingsansvar framgår av en dom av Miljödomstolen i Stockholm angående Gryta avfallsanläggning i Västerås (deldom 2002-04-15 i mål M 357-00).

DOMSKÄL

Miljökonsekvensbeskrivning

Länsstyrelsen och kommunens miljönämnd anser att ansökan inte innehåller tillräckliga uppgifter, avseende bl.a. avfallsanläggningens lokalisering, för att ansökan kan tas upp till prövning. Miljödomstolen finner att miljökonsekvensbeskrivningen och övrigt underlag innehåller en tillräcklig redovisning av alternativa placeringar mm för att miljödomstolen skall kunna pröva ansökan. Vidare anser miljödomstolen att miljökonsekvensbeskrivningen även i övrigt uppfyller kraven på en sådan beskrivning enligt 6 kap.miljöbalken. Miljökonsekvensbeskrivningen kan därför godkännas.

Lokalisering och tillåtlighet

Verksamheten vid Målserums avfallsanläggning som pågått sedan 1950-talet har prövats vid ett flertal tillfällen både enligt miljöskyddslagen och enligt miljöbalken. Främst efter att buller- och luktolägenheterna begränsats har, trots den relativa närheten till bebyggelsen, verksamhetens påverkan på omgivningen minskat och får anses acceptabel. Några invändningar eller klagomål till följd av verksamheten har inte framkommit från närboende.

Sökanden har studerat 10 platser som alternativa lokaliseringar till Målserums avfallsanläggning. Som anges ovan anser Länsstyrelsen och kommunens miljönämnd att ansökan inte innehåller tillräckliga uppgifter avseende avfallsanläggningens lokalisering för att miljödomstolen skall kunna pröva ansökan. Även domstolen anser att lokaliseringsstudien är ”tämligen grov” och inte särskilt djupgående. Miljödomstolen finner dock att det finns tillräckligt med uppgifter för att lokaliseringen skall kunna avgöras. Sökanden har visat att en lokalisering av en ny avfallsanläggning till en annan plats medför stora kostnader, beräkningsmässigt 50 - 100 miljoner kronor. Härtill kommer betydande kostnader i ökade transportkostnader samt att även den befintliga deponin måste avslutas och skötas under lång tid. Miljödomstolen finner sammantaget att en fortsatt drift av Målserums avfallsanläggning är bästa alternativet.

Länsstyrelsen anser att befintlig deponi för icke-farligt avfall och inert avfall bör upphöra och deponin sluttäckas och därför bör inget undantag från kravet på bottentäckning och geologisk barriär medges. Miljödomstolen finner med beaktande av att den befintliga deponin har tillåtlighetsprövats i det nuvarande tillståndet och att inget har framkommit att deponeringen har medfört någon påverkan av betydelse som inte beaktades vid tidigare tillståndsprövning och att tillstånd till fortsatt drift kan medges. Förutsättningar föreligger för att medge undantag från kravet på bottentätning och geologisk barriär och att fortsatt tillstånd kan ges för befintlig deponi till utgången av år 2008.

Miljödomstolen finner även förutsättningar föreligger att medge undantag från kravet på en geologisk barriär i slänten på befintlig deponi.

För övrig verksamhet anser miljödomstolen att det är möjligt att, som ett komplement till gällande föreskrifter, genom villkor begränsa störningarna så att det inte finns risk för uppkomst av olägenhet av väsentlig betydelse. Till följd därav föreligger inte något hinder mot det sökta tillståndet på grund av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken, hushållningsbestämmelserna i 3-4 kap.miljöbalken eller planbestämmelserna i 16 kap.miljöbalken. Miljödomstolen finner inte heller hinder i förhållande till miljöbalkens regler i övrigt. Under förutsättning att avfallet uppfyller mottagningskriterierna och övriga generella föreskrifter skall tillstånd lämnas med begränsning till de avfallstyper och mängder som sökanden uppgivit i målet.

Tidsbegränsning av tillståndet

Enligt EG:s så kallade grundvattendirektiv om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen, får tillstånd till deponering som kan medföra indirekta utsläpp av i bilaga till direktivet angivna ämnen endast meddelas för en begränsad tidsperiod och skall omprövas minst vart fjärde år.

I samband med införandet av grundvattendirektivet i svensk lagstiftning har regeringen inte utfärdat någon föreskrift med motsvarande innebörd. Dock anges i 8 § Naturvårdsverkets föreskrifter (1996:11) om skydd för grundvatten mot förorening med vissa ämnen att tillståndsmyndigheten får ändra, upphäva eller meddela nya villkor när fyra år förflutit från det att ett tillståndbeslut har vunnit laga kraft.

Miljödomstolen finner att den möjlighet till omprövning av tillstånd som tillsynsmyndigheterna generellt har och den möjlighet att ompröva tillståndet som följer av Naturvårdsverkets föreskrift är tillräcklig för att motsvara kraven enligt grundvattendirektivet. Miljödomstolen finner inte skäl att tidsbegränsa tillståndet.

Villkor för verksamheten

De av sökanden förslagna villkoren för verksamheten finner miljödomstolen i huvudsak ändamålsenliga och fastställs som villkor för tillståndet. Härutöver anser domstolen att ytterligare villkor bör gälla för tillståndet.

Som angivits ovan under tillåtlighet kan tillstånd lämnas med de förutsättningar som sökanden uppgivit i ansökan angående vilka typer av avfall som blir aktuella och att dessa avfall uppfyller mottagningskriterierna. Detta bör förskrivas som villkor.

I likhet med Länsstyrelsen och kommunens miljönämnd anser miljödomstolen det principiellt felaktigt och i strid mot grundvattendirektivet att föra ner lakvatten - även om detta har genomgått rening - till grundvattenmagasinet. Förhållandet att befintlig deponi saknar geologisk barriär eller annat skydd som hindrar lakvatten att nå grundvattenmagasinet föranleder ingen annan bedömning.

Med denna förutsättning bör lakvattnet från deponierna ledas till den tätade dammen för vidare transport genom våtmarken till recipienten.

Vatten inom deponiområdet som inte påverkats av föroreningar och som inte är att anse som lakvatten skall ledas i separat dagvattenledning till den tätade dammen.

Såväl sökanden som Länsstyrelsen och kommunens miljönämnd har yrkat att det som villkor skall föreskrivas i vilken mån rötslam kan blandas in i deponins skyddsskikt. Sökanden vill blanda in 10 - 30 % rötslam i skyddsskiktet. Länsstyrelsen motsättersig detta och anser att inblandningen skall begränsas till den mängd som vegetationen kan tillgodogöra sig utan att läckage sker till recipienten. Med beaktande av vad som framgår av bl.a. Naturvårdsverkets handbok om deponering av avfall finner miljödomstolen inget hinder mot att sökandes inställning kan anses miljömässigt motiverad. Ett villkor om att maximalt 30 % rötslam kan blandas in i skyddsskiktet kan fastställas.

Miljödomstolen anser att ytterligare villkor utöver de i domslutet angivna inte behöver fastställas.

Delegering

Miljödomstolen anser att delegering till tillsynsmyndigheten bör ske i den omfattning som föreslagits av sökanden.

Tidigare tillstånd

Det nya tillståndet ersätter det genom deldom 2001-09-12, M 322-00, meddelade tillståndet att bedriva verksamhet vid Målserums avfallsanläggning. Den i målet M 322-00 genomförda prövotiden skall avslutas och den slutliga behandlingen av frågan om lakvattenhanteringen sker i målet M 4726-04.

Säkerhet för tillståndet

Enligt 15 kap. 34 § miljöbalken får tillstånd till en verksamhet som omfattar deponering av avfall meddelas endast om verksamhetsutövaren ställer ekonomisk säkerhet för att fullgöra de skyldigheter som gäller för deponeringsverksamheten eller vidtar någon annan lämplig åtgärd för sådant säkerställande.

Sökanden har uppskattat kostnaderna för sluttäckningen av den befintliga deponin till 40 miljoner kronor. De av sökanden redovisade kostnaderna omfattar endast den befintliga deponin. Även den med tillståndet medgivna utökningen av verksamheten måste emellertid beaktas. Med hänsyn till att sökanden har föreslaget att en reviderad beräkning av kostnaderna för efterbehandlingåtgärderna lämnas in till tillsynsmyndigheten vart tredje år kan säkerheten bestämmas till 40 miljoner kronor.

Verkställighet

Det finns skäl att medge sökanden yrkat verkställighetsförordnande.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2

Överklagande senast den 16 februari 2006

På miljödomstolens vägnar

Jonny Boo Roger Ödmark

-----------------

I avgörandet har deltagit rådmannen Jonny Boo, ordförande, miljörådet Roger Ödmark samt sakkunnigledamöterna Kerstin Kellerman och Kjell Karlsson

________________________________________

BILAGA 1

Kod

19 01 05 Filterkaka från rökgasrening

19 01 06 Vattenhaltigt flytande avfall från rökgasrening och annat vattenhaltigt flytande avfall

19 01 07 Fast avfall från rökgasrening

19 01 10 Förbrukat aktivt kol från rökgasrening

19 01 11 Bottenaska och slagg som innehåller farliga ämnen

19 01 13 Flygaska som innehåller farliga ämnen

19 01 15 Pannaska som innehåller farliga ämnen

10 01 14 Bottenaska, slagg och pannaska från samförbränning som innehåller farliga ämnen

10 01 16 Flygaska från samförbränning som innehåller farliga ämnen

10 01 18 Avfall från rökgasrening som innehåller farliga ämnen

10 01 04 Flygaska och pannaska från oljeförbränning

10 01 22 Vattenhaltigt slam från rengöring av pannor som innehåller farliga ämnen.

17 05 03 Jord och sten som innehåller farliga ämnen

17 05 05 Muddermassor som innehåller farliga ämnen

17 05 07 Spårballast som innehåller farliga ämnen

17 01 06 Blandningar eller separata fraktioner av betong, tegel, klinker och keramik som innehåller farliga ämnen.

17 02 04 Glas, plast och trä som innehåller eller som är förorenade med farliga ämnen

17 03 01 Bitumenblandningar som innehåller stenkolstjära

17 04 09 Metallavfall som är förorenat av farliga ämnen

17 04 10 Kablar som innehåller olja, stenkolstjära eller andra farliga ämnen

02. Avfall från jordbruk, trädgårdsnäring, vattenbruk, skogsbruk, jakt och fiske samt från bearbetning och beredning av livsmedel.

03. Avfall från träförädling och tillverkning av plattor och möbler, pappersmassa, papper och papp.

04. Avfall från läder-, päls- och textilindustri.

06. Avfall från oorganiskkemiska processer.

07. Avfall från organiskkemiska processer.

08. Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av ytbeläggningar (färg, lack och porslinsemalj), lim, fogmassa och tryckfärg.

09. Avfall från fotografisk industri.

10. Avfall från termiska processer.

11. Avfall från kemisk ytbehandling och ytbeläggning av metaller och andra material; hydrometallurgiska processer, exklusive järnmetaller.

12. Avfall från formning samt fysikalisk och mekanisk ytbehandling av metaller och plaster.

15. Förpackningsavfall; absorbermedel, torkdukar, filtermaterial och skyddskläder som inte anges på annan plats.

16. Avfall som inte anges på annan plats i förteckningen.

17. Bygg- och rivningsavfall (även uppgrävda massor från förorenade områden).

18. Avfall från sjukvård och veterinärverksamhet och/eller därmed förknippad forskning (utom köks- och restaurangavfall utan direkt anknytning till patientbehandling).

19. Avfall från avfallshanteringsanläggningar, externa avloppsreningsverk och framställning av dricksvatten eller vatten för industriändamål.

20. Kommunalt avfall (hushållsavfall och liknande handels-, industri och institutionsavfall), även separat insamlade fraktioner