NJA 1981 s. 995

Sedan HovR i brottmål kallat parter och ett vittne till huvudförhandling, inställdes denna. Parterna underrättades härom varvid angavs att de senare skulle komma att få ny kallelse. Härefter avgjorde HovR:n målet på handlingarna utan att bereda parterna tillfälle att slutföra sin talan. Grovt rättegångsfel ansågs ha förelupit och skäl ansågs föreligga för undanröjande av HovR:ns dom och återförvisning. 51 kap 22 § 1 st RB samt 51 kap 26 § 2 st jfrd med 55 kap 15 § 2 st RB.

(Jfr 1980 s 299 och 1981 s 441)

Huddinge TR

Allmän åklagare yrkade vid Huddinge TR ansvar å maskinisten G.R. för stoppliktsförseelse enligt följande: G.R. har d 21 febr 1980 fört en personbil från Säbytorgsvägen i Botkyrka kommun in på Salemsvägen utan att iakttaga den i korsningen gällande stopplikten.

G.R. bestred åtalet.

Domskäl

TR:n (ordf tingsnotarien Sjöström) anförde i dom d 19 sept 1980:

Domskäl. G.R. har förnekat gärningen samt i huvudsak uppgivit: Han är inte helt säker på att han vid det aktuella tillfället stannade sin bil så att dess hjul stod stilla. Emellertid brukar han alltid iaktta stopplikt, framför allt i denna korsning där ett barn till en bekant blivit överkörd.

På åklagarens begäran har vittnesförhör ägt rum med polismannen Sören O, vilken i huvudsak uppgivit: Vid ifrågavarande tillfälle deltog han i en poliskontroll men kan inte erinra sig de stoppliktsförseelser som därvid rapporterades. Han befann sig tillsammans med en kollega i en "kontrollbil" och observerade korsningen på 50-75 meters avstånd. Endast om de gjorde överensstämmande iakttagelser eller - om endast en polisman sett händelsen - denne var "helsäker", rapporterades bilisten. Kommunikationen med "stoppgruppen" var sådan att något utrymme för misstag inte förelåg.

TR:n finner genom vad som upptagits i målet styrkt att G.R. gjort sig skyldig till påstådd gärning. G.R. skall ådömas böter.

Domslut

Domslut. TR:n dömde G.R. jämlikt 164 § 1 st 10 vägtrafikkungörelsen (1972:603) samt lokal trafikföreskrift för stoppliktsförseelse till böter 300 kr.

Svea HovR

G.R. fullföljde talan i Svea HovR med yrkande om frikännande.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Gyllenswärd, referent, Linder och Beling samt adj led Arnell) avgjorde målet utan huvudförhandling och fastställde i dom d 10 mars 1981 TR:ns dom.

G.R. sökte revision med yrkande att åtalet måtte ogillas. Han framhöll bl a att han inte fått möjlighet att slutföra sin talan i HovR:n.

Riksåklagaren bestred ändringsyrkandet men ansåg att i HovR:n förelupit sådant rättegångsfel som borde föranleda undanröjande av HovR:ns dom och målets återförvisning till HovR:n.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Rexed, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande slutliga beslut: Skäl. Följande är upplyst i målet. HovR:n utfärdade kallelse till huvudförhandling d 15 jan 1981, varvid angavs att ett vittne skulle höras. I senare meddelande till parterna förklarades att förhandlingen inställts och att ny kallelse skulle utfärdas. Enligt tjänsteanteckning på HovR:ns dagboksblad var det tillfälligt förhinder för vittnet som föranledde att huvudförhandlingen ställdes in. Utan att parterna, enligt vad som framgår av dagboksbladet, tillställts ytterligare meddelande, fann HovR:n vid föredragning d 24 febr 1981 hörandet av vittnet sakna betydelse och beslutade dom i målet.

Riksåklagaren har i sitt genmäle bestritt ändring i sak men anfört ytterligare: "De förhållanden att delade meningar kunnat föreligga om vilket bevisvärde som i målet kan tillmätas O:s vittnesmål och att det med hänsyn till omständigheterna måhända varit lämpligast att ta målet till huvudförhandling bör ej anses vara av sådan beskaffenhet att rättegångsfel skulle föreligga; jfr NJA 1981 s 346. I en situation som den förevarande där båda parterna genom domstolens agerande haft anledning räkna med att huvudförhandling skulle äga rum i målet har det dock enligt min mening ålegat HovR:n att, sedan den funnit sig ha anledning att avgöra målet på handlingarna, bereda parterna och i vart fall G.R. tillfälle att slutföra sin talan. Jag vill därvid hänvisa till vad HD uttalat i målet NJA 1980 s 299 om att syftet med bestämmelsen i 51 kap 22 § 1 st RB enligt förarbetena är att part inte skall överrumplas av ett avgörande på handlingarna i HovR:n utan att ha fått tillfälle att slutföra sin talan, se NJA II 1954 s 298 och 301, jfr SOU 1953:26 s 79. HovR:ns handläggning torde på anförda skäl innefatta sådant rättegångsfel som bör föranleda undanröjande av HovR:ns dom och målets återförvisning."

HD finner på de av riksåklagaren anförda skälen att sådant grovt rättegångsfel förelupit, att HovR:ns dom skall undanröjas och målet återförvisas till HovR:n.

Slut. HD undanröjer HovR:ns dom och visar målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Höglund, Mannerfelt, Ehrner, referent, Jermsten och Gregow) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. Av handlingarna i målet framgår följande. Sedan G.R. vädjat mot TR:ns dom påkallade åklagaren omhörande i HovR:n av polismannen Sören O samt begärde att G.R. skulle närvara personligen. HovR:n utfärdade kallelse till huvudförhandling att hållas d 15 jan 1981 och förelade därvid G.R. att inställa sig personligen. I kallelsen uppgavs att O skulle komma att höras som vittne. Till följd av förhinder för vittnet inställdes emellertid huvudförhandlingen. Härom underrättades parterna skriftligen i meddelande d 9 jan 1981, varvid angavs att de senare skulle komma att få ny kallelse. HovR:n företog emellertid de senare skulle komma att få ny kallelse. HovR:n företog emellertid målet till avgörande efter föredragning d 24 febr 1981 utan att parterna tillställts ytterligare meddelande.

G.R. har i HD gjort gällande att han till följd av HovR:ns handlingssätt inte fått möjlighet att slutföra sin talan i HovR:n.

I 51 kap 22 § 1 st RB föreskrivs att, om HovR:n beslutat att mål skall avgöras utan huvudförhandling och det inte finnes uppenbart att parterna redan har slutfört sin talan, tillfälle därtill skall lämnas dem. Syftet med denna reglering är enligt förarbetena att part inte skall överrumplas av ett avgörande på handlingarna i HovR:n utan att ha fått tillfälle att slutföra sin talan i målet (se NJA II 1954 s 298 och 301). Med hänsyn till att parterna haft anledning räkna med att huvudförhandling skulle äga rum och att vittnet O skulle omhöras hade det ålegat HovR:n att bereda parterna tillfälle att slutföra sin talan, innan målet företogs till avgörande på handlingarna. HovR:ns underlåtenhet härvidlag är att bedöma som grovt rättegångsfel (jfr NJA 1981 s 441).

Riksåklagaren har förklarat sig anse det förelupna felet böra föranleda undanröjande av HovR:ns dom och återförvisning av målet.

HD finner skäl föreligga att undanröja HovR:ns dom och återförvisa målet till HovR:n.

Slut. Med undanröjande av HovR:ns dom återförvisar HD målet till HovR:n för erforderlig behandling.